Öppna och stäng helskärm med ”F11”

Ikväll blir det ett litet datortips av den enklare sorten men ack så praktiskt och användbart.

Ibland när man surfar runt i cyberrymden (förresten ett ord jag inte hört på länge) vill man kanske se hemsidan i litet större format och utan menyer upptill och aktivitetsfältet längst ned (om man har så att aktivitetsfältet är ständigt närvarande). Med andra ord ”helskärm”.

Enklast är då att använda funktionstangenten ”F11” på tangentbordet. Det kan se lite olika ut på diverse tangentbord men oftast finns det en rad med knappar som börjar med ”F1” och slutar med ”F12”. Bakom dessa knappar döljer sig olika funktioner beroende på dator men ”F 11”-knappen öppnar i allmänhet hemsidan i helskärm när man är inne i webbläsaren och surfar runt.” F11” öppnar helskärm, tryck ”F11” en gång till så återgår skärmen till normalläget!

(Windows system)

Nämen titta! – den allra första stjälken dyker upp mellan snö och barmark. På ett dygn. Helt ute mitt på gårdstunet utan att växa i solbo eller skyddat läge. Våren är här! Tryck på bilden och sedan på ”F11” om du vill se den i stort format och helskärm.

Annonser

In i dimman

Nåja, så dimmigt blev det ändå inte igår morse. Först vid 8-tiden smög en lättare dimma in över skärgården men den blev inte långvarig; redan en timme senare smög den lika försiktigt tillbaka.

Jag tog dock kameran och körde en sväng men fick hålla mig till landsvägen genom skärgården. De mindre sidovägarna lider nu ofta av menföre varför jag ogärna kör där.

Jag hade hoppats på en kombination av solljus och dimma men den stunden blev mycket kortvarig och gav inte mycket i bildväg. Några bilder blev ändå hyfsade så här kommer de!

Dimmigt i Brudsund

Isläget vid Rågholms sundet, Västerö

Längre ut mot Västerö fanns det  ansatser till tidigt vårfiske. Eller en liten kryssning i råken?

Ödsligt vid Stråkaviken när jag tittade ut mot Gloppet.

Här var det inte många båtar i spiltorna. Bara kusins infrusna fiskebåt var sjösatt, eller skall vi säga issatt? Om några veckor är det mera liv här. – Stråkaviken, Österö

Sedan åkte jag tillbaka och då kom solen fram och skingrade snabbt dimman vid Rågholms sundet. Mera dramatiskt än så blev det inte denna dimmorgon men alltid något.

Idag sol! I morgon dimma?

Äntligen har våren lossnat från sina vintriga förtöjningar och kommit på glid. Snön verkar försvinna i rasande fart och värmen kryper upp i termometern dagtid.

Borta vid Byholms hamn håller isen på att gå och sundet blir för varje dag allt mera isfritt. Svanar håller till där men jag såg inga idag förutom några mindre sjöfåglar. Tranorna trupetar högljutt ut sina läten och tofsviporna flaxar redan ivrigt i Åkern. Just det, i Åkern, säger vi. Kajorna har anlänt och flyger flitigt med sina pinnar för att bygga bon. Vi är inte vänner vi, kajorna och jag. Åtminstone är inte jag vän med dem.

Jag tog en promenad idag i avsikt att fotografera en stuga som snart skall rivas och flyttas från byn. Det gäller att dokumentera så länge de finns, stugorna. En av dessa typiska stugor, röd med vita knutar, mitt i byn. Ytterligare en plats som blir tom, denna gång en byggnad, andra gånger är det människor som går ur tiden.  Vi krymper.

Solen sken ändå sitt bästa leende över byn. Det som finns kvar. Det skall vi ta vara på.

I morgon lovas dock mulet och i tidiga morgonen ser det ut att bli dimma. Hurra! Det gillar jag för dimma är fotoväder. Länge sedan det varit dimma men om jag bara orkar upp i tidig otta och dimma är av rätta konsistensen så blir det förhoppningsvis en liten fotosafari i morgon bitti. Hoppas kan man alltid på någon bra bild.

Nu tar i några bilder från dagens färd i landskapet.

Sundet vid Byholmen

Och diken är fulla med vatten, som det skall vara på våren.

Och detta gäng körde jag förbi ikväll på min färd genom landskapet. Ganska högljudda var de. Diskussion på gång.

Vasas Flora och Fauna på scen

En riktigt fin vårkväll när jag körde hem igår vid halvniotiden. Solen stod strax ovan horisonten i väster och kastade ett mjukt och guldgult sken över Österbotten, det Österbotten som delvis nyss besjungits på Wasa Teater. Vasa Flora och Fauna spelade och jag var där tillsammans med alla andra i nästan fullsatt sal framför stora scenen.

Jag gillar verkligen den stil som Vasas Flora och Fauna har. Att de sjunger på finlandssvenska och inte har låtit risksvenskan ta över trots att deras publik till stor del finns i Sverige och att de har starka band till kungariket. Det är inte heller den svenska som pratas i södra Finland, högsvenskan. Inte heller är det den dialekt som pratas på landsbygden i Österbotten. Nej, det är det språk som pratas i Vasa och i trakten däromkring. Kanske är det just därför de kallar sig Vasas Flora och Fauna?

De står där på scen rakt upp och ned, inga märkvärdiga krusiduller och avancerade danssteg. Naket. Möjligen kan Mattias Björkas rörelser på scen tolkas som utstuderade men i övrigt är det en stillsam trio på scen. Stillsamma och rakt på sak med texter som är berättande och då ofta hämtade från Vasa och trakterna söder om Vasa.

Det finns en sentimentalitet som är tilltalande i deras sånger, som hämtade från en annan tid men ändå så nära. Inslag i texterna är ofta lokala och känner man inte till Vasa kan det vara svårt att hänga med, tycker man.  Ändå går deras musik hem i Sverige och det är där de skördat de största framgångarna. Känner publiken i Sverige till Rewell, Ollis, Vöråstan och alla andra lokala fenomen som förekommer i texterna? Har den rikssvenska publiken tid och intresse att närmare förstå och sätta sig in i texterna? Att publiken igår kväll hängde med i texterna var en självklarhet. Jag tror många kände igen sig.

Något som förstärkte det sentimentala var de svart/vita bilder från Vasa som visade på scenen bakom dem. Som från en annan värld. Det är kanske det som gör deras musik så lockande, det mystiska Vasa som ändå är så vardagligt.

Vasas Flora och Fauna kan också ses som en parallell till den emigration som skett från Österbotten till Sverige i många årtionden. I deras fall en musikalisk emigration med återbesök i hemstaden.

Mattias Björkas, Tina Kärkinen och Daniel Ventus fick varma applåder för sitt framträdande igår på Wasa Teater. Själv tyckte jag den dryga timme de spelade gick fort. Oj, var det redan slut?

När jag sedan körde hem i fredagskvällen tänkte jag att just detta att glida fram längs riksåttan var en del av texten i vissa låtar. Så måste det ha varit en gång i tiden, en tid som jag själv upplevt men då inte visste att det fanns ett parallellt universum.


Vasas Flora och Fauna 

 


Vargar, Akademien och Brasan

Åh, nästan en hel vecka utan ett enda blogginlägg. Men jag lever och mår, och på benen jag står. Inspiration har saknats, inte speciellt mycket har hänt och varje gång jag öppnat mitt bloggdokument har det känts fel och tröttsamt. Med andra ord en svacka i skrivandet och mycket bättre har det inte varit med fotograferandet.

Fast egentligen finns det att skriva om. Vargfrågan tröskas vidare i landskapet och besten har synts till här och var men jag får inte se den.  Kom hit får jag klappa dig! Obs! jag skrev klappa, inte krama! Att bli kallad vargkramare är nog det sämsta man kan råka ut för i Pampas denna vår.

Svenska Akademien har figurerat i spalter och i rutor men inte blir jag mycket klokare på vad som hänt. Jag har på känn att det är ett stort i-landsproblem samtidigt som Akademien är pekpinnen i språket, en nog så viktig funktion, som borde hanteras av människor med bildning och belevenhet. Het verkar diskussionen ha gått bakom kulisserna, något som bara kan anas. Tyvärr har jag inte följt med historien från början men en s.k. kulturprofil har tydligen en central och initierande roll.

Vad är en kulturprofil och vad innebär detta epitet ifråga om makt och påverkan? Jag känner då ingen kulturprofil, inte ens till namnet, men så är jag en bland allmogen. Tydligen är kulturprofilen en viktig person som bärs upp av systemet, finkulturen, och då må man förlåtas somliga synder.

I Västerbotten har rättsmaskineriet agerat med att bränna ned en kåta i Stenträsket (Storuman) som tillhör Anita Gimvall. Hon påstår att hon renoverat kåtan som hennes familj haft sedan slutet av 1800-talet och anpassat den till de krav som myndigheterna har. Länsstyrelsen anser att kåtan är ett olovligt nybygge inom ett naturreservat. Ord står mot ord.

Det jag reagerar på är att Anita Gimvall rimligen borde ha någon dokumentation på att kåtan funnits där sedan lång tid tillbaka. Ritningar, bilder, kartor eller vittnesmål som stöder hennes utsaga. Om så finns borde det inte vara någon diskussion, i ett rättssamhälle med aktning för ursprungsbefolkningen. Som jag uppfattar saken är Anita Gimvall av samesläkt och därmed är kåtans existens av hävd en självklarhet. Samma som våra fiskekåtor ute på kobbar och skär. Under förutsättning att de behållit sin karaktär och inte renoverats till lyxvillor.

Det som jag också reagerade på var att kronofogden valde att bränna ned kåtan, en symbolisk handling som visar makt, istället för rivning. Kronofogden anser att det blev billigaste så, något som kan stämma, men gör myndigheten så i andra delar av riket också?

Ikväll hade jag bättre flyt och fick luftat några av de frågor som funnits i mitt bakhuvud hela veckan. Kommer vargen denna natt, kan man bete sig hur som helst som celebritet och har lagstiftningen i Sverige tagit tillräcklig hänsyn till det samiska folket och dess hävd?


Krisen i Svenska Akademien – vad handlar det om? – Aftonbladet

Upprörd stämning inför bränning av kåta  

Skolskjuts pga vargen 

Att tutta eld på Vattenfalls kåta  på Jokkmokks vintermarknad hade varit ren mordbrand

Lakritslimpa och en himla massa broschyrer

Idag besökte jag Stormässan i Botniahallen i den fortfarande självständiga kommunen Korsholm. Mycket närliggande till provinshuvudstaden Vasa och därmed ett hett, åtrått byte.

Stormässan, ett årligt återkommande evenemang där landskapets företag och organisationer visar upp sig och uppmuntrar till ökad aktivetet och mera köp. Även utbölingar förekommer där och ville då locka till besök både i Norrland och i övriga Finland.

Av ren snålhet parkerade jag Bettan vid Prisma – jag skulle ändå handla lite där – och åkte gratis buss därifrån till Botniahallen. Sparade därmed tre europenningar i parkeringsavgift. Ekonomiskt lagd för dagen kom jag också ihåg att presentera mig som pensionär vid biljettdisken och sparade därmed ytterligare två penningar.

Hallen var redan full av folk och jag dök rakt ned i första bästa rad av stånd som fanns vid ena hörnet; resehörnet. Där fanns en mängd förhoppningsfulla aktörer som hoppades på att just deras resa och deras trakt skulle locka till anmälan och besök. Flera städer och landskap i Finland bjöd på underbara uppleveser och mycket sämre var inte Norrland som lockade med hisnande natur, kultur och nöjen. Jag samlade broschyrer i mängd eftersom den främsta orsaken till mitt besök på Stormässan var just att hitta lämpliga resmål inför sommaren.

Mitt bland rese- och turiststånden fanns en limpbagare från Onnenkoski norr om Björneborg. Det bjöds på smakprov av både skärgårdslimpa och något så märkligt som lakritslimpa. Jag föll för lakritslimpan med sin söta och pikanta smak. Lite annorlunda. Jag köpte med mig hem en limpa och just ikväll har jag tre gånger gjort mig en smörgås av lakritslimpan med olika pålägg. Bäst med en ost med skarp smak. Kanske en sillasmörgås också skulle passa till detta bröd?

Böcker var jag också på jakt efter men där blev jag grundligt besviken.  Bara ett stånd med enbart finska böcker fanns samt Finlands svenska hembygdsförbund som sålde böcker. Där hittade jag dock ett fynd: ”Österbottniska seder och olater” av Fredrik Krus. De tre avdelningarna i den boken borgar för läsupplevelse: Frieriet, Superiet och Våldet. – Jodå, det var bättre förr!

Jag spankulerade vidare och såg både nyttigt och onyttigt. Stannade till vid Vasabladets monter där de bjöd på diskussioner och intervjuer. Vargen, ack den vargen, var åter på tapeten. Likaså KAJ som intervjuades om sin kommande musikal ”Gambämark” som har premiär till hösten på Wasa Teater. Biljetter släpptes idag och redan på de fyra första timmarna såldes 6 500 biljetter av 16 000 möjliga. Inte dåligt må jag säga!

Några bekanta träffade jag också, bl.a. en gammal lumparkompis som i alla dessa år försörjt sig som försäljare av symaskiner. Egenföretagare.

I ena hörnet av hallen höll Team Rynkeby God Morgon Vasa till. Konstigt namn, men gångbart när man vant sig. Hur som helst så kommer de att i sommar cykla från Vasa till Paris och samtidigt samla in pengar till sjuka barn. Jag har tre bekanta som ingår i detta team och det blir spännande att följa deras väg, träningen, insamlandet av pengar och själva loppet som kommer att kunna följas live på nätet. Åtminstone vissa bitar om jag förstått rätt?

En hel del hann jag se och med påsen fulla av broschyrer, förslag och en limpa återvände jag med bussen till Prisma.

Nu sitter jag här ikväll och tittar på förslag vart jag skall åka i sommar. Blir det Höga Kusten, Holmön eller Hailuoto utanför Uleåborg. Skall jag se KAJ till hösten, besöka fyren Tankar eller Nanoq?  Mina tankar vandrar.

Stora maskiner fanns på plats. (Logset)

Hmm, en bil som skulle passa mig när jag hämtar posten?

Krigarna, Österbottens regemente, samlar sig inför dagens framträdande.

Här cyklas det redan för fulla muggar. Team Rynkeby Vasa.

Ej heller att missa utsidan! Där fanns de mera högljudda och stora maskinerna. (Bilderna tagna med mobilkameran)

Tre ordspråk att förklara

Åter har jag en delikat frågeställning att förhålla mig till. Förra hemuppgiften var att presentera en maträtt på spanska, något som kanske inte var min starka sida, ointresserad av kokkonsten som jag är. Denna gång är det en mera rolig uppgift som väntar.

Jo, vi skall nästa vecka framföra tre ordspråk eller talesätt, gärna på dialekt, och sedan på spanska förklara innebörden av ordspråket. Så har Roberto bestämt.

Jag står alltså i valet och kvalet vilka ordspråk skall jag välja som också på relativt enkel spanska låter sig förklaras. ”Bättre en fågel i handen än tio i skogen”? Eller något mera aktuella: ”Bättre en varg i skogen än tio utanför logen”. Fast det finns ju de som inte alls vill ha varg i naturen men det tycker jag är att vara för extrem.

Den som läst min korta presentation i bloggen (texten under mannen med hatten uppe till höger) har kanske lagt märke till devisen som avslutar stycket: ”Jag vill somna med förnöjsamhet, vakna med förväntan och stiga upp när det mig behagar”. Detta är mitt eget hemmasnickrade motto men kanske lite svårt att översätta till spanska. Men annars bra eller vad tycks? Jag skulle säga att det är essensen av ett lyckligt liv.

Den som besöker min Facebook-sida får sig kanske ett mera banalt ordspråk till livs i introduktionen: ”Vin, kvinnor och sång”. Fast egentligen är inte heller det så dumt att försöka leva upp till. Vin i måttliga mängder lättar humöret och fröjdar gommen, kvinnor kan det väl inte vara fel att tycka om och den som sjunger ofta, fast hellre än bra, måste vara en positiv, kanske t.o.m. en lycklig människa.

Ordspråk finns det massor av. Få se vad jag fastnar för? Det måste också vara något så när lätt att förklara på spanska. Vad har ni, kära läsare, för favoriter bland ordspråk och levnadsvisdom att bjuda på? Och lyckas ni följa och praktisera era eventuella talesätt?

Allt är inte guld som glimmar (Paris 2011)