Fram med flera björnar!

Vintern har slagit till på riktigt. Natten till tisdag visade termometern 18 minusgrader och idag har det kommit ytterligare påfyllning av snö parat med blåst. Mätning av snödjupet idag gav 52 cm. Härligt eller inte.

På sätt och vis är det fint med rejäl vinter istället för slask och blask, grått och trist. Nackdelen är den myckna snöröjningen.  På sommaren gräsklippning och på vintern snöarbete, ingen rast och ingen ro.

Snöfallet upphörde idag klockan 14 och då begav jag mig ut för att göra gårdstunet lite mera framkomligt. Just då kom plogbilen, detta både omtyckta och kritiserade fordon. Snöröjningen av landskapets vägar har fått utstå mycket klander. Folk har ringt, tidningarna skrivit och på sociala medier har känslorna svallat. De mindre vägarna plogas för sent, för sällan, för dåligt, för sakta. Det sista läste jag idag på Facebook.

Jag kan hålla med om kritiken. De mindre sidovägarna, som den jag bor invid, har inte alltid den framkomlighet och säkerhet som man tycker sig ha rätt att kräva. Dock anser jag det är en förbättring från ifjol för då var vår väg rent ut sagt livsfarlig med svår spårbildning. Jag tycker mig denna vinter ha märkt en ökad aktivitet med plogbilen och vägbjörnen lär också ha setts till vid något tillfälle. – Inte lätt att sköta våra vägar, alltid är det någon som klagar.

Man kan ha åsikter om sättet att köra plogbilen och annat tekniskt men grundorsaken till problemet är pengar! Det skall sparas och gnetas och naturligtvis är det lands- och glesbygd som drabbas först. De flesta människorna bor idag i städer och större orter och där sätts åtgärderna in först och på de större vägarna. Det kan tyckas orättvist, vi i sidobyarna är också skattebetalare, men om man ser till den folkmängd som på detta sätt snabbast får hjälp så måste prioriteringen bli sådan. Tyvärr.

Det finns ett klassificeringssystem som graderar våra vägar och vår skärgårdsväg kan få vänta efter snöfallets upphörande innan plogning sätts in. Det ger utrymme för spårbildning och tillfrysning av vägbanan vilket naturligtvis inte är bra. Det som skulle behövas är en eller flera körningar med vägbjörnar efter att plogbilen gjort sitt men vägbjörnar är ett sällsynt släkte och kostar pengar. De borde vara betydligt mera i arbete på mindre vägar och inte bara vid sällsynta tillfällen! Fram med mera björnar! Det är mitt recept.

Det kan tyckas att vi glesbygdsbor gnäller och klagar stup i kvarten men det måste vi göra för inget annat tycks hjälpa. De som har makten och pengarna sitter i städer och innanför ring tre och de vet lite eller inget om våra behov och liv. Eller så bryr de sig inte, vi är för få. Är man lagd åt det konspiratoriska hållet kunde man rent ut sagt får för sig att makten försöker svälta ut oss glesbygdsbor. För lite folk på för stor yta, för mycket pengar till ingen nytta. Koncentrera mera och lämna glesbygden åt sig öde tycks vara metoden. Naturligtvis sägs inget sådant högt.

Allt är dock inte nattsvart. Kommunen bekostar snöröjning av små sidovägar och vägar till gårdar. Bor man inte alltför nära landsvägen så får man denna service som sköts ypperligt av en lokal entreprenör! Själv har jag ingen nytta av detta men jag ser hur flinkt snöröjningen sker hos mina grannar. Plötsligt dyker traktorn upp likt New York i full nattbelysning. Fort går det, bra blir det och lika snabbt försvinner ljusmaskinen i mörkret. Skulle statens små landsvägar skötas på samma sätt vore ingen nöd!

Själv började jag med skyffel och ”skåtta” röja min gårdsplan men fann för gott att ringa svåger i granngården för hjälp. Det lovas mildväder och då blir snön dötung. Inget för min rygg. Istället trampade jag upp Lisas stig till mina grannar på andra sidan skogsbacken. Så nu har hon fin väg att gå till jobbet och jag slipper objudna gäster. En stund senare dök svåger upp med Forden och nu är allt fint och snyggt. Det är nu bara att vänta på nästa prövning: plusgrader och snöblandat regn. Väglaget förutspås inte bli att leka med i morgon.

Förresten, jag har väl nämnt att en av mina önskningar och på min bucket list är att se en livslevande björn i naturligt tillstånd? På behörigt avstånd. Tänkte väl det!

Här är den, världens väg till oss.

Två gånger gjorde den besök idag i byn. Det tackar vi för!
Annonser

Fotosafari som kom av sig

En härligt, underbar vinterdag, idag, måndagen den 8 januari.  Solen sken och temperaturen låg på behagliga – 5 C. Vindstilla och nyfallen snö både på mark och på gren. En dag när man tar kameran och ger sig ut på fototsafari!

Först blev det dock snösvängen. Svåger kom med traktorn och tog bort stora drivor som samlats på gårdstunet.  Snökarmarna börjar bli rätt höga och då är det strax tyngre att göra allt för hand. Han jobbade en god stund med Forden innan det mesta var rensat och jag själv kunde finputsa lite.

Sedan trampade jag upp stigen till grannarna genom skogsbacken så att katten Lisa har lättare att göra sitt patrullarbete. Samtidigt tog jag lite bilder. Mera bilder skulle det bli, hade jag tänkt.

Men det går inte alltid som man tänkt utan istället kom ett datakonsultuppdrag emellan och när det var färdigt höll solen redan på att gå ned. Jag hade annars tänkt mig bilder med snötyngda unggranar med fina långa skuggor på mjuka, bulliga snödrivor.

Nåja, det kommer väl fler fina vinterdagar men tiden går så fort att hux flux är vintern förbi. Det som skall göras, skall göra nu! Kan låta tråkigt men det gäller att ta vara på tiden. Tiden går och vi med den.

Bulliga snödrivor i solens första strålar strax efter kl. 10.

Har ses Lisas stig till gården
Någon bild av vinterskog fick jag trots allt.

När jag på morgonen gick ut för att se om det fanns spår av vilt i närheten av stugan så mötte jag en man som kom gåendes med raska steg på landsvägen. Utan mössa på huvudet men med ett frodigt, rödlätt hår som nog skyddade något mot kölden. Jag sa ett muntert Hej! men han svarade inte utan slog ut med armarna och fortsatte. Kanske också ett sätt att hälsa, vad vet jag.

Där gick han, mannen utan ord

En klassisk solnedgång hann jag med iaf. I morgon en ny dag!

Snösvängen och video från Urkult i somras

Nu får jag verkligen motion med snöspaden och skuttan. Två nätter i rad har det snöat och två dagar har jag fått jobba med snöröjningen på gårdstunet. Som tur är kom det i två omgångar annars hade det blivit för jobbigt. Jobbigt hade det också blivit om jag sparat snöjobbet till ikväll för då började det regna. Tung blötsnö är verkligen arbetsam. Nu var jag klok nog att göra jobbet på morgonen när det var några minusgrader.

Ett spår trampade jag också upp genom skogen för grannens katt Lisa som brukar besöka mig ibland. Bäst att hjälpa till så att hon inte lessnar p.g.a. snödjupet. Därtill är hon nästan helvit så hon bara försvinner i snön. Hon är en duktig musjägare vad jag kan förstå. Därför får hon gärna slå sina lovar runt husen.

Tja, så laddade jag ikväll upp min video från Urkult i somras. 10 minuter blev den. Jag filmade inte speciellt mycket i somras för jag hade problem med fokuseringen under filmning. Till sist tröttnade jag och struntade ibland att filma. Men som sagt, något blev det plus Eldnatten-videon som jag laddat upp tidigare.

 

Snösläpp

När söndagen närmade sig sen eftermiddag hämtade jag lite ved i lidret. Det har varit blidväder idag och jag kikade upp mot taket. Skulle det bli något ras från taket idag? Ja, en stund senare åkte en rejäl snömängd ned från taket och lade sig vackert där jag kör ut Brunte. Det var bara att röja bort det vita annars skulle det ha frusit tills i morgon bitti. Då hade det varit så lagom roligt att försöka göra något åt den stenhårda drivan. Jag vet, det har hänt tidigare.

Jag blev ståendes en kort stund efter snöröjningen och vilade lite. Det var alldeles underbart, kring noll grader, en mild skymning sänkte sig över byn och långt borta skällde en hund, ibland ylade den klagande, nästan som en varg. Från fårhuset hörde en ensam skälla klämta, det var tyst och stilla i byn förutom dessa små ljud. Månen sökte sig allt högre upp på skyn i sitt dis. Mellan trädstammarna såg jag vägbelysningen tändas nere i byn.

Det var en fin kväll, en föraning om fina aprilkvällar. Just sena aprilkvällar tycker jag om. Det är vår, värmen är på kommande och det händer så mycket i naturen. Alla ljuden som hörs i skymningen. Snart är denna fina månad här men först måste mars månad klaras av. Den är ganska fullbokad så jag antar att den kommer att gå fort.

snöhäng
Tur att det inte rasade när jag tittade upp för att kolla.
månsken
Nästan som en sol på sotgrå himmel.

Fridfullt på backen

Dagen har varit synnerligen lugn och behaglig. Det har snöat. Närmare tio centimeter snö kom det under eftermiddagen. När mörkret sänkte sig över nejden blev det snöröjning på gårdstunet. Märkligt nog gick det lätt, det kändes fint att få andas frisk luft en stund. Knappt så jag ens blev andfådd. Det berodde nog på att snön var så lätt. Därtill var det riktigt vackert i strålkastarens sken. Snön låg tung på gran och gren. Det kändes som att vara i en katedral, en naturens katedral. Och de få bilar som körde förbi var dämpade i sin framfart, nysnön tog bort ljudet. T.o.m. snöplogen som kom efter en stund körde sakta och slamrade inte alls som den brukade. Det var rent ut sagt fridfullt!

Att molnen skingrades och månen tittade fram gjorde inte saken sämre. Jag var tvungen att hämta kameran och ta en bunke bilder. Förhoppningsvis får snön vara kvar i träden tills i morgon för sol har de lovat och då blir det att ge sig ut med kameran för fånga fina vinterbilder. Vi håller tummarna för riktigt fint vinterväder imorgon. Skidentusiasterna torde få sitt lystmäte.

Innan snöröjningen gick jag över till min granne fåraherden. Jag hörde ljud därifrån och travade iväg genom skogen för att få mig en pratstund. Jag frapperades av den skönhet som naturen även vintertid kan prestera. Snön bäddade in skog och sten, gren och kvist. Allt var så stilla, nästan andäktigt. Så vitt allting är nu men om några få månader är det andra färger, brunt, gult, grönt, som dominerar. Naturen har sin gång.

Hos grannen var det också snöröjning på gång. Pojkarna körde runt med gräsklipparen som gjorts om till snöröjare med hemmasnickrad snöplog av trä där framme. Det fungerade även om det slirade lite i uppförsbacken. En igloo skulle också förevisas.  OBS! Detta var en igloo, ingen traditionell snökoja som vi brukade bygga. Denna igloo var gjord av skarsnö i ca. 40×40 cm stora bitar och förstärkt med isvatten, om jag förstod saken rätt. I den hade man säkert kunnat sova en natt om man varit tillräckligt varmt klädd. Jag tror dock att jag föredrar min egen hemvana binge även denna natt.

Må solen lysa imorgon!

snö
Titta så fint det blev
igloo
Där inne är det skyddat för både snö och storm
moon
Du måne klara, vad du är lycklig som får så högt över jorden fara

En snögubbes uppgång och fall

Svetten kom faktiskt fram idag medan jag röjde gårdsplanen från snö. Nattens snöfall hade lagt ett lagom tjockt täcke över backen. Det var inte tjockt, bara 5-10 cm men det var tung blötsnö. Blidväder. En liten vinter har anlänt men plusgrader på termometern lovar ingen vargavinter.

Jag kom på att jag skulle göra en snögubbe, en sådan vi gjorde som barn. Jag hann bara rulla till den första snöbollen när svåger dök upp med Forden för att se om jag behövde hjälp med snöskottningen. Det var så dags då men han ville gärna va med och göra en snögubbe. Jag rullade snöbollarna och satte dem ovanpå varandra medan han formade kroppen och förstärkte, murare som han är. Jag hämtade kol från spisen och en mössa för att ge ett anlete med värdighet till gubben. Någon morot till näsa hade vi inte men jag fann en liten trädgårdsspade som jag brutalt körde rakt in i fejset på gubben och voilà ! där hade han en präktig näsa av skaftet som stack ut. Vi var riktigt stolta över vår skapelse!

Men säg den glädje som varar. Allt medan vi stod där och diskuterade började snögubben luta allt mera mot syd. Det verkade som grunden inte var den bästa och redan efter en 20 minuter förstod vi att den skulle dråsa i backen. Tror ni vi gjorde något för att hjälpa stackarn, nej, istället stod vi intresserade och iakttog medan den alltmer liknade lutande tornet i Pisa. Svåger föreslog filmning men det hann jag inte med, för slutet kom plötsligt och lika bra var det. Man skall inte föreviga någons förnedring.

Där låg den på backen med huvudet löst och trädgårdsspaden på sned, ingen vacker syn. Men kul hade vi en stund, man skall inte tveka att leka lite om tillfälle dyker upp. Den dag man inte mera vill leka, då är det dags för dödens väntrum. Jag tror jag skall göra minst en snögubbe varje vinter framöver.

En får tacke som frågar, jo jag mår bra!
Men lite yr känner jag mig trots allt, kan någon ringa 112?

Snösvängen och sömn i sval lokal

Ikväll skottade jag snö för första gången denna säsong. Cirka 15 cm snö låg kvar efter senaste dagars snöfall. Jag hade hoppats att det snabbt skulle smälta bort. Det kanske det också gör men fryser blötsnön till under natten blir spårigt och besvärligt på gårdstunet. Därför sökte jag efter snöskyffel- och –skotta och rensade bort en del. Heter det förresten snöskotta? En sådan där med brett blad och handtag som man skjuter framför sig?

Jag gillar inte snö och kyla, det ger bara en massa extra arbete. Snö skall röjas bort och ved skall bäras in i mängd och massor. Eller, visst är vintern fin kring jul och en bit in i januari. Knarr under skorna, månsken i snöhöljd skog, vintergatan svävar på himlapällen men sedan får det hastigt bli vår igen. Gärna redan i februari.

Kallt kan det vara vissa morgnar i stugan när jag inte hinner elda i spisen kvällen innan och glömmer att sätta igång ett extra elelement. Senast i fredags var jag upptagen hela dagen och kvällen och när jag kom hem innan midnatt orkade jag inte elda mera utan kröp till kojs. Värmen under täcket kom snart och jag sov som en prins ända till halv fem på morgonen när jag vaknade och kände hur kallt det var i rummet. Klockan fem gjorde jag upp eld, gjorde te och smörgåsar och läste tidningar på nätet. Märligt att jag inte kan sova lite längre en lördag utan måste upp redan klockan fem fastän jag är ledig.

Jag sover bäst när det är 15-18 grader i rummet. Under ett duntäcke och gärna med stickade sockor på fötterna. De små fossingarna har nämligen den egenheten under nattens sömn att de ibland behagar titta fram under täcket och betrakta månens vandring över köksgolvet. Men med sockor på ser de inget och köld i stortån stör inte heller min skönhetssömn. Bäst så för alla.

När jag såg bilden senare i dator upptäckte jag i förgrunden en snöhare. Eller är det en hund?