Kulturministern

Knappt har den nya regeringen i Sverige presenterats så hamnar nya kulturministern Amanda Lind (MP) i ett smärre blåsväder. Hon blir kändis på en gång trots att hon kommer från småstaden Härnösand på södra Norrlandskusten och är nybörjare i de större nationella politiska sammanhangen. Visserligen jobbat som partisekreterare i Miljöpartiet och med kommunala uppdrag men ändå inte någon storfräsare.

Det handlar om hennes frisyr, hennes omdöme av tidigare ministern Mehmet Kaplan och att hon den första dagen inte hade tid med att ge en intervju till Sveriges TV. Och att hon inte har tillräcklig erfarenhet för att ta sig an de stora frågor som ligger framför. Bl.a. har Jan Scherman uttryckt tvivel på hennes förmåga och erfarenhet.

Jag kände inte till henne sedan tidigare men när jag såg hennes framträdande i SvT:s Morgonstudion tidigare i veckan så fick jag ett positivt intryck och japp, hon är bra, hon fixar det. Ren magkänsla. Hon gjorde ett redligt och tydligt intryck, hon var säker i studion och tog frågorna på rätt sätt. Snabb i pratet och kvicktänkt.

Amanda Lind har också tydligt tagit avstånd från Mehmet Kaplans göranden och låtanden och att hon inte hann med SvT och deras önskningar är förståeligt med tanke på att hon var ny i skorna och mycket på gång. Och hennes hår, tja, dreadlocks, ovanligt stort omfång men annars, smaken är delad som baken och jag tycker att det ser snyggt ut. Man skall inte heller döma hunden efter håren. Jag ger henne tummen upp trots att många rynkar på näsan och det kan de göra. Det viktiga är vad hon gör och får uträttat och enligt uppgift är hon resultatinriktad. Hon blir spännande att följa. Och hon är från Norrland!

Nu gäller det också att hon inte har något lik i garderoben, använt svart arbetskraft, rest och representerat lite för vidlyftigt för allmänna medel, varit jävig o.s.v. Jag är helt säker på att det finns folk, massmedia, politiska motståndare som inte gör annat än försöker hitta fel, svagheter och lik i den berömda garderoben för att sedan kunna hugga till och fälla en motståndare eller för att skapa ett scoop. Djungelns lag.

När jag först såg henne i rutan så menade jag att jag sett henne på en bild som har med Urkult att göra. En Google-sökning gav inte mycket men jag halkade in på en artikel i tidningen Yippie från 2013 där vi får veta att hon helst dansar till folkmusikkonserter på Urkult. Japp, där satt kopplingen och fint är att nuvarande kulturminister Lind känner till Urkult! Vidare får vi veta att det bästa köp hon gjort är en blockflöjt som hon spelar på, i fjällvärlden finner hon ro, närmare bestämt i Kittelfjäll, att hon gillar surströmming och mandelpotatis, spelar tennis och utövar styrketräning (allt för sällan, säger hon), hejar på Luleå Hockey (hon är uppväxt i Luleå), bor i Härnösand, psykolog och gift med Björn Ola, en multikonstnär.

Jag tycker att hon har en bra bakgrund och som sagt, mitt första intryck blev gott.  Henne kommer jag att följa och se vad hon åstadkommer och har för sig. Jag tror att olyckskorparna har fel. Vad de andra ministrarna heter? Löfven, Wallström, Hultqvist… så här på rak arm men sedan är det stopp. Amanda Lind däremot, lär jag komma ihåg som kultur- idrotts- och demokratiminister!


Amanda Lind – Wikipedia

Björn Ola Lind – Artikel i Expressen

Vi börjar med lite kultur, när vi ändå är inne på ämnet. Furirbostället i Oravais.

Och när vi var färdig med det fortsatte vi ut på slagfältet, en plats med  historia. Nu för tiden är det dock lugnt och stilla och krutröken har lagt sig för länge sedan. Fred råder.

Snart upptäcktes en bomullsbuske. Passar den in i den österbottniska miljön?

Till sist får en småleende lada representera kulturen. I en sådan har säkert en och annan kul tur företagits.

 

Mot ljusare tider, vad det lider

Tänk, redan har en månad gått sedan midvintersolståndet (21 dec.) med en dagslängd (mellan solens uppgång och nedgång) av 4 timmar och 34 minuter på denna breddgrad. Idag är solen uppe 6 h 24 min. Inte långt från 2 timmar längre dag och fort går det nu för herr Sol att förlänga dagarna. Vi går mot ljusare tider och det tycker jag mig märka redan nu i verkliga livet. Kring jul blev det mörkt strax efter 15 på eftermiddagen, idag kan man vara ute och skotta snö ända till närmare halv fem utan belysning.

Snö har jag minsann fått skotta men inga stora ansträngningar ändå för det har inte kommit så mycket per gång och snön har varit lätt när det har varit så kallt. Som lägst -19,1 C men bara några kilometer längre bort på fastlandet har det varit betydligt kallare. Så snöskottningen har nästan varit ett nöje. Så klar och frisk luft och garanterat myggfritt.

I måndags var det som kallast men också som finast för solen sken och snön gnistrade och allt var så bra. Tänk att en måndag bara få sätta sig i bilen och åka runt i landskapet och knäppa någon bild här och någon bild där. Att vara friherre har sina fördelar. Utan tvekan bjuder vintern på fina fotomöjligheter. Är det inte sol och vita vidder kan det vara strålande månsken mitt i natten som ger drömska, nästan overkliga stämningsbilder. För att inte tala om blodmånen häromdagen men den missade jag. Visserligen stod jag på pass klockan 07:13 när den skulle vara som mest röd och visst såg jag den men ack en molnslöja kom naturligtvis just då och förtog den mesta effekten av solens, månens och jordens positioner just denna morgon.

Nåja, jag har inte tidigare lyckats så bra med månfotograferingen så jag hade inte så stora förhoppningar men försöka duga. Istället blir det några bilder från i måndags och det är väl inte så dumt heller. Ack vi lever i en härlig tid!

Vit vinterväg med blått tak

Ett härligt slott som tyvärr ingen verkar bo i.

Longhornen med sin lurviga pälsar verkar inte ha något problem med att vara ute i kölden.

Och tittar där lyser solen bakom kröken!

Grötmyndig

Jag är nu grötmyndig, ej att förväxla med byxmyndig, eftersom jag beslutat att börja äta gröt. Fibrer är nyttigt och havregrynsgröt lär var rik på fibrer. En maträtt som är enkel att tillreda och billig. Lägger jag därtill en näve bär i gröten är nyttigheten maximerad. Nu har jag inga i bär i min ägo sedan jag ätit upp lingonsylten som jag fick av sister Jane i höstas så därför blev det till att inhandla blåbärssylt. Nästa sensommar kommer jag förhoppningsvis kunna plocka blåbär, svartvinbär och hallon och äta dem som de är tillsammans med gröten. Frysta.

Jag har länge struntat i att äta gröt, förutom risgrynsgröt till jul, men efter all hälsopropaganda i massmedia senaste tid har jag beslutat ge denna anrättning en chans. Från tidigare äter jag ett äpple om dagen, vad mera kan man göra för att främja hälsan? Jo, ha koll på socker, salt och fett i kosten. Inte överdriva, ta med måtta. Inte äta sig proppmätt utan hellre ta ett mellanmål istället. T.ex. ett äpple. Låter det bra?

Det är också aktuellt att inte äta kött och då speciellt inte rött kött. Det som då finns i åtanke är klimatutsläppen med tanke på köttproduktionen när vi blir allt fler på jordklotet.  Inte mera än en köttbulle per dag rekommenderar vissa. Blir det inte mera än så kan man också avstå den bullen. Andra vill ha totalstopp för köttätande. Själv väljer jag den gyllene medelvägen, varierad kost och med måtta. Ikväll blir det ärtsoppa enligt eget recept och knäckebröd med Allerums ost därpå.

Motion är också viktig och hittills i år har jag lyckats bra. Min app i telefonen talar om hur min veckoranson uppfylls. Det kom ett ganska omfattade snöfall här mitt på dagen med stora, fluffig flingor så om en stund kommer jag att bege mig ut på gårdstunet och skotta snö. Bra motion och frisk luft väntar. Rena hälsan.


Grötmyndig – Tittar vi på synonymer för grötmyndig är det inte hedrande att så bli benämnd men jag tar mig friheten till en annan tolkning: insikt att gröt kan vara bra för både magen, hälsan och plånboken.

Mera snö hade vi ifjol den denna tid men det fylls på vart efter. Idag blir det att ta  fram snöbjörnen en gång till. (Bild från igår den 19 jan.)

Vinterskogen här nära. Det gäller också att trampa upp en stig till grannen så att katten Maja kommer sig hit för att hålla pli på mössen.

Den leende talmannen har gjort sitt

Med en suck av lättnad kan jag konstatera att Sverige idag har fått ny regering, efter många om och men. Regeringen är inte den mest stabila med tanke på de olika viljor och politiska mål som finns hos de olika parterna men med en skicklig förhandlare, som Stefan Löfven är, kanske det går. Det viktiga är att Sverigedemokraterna hålls utanför verkligt politiskt inflytande kommande år och att Alliansens tid är förbi.

SD är ett nationalistiskt och konservativt ensaksparti där invandringen är den stora frågan men det är också ett parti med klart auktoritära tendenser för att inte tala om svansen där rent rasistiska och intoleranta strömningar frodas. De är också en del av den europeiska högerpopulistiska rörelse där länder som Polen, Tjeckien och Ungern, med Viktor Orbán i spetsen, är ett högst påtagligt hot mot demokratin och EU som fredsprojekt. Nyligen har Viktor Orbán klart proklamerat att denna rörelse skall ta över EU och det vore en fullständig katastrof. Därför är det mycket viktigt att SD inte fick inflytande över regeringen, vilket hade blivit följden med Ulf Kristersson som statsminister, och därmed ytterligare en fjäder i hatten för ultrakonservativa och rasistiska krafter i Europa. Dessa krafter företräder också en osund nationalism som i slutändan kan sluta i krig hur otroligt det i dagsläget verkar vara. Det är bara att ta en titt på historien. – Därför är det också viktigt för Europa att högerpopulismen inte får större framgång i Sverige än vad de redan fått.

Alliansen har spelat ut sin roll som samlande borgerlig kraft mot ett i många decennier dominerande socialdemokratiskt parti. Höger-vänster-skalan har idag alltmer förlorat betydelse och har ersatts av ett landskap med konservativa kontra liberala värderingar, ett slutet mot ett öppet samhälle. Detta har skapat en hel del vånda hos mittenpartierna Liberalerna och Centern och kan också förklara den hårda profilering som dessa partier fört i förhandlingarna om regeringsunderlaget med den diskutabla klausulen om totalt uteslutande av Vänsterpartiet från inflytande som juvelen i kronan. Utan en stursk Annie Lööf hade svekdebatten fått en helt annan omfattning.

Sakpolitiskt finns det bra och mindre bra saker i uppgörelsen, alla parter har fått beska piller att svälja, men alternativet hade varit bra mycket sämre. Uppgörelsen innebär ett stort antal punkter som skall genomföras eller förhalas på ett eller annat sätt. Det viktigaste, som jag ser det, är dock att gemensamt ta sig an de frågor som fört fram Sverigedemokraterna till den ställning de har idag som ett av Sveriges största partier, nämligen invandringen, flyktingfrågan, integreringen, gängkriminaliteten samt de problem och möjligheter som detta innebär. Att idag sopa SD och dessa frågor under matten tills nästa val, som kan vara obehagligt nära, är ett stort misstag. Lyckas de inte kraftfullt gå i polemik med SD och lösa integrationens problem är det mycket stor risk att SD i nästa val går förbi Moderaterna och kan till och med ingå i en kommande regering. Då får vi verkligen myror i brallorna.

Det har varit en spännande vecka men också en seg vecka med frågor och argument som ständigt upprepats. Ett evigt tröskande. Annie Lööf har naturligtvis fått sina fiskar varma när det gäller att käka skor. Man skall aldrig säga aldrig men hellre käka skor än att bli nedtrampad av marscherande stövlar.

Om det blir en dans på rosor återstår att se. Må många blommor blomma undervägs.

En spännande vecka!

En spännande vecka på gång även om det inte gäller mig personligen. Själv har jag jobbat lite med motorsågen i hand denna dag och det är kanske inte  spännande men desto mera tillfredsställande när jag ser resultatet direkt i skog och mark när jag röjde. Bort med sly och buskar, fram med utvalda träd som får växa till sig, precis som i politiken. Idag var det motorsåg, imorgon blir det röjsåg.

Det som är spännande är den politiska utvecklingen i Sverige och i Storbritannien. Våndan att ta fram en regering i kungariket och det till synes avtalslösa utträdet för UK ur EU. Vad kommer att hända i öriket, besannas de värsta farhågorna, blir det med en rejäl duns som kommer att kännas i ryggen? Eller skippar de tills vidare hela brexit? Vi får se.

I Sverige gjorde alla partiledarna idag sin runda hos talmannen och det hela slutade med ett läge nästan lika svårlöst och intrigant som tidigare. Jag blev tvungen att avsätta en stor del av dagen till att följa med detta drama via Dagens Nyheters direktsändningar på Facebook. Där kunde man också se de kommentarer som kom in. Man blir förskräckt över vad folk häver ur sig till allmän kännedom. Så mycket hat, ilska, skadeglädje, smörja och ren skit som finns hos vissa människor. Förvisso säkert en hel del troll bland kommentarerna men vissa har inga hämningar och frågan är vilka dessa är, som inte är pensionärer och sjukskrivna, som har tid att sitta och skriva detta mitt på en arbetsdag?

Jag tyckte mig se att Annie Lööf ( C) fick ta mest skit i kommentarerna. Var det för att hon är kvinnan som visar framfötterna och driver sin sak hårt som får trollen att grina illa? Samtidigt spelar hon tillsammans med Jan Björklund (L) ett högt spel när de helt vill utestänga Jonas Sjöstedt (V) från inflytande trots att de är beroende av honom och Vänsterpartiet. Precis som Moderaternas regeringsbas är beroende av Sverigedemokraterna. Detta har herr Åkesson mycket tydligt klargjort.

I mitten sitter där Stefan Löfven (S) som masken på metkroken och vrider sig. En skicklig förhandlare är han, få se hur han lyckas denna gång och vem som får skulden ifall han inte lyckas med att svetsa ihop en överenskommelse som är godtagbar för alla parter vänster om L. Risken är nämligen då mycket stor att vi kommer att få en mörkblå konservativ regering i Sverige, direkt eller genom extra val och vems är felet?

Jag är i alla fall glad att Alliansen troligtvis försvinner. Den var kanske nödvändig en gång i tiden för att stävja Socialdemokraternas långa maktinnehav men idag ser den politiska kartan annorlunda ut. Som Maria Leisner, folkpartiets tidigare ordförande, sade i  SvT:s Morgonprogram i fredags: vänster-högerskalan i politiken är i dag av mindre betydelse medan vi fått ett förhållande till liberalt eller konservativt synsätt i politiken som är verkligheten. Detta håller också Jimmie Åkesson (SD) med om. Detta har de tidigare Allianspartierna svårt att förstå och acceptera. Men inte heller Socialdemokraterna har det lätt med det nya politiska landskapet vilket gjort att socialdemokratin, inte bara i Sverige utan i hela Europa, tappat stora väljargrupper.

Dagens stjärnor i den politiska bataljen i Sverige är Annie Lööf och Jonas Sjöstedt! Annie för att hon är kvinnan som resolut ställt sig i spetsen för att hejda den högerpopulistiska framryckningen i kungariket, vilket har sitt pris. Jonas som gjorde ett gott intryck under dagens presskonferens när han måste rädda ansiktet på Vänsterpartiet som i regeringsförhandlingarna oskickligt gjorts till ett mähä. Det är några som i detta nu utför dans på slak lina i kungariket och spännande är det. Nästan mera spännande än en Alistair MacLean-bok från 70-talet. Som jag minns det.

Blir det Stefan Löfven som styr tåget genom Sverige kommande år eller blir det Ulf Kristersson? Eller kan det till och med bli herr Åkesson? Ve och fasa! Detta tåg är dock inte rikssvenskt utan från Konstens natt i Vasa senaste sommar. Politik är det möjligas konst sa visst Järnkanslern Otto von Bismarck  en gång i tiden och visst kommer det en lösning förr eller senare, bättre eller sämre. Ibland blir man rent förvånad!

Goda råd är dyra

Idag delar jag med mig av diverse råd och små nyttigheter. Inga revolutionerande saker men sådant som underlättar vardagen och ger vissa fördelar.
i

  1. Fotografering. Idag tas enorma mängde bilder och många av dess på semesterresor. Efteråt kan de visas både i telefon, på datorn, sociala nätverk eller i ett gammaldags fotoalbum. Ett litet tips, ställ alltid – nästan – någon eller något i förgrunden och ta inte bara en bild av en sandstrand eller en vacker vy. Bilden blir så mycket mera levande om det finns något i förgrunden. T.ex. en soptunna eller de varför inte ens äkta hälft om sådan finns och är med på resan.
  2. Flyget. I kön till en avgång vid gaten, försök komma ombord så fort som möjligt när din grupp får gå ombord. Varför då? Det är väl ingen brådska, platsen är ju reserverad och inget att stressa över. Jo, har du handbagage med max. storlek kan det var svårt att hitta plats för detta på bagagehyllan i närheten av din sittplats om du kommer sent till din plats. Speciellt om flyget är fullbokat. Du slipper att flänga runt och söka plats för handbagaget vilket kan vara nog så svettigt.
  3. Reselistor. Glömmer du saker som skall med på resan? Tandborsten, extra batteri till kameran eller ditt gosedjur. Nåja, kanske barnens gosedjur då om man inte är som Mr. Bean. Gör en lista över vad som skall med på resan och spara den till nästa gång. I datorn eller handskriven. Jag brukar ha en tredelad lista på vad som finns på mig som person, i handbagaget och i kappsäcken. Jag brukar också förbereda packandet genom att i god tid på ett ställe samla allt som skall med. Ytterst sällan, nästan aldrig, jag glömt något.
  4. Radio. Saknar du en kanal som spelar svängig musik utan reklam och massa snack kan jag rekommendera World Music Radio i Köpenhamn som har steaming på nätet. Det är ingen renodlad Internetradio utan de sänder också i etern. Går att lyssna på via datorn eller telefonen. Vill ni ha ett litet bredare urval av musik så finns utmärkta P2 Världen.
  5. Google. Istället för att knappa in sökord på Google kan man tala in frågan genom att först klicka på mikrofonen till höger i sökrutan. Speciellt användbart på den småknappiga telefonen. Uttala ordet/orden tydligt och helst inte för krångliga saker. Snabbar upp sökandet mycket. – Sedan kan man också roa sig med att tala in dialektord och se hur Google tolkar det. En enkel men rolig sällskapslek.
  6. Anteckningar. Har man telefonen med kan man på samma sätt tala in ett meddelande i Röstinspelaren i telefonen istället för att hålla på med de små knapparna på telefonen eller leta penna och papper. Ett tips i stil med nummer fem. Att ta ett fotografi med telefonen är också en känd metod att minnas sådant som syns. T.ex. öppettider, instruktioner och annan nyttig info man riskerar att glömma bort.
  7. Komma ihåg. Folk glömmer, visst, händer den bästa men det finns i mobiltelefonen möjlighet att ställa in alarm vid vissa klockslag och helst med lite framförhållning. Egentligen finns det idag ingen ursäkt till att glömma saker och ting om man bara vill.
  8. Bilkörning. HÅLL AVSTÅNDEN! Den absolut viktigaste regeln i trafiken tillsammans med att man kör nykter och är något så när utvilad. Med tillräckligt avstånd till andra trafikanter har man tid och möjlighet att rädda en svår situation. En enkel regel men ack så svår att hålla, verkar det som.
  9. Kön i köpladan. Hur ser man vilken kö som är snabbast i köpladan där flera kassor är öppna? Jo, där det står en eller helst fler manspersoner därför att de har som regel ganska litet att handla. I bästa fall bara en sexpack öl.
  10. Offentlig toalett. På följande bild, vilken plats är bäst att använda? Detta gäller naturligtvis bara för manspersoner.Jo, den i mitten! Av någon anledning väljer de flesta män de båda sidoplatserna men påföljd att där är det mest grisigt på golvet. Den är kortare än vad de flesta verkar tro.

Såja detta är mina råd denna gång. Goda råd är dyra så vill ni swischa mig en summa säger jag inte nej till det. Annars kan ni komma med ytterligare goda råd som kommentar nedtill. Tas tacksamt emot!


World Music Radio – pigg musik från Köpenhamn. Klicka på ”Listen now”

P2 Världen – världsmusik med variation