P4 Plus – kanalen för oss gillar blandat

Solen skiner så här mitt på dagen men senare idag utlovas regn. Vad göra när man har semester och regnet strilar ned och det är blött i skog och mark? Tja, en god bok är inte att förglömma, en annan sak är att lyssna på poddar och radio.

Igår lyssnade jag på Ann-Helén Laestadius som var sommarvärd i P1 medan jag klippte gräset. Jag hade laddat ned programmet till min mobil. När jag sen skulle lyssna på Arja Saijonmaas sommarprat från Radion Vega på samma sätt fungerade det inte alls lika bra. Ljudnivån var för låg för att överrösta gräsklipparen.

Istället svängde jag om till att lyssna på min nya favoritkanal på nätet, P4 Plus. Det gick alldeles utmärkt. Detta är en kanal som bara finns på nätet och som spelar en blandning av svenska och utländska klassiker från 50-talet och framåt. Ibland också någon ännu äldre låt. En riktigt bra blandning för oss som minns musiken från 60-talet och framåt.

Låtlistor finns också nätet så man behöver aldrig fundera över vilken låt som spelades.

Att sedan lyssna från nätet via mobil, platta eller dator kräver nästan att man har en extern högtalare för att det skall bli njutbart om man inte vill ha hörlurar på hela tiden. Som tur är finns idag små nätta blue tooth-högtalare som ger ett riktigt bra ljud. Enkla att placera utan sladdar och mojs.

God lyssning! Testa, jag tror ni blir nöjda om ni inte bara vill lyssna på det allra senaste i musikväg.

Tidigare har jag och talat mig varm för P2 Världen och Radio Garden. Också de fina kanaler.


P4 Plus – start i kolumnen uppe till höger
P2 Världen 
Radio Garden – zooma in så ser ni  de gröna prickarna med många stationer världen runt.

Bra att lyssna till medan ni knypplar och stickar eller snickrar eller vad som helst. P4 Plus!

 

 

Sommarvärdar 2017

Så har Sveriges Radio äntligen släppt listan på sina sommarvärdar i P1. Att lyssna till SR:s sommarvärdar och Radio Vegas Sommarpratare tillhör ett av mina sommarnöjen. Regniga dagar eller på resa är det en fin avkoppling om jag hittar de riktigt fina och intressanta pratarna. Men, jag kan också spara lyssnandet ganska länge efteråt sedan jag först betat av mina favoriter.

Ja, vem är mina favoriter bland årets sommarvärdar?

Först tyckte jag det verkade tunnsått med riktigt intressanta personer men sedan började jag laborera och kolla listan lite närmare.

Mina två absolut mest intressanta sommarvärdar i år är utan tvekan Linnéa Claeson och Magda Gad. Dessa två måste jag bara lyssna till! Men det finns fler som faller mig på läppen och som kommer att få chans i omgång ett.

Negra Efendić
Ann-Helén Laestadius
Tove ”Tove Lo” Nilsson
Kalle Lind
Lisa Ekdahl
Jonna Bornemark
Sven Melander
Tarja Halonen
Anders Göranzon
Lisa Langseth
Percy Nilsson
Annakarin Nyberg
Stina Ekblad
Så ja, det blev en rätt diger lista. Tretton stycken som kommer att avlyssnas direkt förutom mina två favoriter Linnéa och Magda.

Vilka är era favoriter bland Sommarvärdarna?


Alla Sommarvärdar 
Linnéa Claeson
Magda Gad

I kvällningen försvinner solen bakom Dånaback. En fin sommardag har det varit!

Tips för både öra och öga

I mitt sista inlägg förra året, d.v.s. igår, så nämnde jag något om den mängd rykten, spekulationer och rena lögner som förekommer på nätet och som ibland kan vara svåra att genomskåda och då speciellt syftet. ”Sanningen” är inte alltid sanning.

Som av en händelse sändes idag sista Vinterpratet i P1 med komikern Jesper Rönndahl vid micken. Det han pratade mest om var sanningen och hur vi förhåller oss till den. Låter det tråkigt? Kom ihåg att Jesper är komiker så tråkigt blev det inte utan tvärtom riktigt roligt. Det gällde att hänga med i svängarna och utläggningarna. Ett och annat tänkvärt fick han till och mången gång fick jag både fnissa och skratta. Rekommenderas att lyssnas på eller laddas ned till telefonen för att ha i beredskap ifall en tråkstund dyker upp. Jesper Rönndahl – Vinter 2017

Strax efter kom sista programmet i serien ”Kaffesump och samiska hjältinnor” med Sofia Jannok och två väninnor som pratade om hur man håller den samiska elden vid liv. D.v.s. hur den samiska kulturen och språket skall hållas up to date, både privat och i samhället i stort. Hålla elden vid liv 

Jag skrev något om detta i ett tidigare inlägg https://villniles.com/2016/12/27/sitter-samer-och-finlandssvenskar-i-samma-bat/                        och vad som samer och finlandssvenskar kan tänkas ha gemensamt, nämligen att båda grupperna är minoriteter. I dagens program berättade Sofia att hon en gång frågade sin far vad som är den viktigaste komponenten i den samiska identiteten och utan att blinka svarade han: språket! Språket är mera än bara ett kommunikationsmedel, det är den viktigaste delen av ens identitet. Jag kan inte annat än hålla med. En vars modersmål är majoritetsspråket tänker inte på det på samma sätt eftersom det språket är norm i samhället.

Som avslutning på årets första blogginlägg kan jag tipsa om en artikel i P-Town.se som handlar om Sofia Jannok. Mica möter: Sofia Jannok

peder-oxe-2011
Jesper Rönndahl spelade bara dansk musik i sitt program och därför tar jag med en bild från Köpenhamn för ganska exakt fem år sedan då jag tydligen befann mig i staden. Peder Oxe var en gång i tiden mitt favoritställe tillsammans med Hviids Vinstue.

Jeppo

Igår besökte jag Jeppo, en ort inte alls långt från mitt boställe. Först ut på pulsådern genom landskapet norrut efter att ha passerat tre broar som skiljer oss från fastlandet.  Mörkt och svårt att se i Bruntes sken framåt. Men det gick även om sista biten också var både hal och spårig.

Annors har Jeppo tal om sig att vara mörk. Inget annorstädes är det lika mörkt som i Jeppo, sommar som vinter. Så mörkt att jag t.o.m. körde vilse en kort stund innan jag visades till rätt stig av en flanerande ung dam med hund. Köra vilse i Jeppo, skrattretande, kan någon tycka?

Det radiota gänget träffades för den årliga julpizzan just i Jeppo detta år. Åtta herrar samlades för att diskutera över en simpel pizza. Vad då, kan tyckas? Jo, radion och dess vågors utbredning och tillvaratagande. Jag orkar dock inte vidare förklara detta engagemang denna gång. Vi får återkomma vid tillfälle.

Pizzan var stor! Jag beställde en medium; den var enorm. Enorm och god! Men viss möda förmådde jag sluka den sista biten. De andra i gänget var mera förståndiga och valde en liten pizza. Jag tror de blev mätta med råge.

Efteråt besökte vi en boende i Jeppo, medlem i det radiota sällskapet naturligtvis, som bjöd på kaffebord och visade oss sitt château, en gammal byggnad som renoverats pietetsfullt.  Här kan vi tala om herrgård även om presentationen var blygsam

Tänk så mycket som kan finnas i det som mörkast är! Ok, Jeppo har som rykte att vara mörkt. Jag vet inte varför och varifrån det ryktet kommer men det har ändå en viss prägel på ortens identitet. Trots det finns här god pizza, bra boende och framgångsrik industri.

Detta om det, min lilla utflykt i går kväll, till mörka Jeppo.

20161229_191422
Pizzan!

20161229_195716
Visst, en radio, trafikmottagare! Hammarlund är märket.  Något större än de som idag ryms i en mobiltelefon. Finns i Jeppo.

Radio Garden

Dagligen lyssnar jag på radio via Internet. Mest på morgonen innan jag åker till jobbet. Vaken på P4 Västerbotten sänds då och är sällskap medan jag äter en tidig frukost. En annan kanal är P2 Världen som spelar nonstop världsmusik. Mycket bra musikkanal enligt mitt tycke.

Nu har det också dykt upp en annorlunda radioportal där man kan lyssna på radiokanaler över hela världen. Mycket bra ljudkvalité! Långt ifrån alla är med men tillräckligt många för att göra den intressant. Den märkliga med denna site är att den är utformad som ett jordklot att snurra på och zooma in. Gröna prickar av olika storlek indikerar antalet stationer per prick. Bara att klicka på och lyssna eller välja bland flera olika stationer från samma stad.

I länken som jag förmedlar finns Radio Os från södra Norge inställd men det går som sagt att välja vilken annan station man vill. Radio Os sänder lättsam musik av varierande sort. Jag skulle tro att det passar de flesta medelålders att lyssna på denna station. Bra att också få träna örat lite grann att lyssna på norskan. Jag upptäckte att jag måste koncentera mig mera när jag lyssnar på norskan än när jag lyssnar på danskan. Dags alltså att aktivera norskan lite mera! Radio Os är en lokal station vilket gör den mera intressant att lyssna på.

Man bör inte ha den allra långsammaste anslutningen för att snurra på globen!

Radio Os och mycket mera finns på Radio Garden. Varsågod!

uppsala-2016-12-18-014
Det får bli en bild till från Uppsala. Här var det laddat uppe på slottsbacken. Universitetsbyggnaden till vänster och medan domkyrkan ligger i skottlinjen.

Tala är silver, dialekt är guld men bäst är joller

Jag snubblade över Filippa Sundins rubrik ”Våga stå för din, och andras, dialekt!”. Filippa är redaktör på svenska YLE, vår kära rundradio som den kallades tidigare. Vart försvann förresten det namnet? Fortfarande används Rundfunk i Tyskland så varför inte här? Det var väl inte tillräckligt modernt kan jag tänka.

Hon tar upp detta med dialekt i massmedia och då speciellt i radion. Där är det långt ifrån accepterat att använda dialekt, något som också i viss mån avspeglas i kommentarerna. Själv är jag tudelad. I massmedia bör det användas ett språk som förstås av flertalet i målgruppen annars kan man lika gärna lyssna på någon annan kanal. Samtidigt är dialekten, precis som Filippa skriver, en stor skattkista och bör inte nedvärderas vilket ofta blir fallet när frågan kommer på tal. Man bör vårda sitt språk heter det, precis som om dialekt är ovårdat språk, eller som en kommentar uttryckte det: ”dialekt ger ett dumt och obildat intryck”. Det är här som jag vill försvara dialekten. Dialekten är precis som alla former av språkliga uttryck en del av en människas identitet och att se ned på en annan människas modersmål är som att spotta den människan i ansiktet. Jag vill påstå att dialekten kan vara ens egentliga modersmål även om den tillhör ett huvudspråk som formellt är modersmålet. Jag känner mig lika främmande inför att kalla högsvenskan (den officiella svenskan i Finland) som rikssvenskan mitt modersmål. Visst är svenska mitt modersmål men inte i den form som är den officiella.

Idag är det ganska vanligt att dialekt används i sociala medier och det är väl ok men ibland kan skriven dialekt vara svår att förstå, därför är det inte ofta jag skriver dialekt. Det finns liksom ingen norm och alla skriver på sitt sätt. Likväl följer jag en och annan blogg skriven på dialekt, även sådan dialekt som är mig ganska främmande. Det är ofta lättare att förstå den muntliga svenska dialekten än den skrivna.

Jag anser att dialekten är en tillgång och en grund även för mig samtidigt som jag tycker att det är viktigt ha en god språkbehandling enligt vett och etikett, att lära sig andra språk och att kunna skifta språk beroende på var man befinner sig och med vem man pratar. Ju flera språk och dialekter man kan, desto rikare och enklare blir ens liv. Att bara kunna dialekt är begränsande.

På tal om språk och identitet kom jag att tänka på ett avsnitt i Mikael Niemis bok ”Mannen som dog som en lax”. Tornedalsfinskan motarbetades aktivt under lång tid av svenska ämbetsmän och myndigheter vilket också påverkade befolkningen i området. Jag tycker följande avsnitt, som jag tog mig friheten och gjorde mig mödan att skriva av, är läsvärt i skenet av språks och dialekters värde.

Föräldrarna hade bara velat Esaias väl. De hade velat skydda hans lilla hjärna från det finska ogräset så att svenskan kunde sås i ofördärvad åker. Tornedalingarna hade trott på det där. Med sin vanliga underdånighet hade man svalt medicinen och gjort som de lärde anvisat.

Ända in i vuxen ålder hade föreställningen levt kvar i Esaias. Ett land, ett folk och ett språk. Första gången han fick en tankeställare var under luffandet i Indien. Esaias stod på busstationen i Bangalore och kom i samspråk med en gatpojke. Killen var tio år men såg ut som högst sju, han var klenväxt och smutsig och klädd i sönderrivna kortbyxor, och i hans korpsvarta hår fanns egendomliga rödlätta testar som skvallrade om långvarig näringsbrist. Han hade gått högst något år i skolan. Pappan var från New Delhi och mamman från Maharashtra, de hade flyttat hit för två år sedan. Nu behärskade pojken flytande båda föräldrarnas modersmål hindi och marathi samt den nya delstatens tamil, dessutom kunde han riktigt hygglig engelska.  Esaias hade fascinerats av detta otvättade lilla språkgeni, gett honom några rupies och resten av dagen känt sig på något oklart sätt upprymd. Fyra språk och inte det minsta tecken på överfylld hårddisk.

Ju mera Esaias såg sig om i världen, desto mera upptäckte ha att det var flerspråkigheten som var det normala.—–

Det var enspråkigheten som var begränsande.—-

Man skall inte skämmas för sin dialekt, använda den så ofta det går men inte heller begränsa tillvaron genom enspråkighet och oförmåga att anpassa sig efter situation. Språkmajoriteten bör också i olika sammanhang respektera och intressera sig för annat tungomål än det gängse använda vilket dock kan var svårt att få gehör för, om det så beror på bristande intresse, lathet eller tron på ett land, ett folk och ett språk. Jag tror det sista är det värsta.

Ett språk som alltid uppskattas och som förenar är joller. Vem blir inte till sig när ett litet barn gör sina första försöka att kommunicera med munnen om det så bara är lite dräglande och struntprat. Det språket förstår alla om det så är swahili eller tornedalsfinskan.

manickar
En bild, liksom ett språk, kan var svår att förstå men viktigast är nyfikenhet och viljan att förstå.

Yr

 Jag tycker om att skriva under press. Vill jag publicera ett inlägg innan klockan slår tolv, midnatt, gäller det att skynda på. Jag borde blivit journalist.

Idag blev jag yr i huvudet två gånger.

Första gången i Saltgruvan en stund efter lunch. Plötsligt kände jag mig yr, konstig, nästan svimfärdig. Jag satt väl förankrad i kontorsstolen men plötsligt svävade jag ut i det blå, allt snurrade och jag blev matt. Detta hände mig för första gången och jag kommenterade händelsen något som: oj, det här känns inte bra, vad händer? ”Klingande Lutan”, en krigare i Saltgruvan, hade svaret givet: det var ett blodtycksfall efter intagen lunch. Det var första gången jag hörde talas om att man kan få blodtycksfall efter lunchen men det kan vara en förklaring och efter några minuter gick anfallet över. Jag mår åter som en prins!

Andra gången jag blev yr i huvudet denna dag var när jag kom hem efter dagens värv och fann ett paket på farstutrappan. Jag såg två olika hjulspår på gårdsplan och undrade vem som varit på besök. Det fick jag svar på när jag fann paketet vid ytterdörren. DPD:s budbil hade förgäves försökt få min underskrift på paketet från Italien och har som sista utväg, när ingen var hemma, lämnat paketet vid ytterdörren. Där låg det fridfullt och efter några sekunder gissande jag vad det innehöll. Min nya radio! Den ser inte mycket ut för världen (ungefär i storlek som ett modem) men dyr var den och mycken glädje må den skänka mig. Hobbies får kosta!

001mod
Kartongen