• Livet på landet

    Och klabben väger… mucho!

    Så har jag sammanställt alla förslag som kommit in angående min tunga klabb. Vad kan den månne väga? Hela 22 gissningar kom in, de flesta på Facebook, några på bloggen och ett per SMS. Många fler än jag hoppades på har engagerat sig och gjort en gissning. Stort tack till alla för visat intresse! Själv hade jag tippat på 15-18 kg men den kändes tyngre och det var den också. Hela 20,2 kg vägde klabben! Det blir inte många sådana i skottkärran när jag skall rulla den uppför backen. Den som kom närmast var Carita S som gissat 21,4 kg. Grattis Carita! Ära och berömmelse till dig! Men Hasse kom…

  • Livet på landet

    Vad väger klabben?

    Vedarbetet fortsatte med framgång idag och de tre björkarna sågades till klabbar som i längd kommer att rymmas i spiseln. Nu återstår det jobbiga, att bära dem till landsvägen, även om sträckan inte är lång, samt kärra hem dem till gården uppför backen. I förra inlägget frågade AnnePauline hur mycket en sådan klabb kan väga. Tja, inte vet jag men tunga är de som finns vid roten på äldre träd och därmed också är de grövsta. Jag beslöt mig för att väga en av klabbarna för att se hur tung en sådan är. Det avslöjar jag inte så här på raken utan det får ni kära läsare kommentera och gissa.…

  • Livet på landet

    Första lilla snön och en möjlig hjälpreda

    Så kom de första snöflingorna i söndags. Eller flingor och flingor, inte var det direkt några vackra, sakta dalande tingestar utan mera snöblandat regn. Sånt är inte vackert. Och mycket lämnade inte heller på marken. Men i alla fall så mycket att jag fick ett par bilder. På andra håll i landskapet har det kommit mera. Även på andra sidan pölen (Bottenhavet) har de fått betydligt mera snö. Som det brukar vara. En förklaring till att det är kraftigare vintrar i Norrland än i Österbotten kan vara att det går en ström längs med Finlands västkust norrut och den är varmare än den sydgående strömmen som går längs med Norrlandskusten.…

  • Funderingar

    Det for två vita duvor… och så kavajen

    Lustigt, ibland får ett inlägg följder och kommentarer som lämnar själva innehållet i inlägget. Själv letade jag fram LPn ”Det for två vita duvor…” – folkton i Vikens kapell med Merit Hemmingson och Beppe Wolgers med Folkliga (1973). Idag lyssnade jag genom denna dubbel-LP. Orgelmusik, spelmansmusik och inte minst Beppe Wolgers stillsamma, folkliga, och poetiska texter som han framsäger med trygg och eftertänksam röst. Ibland religiösa och filosofiska tankar.  Av detta album blir jag harmonisk. Jag vet inte något bättre ord. Jag gillar ju orgelmusik och Merit Hemmingson är en mästare, folkmusiken på skivan är traditionell och Beppes berättande är fängslande. Helst borde jag sitta med slutna ögon i en…

  • Resor

    Pilgrimshotellet i Gäddede

    Jag skrev i mitt förra inlägg att jag inte visste varifrån Pilgrimshotellet i Gäddede har fått sitt namn men efter att ha fördjupat mig i hotellets hemsida så har jag kanske kommit lösningen närmare. På hemsidan finns en knapp ”Pilgrim” och där bakom finns en hel del intressant material. Så här skriver de på sin hemsida om Pilgrimsvandring: Pilgrimsvandring är att ge sig ut på en inre och yttre vandring till heligt mål. Varje dag kan vara en del av resan. Pilgrimens rytm är ofta dagens vandring med vilopauser varje timma, stunder för reflektion eller bön, stillhet och sång. En matsäck mitt på dagen och en kvällsmiddag ofta i gemenskap…

  • Upplevelser

    Möten

    När jag vecka 39 gjorde min lilla fjällresa hade jag noga kollat upp smittoläget i de kommuner i Norrlands inland som jag skulle besöka. Det var mycket gott och inte alls sämre än i våra österbottniska landsbygdskommuner och definitivt bättre än i Vasa redan då. Idag är situationen en annan när Vasa i lokala pressen utropas som värst i världen vad gäller covid-19. Mån tro det? Klart är i alla fall att de kommuner i Norrland som jag besökte: Åsele, Vilhelmina, Strömsund och Sollefteå fortfarande har ett mycket bra smittoläge. Som jag skrivit i tidigare inlägg var det inte mycket folk på färjan över till Holmsund. Gott om utrymme och…

  • Funderingar

    Glück, kan det vara något?

    Häromdagen blev det klart vem som fick Nobels fredspris 2020, nämligen Världslivsmedelsprogrammet (WFP). Ett bra val eftersom mat är en första förutsättning för nöjda människor och fredlig samexistens.  På många ställen på vår jord finns fortfarande svält och inte minst i krigshärjade områden är detta ett gissel och ett sätt att bekämpa en befolkning. Förstör skördar, hindra att mat kommer fram och driv folk på flykt. Då kan WFP vara den enda räddningen. Ett annat aktuellt Nobelpris är det i kemi. Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna delar på årets Nobelpris i kemi för den så kallade gensaxen. Grensaxen Crispr vet jag ingenting om men det är något som är till…

  • Allehanda

    Fotoutmaning – ”man-made”

    Ni minns kanske förra månadens fotoutmaning med solens upp- och nedgångar från Marias Memoarer? Hela åtta bloggare hakad på och serverade den ena färgsprakande solnedgången efter den andra. Ett verkligt kärt motiv. Även jag bidrog med mitt strå till stacken. Denna månad finns en ny fotoutmaning hos Marias Memoarer och nu är temat man-made. Något skapat av människan eller något konstgjort. Och si, det borde inte vara svårt med tanke på så mycket vi människor har hunnit göra under vår tid på jordklotet. Allt från pyramider till rymdraketer och allt där emellan. Smått som stort. Svårigheten är även denna gång att hitta bilderna och att kunna välja. Maria föreslog underkategorier och…

  • Allehanda

    Uppiffat på bloggen och nedpiffat i Vasa

    Jag tyckte det var dags att fixa till en lite mera höstlik bild uppe på headern i bloggen.  Den gamla med rallarrosorna har spelat ut sin roll och är idag knippen med dun. Istället blev det en rejäl, färgrik höstbild från resan som jag gjorde för ett par veckor sedan. En bild från Ångermanälven med utsikt från turistvägen genom Resele. Jag fick flera fina bilder just där. Jag förmodar att ganska snart har det mesta av färgprakten försvunnit och redan nu kan man se massor med löv på marken och lövträden blir allt magrare och magrare för varje dag. Men än kan vi någon tid glädjas åt den vackra lövvegetationen.…

  • Förr i världen,  Livet på landet

    Mickelmäss

    Mickelmäss, så kallas den helg som vi nyss avslutat. Salig mor hade den helgen som ett märke när vissa saker skulle vara gjorda inför vintern. Till exempel skulle gravarna vara vinterrustade med ljung eller annat pynt. Nu för tiden är det ofta så varmt ännu i början av oktober att man nästan glömmer bort det. Potatisen skulle vara i källaren och saft och sylt färdigt för vinterns behov. Förr i världen var Mickelmäss den tidpunkt på året när tjänstefolk, pigor och drängar fick en vecka ledigt och då också kunde byta arbetsgivare. Kanske den tidens semester? Jag läste någonstans att den vind som blåser på Mickelmäss är den vind som…

Translate blog »