Sommarvanor

Som alla andra får jag väl klaga lite över värmen ändå? Eller? Varmt så det förslår och häromdagen visade termometern +35 C i skuggan. En stund senare visade den +48 C i solen men det räknas visst inte även om det känns som minst +50 C. Jag läste någonstans att det tar ungefär två veckor innan kroppen anpassar sig till sådan värme och det måste den naturligtvis gör i något skede.

En sommarvana är att jag använder luftvärmepumpen för att producera kalluft och inte värme som den var ämnad för från början. Så skönt att redan efter 10 minuter känna svalka breda ut sig i stugan. Och ännu bättre, blir det för varmt på natten så är det bara att starta manicken så sover jag sött efter bara en kort stund. Luftvärmepumpen är en av mina bättre investeringar.

Bettan är en annan bra investering och speciellt med tanke på att hon har AC. Så skönt att sätta sig i bilen och köra iväg med kall luft strömmande genom bilen.

En vana eller ovana som jag lagt mig till med i sommar är de alltför flitiga besöken till Hellnäs grillen. Så enkelt att åka dit och beställa en hamburgare eller något annat smakligt på kvällskvisten. Och har jag tur finns det kanske någon bekant att prata med där.

En vana som jag ännu inte utvecklat är dopp i havet men det kommer, skriv upp det! Igår gjorde jag mitt premiärdopp efter att såret på armen läkt bra. Så skönt och eftersom det kommande veckor också utlovas varmt väder då får det gärna bli en vana att åka ut sent på kvällen och ta ett dopp. Så härligt att sitta och torka på strandstenarna!

En rutin som utvecklats är att besöka byns begravningsplats och vattna på släktens gravar. I denna torka är det nödvändigt minst varannan dag. Ofta blir det på kvällarna.

Tidigt på morgnarna går jag ut till fåren och pratar lite med dem och räknar in dem. Jodå, full besättning, ingen har vargen tagit. Det är lite synd om fåren. De ligger mest stilla på dagarna och dåsar i skuggan. Så härligt det är ändå på morgnarna! Lite dagg i gräset och svalt och bra. Tyst och så lätt att andas. Egentligen borde man göra vad som göras skall före klockan nio och sedan gå i ide fram till sjutiden på kvällen.

Glass? Nja, bara en hittills i år så det är ändå ingen vana men i kön vid grillen i Hellnäs är glass den stora produkten som langas genom luckan.

Vad mera. Gräsklippning? Jodå men inte alls lika flitigt som tidigare år. Torkan tär hårt på gräset och jag klipper inte i onödan.

Sommarvana att uppdatera bloggen? Jodå, men dröjer det någon dag så är jag kanske ut på någon liten utflykt och är offline men hav tröst, jag återkommer som en envis mygga. – Förresten ovanligt lite mygg i år!

Har ni utvecklat någon vana eller ovana på grund av sommaren och det varma vädret? Duschar oftare, äter glass, tar en öl extra i värmen?

Allt blommor, torkar och försvinner. T.ex. den vackra klövern.

Eller rallarrosen som egentligen är en ganska vacker växt!

Beviset! I skuggan!

Och till sist en av alla dessa härliga solnedgångar vi får se denna sommar. Det måste finnas miljontals av dessa bilder i folks kameror och mobiler med de upphör aldrig att förtjusa.

 

Annonser

Litet sår stjälper ivrig badare

Idag hade jag bestämt att jag skulle ta min första simtur denna sommar vid villan när termometern tangerade närmare +30 C på eftermiddagen. Kvällsbadet var inprogrammerat. Så skulle det bli.

Som de flesta vet så har stora delar av Norden drabbats av värmebölja med allt vad det innebär. Sol och bad för de som har semester medan andra som måste jobba får kämpa på i värmen, ofta med svetten rinnandes. Jag sänder en tanke till mina före detta arbetskamrater i saltgruvan. Och fåren, de ligger mest stilla i skuggan. Även på dagen men på kvällen piggnar de till.

Själv såg jag mig nödd och tvungen att på eftermiddagen låta snåltanden vila och startade min luftvärmepump som förutom värme också kan ge kyla. Bara att välja vad man vill ha på fjärrkontrollen. Så skönt det kändes efter en kort stund när kylan kom! Och blir det problem med sömnen på natten på grund av värmen är det bara att starta apparaten och snart nog somnar jag. Det kostar lite pengar men är överkomligt.

Jag fortsatte med döstädandet idag. Helst vill jag inte vistas i solen när det är så varmt. Det var då det hände. Jag skulle ta en hög gamla sängkläder som kan användas som trasor och placera dem i kantoret. Obs! inte kontoret utan kantoret! Jag öppnade dörren och böjde mig in med min börda och naturligtvis kom jag alltför nära en vass och spetsig hake som håller dörren stängd. Den trängde djupt in i underarmen och även om det inte blev ett stort sår så satt jag fast och fick backa för att komma loss. Såret bloade men jag hittade snart ett plåster i mitt reseapotek.

Ingen ambulansfärd till akuten direkt men ikväll när jag i villan skulle byta till simbyxor så började såret helt plötsligt blöda igen. Attans, inte bra och jag fick avbryta mitt förehavande. Bättre att vänta någon dag tills såret läkt. Troligen inte bra att simma med sår på armen. Så gick det med min badpremiär.

Har ni redan badat i havet/sjö/älv/å eller vad ni har till buds? Eller redan och redan, det börjar bli minst sagt hög tid att ta sin första simtur denna sommar om det alls skall bli av. Jag kommer snart att göra ett nytt försök.

Två kajaker gled förbi. De förde inte mycket väsen.

Utsikt mot fjärden. Verandaräcket bör få sig en omgång med penseln. Kommer att ske denna vecka.

Stilla och lugnt men en stund senare började småfisk sprattla och skvätta i strandkanten, något som tärnorna uppmärksammade.

En dag på stranden

Jag är inte mycket för strandhäng, det vet alla som följt denna blogg någon tid. Visst kan det vara skönt att sitta vid stranden men det är sanden som jag inte kan med. Att ligga i mitt i den stekheta sanden och bara steka är inte min biff. Nej, hellre föredrar jag att göra något eller bara sitta i skuggan och glo på havet. Det går an.

I lördags tillbringade jag dock en stor del av dagen på stranden och där fanns minsann också sand. Jag besökte för första gången Bergö i Österbotten och den nystartade festivalen Skärifolk. Hela sex akter hade de klämt in mellan 16.00 och 21.00 när sista bandet spelade. Förutom Apan Anders för barnen tidigare på dagen. På söndagen fortsatte evenemanget med Allsång och Wasa Bygdekör.

Bergö verkar vara en trevlig liten ö med en by och många stugor längs med vägarna. Kyrka finns där, bar och såg jag rätt finns det också handel där since 1907. Så ingen behöver ta färjan till fastlandet för att få sin mjölk, korvbit och rågbröd. Flera mindre hamnar finns med otaliga rödmålade strandbodar och båthus. Trevligt och lite pittoreskt mitt i högsommarvärmen. Fast jag hade också gärna velat uppleva Bergö på hösten eller varför inte på vintern.

Till Bergö tar man sig med färja och på 10 minuter är man över sundet. Allt gick väldigt smidigt och inga långa väntetider även om jag missade färjan med 10 meter från stranden när jag skulle tillbaka senare på kvällen. Lite snopet.

Festivalen ja. Den låg vid Bergö simstand. Där var det fint ordnat med sandstrand, minigolf, klätterställningar för barnen och naturligtvis trampolin ute på piren. Dagen till ära fanns servering av bl.a. korv och fiskpiroger. Ett tält fanns för den törstige där öl, cider och lonkero serverades.

Det var främst för The Heartbeat Band som jag besökte fesitval plus att jag fick bongat en ö till. Tyvärr tyckte jag inte bandet riktigt kom till sin rätt. Jag vet inte vad som felades, kanske det var värmen och solgasset som säkert var betydande på scen som var en lastbilstrailer direkt på marken. Sam´s Garage spelade sist och det var en trevlig överraskning. Lite mera rockigt. Frida Andersson kom direkt från Stockholm med flyg och visst kan hon sjunga och underhålla. Första gången jag hörde henne live. En fin musikalisk bekantskap.

Övriga band och artister var inte heller dåliga. Ett bra gäng musikanter hade arrangören Bergö Öråd & SkäriFolk fått ihop. Nightbird, Watermelon Bite, Jerry and the Outlaws.

Tyvärr var det inte så mycket folk till städs. Arrangören hade väntat sig 200 pers och jag undrar om det blev så många fler? Kanske det var för fint väder för att få ut folk på stranden? Hur ekonomin går ihop med så många artister vet jag inte men det fanns också ett flertal sponsorer med i spelet som kanske räddade evenemanget. Förhoppningsvis blir det en fortsättning nästa år för jag tror på konceptet att låta flera lokala band och artister uppträda och visa upp sig. Kanske det också skulle passa med lite mera folkmusik? Eller varför inte ta in något band eller artist från andra sidan Kvarken? Jag tror ju på det regionala samarbetet och det finns massor med intressanta och bra band där. Jag menar inte dyra dansband eller kändisar utan liknande band som spelade i lördags.

Viktigt är också att barnen kunde få någon aktivitet till förutom lerverkstaden som fanns denna gång. Men visst, men en fin simstrand kommer man också långt.

Gärna skulle det också kunna finnas möjlighet till camping en natt eller två. Området är begränsat så detta kan inte bli någon stor festival och det är kanske det som är charmen med dessa mindre arrangemang. Bilen fick man lämna vid skolan 2-3 km bort men man fick biljett till gratis taxi ut till festivalen.

Jag kände bara en person där men desto roligare var det att prata med henne. Bästa hade det varit om man varit några personer som tillsammans besökte festivalen. Vad jag kunde hör av folket omkring mig var det dialekt, risksvenska och finska som hördes till lika delar. Säkert många emigranter och hemvändare på plats förutom villaborna.

En fin lördag på stranden och är det nästa år lika intressant musikalisk mix så kanske jag kommer åter. Jag kände mig välkommen även om jag så att säga var utbys.

Edit: Enligt artikel i Vasabladet kom det ca. 300 personer till festivalen på lördag. Till söndagens allsång kom 150 besökare.


Publik både till lands och sjöss

Nightbird (Anna-Stina Jungerstam)

The Heartbeat Band

Jerry and the Outlaws

Sam´s Garage

Watermelon Bite

Frida Andersson

Färjefästet på fastlandssidan

Sjöbodar på Bergö

Full last, kan man säga

Både badstrand och plats för publik

Picknick och festival. Lite fläktade vinden så det var inte den värsta hettan.

Byadagen i hetluften

Idag har vi firat byadagen här i Oxkangar, den årligt återkommande sammankomsten när infödingar, villabor och emigranter samlas i juli för att en stund tillsammans släppa vardagen och umgås. Vädret var oss även i år nådigt och vi hade en strålande sol som minsann lockade fram svetten. Temperaturer på mera än +25. Jag vågar inte säga någon exakt siffra för min digitala utomhusmätare hade lagrat + 40 C i minnet men då var det naturligtvis i solen. I alla fall hett så det kändes.

Per, ordförande för byarådet som är arrangör, hälsade välkommen. Dennis Rönngård bjöd på kända sånger och ledde också senare allsången. Korvgrillning, kaffe med dopp, pilkastning, lotteri och årets festtal hör till dagordningen på byadagen. Och naturligtvis samtal och trevlig samvaro som sig bör.

Festtalet hölls av Johanna Backman, tredje generationens villabo med rötter i Helsingfors, bott på många ställen i världen och nu boendes i Stockholm men har en del av sitt hjärta på Lill-Oxkangar. Hon har varit här sedan barnsben.

Hon berättade bl.a. om hur hon lärde sig att förstå och använda dialekten i denna del av Österbotten och vad den betytt för henne. Ett kärlekens och glädjens språk. Det var byns dåtida barn och ungdomar som lärde henne dialekten och den sitter än och används vid behov.

En av de först meningar på dialekt hon fick lära sig var: ”Mjölttjin i hinttjin je i bettjin” vilket betyder, Mjölken är i hinken i bäcken. Ett försök till stavning ser konstigt ut men så låter det ungefär. Den tiden fanns det inga kylskåp utan kylning av matvaror fick skötas på bästa sätt, i t.ex. i en bäck eller i en spånhop. Brunnar kunde också användas för kylning.

Hon tyckte om att simma och det var i samband med detta som byns ungdomar tyckte att hon borde lära sig följande mening: ”Ja far såm in schifftnykäl i båttnin” som översatt betyder ”Jag sjunker (far) som en skiftnyckel till bottnen”. Johanna var dock en duktig simmerska och något sådant hände inte.

Johanna använder sin dialekt i samtal med ortsbor men ibland händer det att infödingen försöker prata lite bättre svenska med henne. Det försöker hon avvärja och har sina standardmeningar för att åter låta samtalet glida in på dialekten. Vad hon dock inte nämnde men som är rätt intressant att om någon vars modersmål är dialekt försöker tala finsvenska, högsvenska eller rikssvenska så kallas det att ”denska”. Varifrån detta denska har kommit vet jag inte men när jag var liten trodde jag att det var samma som danska, att personen pratade danska.

Fint är i alla fall att dialekten lever och frodas i byarna. Det skall vi vara stolta över. Igår lördag besökte jag SkäriFolk på Bergö. Där talar de en lite annan dialekt men det får jag återkomma till vid tillfälle.

Som tur var tog tälttaket emot det mesta av solens obarmhärtiga strålar.

Hur varmt det än är ute så naturligtvis måste det också ätas varma, gillade korvar. Allt annat vore att frångå traditionen och vem vill det?

Lotter skulle också köpas. Jag vann ingenting men vad gör det.

Här är Johanna Backman mitt i sitt tal medan trubaduren Dennis Rönngård sitter på avbytarbänken längre bort. De två amplarna som hänger  i taket blev sedan till lotterivinster.

Sköna härliga sommar, till SkäriFolk jag far

Vi människor älskar att prata om vädret. Ofta om det är dåligt väder och speciellt på midsommar när ”alltid-dåligt-väder-på-midsommar” skall bekräftas.

Eller så är det för varmt. Som nu. Nästa vecka lovas sol hela veckan och temperaturer närmare +30 C. Då är skuggan guld värd och tidig morgon eller sen kväll är den bästa tiden på dygnet. Nej, vi skall inte klaga på vackert väder i onödan, tids nog har vi regn och rusk, kyla som går in i märg och ben.

Idag hade jag tänkt att åter åka till Kaustby och festivalen där men planerna har ändrats. Istället blir det SkäriFolk på Bergö söder om Vasa. En ny festival med visa, folk och rock. Vid kolla av den musik som senare idag kommer att spelas fastnade jag definitivt för denna nykomling bland festivaler och kommer att ge den en chans. Konceptet låter bra: fin musik i skärgårdsmiljö. Barnen får också sitt genom Apan Anders som startar evenemanget kl. 15.00. Man måste ta vara på tillfället när det bjuds på evenemang ute på landsbygden här i Österbotten.

Till på köpet har jag aldrig tidigare besökt Bergö så det blir intressant att se denna skärgård och bebyggelsen där. Färja får man också åka dit. Gratis!

Musiken intressant och mest ser jag fram emot The Heartbeat Band. Riktigt bra musik. Även de andra banden verkar bra så jag ser fram emot en härlig kväll i Bergö ikväll.


Skärifolk – Bergö

The Heartbeat Band  

Fåren ser ut att ha det bra i  hagen tidigt på morgonen. Senare på dagen blir det väl hett under pälsen

Sister Jane bjöd på grillat igår kväll och vi lät oss väl smaka!

Allehanda blomster har sin högtid nu. Allt från strålande färggrant till dämpade färger.

Min onsdag på Kaustinen Folk Music Festival

Jodå, jag besökte Kaustinen Folk Music Festival i onsdags. Eller Kaustbyfestivalen som jag säger fast det är ingen som verkar veta vad det är förutom här i svenska Österbotten.

Jag hade tänkt blogga om detta igår torsdag men jag var så trött och hängig att det blev till ingenting. Dagen bara rann iväg och helt plötsligt var det kväll och fortfarande trött gick jag till sängs i kristlig tid. Vad som fattades mig vet jag inte. Idag morgon, fredagen den trettonde, vaknade jag däremot pigg och redo redan klockan fem på morgonen.

Ganska mycket folk där och många musikanter som ville uppträda. Stora som små. Fint att det finns detta tillfälle även för amatörer att få ta fram sitt instrument och bjuda på sin repertoar. En trevlig och bra stämning. Och inte ett enda fyllo såg jag utan alla verkade vara där för att njuta av musiken, sommaren och samvaron. För det handlar mycket om samvaro för de som är aktiva inom folkmusiken.

Det är inte bara den traditionella folkmusiken som spelas utan utbudet är brett och med många intressanta inslag för oss som gillar alternativ musik. Kända, finska artister brukar också uppträda för de som vill dansa och se kända nöjesprofiler.

En sak jag lade märke till, både i onsdags och tidigare, är den dragning ett stort, öppet golv har på små barn. De rusar upp, springer och leker helt utan blygsel och hämningar. Många gånger är också barnen de första som låter sig svepas med av musiken och takten.

Jag visar lite bilder men tillhörande text.

Soligt och fint väder. Många satt i skuggan eller solade på filtar.

Spontanspel förekom både här och var. Här några gossar som var riktigt duktiga på sina instrument. Kanske jag kan få med dem på en video senare.

Både dans och slickepinne sköttes på samma gång. Det gäller att inte spilla någon tid.

Fiddlarna uppträdde i Spelmanshuset. Här finns också musikanter från Oravais.

Omiri från Portugal. En fartfylld show av en en-mans-orkester med förstärkning från både video och playback. Soundet påminde till viss del om Trad.Attack! från Estland som jag ifjol hörde på Kaustby och Urkult. Modernt med grymt basljud och dansvänligt. Mixade inslag av äldre kvinnor som sjöng gamla visor till denna taktfasta dansmusik. En av akterna som jag på förhand var intresserad av. Omiri levererade!

Sväng inte att förglömma. Musik som spelas på munspel. Allt från vackert till dansant.

Chouk Bwa från Haiti trummade minsann loss! Lite woodoo fanns visst också med i musiken.

La Riippa Group var också ett av de band jag var nyfiken på. Om jag inte är helt fel underrättade borde Jessica Riippa (sång) vara syster med Niko Riippa, gitarristen i Wentus Blues Band. En jazzig stil och mycket bra framfört. Julia Hansson trakterar dragspelet, en tidigare musikalisk kändis för mig. Från Karleby-hållet.

Och naturligtvis Folk All-in Band från Sverige som gav järnet uppe på Kallio Klubi. Mödan värt att klättra dit upp. FAB är ett riktigt partygäng som får alla att plocka fram dansskorna. Jag såg dem för något år sedan tillbaka på samma scen. Emma Ahlberg, andra från höger, också bekant från andra uppträdanden.

Och ser man på, dök inte finska Enkel upp i slutskedet på FAB:s uppträdande! Dem såg jag ifjol på Urkult i kyrkan. De passar lika bra på röjarscenen på Kallio Klubi.

Något  jag lagt märke till att många musikanter och artister i denna typ av musik uppträder i olika grupper och sammanhang. T.ex. finns i gruppen Enkel hon som spelar dragspel, Leija Lautamaja. Jag har sett henne i flera andra grupper. Och Emma Ahlberg i FAB spelar också i andra konstellationer. Jag tänker i första hand på Ahlberg, Ek & Roswall i Sverige.

Samma har jag med åren fått mera insikt i hur musiken organiseras på KFMF och Urkult. Det finns ett visst mönster.

Och till sist bandet Ritva Nero som presenterar sig som Headbanging Folk Group. Folkmusik med hårda och snabba hårdrock-trummor som driv. Party metall rock-band. Snacka om att det är variation på KFMF. Ett av banden jag också var nyfiken på.

Vilka var bäst i onsdags? Svårt att säga, alla hade de något att bjuda men för att ha någon slags sammanfattning så var Omiri och Ritva Nero kanske de som för mig var intressantast. Lite annat än vad man väntar sig på en folkmusikfestival. Och visst, gossarna som trakterade sina instrument  i sandlådan, ser det ut som, var inte dumma de heller. Bild nummer två.


La Riippa Group 

Ritva Nero 

Enkel 

Chouk Bwa

Omiri  

Folk All-in Band 

Sväng  

Kaustinen Folk Music Festival

 

 

Jag döstädar därför att solen är så het

Att jag döstädar idag betyder inte att jag tänker kasta veven de närmsta åren. Alla borde döstäda med jämna mellanrum. Gå genom sina grejor: kasta sådant som är skräp, ge bort, sälja, sortera och behålla sådant som är nyttigt och användbart inom rimlig tid. Inte dra på sig alltför mycket bra-att-ha-grejor eller falla för nostalgimasken. Eller jo, det kan man kanske göra men då måste man ha gott om förvaringsutrymme och god ordning på grejorna. Men många gånger, till vilken nytta?

Jag hörde på radion häromdagen från en teater i Stockholm där de har en stor mängd rekvisita till verksamheten. Allt från kläder till möbler och radioapparater och allt däremellan. Frågan var hur de kan hålla ordning på allt detta, det handlar om tusentals föremål. Jo, de tar helt enkelt en bild av sina saker och lägger in dem i en databas med platsangivelse. När sedan vissa rekvisita efterfrågas kan de snabbt ta fram en bild och visa. Inget tidsödande sökande i dammiga förråd och rotande i kartonger och skåp.

Något sådant har jag också funderat på när det gäller bra-att-ha-grejor. Inte bild av varje liten manick utan en översiktsbild och sorterade efter ett visst system. För vad hjälper det om man har en massa grejor och verktyg om man inte vet var de finns och hur de se ut.

Egentligen har jag stort hus och ett ännu större uthus så men lite ordning och reda borde jag kunna hysa en ansenlig mängd gods. Dock kommer jag att vara rätt restriktiv. Mycket av det vi sparar använder vi aldrig.

Som gammal Lean-kordinator i Saltgruvan har jag insett hur viktigt det är att ha ordning på sina grejor och ha dem tillgängliga när man behöver dem. Jag menar att det också går att använda Lean i sitt vardagliga liv men att man först måste fundera över vad man vill och hur ha det ordnat. Sätta ramarna. Tyvärr har jag privat inte varit min egen bästa lärjunge men med små steg framåt så tror jag det skall orda sig.

Att jag började med döstädandet i farstun idag beror på att det är stålande sol, hett och svettigt. Jag håller mig gärna i skuggan då och i farstun är det till och med lite svalt. Som den friherre jag är har jag sedan möjlighet att gå ut i solen precis när jag vill, prata lite med fåren och ta en sittstund i skuggan under körsbärsträdet; lyssna på radio. Blir  döstädandet inte färdigtidag fortsätter jag en annan dag. Huvudsaken är att det går framåt om än med små steg.

Nu blir det dock annat denna eftermiddag. Om en liten stund blir det avfärd till Kaustby folkmusik festival och lyssnande på musik resten av dagen. Förhoppningsvis har jag något att rapportera därifrån. Kanske lite bilder. Kameran hänger med som vanligt.


Döstäda och låt eftervärlden få det bästa av dig

Detta blev dagens skörd av ”bra-att-ha”. Inte så mycket ändå.

 

Och detta förs till soptippen. Fast skottkärran behåller jag.  Den är bra och ha.