Påsklördag och sega brasor

Som seden är i Österbotten bränns det påskbrasor, stora som små, på påsklördag. Föreningar och byalag drar ihop en stor rishög som under kvällens lopp antänds och förväntas brinna med ystra lågor upp mot en mörknande himmel med fullmånen hängande i öster. Grillkorv, kaffe med dopp säljs och är man riktigt påhittig steker man plättar eller gräddar våfflor. Allt för att glädja folket och förstärka kassan.

Det finns dock ett par aber, enligt min mening. Riset i påskbrasan bör inte vara dyngsurt och helst bör man ha ett eller annat hemligt knep som gör att brasan brinner med full styrka den första timmen. Det kan vara vad som helst, snustorr halm till diverse kemikalier som alstrar rök eller animaliskt fett. Bildäck lär vara förbjudna att gömma i denna brasa men förr i världen var de populära effekthöjare i påskbrasan. Vindriktningen spelar också stor roll. Helst bör man inte antända brasan i lä.

En annan sak är att i stort sätt alla påskbrasor antänds vid samma klockslag; i år kl. 19. Ganska dumt med tanke på att då hinner det bilburna folket som jagar påskbrasor bara se en eller max två brasor. Hade det däremot varit större spridning av klockslagen för eldningen, kanske t.o.m. en samordning, hade de som vill se flera brasor haft en möjlighet att bila runt och se kanske tre eller fyra brasor och naturligtvis köpa både korv och kaffe på alla ställena. Win-win för alla.

Jag besökte Oravais där de kostat på sig att bränna två brasor. En vid hamnen, den andra vid ungdomslokalen. Båda brann si så där när jag behagade infinna mig.

Klocka sju stålade solen ännu med full kraft vilket förtog en del av påskbrasans magi. Bättre hade varit en timme eller två senare när också fullmånen gled upp över skogen i öster.

Det fina är dock att man får träffa folk och prata borta en stund. Förhöra sig om sakernas tillstånd och klaga på vargen och vintern som är envis.

Vi i Österbotten är inte ensamma om att bränna påskbrasor. Bl.a. på västkusten i kungariket bränner man påskbrasor och där är det riktiga tävlingar om vem som har de värsta brasorna. Där kan man t.o.m. ta till nävarna för att hävda sin påskbrasa. Det gick ett tv-program om detta för ett par år sedan.

Senast idag läste jag på Aftonbladet om Smögens påskbrasa som objuden brunnit ned redan på natten till påskaftonen. Ett dåd utfört som kan jämföras med eldandet av bocken i Gävle. Folket i dalen var dock inte försagda utan, på nolltid, med gemensamma krafter samlade man ihop en ännu större hög med lastpallar än den tidigare försmedliga nedbrunna tronen av lastpallar. Tydligen kör man där med lastpallar som huvudingrediens i brist på gran och tall. – Ett tips till de österbottniska brasbrännarna: blanda lastpallar med ris och fett!

Jag körde hemåt i den vackra kvällen. Månen steg upp i öster, god och glad. Lite trafik på skärgårdens vägar, långsam skymning, en föraning om långa, ljusa sommarkvällar.

(En kul grej var att en liten tjej vid Båthamnen i Oravais hälsade mig välkommen med handslag.)


Skärgårdens grankrig 

Revanschen efter vandalernas dåd: Rekordpåskbrasa 

 


Så här såg Fjärden i Oravais ut klockan sju ikväll.

Här går eldmästaren till aktion: mera fyr i brasan!

Själv åt jag en delikatess med rom. Mycket god!

Brasan vid ungdomslokalen brann långsamt.

Vid kaffestugan gick solen ned i väster, trött på all eld och rök.

I Kärklax hade de flesta redan gǻtt hem när jag passerade. Brasan var ett minne blott.

Hemma i byn hängde månen stum i öster.

Och påskbrasan den brann så fint

Igår var det som alla vet påskafton. Ett tämligen hyfsat väder var oss givet. På förmiddagen kom ett sällskap där några små påskkärringar ingick. De besökte sister Jane men upp till mig vågade de sig inte. Två chokladägg hade jag men de blev nu liggandes. Kanske lika bra så eftersom jag bara hade två ägg och påskkärringarna var tre. Fast jag hade garderat mig med en tvåeurosslant ifall de knackat på.

Nåja, jag fick istället ta del av påskfirandet när byarådet tände sin brasa nere vid Fladan, en liten insjö som numera knappt har något vatten alls utan mera vass och gyttja. Men där finns i alla fall ett område nära vägen som lämpar sig för att bränna påskbrasa.

Jag föreställde mig att det bara var här i Pampas längs med kusten som vi brände påskbrasor men där har jag fel. Detta har också förekommit på västkusten i kungariket och finns än på sina håll där borta. På öar i närheten av Göteborg bränns ännu påskbrasor och med en glöd som jag tror att vi inte kan uppbåda. Visst vill vi också ha en stor och präktig brasa och visst kan det finnas en viss tävlan om vem som har störst brasa men på Hönö i den bohusländska skärgården är det mycket mera än så. Där pågår ett krig om de granar som slängs efter jul som innebär att man gömmer sina granar fram till påsk, att man stjäl andras granar och att det även fajtas och begås ett och annat småbrott för att försvara och erövra granar. Kanske lite absurt men också lite komiskt.

Ulla Maria, som driver den utmärkta bloggen ”Kreativ varje dag”, tipsade om ett nu aktuellt tv-program som ikväll visas på TV2 sent ikväll (27.3) men kan också ses på webben. Dokumentären heter passande nog ”Grankriget” och handlar just om händelserna på Hönö före och under påsk när påskbrasorna skall brännas. Se programmet, det är intressant och man får en lite annan syn på detta med påskbrasor.

Byns brasa nere vid Fladan härstammar till största delen från det ris som uppstod när bystugans tomt snyggades till i höstas med huggning av den del träd. Elden tog sig snabbt och snart hade vid ett flammade bål som sträckte sig mot skyn. Rätt mycket folk strömmade till och jag skulle tro att det var ett 50-tal vuxna och säkert ett 15-tal barn som infann sig. Även ett par flyktingfamiljer från byns radhus infann sig och jag tror nog att det blev en lite annorlunda upplevelse för dem.

Vid grillen bjöds rökt fårkött, korv och läsk men även kaffe med kaka hade god åtgång. När det bränns påskbrasa så händer det inte så mycket annat än att brasan brinner och eventuellt att man får sig lite grillat till livs. Annars är det ett fint tillfälle att träffa folk, både bybor och längre bort ifrån komna som har en eller annan anknytning till byn. Det var ganska många som jag inte kände sedan tidigare och då borde man nästan gå fram och fråga vems pojk/flick är du? Så gjorde jag dock inte eftersom det ändå fanns så många kända att prata med.

Jag både fotad och filmade så här kommer några bilder och en video från YouTube.

[youtube=https://youtu.be/FC_TdoPwMIg]

2016-03-26 Påskbrasa Fladan 031-1
En präktig brasa hade vi allt!
2016-03-26 Påskbrasa Fladan 046-1
Allt medan skymningen sänkte sig över byn
2016-03-26 Påskbrasa Fladan 050-1
Till sist gick jag hem och en sista bild tog jag.

Påsk!

Ikväll snodde jag ett av barnens chokladägg och fann två konstiga figurer inne i en kapsel. Chokladen åt jag upp och befriade ett lejon med unge. En god gärning!

Chokladäggen var avsedda för min granne fåraherdens barn men de befinner sig i södra delen av republiken för att fira påsk med sina morföräldrar så några påkskärringar torde inte knacka på i morgon, påsklördag.

Memma, något annat troligt ätbart, en överskattad påsktradition i republiken, vill jag påstå. Hur kan en smet bestående av rågmjöl, rågmalt och sirap gräddad med tillsats av grädde uppskattas så av många? T.o.m. lutfisk och kokt lake är godare och ändå är dessa maträtter inte på något sätt mina favoriter. Sanning att säga så har inte påsken så mycket att bjuda på i matväg. Möjligen då kött av får och några ägg. Jag köpte en bit rökt fårkött av grannen och den var mycket god!

Påskbrasa, det är tradition; jag får återkomma.

För min del inleddes påsken igår skärtorsdag med sittning i Ritz:s fåtöljer i provinshuvudstaden. På vita duken visades 7 Sámi Stories” – sju kortfilmer producerade i och av Sápmi, det som vi kallar Lappland, ett land som finns i fyra nationer. Publiken var fåtalig, vad annat var att vänta? Ämnet var för svårt, för att inte säga omöjligt för Pampas befolkning som trots allt som minoritet i republiken har en del gemensamt med Sápmis befolkning i Norden.

Glädjande är dock att de flesta som såg filmerna var ungdomar. Själv kände jag mig som en katt bland hermeliner. Ingen kände jag men är ändå glad att jag såg filmerna. Fint är också att Kulturskafferiet Ritz låter filmer med så smalt intresse visas i  provinshuvudstaden.

De filmer som berörde mig mest var naturligtvis ”IĐITSILBA” (Burning sun) som går att se på NRK:s hemsida men också ” Hilbes biigá” (Oh Máigon Girl) och ” Áile ja Áhkku” (Àile and Grandmother). En fin början på påsk, tycker jag. Hur firar ni påsk?

2016-03-25 Kinder egg 002-1
Två räddade, ett lejon och dess unge i påsketid.

Påsklördag

Påsklördag firades på kvällen traditionsenligt med påskbrasor. D.v.s. jag hade själv ingen egen brasa i år. Istället körde jag runt till ett par ställen i närheten och tittade på de storbrasor som ett par ungdomsföreningar hade dragit samman och tänt. Det fanns också andra mindre privata brasor som brann här och var och röklukten kunde man inte ta fel på i nejden.

Tidigare på dagen fick jag besök av grannens, fåraherdens äldste son som hade kaffepannan i näven och som tur var hade jag ett par chokladägg som men nöd rymdes i pannan. Brodern var sjuk, annars hade jag fått besök av två påskkärringar. Eller, var han en påskhäxa? Kanske det är samma som med sjuksköterska? Det blir en påskhäxare?  – Bakgrunden till påskhäxorna har en betydligt mörkare historia från den tid då häxprocesserna ägde rum och många oskyldiga människor, ofta kvinnor, fick sätta livet till under grymma omständigheter. Tur att vi lever i den tid vi lever, trots allt.

påsk 2013
Påskhäxaren på väg hem genom snödrivan
påskbrasan i Oravais 2013
I Oravais brann brasan friskt vid sjutiden.
påskharen i Kärklax 2013
I Kärklax tyckte påskharen att det blev för varmt vid elden.

Till sist en påskvideo på YouTube som jag verkligen tycker om i sin enkelhet. En påskkärring besöker sin mommo. Hunden ser också ut att vara lite snål på godsakerna.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=y_YtGpKYsJc]