Dagens kulturella händelse

Kanske vi äntligen får lite vår, åtminstone en gnutta efter den kalla och dryga april? Senast i onsdags hade vi en smärre snöstorm som förde tanken till trista november. Idag är all den snön, som behagade rasa ned i onsdags, borta. Kanske, kanske, våren ändå är starkare än vintern i slutet på april?

Jobbade som vanligt idag till klockan 13.00 och började sedan ledigheten med balett! Trodde inte att jag skulle uppskatta balett i något skede av mitt liv men idag hände det! Kollade på Facebook och där dök spanska TV:n (RTVE) plötsligt upp med ”El Ballet Nacional de España” som dansade på gatan (en la calle). Live-sänding via Facebook. Så bra och samspelta de var, både med musiken och sinsemellan! Sinsemellan, sådant konstigt ord som dök upp, ha, ha. – Kvalitén på sändningen var inte den bästa men det är kanske det som är charmen och poängen? Livet just nu, det som bara händer, fångad av en digital kamera någonstans.

Balett kan tydligen ha många uttryck och denna form av balett gillar jag. Elegant, samspelt och framför allt, spanskt! Jag blev smått imponerad. Jag hade gärna varit på plats.

Jag vet inte om länken nedan fungerar men vi gör ett försök.
https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Frtve%2Fvideos%2F10158505797445401%2F&show_text=0&width=560

 

Bottenhavet runt

Jag har varit på resa i helgen. Tillsammans med sister Jane och nästgårdssvåger for jag på torsdags eftermiddag till kungariket för att delta i en begravning i Sundsvall.

Sundsvall ligger inte så långt borta från Umeå där vi normalt landstiger vid besök i norra delen av kungariket men denna gång for vi via Åbo-Stockholm. Märkligt nog sparade vi både tid och pengar på denna rutt. Visserligen mera bilkörning men totalt billigare med en hotellnatt mindre i Sundsvall.

Regn nästan hela vägen ned till Åbo. Och svåger som först var bekymrad att spolarvätskan inte skulle räcka. Den kom ned med besked om än oblandad med kemikalier.

Viking Grace, färjan vi äntrade, var stor och fin men inte blev jag direkt imponerad efter allt prat från diverse håll. Visst, många restauranger, nattklubb, stor Taxfree och säkert också en fin spa-avdelning men annars en färja bland flera andra som seglar på Östersjöns vatten. Ska jag säga som det är så gillar jag Wasa Express, som seglar mellan Vasa och Umeå, mera. Visserligen gammal och inte alls lika stor men med mera sjökänsla och så är det vår egen färja här uppe vid Kvarken. Den åker jag hellre och så är det en lagom lång färd på 4,5 timmar.

Ombord på Viking Grace träffade jag än en gång Niko Riippa, gitarristen i Wentus Blues Band. Vi träffas alltid på färjor, tyckte han, sant, men även i land har vi mötts. Han gör också egen musik vilket Cd:n Bohemian Breakfast Bar är ett bevis på. Finns på Spotify!

Stockholm klarade vi av på nolltid och så for vi norrut på fina vägar. Passerade både Uppsala och Gävle innan vi tog paus vid Hakkegården i Hagsta.

Väl framme i Sundsvall besökte vi snart Sköns kyrka där begravningen ägde rum. Ståtligt förankrad högt uppe på en kulle, eller skall vi hellre säga litet berg. Just när vi skulle gå in i kyrkan kom en stark stormby svepande som gjorde att jag nästan drattade på ändan. Kyrkan befinner sig högt uppe och är utsatt för väder och vind.

Lördag blev det färd till Umeå där vi fördrev tiden med att spankulera omkring i affärer och sitta på café. Jo, jag fick också förevisa glaskonstverket Lev i gångtunneln vid Centralstationen för sis och svåger. Jag tror inte de blev helt besvikna. Breakdans i Väven tittade vi också på en stund. Vi kunde konstatera att det inte är en dans för styvbenta gamlingar. Argentinsk tango passar mera en mogen yngling som jag. Fast dit har jag inte kommit ännu.

Jag passade också på att skoja lite med sister Jane. Hon gav en slant till en tiggare som satt vid ingången till Avion shoppingcenter. Svåger och jag strövade runt lite på måfå medan sis jagade fynd i klädaffärer. När hon återkom upplyste jag henne om att jag nyss sett tiggaren bärandes på en stor kasse sprit från Systembolaget. Ni skulle ha sett hur hennes min mörknade! Jag framhärdade inte lång stund med min förklaring: det skulle ju ha kunnat vara så. –  Bästa att inte leka med farsoten Alternativa sanningar!

Vinden hade mojnat tills på kvällen när vi åkte över Kvarken. Här träffade vi det övriga sällskapet från begravningen och jag fick åter göra en rekommendation, nämligen Wasa Lines goda köttbullar med mos. Enkelt kan tyckas men de köttbullarna kommer på andra plats efter salig mors köttbullar. Så, gott folk, åker ni över till Umeå, prova köttbullar med mos i kafeterian på Wasa Express och bese Lev vid Centralstationen!

I bilkön till Viking Grace på torsdagskväll.

Sköns kyrka i Sundsvall.
En sådan lurade på mig från sängtapeten vid Scandic Nord hotell i Sundvall. Konstigt att jag ändå sov som en stock hela natten. Han gjorde inget väsen av sig.
Förutom Avion så besökte vi även Utopia i Umeå centrum. Samma affärer, samma varor och samma glitter. Svåger tyckte ändå att bubblan som hängde i luften var kul. Alltid något.

Borta bra men hemma bäst. Wasa Express knogade i sakta mak över Kvarken på lördagskvällen.

Om jag vann 87 miljoner euro

I fredags håvade en finländare hem högsta vinsten på Eurojackpott. Nästan 87 miljoner euro eller 834 miljoner kronor. Inlämnad i närheten av Tammerfors och med endast en rad inlämnad. Där kan man tala om ren flax.

Frågan är hur reagerar man på en så stor vinst (eller annan stor vinst) och vad skulle man använda pengarna till?

Jag tror att jag skulle bli lätt bedövad, kanske inte riktigt begripa, kolla raden om och om igen, kanske be någon annan att bekräfta vinsten innan jag återvände till full sans. Eller skulle jag skrika för full hals och sedan springa runt och basunera ut min glädje? Eller skulle jag bli knäpptyst och inte säga ett ord till någon?

Helst skulle jag hålla vinsten hemlig med tanke på tiggarbrev, uppmärksamhet och risk för att bli utsatt för brottslighet av ett eller annat slag. Men det kan nog vara svårt att hålla en så stor vinst hemlig.

Vad göra med all kosingen? Mina nära släktingar skulle helt säkert få en rejäl summa på sina konton som gåva. Men efter det finns ändå ofattbart mycket kulor kvar att spendera.

Resa första klass, köpa nya bilar och yacht, handla flådiga bostäder, bli playboy, investera hej vilt, vältra mig i lyx? Eller blev jag en girig, snål enstöring som med misstänksanhet betraktade alla människor? Kanske bli paranoid eller supa ihjäl mig?

Förhoppningsvis blev inte livet som beskrivet i stycket ovan men pengar kan vara till bekymmer både för fattig och för rik. Att mycket pengar kan störta en människa i fördärvet har hänt förut.

Så här skulle jag göra, förutom att skänka pengar till mina närmaste släktingar:

Jag skulle resa och upptäcka världen samt skaffa mig ett boende i vacker natur med milsvid utsikt där jag kunde varva ned mellan mina utlykter runt om i världen. Ett ställe nära naturen och med visst avstånd till grannar men ändå med nödvändig service och kommunikation inom bekvämt räckhåll.

Sedan skulle jag ägna mig åt musik, konst och kultur. Inte som utövare, därtill har jag alltför liten talang, men som stödjare till konstnärer och projekt. Leta upp och besöka människor som har idéer, mod och originalitet. Bekanta mig med spännande projekt, träffa givande människor och entusiaster och där jag ser att en donation skulle föra arbetet vidare, i alla tysthet ge bidrag. Det kunde gälla konst, litteratur, musik, arkitektur eller hjälp till den lokala hembygdsföreningen, en fattig gatumusikant, graffitikonstnär i storstadens slum, en lovande, ung författardebutant.

Men välgörenhet och hjälp till de behövande då? Ja, de skulle få sin beskärda del. Nöden och fattigdomen är stor i världen och att helt kallt behålla alla 87 miljonerna för sig själv och sina egna intressen är inte moraliskt rätt. Det finns fattigpensionärer som knappt klarar sig, ensamstående mammor med svag ekonomi, hjälp till mat och utbildning i u-länder, katastrofhjälp som behöver pengar och resurser, flyktingar i nöd. Det som jag i liten skala redan idag engagerar mig i skulle få mångdubbelt större.

Föresatsen är att den dag jag lämnar jordelivet så skulle det inte mycket finnas kvar av förmögenheten. Med en plan, rätt investeringar och en budget för olika ändamål så skulle jag förhoppningsvis kunna leva ett givande liv resten av mina dagar samtidigt som jag skulle berika mig själv i kontakt med människor och allt det förunderliga som människan kan fundera ut och framställa. Jag skulle bli en filantrop. – Visst, ett liv med guldkant men det mesta skulle jag ge bort.

Hur tror ni att ni skulle reagera på en så stor vinst och vad skulle ni göra av alla pengarna? Detta är två frågor jag med spänning ser fram emot att ni besvarar.

Blir livet till guld eller is efter en stor lottovinst?

Påskafton med snö, kärringar och brasa

 

Påskafton, snöfall med tjocka flingor dalandes mot marken. Ibland strålande solsken, en stund senare åter mulet och mera snö. Ombytligt väder och kallt. Långkalsongerna kom väl till pass vid utomhusvistelse.

På förmiddagen skymtade två små påskkärringar på byvägen. De gick till min granne, sister Jane, som ringde och frågade om också jag var förberedd inför besök av påskkärringar. Jodå, chokladägg fanns inhandlade. De syntes tveka något vid uppfarten till min gård men minstingen fick ändå sin vilja genom och de kom fram till min dörr. Chokladägg och en slant fick de i sina kaffepannor. Så näpna och lite blyga de var. Besöket uppskattades!

Sis fick en stund senare besök av en storVolvo full med små påskkärringar men de hade inte tid med min enkla person. Tur det, för mitt godisförråd hade nog tagit slut på nolltid.

Gemensam påskbrasa tändes halv åtta på kvällen vid Fladan mitt i byn. Byarådet hade ordnat detta arrangemang. Brasan hade lite svårt att brinna men min granne fåraherden stod till tjänst med traktor och frontlastare som rörde om lite i brasan. Rejäla doningar.

Korv grillades vid lillbrasan men själv var jag lite för bekväm att ta med egen korv. Istället hade jag ätit ärtsoppa special tidigare på dagen och kände mig lagom mätt. Kul ändå att umgås och träffa folk från byn och längre bort ifrån. Det är det som är det viktiga, att mingla och språkas vid!

En fortsatt Glad Påsk önskar jag alla och envar!

Så fina de var, påskkärringarna. Ett påskkort fick jag i retur.
Här hade nyss brasan tänds. En stund senare flög en stor flock tranor över Fladan och trumpetade in påsken.

Vad hände sedan, när motorn tystnade?

Det har nu gått en vecka sedan det bestialiska dådet i Stockholm utfördes av en man som gick i det ondas tjänst, uppenbarligen övertygad om att just hans åsikter och sympatier med daesh gav honom rätten att med lastbil köra över och kallblodigt mörda oskyldiga människor. Tanken bakom sådana terrorhandlingar är att skapa rädsla och aggressivitet, att gödsla fördomar och få till ökade motsättningar i samhället. Samma idéer som de främlingsfientliga och rasister odlar genom propaganda, ”alternativa medier” och rena lögner. Dessa extrema, till synes motsatta grupperingar lever i symbios med varandra.

Utan att darra alltför mycket på läppen så tror jag att det fanns högerextrema individer som med skadeglädje utropade ”vad var det vi sa”. Nu fick de äntligen vatten på sin kvarn; det är flyktingarna och invandrarnas fel.

Desinformation, spekulationer och lögner spreds med ljusets hastighet kort efter dådet. Skottlossning och knivhuggning rapporterades från Åhléns trots något sådant inte förekom.  Istället anklagades massmedia för mörkläggning, ett enkelt sätt att förstärka lögnen bland de rättrogna och samtidigt sopa bluffen under mattan.

SD:s partisekreterare Richard Jomshof spred utan minsta tvekan uppgifter om att en präst från svenska kyrkan i TV skulle ha sagt att ”Vi måste kunna förlåta sådana här hemska handlingar”. Ett påstående som det inte finns det minsta belägg för. Ett annat liknande rykte var att svenska flaggor inte fick finnas på den manifestation som hölls på Sergels torg förra söndagen. Förklaringen var att ”eftersom det kan innebära obehag för de minoriteter som kommer att delta”. Åter en lögn som var tänkt att väcka harm hos Sveriges befolkning.

Avpixlat, husorgan för de främlingsfientliga, utpekade en fullständigt oskyldig man som attentatsman. Bilder manipulerades och trollen på sociala medier firade julafton.

Tyvärr går en del, till synes förnuftiga människor, på dessa lögner utan att kolla källa och syfte. Harmen och ilskan tar över och källkritiken får stå tillbaka. Lögner sprids rasade fort genom att vanliga människor inte tänker sig för utan delar vad som helst.  Rädslor och misstänksamhet förstärks och krav på stängda gränser, både fysiska och sociala, ställs. Ett exempel är Lokaltidningen som påstår att den nordiska passfriheten avskaffats på polisens order. Helt fel, polisen genomför istället kontroll vid inre gräns vilket är något annat och helt logiskt vid mycket grova brott som attentatet på Drottninggatan var.

Det är viktigt att ha näsa för källkritik och speciellt vid sådana händelser där det finns parter som drar nytta av våldsdåd för att främja sina egna agendor. I detta fall islamistiska extremister och högerpopulistiska krafter. Vem har startat ett påstående, när, vilken agenda kan de tänkas ha som förmedlar en uppgift, finns uppgifter från flera än ett håll, vad säger myndigheterna.  Det finns alla skäl att träna upp sin källkritiska förmåga i en tid när cyberkriget rasar i full styrka utan att vanligt folk är medvetna om det. Det är inte bara trollen och extremister på sociala medier som är aktiva utan stater satsar alltmera på att attackera eller försvara sig på Internet.

Trots den massiva hatvåg som följde på främst sociala medier samlades till stora delar Sveriges folk för att manifestera sammanhållning och kärlek, till stor förtrytelse för de högerextrema och radikaliserade islamister. Manifestationen på Sergels torg var bara ett exempel. Det svenska samhället fortsatte att fungera trots detta provokativa angrepp på ett demokratiskt styrelseskick. Den av SD så omhuldade myten om samhällskollapsen i Sverige fick inte ens vid detta tillfälle någon tillstymmelse. Jag förstår att partiets anhängare känner besvikelse. Precis som gärningsmannen och hans gelikar.

Malena Ernman har skrivit en kolumn som så väl belyser vad som hände i Sverige efter terrordådet i Stockholm 7 april 2017. Vi borde hata och vara rädda, skriver hon. ”I stället står vi sida vid sida och tar hand om varandra. Vi hedrar offren. Vi lider med deras anhöriga och vi säger att hatet och terrorn inte kommer skrämma oss” fortsätter hon i sin kolumn. – Så är det, än en gång har de extrema misslyckats men det gäller att vara vaksam så att inte gränsen för medmänsklighet och sunt förnuft långsamt och nästan omärkligt förflyttas ut till den avgrund där människan inget är värd.

Vårtecken

Det var på tiden att jag krafsade lite i rabatten härom dagen för idag såg jag de första blomstjälkarna titta fram. Detta trots att det fortfarande är tjäle i marken och isen låg alldeles bredvid. Märkligt detta med naturens gång. Flyttfåglarna kommer och växterna tittar fram trots att det är både kallt och vått. Kanske det är solljuset som varje dag ökar eller är det någon mystisk naturens klocka som talar om att nu är det tid att växa, tid att sätta bo och lägga ägg.

Jag trodde att det var ovanligt tidigt i år med den första späda växtligheten men det visade sig att ifjol så kom samma blommor upp den 2 april, tre dagar tidigare.

Inget märkvärdigt, säkert finns det redan på många håll blommor på väg upp men jag gläds åt mina oansenliga rabatter som sköter sig själv. Inget gör jag och ändå kommer blommorna upp varje år. De blomstrar en tid, tynar bort till hösten och försvinner i marken.

I något skede på våren vill jag stanna tiden och inte låta mera hända. Just när det är som bäst, som mest grönskande, som mest friskt. Moder natur lär dock inte gå med på det utan allt har sin gilla gång. Snösmältningen sin tid, nyvaken myra sin tid, syrén sin tid, lingonen sitt tillfälle och norrskenet sin plats på mörkan himmel.

Kanske bäst så; allt har sin rundgång.

Det första gröna våren 2017. Upp skall de, om de så  genom isen stånga.

Sena bestyr och tidiga

Slåttade idag blombänken från gammal växtlighet som blev kvar i höstas av någon anledning. Man kan säga att jag är tidig med lien eller ovanligt sen. Men det bör göras; snart tittar ny grönska och nya blommor fram. Förde fönsterljusstaken från i julas upp på vinden där den får vila till december. Julen varar fram till påska, sägs det. Lyfte sparkstöttingen till sommarförvaring så att inte står i vägen och skräpar. Har slutat mata småfåglarna, de får skaffa sig maten själva nu. Såg en grupp galande svanar som flög mot norr och ett halvt dussin kajor som var ute för att se om skorstenarna är klara för nya kullar. De kommer att bli besvikna. Det skall jag se till!

Kort sagt, jag är klar för våren!

På det spelar vi en låt som jag tycker mycket om. Yrsnö med gruppen Rim. Vem vet, kanske vi ännu får en omgång yrsnö innan våren behagar schasa kung Bore långt upp i norr?