Torsdagslunch och kristaller på vift

Så god dagens Chili con carne på Fjärden Kaffestuga i Oravais var! Jag tog två gånger. Ärtsoppa fanns också men den fick idag ingen chans. Pannkakan med grädde och jordgubbsylt som efterrätt var utsökt. Med andra ord en lyckad torsdagslunch även om vi denna gång bara var två från byn.

Nästgårdssvåger befanns sig på annan ”ort” och missade därmed denna kulinariska upplevelse. Han hade ett par dagar tidigare drabbats av en mystisk sjukdom. Han blev alldeles yr i skallen vid vissa rörelser och upplevde det hela som mycket obehagligt. Vid besök hos Hälsovårdscentralen fick han en klargörande diagnos: han hade fått kristallsjukan. Läkaren hade behandlingen klar på ett ögonblick och efter en serie vridningar på huvudet åtgärdades problemet och han blev åter den frimodiga yngling han är.

Jag kunde konstatera att han fick huvudet kalibrerat så nu är han åter i skick för nya äventyr.

Det hela handlade om att kalkkristaller i örat lossnat vilket påverkade balanssinnet. Alla möjliga sjukdomar finns det då. Aldrig hört talas om tidigare.

Prommenad i Oxkangar
Också en vinterskog, denna gång utan kristaller på gren och topp.

Är även jag en flummig, haschrökande människa från ett lumpläger?

Det är sällan jag får kritiska eller negativa kommentarer på bloggen. Och aldrig elaka kommentarer. Det är jag tacksam för. Egentligen få kommentarer som jag sållat bort. Men bloggen är liten så chansen är väl inte så stor.

För en tid sedan fick jag dock en kritisk kommentar; dock ej direkt riktad till mig eller min blogg. Den handlade om mitt älskade Urkult som framställdes i mindre smickrande ordalag. Där beskrevs Urkult som ”den flummigaste och mest fördummande festival som någonsin uppstått”. Jag drog på smilbanden när jag läste formuleringen. ”Flummiga haschrökande människor som ser ut som de kommer från ett lumpläger” var ett annat omdöme. Personen som skrev kommentaren verkar bo i Näsåker där festivalen finns.

Jag vet inte vilka konkreta upplevelser av Urkult hen hade som skrev kommentaren men alla har rätt att framföra sin åsikt så länge det görs i god ton.

Mina erfarenheter är annorlunda. Visst kan det finnas droger där men inte alls i den omfattningen så att det skulle störa mig i alla fall. Egentligen förvånansvärt sällan som jag sett eller känt skymten av sådant. Och mycket lite fylleri. Kanske jag har haft tur, jag vet inte, men jag har ändå varit där fyra år. Jag har i stort sätt bara träffat trevliga människor. Vanligt folk, barnfamiljer och lättpratade, vänliga människor.

Musiken var inte heller bra: ”märklig, konstig musik”. Tja, smaken är ju delad som baken men jag har haft många fina musikupplevelser på Urkult. Ofta har okänd musik blivit mig mycket kär efter att jag lärt känna den på Urkult. Tar bara några exempel som Triakel, Maïa Barouh, Garmarna och Sara Parkman.  Musik jag inte skulle ha kommit i kontakt med om jag inte hört den på Urkult.

Därför har jag även i år stora förväntningar på Urkult och det första artistsläppet har kommit där Sofia Jannok finns med. Så glad jag blev när jag såg detta! Hon är för mig en stor favorit och enbart hennes framträdande är värt att åka till Urkult 2017. Själv föreslog jag henne i höstas på Urkults inofficiella FB-grupp. Vem mera kan tänkas uppträde i år? Kanske Brincadeira, den eminenta slagverksgruppen från Spanien, i en eller annan form? Vem vet, de skall i alla fall till Sverige kommande sommar. Spännande blir det med alla artistsläpp under de närmaste månaderna!

Svaret på rubriken är: nej vill jag påstå! Jag är nog en snäll och ganska vanlig farbror. Men jag gillar Urkult starkt!

Naturens små och stor under

Många är hungriga och snappar åt sig både frön och nötter från mitt fågelbord som främst är tänkt för mina små vänner, småfåglarna. De hade en enorm aptit trodde jag, tills jag upptäckte att även andra, större fåglar delade på frön och nötter med dem. Inte konstigt att det går åt hur mycket som helst.

I morse satt också en ekorre under fågelbrädet och åt solrosfrön som småfåglarna sparkat ut. En god stund satt den och mumsade tills jag själv gick ut för att fylla på. Den får gärna äta lite av det som ramlar ned. Så vacker päls den hade! Förr brukar jag tänka att om skulle jag välja vilket djur jag finge bli skulle det bli ekorre. Nu är jag mest bokmal.

Kvällens spanska klarades galant av och jag berättade om min Cadillac. Uppgift till nästa gång är att berätta om mitt favoritfotografi, en rolig uppgift. Svårigheten är att kunna välja bland alla tusentals bilder jag har. Helst vill jag berätta om fler. Det blir troligen en eller ett par ur min Flickr-katalog.

En vacker soluppgång färgade himlen starkt rosa i morse. Jag for ut för att fånga den nya dagen trots att jag redan har många soluppgångar och solnedgångar fotograferade. Det blir liksom inflation på solens inträde i öster även om det är vackert. Jag kunde inte hålla mig och därför blir det även en sådan bild infogad i detta inlägg. Det är trots allt gott när man än kan glädja sig åt en ny dag, representerad av en förtrollande morgonrodnad en kort stund. Sedan är den borta och kommer aldrig igen; just denna explosion av intensivt färgscenario.

Ekorre vinter
Här den sitter snällt och spisar, ekorren min
Morgonrodnad
Så stark var morgonrodnaden i morse. Inget mixtrande med färger.

Frostigt landskap i rätt ljus

Idag var det en sådan fin vinterdag som man bara kan önska sig. -8 C och rimfrost i träden. Speciellt lämpat för fotografering därför att solen dolde sig delvis i lätta moln vilket inte skapade skarpa skuggor i bilden. Naturligtvis tog jag kameran med under min vandring runt om i byn. Först längs med naturstigen ut till sjön där jag gick ombord på isen och fortsatte mot hamnen. Andra hade gått före mig, både människor och djur.

Fortsatte längs med mindre byvägar och kom också till skogs där jag inspekterade ett nytillkommet kalhygge. Som tur är hade avverkningen inte förstört den fina skogsstig som går förbi där.

Det är sådana dagar som gör att jag står ut med vintern!

Prommenad i Oxkangar
Fladan
Prommenad i Oxkangar
Fladan
Prommenad i Oxkangar
Frosten
Prommenad i Oxkangar
Utkikstornet på Storstenen i Fladan
Prommenad i Oxkangar
Skogen, det stående folket
Prommenad i Oxkangar
Den räddade stigen

Bloggtips

För ett par blogginlägg tillbaka tipsade jag om Kugges blogg när hon nu reser i Argentina. I senaste blogginlägget berättar hon om en vinprovningstur på cykel runt om Mendoza, en stad nära Andernas bergskedja. Själv skulle jag också vilja göra bussresor runt om i Argentina. Kanske, kanske, vi får se.

En annan blogg som åter är aktiv är McLindes ord. Denna gång berättar hon om en kommande resa till Thailand, New Zealand och Australien. Hon startar imorgon söndag, tillsammans med sin make, denna 3 månaders resa. Hon är i min ålder och således ingen ungdom men hon är ung i sinnet. Lägg därtill att hon är fenomenal på att skriva och har inga svårigheter att ta fram det humoristiska i det som händer och sker.

Jag vill ytterligare tipsa om en blogg och denna gång en nordisk blogg, nämligen ”Min bygd – mitt ansvar”. Bloggen är ny för mig och jag har inte hunnit utforska den närmare men den verkar bra. Bloggen handlar om landsbygden i Jämtland och hur man får glesbygd att leva och också växa. Ett ämne nog så viktigt för oss Österbottningar när dagens regering mest verkar göra livet surt för oss som bor lite vid sidan av ring 3. Bl.a. har minister Anne Berner (C) på förslag att avsevärt fördyra avgifterna på skärgårdsfärjorna. Och detta kommer från en centerpartist som förväntas måna om landsbygden. Men nej, nu gäller det att gå fram med storspaden. Kosta vad det kosta vill!

Jag är inte någon konspirationsteoretiker men jag undra verkligen om de inte finns en dold agenda för att utarma landsbygden och flytta folk till tätorter och storstäder. Det blir nämligen mycket billigare då; tycks centraliseringsivrarna resonera. – Vi spjärnar emot, det kan ni vara säkra på och utan landsbygd ingen storstad!

2017-01-14-nissus-mane-002_1
Inget resande för min del i nuläget. Månen lyser klar över min stuga denna kväll där jag kurar vid datorn och vedspisens värmande fundament

Namnbyte

Jag fick ett dödsbud; som jag visserligen anat men som ändå kom som en plötslig bekräftelse. Jag har under en lång följd av år haft kontakt med en av salig mors väninnor från den tid hon bodde i Stockholm. Skickat julkort, fått brev. Maskinskrivna sidor i retur ännu ifjol. Inget Word, printer eller epost där inte!

I december fanns hon inte på Eniro i Sverige som hon eljest brukade. Jag skickade ändå julkort och skrev min adress på kortet som en ledtråd.  Jag fick ett telefonsamtal: hon har gått bort i en ålder av 92 år. RIP Brita!

Mannen som ringde hade haft svårt att hitta mitt telefonnummer. Jag fanns inte på Fonecta i Finland. Orsaken är att jag inte finns i dagens digitaliserade telefonkatalog med mitt riktiga namn. Förutom min jobbtelefon vilket kan vara vilseledande.

Kärt barn har många namn och jag har förutom mitt riktiga tilltalsnamn också namnet Bengt vilket få känner till. Detta namn Bengt använder Fonecta Finland vilket skapar viss förvirring hos de som söker mitt telefonnummer.

Detta ändrade jag på idag och fr.o.m. måndag borde jag finnas på Fonecta. Alltså lever jag!

Vill ni komma i kontakt med mig kan ni skriva en kommentar på denna blogg eller skicka ett epostmeddelande. Kontaktinformation finns på bloggen. Jag passade på att hämta hem den sista telefonkatalogen som ges ut i våra trakter denna dag. Inte ens där finns jag som tryckt på papper. Jag är ju trådlös!

Telefonkatalog 2017
Hittar ni mitt namn i Livets bok Fonecta? Nope även om ni plockar fram de bästa läsglasögonen.

Pyttipanna men inte som dagens lunch

Så gott plättarna med grädde och jordgubbssylt smakade! Torsdagslunchen avnjöts på kaffestugan tillsammans med några andra herrar från byn. Mycket folk i stugan men vi rymdes med på ett hörn. Laxsoppa eller fläskkottlett var huvudrätterna och gott smakade det. En av deltagarna bjöd på historier från den tid när lastning av virke på stora lastfartyg skedde i byns närhet. Konstigt nog att ingen fick sätta livet till för det var ett inte helt riskfritt arbete. Ungefär som flottning skulle jag tro. Jag skall skriva upp historierna så länge jag har dem i minnet.

Lite pyttipanna från dagen som varit: Stormat har det gjort idag och vattenståndet är högt. Fortfarande halt och besvärligt på vägarna och än kör folk i diket här och var.

Jackan som jag hade besvär med i affären här om dagen har gott hädan. Åter fastnade dragkedjan under hakan och denna gång hjälpte inget lirkande och när tålamodet tröt efter en kvart så tog jag i med kraft och rev isär dragkedjan som nu är helt pajad. Min trotjänare till vinterskor har gett upp. Sulan håller på att lossna. Min externa datorskärm håller också på att bråka. Den blinkar som en tok de första fem minuterna vid uppstart. Ungefär som ett trasigt lysrör. Troligtvis någon kondensator som behöver bytas. Bara tråkigheter.

Nåja, inte bara små förargligheter; jag fick också påbörja en ny bok idag, eller rättare sagt två: ”Fjällfolk” av Bernhard Nordh och ”Vårt liv” med samiska dikter. Jag har alltid ett par tre böcker på gång men jag läser ganska långsamt. Sedan kan jag tipsa om en blogg på resa: ”# Kugge skriver”. Scrolla till  4 januari om ni vill läsa från början! Hon är på resa i Argentina och naturligtvis följer jag med på detta äventyr. Jag är ju själv ett stor Argentina-fan. Få se om jag inte kommer att göra en tredje resa dit? Kugge skriver om sin ensamresa i Argentina och alla de möten hon gör med främmande människor. Det är just det om är poängen med att resa ensam; man tvingas mer eller mindre att ta kontakt med människor på ett sätt man inte gjort om man rest två eller som grupp.

Så kan jag bjuda på min nya Spotify-lista för detta år: WM 2017. Var så god och lyssna om ni vill! Påfyllning sker hela året. Förra årets lista blev mera än 27 timmar lång med 413 låtar och jag antar att årets list blir i samma omfång.

oxkangar-2017-01-12-006
En något tråkig vinterbild men sådan var verkligheten idag. Blåsigt, grått och med lite snöfall.