Full i skratt

Ibland får jag sådana infall… tänk om man skulle! Ok, nu var detta tillfälle rent hypotetiskt men ändå.

Som vanlig fredag besökte jag köpladan och inhandlade förnödenheter för kommande veckas överlevnad. Bland annat korv, makaroner och ketchup. Plus en limpa. Man får väl kosta på sig?

Hissen ned till parkeringen delade jag med två yngre damer som också veckohandlat. Knäpptyst i hissen. Alla tre stirrade i väggen. Då fick jag ett infall, tänk om någon ringer mig just nu! Ni vet väl vilken speciell ringsignal jag har i min mobil, om inte här kommer den:

Det är en bit av Jonna Jintons först kulningar och den har jag som ringsignal i min mobil. Men nådigt tillstånd av röstens ägare.

Där stod vi i hissen med både påsar och vagnar när tanken slog, tänk om någon ringer mig nu och skrämmer slag på mina två medresenärer i hissen. Ringsignalen är både högljudd och genomträngande. Jag har tidigare sett folk få spasmer när Jonnas kulning helt plötsligt ljuder i rummet.

Tänk om jag låtsas att jag inte alls hör ringsignalen utan står där helt lugn och stirrar ut i tomma intet. Efter ett par tre signaler börjar jag titta mig omkring, liksom spanande efter något. Vrider huvudet fram och tillbaka, till synes lyssnade, huvudet åker på sned samtidigt som jag får en rynka mellan ögonen innan jag för in lillfingret i vänster öra och gnuggar frenetiskt. Ruskar på huvudet, ser bekymrad ut. Jonnas kulning fortsätter med oförminskad styrka från någonstans nära mitt hjärta där jag har min mobil i jackfickan. Jag rycker på axlarna, ser oförstående ut och tittar i taket.

Det är precis då i mitt lilla tankeexperiment som jag får mitt skrattanfall. Då när dörrarna öppnas i hissen och vi träder ut i den befriande parkeringsgrottan. Lätt frustande styr jag min kundvagn bort från hissen och hoppas att de unga damerna inte upptäckte vilket drama som just utspelat sig. Alltid något man kan förnöja sig med i en hiss en helt vanlig fredag.

 

 

 

Bettan stod troget kvar i sitt bås och väntade

Strödda notiser i aktuella ämnen

Arg som ett bi blir jag ibland. Senast inträffade detta i morse när åter internetanslutningen kopplades bort. Inte en utan flera gånger. Detta har varit ett problem hela hösten och för två veckor sedan fick jag nytt SIM-kort som installerades. Allt fungerade fint utan störningar fram till idag. Så arg jag blev! Att ingenting kan fungera längre än två veckor!

Det märkliga är att när jag steamar TV över Internet inträffar ingen nedkoppling av Internet. En lösning kan vara att investera i en ny router men jag kan inte förstå att en sådan manick måste förnyas eftersom den inte ens är fyra år gammal och det inte finns någon mekanisk nötning eller skada på routern. Slit och släng som alltid. Nytt, nytt, köp, köp!

Språkligt intresserad är jag och igår stötte jag åter på ett ord som jag inte hört tidigare: ”Erfarenhetskunnig”. Ordet finns inte i Svenska Akademins Ordlista och används tydligen bara i Finland. En typisk finlandism? En dålig översättning från finska? Jag tycker ordet är luddigt och tårta på tårta. Betydelsen torde vara att man har praktisk erfarenhet av något som kan tillämpas i en yrkesroll. Ordet diskuterades på min Facebooksida och ingen kände till ordet. Jag lät ordet gå vidare till radioprogrammet Språket i P1 och vi får se om ordet kommer på tal i kommande program. Intressant är i alla fall att språket är levande och förändras samt att egenkonstruktioner av ord ibland kan bli standard. Själv använder jag gärna gamla ord och uttryck men är också mycket intresserad av varifrån språkliga nymodigheter kommer och varför vissa ord blir populära.

Nu på kvällskvisten framkommer ytterligare ett ord i samma genre, nämligen erfarenhetsexpert. Detta är en unik finländsk profession till namnet. Vad den kallas i Sverige vet jag inte.

Regeringsbildningen i kungariket drar ut på tiden och igår fick moderatledaren Ulf Kristersson nobben av riksdagen. Problemet är att den gamla blockpolitiken inte fungerar i ett läge där Sverigedemokraterna kan få betydande inflytande över den politik som Kristersson skulle ha fört. Detta kom igår tydligt fram när Åkesson såg det som en självklarhet för att stöda Kristersson. Här hjälpte han Lööf och Björklund i knapptryckandet. Måhända ett medvetet uttalande?

Det är modigt gjort av Centerpartiet och Liberalerna att stoppa denna utveckling. En viss risk finns nämligen. Detta är en manöver för att stärka den politiska mitten i Sveriges riksdag och inte tillåta ytterligare en glidning mot extremhögern som SD representerar. Hur det kommer att gå återstår att se.

Som jag ser det har Socialdemokraterna nu ett stort ansvar för att behålla initiativet i mitten och på sin sida av riksdagen. Löfven har pratat om att skrota blockpolitiken och nu finns en gyllene chans att sträcka ut handen över blockgränsen. Är det t.ex. viktigt att det största partiet i en regering har statsministerposten?  Det viktiga är väl att få genom så mycket som möjligt av sin politik? Alternativet i förlängningen är ett nyval som ingen vet vad det innebär; ett språng ut i det (mörk)blå måhända? Bokstavligt talat och vem bär ansvaret?

Att bli kulturhuvudstad lockar Vasa stad. Frågan är om det finns kapacitet, vilja och inte minst pengar. Det är ingen billig historia. Umeå som var europeisk kulturhuvudstad 2014 bekostade knappt 10 milj. kronor av den totala budgeten på 45,3 milj. kronor. Umeå är också den stad i Sverige som satsar mest pengar per innevånare på kultur och dit torde Vasa ha en god bit. Jag menar att det gäller att ha ångan uppe redan innan kulturåret. Umeå hade också stor draghjälp av den samiska kulturen. Frågan är om Umeå alls hade fått bli kulturhuvudstad utan den samiska satsningen? Vasa har ingen sådan extrahjälp och konkurrenten Uleåborg i Finland torde ha helt andra muskler.

Visst vore det fint med Vasa som kulturhuvudstad år 2026 men då gäller det att lägga i en högre växel redan nu. Låt mig tippa att fusionen med Korsholm har långt högre prioritet i dagsläget och att den riktiga gnistan saknas i staden för en satsning på kulturhuvudstadsåret. Synd, för en uppryckning på det kulturella området i Vasa och Österbotten hade inte alls varit dumt. Det hade gett regionen en helt annan dragningskraft och status i omvärlden. Intressant vore att höra vad stadens starke man Joakim Strand har att säga om saken.

Arg som ett bi kan jag bli men för det mesta är jag snäll som tjuren Ferdinand och sällan tar sig ilskan uttryck i handgripligheter.  Fast routern ligger illa till om den inte folkar sig.


Erfarenhetsexpert – en utbilning

Malmö. Bro och två fiskare

Bridge over troubled water – en går, två ser på

 

Fotbollsgalan, nationalsången och Nilla Fischer

Hör och häpna så tittade jag på Fotbollsgalan 2018 som sändes på TV4 igår kväll. Jag som knappt tittar på fotboll annars. Jo, en gång i tiden när jag bodde nära stadium i Malmö hände det sig att jag såg en och annan match när MFF spelade men det är år och dagar sedan.

Fotbollen är ens stor sport och många är de barn och ungdomar som provat på. En del går vidare och vissa når landslaget och eller som Zlatan Ibrahimovic, världsberömmelse. Vägen dit kan vara både lång och krävande men det är glöden och kämparandan som är avgörande. Vi fick igår se de främsta från Sveriges fotbollsvärld fira avslutandet av säsongen och pris som delades ut.

Egentligen var det för att se min favoritbloggerska Jonna Jinton framträda med sång som jag såg programmet. Hon har många strängar på sin lyra: bloggerska, konstnärskap, fotografi, sång och kulning. Hon har haft stora framgångar med sin kulning men hon har också vacker sångröst som igår kom till sin rätt i Globen och inför stor Tv-publik.

Fotbollen må vara en stor sport med många aktiva och stor publik men det finns också avigsidor som fick sin belysning igår. Jag tänker på de huliganer, rasister och bråkmakare som svärtar ned fotbollen, låt vara att de är i minoritet. Jonnas sång ingick i ett inslag där hon sjöng nationalsången samtidigt som Jimmy Durmaz berättade om det hot, hat och rasism han fick ta emot efter förlusten mot Tyskland i fotbolls-VM 2018. En tydlig markering att flaggan och nationalsången inte kan kidnappas av mörka krafter i samhället.

En mängd priser delades ut och Zlatan, stjärnan som glänste över alla andra, fick herrarnas forwardpris. Guldbollen gick till Victor Nilsson Lindelöf och Diamantbollen till Nilla Fischer. Nilla gjorde ett starkt intryck när hon i sitt tacktal pläderade för mera jämställdhet mellan könen inom fotbollen. Hade hon varit man hade hon idag varit ekonomiskt oberoende. ”Känn ingen tacksamhetsskuld, för vi är värda så mycket mer…” sa hon om tjejers insatser inom fotbollen. – Naturligtvis har hon rätt.

Mera fotboll i framtiden för min del? Tja, vem vet, förutom MFF och Zlatan så känner jag idag till Nilla Fischer, FC Rosengård och Piteå FF. Heja Pite!

Så låter Jonnas version av Du gamla du fria i full längd. I Tv4:s program blev den betydligt förkortad.

Mer (fot)bollar än detta blev inte fotograferat i Malmö sist jag var på besök. Lilla Torg är platsen.

Konstvägen Sju Älvar, en Buddha och ristningar i sten

Har man missat färjan i Holmsund och tvingats gå brandvakt i väntan på nästa avgång måste man rimligtvis uppmärksamma en märklig installation alldeles nära färjeteminalen ut mot havet. För att se denna märkvärdighet, som är ett konstverk, behöver man naturligtvis inte gå brandvakt utan den observante resenären lägger säkert också märke till ”Plats Nord 63 ° 40,´8 Ost 20 ° 20,´6”. Så heter konstverket som ingår i projektet Konstvägen Sju Älvar.

De sju älvarna är Vindelälven, Umeälven, Öreälven, Lögdeälven, Gideälven, Ångermanälven och längst uppe i fjällvärlden når man Saxälven. På tretton olika ställen längs vägen från Holmsund i öster till Borgafjäll i väster finns konstverk utplacerad. Till stor del är väg 92 huvudstråket.

I september när jag var på hemväg efter min road trip i Norrland körde jag längs väg 92 och stannade då till vid några av konstverken och tog bilder. Tyvärr var jag då inte upplyst och missade ett par konstverk som jag lätt hade kunnat se. Å andra sidan kan det vara skäl att inte ta med alla konstverk i detta inlägg utan istället göra ett till inlägg längre fram i tiden. I detta nu har jag bilder på sju av konstverken. Till detta plussar jag också på två andra sevärdheter, nämligen hällristningarna i Norrfors strax utanför Umeå och Buddha-templet i Fredrika.

Tanken är att om man har gott om tid på väg till eller från fjällvärlden så kan man stanna till vid dessa konstverk (eller något av dem) och begrunda dem en stund och förhoppningsvis något piggare köra vidare. En liten paus här och där.

Here we go! (Klicka gärna på bilderna för större format!)

Holmsund

“Plats Nord 63 ° 40,´8 Ost 20 ° 20,´6” av Mats Caldeborg.  – Vad de olika konstverken föreställer och tankarna kring dessa konstverk finner ni i en länk längre ned. Det jag minns från fotograferingstillfället var stormen som rev och slet i konsten enligt konstens alla regler. Jag steg inte ens ut ur bilen. Platsen är Holmsund, nära färjeterminalen. Ett sjömärke eller något annat? Fritt fram för egna funderingar. – Skall jag säga vad jag tycker så är P-skylten malplacerad!

Norrfors

Detta är hällristningar vid Norrfors ca. 14 km nordväst om Umeå längs med väg 92. Jag bodde ett tidevarv nära dessa hällristningar men då var de inte upptäckta. Först 1984 sågs de av människor i modern tid. Vad hällristningarna föreställer och varför de gjordes kan diskuteras men jag har förslag att man märkte ut och fördelade fångstplaster och fångst av fisk och älg för 4-5000 år sedan. En spekulation så god som någon annan. Nära Umeå om man har en stund att slå ihjäl. Dessa hällristningar ingår inte i Konstväg Sju Älvar.

Umeå

Enkelt att ta sig ut till hällristningarna på välbyggda ramper.

Nästa hållplats är konstverket ”Hägring” av Kent Karlsson. En glaskyrka ute på en myr men fullt synlig från väg 92. 14 km väster om Vännes. Jag skulle gärna ta bilder av denna när dimma sänker sig över myren.

Balsjö

”Oh du härliga land” av Mattias Baudin och Linda Baudin. Plats: 5 km väster om Bjurholm i byn Balsjö. Uppe på stolparna finns figurer som förmedlar historier från Balsjö.

Som denna gumma på väg med sina mjölkspannar.

Bjurholm

”Vägabstraktion” av Jacob Dahlgren. Ett konstverk som också skall synas på natten eftersom det är reflekterande. Finns där Lögdeälven korsar väg 92. En utmärkt rastplats dessutom.

Fredrika

Strax efter Fredrika mot Åsele finns för nordiska förhållanden något så ovanligt som ett tempel för Buddha. Följdriktigt heter stället också Buddhararam. I alla fall en början till tempel. Två präktiga statyer, den ena smärt och smal, den andra mera rundnätt, sitter och står uppe på ett berg med fin utsikt runtom. Aktiviteter ser ut att ha ägt rum under sommaren med tanke på flaggor, prydnader och blommor som fanns här och var. En meditationsstig finns också för den hugade. Hur många Fredrikabor som är buddister låter jag vara osagt men visst kan det dra en och annan turist till bygden.

Fredrika

Här sitter Buddha själv förnöjsamt grunnande. Tak över huvudet har han i alla fall även om det kan bli kallt på vintern. Detta tempel är inte en del av Konstvägen Sju älvar.

Fortsätter man 6 km väster om Fredrika till sjön Skinnmudselet kommer man till konstverket ”Poem för imaginär älv” av Sigurdur Gudmundsson. Kanske det konstverk som jag tycker är snyggast av alla de jag sett utmed konstvägen. Renhorn i brons 3 meter högt som reser sig mot skyn från en sten ute i sjön.

”Nybyggarkvinnan” av Anne-Karin Furunes finns placerad 32 km väster om Åsele nära byn Varpsjö. Ett ganska fyndigt konstverk som är gjort av en konvex plåt med hål i olika storlek borrade och med en bakgrunda av rostig plåt. Detta tillsammans blir en bild av en kvinna. Bilden är alltså inte målad. Tyvärr hade någon lämnat skräp och sopor bakom konstverket vilket är beklagligt.

Ett öga. Jag blir nästan yr i blicken genom att detaljstudera Nybyggarkvinnan.

Till sist har vi ”Himmlamöte” av Solfrid Mortensen. Detta konstverk besökte jag inte i år utan 2016. Finns 55 km väster om Dorotea och 5 km väster om byn Högland. En fjällvråk lär ha sin del i namnets tillkomst.

Det är lätt att susa förbi dessa konstverk men vet man om dem och är uppmärksam så hittar man de ändå ganska lätt. Eftersom jag har bongat sju av dessa så kan jag inte låta bli att hitta även återstående sex konstverk. Förhoppningsvis nästa sommar. Alltid något att se som man inte trodde fanns.


Konstvägen Sju Älvar – Närmare beskrivning av konstverken

När Buddha kom till byn – Aftonbladet (2006)

Norrfors – med bl.a. hällristningarna

Gå brandvakt

Svenska dagen, var då?

Svenska dagen till ära har jag fått besvär med vänster knä. Inte så att det värker men det är ömt, stelt och styvt. Förmodligen var det mitt travande i skogen igår som satte igång detta besvär. Bäst att ta det lugnt en dag eller två så att det inte blir värre.

Svenska dagen, ja, firar jag inte trots att jag är finlandssvensk och värnar om svenska språkets fortlevnad i republiken. Det blir så av gammal vana. Orsaken är att dagen inte är en ledig dag som självständighetsdagen den 6 december är och därmed inte lika uppmärksammad.  Allmogen får jobba medan den finlandssvenska societeten firat dagen med diverse fester och utdelning av utmärkelser.

Svenska dagens syfte är att främja den svenska kulturen och de svensksspråkigas sammanhållning i Finland. Gott så, Gustav II Adolf är också inblandad på ett hörn. Han stupade på Lüztens slagfält år 1632, och det ansågs tydligen 1908, när svenska dagen instiftades, vara ett hedervärt datum.

Vad jag vet finns inte i kommunen något speciellt firande denna dag. Möjligen någon organisation som firar eller så uppmärksammas dagen i skolorna? Rätta mig om jag har fel. Det verkar mest vara i städerna bland fint folk man firar svenska dagen. Det är synd för det är ju på landsbygden, och framför allt på den österbottniska landsbygden, som svenskhetens kärna finns idag. Varför det blivit så vet jag inte men jag tycker att dagen gott kunde firas lite mera också på landsbygden. Ett lite mera jordnära firande.

Varför inte en sammankomst med musik, kortare föredrag, kåserier och allsång? Åtminstone kaffe med dopp om man inte slår på stort och bjuder på älgsoppa. Varför inte bjuda in representanter från en finskspråkig grannkommun att närvara? För att främja förståelsen över språkgränsen. Hösten är ju ofta grå och trist så varför inte ha denna fest mitt i hösten innan julbestyren träder till?

Mycket mera än modersmålets sång på YouTube blir det inte för min del. Hade jag haft en flaggstång hade jag möjligen hissat flaggan, allmän flaggdag som det är.


Svenska dagen – Wikipedia

Några bilder från i somras. Hoppas att jag inte haft med alla tidigare i bloggen.

Midsommartid i Kimo.

Torget i Jakobstad. Loppis.

Utsikt från stranden i Pörkenäs

Skärifolk festivalen i Bergö

Byadagen i Oxkangar

Juthbacka marknaden i Nykarleby.
Några de händelser jag varit med om i sommar i Österbotten.

Enkel strandbastu eller genomtänkt arkitektur

Eftersom jag igår lördag besökte begravningsplatsen i byn, allt i god sed och ordning, tog jag idag en tur ut till min lilla sommarstuga innan snön kommer. Ifjol kom den redan 25 oktober. I år kom snön också 25 oktober men knappt så det täckte marken och ganska snart var den borta. Så det räknas inte.

Egentligen är det en strandbastu med spisrum där man också kan sova. Inte många kvadrat men så är väl också tanken att man mest skall vara utomhus när det är fint väder. Sitta på verandan eller vara nere vid stranden. Kanske ta en tur med båten, om den är i sjön vill säga. Det har den inte varit på många år men någon gång skall det väl bli av.

Jag har haft byggnaden i 35 år och inte är det mycket jag gjort sedan den byggdes förutom att måla och reparera verandan som är utsatt för väder och vind. Huset har bara stått där i ur och skur och kommer förmodligen att stå där i minst 100 år. Stock är ett rejält byggnadsmaterial och finns bara tak och grund så klarar sig kåken länge.

Jag kom ikväll att titta på ett program från norska NRK, Arkitektens hytte. Ett intressant program som jag anbefaller. Programserien visar fritidshus som olika arkitekter ritat och ibland också byggt. Intressant är att höra och se hur de resonerar kring dessa hus och rent allmänt hur de ser på fritidshus, eller hytter som norrmännen säger,  hur de passar på tomten och i terrängen. Dessa yrkesmän har många gånger en annan syn på byggandet och byggnaden. Sådant som vi vanliga dödliga inte ens en gång kommer att tänka på eller vågar föreslå. Olika material, ljusets spel och inverkan, former, funktioner och anpassningar till naturen.

Samtidigt är de flesta hus som visas i serien inte för en vanlig människa. Gott om penningar bör det finnas i börsen hos beställaren. Enbart att ha en arkitekt som ritar huset kostar en vacker slant för att inte tala om tomtens pris, olika speciallösningar som fordrar byggkonst utöver det vanliga och transport av byggnadsmaterialet.

Jag är i alla fall intresserad av arkitektur om det så är en hytte eller ett palats. Det enkla och billiga kan också vara värt begrundan och beundran. Sådant man kan göra själv. Men också det spektakulära och storslagna. Det är själva idéerna som intresserar mig. Hur kommer de på allt?

Jag gick runt och funderade vad jag skall göra nästa sommar på min sommarstuga. En ny bänk nere vid stranden skall det i alla fall bli och så en del målningsarbeten. Inga arkitektoniska underverk utan små förbättringar. Sådant har också sitt värde.

Fast egentligen, varför vänta till våren, jag kan väl snickra ihop en bänk redan nu, så märkvärdigt är det väl inte. Sedan kan jag åka dit ut och sätta mig väl påpälsad, kanske med varmt te i termos, och iaktta när den första isen blank och fin lägger sig allt längre ut mot fjärden. Sådant tar tid men det är just det som är tanken, att se det ytterst långsamma och få tid till eftertanke och meditation på samma gång. Det kan alla behöva ibland.

Hur ofta utnyttjas sommarstugan eller hytten bara till att stilla sig och bli ett med naturen på strandstenarna? Blott se solen sjunka ned mot väster och höra isen sjunga. Bli en del av skymningen.  Inte så mycket mer.


Arkitektens hytte – serie från NRK som också går att se utrikes

Vägen dit är ännu snö- och isfri.

Så ser mitt lilla château ut från baksidan.

Och snart lägger sig isen snällt innan den i vinterkylan börjar klättra på strandstenarna.

Att tända ett ljus

Helt plötsligt blev det Allhelgona.  Från början en högtid för att fira martyrerna och helgonen. Idag finns knappast nya helgon.  Hur kommer det sig? Visst, Moder Teresa men hon är då ett undantag. – Visste ni att Finland har ett eget skyddshelgon, nämligen Sankt Henrik?

I de katolska länderna firas Allhelgona mera allvarligt och i Mexiko är det rena spektaklet. Där firas de dödas dag (Día de muertos) med kalas vid gravarna. På spanska kursen blev vi mer än väl bekanta med detta udda fenomen. Man dukar fram mat och har ofta även musikanter som spelar musik för de döda. Det kan pågå i fler dagar.

I Norden är vi mera återhållsamma men även här hedrar vi våra bortgångna anförvanter och vänner denna högtid. Ljus tänds på gravarna och man minns de sina som gått bort.

Oxkangar har en ovanligt fin begravningsplats, vackert belägen vid sjön. Solen går ned i väster och belyser platsen fint både sommar som vinter. Så även ikväll när jag besökte begravningsplatsen för att tända ljus på några gravar varav föräldrarnas grav ligger en närmast om hjärtat. Men även far- och morföräldrarnas gravar fick varsitt ljus. Jag brukar också sätta ljus på Greet-Faassons grav, d.v.s farfars mors grav. Var henne man är gravsatt vet jag inte.

Det skymmer och folk kommer och går. Man ser gestalter men man vet många gånger inte vem de är. Mörkret smyger sig alltmer på. Ett sätt är att titta på gravstenens namn i skenet av ljusen och då även känna igen de levandes som tänder ljus och plockar med granris på granen. Så hände ikväll. Jag gick förbi en grav och såg släktnamnet; genast blev det klart vem de två som stod vid graven var. Vi fick en liten pratstund.

Här har solen dalat även denna kväll. De flesta gravar hade ljus och  säkert kom det fler till under kvällens lopp.

Farfar och farmors grav. Bonde och hustru var viktiga attribut på gravstenen. Idag är det mera sällsynt.

Vem är de? Var är de nu?

Hur lång tycker du att den optimala väntetiden mellan två flygningar är? Två 2 timmar? Jo, det är en passlig tid inom Europa tycker jag. Det finns tid för lite förseningar och i bästa fall hinner man äta en bit mellan flygen. Det beror naturligtvis på hur stor flygplastsen är och om det finns flera åtskilda terminaler.

I går tisdag blev min väntetid i Helsingfors hela 4,5 timmar och det är för länge. Jag hann bli uttråkad men som tur är fanns gratis wifi och ett ställe där man kan sitta i fåtölj med litet svängbart bord för datorn. Eluttag för både dator och laddning av mobilen eller annan elektronisk utrustning. Perfekt, tänkte jag och slog mig ned för att slå ihjäl tiden.

Men jag hann också sitta och glo på folk. Ja, inte dumglo utan mera sitta och iaktta folk, hur de beter sig, hur de är klädda, om de stressade eller ser vilsna ut.

En stor del var säkert affärsresenärer, det kunde man se på klädsel och handbagaget. Resvana såg de också ut. Speciellt lade jag märke till en man med sydeuropeiskt utseende, kanske italienare, inbillade jag mig. Snygg kostym i blå ton, proper slips, perfekt kammat hår och skorna var inga vanliga tofflor. Självsäkerhet strålade omkring honom. Säkert en framgångsrik affärsman eller högre chef av något slag, fantiserade jag. Med all säkerhet en man som åker business class. Jodå, mycket riktigt satt mannen i den blå kostymen i första klass och talade i telefon när jag tillsammans med andra billighets-resenärer fick gå ombord och söka oss till de bakre regionerna i flygplanet. Vem var han, varifrån kom han, vart skulle han? Sådant kan jag sitta och fundera på medan människor strömmar förbi mot sina resmål någonstans. – Inte bara på flygplatser utan rent allmänt när jag har en stund över på offentligt plats.

Första klass-mannen reste från Kastrup till Helsingfors.

I Helsingfors lade jag märke till en äldre kvinna i kappa. Klockan närmade sig midnatt och vi väntade på att få äntra flyget till Vasa. Hon såg trött ut och gick lätt böjd framåt när hon fick syn på en ledig stol där jag satt. Hon kom fram, granskade snabbt stolen, det såg ut som om hon suckade, vände och gick. Hon ställde sig bland andra väntande, förmodligen raska och friska.

De båda stolarna var speciella på så sätt att de var märkta med två bilder som föreställde en rullstol och en person som går med käpp. Helt tydligt avsedda för personer med rörelseproblem eller funktionshinder av något slag.  Eller bara för äldre folk som behöver vila sig en stund i kön till gaten.  – Varför satte hon sig inte? Eller varför satte sig ingen annan i dessa enkla trästolar? Varför satte jag mig i den ena stolen? Vem var hon denna trötta kvinna? Varför reste hon?

Ok, jag är nyfiken på människor och ibland får jag en obändig lust att intervjua för mig helt okända människor. Han affärsmannen, den trötta kvinnan eller varför inte hon som satt jämte mig i flyget från Köpenhamn. En effektiv, stiligt klädd kvinna i medelåldern. Hon läste sina papper, gjorde anteckningar och först sista stunden i flygningen bläddrade hon förstrött i en av tidningarna. Hon pratade perfekt engelska. Vem var hon och vad stod i hennes papper? Var är hon nu?

Frågor, ren nyfikenhet eller ett äkta människointresse? Har du sådana later?

Det moderna Malmö

Stolen

Ett vykort som jag sände. Ibland skickar jag vykort.

Billetten!

På sena eftermiddagen igår skulle jag åka till Emporia köplada ute vid Hyllie i södra Malmö. Där har de byggt ett imponerande komplex av köpcenter, tågstation, stadion, hotell jag vet inte allt. Mycket expansivt område i Malmö. Första gången jag besökte området förutom för över 20 år sedan när jag brukade cykla där genom åkerlandskapet. Nu kände jag knappt igen mig.

Jag skulle besöka en bekant som jobbar på kontor i Emporia och vad var bättre än att jag fick se lite av det nya Malmö. Jag tog buss 8 från Gustav Adolfs torg för att sedan under färden få se något av det Malmö där jag tidigare bott och kände väl till.

Jag ville betala med kreditkort men chauffören bara ruskade på huvudet och vinkade jag skulle gå ombord. Tydligen är det lite krångligt att betala eller så var det något fel på betalterminalen. Jag fick i alla fall åka gratis. Fint tänkte jag ända tills jag kom att tänka på vad som händer om en biljettkontrollant stiger ombord och vill se biljetten och chauffören sedan nekar till att han släppt mig ombord gratis.

Nåja, sådan otur har jag inte, tänkte jag. Två hållplaster senare vid Centralen steg inte bara en utan två biljettkontrollanter på bussen och ville se att alla betalt på ett eller annat sätt. Alla hade biljett utom jag. Shit! Nåja, när han kom fram till mig visade jag mitt kreditkort och sade att chauffören inte kunde ta emot kortet. Kontrollanten tittade ett kort ögonblick på kortet och sedan gick han vidare utan ett ord som om ingenting hade hänt. Puh, där slapp jag att sitta med nesan ifall han varit nitisk. Möjligen kan det ha varit fel på betalningssystemet med kreditkort rent allmänt och kontrollanten kände till detta. Vad vet jag men saken löste sig till det bästa och gratis blev bussfärden. När jag sedan skulle tillbaka in till staden tog jag tåget som susade fram på några minuter. Jo då, en kontrollant även där men denna gång hade jag fått ut biljett i automaten.

Jag kom att tänka på Hasse Alfredson i en sketch på Gula Hund där han som gammal man blir tillfrågad om Billetten när han skall gå på bio. Möjligen tyckte biljettkontrollören igår att jag påminde om Hasses rollfigur, trots att jag inte har skägg, och lät mig passera inför hotet om ett evigt tjatande om billetten.

Jag kom också att tänka på den gamla man som i våras steg på tidiga morgonbussen Haparanda-Pajala och började tjata på chauffören på meänkieli om att han inte fått tillräcklig rabatt på sin biljett. Jag åkte ju den turen i våras och blev vittne till denna talföra, gamla man som skulle till vårdcentralen för en koll. Käpp hade han också. När sedan chauffören skulle ut för att lasta in lite gods i bussens underrede vände sig den gamla mannen till mig och anförtrodde mig på svenska att det kan löna att tjata om denna rabatt för han har fått flera gratis bussresor under årens lopp genom att trötta ut någon stackars chaufför med sitt tjat. Jo, jo, den luringen; den gången blev det ingen gratisbiljett men försöka duger ju alltid.

Jodå, jag har flygbiljett hem!

Både gammalt och nytt. Johanneskyrkan i bakgrunden och Triangelns tågstation under jord. Inte en resa utan kyrkbild. he, he

”Points of View”. Skulptör: Tony Cragg 

Skulpturer från Malmö i närheten av Johanneskyrkan.

Någon bild från Emporia blir det dock inte. Jag  orkade inte släpa med mig systemkameran och de bilder jag tog med mobilen blev inte så bra.

Fortfarande pumpor till försäljning på Möllevångstorget för de som fortsatte med Halloween-firandet. Jag tror inte jag släpar med mig en sådan på flyget så jag köpte ingen.

 

Haur du sitt Malmö haur du sitt varden

Hu så kallt det var i Malmö igår när jag steg ut från Centralstationen. Plusgrader visserligen men det kändes som -20. Jag känner till det. Den råa Öresundsluften. De flesta springer omkring i vinterkläder. Själv kom jag lite lättare klädd men extra tröja finns i kappsäcken.

Resan gick annars bra, bara en timmes försening i Helsingfors. Tekniskt fel på flygplanet. På Kastrup hade jag fint flyt. Inom en halvtimme satt jag på tåget till Malmö. I Hyllie stod tåget stilla i 6 minuter men någon Id-kontroll såg jag inte till.

Kvällens program bestod av 70-års jubileum för Malmö Kortvågsklubb. Några kända ansikten och flera nya. Klubben lever och mår. Själv har jag varit medlem i snart 25 år. Tiden går.

När jag låtit förstå att jag är på väg till Malmö har jag fått några kommentarer om det farliga i att besöka Malmö. Jag antar att det mesta är på skoj men det är sorgligt att Malmö förknippas med våld och skjutningar. Visst finns gängkriminaliteten här, precis som i andra städer i Europa. Jag känner mig dock fullt trygg i Malmö och väljer inte vart jag åker i stan. Med sunt förnuft och är man inte inblandad i kriminalitet, droger och gängmiljö skall man ha stor otur om man som vanlig resenär drabbas. Risken finns men jag bedömer att resan med bil till flygfältet i Vasa är klart farligare. T.ex. att möta en rattfyllerist på söndagsförmiddag är ingen omöjlighet även i trygga Vasa. För att inte tala om eventuell halka och vad den kan ställa till med. – Nej, jag har inte bytt till vinterdäck än men skall ordnas snarast jag kommer hem.

Jag tror att många som har åsikter om Malmö inte har varit här eller känner till staden. Man har hört i andra och tredje hand om hur dåligt det är och tar det okritiskt till sig. Besök Malmö, varför inte en solig vecka på sommaren när det är som bäst! Du blir inte besviken, jag lovar.

Situationen i Malmö kan säkert diskuteras ur många synvinklar men jag känner mig hemma i Malmö även om jag flyttade härifrån för 20 år sedan. Redan när jag satte mig på Öresundtåget och hörde den första breda malmöitiskan kändes det fint. När jag först flyttade till Skåne tyckte jag skånskan inte tillhörde de vackraste språken men småningom lärde jag mig att älska detta trygga språk. För det är tryggheten som utmärker skåningen trots alla litanior. T.ex. den kända frasen ”Haur du sitt Malmö haur du sitt varden” är så avväpnande. (Har du sett Malmö, har du sett världen).


Skånska ord och uttryck  – detta visste du inte!

Här startade luftfärden på söndagsförmiddagen

Snart nog välkomnades jag på Kastrup. Ta en cykel och cykla till Nyhavn och njut av en öl är budskapet.

Så blev det inte denna gång utan jag kom upp ur tunneln på Malmö Central kl. 14.30

För att en stund senare blick över kanalen mot Kronprinsen. Alla hjärtan fick jag i Facebook. Samma bild.