• Allehanda

    Oväntade gåvor

    Denna vecka har varit framgångsrik. Jag har uträttat ett och annat, bland annat har jag påbörjat målningen av farstubron. Den som jag visade bild på i förra inlägget. Imorgon målar jag resten. I kväll for också fåren som jag haft på visit ett antal veckor tillbaka till hemsoporna där mera grönt bete väntar. Jag har cyklat en hel del samt skannat in gamla bilder. Annars bara njutit av sommaren som visat sig från sin bästa sida. Inte för hett, lagom mycket sol och en och annan regnskur. Så som det skall vara för att alla skall vara nöjda. Jag slipper att svettas i onödan, bönderna är nöjda och de flesta…

  • Livet på landet

    Tralla Lalla

    Jag hade idag för avsikt att inhandla ett tyngdtäcke, ett sådant täcke som är lite tyngre än vanliga täcken och som påstås förbättra sömnen. På Puuilo i Vasa fanns sådana och dit styrde jag Bettan. Men först konsulterade jag per telefon en bekant som inhandlat detta täcke och han gav tummen ned. Jag får låna hans avlagda täcke och testa. Utfaller det till belåtenhet köper jag det av honom annars för jag det tillbaka. Har du erfarenhet av denna typ av täcke och vilket är ditt omdöme? Det var första gången jag besökte Puuilo i Vasa och där fanns minsann grejor: bygg, bil, trädgård, fritid, verktyg och en massa annat.…

  • Livet på landet

    Loppisbesök

    Det är märkligt hur motionerandet går i vågor. Av någon konstig anledning går jag betydligt mindre på sommaren medan resten av året är det full fjong nästan varje dag. Det kan bero på värmen men också att det finns så mycket annan aktivitet att göra på sommaren. Som igår när jag slåttade brännässlor till fåren samt utfordrade dem med torkat gräs. Fåren giller inte brännässlor som färska men efter en dag eller två när de torkat är de mums för ullisarna. Kanske som chips? Därför beslöt jag idag att gå när det var dags att besöka loppiset på byastugan här i Oxkangar. Och naturligtvis började det regna! Som tur var…

  • Livet på landet

    Tunga lyft och ivriga får

    Värmeböljan fortsätter men i morgon utlovas regn och sjunkande temperaturer. Dagen till ära passade jag på att slåtta gräs med röjsågen kring gården, torka det och slänga över en del till fåren. Så glada de blev! De kom springandes som om de inte sett mat tidigare. Årets upplaga av fåren är betydligt mera sällskapliga än fjolårets besättning som försvann så fort de fick syn på mig. Så olika de kan vara, fåren. De får inte allt hö på en gång för då trampar de bara ned det i sin iver att hitta de bästa bitarna och godaste stråna. Ibland är de lite kräsna. Även veden som jag sågade och klöv…

  • Resor

    En snabbis i Näsåker

    Vi är åter hemma sedan ett par dagar, eller rättare sagt natten till söndag. Sist jag skrev var vi Örnsköldsvik, inhyst på First Hotell Stadt bara ett stenkast från mitt vanliga hotell Elite Plaza men de har höjt priset och verkar också ha hög beläggning så då blev det annat hotellval denna gång. Frukosten helt ok innehållandes de tre viktiga ingredienser som fordras för att jag skall ge godkänt: bacon, äggröra (med rätt konsistens) och salt sill. Och en praktfull matsal fanns på First Stadt. Högt till tak och takkronor. Vi körde via Sidensjö och Sollefteå mot Näsåker och vid Ed svängde vi av från väg 90 och körde natursköna…

  • Upplevelser

    På nostalgitur över Kvarken

    Trots den ovanligt fina sommaren har aktiviteter av olika slag lyst med sin frånvaro. Visserligen gjorde vi för en tid sedan en liten utflykt till Svedjehamn i Björköby och någon enstaka träff med semesterfolk har kunnat genomföras men i övrigt har det varit ganska skralt. Jo, radioträffen i Pörkenäs inte att förglömma. Men ingen sommarteater, ingen Kaustbyfestival och inget Urkult. Även en efterlängtad kryssning med nya färjan Aurora Botnia har uteblivit. Pandemin kastar fortfarande, ett och ett halvt år efter utbrottet, långa skuggor över tillvaron. Dock tog vi mod till oss – jag, sister Jane och svåger – och äntrade igår Wasa Express för en, ska vi kalla det nostalgitur,…

  • Livet på landet

    Red Light District

    Vi har passerat den absolut ljusaste tiden och sakta smyger sig sena, mörka kvällar på. Speciellt när det är mulet. Häromkvällen upptäckte jag ett nytt fenomen när jag blickade ned mot byn från min backe. Något rött där mellan träd och löv. Först förstod jag inte vad det var utan jag blev tvungen att ge mig ut och forska lite. Jo, det lyste rött, inte bara ett sken utan flera. Ganska snabbt förstod jag vad som lyste. Vindmöllorna i England! Det hade jag inte väntat mig. De är ändå 15 km bort. Senaste tid har jag från riksåttan observerat de nya vindmöllorna som vuxit upp som svampar ur jorden öster…

  • Allehanda

    Något nytt vid örat och större blickfång

    Så slog jag till och inhandlade en ny mobiltelefon. Inte den billigaste men långt ifrån den dyraste. Den gamla Samsung J5 fungerade hur bra som helst men den har fått allt mindre minne att röra sig med och när jag inte ens kunde installera en enkel och inte alltför stor app tog tålamodet slut, för att inte tala om större systemuppdateringar när jag fått ta bort flera större appar för att få rum för det nya nödvändiga. Sådant jag betalt europenningar för. Jag inbillar mig också att kameran tar allt sämre bilder, som om det finns en tunn, ljusgrå hinna över bilderna. Men så är det, en mobiltelefon är idag…

  • Upplevelser

    Sagobilder på Kuntsis

    Salig mor brukade säga: ”Sådan man umgås med, sådan blir man”. Ofta stämmer det. Hon tänkte mest på det dåliga umgänget vars fasoner och olater spred sig till den väluppfostrade och snälla. Det varnade hon för. Men det kan ju också gå åt andra hållet, att man blir en bättre, skickligare och mera moraliskt högtstående människa i rätt sällskap och med positiv påverkan. Idag besökte jag inre hamnen i Vasa. Längs kajen gick flanörer, turistbilder togs, glassar skopades, en och annan fritidsbåt svepte förbi, skärgårdsbåten Tiira väntande på avgång – nästan fullsatt vad jag kunde se – och uppe i backen intogs luncher på Strampens stora terrass i det fina…

  • Förr i världen,  Livet på landet

    Sommarens första glass

    Jag är ingen glassentusiast men någon enstaka klimp brukar ändå slinka med per sommar, de flesta blir jag bjudna på. Mitt i dagens varmaste eftermiddag passerade jag Oravais centrum och jag hade visst lovat mig själv att där inhandla sommarens glass på nyöppnade Amalias glasskiosk. Jag hade tidigare en bild på denna något märkliga men fina, lilla byggnad med avancerat plåtarbete som blickfång. Utbudet var inte överhövan stort men min blick fastande på Gunilla Norrlins glassar där jag valde en traditionell jordgubbsglass och si, den var riktigt god! Inte alltför söt men inte heller menlös i smaken. Jag skulle säga en frisk smak. Med tanke på hur kräsen och sparsmakad…

Translate blog »