Unket hål på integreringens väg

Partiledardebatten igår fredag på SvT ”avnjöts” liggandes i soffan. Jag tänkte att jag ger den en chans på en kvart så får vi ser vartåt det barkar. Det blev ju riktigt intressant och stundtals högljutt varför jag tittade ända in i kaklet, ett uttryck som också användes i debatten.

Jag tänker inte kommentera mera än en sak och det är integreringen. I övrigt var det kända åsikter som stöttes och blöttes.

Detta är en sak som jag länge tänkt skriva om och som jag tidigare inte setts föras till torgs. Jag anser att integreringen består av två delar som båda är lika viktiga. Fungerar inte båda delarna så kvittar det hur bra den ena delen fungerar.

Den del som det talas mest om är att flyktingen/invandraren/migranten skall anpassa sig till svenska normer, lära sig språket, följa lagen, skaffa sig en relevant utbildning och göra rätt för sig genom att arbeta. Helt riktigt, allt annat skapar problem av olika slag. Både för samhället och invandraren. Det är bara att själv tänka sig in i en situation där jag är invandrare i ett land med annat språk och kultur. Med detta menar jag inte att man skall assimileras.

Den andra delen är minst lika viktig men som det sällan talas om, nämligen att flyktingen och invandraren måste få respekt och acceptans av befolkningen i mottagarlandet. Det hjälper inte hur bra invandraren kan språket, lär sig seder och bruk, har en bra utbildning, är laglydig och anpassar sig om hen ständigt möts av nej, nej, nej, du passar inte in, du är annorlunda, ser konstig ut, har en märklig brytning, fel namn, farlig religion, ständigt får detta nekande. Ständigt får nej på jobbansökan, nej till att byta bostad, glåpord på gatan, utsätts för diskriminering och rasism. Det är just detta som är vardag för många flyktingar som skall in det svenska samhället, det finska för den delen också.

Detta tog Jonas Sjöstedt upp men ingen av de andra partiledarna reagerade vilket är synd. Det är som om de inte är varse detta problem, rasismen och främlingsfientligheten som hinder i integreringen. För det finns rasism och främlingsfientlighet, kom inte och säg annat! Rasismen kan se olika ut, allt från den person som är öppet rasistisk och till och med är stolt över det, till smygrasister av olika grad och omedveten rasism. Även invandraren och flyktingen, liksom du och jag kan, vara drabbad av rasism även om vi inte alltid är medvetna om det.

Detta framkom helt öppet i debatten igår när Jimmie Åkesson från SD påstod att invandrare inte passar in och att de inte är svenskar. Detta är ett skolexempel på varför integreringen i många fall inte fungerar: grova generaliseringar och fördomar. Vägran att se individen. Uttalandet var helt klart planerat och ingen felsägning. Utdelningen blev sedan 200 % när SvT tog avstånd från uttalandet och SD fick chans att dra på sig den berömda offerkoftan.

Definition på rasism har ändrats med åren från att ha varit en rasbiologisk lära där den vita rasen var överlägsen till att idag omfatta kultur, språk, ursprung och religion. För mig är rasism grova generaliseringar och främlingsfientlighet kryddat med misstänksamhet och en nedvärderande syn på andra människor som inte tillhör just min grupp. Inte sällan ingår osund nationalism i detta. Vi och dom. Detta ständiga vi och dom som exkluderar när vi istället borde inkludera. Varför inte se människan?

Vem som gjorde bäst ifrån sig i debatten finns det säkert lika många förslag som tittare. Själv tyckte jag att Ebba Busch Thor gjorde en stark slutspurt men även Annie Lööf och Jonas Sjöstedt var tydliga i sina argument. – Såg du debatten på fredagskväll och vad tyckte du?

Världen är inte svart och vit utan brokig. Tyvärr också ganska bråkig men vi kan välja en egen personlig väg med humanism och anständighet.

I valet och kvalet, om valhemlighet och SD

Svenska riksdagsvalet närmar sig och jag har varit en flitig iakttagare via TV, radio och tidningar på nätet. Så till den milda grad att jag nästan håller på att tröttna. T.ex. igår struntade jag i att titta på ”Jag vill bli statsminister”.

Alla partier har sina argument och alla har väl något som är bra i sina valprogram men den samlade effekten är svårare att bedöma. I Sverige har vi tyvärr blockpolitik vilket jag tycker är synd och ett förlegat fenomen. Blockpolitiken försvårar kreativa lösningar i regeringsbildningen efter kommande val där det är väldigt jämt mellan blocken. Just detta att någon enstaka procent eller några platser i riksdagen kan avgöra flera års kommande politik utan att förlorarna har något nämnvärt inflytande. Låt säga att 51 % blir vinnare, skall resterande 49 % som nådde nästan ända fram stå vid sidan av och titta på? Det är ju ändå i praktiken hälften.

Egentligen finns det tre block: De rödgröna, Alliansen och Sverigedemokraterna. SD är ett kapitel för sig som ser alla andra som motståndare utom möjligen Moderaterna. Och vice versa.

Att jag inte är någon vän av SD torde vara uppenbart, det skulle jag kunna skriva ett helt inlägg om, därför är jag inte förvånad när en stor skara kulturpersonligheter, artister och underhållare i dagarna skrivit på ett upprop mot SD inför valet. Tanken har slagit mig tidigare, varför har SD så svårt att engagera kända kulturpersonligheter och artister? Är dessa också en del av ”eliten” mot SD eller kan de ha andra välgrundade anledningar att ta avstånd från SD?

När SD har sina partidagar har de mer eller mindre fått spela själva, Åkesson inte minst. Nästan ingen vill stå på SD:s scen. Jag bortser från band som Ultima Thule och liknande. – Jag ser gärna någon kommentar som berättar om artister och kändisar som stöder SD eller åtminstone spelat på deras events.

Sedan har vi detta med valhemligheten. Den är helig och må så vara men samtidigt har jag svårt att förstå varför detta skulle behöva vara en hemlighet. Vi lever ju inte under en diktatur där folk bara försvinner därför att de har annan åsikt än makthavarna. Jennifer Sandström tog upp detta i ett par inlägg i sin blogg ”Forever abroad, always at home”. Hon resonerar på ett balanserat och klokt sätt varför hon röstar som hon gör.

Vad tycker du? Vill du hålla dit val för dig själv, vilket naturligtvis respekteras, eller är du bekväm med att berätta dina partisympatier och eventuella val? Är man politiskt intresserad och engagerad kommer förmodligen ens politiska hemvist fram men de flesta av oss är ändå inte så talföra offentligt när det kommer till kritan.

Nu kanske någon frågar sig vad jag som finländare har att göra med ett riksdagsval i Sverige? Tja, jag har ju bott många år i Sverige och är också väl förtrogen med svensk politik via TV och massmedia från Sverige, inte minst via nätet. Lägg därtill att mina bristfälliga kunskaper i finska gör att jag inte har samma möjligheter att följa med finsk politik. Visst, via finlandsvensk media följer jag naturligtvis med vad som händer i Finland men jag missar ändå en stor del av det som sägs på finska, alla nyanser och finesser.

Hur som haver, den som röstar påverkar åtminstone något, den som inte röstar ger dubbel tyngd till någon annans röst. Och visst, jag kommer att sitta som klistrad vid TV-rutan på söndag kväll. Gör du?


Vår frihet hotas av Sverigedemokraterna – Uppropet

OKEJ – SÅHÄR RÖSTAR JAG – Blogg ”Forever abroad, always at home”


Blir det Bridge over troubled water på söndagskväll…

… eller blir det stilla susningar i vassen?