Summering av resan

Så återkommen till hembygden i morse, 11 timmar försenade.  Flyget kom iväg närmare midnatt och landade halv sju efter en något tröttsam färd. En och annan kritisk röst på grund av förseningen men de flesta verkade ta det med ro.

Sömn blev det inte mycket av och så var luften kvav inne i aeroplanet. Istället blev det två kortare tupplurar under dagens lopp.

En kort summering av resan. Charter är kanske inte min typ av resa. Visserligen var det inget fel på själva resan som sådan, boendet toppen och så hade jag trevligt ressällskap av sister Jane och svåger. Inte så att vi hänge ihop som långhalm och lera men vi dinerade ofta ihop och så var det vissa valda delar som vi gjorde ihop. Passade mig utmärkt.

Som jag uppfattar charter till söderns sol så består den till stora delar av sol och värme, bad, slappa dagar och avkoppling, mat och kommers, utflykter till viss del och en massa andra turister som bara dräller omkring. Inget fel med det om man gillar den mixen.

Själv är jag ingen sol- och badmänniska. Visst är det skönt med lite värme, inte tu tal om det, men jag håller mig helst i skuggan. Solbränd blir jag ändå så det räcker. Maten kan vara god men är också ganska standardiserad även om fina överraskningar kan dyka upp beroende land och kultur. Handel med diverse krimskrams undanber jag mig. Utflykter vill jag helst fixa själv även om jag ibland också kan delta i bussutflykter per dag eller några timmar. Jag åker helst lokaltrafik, inte enbart på grund av priset, utan också för att se vardagslivet på nära håll från en annan vinkel än från en luftkonditionerad turistbuss.

Lättklädda turister i all ära men jag är mera intresserad av locals och deras vardag och liv i den mån jag får insyn. Helst har jag också ett program av något slag som fyller dagarna, kulturellt eller enkla naturscenerier som spontant dyker upp. Varför inte något med musikaliskt innehåll?

Jag är rädd att jag efter några dagar blir uttråkad på en regelrätt turistort eftersom jag inte finner nöje i att ligga vid poolen eller på stranden.

Albufeira kan rekommenderas för den vanliga charterturisten. En ort bland många andra i Europas sydländer.  Ett minus som kan upplevs är backarna och kullarna man måste klättra omkring på. Ganska jobbigt på sina ställen men ständerna är fina, betjäningen bra och locals, de få jag kom i kontakt med, verkar beskedliga. Även busschaufförerna på lokaltrafiken såg ut att i allmänhet kunna engelska, bra eller i någon mån. Fast busstidtabellerna för lokaltrafiken var svåra att hitta. Eller rättare sagt, de finns inte alls.

Rent och snyggt samt tryggt, vad jag kunde förstå. Ytterst få poliser i gatumiljön. Någon demolerad trottoar men sådant hör till. Ett och annat rivningsprojekt men annars en stilig, liten stad. Finns flera av dem längs kusten.

Som sagt, jag är mera ensamresenären.  I planeringsskedet finns nu en resa i snar framtid som är något mera äventyrlig än en charterresa till Algarvekusten. Vi får se hur den slutar. Nu slutar dagen och jag hoppas jag får sova ikapp denna natt. God Natt!

Samtal på stan

Vistelsen i Albufeira på Algarvekusten i Portugal närmar sig slutet och imorgon söndag äntrar vi flyget på Faros flygplats för att susa hemåt. En hel dag återstår dock och den kommer jag att använda till att ströva omkring i sakta mak och fotografera.

Jag träffade igår kväll på en tysk man från Bayern som också hade fotografering som intresse. Han pratade en utmärkt engelska så jag fick inte tillfälle att öva min tyska i någon större omfattning.  Han verkade vara en duktig fotograf som också haft utställningar och är omskriven i tidningar. Jag fick nämligen hans visitkort så jag kunde forska lite på nätet om honom. Dock fanns inte speciellt många av hans bilder publicerade på nätet. Han verka ha ungefär samma ambitioner som jag vad gäller motiv och utförande. Vi samtalade en god stund om vårt gemensamma intresse.

Han menade också att Albufeira är en engelsk koloni för deras andel av turistandet här är så dominerande. Holländska, danska och en del franska kan också höras men ganska litet svenska och tyska. Och finska har jag bara hört från grannarna inunder min lägenhet.

En hel del engelska grabbgäng kan både ses och höras men också grupper med yngre engelska kvinnor, typ möhippor.

Ett något kortare samtal infann sig tidigare på dagen när jag var på väg till hamnen här i Albufeira. Det var en hantverkare som hängde i ett fönster på andra våningen i ett hus. Han uppmärksammade mig med att jag skulle ta ett foto av honom och det gjorde jag. Troligtvis höll han på med kakelarbete och han var från Moldavien. Han kunde en stapplande tyska och ville veta varifrån jag kom. Finland svarade jag och det tyckte han var bra: Finnland sehr gut. Sedan ville han veta vad jag tyckte om Ryssland och skrattade. Jag vet inte riktigt hur jag skulle tolka det så jag bara skrattade tillbaka. Moldavien som nation är ganska ryskvänligt men det innebär ju inte att alla där är det.

Samtal blev det också med sister Jane och svåger på gågatan nere i gamla stan. Politik som är svågers favoritämne tröskades en god stund medan vi intog lite förfriskningar.  Ljudnivån var ganska hög för där satt också ett par engelska gäng som inte direkt var tystlåtna av sig. Pratglada men inte otrevliga.

Vädret har varit varierande under veckan. Mycket sol och varmt för det mesta men nu verkar det som om det är till och med varmare på hemsoporna. Idag lovar prognosen hela +24 hemmavid och det är mera än vad som förväntas här. Kanske vi hinner njuta av värmen några dagar hemma också?

Naturligtvis några bilder levereras också!

Stranden i Albufeira är inte så dum för de som gillar att ligga och steka sig. Dock är det ännu inte säsong här så det är gott om plats.

Hamnen för fritidsbåtar och de båtar som går på kryssning med turister ut en sväng på havet eller längs kusten.

Nere vid hamnen fanns det en hel del serveringar och restauranger för de törstiga och hungriga.

Här en som solar fotsulorna.

Snart var han dock igång med annat. En livad typ.

På kvällskvisten var det ett gäng festglada engelska damer som skulle ut på galej. Möhippa gissar jag med tanke på attiraljerna de fraktade med sig. De bor på andra sidan gatan och hade beställt en hoper taxibilar.

Josefin frågar

I föregående inlägg ställde Josefin följande frågor: Måste bara fråga om man känner sig trygg på hotell och så? Är brottsligheten hög? / i Buenos Aires

Jag skrev ett svar på  min syn av frågorna men eftersom jag har en känsla av att inte alla läser kommentarerna så här kommer mitt svar som inlägg.

———————————

Hoppas att jag kunnat förmedla något av mina upplevelser även om inte allt beskrivs i bloggen. Jag har varit här tidigare så jag besökte inte alla sevärdheter denna gång. Därför saknas nog ett och annat ”turistmåste”.

På de hotell jag bott på har jag känt mig trygg. Mycket proffsig och hjälpsam personal. Detta har naturligtvis att göra med standarden och priset för hotellet. Väljer man ett billigt hotell/hostel kanske det kan vara annorlunda. Jag vet inte. Rent allmänt får man här får mycket hotell för pengarna jämfört med många andra storstäder som t.ex. New York, London och Paris.

När det gäller brottslighet rent allmänt så finns det tecken på nätet att den skulle ha ökat de senaste åren i BA. Jag har dock inte råkat ut för några sådana tråkigheter. Det handlar naturligtvis mycket om sunt förnuft: att inte synligt ha dyra smycken, kameror, märkeskläder o.s.v. T.ex. använde jag min systemkamera sparsamt i BA vilket jag tycker är lite synd. Detta efter att jag av flera porteños blivit uppmärksammad på stöldrisken.

Att man inte inte är berusad eller har kontakt med droghandlare, för då är man ett lättare byte, att man känner till vilka områden man inte bör besöka ensam eller nattetid.

Rent allmänt vill jag dock inte avråda någon från att besöka BA. Tvärtom, BA som också kallas Lilla Paris, är utan tvekan värd att besöka och porteños är hjälpsamma och vänliga. Jag skulle t.o.m. vilja beteckna BA som ett underskattat resmål för oss nordeuropéer. BA  påminner lite om Barcelona.

———————————

Jag är hemma nu, om någon undrar. Kom tillbaka ikväll efter 31 timmar på resande fot. Från dörr till dörr.

buenos aires
Puente de la Mujer från en annan synvinkel.
blanska skor
Titta så fina mina skor blev efter att jag anlitat en skoputsare utanför hotellet.

Rosa grisen

Jag fann Norrlandspodden på bloggen Timmer & Masonit och fick ett flertal intressanta inspelningar där Po Tidholm och Sofia Mirjamsdotter diskuterar och pratar om Norrland. Nyss lyssnade jag till Fjärde norrlandspodden – om turism. Där reflekterade de bl.a. i liknande banor som jag hade i inlägget Att hitta smultronställen, nämligen att många fina ställen i Norrland inte saluförs och det som man ofta stöter på i Norrland är tystnad, både i naturen som sådan och i media, inklusive Internet. Samtidigt framförs att det är kanske just det som turister från den överbefolkade europeiska kontinenten förväntar sig: den rena tystnaden i naturen och frånvaro av information och kommersialism.

Tidigare i sommar tyckte jag inte att jag hittade något riktigt bra resmål denna sommar. I podden om turismen i Norrland fick jag tips om att göra en road tripp i Norrland längs E45. Nu började en idé gro, om den blir av i sommar eller något annat år får vi se, men färden skulle gå till Haparanda, Karesuando, Arvidsjaur och Örnsköldsvik med körpass per dag 350 – 450 km. Det skulle bli en bra road tripp!

Rosa grisen då? Tja, ringer ni till mig är det fullt möjligt att Rosa grisen svarar i telefonen. Det är en gummigris som kan grymta om man klämmer den på magen. Sister Jane har råkat ut för den men kanske även oönskade telefonförsäljare borde få stifta bekantskap med den? Sister fnissade mest men som försäljare kanske det inte är fullt lika roligt. Vad det sedan har med Norrland att göra kan man fråga sig.

rosa grisen
Nöff Nöff