Video från Julmarknaden på Stundars

Så har jag äntligen gjort en liten video från julmarknaden på Stundars i början på månaden. Plockat lite här och lite där från min vandring bland stånd och folk. Jag måste ju göra lite reklam för videon, annars är det nästan ingen som tittar.

92 videos har jag laddat upp på YouTube under ca. 10 års tid. Allra populärast är fåren med sin kör av bräkande. 12 000 visningar under de 6 år den varit uppe. Och jag kan förstå, de är faktiskt rätt komiska med sina mångstämmiga läten.

Men nu var det Stundars och atmosfär där.

När snålheten bedrar visheten

Jag blev rejält uppretad härom kvällen när jag skulle posta mitt senaste inlägg. Några fula ord kom över mina läppar och jag blev tvungen att stiga upp och gå ett varv runt köksbordet innan jag lugnade mig.

Som vanligt var jag ute i sista minuten för att posta mitt inlägg på rätt sida om midnatt för att få inlägget daterat den 10 december. Jo, en viktig sak för mig! Normalt funkar det bra att skriva och posta under tidspress och jag är snabb i invändningarna när jag fixar till det sista innan jag trycker på Publicera-knappen. Döm om min förvåning och ilska som uppstod i måndags när jag öppnade redigeraren i WordPress och de helt plötsligt hade gjort om hela redigeraren. Inte alls bra och nu var jag tvungen att söka mig fram till det allra nödvändigaste i en hast. Mycket sämre funktioner och mycket som var dolt. T.ex. att få bilden i större format i själva inlägget hittade jag inte alls och mycket annat tyckte jag var helt åt skogen.

Att de alltid måste förändra sådant som fungerat bra till något nytt och krångligt, ofta med resultat att bra funktioner och program försvinner därför att någon är klåfingrig och tycker att nu måste vi förnya oss. Förresten samma i politiken!

Samma är det med Windows 10 där man tagit bort sådana bra program som Moviemaker samt gamla, fina Fotovisaren som var snabb och enkel. Som tur är kan man med diverse trix återställa dessa två program och redan idag kommer jag att med Movie Maker börja göra en kortare video från Julmarknaden på Stundars.

Vad gäller redigeraren i WordPress så gick den gamla redigeraren att återställa så nu är allt åter frid och fröjd. Får vi hoppas!

Rubriken i detta inlägg är kanske lite kryptisk men jag får krypa till korset och erkänna att jag ibland gör mina misstag. Den gamla datorn pajade och inte så konstigt med det, den var gammal och jag visste om att det skulle komma. En ny billig dator var inhandlad för det fina priset av 299 europenningar. Juhuu, det var ju billigt tyckte jag och trodde att jag skulle klara mig med det. Tyvärr visade sig att den inte har tillräcklig kapacitet för att smidigt klara så tunga program som Lightroom och Photoshop. Plus att den störde min trafikmottagare (radio). Det sista var avgörande när jag beslöt att införskaffa en annan dator med bättre resurser och annan hårddisk. Så igår köpte jag en dator för dubbla priset och nu funkar allt som smort och inga störning och brus i min radio. Jag vill påpeka att radion är en specialapparat som är mycket känslig och som inte har mycket gemensamt med en vanlig köksradio.

Det lustiga är att jag vid datorköp brukar råda folk som står inför köpbeslut att inte köpa det billigaste men inte heller det dyraste och så går jag själv i ren snålhet och gör precis tvärtemot.

Så nu står jag här med en extra dator. Funkar bra för vanligt surf, epost, titta på bilder och video, skriva text men är inte avsedd för mera krävande program. HP-dator med 15,6 tums skärm, 4 GB RAM-minne och hela 1 TB hårddisk. En stor hårddisk med andra ord och gott om plats. Gott folk, här kan ni göra en bra affär om ni vill ha en billig dator som sköter det grundläggande vad gäller Internet och vanligt användande av dator. Datorn återställer jag till fabriksinställningar så det är bara att börja på ny kula. Priset är 200 europenningar!

Specifikationer Processor: AMD A6-9220 Radeon R4, Compute Cores 2C+3G. Köpt på Citymarket 19 oktober med garanti 1 år.


HP 15-bw036no 15,6 – Det borde vara denna eller en snarlik modell

Vasa Torg

En bild från Salutorget i Vasa. Citymarkets hus är det gråa, fula huset lite till höger om mitten. Jag kan inte förstå att de haft den dåliga smaken att bygga detta Sovjet-hus i modern tid. Hartmanhuset lite till vänster om mitten har däremot stil och klass, byggt 1911-1913.

Detta med räkningar samt rövare och rackare

Räkningar kommer som ett brev på posten, eller i datorn. Regelbundet och utan uppehåll om man inte avsäger sig vissa saker. Andra saker måste man bara ha, som t.ex. elektricitet.

Jag läste i bladet idag att var femte finländare lånar pengar för att betala räkningar. I en klunga på tio människor så lånar i snitt två personer pengar till räkningar. Egentligen bedrövligt för hamnar man i lånespiralen så lånas snart pengar för att betala lånen och då är det riktigt illa. En sak kan vara spelmissbruk eller annat missbruk men nog borde vanligt folk ha så mycket pengar att de kan betala de räkningar som kommer regelbundet. Eller är det så dåligt ställt i republiken att folk inte har råd att leva ett normalt liv? Inte bara i den finska republiken utan även i den franska. Där går det våldsamt till när fransmännen är missnöjda.

Blir det en strejk eller demonstrationer i Finland talas det om som om hela nationen kommer att gå under. Jag vill påstå att de viljeyttringar vi ser i Finland är småpotatis jämfört med Frankrike. Ta bara de franska bönderna när de tar sina traktorer och drar land och rike runt. Där hamnar de finländska bönderna definitivt i lä när de klagar på villkoren för landsbygdsnäringar.

Kanske har vissa människor det dåligt ställt därför att det finns skurkar som rånar statskassorna i Europa på enorma belopp. Jag tittade igår på dokumentären ”Männen som plundrade Europa”. Giriga finansmän och lagkloka som tillsammans med kända banker lurat statskassan och skattemyndigheterna i flera europeiska länder på mångmiljardbelopp. Skam på torra land! Kanske inte så konstigt att fransmännen reagerar även om de inte direkt protesterar mot detta svindleri i första hand. Men någonstans försvinner pengarna och jag tror detta är bara toppen på ett enormt isberg. Vi vet litet eller intet om det som storgubbarna i girighetens fångenskap skor sig på i lönndom.

Jo, jag fick idag en räkning från Telia. Någon flitig telefonanvändare är jag inte. För 21,90 europenningar i månaden får jag ringa tio timmar, skicka 600 SMS samt surfa på telefonen för 10 GB inom EU. Resultatet blev att jag använt telefonen 59 minuter på en månad, skickat nio SMS och använt telefonens Internet för 0,848 GB. Borde jag se över mitt abonnemang?

Storbanker bakom skatteplundring – minst 70 miljarder kronor förlorade 

Männen som plundrade Europa – SvtPlay

Turning Torso i Malmö, den vridna byggnaden

 

Åter på spåret och en tragisk olycka

Det har varit lite tunnsått och tyst här på bloggen denna vecka; orsaken är kraschen tidigare i veckan. Det tog sin lilla tid att bestämma vilken av mina två datorer som skulle göra vad och en del strul med programmen förekom. T.ex. kunde jag inte installera mitt MS Office 2010 fler gånger trots att jag betalt för det en gång i tiden. Sådana var villkoren i det finstilta. Jag ringde t.o.m. ett av Microsofts servicenummer här i Finland och där försökte han hjälpa mig men nope, han kom inte åt begränsningarna och därför kommer jag inom 29 dagar att mista mitt MS Office-program. Svenska kunde han inte utan det fick gå på engelska med påföljd att han inte uppfattade och kunde särskilja bokstäverna P och B. Det gjorde att jag fick rabbla upp licensnumret två gånger plus ett aktiveringsnummer på 56 siffror. Jo, ni läser rätt, ett 56-siffrigt nummer! Allt till ingen nytta efter ett 20-minuters telefonsamtal.

Troligtvis blir det inget nytt MS Office, det kostar per månad, utan jag kommer att använda Open Office som är gratis. Det duger gott för de behov jag har. Istället måste jag prenumerera på Lightroom och Photoshop från Adobe. Kostar skjortan i långa loppet men Lightroom klarar jag mig inte utan. Fotografering är ett av mina stora intressen och med RAW-format i kameran fordras redigering. Mina radioprogram fungerar nu som de ska vilket glädjer mig. Nog om detta, jag skulle kunna skriva två A4 om detta strul. Nu är jag dock åter på spåret.

Ikväll har den första riktiga snön kommit. Blötsnö. Visst har vi haft snö på marken tidigare i veckan men mera som spårsnö. Ikväll ligger kanske 5-10 cm på marken, sedan får vi se om det håller fram till jul. Som tur är har jag nya vinterdäck på Bettan så jag hoppas att jag inte råkar ut för något slir och släng på vägarna.

Sämre gick det för de forbönder från Hälsingland på väg till marknaden Jamtli i Östersund. Det var tre hästekipage som under en veckas tid travade hela vägen till Östersund längs trafikerade vägar. De sände dagligen live på Facebook och på kvällen laddade de upp bilder från dagens lunk. Jag följde dem och tyckte det var så intressant att se hur de tog vara på de sysslor och traditioner som forbönder förr i världen utförde. Tre hästar som drog varsin kärra med två personer på kuskbockarna. De verkade ha det så gemytligt.

Ända fram till Haxäng strax söder om Brunflo, bara en dagsfärd kvar till Östersund, där de råkade ut för en trafikolycka i torsdags. De blev inblandade i en kollision mellan en personbil och en timmerbil och färden fick ett abrupt slut. Två kvinnor omkom, varav en var forbonde från Lycksele på en av kärrorna. Två skadades svårt och en häst dog också på plats. Som jag gissade så var det en omkörningsolycka och personbilen som körde om frontalkrockade med timmerbilen vilket gjorde att släpet välte och stockarna flög omkring som tändstickor. De helt oskyddade hästkärrorna råkade mycket illa ut.

Jag brukar inte vara känslig av mig men detta tyckte jag var alltför sorgligt. Kanske beroende på att jag varje dag tittade på livesändningarna och kände att jag var med på färden den stunden. Småprat och långsam färd, helt annorlunda än de bilar som susade förbi. Andra forbönder, från andra ställen i mellersta Sverige, kom fram men dessa råkade illa ut.

Detta är en påminnelse om hur nära döden vi egentligen är. Att sätta sig i en bil kan mycket väl vara det sista vi gör. Inget säger att vi kommer levande fram. Inte ens i sängen är vi helt säkra. Igår morse vaknade jag med en smäll. En tavla med ett av mina fotografier i A4 ramlade helt plötsligt ned  från väggen och drog med sig en annan tavla i samma utförande. En sådan med enbart glas och ingen ram, bara fyra spännen som håller ihop konstruktionen. Ni har säkert sett sådana tidigare. Nu hände inget annat än att de ramlade ned men tänk om jag haft dem uppsatta ovanför sängen vid huvudändan och de ramlat rakt ned på min hals. Vad hade hänt om jag fått en glasskärva instucken i min hals och förblött innan jag fått hjälp? Hypotetiskt men fullt möjligt! Eller att jag trillar nedför trappan och bryter nacken när jag haft ärende till vinden.

Nåja, man kan inte gå omkring och vara rädd för allt som kan hända för då kan man inte leva det liv man är född till. Lite sunt förnuft räcker långt och lite grann tror jag på ödet, man lever så länge man lever. Själv vill jag dö med lien i hand som en kvinna i byn gjorde en gång i tiden.


Polisen efter tragiska dödsolyckan: ”Sorgligt och ofattbart” – SvT Jämtland

Open Office

Några bilder med hästar har jag inte men jag kan visa några bilder till från julmarknaden på Stundars. Också en marknad.

En väderkvarn finns också på Stundars

Gråa byggnader, lika gråa som tomten i Viktor Rydbersgs dikt ”Tomten”. Snart aktuell att läsa upp på julen! – Synd att bilen råkade finnas med på bilden.

Lite modernare varor bjuder detta stånd på Stundars ut till försäljning.

Kraschen – som kommer förr eller senare

Igår morse gick inte min gamla dator från 2011 att starta. Bios startade men sedan hände inget mera. En grå och fullständigt tom skärm visades trots att jag många gånger gjorde omstart och knackade både här och där för att få igång den. Den har ibland det senaste året visat liknande ”jånor” men har efter diverse lirkande ändå gått igång. Så det var inte direkt någon överraskning. Jag var beredd med en ny dator att ta i bruk.

Ändå kom det olämpligt och jag får instämma med Arto Paasilinna i hans bok ”Hoppsan, jag är död!”, som jag började läsa igår, där han inleder med meningen: ”Min död kom som en fullständig överraskning för mig”. Sådant är livet, döden är oundviklig och vi vet om det, ändå kommer den ofta med bestörtning och som en kalldusch. Så är också livet för en dator, förr eller senare kommer den stora kraschen eller så dör den sotdöden när alla uppdateringar upphör eller den blir seg som sirap. Och alltid vid fel tidpunkt.

Nåja, det mesta går att lösa och i de flesta situationer finns en väg framåt. Tyvärr blir det en hel del extra jobb för mig: många program att installera, inställningar och inloggningar att göra. Kopiera backup t.ex. Sedan vill inte mina radioprogram fungera korrekt och Internet är inte speciellt snabbt på nykomlingen av en eller annan orsak. Och var finns installationsfilerna till programmen och var är licensnycklarna?  SSI-disken är bara på 250 GB, som är vanligt nu för tiden, så den får härbärgera operativsystemet, program och diverse temporärt bråte. Mina personliga filer och arbeten kommer att finnas på extern hårddisk med backup till en annan hårddisk. Krångligt? Joo, kanske innan allt fungerar.

Ett av de viktigare programmen är Lightroom som jag redigerar bilderna i. Jag hade detta program installerat som standalone 2016 och använde inte nya Creative Cloud från Adobe med både Lightroom och Photoshop tillgängliga via månatlig prenumeration. Tyvärr har jag inte tillgång till installationsfilen för mitt gamla program och licensnumret skall också enligt Adobe finnas gömt någonstans i den dator som vägrar starta.

Så där står jag med lång näsa och mycket hjälp finns inte heller på Adobes hemsida. Maken till krånglig procedur för att få tillbaka mitt gamla program får man leta efter och trots att jag idag suttit flera timmar med detta är jag fortfarande utan mitt gamla Lightroom och jag håller på att ge upp. Misstanken infinner att Adobe gjort detta så krångligt för att man skall ge upp och istället prenumerera på deras Creative Cloud för 120 kr/månad. Ännu ett steg till att bli allt mera beroende av Internet och tjänsteleverantörer.

Visst är programmen från Adobe något av de bästa man kan få på marknaden men jag har varit noga med att inte dra på mig alltför många prenumerationer av olika slag per månad. Det blir fort till pengar även om tio euro/månad för Creative Cloud inte låter så mycket.

Så jag knogar på med datorn. Jag är glad att jag hade en fungerande backup och att jag inte blev av med några filer: texter, bilder, inspelningar, allt material till hembygdsforskningen och allt annat. Tyvärr verkar det som om jag blev av med en del e-postadresser men en del kan jag hitta på andra ställen och några kanske jag måste be om på nytt. Hur har du det med din backup? Finns den?

Instrumentväggar på Stundars i Solf

Även detta en bild från Stundars som i misstag blev svart/vit men kanske det också går för sig?

Julmarknad på Stundars och julkalendern

Ingenting är så dåligt att det inte har något gott med sig också, är ett känt talesätt. Stämmer ganska bra men inte till hundra procent.

När jag blev tvungen att avstå från min resa till Umeå i går lördag fick jag istället möjlighet att idag besöka Stundars julmarknad i Solf, strax söder om Vasa. Så lite kompensation fick jag för min besvikelse för det var en trevlig stämning där, mycket folk och ett och annat att köpa för den som var stadd vid kassa. Dans kring granen fanns det också samt klimp- och köttsoppa för den hungrige i restaurangen. Fast jag tror de flesta höll sig till varm dryck och gris som tilltugg. Kön till grillad korv var också lång. För mig blev det inte handlat mera än en korv.

Vädret var också det bästa möjliga även om det hade kunnat vara ett par centimeter snö på marken för att ljusa upp och maxa julstämningen.

Några bilder finns på min Facebooksida för den som ytterligare bildledes vill informera sig och ta del av stämningen. Förhoppningsvis kommer jag också att göra en liten video från julmarknaden på YouTube inom en snar framtid. Så håll utkik.

Annars har första advent strax passerat och julkalendern har startat. Brukar ni titta på julkalendern? I kungariket finns i år ”Storm på lugna gatan” (SvT) och danska Tv:n kör med den mera mystiska ”Theo & Den Magiske Talisman”. Båda går att se i utlandet via Internet och den danska kalendern kan ses med text för den om tycker det är lättare. Finlandssvenska YLE Fem kör med en norsk julkalender från 2016, ”Snöfall” men den går bara att se i Finland.

Ska jag erkänna som det är så är jag ingen flitig julkalendertittare. Visst kan det hända att jag tittar något avsnitt men då skall starten vara mycket bra så att jag blir fast från början och det händer sällan. På ett sätt passar mig radions julkalender bättre och i år har vi från Sveriges Radio ”Tonje från Glimmerdalen”. Så skall en julkalender på radion låta! Charlotte Kalla, Maxida Märak och Sven Wollter är några av rösterna i radions julkalender.


Stundars

Storm på lugna gatan – Julkalendern på SvT

Theo & Den Magiske Talisman – Julkalendern på DRTV

Snöfall – Julkalendern på YleFem, Buu-klubben

Tonje i Glimmerdalen – Julkalendern på Sveriges Radio

Avsnitt två i länkarna så ni vill se/höra allt från början så får ni leta upp avsnitt ett på hemsidan. Inte så svårt.

Nu över utvalda bilder från Julmarknaden på Stundars.

En hel del folk som besökte Stundars julmarknad

Röda stugor, nästan som i stan, men mest var det som i byn

Idel nyttigheter till salu!

Här har vi tomtemor själv med alla tomtarna. Underlaget är känt eller?

Ja, vem behöver inte en kvast eller en äkta dörrmatta av björkris vid sin ytterdörr inför julen?

Och på andra sal i Hemmersgården var det dans kring julgranen både för stora som för små till levande musik.

Eller så lät man sig förnöjas av dessa två musikanter som spelade och sjöng både på svenska och på finska

Dockor och stickat fanns det gott om.

Vad vore en vintermarknad på Stundars utan en sockrad gris till kaffet?

Befolkning till årets innejulgran fanns det också. Både gubbar och gummor. Fast de två stora firar förmodligen jul hemma hos sig. 😉

Så får vi tacka för denna julmarknad på Stundars!

Resa med förhinder

Jag hade imorgon lördag bokat resa till Umeå med Wasaline för att på kvällen uppleva Emil Jensen på Idunteatern men därav blir intet. Färjan är inställd både idag och imorgon.  Fortsatt storm och hög sjögång gör att färjan stannar i Vasa hamn efter att en långtradare vält ombord under torsdagens stormiga färd på Kvarken. Jag får stanna hemma.

Bilfärd via Haparanda hade blivit för tröttsamt och flyg via Stockholm för dyrt. Det mesta av resan gick att avbeställa men själva inträdet till Emil Jensen och bussresan från Holmsund till Umeå får jag anse mig snuvad på. Tyvärr hade jag förköpt bussresan och därmed sparat 4 euro och jag har i nuläget föga förhoppning om återbetalning av biljetten på 140 kr.

Så kan det gå. Synd, för jag har sett fram emot Emils framträdanade.

Vad lära vi av detta? Vädrets makter kan vi inte göra mycket åt och bussen behöver inte förbeställas och betalas för att få rabatt förrän samma dag man åker.

Storm på havet är inte att leka med och man får respektera de beslut som befälhavaren tar ombord. På sjön brukar man säga att det bara finns en som är högre i rang än kapten ombord.

Själv var jag med om en rejäl storm i södra Östersjön år 1993 och det visade sig att jag skrivit om denna händelse i ett tidigare inlägg.

Hur som haver, jag får ta det med ro och tänka att det kommer fler tillfällen ehuru jag också drabbades av storm sista gången jag åkte Umeå-Vasa med färjan. Den gången med sju timmars försening.

Som det ser ut nu så finns bara en upplevelse i röret inplanerat och det är Umefolk i slutet på februari. Måtte det gå vägen!


Ras – Stormen i södra Östersjön

Istället för resa till Umeå denna weekend får jag bjuda på några bilder från Umefolk 2018 i februari.

Katarina Barruk

Allspel 2018 Umefolk.

Arvvas

Allspel Umefolk 2018

Spöket i Köket

 

Den gången jag följde lagen

Jag snubblade igår över denna bloggrubrik och genast kom jag att tänka på en speciell händelse när jag följde lagen i en situation där jag oftast inte gjorde det.

Det var på den tiden i Malmö när jag jobbade på Segevång men bodde i södra Malmö. 8,5 km cykeltur morgon och kväll. Det blev nästan ett måste att cykla, få var de gånger jag körde bil. Även om det regnade eller det var halv snöstorm, vilket det sällan var, så cyklade jag.

Detta var någon gång före jul och jag cyklade hemåt i sen eftermiddag i snöblask. Mörkret kom och jag satte på dynamon för att få igång belysningen. Ganska snart gav dynamon upp, slirade på framhjulet och något ljus i strålkastaren syntes inte till.  Snön kladdade kring dynamon.

Nåja, det gick bra att cykla ändå, god gatubelysning längs hela min färd kunde jag räkna med. Jag cyklade genom centrala Malmö men av någon konstig anledning steg jag av cykeln vid Konsthallen och började gå, ledandes cykeln. Ungefär 2,5 km kvar till min lägenhet.

Jag kom ut på Pildamsvägens cykelväg och travade friskt på hemåt. Helt plötsligt steg en polis fram bakom ett träd. Han hade stått där gömd för att haffa cyklister utan belysning och nu fick jag en skopa beröm för mitt val att inte cykla när dynamon inte fungerade. Jag kände mig stolt som en tupp och sken som en sol. Nästan så att jag hade kunnat instämma med en medryckande moralpredikan om cyklisters slarv med belysningen.

En bit längre fram vid korsningen Pildammsvägen/Carl Gustafs väg stod en polispiket och skrev ut böter till syndarna. Tre förmodligen ovetandes ynglingar på två cyklar cyklade frimodigt förbi mig utan belysning och snopna blev de stoppade av polispiketen just som jag passerade. Själv myste jag av förnöjsamhet.

Jag svängde in på Baltiska vägen genom Pildammsparken, gott och väl utom synhåll för konstaplarna, och cyklade hem. Någon måtta fick det vara på laglydigheten! Jag räknade kallt med att det rimligtvis inte kunde vara två patruller ute i samma ärende i samma område. Rätt kalkylerat. Hade inte polisen varit på plats hade jag troligtvis gått hela vägen hem hur konstigt det än låter.

Nu är detta inte någon uppmaning till olydnad mot lagar och förordningar; förvisso skall man ha cykelbelysningen på i mörker, precis som man skall använda reflexer, men något som jag fortfarande förundrar mig över är att jag fick denna ingivelse att stiga av cykeln bara 100 meter från Pildammsvägen där polisen stod gömd. Jag hade tur eller så var det en skyddsängel som räddade mig från att bli påkörd av en bil. Så kan man också se det mitt i all skenhelighet!

Jag vet inte om denna bild har så mycket  med själva inlägget att göra mera än att man både som cyklist och som bilist skall stanna vid övergångsställe/skyddsväg när fotgängare avser att gå över vägen. Ibland syndas det mot detta men jag försöker verkligen hålla koll på fotgängarna. Inte kul att köra på en fotgängare! – Bilden är från Andra Sjön i Nykarleby.

Den perfekta novemberbilden

Medan det ännu är november vill jag leverera några novemberbilder från en månad som annars anses som grå, tråkig och deprimerande. Jag utmanade något Jennifer Sandström, en av mina favoritbloggar, om den perfekta novemberbilden när hon saknade fotografisk inspiration tidigare i månaden och igår kom svaret från henne.

Jag kan ju inte vara sämre utan jag får rota i mina bildkataloger. Få se om jag också får ihop nio bilder eftersom jag ändå inte varit så flitig med kameran senaste tid.

Vilken blev den perfekta novemberbilden bland mina förslag? Eller, om inte den perfekta, så den bästa. Kanske inte så konstnärliga som Jennifers bilder utan mera vardagsbilder. – Bilderna går att förstora om ni vill granska närmare. Bara att klicka! 😉


Den perfekta novemberbilden – Jennifer Sandströms blogg

En typisk novemberbild – Allhelgona

Sätt dig här och vila!

Eller kura invid muren grå

Hellnäs bro i novembersol. Alla dagar var trots allt inte gråa

Och isen kom!

Likaså frostens vita rim

Och båtarne finns ej längre invid bryggor och strand. De flesta är på land.

Det vita sig sakta smyga på

Och solen går ned bakom Hellnäs sund, snart är det december.

 

Jag har rotat bland gamla papper och minnen

Jag fick idag tag på en hög med papper som legat i en vrå i åratal. Närmare bestämt från tiden när seklet var ungt och tiden strax före.

Det mesta kunde jag kasta på momangen men några saker var faktiskt rätt intressanta. Det ena var de listor på flyttkartonger när jag för 20 år sedan kom hit. Låda för låda stod det uppskrivet vad den innehöll till punkt och pricka.

Rena bouppteckningen. Zoega-burk med diverse plock var en punkt. Vad då plock? WMK-muggar och ”rosa lampor”, vad är det, har jag bedrivit bordellverksamhet? Euroway-klubba, var finns den idag? Disketter – vet dagens ungdomar vad det är? Spargris – nöff, nöff, jag var tydligen sparsam på den tiden. Lite gryn och pastakrumelurer, ha, ha. Skrivmaskin – jodå, den har jag kvar, ingen vill ha den. ”Vit Trollet” – har trollat bort sig själv och vart vet jag inte. Ölkärra – jaha, det räckte tydligen inte med en sexpack. Fast nu drar jag mig till minnes att jag fick denna ölkärra på ett eller annat sätt – kanske genom ett lotteri – och den transporterade aldrig öl för min räkning. Liten ”jungfrutavla” från hallen – kan jag inte minnas hur den såg ut.

Det bästa var ändå några listor med namn på kontakter och personer jag känt men som mer eller mindre fallit i glömska. Ja visst ja, det var den killen på det jobbet, jasså hon med det röda håret, han som jag lurade en första april att ringa till skattemyndigheten för att fråga efter en överstor skatteåterbäring, ha, ha, eller var det kvarskatt. Jodå, jag kunde ett och annat den tiden. Nu för tiden är jag rätt oförarglig. Tror jag. – Några namn har jag faktiskt svårt att placera, kanske bara tillfälliga bekanta, andra är ett kärt återseende, om man kan säga på det sättet.

Egentligen borde man skriva upp alla man känner och de av betydelse man kommer i kontakt med. T.ex. lumparkompisarna och de som gått samma utbildningar. Många som försvunnit ut i det blå. Jag är faktiskt lite avundsjuk på sister Jane i den lyckliga staden, hon har minne hur bra som helst långt tillbaka i tiden.

Därför ett gott råd till dagens unga: anteckna dina vänner, ovänner och de av betydelse i ditt liv, gärna med åtminstone några korta meningar om personen. En dag på ålderns höst kommer du att minnas, förundras och kanske förlåta.


Nu blir det några fotografier från gångna tider!

Detta var den första bild jag tog med min första digitala kamera 9 november 2002. Skottet gick av i misstag så egentligen är det ingen riktig bild, men ändå nummer ett.

Däremot denna borde ha varit en av det absolut första bilderna med min Samsung digikamera 9 nov. 2002. Då höll de på att gräva upp torget i Vasa för att bygga parkeringsgrottan.

SAMSUNG TECHWIN DIGIMAX-340

Titta där är jag med yxan i högsta hugg vid midsommartid år 2003. Ved fanns det gott om.

SAMSUNG TECHWIN DIGIMAX-340

Detta är en bild jag som jag inte minns var, när och hur. Flera bilder, även på motorn, av en gammal skorv med det ståtliga namnet Montana.

Då slutar vi med Lucia år 2004. Stiliga töser i Oravais kyrka. Snart är vi åter där, Lucia den 13 december.