Jo, en sak till som föll mig i minnet från torsdagskvällen. Vi människor vill ofta gå minsta motståndets väg, det skall vara lätt och bekymmersfritt. Olof tyckte däremot inte att det var viktigt. Istället skall vi sträva efter att livet och uppgifterna skall vara utvecklande. Det är då vi växer och får erfarenheter, känner oss nöjda när vi lyckas. Kanske ligger det något i det? Vad gör det att vi misslyckas ibland; det är bara att resa sig och borsta dammet av rocken och fortsätta på annat sätt. Huvudsaken är att vi inte gör det stora misstaget att aldrig våga ta ett steg på okänd mark. Detta påminner mig om…