Teknikens under i nödens stunder

Jag hängde lite på Facebook på förmiddagen och då dök det plötsligt upp ett inlägg av en släkting som satt fast med sin långtradare på E4:an vid Gåsnäs söder om Härnösand. Han hade då redan väntat 2 timmar p.g.a. en trafikolycka som inträffat mellan en långtradare och två personbilar. Halt och besvärligt väglag på platsen. Den ena bilen med två personer i fastklämd under långtradaren. Det tog tid att röja upp och köerna blev långa.

Det som då hände var att någon i kön snabbt bildade en grupp på Facebook med namnet ”Vi som sitter fast på E4”. Information om detta fick han också snabbt ut via P4 Västernorrland och genast kom medlemmar in i gruppen.

Tanken med gruppen var att informera om läget i kön och ordna hjälp om någon behövde. Det var inte helt lämpligt att till fots bege sig ut på vägen i den situationen.

Jag tycker det var ett bra initiativ som också kan tillämpas vid andra situationer när en olycka händer eller när det uppstår en situation där många människor berörs men informationen är begränsad.

Det kan lätt bli en irriterad stämning i en sådan kö. Ingen gillar att vänta utan att få veta vad som är på gång. I en sådan FB-grupp kan de som är längst fram informera om vad som verkligen sker på olycksplatsen. Snabbare än något annat medium. Man kan tipsa om alternativa färdvägar och mana till lugn. Det gör det också lättare att härda ut i en kö med långa väntetider när man har ett medium att bevaka som är levande. Folk har något att sätta tankar och uppmärksamhet på.

Det enda negativa jag kommer att tänka på är att falska rykten och smaskiga detaljer kan blomma ganska fritt om det vill sig illa. Då gäller det för den som startat gruppen att ha sunt förnuft och gallra. Dock verkade dagens FG-grupp att ha en lugnande inverkan på bilisterna i kön och många tyckte det var en god idé.

Släktingen fick vänta i nästan 4 timmar innan han kom iväg men hann ändå till kvällsfärjan från Holmsund. Det tragiska var att en av personerna i olyckan avled senare och en är svårt skadad.

Jag har för inte så länge sedan skrivit ett inlägg om trafikvett och det tåls att läsas än. Nu när det är vinter kan tilläggas att det kan vara bra att inte köra tanken helt tom ifall man blir sittandes någonstans. Det är inte så trevligt att bli utan värme i bilen p.g.a. bränslebrist. En annan sak som bör finnas i bilen under den mörka årstiden är en ordentlig ficklampa. Själv har jag en pannlampa. Jag har också alltid med en vattenflaska i bilen. Enkla saker som kan förbättra situationen om olycka av ett eller annat slag är framme.

Om två veckor åker jag till Jokkmokk vintermarknad. En körsträcka tor på närmare 1400 km i vinterlandskap och med vinterföre. Jag vet inte vad som väntar men det kan bli -30 C, snöstorm eller glashalt. Jag håller tummarna och hoppas på ett moderat vinterväder.

En sak jag läste om ifall man blir sittandes vintertid i en bil som inte kan ha motorn igång är att ha en sovsäck med sig och krypa in i den. Då skall man klara sig rätt bra från kölden. Tror jag skall ta med den, det är ju inget stort besvär. Men framför allt kommer långkalsonger att sitta på!


Artikel om olyckan i Allehanda 

Vi som sitter fast på E4 – Facebookgruppen

Kom levandes hem! – mitt blogginlägg om trafikvett

Skärmdump från Facebook-gruppen

En passande låt därtill

Annonser

I valet och kvalet

I republiken är det dags för val. Val av president bland 8 förhoppningsfulla kandidater. Den sittande presidenten, Sauli Niinistö, har inte trampat alltför mycket i klaveret och leder stort i alla opinionsundersökningar. Varför då alls gå och rösta?

Vad jag minns har jag röstat i alla politiska val jag har haft tillgång till. Om jag inte röstar gör jag någon annans röst mera värdefull och kanske avgörande. Lustigt är att vissa röstar inte på den som är närmast deras åsikter utan efter vem som ser ut att vinna valet. Ungefär som om det är viktigt att vara på den vinnande sidan. Det är en ståndpunkt jag helt lämnar till sidan.

Andra säger att de röstar för att ha rätt att skälla på politikerna när de sedan inte håller sina vallöften. Också en märklig åsikt. Jag menar, det har man väl rätt till oberoende vem man röstat på eller låtit bli att rösta alls.

Jag röstar på den som står min åsikt närmast och som också verkar vara en redlig och tydlig person. En kombination av politik och person.

Rätt kul att göra dessa olika valkompasser och valtester. Ibland är frågorna svåra att svara på men i detta val var det enkelt att ta ställning. De två valtester jag deltagit i är Radio Vegas och Vasabladets. Vid båda tillfällena fick jag en och samma kandidat på första plats, låt vara att vid den ena testen så kom tre kandidater på samma poäng. Oberoende av dessa valtester visste jag redan innan vem jag skulle rösta på och valtesterna bara bekräftade mitt val.

En annan sak är att den kandidat jag gillar minst kom sist i båda undersökningarna så där finns det inte mycket att hämta. Så man kan säga att röstningsmaskinerna hade relevanta och bra frågor.

Jag noterade också att sannfinländarnas kandidat Laura Huhtasaari var sparsam med att motivera sina åsikter. Det är synd för det hade varit intressant att läsa hennes utvecklade resonemang i diverse frågor. Kan det vara så att hon inte ser detta val som viktigt utan mera är till för att konsolidera sin ställning inom det egna partiet? Eller att hon anser att finlandssvenskarna inte är är en viktig målgrupp för henne? Jag antar att hon varit mera frispråkig i finska medier.

Hur som haver, rösta skall jag och det kanske redan denna vecka. Idag är det nämligen första dagen för förhandsröstning och den 28 januari är den första egentliga röstningen. Blir det inte majoritet för någon av kandidaterna i första omgången blir andra röstningsdagen den 11 februari.

Brukar ni rösta i olika val, kommunalval, riksdagsval, fackliga val, o.s.v.? Om inte, varför inte?


Vasabladets valtest 

Radio Vegas valkompass 

Då gäller det att välja och kanske svälja allt som kandidaterna bjuder på. Sedan får vi se hur magen mår.

En dålig affär?

Ibland gör jag dåliga affärer, men inte alltför ofta vill jag ändå tilläga. Det kan handla om förbiseende, ren dumhet, stress, lurendrejeri eller dålig tajming. Det sista passar bra in på min sista affär.

För några år sedan var det rätt vanligt att man gratis kunde läsa artiklar i de flesta svenska dagstidningarna. Ofta intressanta saker, naturligtvis, eftersom jag hamnade just där. Nu är gratisläsandet starkt begränsat och ofta kommer jag till en låst sida när jag följt en intressant länk. Så besviken och irriterad jag blir. Å andra sidan förstår jag tidningarna, de vill ju ha prenumeranter och tjäna pengar.

Jag brukar ofta läsa artiklar och krönikor av Katarina Östholm. Hon är kulturredaktör på Örnsköldsviks Allehanda och hon skriver bl.a. om regionalpolitik, glesbygd, landsbygd och det urbana problemet. Ofta riktigt bra. Jag vill så gärna läsa hennes skriverier och andra engagerande och informativa artiklar i den svenska lokalpressen.  Men si det är flitigt stopp. Plusartikel kallas det eller något annat med stängsel.

Men det finns dock en räddning som jag bligat på en tid. För 99 kr/månad kan man läsa webversionen av artiklar och skriverier i 34 olika lokaltidningar runt om i Sverige från norr till söder plus några specialare. Totalt 40 olika mediaställen. Vad bra tänkte jag, speciellt som det inte finns någon bindningstid. Jag slog till i början av månaden och anslöt mig till Ö-viks Allehanda och fick därmed också tillgång till de andra 39 tidningarna. Toppen tyckte jag för den första månaden kostade bara 1 krona, sedan blir det 99 kr per månad.

Bättre än att gå in via Västerbottens-Kuriren som inte hade något specialerbjudande utan ville ha 99 kr direkt för första månaden. Ända till idag när jag fick ögonen på följande erbjudande från VK: 99 kr för tre månader, sedan 99 kr/mån. Äsch, usch, tvi. Där gick jag miste om 101 kronor den första 3-månadersperioden.

Nåja, jag får väl vara nöjd ändå för jag tycker jag har stor glädje av att läsa, eller åtminstone skumma genom fyra av de nordligaste tidningarna: Västerbottens-Kuriren, Allehanda, Folkbladet (Umeå) och Östersundsposten. Plus att jag kan ha orsak att ytterligare utöka mitt läsande till någon annan av de lokala tidningarna.

Tyvärr möts jag titt som tätt av låsta artiklar hos de stora drakarna men det må vara hänt. Jag hinner ändå inte läsa allt som lockar utan jag får prioritera; precis som med tv-tittandet. Plocka russinen ur de 40 lokala.

Så nu har jag prenumeration på Vasabladets e-tidning samt webversionen av 40 lokala tidningar i kungariket för en rimlig penning. Kanske inte så dålig affär ändå?


Sveriges lokalnyheter – 99 kr/mån

Ett torg från öststaterna – insändare som jag inte vet om ni kan läsa men vi gör ett försök. Ord och inga visor!

Rådhuset i Umeå. –  Idag kunde jag bl.a. läsa en missnöjd insändare i VK som klagade på ombyggnaden av torget framför rådhuset. Dyrt blev det (68 milj. kr) och inte speciellt vackert heller. Jag kan till viss del hålla med.

Inför festivalsommaren

Jag upptäckte i morse att Kaustbyfestivalen (9–15.7.2018) har släppt sina första artister. Som tur är har de också en alldeles utmärkt svensk hemsida så att även jag får lite info.

Folk All-in Band från Sverige har jag sett tidigare på Kaustbyfestivalen och de har bra ös i sin spelning. Vassvik från Norge såg jag ifjol på Urkult. Övriga artister och som kommer är portugisiska OMIRI och skotska violinistlegenden Alasdair Fraser tillsammans med cellokonstnären Natalie Haas samt danska Helene Blum & Harald Haugaard Band. Jag kollade lite på YouTube och jag ser fram emot att få uppleva de alla på scen. De verkar bra. Sedan kommer det an på om de är utspridda hela veckan eller om man kan se flera på samma dag.

Till detta kommer det många grupper från Finland och av dessa som släppts nu känner jag mest till Juurakko. Även munspelsgruppen Sväng verkar vara något extra.

Som sagt, det rör på sig och nu väntar jag med spänning på vad Urkult har att erbjuda. Jag tycker det snart måste komma något som visar vartåt det barkar. Vi är på väg och redan känns dagarna ljusare och längre.


Program Kaustbyfestivalen 2018 – första släppet

Ett smakprov av OMIRI

Att resa med österbottningar

En av orsakerna till att jag åkte med Ingves & Svanbäcks billiga shoppingresa till Umeå igår var att jag hoppades kunna träffa folk från Österbotten som jag inte sett på år och dagar. Ett annat skäl var att få lite information om resebyråns resor.

Det blev inte mycket mingel med bortglömda bekanta. Enbart fyra personer kände jag sedan tidigare och kanske ett halvt dussin som jag sett men ändå inte kände närmare. Så där slog resan slint men inte är jag ledsen för det. Istället fick jag prata med andra för mig okända och det var minst lika givande.

Vid riksåttan i Kaitsor steg jag på bussen i den tidiga morgonen. Hela 20 person lär ha stigit på bussen där. Totalt 14 bussar från I&S och närmare 700 resenärer tog Wasa Express över Kvarken till Holmsund där färden fortsatte in till Umeå. Det som slog mig vid påstigningen var att jag  bara kände 2 personer av de 20 och som ändå borde bo rätt nära inom 10 km radie från byn.

Färjan blev i det närmaste fullsatt och köer uppstod ibland men tog man det med ro ordnade sig allt och jag märkte då ingen irritation. Uppe i baren träffade jag på en bekant och jag fick bl.a. tillfälle att saluföra Urkult till hans dam. Jag tror att ett visst intresse väcktes. Vid samma bord satt också en äldre herre som varit pensionär i 10 år. Han berättade en del som sitt liv och de resor han gjort tillsammans med sin bortgångna fru. En aktiv man verkade det som.

På återresan samtalade jag en god stund med en dam från Petalax. Märkligt vad mycket man prata om ifall man bara vågar och bryr sig lite grann. Vissa människor är mera lättpratad än andra. Själv räknar jag mig till de lättpratade. Tiden ombord går också fort när man för intressanta samtal.

Vid ett bord som jag satt vid fanns också ett ungt par. Ett glas med obestämt innehåll stod i det närmaste orört. De gillade nog inte smaken verkade det som. De sa heller inget till mig förutom när de reste sig och gick: ”Är du inte rädd för baciller får du dricka upp det där” sa han. Gud så snål jag blev! NOT. (Snål betyder i detta sammanhang ungefär lysten, glupsk, sugen)

I baren på däck 7 spelade trubaduren Dennis Rönngård och visst fick han igång publiken till både dans och medverkan. En ”glad” herre redan i början på resan föreslog att han skulle spela upp till dans. Humppa (finsk dans) ville han dansa men där gick trubaduren bet. Jag kan tänka att en enkel gitarr inte riktigt passar för humppa-dans. I övrigt hade spelmannen ett brett register av låtar. Fin stämning i baren.  – Någon fylla tyckte jag mig inte se trots att färjan var fullsatt och att de flesta inte behövde sätta sig bakom ratten vid ankomsten till Vasa.

På återresan uppträdde också Elvis i sin vita specialdress med sång. Låt säga som så att jag aldrig varit någon stor Elvis-fan och inte blev jag frälst heller denna gång.

Vår buss kördes av Såka-Kalle. Någon i bussen kom med upplysningen att så kallas han. Såka är en by i norra Österbotten och Kalle är tydligen ganska känd i de trakterna. Bl.a. lär han ha fått julkort från uppskattande resenärer med enbart adressen ”Såka-Kalle” och korten kom också fram.

Det hördes på dialekten att han var norrbyggare. Bl.a. kallade han bussen för bil. Det tyckte jag var kul. ”Ni kan lämna ytterkläderna i bilen om ni vill under överfarten” sa han bl.a. Sedan upplyste han att tiderna som gällde i Umeå var lokala, d.v.s. svensk tid. Detta är tydligen ett problem för en del finländare på resa i Sverige. Intressant att smyglyssna på vissa som inte hade detta enkla förhållande på klart.

Bl.a. diskuterades i bussen glesbygd och centraliseringen när postutdelningen kom på tal. ”Vi skall bort. Vi skall till storstäderna” konstaterade uppgivet en kvinna. En utrotningshotad art är vi by- och glesbygdsbor. Eller? Inte ger vi oss så lätt ändå!

Köttbullar med mos avnjöts på ditresan, tillbaka blev det Skärgårdsbordet. Mycket gott men inte åt jag för de 25 euro som det kostade. Där gick rederiet på vinst. Å andra sidan brukar jag förse mig med en försvarlig mängd av deras mycket goda köttbullar i cafeterian så det går kanske jämnt ut. Men skärgårdsbordet var väl komponerat med många goda smaker från framför allt fiskbordet.

En stor del av resenärerna steg av vid Avion/IKEA. Själv är jag hjärtligt trött på att ströva runt i butiker. Istället strosade jag i sakta mak genom centrum av Umeå. Två affärer besökte jag dock Akademibokhandeln och Eljest vid Vasaplan. Bokhandeln finns på två olika ställen i centrum bara några hundra meter från varandra. En bok hittade jag också som jag kommer att ge bort som present.

Eljest är en affär som saluför en hel del handgjort, böcker, lokalt producerat, trycksaker, en del kläder, prydnadssaker och prima norrländskt hantverk. Jag tycker om den affären och brukar oftast ta en sväng dit när jag är i stan. Finns också som webshop.

Sedan satt jag en stund på Lottas krog och avnjöt en av deras egna ölsorter. Riktigt god vill jag påstå. I ena hörnan höll ett gäng muntra österbottniska damer till. Skrik och skratt och god stämning. Jag undrar om det inte var en möhippa på gång?

Något swishande blev det inte denna gång. Vid rådhuset fanns bara en kvinna som sålde kakor och bakverk. Hon tog emot betalning med Swish men jag kände mig inte sugen på att handla sådant. Ganska tomt på gatuförsäljning. Inte ens Helmers korvkiosk fanns på plats. Ett ganska sömnigt Umeå denna lördag men österbottnisk dialekt hördes både här och där. Även om många stannade på Avion så fanns ändå gott om resenärer på gator och torg.

Ja, reseinfon då? I&S hade tre informationstillfällen ombord i konferensutrymmet. Många fina resor presenterades och alla vill man kunna åka på. Jag är ändå ingen millionär så lite får jag välja men resan till St. Petersburg i maj verkar intressant. Vi får se om det blir denna eller någon annan.

Annars en lyckad resa även om jag inte är mycket för dagskryssningar. Jag sover hellre över en natt på hotell. I slutet av februari blir det troligen nästa gång jag besöker Umeå och då är Umefolk på gång.  Spännande! Igår köpte jag biljetten för denna tvådagars tillställning. Billigare i januari. Biljettcentrum som saluför biljetterna berättar följande på sin hemsida:

Umefolk äger rum 23-24 februari 2018 i Umeå Folkets Hus och kommer bland annat bjuda på: Två stora samiska artister, ett ösigt norskt folkrockband, en trio av Sveriges mest framstående folkmusiker, en finsk spelmansduo som får stolar och bord att dansa, en teaterföreställning, en munspelsduo i världsklass, barnföreställningar, slöjdverkstad, jam, samt flera dansgolv och många prova-på-kurser.

Detta är bara en liten del av programmet väl värt sitt pris! Inte att förglömma otroliga Allspel som öppnar festivalen. Det talas om ”en finsk spelmansduo som får stolar och bord att dansa” och jag kan satsa min hatt på att det är MäSä-duo från Södra Österbotten (landskapet). En livad duo, jag har sett dem tidigare.

Nog om detta. Nästa år återkommer förhoppningsvis I&S specialresa i januari och vill ni uppleva något häftigt och annorlunda nu i februari, kom med på Umefolk!

Edit så här på måndagsmorgon.
Väderprognosen utlovade -15 C i Umeå på lördagen. Detta ännu när vi åkte från Vasa med färjan kl. 09.00. Senare visade sig att temperaturen lade sig på beskedliga minus 5-7 grader. Men i Sollefteå, 165 km i sydväst från Umeå, visade mätaren -24 C. En viss skillnad både vad gäller prognos och avstånd.


Ingves & Svanbäck 

Eljest

Dennis Rönngård 

Lottas Krog

Umefolk 

Jag iddes inte släpa med mig systemkameran utan istället blir det lite bilder med min Ixus-kamera. Det får duga för denna gång. Halldin & Rose är en del av Ingves & Svanbäck som idag är största bussbolaget i Österbotten.
Fortfarande juldekorationer på Umeås gator

Eljest, butiken med det lilla extra

 

Och till sist en titt inne på Lottas krog. Väl värd ett besök och för att vila benen en stund.

Övningar i cyberrymden – att installera Swish

Imorgon bär det av till Björkarnas stad. Halva Österbotten lär vara på väg dit.

Jag bryr mig inte mycket om att handla men något blir det väl att lätta på plånboken, eller mobilen. Alltid är det något som kostar även om själva resan är billig. 17 europenningar tur och retur med buss från riksåttan in till Umeå med buss. Ja, inkluderat färjebiljett. Det handlar inte om att vandra över isen, i den mån den finns, och simma någon mil.

Nutida påfund tränger sig allt mera på. Är det inte bankkontor som läggs ned är det nya appar som skall installeras och provas.

I kungariket har de redan i ganska många år använt Swish, en app (program) i mobiltelefonen som kan användas till att skicka pengar på ett enkelt och snabbt sätt när betalning skall utföras.

Swisha hit och swisha dit står det på diverse skyltar och plakat och då är det meningen att man skall betala en vara eller tjänst. Ibland kan det t.o.m. vara så att Swish är enda metoden att betala. Kort kan också gå men kontanter, icke! Det blir allt vanligare med det kontantlösa samhället.

Nu råkar det vara så att jag har ett bankkonto i kungariket med tillhörande Internetbank. Ett svenskt personnummer också. Det är grundförutsättningarna för att kunna använda Swish. Ja, förutom en mobiltelefon då, vilken också kan vara kopplad till ett finländskt telefonnummer.

Inför morgondagen beslöt jag mig för att testa Swish och gjorde därför ett försök att installera appen på min telefon. Jodå, det gick bra även om det var en flerstegsraket som skulle fyras iväg.

Först skulle Mobilt BankID installeras på telefonen, ett program som sköter identifieringen.  Sedan blev det dags att aktivera Swish appen i Internetbanken. Där blev det stopp. Fel format på telefonnumret fick jag som svar. Jag höll på en god stund och sökte svaret på gåtan tills jag blev tvungen att söka hjälp. Det gjorde jag via Facebook. Banken har naturligtvis en FB-sida. Där svarade Hampus snabbt men det blev inte mycket bättre för det.

Istället fick jag ringa upp banken i Sverige, vänta en kvart i kö och sedan fick jag träffa en dam som föreslog att jag skulle använda den äldre versionen av Internetbanken. Banken håller nämligen på att introducera en ny hemsida. Voilá, där satt den! I den gamla versionen fanns möjlighet att få mitt telefonnummer verifierat och nu gick allt åter som på räls. Swish är installerad och klar på min telefon!

Några reflektioner efter dagens övningar i cyberrymden:

Märkligt att jag inte kunde få detta enkla råd via Facebook: använd gamla versionen av hemsidan! Ok, Hampus var kanske inte så bevandrad i bankens hemligheter men visst hade det sparat både tid och pengar för mig.

Kösystemet var dock bra. Jag slapp lyssna på tråkig hissmusik. Istället informerades jag med jämna mellanrum om min plats i kön. Du har nu plats nummer 20, 19, 18 osv.

Fördelen med Mobilt BankID är att jag kan logga in på Internetbanken betydligt enklare. Bara att skriva min personliga kod i appen på telefonen så öppnas Internetbanken i datorns webläsaren och jag kan skåda alla miljonerna!

Samma är det om jag vill besöka en myndighet i Sverige, t.ex. Skatteverket eller Pensionsmyndigheten på Internet och kolla mitt personliga konto. Mycket smidig inloggning med Mobilt BankID!

Mobilt BankID är aktiverat i tre år, sedan måste det förnyas. Anteckning om detta gör jag i min kalender och om knappa tre år påminner mig kalendern om detta.

En sista reflektion är att samhället förändras, som det alltid gjort, och då gäller det att hänga med, annars blir man utesluten. Detta är inte så lätt för de äldre som aldrig, eller sparsamt, använder sig av nya tiders påfund och konster: Internet, mobilen, smart phone, sociala medier, Skype osv. För att inte tala om alla kanaler som finns på Internet vad gäller musik, film, underhållning, beställande av biljetter, tjänster och varor. Det gäller också att hålla reda på alla nya ord och termer

Dagens övning i Cyberrymden gick bra. Det enda som strulade till sig var att bankens nya hemsida inte fungerade som den skulle. Hade jag inte haft datorvana och lite envishet hade jag dock gått bet.

Nu återstår att hitta något lämpligt att köpa imorgon för att se om Swish också fungerar i praktiken. Kanske en kopp te med tillhörande tilltugg? Eller en korv i Helmers kiosk?

Någon som har erfarenhet av Swish eller annars något om detta?


Swish 

Resan till Umeå – Ingves & Svanbäck

Blir det kallt om tassarna kanske jag kan swisha till mig ett par vantar här?
Något mera is på älven antar jag att det finns nu jämfört med i november. – 15 C lovas i morgon lördag mitt på dagen i Umeå. Här hemma kring noll. Det är skillnad det på bara 100 km avstånd!
Vad är detta och/eller var finns detta i Umeå? – Ingen omöjlig uppgift!

Krämpor, sommarlängtan och öl

Är det inte det ena, så är det det andra, sa flickan som blödde näsblod. Själv får jag instämma även om mina krämpor är av annat slag.

Stortån har blivit bra, tack och lov. Kvar finns något ömmande i själva fotbladet men det är på bättringsvägen. Idag företog jag en rask promenad, avbrutet av diverse fotograferande, på hela 6 km. Igår blev det 4 km. Gott så!

Däremot har jag drabbats av ryggont i nedre delen av ryggen och delvis i höften. Inget rosenrasande ont men ändå ganska irriterande. Någon snöskottning har jag inte utfört de senaste två dagarna så det kan det inte gärna bero på. En teori jag har är att jag under de två vandringsturer jag företog igår och idag ännu inte går på rätt sätt med höger fot; något som kan påverka ryggen. Jag vet t.ex. när jag jobbade i Saltgruvan så var det viktigt att ha rätt sorts skor, annars kunde jag få ryggont.

Annars var det fint att vara ute idag. Dimmigt redan från morgonkvisten vilket gjorde att jag fick rätt fina bilder med en vacker ljusgul dimma mot öster.

Är det inte lättare att få fina bilder på vintern än på sommaren? Det är nästan så att jag föredrar vinterljuset mera än starkt solljus på sommaren. Visst kan man få bra fotografier även på sommaren men då är det gryning och skymning som bjuder det rätta ljuset.

Jag kan ändå längta mig tillbaka till sommaren samtidigt som minnet ligger kvar av en ganska kylig sommar 2017. Det blev aldrig den där värmeböljan som gjorde att man kunde ligga i skuggan och läppja på något läskande medan man klagade över svett och värme. Och mygg. Till och med myggen frös bort i somras.

I år har vi en riktig vinter även om vi ännu inte drabbats av sträng kyla. Lagom mycket snö och framöver utlovas minusgrader. Kanske det då också blir en fin sommar? I alla fall drömmer jag om att kunna åka ut till villan en solig och het sommardag, mitt på en vardag, sätta mig på verandan, dricka en kall mellanöl och spana ut över fjärden samtidigt som jag lyssnar på skvalradion och tänker på mina f.d. arbetskamrater som strävar på i Saltgruvan med svettigt anlete och bromsar som ilsket surrar runt innan de fulingarna ger ett bett i skinnet. Rent ut sagt, njuta av mitt liv som friherre!

På tal om öl så har jag spanat runt lite i affärerna om det möjligtvis går att få syn på det nya sortiment som vanliga matvaruaffärer fr.o.m. årsskiftet kan erbjuda, nämligen starköl. Det enda jag sett är s.k. lonkero med procenten 5,5. Inte en enda burk eller flaska starköl har jag sett! Å andra sidan har jag inte heller lagt speciellt mycket tid på denna spaning.

Själv kommer jag att hålla mig till mellanöl under sommarens soliga dagar. Vintertid är det sparsamt vad jag dricker öl. Undantaget var Malmgårdens julöl till middagen på julafton. Ett riktigt god julöl, vill jag påstå. Mellanöl, naturligtvis. Skål, nu blir det en mugg te innan sängdags!


Starkölen ingen större succé i butikerna under första försäljningsdagen 

Mera vinterbilder!

Gammel-Ahlnäs hamn med soldimma i sydost
Gamla sjöbodar som ännu hänger med. Några bodar och båthus finns ännu i byn.


 

Perfekt sparkföre!