Slit och släng min bästa Cadillac

Jag får väl sjunga som Siw Malmqvist sjöng på 60-talet: Slit och släng min bästa Cadillac.

Jag besökte idag järnhandeln och köpte min blus (jacka) som jag skrev om tidigare. Vattentät och slitstark, vackert orange och med massor av reflexer. Priset var också perfekt, bara 2 europenningar blev överlopps från köpkortet och för dom fick jag en chokladkaka. Chokladen åt jag upp på stubinen. Jag är inget godistroll men finns det godis hemma äter jag omgående upp det. Som tur är köper jag sälla godis.

På samma gång som jag handlade jackan ville jag också beställa nytt batteri till min skruvdragare som jag köpte för 13 år sedan. Där fick jag nobben mer eller mindre direkt. Finns inte att få tag på i hela landet, kanske inte i hela världen. Verkligen synd för det var en fullt fungerande skruvdragare som var mycket litet använd.

Det kom mig att tänka på Siwans sång och att vårt samhälle är ett slit- och slängsamhälle. Några år håller grejorna sedan skall det köpas nytt, det lönar sig mera sällan att reparera. I en annan köplada träffade jag på en bekant vars tvättmaskin, med inte allt för många år på nacken, hade pajat. 10 år, sedan skall det köpas nytt. En mobiltelefon är väl frisk och fräsch ett år men redan efter 3 år är den i det närmaste antik. Nytt, nytt. Med en dator är det nästan samma sak även om jag tycker mig märka att där förkortas inte längre intervallerna i samma rasande fart. Min nuvarande laptop är över 6 år gammal och fungerar hur bra som helst. Bäst att knacka i trä!

Tidigare i höst läste jag Rune Westergårds bok ”Ett jordklot räcker” där han menar att det är bara bra att grejornas livslängd är kort eftersom det hela tiden sker en utveckling mot effektivare och mindre energikrävande manicker och maskiner. Skulle en tvättmaskin hålla i 20-30 år så innebär det att vi använder en maskin som är energikrävande och ineffektiv i långa tider vilket tär på jordens resurser. Samma är det med bilar vad gäller utsläpp och bränsleåtgång. Westergård menar att vi istället borde skrota omoderna maskiner och apparater och i stället återanvänder materialet de är byggda av i ett kretslopp.

Han menar också att människan är så funtad att vi, även i det mest katastrofala läget, alltid hittar en lösning som för utvecklingen framåt till något bättre. Det låter ju hoppfullt, även om jag tror att vissa människor och delar av naturen får betala ett högt pris innan skutan åter är på rätt köl. Vi får också i sammanhanget inte bortse från en möjlig ketchupeffekt. Först kommer ingenting, sedan kommer ingenting, inget heller vid tredje stöten kommer någonting, men så plötsligt kommer allt på en gång utan hejd. Låt säga att växthuseffekten på jordens klimat är långsam men att den sedan av en eller annan anledning plötsligt accelererar explosionsartat. Då hjälper det föga att vi är fiffiga och påhittiga. Vi har då inte tiden på vår sida.

Boken var annars intressant att läsa och visst kan han ha rätt i vissa saker. Han verkar ärlig och påläst.

Lite grann harmar det mig att min skruvdragare inte mera går att använda. Den är ju som ny, t.o.m. prislappen sitter kvar. För oss som använder skruvdragare mera sällan vore det bästa att ha en maskin gemensam. Då skulle den användas betydligt mera och batteriet skulle hålla längre. Idéen finns redan omsatt i praktiken – inte bara vad gäller skruvdragare – utan på många andra områden.

Vi får hoppas min nya jacka håller i många år. Dess svagaste punkt är dragkedjorna.

Köp bort, köp bort! Billigt, billigt! Annars slänger jag den.
Annonser

99 sätt att rädda världen

Det årliga sommarloppiset på Hellnäs UF går av stapeln dessa dagar. Jag hade ett ärende dit, nämligen att hämta mitt ex av Orvas 2016-17, skriften som Oravais Hembygdsförening ger ut. Jag har nämligen bidragit med ett mindre skriveri om kvarnen i vår by och då fick jag ett gratis ex. En hel del intressanta artiklar om gångna tider finns att läsa. Köp den om ni vill ha lite lättläst sommarlektyr!

Jag tittade också in i själva lokalen för att kolla om det fanns något fynd för mig. Långa bord med kläder intresserade mig knappast, inte heller på bord med prydnadssaker och diverse manicker fann jag något köpbart. Jag brukar hålla mig till bokavdelningen som finns upp på scen. Denna gång blev det lite magert för min del men två böcker för 50 cent styck fick följa med mig hem: ”100 sätt att rädda välden” av Johan Tell och ”Ett jordklot räcker” av Rune Westergård. Båda böckerna berör miljö- och klimathoten som tornar vid horisonten på sina ställen på vårt klot. Vissa anser att vi redan nu befinner oss i ett kritiskt läge och att det brinner i knutarna.

Rune Westergård menar att med modern och innovativ teknik kan vi få fortsatt global tillväxt och ökad välfärd utan att det blir en global miljökatastrof. Johan Tell vill att vi genom eget handlande kan förbättra miljön och han kommer med 100 olika tips om hur vi i vardagen kan dra vårt strå till stacken.

”Ett jordklot räcker” kommer jag att läsa senare i sommar, efter att jag avslutat pågående läsning av ”Historien om Spanien” av Herman Lindqvist. Det blir spännande att se hur Westergård ser på utvecklingen och vilka metoder han förespråkar. Han är ju en framgångsrik företagare som bl.a. grundat teknikkonsultföretaget Citec så något borde han ha att komma med.

Däremot har jag bläddrat något i ”100 sätt att rädda välden”. Där finns små och stora handfasta tips om hur vi räddar välden. De flesta helt naturliga och gångbara.

Jag tar några tips:

  • Ring din politiker och påverka/kräv förändringar i miljöarbetet
  • Köp kvalité och inte billigt krafs som är slit och släng
  • Bli en vinnare, en återvinnare. – Det rådet anammande jag redan innan jag fick syn på denna bok; jag köpte boken på loppis.
  • Låt din trädgård vara lagom
  • Åk tåg
  • Låt inte dina apparter hemma stå i standby-läge. Det sparar el och gläder din plånbok
  • Sänk innetemperaturen
  • Plantera träd. Varför inte på andra sidan jordklotet genom att ge ett bidrag
  • Tänk globalt, handla lokalt
  • Cykla!
  • Konsumera mindre och reparera mera
  • Förtäta din stad

Det sist, Förtäta din stad, håller jag inte med om. Visst förstår jag fördelen med korta transportsträcker mellan t.ex. arbete och bostad men att glesbygd skulle vara något negativ för miljön köper jag inte rakt av. Tvärtom anser jag att fler människor borde flytta ut på landsbygden eller varför inte till ren glesbygd. Hela landet skall leva! Vad som krävs är goda kommunikationer, både vägar och Internet, samt förbättrade fordon med målet noll utsläpp i naturen. Dit har vi en bit ännu att gå.

Tyvärr är det marknadskrafterna som till stor del styr landsbyggdens avfolkning tillsammans med politisk styrning som strävar till centralisering i samhället. Som jag skrivit tidigare har jag liten förståelse för den centraliseringsiver som idag präglar politiken både lokalt och nationellt. Istället ser jag att regioner bildas som har naturliga förutsättningar att fungera, även över landsgränser. Ett sådant exempel är Öresundsregionen men också ett ökat samarbete mellan Österbotten och Västerbotten/Norrland. Där har vi åter kommunikationen som en viktig faktor. Färjelinjen mellan Vasa och Umeå är livsviktig för denna utveckling och jag hoppas verkligen att det snart händer något som gör att vi får en ny, modern och miljövänlig färja som trafikerar Kvarken!

Tills vidare seglar vi lugnt och läser en bok. Det om något borde vara miljövänligt och bra. Eller? Kanske borde boken vara en e-bok som inte kräver nedhuggen skog utan kunde läsas från plattan? Å andra sidan förorsakar tillverkning av elektronik också miljöpåverkan och är inte de flesta av våra elektroniska prylar slit och släng? Hur man än vrider och vänder sig så har man baken därbak.

Eller som det står på omslaget till ”Ett jordklot räcker”: Endast en bostadslös vegan skulle kunna avsätta ett hållbart ekologiskt fotavtryck enligt dagens etablerade normer. 

Livet på landet: slåtter i byn. Friskt, nyslåttat gräs som blir till mat för fåren kommande vinter
Livet på landet: en lördagskväll efter klockan 10 kör ekipaget hem efter utfört arbete
Skärgårdsmarknaden på Österö i lördags. Det mesta som såldes var lokal- eller närproducerat. Själv köpte jag en rökt sik av min kusin som är fiskare i den byn.
Österö simstrand. Finns det något mera naturnära och lugnt? Inte ett enda artificiellt ljud kunde höras. Här är det minsann inte tätbebyggt!