Haloo Helsinki – var har ni varit?

Igår infann sig på Facebook en konversation om min nästan totala brist på kännedom om finsk musik av något så när modernt snitt. Jag hade snubblat över bandet ”Haloo Helsinki” som jag tycker spelar alldeles utomordentligt fin musik, helt i min smak, minus att jag inte förstår vad de sjunger. Min finska är ganska skral och text i spelade låtar kan vara svår att uppfatta ändå, även i svenska och engelska låtar.

Visserligen har jag en del finska namn i bakhuvudet sedan flydda tider i ungdomen men det var ändå inga artister och grupper jag lyssnade aktivt på ens då. Det är mesta svensk och engelsk musik jag lyssnat till men de senare åren har jag breddat mitt lyssnande till världsmusik, folkmusik, latinamerikansk musik osv. Jag brukar kalla mig allätare vad gäller musik men den moderna finska musiken har gått mig nästan helt förbi. Säkert till en del därför att jag sällan lyssnar/ser på finsk radio och TV. Överhuvudtaget tittar jag sällan på vanlig TV. Det är kanske därför jag inte följt med vad som är aktuellt.

Dock har jag lyssnat på finska Värttinä, Tuuletar, Kardemimmit och på kommande Urkult kommer jag att uppleva Enkel men de spelar i en annan genre än Haloo Helsinki. –  Också naturligtvis Ultra Bra, inte att förglömma!

Någon på FB varnade mig för museiverkets stämpel och en annan rekommenderad mig att lyssna på Radio Nova. Vet ni vad, jag provade att lyssna på Radio Nova men jag blev alldeles förstörd av reklamavbrotten. Så irriterade! Samma är det med nästa alla kommersiella radiokanaler världen över. Tacka vet jag de vanliga radiokanalerna med P4 Plus i spetsen som är min absoluta favorit just nu.

Sedan finns naturligtvis Spotify och spellistor på Tuben så radion har minsann sina konkurrenter!

Jag är trots allt inte ensam om att inte känna till Haloo Helsinki vilket också framkom på FB och jag dristade mig att ringa min svåger som är finskspråkig och inte ens han kände till HH förutom att han hört namnet någon gång.

Hur som helst bra musik spelar de och på Spotify finns de till all lycka.

Det slog mig hur lyssnandet på musik har ändrats genom åren. På 1960–70-talen var det radion som spelade musiken, på grammofonspelaren snurrade Lp:n och i bilen fanns C-kassetten. Sedan kom CD och var man riktigt hipp så hade man en CD-växlare på hela 10 skivor i bilen. Höjden av fröjden! Idag kommer musiken via nätet eller USB-minnet i bilen. Vem spelar idag CD-skivor i bilen? Ok, den vanliga eterburna radion finns fortfarande och utbudet är hur stort som helst. Det blir att prioritera och då faller ofta de kommersiella kanalerna bort för min del. Kanske därför som jag inte känner till Haloo Helsinki?

Hur lyssnar ni på musik och vilka musikprogram på radion är era favoriter? Känner ni till Haloo Helsinki?

För övrigt avskyr jag Lordi!


Haloo Helsinki

Värttinä

Tuuletar

Enkel – en video

Urkult

Istället för Haloo Helsinki har jag lyssnat på bl.a. Maxida Märak. Inte dåligt det heller. Bild som jag tog på Urkult 2016 och som jag är rätt nöjd med.
Annonser

En tisdagskväll i Kaustby

Juli bjuder på en mängd aktiviteter, nästan för många, kan man tycka. Andra tider på året är det mera tunnsått. Men just nu är det sommarteatrar, loppisar, auktioner, byadagar, festivaler och jag vet inte allt vad som finns att besöka.

För mig har det nästan blivit en tradition att besöka Folkmusikfestivalen i Kaustby varje sommar. En stor mängd musik finns att välja bland och utbudet är varierat under hela veckan. Det är inte bara fiol och dragspel som hörs utan även mera exotiska toner av internationellt format.  Även finsk schlager- och dansmusik för den som gillar det. Igår körde de t.ex. en session som kallades ”Tribut till Kirka”. Bara Kirka-låtar framfördes.

Kirka var, som de flesta finländare känner till, en stor och omtyckt finsk sångare och artist som gick bort 2007.

Själv hade jag mest tre akter för ögonen: Duo Systrami (Sverige), Tuuletar (Finland) och Trad.Attack! (Estland). Däremellan hann jag också lyssna på en hel del annan musik under de åtta timmar jag var där.

Duo Systrami är ett syskonpar från Ångermanland som spelar fiol och cello. Jag har sett dem tidigare på Urkult och ville åter uppleva deras musik. De spelar en musik man gärna hör sent en stilla sommarkväll. Spröda toner som kan växa till en mullrande fors eller en klagan över myrar och älvar. Jag köpte en signerad skiva som minne.

De såg glada ut när de tittade ut genom dörren bakom scenen och såg kön som väntade på att bli insläppt. Kanske hade de inte väntat att så många skulle komma? Finlands Radio gjorde också en inspelning som kommer att sändas senare.

Tuuletar är en vokalgrupp som enbart använder sina röster. Men på vilket sätt! De är tidvis som en hel orkester. Jag har följt dem genom åren och fick nu åter tillfälle att se och höra dem.

Trad.Attack! är ganska så ny för mig. De kommer också i år att uppträda på Urkult och jag ville få en liten försmak av deras musik. De spelar folkmusik i modern tappning, något som ungdomarna gillade. Som de hoppade och skuttade till musiken i den sena kvällen. De (Trad.Attack!) har ett speciellt sound som jag gillar.

Men som sagt, det fanns en hel del annat också. I Spelmanhuset uppträder ofta mindre grupper med traditionell spelmans- och folkmusik. Jag vet inte riktigt hur många scener som finns men alltid finns det något på gång.

Så, har inte fullbokat program för resten av veckan så vik en dag eller två för besök på Kaustbyfestivalen eller som dess officiella namn är: Kaustinen Folk Music Festival. Folkligt, festligt. Fredag och lördag brukar bjuda på det bästa av utbudet och mycket folk kommer då. Som svensk går det alldeles utmärkt att ta del av det som bjuds i det annars närmaste helt finskspråkiga Kaustinen.  I biljettluckan var det inga problem bli betjänad på svenska och på deras hemsida finns en hel del information på svenska till skillnad mot Vasa Festival som inte har ett enda ord svenska på sin hemsida trots att Österbotten till stor del är svenskspråkigt. Fy på dem!

I värsta fall blir det så att jag åker en gång till till Kaustby denna festival. Vi får se hur humöret är på lördag. –  Såja, nu blir det annat ikväll.


Duo Systrami 

Tuuletar  

Trad.Attack!  

Kaustinen Folk Music Festival

 

 

 

Scen Setor finns alldeles strax utanför insläppet. Har spelar mindre grupper
Duo Systrami – systrarna Fanny och Klara.
Floating Sofa Quartet kallar sig denna muntra kvartett. Från vänster två danskar, sedan en finsk österbottning och till sist en skåning. De spelade livlig och medryckande musik.
Tuuletar som också rappade på valfri sida ur Kalavala-boken. Annars är det underbar stämsång och rösttrollerier de är kända för
Ville man lyssna till hornmusik fanns också sådant. Från Nedervetil var dessa musikanter.

 

Trad.Attack! från Estland fick minsann basen att kännas i märg och ben. Bl.a. säckpipa till dansanta takter spelades.