Lurad på villovägar, renen och Eldnatten

Jodå, Brunte höll ända fram till Näsåker trots att vi bitvis var ute på ett vägbygge som egentligen var avstängt. På morgonen satte jag på navigatorn, inte för att det behövdes utan mera för att se Näsåker dyka upp på skärmen. Navigatorn föreslog väg 335 via Sidensjö och det var jag fullt tillfreds med. Jag har åkt den vägen flera gånger tidigare.

Tyvärr möttes vi av skyltning som berättade att väg 335 genom Sidensjö var avstängd för vägbygge. Det visste inte navigatorn utan tjatade en god stund om U-sväng när jag istället körde mot Bredbyn i hopp om att hitta en annan väg. Gubben i telefonen var tyst en lång stund tills han plötsligt föreslog en vänstersväng. Gott så, tänkte jag och funderade att nu har han säkert glömt väg 335. Vi körde genom ett vackert landskap jag inte sett tidigare tills vi plötsligt kom in på väg 335 vägbygget. Så trist, navigatorn hade lurat mig!

Vi knallade på en god stund längs med vägbygget som minsann inte var någon autostrada. Brunte fick sig en rejäl rusktur. Nåja, inget vara för evigt på denna jord och snart kom vi åter in på farbar väg. Tur var det för en stund senare mötte vi en ståtlig ren som gick mitt på vägen till synes helt obekymrad. Den såg snäll ut och gjorde inga utfall när jag sakta gled förbi. En hyfsad bild fick jag t.o.m. En bonus på denna Urkult-färd.

Väl framme i Näsåker var det dags att söka sig en tältplats på campingen men tyvärr hade någon redan snott min fina plats jag brukar ha men jag fick ändå rätt bra plats även om det inte var direkt vid bilen. Uppsättningen av tältet var ett äventyr för sig. Vad är bak och fram, ut och in o.s.v.? Vädret var fint så innan jag blev klar kom det t.o.m. fram lite svett.

Sedvanlig koll av festplatsen där volontärerna satte sin sista hand på installationer och dekorationer. En stund senare blev det möte med en av nyckelpersonerna i Urkult. Jag är nämligen engagerad som festivalfotograf detta år och då ville hon snacka lite om vilka bilder Urkult vill ha. På samma gång fick jag även träffa bloggaren och fotgrafen Rania Rönntoft vars blogg jag följer. Senare på kvällen träffade jag också Jonna Jinton och hennes kille Johan.  Jonnas blogg är en av mina favoritbloggar.

Sedan drog Urkult igång och grindarna öppnades. Flera band spelade denna första kväll men för mig var Eldnatten viktigast med Burn Out Punks som stod för programmet. Mäktiga eld- och akrobatkonster blandat med humor och underfundighet. En våghals jonglerade med en motorsåg som var igång. Den konsten tror jag inte att jag kommer att försöka mig på.  Hur som helst en fin invigning av årets Urkult.

Mycket mera än så hinner jag inte skriva denna gång, mera kommer kanske senare, eller allra senast när jag kommer hem. Vädret har i alla fall varit oss nådiga och inget regn än så länge.


Jonna Jintons blogg 

Rowan Tree – Rania Rönntofts blogg

Fler bilder än så här blir det inte denna gång även om jag tog hundratals igår. Visst är det en fin och ståtlig ren?

Gulbrunt timmer och ren tur

Tisdag
Jämfört med södra delen av kungariket finns det mycket skog i Norrland. Mil efter mil som om växtligheten inte har någon ända. Ofta dyker det upp någon sjö, mosse eller älv som omväxling och forsar är inte alls sällsynta. Trafiken var inte överhövan stor. På morgonen när jag åkte mellan Vilhelmina och Åsele på väg 90 såg jag två bilar och det på en sträcka av 45 km. Istället hade jag turen att se en ren en bit norr om  Myckelgensjö dit jag var på väg för att beundra Gammelgården som finns i byn.

Gammelgården är en gammal bondgård som står på samma ställe som när den användes på 1800-talet och ännu längre tillbaka i tiden. Väggarna är vackert gulbruna på solsidan och det ärrade virket av tidens tand kändes äkta och fint. Ingen annan impregnering än naturens egen som åstadkoms genom att stammarna barkades ett år innan de fälldes. En mycket vacker och sevärd samling gamla hus (28 stycken) som dessutom låg på en vacker sluttning ned mot sjön.

På plats fanns en del bybor som ställde i ordning stället för en visning av diverse textilhantverk som skulle ske under dagen och vid grinden stod det klabbar uppställda som skulle formas till olika figurer och djur men hjälp av motorsåg. Tyvärr hann jag inte se det men mannen ifråga som använde motorsågen berättade att han sålt hur mycket som helst av detta hantverk till framför allt norrmän. För övrigt är det många norrmän som turistar i Norrland nu.

Jag åt en tunnbrödssmörgås med te och som efterrätt tog jag en glass från byns egen glassfabrik, Myckelgensjöglass. Det blev en blåbärsglass med helt lokalproducerade råvaror och man kände verkligen att det var riktiga blåbär som använts i glassen tillsammans med mjölk från Frida Bylunds kor. Helst hade jag provat en granskottsglass men den var slut för tillfället. Jag hade kunnat stanna där hela dagen men nya mål hägrade och jag styrde kosan mot Grundtjärn där jag träffade min favoritbloggare Jonna Jinton. Hon var på språng och jag det var rena turen att jag fick tag i henne. En mycket älskvärd person som lever det liv som många bara drömmer om. Att hon också har rötter till vår by gör inte saken sämre.

Mot Östersund jag for, först på smala skogvägar som bjöd hänförande natur på sina ställen, sedan på fina landsvägar längs den vackra Indalsälven. Jag stannade till vid Döda Fallen men inspekterade inte stället närmare denna gång.

I Östersund var det duggregn som senare övergick till kraftiga skurar. Inte läge för utevistelse direkt. Istället blev det middag på en irländsk pub. Rensteken smakade utmärkt även om den blev kraftigt försenad, något som chefen på stället djupt beklagade. Istället blev vi bjudna på gratis efterrätt men eftersom jag inte ville ha någon efterätt så blev det istället en kompensationssedel på en valfri varmrätt nästa gång jag besöker stället. Rena turen att middagen dröjde lite länge. Ingen dålig avslutning alls på kvällen.

åsele
Dubbla namn på vägskyltarna: svenska och samiska
ren
Ren tur. Tittut bland stammarna.
gammelgården
Gammelgården i Myckelgensjö. Textilier på linan.
gammelgården2
Bodar med storhässja i bakgrunden

 

norrland2
Väg genom den norrländska vildmarken.
norrland
Så här vackert var det på sina ställen

Jag klappade en ren

Gårdagen berikades med en utflykt till Björkarnas stad. Ombord på Vasabåtarnas färja Wasa Express anordnades Nostalgikryssning vilket betydde att dansorkestern Carisma spelade gamla godingar, både pop och välkända dansbandslåtar. Mycket mera än så bestod inte temat av, sedan var det upp till var och en att vara nostalgiska. Folket verkade dock ha roligt för ganska snart efter att ett sällskap i baren fått en första Irish Coffee på förmiddagen bjöd en livlig, mörkhårig dam upp till dans och sedan rullade det på. Nå, det var inte jag som tingades för dansen utan en av herrarna i gruppen, om någon undrar. Hon tog också en extra svängom med ett Vasablad för att demonstrera sitt sug efter dans.

Själv beställde jag också en Irish Coffee liksom de flesta andra. Jag antar att det kyliga vädret och den tidiga timman på dagen inspirerade till denna klassiska kaffedryck. Dock måste jag säga att kaffesmaken inte tilltalade mig nämnvärt, tedrickare som jag är. Det lär nog dröja länge tills nästa Irish Coffee vidrör min tunga.

Jag tror det var mest svenskspråkiga Pampasbor ombord för det finska tungomålet var i en klar minoritet. Jo, åtminstone en estnisk lastbilschaufför fanns ombord för han slog sig ned vid mitt bord i matsalen. Han åt dagens måltid från buffén medan han hela tiden talade i telefon. Det är också en konst att tala i telefon och samtidigt äta. Den vill jag inte lära mig.

Framme i Björkarnas stad försökte jag tag ta ut pengar i en automat men si det nekades mig; ”din bank godkänner inte att pengar tas ut” var ungefär budskapet på skärmen. Varför skall en så enkel sak göras krånglig? Automaten vid Nordea godkände dock mitt uttag och jag rusade vidare till Vasaplan där en lokalbuss väntade för vidare färd till Gammlia. Nähä, på bussen dög inte kontanter men kreditkort gick bra. När jag åkte tillbaka viftade busschauffören bort mitt kreditkort och ville inte ha något betalt alls för bussfärden.

Jo, det var Sameveckan i Umeå som var mitt huvudmål för dagen. Jag har en liten vurm för detta folk och den livsstil som renskötsel innebär. Ibland händer det sig att jag tittar på deras nyhetsprogram Oddaset trots att jag inte förstår särskilt mycket. Det vore en utmaning att lära sig det språket.  Det är kanske det fria men ändå hårda liv de lever bland sina renar i naturen som lockar. Dock, om jag förstått rätt, så är det inte alltid självklart var deras betesmarker finns och framför allt att de godkänns av den svenska lokalbefolkningen. Det kan ibland uppstå schismer om detta mellan ursprungsbefolkningen som samerna utgör och de svenska nybyggare som en gång i tiden koloniserade Norrland.

Dock syntes inte något av dessa problem igår för alla strövade fridfullt omkring på Gammlia och njöt av det fina vädret. Jag åt en souvas som denna gång kan beskrivas som en kebab gjord på renkött. Mycket god och en stor portion var det med lingondricka till. Jag tittade på när Karl-Einar bakade Gakku i bagarstugan och jag klappade renar på mulen. Jag och de andra barnen. Det var mest barn med sina föräldrar som svärmade kring de tjudrade renarna som för dagen fick finna sig i att bli föremål för stor uppmärksamhet. Renarna såg nästan lite trötta ut av all uppståndelse men de var snälla och beskedliga djur. Jo, några tyska tursister fanns också bland rendiggarna. De är ju fascinerade av allt om bär horn i de nordiska skogarna.

Jag hade dock väntat mig en något större tillställning med samer klädda i sina traditionella dräkter, kanske lite jojk och mera hantverk. Nå, kanske redan nästa vecka finns det kanske en liten chans att se mera av detta.

Därefter blev det en timme på Lottas Krog där mina ben vilade sig medan jag inmundigade en irländsk öl innan det åter var dags att söka sig till bussen för avfärd till hamnen i Holmsund. Trots att det bara var eftermiddag var det fullt ös i den trevliga puben. Det var fullsatt och en och annan av passagerarna från förmiddagen kändes igen. Bl.a. fanns det ett sällskap medelålderns herrar som firade ett och annat. – Det var annars flera företag och föreningar som gjorde gemensam resa över Kvarken denna dag och höll sina möten på färjan. Sedan festade de loss på kvällen till tonerna av Carisma.

Butiken ombord är liten och är ingen taxfree men där finns godis, leksaker, vissa lokala produkter från Pampas, ett mindre sortiment av starka drycker och diverse produkter med Vasabåtarnas logo på. Själv köpte jag en mössa och ett kilo godis av välkänt märke. En bok inhandlades också på Gammlia: Vithatten – berget på myren.

Konceptet med en nöjeskryssning över till Björkarnas stad en lördag är inte så dumt, speciellt om de danslystna redan på förmiddagen får ta sig en svängom på färjan. Sedan blir det shopping eller annan aktivitet följt av besök på café eller pub för att vila sin då förmodligen småtrötta lekamen. Själv brukar jag ibland söka mig till biblioteket och där sjunka ned i en fåtölj och läsa tidningar. Helt gratis. Kvällen avslutas med mera dans och mingel ombord om man inte är helt slutkörd och väljer att boka en hytt för en billig penning under överfarten. De fortfarande överpigga efter en heldag på kryssning kan fortsätta i provinshuvudstadens nöjesdjungel resten av natten.

Själv åkte jag vidare norrut i bussen och anlände till kyrkbyn där Brunte stod tåligt väntande i kölden. -21 grader C visade termometern men Brunte startade snällt även om det lät lite ohälsosamt.