-
Arma raati, så mycket jag (inte) förstod
Igår fredag gjorde jag ett besök i provinshuvudstaden Vasa. Alltså, det gör jag ofta så det är ingen märkvärdighet men det som var anmärkningsvärt var att jag träffade två personer som tydligen inte kunde någon svenska alls. Det är inte så vanligt i Vasa inom servicebranschen men vem vet, en trend som förstärks framöver? Först hämtade jag en bokhylla från Stemma möbelhandel i Vöråstan. Farbrorn som betjänade mig pratade ingen svenska men förstod så mycket ändå att han begrep vilket mitt ärende var. Jag pratade svenska, jag var ju kunden. Det kändes lite ovant att inte få betjäning på svenska i en affär i Vasa. En stund senare besökte jag…
-
¿Quanto cuesta?
Ikväll blir det inga långa utläggningar utan bara en reflektion jag gjorde när jag i morse läste provinshuvudstadens ledande, svenskspråkiga tidning. Kommunalrådet Bengt Germundsson från Markaryd gästade en grannkommun (Korsholm) och han fick då förklara hur hans kommun lyft i placering från en plats i de nedre segmenten till plats 27 som kungarikets företagsvänligaste kommun. Han gav ett råd till sina värdar som jag kom att fundera en del på. Han sade att man aldrig skall fråga: ”Vad kostar det?” utan istället fråga: ”Kostar det något?”. Så talar en äkta smålänning. Om man tänker till lite finns det en klar skillnad i livsinställning mellan de båda frågorna.