Den leende talmannen har gjort sitt

Med en suck av lättnad kan jag konstatera att Sverige idag har fått ny regering, efter många om och men. Regeringen är inte den mest stabila med tanke på de olika viljor och politiska mål som finns hos de olika parterna men med en skicklig förhandlare, som Stefan Löfven är, kanske det går. Det viktiga är att Sverigedemokraterna hålls utanför verkligt politiskt inflytande kommande år och att Alliansens tid är förbi.

SD är ett nationalistiskt och konservativt ensaksparti där invandringen är den stora frågan men det är också ett parti med klart auktoritära tendenser för att inte tala om svansen där rent rasistiska och intoleranta strömningar frodas. De är också en del av den europeiska högerpopulistiska rörelse där länder som Polen, Tjeckien och Ungern, med Viktor Orbán i spetsen, är ett högst påtagligt hot mot demokratin och EU som fredsprojekt. Nyligen har Viktor Orbán klart proklamerat att denna rörelse skall ta över EU och det vore en fullständig katastrof. Därför är det mycket viktigt att SD inte fick inflytande över regeringen, vilket hade blivit följden med Ulf Kristersson som statsminister, och därmed ytterligare en fjäder i hatten för ultrakonservativa och rasistiska krafter i Europa. Dessa krafter företräder också en osund nationalism som i slutändan kan sluta i krig hur otroligt det i dagsläget verkar vara. Det är bara att ta en titt på historien. – Därför är det också viktigt för Europa att högerpopulismen inte får större framgång i Sverige än vad de redan fått.

Alliansen har spelat ut sin roll som samlande borgerlig kraft mot ett i många decennier dominerande socialdemokratiskt parti. Höger-vänster-skalan har idag alltmer förlorat betydelse och har ersatts av ett landskap med konservativa kontra liberala värderingar, ett slutet mot ett öppet samhälle. Detta har skapat en hel del vånda hos mittenpartierna Liberalerna och Centern och kan också förklara den hårda profilering som dessa partier fört i förhandlingarna om regeringsunderlaget med den diskutabla klausulen om totalt uteslutande av Vänsterpartiet från inflytande som juvelen i kronan. Utan en stursk Annie Lööf hade svekdebatten fått en helt annan omfattning.

Sakpolitiskt finns det bra och mindre bra saker i uppgörelsen, alla parter har fått beska piller att svälja, men alternativet hade varit bra mycket sämre. Uppgörelsen innebär ett stort antal punkter som skall genomföras eller förhalas på ett eller annat sätt. Det viktigaste, som jag ser det, är dock att gemensamt ta sig an de frågor som fört fram Sverigedemokraterna till den ställning de har idag som ett av Sveriges största partier, nämligen invandringen, flyktingfrågan, integreringen, gängkriminaliteten samt de problem och möjligheter som detta innebär. Att idag sopa SD och dessa frågor under matten tills nästa val, som kan vara obehagligt nära, är ett stort misstag. Lyckas de inte kraftfullt gå i polemik med SD och lösa integrationens problem är det mycket stor risk att SD i nästa val går förbi Moderaterna och kan till och med ingå i en kommande regering. Då får vi verkligen myror i brallorna.

Det har varit en spännande vecka men också en seg vecka med frågor och argument som ständigt upprepats. Ett evigt tröskande. Annie Lööf har naturligtvis fått sina fiskar varma när det gäller att käka skor. Man skall aldrig säga aldrig men hellre käka skor än att bli nedtrampad av marscherande stövlar.

Om det blir en dans på rosor återstår att se. Må många blommor blomma undervägs.

En spännande vecka!

En spännande vecka på gång även om det inte gäller mig personligen. Själv har jag jobbat lite med motorsågen i hand denna dag och det är kanske inte  spännande men desto mera tillfredsställande när jag ser resultatet direkt i skog och mark när jag röjde. Bort med sly och buskar, fram med utvalda träd som får växa till sig, precis som i politiken. Idag var det motorsåg, imorgon blir det röjsåg.

Det som är spännande är den politiska utvecklingen i Sverige och i Storbritannien. Våndan att ta fram en regering i kungariket och det till synes avtalslösa utträdet för UK ur EU. Vad kommer att hända i öriket, besannas de värsta farhågorna, blir det med en rejäl duns som kommer att kännas i ryggen? Eller skippar de tills vidare hela brexit? Vi får se.

I Sverige gjorde alla partiledarna idag sin runda hos talmannen och det hela slutade med ett läge nästan lika svårlöst och intrigant som tidigare. Jag blev tvungen att avsätta en stor del av dagen till att följa med detta drama via Dagens Nyheters direktsändningar på Facebook. Där kunde man också se de kommentarer som kom in. Man blir förskräckt över vad folk häver ur sig till allmän kännedom. Så mycket hat, ilska, skadeglädje, smörja och ren skit som finns hos vissa människor. Förvisso säkert en hel del troll bland kommentarerna men vissa har inga hämningar och frågan är vilka dessa är, som inte är pensionärer och sjukskrivna, som har tid att sitta och skriva detta mitt på en arbetsdag?

Jag tyckte mig se att Annie Lööf ( C) fick ta mest skit i kommentarerna. Var det för att hon är kvinnan som visar framfötterna och driver sin sak hårt som får trollen att grina illa? Samtidigt spelar hon tillsammans med Jan Björklund (L) ett högt spel när de helt vill utestänga Jonas Sjöstedt (V) från inflytande trots att de är beroende av honom och Vänsterpartiet. Precis som Moderaternas regeringsbas är beroende av Sverigedemokraterna. Detta har herr Åkesson mycket tydligt klargjort.

I mitten sitter där Stefan Löfven (S) som masken på metkroken och vrider sig. En skicklig förhandlare är han, få se hur han lyckas denna gång och vem som får skulden ifall han inte lyckas med att svetsa ihop en överenskommelse som är godtagbar för alla parter vänster om L. Risken är nämligen då mycket stor att vi kommer att få en mörkblå konservativ regering i Sverige, direkt eller genom extra val och vems är felet?

Jag är i alla fall glad att Alliansen troligtvis försvinner. Den var kanske nödvändig en gång i tiden för att stävja Socialdemokraternas långa maktinnehav men idag ser den politiska kartan annorlunda ut. Som Maria Leisner, folkpartiets tidigare ordförande, sade i  SvT:s Morgonprogram i fredags: vänster-högerskalan i politiken är i dag av mindre betydelse medan vi fått ett förhållande till liberalt eller konservativt synsätt i politiken som är verkligheten. Detta håller också Jimmie Åkesson (SD) med om. Detta har de tidigare Allianspartierna svårt att förstå och acceptera. Men inte heller Socialdemokraterna har det lätt med det nya politiska landskapet vilket gjort att socialdemokratin, inte bara i Sverige utan i hela Europa, tappat stora väljargrupper.

Dagens stjärnor i den politiska bataljen i Sverige är Annie Lööf och Jonas Sjöstedt! Annie för att hon är kvinnan som resolut ställt sig i spetsen för att hejda den högerpopulistiska framryckningen i kungariket, vilket har sitt pris. Jonas som gjorde ett gott intryck under dagens presskonferens när han måste rädda ansiktet på Vänsterpartiet som i regeringsförhandlingarna oskickligt gjorts till ett mähä. Det är några som i detta nu utför dans på slak lina i kungariket och spännande är det. Nästan mera spännande än en Alistair MacLean-bok från 70-talet. Som jag minns det.

Blir det Stefan Löfven som styr tåget genom Sverige kommande år eller blir det Ulf Kristersson? Eller kan det till och med bli herr Åkesson? Ve och fasa! Detta tåg är dock inte rikssvenskt utan från Konstens natt i Vasa senaste sommar. Politik är det möjligas konst sa visst Järnkanslern Otto von Bismarck  en gång i tiden och visst kommer det en lösning förr eller senare, bättre eller sämre. Ibland blir man rent förvånad!

Strödda notiser i aktuella ämnen

Arg som ett bi blir jag ibland. Senast inträffade detta i morse när åter internetanslutningen kopplades bort. Inte en utan flera gånger. Detta har varit ett problem hela hösten och för två veckor sedan fick jag nytt SIM-kort som installerades. Allt fungerade fint utan störningar fram till idag. Så arg jag blev! Att ingenting kan fungera längre än två veckor!

Det märkliga är att när jag steamar TV över Internet inträffar ingen nedkoppling av Internet. En lösning kan vara att investera i en ny router men jag kan inte förstå att en sådan manick måste förnyas eftersom den inte ens är fyra år gammal och det inte finns någon mekanisk nötning eller skada på routern. Slit och släng som alltid. Nytt, nytt, köp, köp!

Språkligt intresserad är jag och igår stötte jag åter på ett ord som jag inte hört tidigare: ”Erfarenhetskunnig”. Ordet finns inte i Svenska Akademins Ordlista och används tydligen bara i Finland. En typisk finlandism? En dålig översättning från finska? Jag tycker ordet är luddigt och tårta på tårta. Betydelsen torde vara att man har praktisk erfarenhet av något som kan tillämpas i en yrkesroll. Ordet diskuterades på min Facebooksida och ingen kände till ordet. Jag lät ordet gå vidare till radioprogrammet Språket i P1 och vi får se om ordet kommer på tal i kommande program. Intressant är i alla fall att språket är levande och förändras samt att egenkonstruktioner av ord ibland kan bli standard. Själv använder jag gärna gamla ord och uttryck men är också mycket intresserad av varifrån språkliga nymodigheter kommer och varför vissa ord blir populära.

Nu på kvällskvisten framkommer ytterligare ett ord i samma genre, nämligen erfarenhetsexpert. Detta är en unik finländsk profession till namnet. Vad den kallas i Sverige vet jag inte.

Regeringsbildningen i kungariket drar ut på tiden och igår fick moderatledaren Ulf Kristersson nobben av riksdagen. Problemet är att den gamla blockpolitiken inte fungerar i ett läge där Sverigedemokraterna kan få betydande inflytande över den politik som Kristersson skulle ha fört. Detta kom igår tydligt fram när Åkesson såg det som en självklarhet för att stöda Kristersson. Här hjälpte han Lööf och Björklund i knapptryckandet. Måhända ett medvetet uttalande?

Det är modigt gjort av Centerpartiet och Liberalerna att stoppa denna utveckling. En viss risk finns nämligen. Detta är en manöver för att stärka den politiska mitten i Sveriges riksdag och inte tillåta ytterligare en glidning mot extremhögern som SD representerar. Hur det kommer att gå återstår att se.

Som jag ser det har Socialdemokraterna nu ett stort ansvar för att behålla initiativet i mitten och på sin sida av riksdagen. Löfven har pratat om att skrota blockpolitiken och nu finns en gyllene chans att sträcka ut handen över blockgränsen. Är det t.ex. viktigt att det största partiet i en regering har statsministerposten?  Det viktiga är väl att få genom så mycket som möjligt av sin politik? Alternativet i förlängningen är ett nyval som ingen vet vad det innebär; ett språng ut i det (mörk)blå måhända? Bokstavligt talat och vem bär ansvaret?

Att bli kulturhuvudstad lockar Vasa stad. Frågan är om det finns kapacitet, vilja och inte minst pengar. Det är ingen billig historia. Umeå som var europeisk kulturhuvudstad 2014 bekostade knappt 10 milj. kronor av den totala budgeten på 45,3 milj. kronor. Umeå är också den stad i Sverige som satsar mest pengar per innevånare på kultur och dit torde Vasa ha en god bit. Jag menar att det gäller att ha ångan uppe redan innan kulturåret. Umeå hade också stor draghjälp av den samiska kulturen. Frågan är om Umeå alls hade fått bli kulturhuvudstad utan den samiska satsningen? Vasa har ingen sådan extrahjälp och konkurrenten Uleåborg i Finland torde ha helt andra muskler.

Visst vore det fint med Vasa som kulturhuvudstad år 2026 men då gäller det att lägga i en högre växel redan nu. Låt mig tippa att fusionen med Korsholm har långt högre prioritet i dagsläget och att den riktiga gnistan saknas i staden för en satsning på kulturhuvudstadsåret. Synd, för en uppryckning på det kulturella området i Vasa och Österbotten hade inte alls varit dumt. Det hade gett regionen en helt annan dragningskraft och status i omvärlden. Intressant vore att höra vad stadens starke man Joakim Strand har att säga om saken.

Arg som ett bi kan jag bli men för det mesta är jag snäll som tjuren Ferdinand och sällan tar sig ilskan uttryck i handgripligheter.  Fast routern ligger illa till om den inte folkar sig.


Erfarenhetsexpert – en utbilning

Malmö. Bro och två fiskare

Bridge over troubled water – en går, två ser på