Den trevliga sidan av Facebook

Ofta blir jag less och deppad när jag läser en del kommentarer och inlägg på Facebook som inte gör något annat än gödslar hat, oförstånd och rena fördomar.  Att folk bara orkar och att folk går på en massa dumheter utan att kolla sanningshalt, fakta och bakgrund. Första bästa stupiditet som bekräftar ens uppfattning eller fördom godtas.

Men så finns också den trevliga sidan av Facebook. Jag är med i flera grupper på Facebook som diskuterar mera jordnära ting. En sådan grupp är ”Vi som använder vedspis”. Där har man senaste helg bl.a. diskuterat följande frågeställning: Undrar om det finns något vedertaget verb föra att fylla på ved i kaminen. Själv kallar jag det att klabba. Vad kallar ni det?

En ganska kul grupp som tar upp praktiska saker med vedeldning och skötsel av spisar av alla de slag. Tänk så många olika spisar, kaminer och vedhällor det finns. Otaliga!

När det gäller frågan som ställdes så brukar jag bara lägga på/in mera ved, kort och gott, men jag känner också till verbet klabba. Salig far brukade använda det ordet när kluven ved av olika längd lades snyggt och prydligt på hög för torkning mestadels utomhus. Helt enkelt göra en trave.

En annan grupp jag är med i heter ”Bevara gamla ord och uttryck”. Intresserad av språk, dialekt och gamla ord passar mig gruppen perfekt. Den har medlemmar både från Finland och från Sverige. Det är intressant och många gånger förvånande hur väl gamla ord och uttryck finns bevarade inom svenska språket både i Finland och Sverige samt likhet och skillnader mellan dialekter och landsändar.  Visserligen är många av dessa ord utrotningshotade och just därför finns denna grupp för att laborera i språkets märkvärdigheter.

De senaste dagarna har ordet farstu ventilerats: När man talar om trollen står de i farstun!….har ngn farstu idag??

Ja, det har jag och även en bro på utsidan. Inne i farstun finns också ett gammaldags ”kantåur”, d.v.s. ett utrymme under trappan till övre våningen som förmodligen användes i första hand som skafferi. Ordet bro var också vanligt att användas för utetrappa, med eller utan tak.

Det är inte helt självklart vad en farstu är. Det är skillnad på farstu, hall och vindfång. En farstu är ett kallt, ouppvärmt rum som ofta förekom i parstugor. Rummet skall alltså finnas inom husets väggar. En farstukvist/brokvist finns på utsidan de timrade väggarna vid ytterdörren. Idag byggs nog inga bostadhus med farstu i dess rätta bemärkelse. Istället byggs desto fler verandor och terrasser.

Ja, detta sysselsatte en hel drös människor senaste helg i god anda och ton på Facebook. Många var kommentarerna och det skojas friskt i gruppen utan att någon tar på näsan.

En tredje sak som disskuterades på Facebook för någon dag sedan var loppor och löss. En FB-vän hade fått meddelande från Tegengrenskolan i Vörå att nu finns löss bland eleverna och att luskammen skulle fram. Själv kom jag inte ihåg att det skulle ha funnits löss den tiden vi gick i skolan på 60-talet och det fick jag också senare bekräftat från mera minnesgoda elever från den tiden. Vi som gick i skolan på 60-talet befann oss i en mellanperiod eftersom löss och loppor nog var vanligt förekommande förr i världen, inte minst under kriget.  Sedan gjorde de åter entré troligtvis på 80-talet. En orsak kan vara att folk reser mera och att invandring förekommer, något som nästan var en sällsynthet på 60-talet. Då var det istället stor emigration. Någon föreslog också att gemensamma selfies skulle vara en orsak till lössens intåg.

En annan mera nymodig ohyra är älgflugor, något som jag menar inte fanns i min barndom. De har jag däremot fått känna på i nutid.

Till sist engagerade ett inslag i mitt förra inlägg ganska många människor, nämligen frånvaron av kvinnor som bär kistan vid gravsättning. Själv upplever jag det som sällsynt men via FB kom signaler att det ändå förekommer vilket jag upplever som positivt. Traditionen har nog stor inverkan men nya vindar blåser förmodligen. Huvudsaken är ändå att de anhöriga väljer en ceremoni som är bekväm för alla och enligt den avlidnes eventuella önskemål.

Såja, det var några glimtar från min aktivitet på sociala medier denna helg.


Vi som använder vedspis 

Bevara gamla ord och uttryck 

Farstu 

Sådant är livet: från grönskande knopp till skrumpnade blad i november.
Annonser

Vad hände sedan, när motorn tystnade?

Det har nu gått en vecka sedan det bestialiska dådet i Stockholm utfördes av en man som gick i det ondas tjänst, uppenbarligen övertygad om att just hans åsikter och sympatier med daesh gav honom rätten att med lastbil köra över och kallblodigt mörda oskyldiga människor. Tanken bakom sådana terrorhandlingar är att skapa rädsla och aggressivitet, att gödsla fördomar och få till ökade motsättningar i samhället. Samma idéer som de främlingsfientliga och rasister odlar genom propaganda, ”alternativa medier” och rena lögner. Dessa extrema, till synes motsatta grupperingar lever i symbios med varandra.

Utan att darra alltför mycket på läppen så tror jag att det fanns högerextrema individer som med skadeglädje utropade ”vad var det vi sa”. Nu fick de äntligen vatten på sin kvarn; det är flyktingarna och invandrarnas fel.

Desinformation, spekulationer och lögner spreds med ljusets hastighet kort efter dådet. Skottlossning och knivhuggning rapporterades från Åhléns trots något sådant inte förekom.  Istället anklagades massmedia för mörkläggning, ett enkelt sätt att förstärka lögnen bland de rättrogna och samtidigt sopa bluffen under mattan.

SD:s partisekreterare Richard Jomshof spred utan minsta tvekan uppgifter om att en präst från svenska kyrkan i TV skulle ha sagt att ”Vi måste kunna förlåta sådana här hemska handlingar”. Ett påstående som det inte finns det minsta belägg för. Ett annat liknande rykte var att svenska flaggor inte fick finnas på den manifestation som hölls på Sergels torg förra söndagen. Förklaringen var att ”eftersom det kan innebära obehag för de minoriteter som kommer att delta”. Åter en lögn som var tänkt att väcka harm hos Sveriges befolkning.

Avpixlat, husorgan för de främlingsfientliga, utpekade en fullständigt oskyldig man som attentatsman. Bilder manipulerades och trollen på sociala medier firade julafton.

Tyvärr går en del, till synes förnuftiga människor, på dessa lögner utan att kolla källa och syfte. Harmen och ilskan tar över och källkritiken får stå tillbaka. Lögner sprids rasade fort genom att vanliga människor inte tänker sig för utan delar vad som helst.  Rädslor och misstänksamhet förstärks och krav på stängda gränser, både fysiska och sociala, ställs. Ett exempel är Lokaltidningen som påstår att den nordiska passfriheten avskaffats på polisens order. Helt fel, polisen genomför istället kontroll vid inre gräns vilket är något annat och helt logiskt vid mycket grova brott som attentatet på Drottninggatan var.

Det är viktigt att ha näsa för källkritik och speciellt vid sådana händelser där det finns parter som drar nytta av våldsdåd för att främja sina egna agendor. I detta fall islamistiska extremister och högerpopulistiska krafter. Vem har startat ett påstående, när, vilken agenda kan de tänkas ha som förmedlar en uppgift, finns uppgifter från flera än ett håll, vad säger myndigheterna.  Det finns alla skäl att träna upp sin källkritiska förmåga i en tid när cyberkriget rasar i full styrka utan att vanligt folk är medvetna om det. Det är inte bara trollen och extremister på sociala medier som är aktiva utan stater satsar alltmera på att attackera eller försvara sig på Internet.

Trots den massiva hatvåg som följde på främst sociala medier samlades till stora delar Sveriges folk för att manifestera sammanhållning och kärlek, till stor förtrytelse för de högerextrema och radikaliserade islamister. Manifestationen på Sergels torg var bara ett exempel. Det svenska samhället fortsatte att fungera trots detta provokativa angrepp på ett demokratiskt styrelseskick. Den av SD så omhuldade myten om samhällskollapsen i Sverige fick inte ens vid detta tillfälle någon tillstymmelse. Jag förstår att partiets anhängare känner besvikelse. Precis som gärningsmannen och hans gelikar.

Malena Ernman har skrivit en kolumn som så väl belyser vad som hände i Sverige efter terrordådet i Stockholm 7 april 2017. Vi borde hata och vara rädda, skriver hon. ”I stället står vi sida vid sida och tar hand om varandra. Vi hedrar offren. Vi lider med deras anhöriga och vi säger att hatet och terrorn inte kommer skrämma oss” fortsätter hon i sin kolumn. – Så är det, än en gång har de extrema misslyckats men det gäller att vara vaksam så att inte gränsen för medmänsklighet och sunt förnuft långsamt och nästan omärkligt förflyttas ut till den avgrund där människan inget är värd.

Min Malmö-keps

Här i republiken har det blivit en sport bland de främlingsfientliga att använda Sverige och framför allt Malmö som exempel på hur dåligt ett mångkulturellt samhälle fungerar. Senast idag såg jag på webbplatsen för landskapets ledande svenskspråkiga tidning att det fanns kommentarer som utmålade Malmö som ett skräckexempel på hur det går för en stad med många invandrare och mångkultur.

Jag blir så trött! Malmö är den stad som jag älskar mest och som jag vet är fin och trevlig stad även om det finns ekonomiska bekymmer, gängkriminalitet och sociala problem. Men säg vilken större stad/samhälle har idag inte problem av olika slag? Republikens egen ekonomi är det inte mycket att skryta över och har det inte även här förekommit skolskjutningar och kriminalitet, för att inte tala om hög arbetslöshet? Jag håller en vacker slant på att Sverige och även Malmö kommer att klara sig bättre än den framtid som vår nuvarande regering hotar oss med. Inte minst p.g.a. det mångkulturella som nyckeln till framgång vilket en av våra riksdagsmän lyfte fram i själva artikeln.

En kommentar kontrade med att IBM nyligen valde Malmö som plats för sitt utvecklingscentrum just för att ”staden har en extrem mångfald, både etniskt och åldersmässigt med många unga, och att det i regionen finns närhet till universitet och högskolor”. – Lägg därtill läget vid Öresund, närheten till kontinenten, vackra parker, ett levande nöjes- och kulturliv samt mycket goda kommunikationer ut i världen. För de som vill använda Malmö som slagträ i debatten om flyktingar och mångkultur betyder sådant inget utan selektivt väljer de ut det som passar dem bäst i deras propaganda mot ett levande, föränderligt samhälle. Det skulle inte förvåna mig om de hämtat sin ”kunskap” från herr Åkesson eller Avpixlat rakt av.

På vårvintern när jag besökte Malmö köpte jag mig en keps som har Malmö med stora bokstäver framtill och ett par mindre svenska blågula flaggor på brätten och i nacken. En helt vanlig keps som inte borde väcka speciellt mycket uppmärksamhet.

Orsaken till att jag köpte den var att jag en söndagsförmiddag tog en promenad barhuvad i staden och eftersom det blåste svinkallt blev jag snart frusen i toppen. Jag passerade en souveniraffär och slank in för att om möjligt finna något för huvudet som skydd mot snålblåsten. På en hel vägg med diverse huvudbonader fann jag min keps som passade perfekt för en gentleman i sina bästa år.

Hittills har jag burit min Malmö-keps av och till. Ibland har det blivit min Urkult-hatt, andra gånger min Barcelona-keps. Den sistnämnda börja nu bli sliten och den används mest för jobb och mindre representativa uppdrag.

Det var alltså inte av någon speciell orsak jag köpte min Malmö-keps, det bara blev den. Idag har jag större orsak att bära min keps från Malmö med stolthet, nämligen som en protest mot alla inskränkta främlingsfientliga och rasister som häckar som kommentatorer på nätet och sociala medier, ständigt upprepande sitt hat och sina fördomar.

Låt oss starta en rörelse med Malmö som slogan på kepsar, t-shirts och varhelst det syns för att visa vårt stöd för det mångkulturella samt för en mera human och solidarisk värld!

malmökeps
Närstudie i naturen. – Oj, jag ser att jag borde boka tid hos frisören.