Jag var ute och röjde i lördags

Vi österbottningar är kända för att flitigt gå på kurser och föreläsningar. I kommunen finns Medborgarinstitutet (MI) och där har jag de senaste åren gått och läst spanska en gång i veckan. Tyvärr blev det i höst avbrott i denna kurs men förhoppningsvis så kanske det blir nystart efter nyår. Vi får se.

Istället har jag anmält mig till en kortare introduktion i släktforskning. Alltid något. Nykarleby Arbis brukar också ha intressanta torsdagsföreläsningar så där finns det kanske också något att hämta?

Javisst ja, senaste vecka var jag också på kurs men då av mera praktisk natur: Röjningskurs i Yrkesakademin i Österbottens regi. Först på torsdagskvällen några timmar teori och i lördags demonstration av röjsågens skötsel, säkerhet och sedan praktiska övningar i ett skogsskifte.

Visst har jag sysslat med röjning av sly och buskar tidigare men jag tänkte att det vore nyttigt att ta allt från grunden och även snappa upp sådant som kanske inte är så självklart. Samtidigt får man också träffa andra personer som är intresserade av samma sak och alltid blir det en hel del annat branschsnack som kan vara nyttigt och intressant. Plus att en dag i skogen inte är helt fel.

Tyvärr hängde regnet i luften men vi hade ändå tur med vädret så vi ändå inte blev blöta. Som avslutning blev det  korvgrillning över öppen eld, eller rättare sagt, över glöden. Själv hade jag ingen korv med utan nöjde mig med tonfisk och banan. Faktiskt en riktigt bra och enkel skaffning ute i naturen.

Senare i höst kommer jag att få rejäl träning med röjning i skogen för jag har ett par ytor som verkligen fordrar genomgång och röjning. Till att börja med kan det vara rätt tufft och jobbigt men redan efter några dagar kommer vanan och konditionen ökar. Är man i egen skog så är det alltid roligare än om man röjer i andras skog. Och det jag inte hinner i höst fortsätter jag med nästa år. Så det så!

Här är det korvgrillning efter kamp med buskar och oönskad växt

I bakgrunden syns ett av de områden som jag senare i höst skall ta mig an. Men före det så blir det annat trevligt i slutet av veckan!

Annonser

Urkult-bilder 2018 på Flickr

Äntligen har jag valt bilder från Urkult i somras och laddat upp dem på min Flickr-sida där de som vanligt fått en egen katalog med det följdriktiga namnet Urkult 2018. Hela 196 bilder fick följa med till Flickr av de totalt 1238 bilder jag processat fram.

En del av bilderna har ni sett redan i denna blogg men jag de flesta borde ändå vara nya för er.

196 bilder tar en stund att titta om man gör det manuellt. Därför är det enklare att aktivera slidshow (den lilla knappen med en pil i uppe till höger). Villa man ha helskärm trycker man på F11-knappen på tangentbordet (windows). Vill man stanna slidshow en stund gör man det med mellanslagstangenten på tangentbordet. Startar igen med samma mellanslagstangent.

Som ni ser får ni lite instruktioner för att det inte skall bli alltför tradigt att titta på bilderna. På detta sätt blir det en tämligen rask genomgång av bilderna.

Det är sjätte året jag fotograferat på Urkult och naturligtvis kan en del bilder bli snarlika bilder från tidigare år. Det hjälps inte att en och annan bild blir nästan samma. Jag hoppas ändå att jag lyckas förmedla stämning och miljö något så när från årets Urkult.

Är det någon bild ni tycker särskilt om så berätta gärna i en kommentar! Eller något ni undrar över. Håll till godo!


Urkult 2018 – länk till min Flickr fotosida

För de som inte orkar gå in på min Flickr-sida så kommer här några bilder ändå

Detta är Pelle Molins stuga. Ganska många som campar just där.

Och här några skönspelande damer från Mittfolk.

Är vegansk lunch något för stora, starka karlar?

Torsdagsklubben gjorde i förra veckan något annat än att besöka gamla, välkänd ställen när dagens lunch skulle inmundigas. Det fanns till och med vissa ambitioner att cyklandes förflytta sig till den valda matserveringen men det rann ut i sanden. Någon måtta på nyttigheterna får det vara.

I grannbyn Kaitsor har sedan någon tid tillbaka serverats vegansk lunch på Café Ajna. Vegansk mat står kanske inte högt i kurs hos äldre gentlemän som är uppfödda på korv men klubbens medlemmar är inte sämre än att de gott kan tänka sig att prova på annat än köttmat. Vegansk mat tycks annars mest vara något som unga, fagra damer hyllar och målande framställer i sin bloggar och på Instagram. Denna gång var det farbrödernas tur.

Sagt och gjort, vi styrde ratten dit. Café Ajna är inte stort men nyrenoverat är det, inbjudande och trevligt. Ljus inredning. En rätt per dag finns som lunch. Vad den hette i torsdags har jag glömt men bild finns nedtill så ni ser vad den bestod av. I somras åt jag också vegetariskt på Urkult men annars blir det inte så mycket sådant för min del om man bortser från sallader. Hur smakade det, blev det tumme upp eller ned?

Jag tror vi alla blev lite förvånade att det smakade så bra trots avsaknaden av kött. Själv hade jag mina dubier att jag skulle bli hungrig igen efter en timme eller två men den farhågan kom på skam. Jag klarade mig hela eftermiddagen på min veganska lunch.

Priset för den veganska lunchen är klart högre än den som vi annars med pensionärsrabatt tuggar i oss men ändå inte omöjlig jämfört med många restauranger i staden. 10,50 euro kostar lunchen och det är den värd om man vill hålla slanka linjen, inte bli så däst och ändå äta gott. Efteråt kaffe eller te.

Som bonus fick vi också på avstånd se en varg men vid närmare bekantskap visade det sig vara en vanlig gråhund som var hemmahörandes i trakten. Det gick till och med att klia den bakom örat så den var snäll och vänskapligt inställd. Man kan inte få allt för 10,50.

Jodå, jag kan tänka mig att besöka Café Ajna igen även om vårt ordinarie lunchställe också serverar en alldeles utmärkt lunch och bjuder på mångsidigt salladsbord. Ombyte förnöjer.


Café Ajna – här kan man också se veckans lunchlista

Så här såg lunchen ut förra torsdagen på Café Ajna i Kaitsor.

Och här har vi den snälla vargen som kom på besök. Lite mera kött på benen fördrog dock denna lunchgäst.

 

Samhällsförbättraren har talat!

Valet i Sverige är över men ändå är det strul både med regeringsbildandet och med rösträknandet. Det finns de som menar att det förekommit röstfusk och har fantastiska konspirationsteorier om detta i beredskap. Ett par distrikt har rapporterat att de sänt in fel valresultat och det påverkade också ett mandat i riksdagen. Så långt, får vi väl säga.

I Umeå var folk missnöjda med att det blev långa köer till vissa röstningsställen och på slutet blev det så att de som stod i kö när valet avslutades klockan 20.00 ändå fick rösta även om det blev på mera än en timmes övertid. Det var inte heller bra enligt expertisen.

Inte konstigt att det blev som det blev med röstandet med tanke på det krångliga valsystem som finns i Sverige. Alltså, i Sverige har varje parti sin egen röstsedel. Varför det? Skulle det inte vara bra mycket enklare med en neutral röstsedel där den röstande skriver ett nummer för det parti eller den kandidat hen tänkt rösta på? För att bevara sin rösthemlighet i nuläget är man alltså tvungen att i allas åsyn ta en röstsedel från varje parti för att sedan slänga alla röstsedlar utom en. Invecklat i onödan och slöseri med papper. Hur många ton med slängda röstsedlar blir det?

I Umeå försökte man på något ställe lösa detta med valhemligheten så att man bara fick gå in en och en vilket gjorde att det tog erbarmligt lång tid och köer uppstod.

Något annat som av många upplevs som krångligt och onödigt är bytet mellan sommartid och vintertid. Nu har EU-kommissionen fallit till föga för gnället och lovar att varje land själv får bestämma vilken tid de vill ha. Fine, säger jag, för nu har Finland möjlighet att få samma tid som övriga Norden och därmed förenklas samarbetet och utbytet mellan länderna. Ja, för den delen med hela central-Europa. Det är ju ändå åt det håller vi mest har våra kontakter. Att det sedan blir lite mörkare eller ljusare i förhållande mellan östra och västra delen av tidszonen har knappast någon betydelse. Det är en vanesak.

Jaha, tror ni de styrande i republiken nappar på förslaget? Det skulle förvåna mig, de har inte ens en gång tänkt åt det hållet. Jag borde skriva en petition till president Sauli.

När jag ändå är i farten har jag ytterligare ett förslag på ett smidigare samhälle men det gäller inte Finland eftersom vi redan har detta i bruk. Jag tänker på att kunderna i matvarubutikerna själva borde väga och prismärka sina inköp av frukt, grönt och andra specerier som lämpar sig.  Ett mycket smidigt system som snabbar upp genomströmningen i kassan. Att Sverige, och kanske också andra länder för den delen, sitter fast i gamla rutiner och inte snappat upp detta är för mig ett mysterium. Dags för förändring i butikerna, Moder Svea!

Det sägs att Sverige är föregångsland för Finland och att där sker utvecklingen tidigare men allt har de ändå inte fått rätt. Därför bör kungariket snegla österut och införa nytt system vid val samt vänja kunderna att själva väga sina inköp av frukt och grönt. Pronto!

Jaha, tror ni de styrande i kungariket nappar på förslaget? Det skulle förvåna mig, de har inte ens en gång tänkt åt det hållet. Jag borde skriva en petition till kung Carl XVI Gustaf.

Än skall mycket vatten flyta förbi innan mina förslag blir verklighet.

 

Tre solstrålar i vardagen. Tänk så lite som behövs!

Det behövs så lite för att få en solstråle ned i den grå vardagen.  Inte för att jag klagar, livet lunkar på i jämn takt. Åtminstone för mig. För det mesta har jag det bra. Kanske så bra att jag ibland glömmer hur bra jag har det; något som jag tror att jag inte är ensam om.  Jag tänker på valdebatten i Sverige och alla högljudda diskussioner som fördes och förs både högt som lågt. Allt från varma Tv-studios till gator och fikabord.

På sina håll svartmålas Sverige som om det är världens värsta nation och tas som varnande exempel på hur det kan gå. Helt sanslöst och utan nyans. Visst finns det problem i Sverige, precis som i alla andra länder, men summa summarum så är Sverige ett av världens bästa länder att leva i och också ett av de mest trygga länderna. Om så inte vore, varför finns det då inte en strid ström av emigranter/flyktingar från Sverige? Jag menar vanliga Svenssons.

För att återgå till det jag egentligen tänkte skriva om. De solstrålar jag upplevt det senaste dygnet har jag delvis själv hjälpt till att skapa. Det handlar om att visa intresse, ge lite uppskattning och positiv feedback.

Den första solstrålen kom från Jennifer Sandströms blogg där jag kommenterade ett inlägg med att berömma hennes röst. Jag skrev helt enkelt att hennes röst inger förtroende, något som kan vara en tillgång i business-världen. Jag har tidigare hört henne på föredrag i Vasa men hon har också en podd tillsammans med Malin Lundsten, Faraway Finland. Där kan ni höra hur hennes röst låter. För att solstrålen skulle bli komplett svarade hon: Men alltså, kan vara den finaste komplimangen någonsin…”  

Jag menar, det är inte varje dag som jag ger en av de finaste komplimangerna någonsin och det helt spontant och ärligt. Det värmde att hon uppfattade det så. Kanske vi borde ge varandra lite mera beröm och uppskattning utan att för den skull fjäska. Det behövs så lite och man får så mycket tillbaka.

Den andra solstrålen kom från Facebook där jag kommenterade två bilder med en morfar (tror jag det är) som på en lill-Valmet traktor kör omkring med sina barnbarn på en åker här  någonstans i Österbotten. Min kommentar var: ”Så måste en lycklig barndom se ut!” – Jag menar, vad kan vara bättre än att få bo på landsbygden, att som barn också få tillgång till mor- och farföräldrar, uppleva naturen och årstidernas skiftningar nära inpå. För att inte tala om alla spännande maskiner och stora som små traktorer som finns runt hörnet.

Min FB-vän är mormodern som också är en skicklig fotograf. Hennes bilder är fantastiska och ofta finns barnbarnen med på bilderna. Hon svarade: ”Vad glad jag blir av den kommentaren, för är det något jag vill våra barnbarn ska ha så är det just en lycklig barndom. Det lever man länge på” – Tänk så lite som behövdes för att glädja en människa och jag tror glädjen är äkta. Tyvärr kan jag inte visa hennes bilder på bloggen, jag har inte frågat om lov, men jag kan försäkra att de är bra.

Lill-Valmet är en legendarisk småbrukartraktor här i Finland som kom någon gång på 1950-talet och som för många var den första traktorn i jordbruket. Liten men nyttig. Vi ägde också en sådan en gång i tiden. – Traktorn på FB-bilderna är något modifierad med larvband.

Den tredje solstrålen det senaste dygnet bjöd grannpojken Frej (5 år) på. Vi stod och pratade på gårdstunet. Jag sade att jag nu har bott 20 år på detta ställe och att jag kanske borde flytta, halvt på skämt. Frejs far föreslog då att jag skulle flytta till månen, något som Frej inte alls tyckte var någon dum idé. För detta borde jag ha en rymdraket, resonerade han. I den kunde jag bo på månen, menade han. Frejs far sade att rymdraketer kostar mycket pengar men Frej tyckte att jag kunde jobba jättemycket och tjäna pengar för att spara till en rymdraket. Pengarna kunde jag sätta i stugans skorsten och när skorstenen är halv så hade jag nog tillräckligt med pengar för att köpa en rymdraket. Inte så dumt tänkt att använda skorstenen som spargris. Inte så lätt att i svaga stunder tulla på besparingarna. Hur det sedan går när jag när jag eldar i spisen är en annan sak men i ett barns värld är allt möjligt. Även en resa till månen och att gömma pengar i skorstenen.

Frej har förresten tagit sin första lektion i fiolspelandets svåra konst. Det gläder jag mig åt!


Faraway Finland – podd

Valmet 15 och 20 – bl.a två videos med lill-Valmet

Långt förbi molnen finns månen men närmast finns hembygdens landskap. Detta är en bild från byn Tuckor ungefär 10-12  minuter bort med bil.

Varifrån kommer mina gener – mitt resultat från MyHeritage

För någon tid sedan hade Jennifer Sandström ett inlägg på sin blogg där hon skrev om DNA-test från MyHeritage, en tjänst som analysera ens DNA och därmed geografiskt kan ge något slags besked om varifrån det mesta av ens genetiska arv är. På Jennifers blogg fanns också en rabattkod som gjorde testet 9 euro billigare.

Jag blev intresserad och slog till. 71 euro kostade testet med rabatten borträknad. Plus porto till Texas där analysen sker. Jag fick hem ett kit med två topsar som skulle strykas mot kinden i munnen och sedan sättas i två små behållare som skickades iväg. Ganska enkelt.

Häromdagen kom resultatet. Med viss spänning öppnade jag den länk jag fått via epost för att se varifrån jag egentligen härstammar långt tillbaka i tiden. Nu blev det ingen stor överraskning för resultatet visade att jag är hälften finländare och nästan hälften skandinav och västeuropé tillsammans. Inte direkt oväntat. Dock blev jag lite förvånad över att det inte fanns något spår till Ryssland utan istället blev det blygsamma 3,1 % östeeuropé.

Det mest roliga var att jag har 1,3 % inslag av DNA från eskimåer/inuiter. Kanske spår efter det folk som en gång i tiden som befolkade Nordeuropa.

Hur väl man kan lite på resultatet kan kanske diskuteras men någon slags vink om varifrån man kommer torde ändå ges. Analysen bygger ju på att mina DNA jämförs med andras och då beror det på hur många som tidigare testat sig.

På MyHeritages hemsida, där man får ett konto, finns fler tjänster som man kan fördjupa sig i men då kostar det naturligtvis pengar. Det beror på hur intresserad man är om man vill lägga mera pengar på detta. Dock fick man fram en hel del uppgifter redan med detta test, inte bara själva kartan. Bland annat 9914 DNA-matchningar till personer jag är släkt med. Några känner jag till sedan tidigare med de flesta var helt okända för mig. T.ex. en Gunilla Edestig från Sverige kom på första plats med 2,4 % matchning. Vem är denna Gunilla? Hon ingår i det som kallas Storfamilj. Vi är då i alla fall inte kusiner, det är då säkert, utan släkt längre tillbaka. Det blir intressant att tröska genom dessa avlägsna släktingar. Inte oväntat så var det många matchningar från Sverige och USA; de flesta dock från Finland.

Från Estland delar jag gener med kvinna som heter Porrmann i efternamn. Ha, ha, rätt kul. I Argentina hittade jag också en avlägsen släkting som är 3:e kusin, vad det nu betyder.

Däremot fanns det inga nära släktingar som testat sig i MyHeritages eller så är vi inte släkt. Ha, ha.

Senare i höst kommer jag att börja på en släktforskningskurs i Medborgarinstitutets regi. Det är ingen omfattande kurs utan mera en introduktion men jag hoppas få en start på eget släktforskande.


DNA-test avslöjar mitt ursprung – är knappt halvsvensk – Jennifer Sandströms blogg

MyHeritage  

Här kan ni se mitt resultat från MyHeritage. Klicka på bilden för större bild.

 

Unket hål på integreringens väg

Partiledardebatten igår fredag på SvT ”avnjöts” liggandes i soffan. Jag tänkte att jag ger den en chans på en kvart så får vi ser vartåt det barkar. Det blev ju riktigt intressant och stundtals högljutt varför jag tittade ända in i kaklet, ett uttryck som också användes i debatten.

Jag tänker inte kommentera mera än en sak och det är integreringen. I övrigt var det kända åsikter som stöttes och blöttes.

Detta är en sak som jag länge tänkt skriva om och som jag tidigare inte setts föras till torgs. Jag anser att integreringen består av två delar som båda är lika viktiga. Fungerar inte båda delarna så kvittar det hur bra den ena delen fungerar.

Den del som det talas mest om är att flyktingen/invandraren/migranten skall anpassa sig till svenska normer, lära sig språket, följa lagen, skaffa sig en relevant utbildning och göra rätt för sig genom att arbeta. Helt riktigt, allt annat skapar problem av olika slag. Både för samhället och invandraren. Det är bara att själv tänka sig in i en situation där jag är invandrare i ett land med annat språk och kultur. Med detta menar jag inte att man skall assimileras.

Den andra delen är minst lika viktig men som det sällan talas om, nämligen att flyktingen och invandraren måste få respekt och acceptans av befolkningen i mottagarlandet. Det hjälper inte hur bra invandraren kan språket, lär sig seder och bruk, har en bra utbildning, är laglydig och anpassar sig om hen ständigt möts av nej, nej, nej, du passar inte in, du är annorlunda, ser konstig ut, har en märklig brytning, fel namn, farlig religion, ständigt får detta nekande. Ständigt får nej på jobbansökan, nej till att byta bostad, glåpord på gatan, utsätts för diskriminering och rasism. Det är just detta som är vardag för många flyktingar som skall in det svenska samhället, det finska för den delen också.

Detta tog Jonas Sjöstedt upp men ingen av de andra partiledarna reagerade vilket är synd. Det är som om de inte är varse detta problem, rasismen och främlingsfientligheten som hinder i integreringen. För det finns rasism och främlingsfientlighet, kom inte och säg annat! Rasismen kan se olika ut, allt från den person som är öppet rasistisk och till och med är stolt över det, till smygrasister av olika grad och omedveten rasism. Även invandraren och flyktingen, liksom du och jag kan, vara drabbad av rasism även om vi inte alltid är medvetna om det.

Detta framkom helt öppet i debatten igår när Jimmie Åkesson från SD påstod att invandrare inte passar in och att de inte är svenskar. Detta är ett skolexempel på varför integreringen i många fall inte fungerar: grova generaliseringar och fördomar. Vägran att se individen. Uttalandet var helt klart planerat och ingen felsägning. Utdelningen blev sedan 200 % när SvT tog avstånd från uttalandet och SD fick chans att dra på sig den berömda offerkoftan.

Definition på rasism har ändrats med åren från att ha varit en rasbiologisk lära där den vita rasen var överlägsen till att idag omfatta kultur, språk, ursprung och religion. För mig är rasism grova generaliseringar och främlingsfientlighet kryddat med misstänksamhet och en nedvärderande syn på andra människor som inte tillhör just min grupp. Inte sällan ingår osund nationalism i detta. Vi och dom. Detta ständiga vi och dom som exkluderar när vi istället borde inkludera. Varför inte se människan?

Vem som gjorde bäst ifrån sig i debatten finns det säkert lika många förslag som tittare. Själv tyckte jag att Ebba Busch Thor gjorde en stark slutspurt men även Annie Lööf och Jonas Sjöstedt var tydliga i sina argument. – Såg du debatten på fredagskväll och vad tyckte du?

Världen är inte svart och vit utan brokig. Tyvärr också ganska bråkig men vi kan välja en egen personlig väg med humanism och anständighet.