bob hund i salongen

Jo då, jag var på konsert igår kväll. bob hund spelade på Ritz i provinshuvudstaden med förbandet Peter Emas ungdomsorkester. Uppriktigt sagt så har jag inte lyssnat speciellt mycket på deras musik men jag ville ändå uppleva legendariska bob hund på scenen. Ett indieband från Stockholm med Thomas Öberg som sjunger på skånska. Förstod vi skånska, frågade han inledningsvis och det hördes ett och annat rop med skånska ord från publiken. Rullebör hade jag kunnat ropa; bättre det än fubbick som kunnat missförstås. Nu höll jag dock tyst.

Öset var det inte att ta fel på! Ta bara sådana låtar som ”Nu är det väl revolution på gång?” eller ”Brooklyn salsa” Ljudnivån på gränsen till det otillåtna men det är väl så det skall vara på en konsert med bob hund. Just det, små bokstäver skall det vara i namnet.

Kanske mina gamla favoriter Dag Vag och Ebba Grön gör att jag också kan lyssna på denna typ av musik? Lite punkigt, kompakt, malande bas, trummisen som öste på,  avbruten med snack av Thomas Öberg, en mycket vigulant artist som inte kunde stå stilla. Lite som ett barn som inte kan sitta stilla ett enda ögonblick. Som det stod i Vasabladets recension: varför hans kropp verkar sakna underhudsfett. Han är ständigt i rörelse – och som alltid är han underhållande i mellansnacket”.

Peter Emas ungdomsorkester var mig däremot helt främmande. Knappt så att jag hört talas om dem men de gjorde bra ifrån sig på scen även om publiken var rätt fåtalig just då. Synd, för de spelade flera bra låtar, t.ex. Sista Tangokungen, med video från Jakobstad i deras YouTube-version. Peter Emas är annars från Jakobstad men bor nu i Stockholm.

Inte fullsatt men publiken var entusiastisk och det syntes klart var de mest hängivna fanns i salongen. Ett gott mottagande från publiken, skulle jag säga. Publiken ja, gav mig lite funderingar. Mest män, från studeranden som lämnat tonåren till välstädat, medelålders manfolk. Gillar de sådan musik? Lite förvånande att det inte fanns fler kvinnor i publiken och ganska få unga under 20 år skulle jag säga. Jag kom att lyssna till ett samtal där musiken från kårtiden på 80-talet avhandlades. Detta förklarar kanske också publikens sammansättning till viss del, folk med högre utbildning som levde livet då, gillar tydligen också bob hund. Men även rätt mycket österbottnisk dialekt hördes i vimlet.

2016-12-03-bob-hund-ritz
Svårt att få bra bilder i en halvmörk salong med mobilen. Bättre då att spela in en video och därifrån ta print screens. Klart bättre bilder och så kan man välja så otroligt många fler fototillfällen.

På slutet blev publiken ståendes i bänkraderna och två gånger lät sig bob hund applåderas in. Den sista låten spelade de utan gage påstod Thomas. Deras främsta fans fick verkligen sitt lystmäte och jag en upplevelse rikare. bob hund är nu avklarad; fattas bara Bob Hansson, poeten, ni vet. Tyvärr missade jag honom i Umeå senaste gång jag var över. De hade då poetry slam i Väven och han uppträdde där men man kan inte hinna med allt här i världen.

En stilla vandring

Med anledning av mitt föregående, något gnälliga och förnumstiga inlägg, så vill jag ikväll presentera en annan väg, nämligen vägen till Malakton. En byväg. Där var det minsann ingen rusning och promenaden var en lisa för själen. Två bilar  med tillhörande förare såg jag. Den ena pratade i mobilen, den andra stannade för att prata en stund.

Några bilder från dagens spatsertur.

2016-12-03-009

2016-12-03-011

2016-12-03-015

2016-12-03-022
Tak över huvudet

2016-12-03-024

Som vi färdas fram

Ibland läxar jag upp mina medtrafikanter! Pådyvlar dem diverse öknamn; idiot är vanligt förekommande men söndagskörare, snigel och drullputte finns också i vokabulären. Tur att de inte hör mina utskällningar.

Låt mig säga som så att jag inte följer lagens bokstav till 100 % när det gäller trafiken men vissa principer har jag ändå. Numero 1: håll avståndet! Numero dos: använd blinkers i god tid och numero kolme: anpassa hastighet och framfart till rådande väglag och trafiktäthet.

Det jag retar mig mest på är att folk inte håller avståndet till framförvarande trafikant. Ligger du i en kö och inte tänker köra om; se till att du kan stanna innan det smäller och ge rum för de som kör om!

Ett annat ofog är långsam acceleration. Låt säga att man kör en vägsträcka med 80 km/h som ändras till 100 km/h. Varför i hela fridens namn tar det 2 km eller mera innan vissa bilister kommer upp i tillåten hastighet med i övrigt perfekta trafikförhållanden? Sitter de och sover? Har gaspedalen frusit fast?

Ok, jag kan köpa att man av ekonomiska skäl inte kör fortare än 80 km/h (lägre bränslekostnad) men hur många har den medvetna inställningen?

Jag tar ett dagsfärskt exempel. Jag svängde in på pulsådern (R8) genom provinsen. En annan bilist framför mig gjorde samma sak. Långsamt ökade farten men nådde aldrig mera än 70 km/h de första två km trots att hastighetsbegränsningen var 80 km/h. Jag gjorde bedömningen att framförvarande bilist inte tänkte köra mera än 70 km/h p.g.a. viss sidovind, lite snömodd på vägen och kanske lite halka. Helt ok för mig, något jag respekterar. Jag kör om på första bästa raksträcka utan problem. Vad händer? Jo, nu fick söndagsköraren upp farten och låg hack i häl på min Brunte. Hur kan det komma sig? Vad hade hänt om jag tvärnitat av en eller annan orsak?

Något annat som irriterar mig är användandet av dimljus. Redan vid viss tillstymmelse av dimma och lätt snörök verkar somliga bilister vara väldigt flitiga med att knäppa på knappen för dimljusen bakåt. Varför? För mig är det ytterst irriterande att upptäcka en röd, strålande punkt flera kilometer framför, för att inte tala om hur störande det är några hundra meter framför. Vissa knappar är till för extrema situationer!

Och du, trixa inte med din mobiltelefon medan du kör! Färdigt predikat för denna kväll!

nissus-2016-12-02
Långsamhetens lov. Ikväll skottade jag lite snö, 15 cm, med min snöskyffel. I morgon bitti kommer min granne med sin traktor och fixar resten av gårdstunet. Vintern är här!

Ett par tips

Vill ni ha tips på ett av årets bästa musikalbum, enligt min mening, så kan jag tipsa om Garmarnas album ”6”. Vem i all världen är Garmarna kan någon tänkas fråga sig. En länk till Wikipedia och till deras hemsida kan kanske upplysa den okunniga. Jag lyssnade på dem under Urkult men har av en eller annan anledning inte kommit mig för att riktigt lyssna på deras senaste album förrän nu. Så bra de är! Årets album? Finns naturligtvis på Spotify:

https://open.spotify.com/album/1BExa3f20uyNcjhbPXZCAk

För de som inte har Spotify finns Garmarna Feat Maxida Märak – Över Gränsen som ett smakprov på Tuben. Men också Väktaren, Öppet hav och Ingen är fina låtar.

Ett annat tips är en tredelad serie om Sofia Jannok vars sista avsnitt gick på TV i onsdags. Som tur är kan serien också ses på SVT Play. Världens Sofia Jannok heter serien. Nyligen såg jag henne uppträda i Umeå så därför hon speciell för mig men förutom det rent musikaliska fascinerar hennes kamp för samernas rätt och världens ursprungsbefolkningars kamp för sin existens. Många av dessa folk har fått utstå förföljelse och fått uppleva att de trängts undan. Inte minst aktuella Standing Rock Indian Reservation i Dakota får starkt hennes stöd i protesterna mot att en oljeledning dras genom deras område.

Ett par tips i decembermörkret!

Videon från Urkult 2016

Även senaste Urkult spelade jag in en del videos även om det inte alls blev lika mycket som 2015. Jag hade problem med fokuseringen på kameran och till slut blev jag så less att jag helt avstod från att filma. Något från varje jag fick jag skapligt men mycket avstod jag från att filma. Vad problemet var vet jag inte än idag men när jag filmat tidigare i höst har jag inte märkt något av detta så det kanske löste sig av sig självt. Kanske någon inställning jag missat eller så hade kameran eller objektivet en dålig period.

Jag hade också med mig min lilla GoPro-kamera men även den fick ett fel under Urkult. Den gick nämligen inte att stänga av. Så fort jag stängde av den, startade den på nytt. Detta drog naturligtvis batteri och var inte alls kul. Kanske det var meningen att jag inte skulle filma så mycket senaste Urkult utan mera lyssna på musiken och umgås med de som kom i min väg?

Nåja, här kommer årets upplaga av Urkult 2016 för er som inte sett den på Facebook där jag lade upp den senaste helg. Hör ni vad killen i vitt ( 1 minut in i filmen) säger när han stiger av tåget?

Kvarnens ljus tändes åter

Jag höll på att helt glömma att det var första advent igår. Först på kvällen när jag såg ljusen på kvarnens vingar nere i byn så kom jag på att det var första advent. Jag kastade mig i bilen för att få en bild på kvarnen och jag tror jag lyckades hyfsat trots att jag inte använde stativ i mörkret. I stället tog jag stöd av biltaket som också bildade en spegelbild av kvarnen.  Ja, ni ser själva.

Jag försökte också ta en bild av ute-julgranen vid bystugan men där gick jag bet utan stativ. Alltför suddiga bilder så det blev delete när jag kom hem. Nytt tillfälle ges säkert.

Lilla Jul firades också i lördags här i Pampas. Barnen kunde få någon julklapp inslängd från ytterdörren av någon okänd. Sedan gällde det att fort springa efter för att se vem det kunde ha varit. Jag hade ett ärende till en barnfamilj på lördagskvällen och då var det viktigt att jag inte kom vid samma tidpunkt som Lilla-jul-tomten kom, som råkade vara farmor. Jag avlägsnade mig innan så jag vet inte riktigt hur tomten betedde sig i det hemmet.

När jag var barn så kunde det också komma inflygande ett vedträ som landade på stuggolvet. Samma där, fort ut för att se vem som kastat men ofta försvann personen i mörkret och tji fick man.

När jag bodde i Skåne så firades där Lilla Jul dagen innan julaftonen. Dock inte med vedträn, vad jag vet. Jag vet inte hur det är i övriga kungariket med Lilla Jul. Någon?

Annars var det en mindre snöstorm igår. Jag tog en promenad på sen eftermiddag utan systemkameran men med mobilen kan man också få videos. Jag klippte ihop en kortis och laddade upp på tuben. Samtidigt fick jag en idé till en ny video som jag kommer att ägna mera tid åt framöver. Vi får se så där lagom till jul.

En Fortsatt Fin Advent önskar jag eder!

kvarnen-2016-11-27
Så här fin såg kvarnen ut igår kväll. Ända till efter julkaffet på bystugan brukar den lysa.

Att lida på Lidl

Black Friday. Tror ni jag rusade åstad för att göra tidernas fynd? Nej då, jag höll huvudet kallt och inhandlade bara det nödvändigaste för kommande vecka, d.v.s. mat. Men på andra håll i världen var det rena paniken för att komma först till varorna. Heller hade jag då anammat köp-fria-dagen som också var i fredags.

Men ärende till provinshuvudstaden hade jag, uppdrag bl.a. att inhandla två stycken USB-minnen. Jag passade då på att besöka den nyöppnade elektronikaffären Power i Stenhaga. En hel del folk i affären och försäljarna pratade sig svettiga, det såg jag. Men jag handlade inget, tittade bara. En till som vill sälja billig elektronik, var mitt slutomdöme. Och snart kommer XXL i samma byggnad men de är inriktade på friluftsliv, fiske och jakt.

På Stenhaga har också öppnats ett nytt Lidl, ni vet den där tyska kedjan som säljer billig mat. Och visst är det billigare än i den köplada där jag normalt köper mina livsmedel. Men samtidigt andra varor och produktmärken. Vad kan man köpa och vad bör man undvika? Det gäller att prova sig fram under x antal veckor. Och maken till villervalla får man leta efter. Just som jag letade smör dök kattmaten upp och utbudet på fisk på burk var begränsat som mycket annat. Var fanns toapapper och olivolja? Och deras koncept med att ha ett torg mitt i med diverseprylar och billiga kläder tilltalar mig inte.

De ”svenska köttbullar” (Dulano) jag köpte smakade nästan ingenting men löksillen var helt ok. De godaste köttbullar man kan få finns för närvarande i cafeterian på Wasalines färja till Umeå. Jättegoda och det är bara att ösa på så mycket man täcks, ofta blir det för mig 9-10 köttbullar. Och potatismosen som tidigare var under all kritik var nu hur bra som helst när jag åt ombord förra veckan.

För att återgå till Lidl… Ingen våg hade de heller där jag kunde väga mina tomater och sätta prislapp på, något som finns i de flesta finländska affärer. Istället fanns våg i kassan där kassörskan gjorde jobbet. Detta med att själv väga och prismärka sina lösviktprodukter är något av det bästa som finns i republiken. Fungerar hur bra som helst.

Jag sprang runt och letade, fann en del men min inköpsrutin var rubbad. Därför gjorde jag också en runda till min vanliga köplada. Där fanns allt på sin givna plats och jag behövde inte yra omkring som ett höns. Visserligen något dyrare men tryggheten och rutinen infann sig snabbt.

På tal om mat, finns det något billigare baslivsmedel än makaroner? 12 cent kostar en påse makaroner (400 gr) på Lidl medan den på Prisma kostar 13 cent. 8 % dyrare om jag inte räknar fel. Visserligen bara 1 cent men i procent blir det mycket. Rent allmänt så lägger nog den inhemska handeln en hel del mera på priset jämfört med Lidl.  Har man tid och möjlighet som pensionär kunde man tjäna en hel del genom att forska i butikernas utbud och erbjudanden inför sina veckoinköp. Det skall jag börja med sedan när den dagen kommer.

Inte så dumt med makaroner men man blir nog trött på dem om man äter makaroner varje dag. Fattiga studenter brukar visst köra med den kosten i väntan på studiepengar. Ärtsoppa på burk är också billigt och smakar ok om man sätter till lite kryddor och bacontärningar. Gröt, visst, är också billigt men någon grötmänniska är jag inte.

Nåja, jag fick det mesta som jag skulle ha, inklusive ingredienserna till min hotellfrukost jag brukar inmundiga lördag-söndag.

Lidl är billigt men det fordrar att man lär känna sortimentet och platsen där varorna finns. Med lite tålamod och envishet kan jag kanske vänja mig vid deras affär utan att behöva lida varje gång jag går dit.

Är ni prismedvetna och letar extrapriser istället för att välja fina affären med stort utbud men också högt pris? Handlar ni alltid på samma ställe eller styr prisnivån och extrapriser era inköp?

tomtar-pa-prisma-2016-11-25
De här typerna tittade vädjande på mig och vill hemskt gärna med i min vagn men jag sa till dem: det är nog bäst att ni stannar där ni är. Både för mig och för er!