Missade kontakter och slumpen här i livet

Efter att ha ätit fisk i två dagar får det imorgon bli något annat. Igår besökte jag skärgårdsmarknaden på Österö och då åt jag laxsoppa samt köpte med mig hem både rökt sik och lax. Gott, nyttigt och lokalproducerat. Kusin som är fiskare i byn fick även i år bli min leverantör.

De mesta av det ätbara som såldes i de olika stånden var närproducerat som sig bör på en lokal sommarmarknad. Skärgårdsmuséet fick också ett besök. Annars var det mest att mingla runt och hoppas på att få träffa någon bekant för att växla några ord med.

Jag såg ett sällskap som jag är släkt med men som jag inte var 100 procent säker på om de var de jag trodde. De är av yngre generationer men kvinnfolket i den släkten har alla samma lättigenkännliga ögon så jag kan vid närmare eftertanke inte haft fel. Tyvärr kom jag mig inte för att ta kontakt vilket jag ångrar efteråt. Som jag skrivit tidigare någon gång, jag ångrar mera det jag inte gjort än det jag gjort.

Samma är det med fotograferandet. Ser man en fin vy under bilfärd snabbt blixtra förbi, tvärnita! Tillfället kommer kanske aldrig igen. Jag brukar annars inte ha svårt för att ta kontakt och prata med folk men många gånger handlar det om rena tillfälligheter och korta ögonblick som det gäller att ta vara på.

Livet i stort är ju annars många gånger resultatet av slump, lyckträff eller en himla otur. Tänk om jag dröjt kvar en minut till, vem hade jag då träffat, kanske min käresta? Eller, tänk om jag startat en minut tidigare, hade jag då kunnat undvika en trafikolycka, blivit vegetarian eller fått en annan yrkesbana?

Spekulera kan man alltid. Dock tror jag det mycket handlar om att vara öppen och positiv, att vara beredd att sträcka fram en hand i alla lägen, se folk i ögonen, nicka ett hej eller bara prata. Säga något inledande och sedan snurrar det på. Att vara beredd att hjälpa och inte heller vara blyg att be om hjälp.

I fredags bevistade jag också den årliga sammankomsten i Pörkenäs för oss radiovänner. Där behövs inga formaliteter utan vi känner varandra ganska bra och har åtminstone ett stort gemensamt intresse, radio. Låter det mossigt? Kanske det men det finns många andra mera sällsynta och konstiga passioner.

En av deltagarna i träffen hade i mars gjort en tre veckor lång road trip i Chile och Argentina tillsammans med sin svåger. 8000 km blev bilfärden och mycket fick de se och uppleva. Han visade bilder på datorn och berättade livfullt och humoristiskt om resans strapatser och höjdpunkter.

Han är en av dessa människor som har lätt för att prata och hålla låda. Han är inte heller blyg utan en del av resans framgång var att få kontakt med locals och att improvisera. Speciellt bra hjälp fick de av polisen och inte råkade de heller ut för någon hotfull och farlig situation trots att de åkte omkring i många små, okända hålor. Kanske ren tur men han har vana efter att ha besökt området flera gånger tidigare och även klarar spanska hyfsat. Receptet är att vara öppen, ta kontakt med folk – de flesta bits inte – och att bjuda på sig själv. Inte minst det sista är viktigt!

Solnedgång vid Pörkenäs i fredags. Vackert men lite kyligt i vinden.

Hellnäs sund halv ett på natten när jag åkte hem efter träffen.

Jordgubbar är ett måste på skärgårdsmarknaden på Österö.

Likaså fisk i olika former.

Eller varför inte en vindsnurra till trädgården? Äkta hantverk skulle jag tro.

Vedkorg behövs helt säkert på landsbygden för oss alla som eldar med ved.

Inte riktigt lika  mycket folk som ifjol. Kanske beroende på att Vörådagarna snott en del folk? Men alla såg ut att trivas!

Av årets alla 98 sommarpratare var de bara två…

Vad är en viktig bit av sommaren? En oftast stillsam tillställning men mången gång både underhållande och rörande. Kan det vara sommarpratarna i Radio Vega och Sommar i P1? Ja, det är det. Båda listorna med sommarpratare är klara.

Tidigare i veckan presenterade Radio Vega sina sommarpratare.  Jag måste säga att jag blev lite besviken. Några namn kände jag sedan tidigare men de flesta var mig obekanta. Det behöver inte betyda att årets urval är dåligt, jag bara känner dem icke.

26.6               Michael Björklund, kändiskock – vet jag vem det är men inte någon jag direkt följer

9.7                 Hassan Zubier, hjälten från Åbo salutorg – namnet och händelsen är bekant med inte mycket mer.

10.7               Rafael Donner, författare, chefredaktör – råkar vara Jörn Donners son. Alltid en god början.

12.7               Nils Torvalds, Europa-parlamentariker – känd politiker

17.8               Maarit Feldt-Ranta, riksdagsledamot – känd politiker

Ja, det var det hela från min horisont. Resten är tämligen okända för mig.  Ingen riktig stjärna i Vegas lista som gjorde att jag hoppade jämfota av överraskning och förväntan.

Något bättre var det i Sommer i P1, vars lista blev offentlig ikväll, men även där fanns det många okända för mig. Har jag inte koll på media och alla kändisar? Uppenbarligen inte, kanske beroende på att jag tittar TV så sällan.

Det finns dock en del namn på P1:s lista som är intressanta och en sommarpratare, eller rättare sagt ett par tillsammans, är det nästan så att jag hoppar jämnfota åt.

JUNI

23 Claes Månsson, skådespelare
27 Gustav & Marie Mandelmann, lantbrukare, tv-personligheter
28 Mark Levengood, författare, programledare
30 Eva Rydberg, skådespelare, teaterdirektör

JULI
12 Marko ”Markoolio” Lehtosalo, artist, skådespelare
21 Anders Berglund, kompositör, dirigent
24 Tom Xiong, entreprenör, föreläsare

AUGUSTI
17 Olof Röhlander, mental tränare, författare, föredragshållare
18 Sara Danius, professor i litteratur- vetenskap

Intressanta och förhoppningsvis hörvärda men säkert finns det fler. Jag känner de bara icke.

Två som jag dock vill spela på trumpeten för och som är mina klara favoriter:
16 augusti, Sara Parkman & Samantha Ohlanders, musiker!
Av de två hoppas jag mycket. De turnerade 2016 med sin föreställning ”Fäboland” som jag gärna velat se men tillfälle gavs aldrig.

Jag kommer dock att ge dem alla en chans. Lyckas någon fånga mitt intresse mera än 10 – 15 minuter i början så får de fortsatt öra och vem vet, det är kanske ett riktigt guldkorn? Så det gäller att ha en bra inledning!

Så sommarpratandet blev så här inledningsvis lite tunnsått för mig. Därför ber jag er, kära läsare, att nagelfara både Radion Vegas och Sommar i P1:s sommarpratare via nedstående länkar och ge mig tips om vad som ni tror kan vara värt att låna öronen åt i sommar.

Vilka är era favoriter bland årets sommarpratare? Ge gärna en vink om varför!


Radio Vegas sommarpratare

Sommar i P1

Fäboland 

Alltför många klart lysande stjärnor finns det inte i år bland sommarpratarna. Eller?

Fin mix

På fredagskväll när jag körde från Jokkmokk till Boden kom jag att lyssna på Finnmix från P4 Norrbotten. Programmet påminner mycket om Tongåvan och Firarsvängen som vi väl känner till här i republiken.

Ett firarprogram där folk ringer in eller mailar hälsningar och önskningar.

Skillnaden är att i Finnmix är språket blandat, finska, meänkieli och svenska. Musiken har också mycket mera finska låtar jämfört med våra firarprogram. I Österbotten hör man sällan eller aldrig finska låtar i svensk radio. Annars är musikvalet lyssnarna står för ganska likt, svensk- respektive finsktoppen och smörlåtar.

Dock hörde jag inte landsplågan ”Du vet väl att du är värdefull” som spelas till lust och leda i republiken. Det var jag tacksam för! – Blir jag mera värdefull än vad jag  redan är finns det risk för hyperinflation.

Det som jag istället bl.a. fick lyssna på var en låt med Christer Sjögren och Kari Tapio. Christer sjöng ”Tio tusen röda rosor” medan Tapi sjöng ”Tre röda rosor” i samma sång  och på varsitt språk. En sådan inspelning visste jag inte att det fanns.

Det som gör Finnmix intressant är språkbruket och att det finns mera tid för folk att berätta. Riktigt roligt och intressant lät det som. Jag förstod inte allt men ändå ganska mycket för språket var som sagt blandat.

Ibland pratade de bara svenska, ibland bara finska. Eller så svängde de om mitt i en mening/samtal och fortsatte på det andra språket. Ibland gick samtalet på finska men sifforna var på svenska. Eller vissa ord som var svenska mitt i allt finska. Ibland pratade den ena på finska och den andra på svenska.

Det var ju fredagskväll och folk var på gott humör och ville gärna berätta mera än bara själva hälsningen. Jag kunde riktigt föreställa mig folk där i insnöade stugor som berättade om både det ena med det tredje. De norrbottniska, svenska dialekterna är lite kärva och klart påverkade av finskan. Genom programmet kom jag lite närmare de som bor i denna nu frusna landsdel.

Roligt var också att höra alla märkliga ortsnamn som norra Sverige vimlar av. Kompelusvaara, Markitta, Skaulo, Kangos, Saittarova, Junosuando, Soppero, Vittangi. Jag plockade några namn från kartan. Även släktnamnen var ofta speciella. I fredags var det en släkt Björnfot som nämndes ofta. Flygare, Kroka, Pärttu, Melkko, Sunna, Groot, bara för att nämna några andra.

Där satt jag i godan ro och lyssnade på Finnmix när renen plötsligt bara fanns där som en blixt från klar himmel. Nå, det har vi tröskat redan.

Kommer jag ihåg skall jag kommande fredag lyssna på programmet. Eller förresten det kan jag inte, för då skall jag ut på lite kulturella begivenheter. Men det går bra att i efterhand lyssna via Internet. Kanske ett sätt för mig att lära mig lite mera finska?

Jag lyssnar annars mycket mera på radio än ser på TV. Förutom Radio Vega står ofta något av P4:s regionala program på men också P4 Plus eller P2 Världen. Och säkert något av alla specialprogram som finns. ”Språket” är ett favoritprogam.

Vilken är er favoritradiokanal? Brukar ni lyssna på radio via Internet, någon av alla dessa otaliga stationer ute i världen? Radio Garden är ett utmärkt sätt att nå ut till dessa, ofta avlägsna stationer. Ett speciellt gränssnitt.


Finnmix

P4 Plus 

P2 Världen

Radio Garden

Några marknadsbilder till. Här ryker det för kung och fosterland

Och här har vi korvarna som jag inte fick med mig hem. I alla fall några av dem var det tänkt.

Trion ”Norr om Stockholm”, som vi lugnt kan säga att det var.

Ett smakprov på vad som visades på modevisningen.

Men visst måste vi ha med en ren till. Ser snäll ut.

Så var det hej då till Jokkmokk vintermarknad för denna gång. En stund senare satt jag i bilen och lyssnade på Finnmix.

 

 

P4 Plus – kanalen för oss gillar blandat

Solen skiner så här mitt på dagen men senare idag utlovas regn. Vad göra när man har semester och regnet strilar ned och det är blött i skog och mark? Tja, en god bok är inte att förglömma, en annan sak är att lyssna på poddar och radio.

Igår lyssnade jag på Ann-Helén Laestadius som var sommarvärd i P1 medan jag klippte gräset. Jag hade laddat ned programmet till min mobil. När jag sen skulle lyssna på Arja Saijonmaas sommarprat från Radion Vega på samma sätt fungerade det inte alls lika bra. Ljudnivån var för låg för att överrösta gräsklipparen.

Istället svängde jag om till att lyssna på min nya favoritkanal på nätet, P4 Plus. Det gick alldeles utmärkt. Detta är en kanal som bara finns på nätet och som spelar en blandning av svenska och utländska klassiker från 50-talet och framåt. Ibland också någon ännu äldre låt. En riktigt bra blandning för oss som minns musiken från 60-talet och framåt.

Låtlistor finns också nätet så man behöver aldrig fundera över vilken låt som spelades.

Att sedan lyssna från nätet via mobil, platta eller dator kräver nästan att man har en extern högtalare för att det skall bli njutbart om man inte vill ha hörlurar på hela tiden. Som tur är finns idag små nätta blue tooth-högtalare som ger ett riktigt bra ljud. Enkla att placera utan sladdar och mojs.

God lyssning! Testa, jag tror ni blir nöjda om ni inte bara vill lyssna på det allra senaste i musikväg.

Tidigare har jag och talat mig varm för P2 Världen och Radio Garden. Också de fina kanaler.


P4 Plus – start i kolumnen uppe till höger
P2 Världen 
Radio Garden – zooma in så ser ni  de gröna prickarna med många stationer världen runt.

Bra att lyssna till medan ni knypplar och stickar eller snickrar eller vad som helst. P4 Plus!

 

 

Sommarvärdar 2017

Så har Sveriges Radio äntligen släppt listan på sina sommarvärdar i P1. Att lyssna till SR:s sommarvärdar och Radio Vegas Sommarpratare tillhör ett av mina sommarnöjen. Regniga dagar eller på resa är det en fin avkoppling om jag hittar de riktigt fina och intressanta pratarna. Men, jag kan också spara lyssnandet ganska länge efteråt sedan jag först betat av mina favoriter.

Ja, vem är mina favoriter bland årets sommarvärdar?

Först tyckte jag det verkade tunnsått med riktigt intressanta personer men sedan började jag laborera och kolla listan lite närmare.

Mina två absolut mest intressanta sommarvärdar i år är utan tvekan Linnéa Claeson och Magda Gad. Dessa två måste jag bara lyssna till! Men det finns fler som faller mig på läppen och som kommer att få chans i omgång ett.

Negra Efendić
Ann-Helén Laestadius
Tove ”Tove Lo” Nilsson
Kalle Lind
Lisa Ekdahl
Jonna Bornemark
Sven Melander
Tarja Halonen
Anders Göranzon
Lisa Langseth
Percy Nilsson
Annakarin Nyberg
Stina Ekblad
Så ja, det blev en rätt diger lista. Tretton stycken som kommer att avlyssnas direkt förutom mina två favoriter Linnéa och Magda.

Vilka är era favoriter bland Sommarvärdarna?


Alla Sommarvärdar 
Linnéa Claeson
Magda Gad

I kvällningen försvinner solen bakom Dånaback. En fin sommardag har det varit!

Tips för både öra och öga

I mitt sista inlägg förra året, d.v.s. igår, så nämnde jag något om den mängd rykten, spekulationer och rena lögner som förekommer på nätet och som ibland kan vara svåra att genomskåda och då speciellt syftet. ”Sanningen” är inte alltid sanning.

Som av en händelse sändes idag sista Vinterpratet i P1 med komikern Jesper Rönndahl vid micken. Det han pratade mest om var sanningen och hur vi förhåller oss till den. Låter det tråkigt? Kom ihåg att Jesper är komiker så tråkigt blev det inte utan tvärtom riktigt roligt. Det gällde att hänga med i svängarna och utläggningarna. Ett och annat tänkvärt fick han till och mången gång fick jag både fnissa och skratta. Rekommenderas att lyssnas på eller laddas ned till telefonen för att ha i beredskap ifall en tråkstund dyker upp. Jesper Rönndahl – Vinter 2017

Strax efter kom sista programmet i serien ”Kaffesump och samiska hjältinnor” med Sofia Jannok och två väninnor som pratade om hur man håller den samiska elden vid liv. D.v.s. hur den samiska kulturen och språket skall hållas up to date, både privat och i samhället i stort. Hålla elden vid liv 

Jag skrev något om detta i ett tidigare inlägg https://villniles.com/2016/12/27/sitter-samer-och-finlandssvenskar-i-samma-bat/                        och vad som samer och finlandssvenskar kan tänkas ha gemensamt, nämligen att båda grupperna är minoriteter. I dagens program berättade Sofia att hon en gång frågade sin far vad som är den viktigaste komponenten i den samiska identiteten och utan att blinka svarade han: språket! Språket är mera än bara ett kommunikationsmedel, det är den viktigaste delen av ens identitet. Jag kan inte annat än hålla med. En vars modersmål är majoritetsspråket tänker inte på det på samma sätt eftersom det språket är norm i samhället.

Som avslutning på årets första blogginlägg kan jag tipsa om en artikel i P-Town.se som handlar om Sofia Jannok. Mica möter: Sofia Jannok

peder-oxe-2011
Jesper Rönndahl spelade bara dansk musik i sitt program och därför tar jag med en bild från Köpenhamn för ganska exakt fem år sedan då jag tydligen befann mig i staden. Peder Oxe var en gång i tiden mitt favoritställe tillsammans med Hviids Vinstue.

Jeppo

Igår besökte jag Jeppo, en ort inte alls långt från mitt boställe. Först ut på pulsådern genom landskapet norrut efter att ha passerat tre broar som skiljer oss från fastlandet.  Mörkt och svårt att se i Bruntes sken framåt. Men det gick även om sista biten också var både hal och spårig.

Annors har Jeppo tal om sig att vara mörk. Inget annorstädes är det lika mörkt som i Jeppo, sommar som vinter. Så mörkt att jag t.o.m. körde vilse en kort stund innan jag visades till rätt stig av en flanerande ung dam med hund. Köra vilse i Jeppo, skrattretande, kan någon tycka?

Det radiota gänget träffades för den årliga julpizzan just i Jeppo detta år. Åtta herrar samlades för att diskutera över en simpel pizza. Vad då, kan tyckas? Jo, radion och dess vågors utbredning och tillvaratagande. Jag orkar dock inte vidare förklara detta engagemang denna gång. Vi får återkomma vid tillfälle.

Pizzan var stor! Jag beställde en medium; den var enorm. Enorm och god! Men viss möda förmådde jag sluka den sista biten. De andra i gänget var mera förståndiga och valde en liten pizza. Jag tror de blev mätta med råge.

Efteråt besökte vi en boende i Jeppo, medlem i det radiota sällskapet naturligtvis, som bjöd på kaffebord och visade oss sitt château, en gammal byggnad som renoverats pietetsfullt.  Här kan vi tala om herrgård även om presentationen var blygsam

Tänk så mycket som kan finnas i det som mörkast är! Ok, Jeppo har som rykte att vara mörkt. Jag vet inte varför och varifrån det ryktet kommer men det har ändå en viss prägel på ortens identitet. Trots det finns här god pizza, bra boende och framgångsrik industri.

Detta om det, min lilla utflykt i går kväll, till mörka Jeppo.

20161229_191422
Pizzan!

20161229_195716
Visst, en radio, trafikmottagare! Hammarlund är märket.  Något större än de som idag ryms i en mobiltelefon. Finns i Jeppo.

Radio Garden

Dagligen lyssnar jag på radio via Internet. Mest på morgonen innan jag åker till jobbet. Vaken på P4 Västerbotten sänds då och är sällskap medan jag äter en tidig frukost. En annan kanal är P2 Världen som spelar nonstop världsmusik. Mycket bra musikkanal enligt mitt tycke.

Nu har det också dykt upp en annorlunda radioportal där man kan lyssna på radiokanaler över hela världen. Mycket bra ljudkvalité! Långt ifrån alla är med men tillräckligt många för att göra den intressant. Den märkliga med denna site är att den är utformad som ett jordklot att snurra på och zooma in. Gröna prickar av olika storlek indikerar antalet stationer per prick. Bara att klicka på och lyssna eller välja bland flera olika stationer från samma stad.

I länken som jag förmedlar finns Radio Os från södra Norge inställd men det går som sagt att välja vilken annan station man vill. Radio Os sänder lättsam musik av varierande sort. Jag skulle tro att det passar de flesta medelålders att lyssna på denna station. Bra att också få träna örat lite grann att lyssna på norskan. Jag upptäckte att jag måste koncentera mig mera när jag lyssnar på norskan än när jag lyssnar på danskan. Dags alltså att aktivera norskan lite mera! Radio Os är en lokal station vilket gör den mera intressant att lyssna på.

Man bör inte ha den allra långsammaste anslutningen för att snurra på globen!

Radio Os och mycket mera finns på Radio Garden. Varsågod!

uppsala-2016-12-18-014
Det får bli en bild till från Uppsala. Här var det laddat uppe på slottsbacken. Universitetsbyggnaden till vänster och medan domkyrkan ligger i skottlinjen.

Tala är silver, dialekt är guld men bäst är joller

Jag snubblade över Filippa Sundins rubrik ”Våga stå för din, och andras, dialekt!”. Filippa är redaktör på svenska YLE, vår kära rundradio som den kallades tidigare. Vart försvann förresten det namnet? Fortfarande används Rundfunk i Tyskland så varför inte här? Det var väl inte tillräckligt modernt kan jag tänka.

Hon tar upp detta med dialekt i massmedia och då speciellt i radion. Där är det långt ifrån accepterat att använda dialekt, något som också i viss mån avspeglas i kommentarerna. Själv är jag tudelad. I massmedia bör det användas ett språk som förstås av flertalet i målgruppen annars kan man lika gärna lyssna på någon annan kanal. Samtidigt är dialekten, precis som Filippa skriver, en stor skattkista och bör inte nedvärderas vilket ofta blir fallet när frågan kommer på tal. Man bör vårda sitt språk heter det, precis som om dialekt är ovårdat språk, eller som en kommentar uttryckte det: ”dialekt ger ett dumt och obildat intryck”. Det är här som jag vill försvara dialekten. Dialekten är precis som alla former av språkliga uttryck en del av en människas identitet och att se ned på en annan människas modersmål är som att spotta den människan i ansiktet. Jag vill påstå att dialekten kan vara ens egentliga modersmål även om den tillhör ett huvudspråk som formellt är modersmålet. Jag känner mig lika främmande inför att kalla högsvenskan (den officiella svenskan i Finland) som rikssvenskan mitt modersmål. Visst är svenska mitt modersmål men inte i den form som är den officiella.

Idag är det ganska vanligt att dialekt används i sociala medier och det är väl ok men ibland kan skriven dialekt vara svår att förstå, därför är det inte ofta jag skriver dialekt. Det finns liksom ingen norm och alla skriver på sitt sätt. Likväl följer jag en och annan blogg skriven på dialekt, även sådan dialekt som är mig ganska främmande. Det är ofta lättare att förstå den muntliga svenska dialekten än den skrivna.

Jag anser att dialekten är en tillgång och en grund även för mig samtidigt som jag tycker att det är viktigt ha en god språkbehandling enligt vett och etikett, att lära sig andra språk och att kunna skifta språk beroende på var man befinner sig och med vem man pratar. Ju flera språk och dialekter man kan, desto rikare och enklare blir ens liv. Att bara kunna dialekt är begränsande.

På tal om språk och identitet kom jag att tänka på ett avsnitt i Mikael Niemis bok ”Mannen som dog som en lax”. Tornedalsfinskan motarbetades aktivt under lång tid av svenska ämbetsmän och myndigheter vilket också påverkade befolkningen i området. Jag tycker följande avsnitt, som jag tog mig friheten och gjorde mig mödan att skriva av, är läsvärt i skenet av språks och dialekters värde.

Föräldrarna hade bara velat Esaias väl. De hade velat skydda hans lilla hjärna från det finska ogräset så att svenskan kunde sås i ofördärvad åker. Tornedalingarna hade trott på det där. Med sin vanliga underdånighet hade man svalt medicinen och gjort som de lärde anvisat.

Ända in i vuxen ålder hade föreställningen levt kvar i Esaias. Ett land, ett folk och ett språk. Första gången han fick en tankeställare var under luffandet i Indien. Esaias stod på busstationen i Bangalore och kom i samspråk med en gatpojke. Killen var tio år men såg ut som högst sju, han var klenväxt och smutsig och klädd i sönderrivna kortbyxor, och i hans korpsvarta hår fanns egendomliga rödlätta testar som skvallrade om långvarig näringsbrist. Han hade gått högst något år i skolan. Pappan var från New Delhi och mamman från Maharashtra, de hade flyttat hit för två år sedan. Nu behärskade pojken flytande båda föräldrarnas modersmål hindi och marathi samt den nya delstatens tamil, dessutom kunde han riktigt hygglig engelska.  Esaias hade fascinerats av detta otvättade lilla språkgeni, gett honom några rupies och resten av dagen känt sig på något oklart sätt upprymd. Fyra språk och inte det minsta tecken på överfylld hårddisk.

Ju mera Esaias såg sig om i världen, desto mera upptäckte ha att det var flerspråkigheten som var det normala.—–

Det var enspråkigheten som var begränsande.—-

Man skall inte skämmas för sin dialekt, använda den så ofta det går men inte heller begränsa tillvaron genom enspråkighet och oförmåga att anpassa sig efter situation. Språkmajoriteten bör också i olika sammanhang respektera och intressera sig för annat tungomål än det gängse använda vilket dock kan var svårt att få gehör för, om det så beror på bristande intresse, lathet eller tron på ett land, ett folk och ett språk. Jag tror det sista är det värsta.

Ett språk som alltid uppskattas och som förenar är joller. Vem blir inte till sig när ett litet barn gör sina första försöka att kommunicera med munnen om det så bara är lite dräglande och struntprat. Det språket förstår alla om det så är swahili eller tornedalsfinskan.

manickar
En bild, liksom ett språk, kan var svår att förstå men viktigast är nyfikenhet och viljan att förstå.

Yr

 Jag tycker om att skriva under press. Vill jag publicera ett inlägg innan klockan slår tolv, midnatt, gäller det att skynda på. Jag borde blivit journalist.

Idag blev jag yr i huvudet två gånger.

Första gången i Saltgruvan en stund efter lunch. Plötsligt kände jag mig yr, konstig, nästan svimfärdig. Jag satt väl förankrad i kontorsstolen men plötsligt svävade jag ut i det blå, allt snurrade och jag blev matt. Detta hände mig för första gången och jag kommenterade händelsen något som: oj, det här känns inte bra, vad händer? ”Klingande Lutan”, en krigare i Saltgruvan, hade svaret givet: det var ett blodtycksfall efter intagen lunch. Det var första gången jag hörde talas om att man kan få blodtycksfall efter lunchen men det kan vara en förklaring och efter några minuter gick anfallet över. Jag mår åter som en prins!

Andra gången jag blev yr i huvudet denna dag var när jag kom hem efter dagens värv och fann ett paket på farstutrappan. Jag såg två olika hjulspår på gårdsplan och undrade vem som varit på besök. Det fick jag svar på när jag fann paketet vid ytterdörren. DPD:s budbil hade förgäves försökt få min underskrift på paketet från Italien och har som sista utväg, när ingen var hemma, lämnat paketet vid ytterdörren. Där låg det fridfullt och efter några sekunder gissande jag vad det innehöll. Min nya radio! Den ser inte mycket ut för världen (ungefär i storlek som ett modem) men dyr var den och mycken glädje må den skänka mig. Hobbies får kosta!

001mod
Kartongen