Välj affisch till Urkult 2018!

Nu får ni vara med om att göra ett viktigt val! Ni får spänna era konstnärliga muskler till det yttersta och ta två steg bakåt för att rätt bedöma bland de 20 förslag till affisch som kommit in till Urkult 2018.

På affischen måste det finnas tre saker för att få vara med och tävla. Korpen, månen och båten. Sedan får den se ut hur som helst. Man får också tänka på att ovan på den affisch som blir vald kommer det att finnas text med info och artisterna. 20 förslag har kommit in och nytt för i år är att vi vanliga dödliga kommer att få avgöra vilka affischer som kommer att gå till final. Styrelsen tar sedan beslut om vilken som blir vald. – Själv tycker jag det är jättesvårt att välja, alla är fina på sitt sätt.

Även om ni inte kommer till denna eminenta festival så är det fritt fram att rösta en gång. Kanske det blir ert första lilla steg för att någon gång i framtiden besöka Urkult?

Förresten helt ny design på deras hemsida och tadaa, jag har fått äran att bidra med ett flertal bilder till hemsidan. Redan på röstningssidan finns en bild och utforskar ni hemsidan ytterligare så lär ni snubbla över fler av mina bilder. –  OBS! Artisterna kommer att bli många fler!

Så var det sagt. Veckorna knatar iväg och snart är vi där, sommaren som kommer att bli lång, het och helt underbar. Men först lite musik i Umeå kommande helg. Stay tuned!


Röstningssidan för affischen Urkult 2018 

Bilder på tidigare affischer för Urkult

Så ser förslagen ut i komprimerad form.

Annonser

Mina 15 favoritbloggar, tips!

Så tar vi då listan med de bloggar jag läser regelbundet. Vissa kollar jag varje dag, andra någon gång i veckan eller så. Jag tar först mina tre toppfavoriter och sedan blir det blandad godis utan turordning och allra sist kommer de bloggar skrivna av män som jag upptäckt den senaste tiden.

Min absoluta favorit är Jonna Jintons blogg. Henne har jag följt åtminstone 6 år. Hennes blogg är naturromantik, vackra bilder och en äkthet som få bloggare kan prestera. Hon är en skapande människa som också målar tavlor, säljer fotoprints och just nu har hon ett projekt på gång med att göra en CD med kulning. Hon är storstadstjejen som flyttade från Göteborg till lilla Grundtjärn i Västernorrland. Jag har också träffat henne några gånger och hon är precis som hon framställs i bloggen.

En annan tjej och denna gång med rötterna i Gällivare är Jennifer Sandström med bloggen Forever abroad always at home som nu bor i Helsingfors tillsammans med sin pojkvän. Hon har rest runt i världen och även bott i Indien och Tyskland och vad passar då bättre än att hon har en reseblogg som också tar upp saker som att bo utomlands och egenföretagande.  Finsk-svenska kulturkrockar kommer upp ibland och är intressanta att läsa om.

En nykomling på min prispall för bloggare är Emma Pasanen med bloggen Fyrklövern och jag. Ganska nyligen upptäckte jag hennes blogg. Hon är hemma från Österbotten (troligtvis från Nykarleby) och skriver delvis på dialekt men ändå inte så att det blir tungt att läsa. Egentligen är det ganska charmigt med hennes bloggstil. Hon befinner sig nu i Mexico City tillsammans med sin pojkvän som är mexikan och musiker. De söker också bostad där eftersom deras förra hem förstördes av en jordbävning ifjol. Hon verkar vara en pigg och optimistisk person. Där andra hittar maskros, där hittar hon fyrklöver.

Min niece Christina skriver bloggen Fina Christina och naturligtvis vill jag läsa om hennes vardag som bl.a. handlar om handarbete, loppisfynd och om charmtrollet Doris, en dvärgschnauzer.

En annan av mina favoriter är nu på resa i Central-Amerika. Det är Monica Lindhe som från och till skriver på sin blogg MacLindhes Ord. Hon skriver med humor och är observant och drar sig inte för att ge snabba och träffande porträtt av människor hon möter. Inte alltid till deras fördel men då har de oftast sig själva att skylla. Hon är även fotokonstnär och har nått fina framgångar med sina tavlor. En blogg som just nu rekommenderas varmt! Däremellan kan det bli en och annan paus.

En som också skriver mera sporadiskt men som jag hållit fast vid under alla år är bloggen med det märkvärdiga namnet Ulvstrumpas strumplåda. Härligt språk och underbar att läsa även man efteråt knappt kan redogöra för vad man läst om. Så omtumlande är inläggen ibland. Senare år ganska fåtaliga inlägg men nu 2017 verkar hon ha piggnat till igen och levererat hela 27 inlägg. Och fler hoppas vi att det blir!

En blogg som jag tycker mycket om är Timmer och Masonit. Hon skriver om verkligheten ur en femtitalists synvinkel. Arkitekten som gjort klassresan från byn i Nordmaling till mellersta Sverige någonstans. Hon skriver bl.a. om sin morfars hus som hon ärvt, om inredningar i masonit, hembygden, kulturhistorien och byggnadsvården. Och ibland går hon till rätta med trögheten och svågerpolitiken i sin barndomsby.

För att återgå till Österbotten så läser jag varje dag Caroline på Sevedays portal. Orädd och framåt, nybliven ägare till ett hus som hon tillsammans med sin sambo färdigställt. Katterna har det gott i det huset och bäst har Fantomen det, min favorit.

Travel with Malin är en riktigt bra reseblogg. Finlandssvenska och digital marknadsförare. Precis som jag älskar hon Sydamerika och nordisk natur. Nyligen har hon också besökt Argentina.

En bloggklassiker i Sverige är Underbara Clara. Hon bor i en by utanför Umeå en bit inåt landet. En del handlar om sådant jag inte har så stort intresse av men hon är en suverän skribent, föreläsare, affärskvinna, feminist. Det är själva stilen på hennes blogg jag gillar och att hon har skinn på näsan. Hon är inte rädd för att säga ifrån.

Inte långt borta från Underbara Clara bor också österbottniska Felicia som har bloggen Hemma hos Felicia. Hon studerar på Umeå universitet och det var därför jag började följa henne blogg för at snappa upp eventuella kulturkrockar och vad hon upplevde som största skillnader mellan Österbotten och Umeå. Så mycket krockar blev det inte, hon anpassade sig snabbt och väl, men hon har fina bilder på mat och vad annat, kostvetenskap som hon studerar. Jag träffade förresten henne och hennes föräldrar helt kort i somras på Juthbacka-marknaden.

En blogg som jag också följer regelbundet är Ama de casa, ”hemmafrun” från Skellefteå (tror jag) bosatt i Spanien tillsammans med sin man Anders. Roliga och fyndiga inlägg förknippade med vidhängande bilder. Ofta är de ut på resor runt om i världen.

Så sist men inte minst de tre bloggar som är skrivna av män som jag relativt nyligen upptäckt och följer.

Den första är Konsten att flyga, hoppa och missa marken skriven av Marcus Rosenlund, veteskapsredaktör på Radio Vega för det populära programmet Kvanthopp. Bra texter om vetenskap, teknik och underfundiga funderingar. Ta bara inlägget ”Den tragiska balladen om stackars Johan och hans på tok för många armbandsur” från 8 februari. Inte vem som helst som producerar en sådan text. Många intressanta inlägg.

En annan manlig bloggare, denna gång från Österbotten, är Notgubben, med allt från himmel till jord. Jag håller inte med honom i allt men han har många tänkvärda inlägg och vardagsbetraktelser. Och han är en flitig bloggare som uppdaterar flera gånger i veckan. Jag känner igen mig mycket i det han skriver om.

På andra sidan pölen sitter Stigfinnaren i Älvsund, läkaren från Skåne som hamnade i Älvsund, Nordanstig kommun i Hälsingland. Inläggen är filosofiska och tänkvärda. Jag har inte hunnit läsa alla hans inlägg ännu men den som väntar på något gott… osv. Han verkar ha startat bloggen i januari detta år. Senaste inlägg ” Bladen föll från blommorna, vissnade, och låg kvar” från 16 februari, en betraktelse över något så självklart som en mors kärlek är en tiopoängare!

Det finns fler bloggar jag läser och kanske jag får återkomma en annan gång med fler bloggtips. Kanske ni bland mina favoritbloggar hittat en ny bekantskap, vem vet. Skriv gärna en kommentar i så fall.


Jonna Jinton 

Forever abroad, always at home 

Fyrklövern och jag 

Fina Christina 

MacLindhes ord 

Ulvstrumpas strumplåda 

Timmer och Masonit 

Caroline  

Travel with Malin 

Underbara Clara 

Hemma hos Felicia  

Ama de casa 

Konsten att flyga, hoppa och missa marken  

Notgubben 

Stigfinnaren i Älvsund   

Ännu en fin och solig vinterdag idag när jag på denna väg gick och tänkte på vilka bloggar som är mina favoriter. Bilden är dock från 5 febr.

 

Varför jag läser bloggar

Jag skriver blogg men jag läser också andras bloggar.  Vissa kollar jag dagligen, andra en eller två gånger i veckan och så en del mera sporadiskt men de finns ändå bland mina bokmärken. Alla har de sin stil och poäng och det är svårt att säga vilken som är bättre än den andra. Det har med tycke och smak att göra.

För att jag skall bli riktigt intresserad av en blogg så bör uppdatering ske åtminstone 2-3 ggr per vecka. Är det mera sällan bör uppdateringen ske en bestämd vecko- eller månadsdag så att jag vet när det ungefär är lönt att titta in. Inte så kul att mötas av samma gamla inlägg 14 dagar i sträck, sedan må inlägget den femtonde dagen vara hur bra som helst. Sker uppdatering sällan och oregelbundet riskerar den bloggen ganska snart att halka ned på min lista.

Språket är en viktig sak. Att texten är lättläst och inte har alltför stora stycken. Sedan kan språket mycket väl vara färgat på ett eller annat sätt. Det får jag återkomma till.

Innehåll och bilder är naturligtvis det viktigaste och att bloggen känns äkta. Mode och smink är kanske inte mitt stora intresse. Därför faller i allmänhet sådana bloggar bort. Inte heller är heminredning direkt min grej, ej heller sport och träning. Jag vet egentligen inte vad som är min smak när det gäller bloggar. Det är kanske mera stilen som jag gillar och att den känns äkta. När en blogg känns äkta är svårt att säga, känslan bara finns där. Kanske som en slags sympati och gemenskap

De flesta av mina favoritbloggar är skrivna av tjejer. Kanske därför att utbudet av kvinnliga bloggar är så mycket större än de som är skrivna av män. På senare tid har jag dock fått korn på några bloggar som är skrivna av män och som är riktigt läsvärda. De två bästa bloggar jag någonsin läst var också skrivna av män men nedlagda för många år sedan.

Den ena var skriven av Martin Ezpeleta på Aftonbladet. En suverän blogg som inte mera går att hitta. Så är han också journalist till professionen.  Kvar finns dock en av hans tidigare bloggar men som sagt nedlagd: https://martinezpeleta.wordpress.com/

Den andra hette ”Gammal hårdrockare”, även den har upphört. Eller egentligen var den bloggen mera som en bok. Nya kapitel som kom med jämna mellanrum. Den finns kvar men är insomnad: http://gammalhardrockare.blogspot.se

Då tyckte jag dessa två bloggar var asbra; jag vill ha den känslan kvar.

Nu var här meningen att jag skulle rada upp tolv stycken bloggar och också kort motivera varför jag läser dem. Tyvärr blev inledningen alltför lång så jag avslutar här för ikväll och återkommer en annan dag.

En av dessa är min toppfavorit, ni kan kanske gissa vilken?


Legendaren som lämnade Flashback 

2018-02-02 Jokkmokk marknad-0071

2018-02-02 Jokkmokk marknad-0062

Ha, ha för att vara gubben mot strömmen, min egen, så visar jag till sist ett par bilder från modevisningen på Jokkmokk vintermarknad. Noll modeintresse men fota kan jag. 😉 Eller, jo visst är plaggen snygga, inte kan jag säga annat.

Att samtala med och utan språk

Jag har idag suttit en god stund vid tangentbordet och skrivit. Inte blogg utan en berättelse om hur det var på 50-talet i folkskolan här i byn. Till sommaren brukar det årligen komma ute en skrift ”Orvas” i Oravais Hembygdsförenings regi. Ofta kontaktar de mig och undrar om jag har något jag kan bidra med.

Till en början står det helt stilla och jag kan inte komma på ett endaste vettigt att skriva om, dåligt minne som jag själv har. Som tur är har en medlem i torsdagsklubben gott minne. Han är återflyttare efter att i Stockholm kört buss största delen av sitt yrkesverksamma liv och därifrån har han många roliga och märkliga historier men det är kanske inte sådant som det skrivs om i en hembyggdskrift från Österbotten.

Men han kan också bjuda på historier från byn den tiden innan han åkte till Stockholm. Som när han som skolgosse brukade besöka en äldre kvinna som bodde nära skolan och som var ruskigt duktig på att berätta spökhistorier. Då var det inte roligt att gå hem i mörkret. Han kanske lärde sig något av berättandet där.

Skolan på 50-talet i byn, ja, det blev det som blev mitt bidrag detta år till Orvas. Om det godkänns, vill säga. Han berättade, jag skrev. Vi får se vad slutresultatet blir.

Det är inte allom givet att vara en god historieberättare. Och nästan lika svårt är att få det på pränt. Eller svårt och svårt. Det svåra är att minnas alla detaljer och kluriga ordvändningar.

Igår mötte jag förresten en äldre kvinna som brukar rasta sin svarta schäferhund på vägarna i södra delen av byn. Hon var också pratsam och vi samtalade en god stund om allt mellan himmel och hjord. Hon är nämligen f.d. får- och getfarmare.

Bl.a. berättade hon att hon för ca två år sedan tog sin kappsäck samt hund och flög till Provence i södra Frankrike och bodde där ett halvt år i en liten stad utan att kunna någon franska alls. Det tyckte jag var häftigt för vad jag vet så är hon ingen globetrotter. Hon kunde lite engelska men det hade hon inte stor nytta av där.

Hon tog både dags- och timslånga promenader, handlade som vanligt i närmaste affär, gjorde samma mat som hemma och klarade sig gott utan närmare socialt umgänge. Jo, i butiken blev hon känd och lärde sig också så småningom något franskt ord men mycket gick ut på att peka och visa. Också ett sätt att samtala på. De döva gör det varje dag.

En gång hade hon som vanligt parkerat hunden utanför matvaruaffären. När hon handlat klart och skulle gå hem ösregnade det utanför och till på köpet var hunden borta. Hon blev helt bekymrad och trodde först att någon stulit hennes hund. Det visade sig dock att en av tjejerna i affären tyckte synd om hunden när det regnade och hade tagit in den i affären lite vid sidan om.  – Det tolkade hon som en vänlig handling och som ett erkännande att hon var accepterad i kvarteret.

Och visst är det så, visar man bara lite vänlighet och mod klarar man sig långt utan att kunna språket och även skapa någon form av kontakt med ortsbefolkningen. Samma var det när det fanns flyktingar i vår by och vissa av dem visade intresse för att få kontakt trots språkproblem. Mycket går om man vill och försöker.

Hunden igår sprang först omkring och skällde lite, tittade bekymrat på mig och nafsade lite lätt. Jag var nog en farlig typ som skulle hållas kort var budskapet. Vartefter vi stod och pratade lugnade hunden ned sig och helt plötsligt kom den fram till mig och satte sig nära och tryckte sig tätt mot mitt ben. Vi hade nog kunnat bli vänner också vi, även om vi inte pratade samma språk.

Ett behagligt ljus igår men ändå svårt att fotografera. Än ligger isen tung.

Street photography

Gårdagens inlägg bestod av bilder och ingen text, helt medvetet. Senare fick jag en kommentar och som svar skrev jag något om bilderna och kom samtidigt att tänka på Street photography, en genre inom fotografering som jag tycker är spännande.

Visst kan en landskapsbild, solnedgång och snötäckt skog vara vacker men det finns ju miljontals sådana bilder. Street photography är mera att fånga ögonblicket, det som händer just nu och sedan aldrig kommer tillbaka. Så kan också en landskapsbild vara men det är ändå samma vy även om årstid och ljus växlar.

Helst bör det finnas en eller flera människor på gatubilden och gärna mitt i en handling eller med en min som uttrycker något. En sådan bild är unik och högst troligt kommer situationen inte tillbaka. Bilden kan också föreställa en intressant detalj eller en ovanlig vinkel i allmän miljö.

Det svåra för nybörjaren är att våga rikta kameran mot okända människor, med eller utan tillstånd. Att först fråga lov förtar ofta den spontana stämningen, vilket är själva poängen med street photography. Det behöver förresten inte ske enbart på gatan utan vilken offentlig miljö som helst är lämplig.

Jag tittade en god stund idag på Street Photography på Flickr.com och vilka otroligt intressanta bilder som presenterades. Detta är något jag kommer att satsa mera på och jag skapade också idag ett album på min Flickr-fotosida där jag kommer att samla mina bästa gatubilder.

Idag är det tillåtet att ta bilder av människor på allmän plats om det inte är s.k. kränkande bilder. Det säger sig nästan självt. Hur det blir i maj när GDPR kommer att gälla i hela EU återstår att se.

I allmänhet tror jag inte att de flesta människor blir arga eller upprörda över att de kommer med på bild men ber de mig att ta bort bilden från kamerans minneskort så gör jag det naturligtvis. Det har bara hänt mig en gång att någon sagt att de inte vill vara med på bild. Det var ifjol somras på Urkult som en tjej kom fram till mig och sa så. Jag tog genast bort bilden eftersom det efteråt kan vara svårt att minnas vem det var som ville bli borttagen. Hon hade kanske sina skäl?

Tvärtom händer det ibland att folk kommer fram till mig och vill vara med på bild. Det har hänt mig flera gånger på Urkult. De tror att jag är någon slags proffsfotograf, ha, ha. Nåja, ifjol jag var i alla fall anlitad som festivalfotograf och så kommer det att bli även kommande festival i början på augusti.

Som sagt, Street photography är min nya utmaning och jag hoppas att jag inte får på flabben av någon uppretad medborgare som känner sig kränkt. Det gäller att agera med förnuft och inte vara påflugen.

Jag tycker att människor är det finaste man kan fotografera och jag tror samtidigt att riktigt lyckade gatubilder inte växer på träd. Jag tror också att det inte bara handlar om teknik och fotografisk skicklighet utan att också kunna få folks förtroende och att ta vara på den sociala miljön.

En spännande utveckling av mitt fotograferande och redan nästa helg kommer jag högst troligt att få till en och annan bild som i bästa fall kan kallas street photography. Här i byn är det inte så många tillfällen för sådan fotografering.


Street Photography Promenade –  Flickr

The Ultimate Beginner’s Guide for Street Photography  

10 Street Photographers Who Are Immortalizing Our Modern World  

GDPR: Så påverkas fotografer av den nya lagen 

Hovrättsesplanaden utan ord – För ett år sedan gjorde jag ett inlägg från Hovrättsesplanaden med liknande bilder som föregående inlägg

Här kommer ytterligare ett par bilder från i fredags när jag gjorde Vasaesplanaden i Vasa. Nu med lite folk i bild. Strax mera levande bilder även om dessa två bilder inte är några märkvärdigheter.

Vad vill ni läsa – omröstningen

Nu har det gått en vecka sedan jag hade omröstningen som gällde vad ni helst vill att jag skriver om. Glädjande nog kom det in hela 142 röster vilket är en stor förbättring sedan jag sist hade en omröstning. Då kom det in kanske ett dussintal så det är tio gånger mera röster denna gång.

Det som ni allra helst ser att jag skriver om är ”Livet på landet” med 14,79 %. Det är fint för det är ett av mina huvudämnen på denna blogg. På andra plats kom ”Upplevelser” vilket också är uppmuntrande för en upplevelse kan ju vara så mycket. Att sedan ”Reflektioner” kom på en tredje plats var en liten överraskning. Reflektion är ju mest mina egna tankar och funderingar och inte trodde jag de hade så stort värde.

Att Musik och Urkult hamnade sist var kanske en liten besvikelse men hej, inte snörvlar jag för det. Nog kommer ni att få läsa sådant också, om ni vill. Det går ju bra att bläddra vidare också om det inte faller på läppen.

Jag kommer nu i helgen att ta ned antalet kategorier, som för närvarande är 37, vilket jag tycker är för många. Istället blir det kanske ett dussin eller något liknande.

Följande kategorier har jag tänkt mig:

Livet på landet – att bo på landsbygd och i glesbygd. Byalivet. Nutid och historia. Landsbygd kontra stad, koncentration och decentralisering (21 röster)

Upplevelser – natur, konst och kultur, fester, festivaler, besök av olika slag, förunderligheter  (17 röster)

Reflektioner – tankar och funderingar, filsofiska utsvävningar, politik, böcker jag läst, film, teater, Tv och radio, (16 röster)

Svenskfinland – att vara finlandssvensk, språkfrågan i Finland, finlandssvensk i Sverige, en bro till Norden (15 röster)

Människor – människor jag mött, historier och berättelser om människor, original och vardagshjältar, de varmhjärtade, de kloka och mindre kloka, (14 röster)

Resor – med resor menar jag att bege mig lite längre bort än bara till provinshuvudstaden. Att sova borta åtminstone en natt. Resor i Norden, Europa och kanske ännu längre bort, förhoppningsvis (13 röster)

Fotovideo-bild – Fotosafaris, video på YouTube, egna och andras. Försök till konstnärligt skapande med bild (11 röster)

Allehanda – sådant som inte passar in på något annat. Kan vara nästan vad som helst. (11 röster)

Språk – modersmålet svenska, dialekter, främmande språk, (10 röster)

Musik – allätare som jag är på musik blir det nog en och annan recension av konsertbesök eller musik jag snubblar över. För övrigt funderar jag på att återuppta musicerande av något slag. Vi får se. (6 röster)

Urkult – naturligtvis, mitt skötebarn. Så lätt slipper ni inte undan. Det är ju ändå både en resa och upplevelse så månne det ändå inte skall tilltala några av er? (4 röster)

Norrland – fanns inte med i omröstningen men jag har ändå en hel del inlägg som berör Norrland så den får komma med som tolfte.

Något sådant. Eventuellt kan det tillkomma någon kategori men inte många fler.

En hel del jobb blir det att gå genom alla 1600 inläggen och kolla att de ligger något så när i rätt kategori men jag tar det vartefter.

Det finns också fyra röster som ville läsa annat men eftersom jag inte fick något konkret förslag låter vi oss nöja med det.

Till sist vill jag tacka er alla som röstat och visat intresse! Det är till stor hjälp för att gå vidare med bloggen.

 

Var kan detta vara? Både växande och stendött.