En stämma har gått ur tiden

Även att jag kallar mig musikalisk allätare är jag ändå inget stort fan av dansbandsmusik. En orsak kan vara att jag tycker den typen av musik är så likartad och låter samma. Men det finns några band och artister som jag ändå hyllar och gärna lyssnar på. Ett band av den gamla skolan är Hootenanny Singers. Egentligen vet jag inte om deras musik kan kallas dansbandsmusik för det är ganska mycket visa över deras repertoar. Ta bara en sådan låt som Dan Anderssons ”Jag väntar vid min mila” som de tolkar helt underbart.

Senaste natt avled en av Sveriges stora dansbandsprofiler, nämligen Sven-Erik Magnusson, som var förgrundsfigur i bandet Sven-Ingvars. Det bandet om något var dansband och som också jag gillade. Som yngling tillhörde Sven-Ingvars tillsammans med Flamingokvintetten mina favoriter. Senare utvecklades min musiksmak åt annat håll och idag har jag en mycket bredare musiksmak. Men fortfarande gillar jag Sven-Ingvars. Bl.a. för Sven-Eriks kännspaka röst.

Ta låtar som de spelade som är riktiga klassiker: Börja om från början, Ett litet rött paket, Det var dans bort i vägen och Kristina från Vilhelmina för att nämna några. En av de absoluta favoriterna var Min gitarr som också min far brukade spela och sjunga.

Detta skall inte bli någon mera djupgående analys och minnesstund över Sven-Erik Magnusson utan jag vill bara uppmärksamma på min blogg att en fin sångare och artist gått ur tiden.  Vi lyssnar till Min gitarr!

En tung dag

Vad göra när snoret rinner och huvudet känns som en askbägare?

Jag har denna vecka varit rejält förkyld med feber och snuva som verkar ha invaderat hela min tankeboll. Måndag anmälde sig åkomman men jag var ändå ganska pigg och struttade runt som vanligt i Saltgruvan. Natten till tisdag infann sig stora vedermödan och på morgonen vände jag ringsignalen ryggen och stannade hemma från jobbet. I tre dagar. Så länge kan man stanna hemma från Saltgruvan utan läkarintyg.

Idag borde jag också stannat hemma men dagen var kort, bara 6 timmars jobb, och varför besvära företagshälsovården med mina simpla besvär?

Det gick men dagen blev tung. Å andra sidan, man klarar mera än man tror.

Eftermiddagen innebar en tur till provinshuvudstaden för att uträtta ett ärende. Samtidigt gjordes inköp i stora köpladan. Vad får jag då omgående syn på? Jo en hög med kuddar. Tror ni inte jag köpte en kudde för jag tänkte så mycket på att få luta mitt arma huvud mot en mjuk, fluffig kudde? Trött och tjock i bollen som jag var.

Jag snubblade vidare i mina inköp och mitt i allt hade jag tappat bort min kundvagn. Som jag letade och kollade misstänksamt andras vagnar för att försäkra mig om att inte någon annan aningslös stackare snott min vagn. Till sist fann jag vagnen där jag ställt den. Vart försvann den i fem minuter? Snacka om att vara yr!

Något annat som drabbade mig i köpladan var längtan efter en näsduk. Snoret rann extra mycket och någon näsduk eller pappersduk hade jag inte. Så otrevligt att gå där och snörvla gång på gång. Det var nästan så att jag i lönndom gärna rivit hål på en förpackning med wc-papper för att få snyta mig. Till sist var jag framme vid Brunte och där låg helt visste en rulle hushållspapper som kom till användning. Vilken befrielse!

Dagen har som sagt varit tung men ikväll, precis som på ondagskvällen, har jag åter fått flyt. Bäst att knacka i trä, torsdags morgon bjöd på andra bullar. Har jag otur kan förkylningen bli både en och två veckor lång. Så säger ryktet! – Jag knogar vidare.

Någon annan som drabbats av vinterns förkylning? Eller annan krämpa? Det finns säkert någon som har det sämre än jag, trots allt.

Så här kände jag mig hela veckan; som Wilhelm Peterson-Berger i Umeå med en snödriva på huvudet. Huu, jeda mig…

I valet och kvalet

Det blir kommunalval i republiken ganska snart och frågor infinner sig: välja en gammal känd häst, satsa på ett ungföl eller inte rösta alls? Att inte rösta alls är också ett sätt att välja för då låter man andras röster få större betydelse.

Till vår hjälp har Vasabladet gjort ett kandidattest där man får svara på frågor och sedan jämföra med vad kandidaterna som är uppställda i kommunen (Vörå) svarat. Man kan välja på en femgradig skall om påståendet överensstämmer med egen åsikt eller inte och också ange hur viktig frågan är för mig som väljare. Egentligen en ganska bra grej eftersom det annars kan vara svårt att få reda på vad kandidaterna tycker och tänker.

Jag hade fem frågor som är extra viktiga för mig och för att en kandidat alls skall bli intressant för mig får ingen av dessa frågor få en röd prick, d.v.s. vi har helt motsatta åsikter i frågan. Att en kandidat inte tagit ställning i någon av dessa för mig viktiga frågor diskvalificerar också kandidaten.

En kandidat fick hela 85,34 % samstämmighet med mina åsikter och det är ju nästa helst perfekt. Hen borde få min röst; å andra sidan är det en kandidat som högst troligt kommer in i fullmäktige av gammal vana, så borde jag då taktikrösta på någon av de nya förmågor som ligger ganska nära mig för att få nytt blod i det kommunala beslutsfattandet?

Svenska Folkpartiet dominerar stort bland kandidaterna i kommunen (93 %) och bara två kandidater i testet tillhör ett annat parti vilket inte är det optimala ur demokratisk synvinkel. De kandidater som inte orkat presentera sig i testet blir nog utan min röst; det tyder på ointresse för politiken.

Ja, där står jag med mina frågor ännu obesvarade: välja en gammal känd häst, satsa på ett ungföl eller inte rösta alls? Jag har tid ännu att fundera fram till 9 april.

Vart bär spåret i kommunalpolitiken kommande år?
Många spår men de flesta går åt samma håll, vilket är nödvändigt även i politiken om det skall bli till något

Det skall börjas i tid

Vintern är lite sent på men bättre sent än aldrig. Det som för bara några veckor sedan var barmark och tråkiga tiltor på åkern är nu täckt med snö och skidföre. Synd bara att sportlovet är förbi för republikens vintersportare och –motionärer. Däremot hörde jag på jobbradion (P4) idag att i norra Sverige är det sportlov nu. Alltid någon som har nytta av en sen vinter.

Min granne fåraherden kom ikväll med traktorn och röjde bort snön som fallit under stort sett hela dagen. Bra det, så behöver jag inte jobba mig svettig ikväll med snöskoveln i mörkret. I hytten hade han också med sig sin gosse på snart 4 år. Eget säte hade han och en perfekt uppsyn över operationen.

Det som slog mig var hur komfortabla dagens traktorer är. Nästan som en bil. Inte alls bullriga och obekväma som förr i världen och med stor säkerhet för föraren. En annan sak som också slog mig – mycket slagsmål ikväll – är hur annorlunda barn kan ha det på landet jämfört med i storstaden. Klockan hade redan passerat nio på kvällen men självklart så skulle gossen vara med när far röjde snön runt om. John Blund får vänta en timme eller två när så spännande saker som snöröjning är på gång. Jag ser det enbart som positivt att barn får vara med på ett hörn när arbetet skall göras på gården. Det ger en annan erfarenhet än att bara sitta framför dataskärmen eller få färdigserverade fritidsaktiviteter.

Nåja, lite vinter nu men i slutet av månaden vill jag åter se våren titta fram.

Snön faller och vi med den, om vi inte får hjälp med snöröjningen

Komarschlåten

På Umefolk gjorde jag en videoupptagning när Ulrika Bodén tillsammans Ahlberg, Ek & Roswall uppträdde på Iduns stora scen. Ulrika har sysslat en hel del med kulning, d.v.s. när man förr i världen med sång och läten lockade hem korna till kvällen för mjölkning.

Jag tror, efter att ha tittat en del videos på tuben, att kor är smått musikaliska. För vallpigor och -drängar var det säkert lättare att få hem korna med en vacker och långt bärande kulning.

Ulrika sjöng annat också, mästerligt ackompanjerad av trion Ahlberg, Ek & Roswall, men här är låten som jag fastnade för efter att hon berättat om kor, kulning och fäbodliv. I sången ”talar” hon också med korna på dialekt från Ångermanland. Bl.a. Lisse-koa fanns med i raden av kor på väg.  Det kändes så naturligt och vänskapligt mellan människa och ko. Knäppandet på fiol och nyckelharpa i början av låten skall föreställa skällan som ledarkon hade runt halsen och som hördes vida omkring i en stilla sommarkväll.

Vi lyssnar!

Små vardagsbekymmer

Som jag predikat för andra att hålla koll på sina lösenord och att ha en fungerande back-up. Och så går jag själv och missar att anteckna PIN-koden till mitt telefonabonnemang!

Jag köpte igår en ny mobiltelefon. Den gamla var på intet sätt föråldrad men den hade för lite minne. 8 GB är för lite i dagen läge om man som jag har en hel del intressanta program installerade. Visst skulle jag klara mig med betydligt färre program men jag har gjort rensningar, och nej, jag var inte beredd att göra mig av med fler program. Då återstod bara att köpa nytt. Slit och släng.

Samma märke och samma modell, Samsung J5, men nyare årsmodell och dubbelt mera minne. En telefon jag trivts riktigt bra med och vill fortsätta att använda. Till på köpet rätt billig. 155 europenningar kostar den.

Bytet gick bra tills jag skulle knacka in PIN-koden till sim-kortet. Plötsligt så var den som bortblåst! Eller, jag började schabbla omkring med flera möjliga koder och blandade också ihop med min jobbtelefon. Och inte hade jag heller noterat koden på mitt vanliga ställe där jag har alla andra koder. Och hux flux var mina tre tillfällen förbrukade och där stod jag med ett sim-kort som var låst.

Jag kollade på Soneras hemsida men blev inte mycket klokare för ibland stod det på finska, ibland på svenska. Så mycket förstod jag att jag kunde använda PUK-koden för att få ny kod till sim-kortet men det var inte tydligt beskrivet hur gå till väga, så där stod jag handfallen. Smått sur gick jag till sängs igår kväll med död telefon.

Nåja, en natts god sömn brukar ibland hjälpa och visst, i morse tog jag mig an problemet med nya friska krafter och efter diverse försök på egen hand så lyckades det mig att få ny kod till sim-kortet. Try and error-metoden. Nu är koden tryggt noterad och inbankad i hjärncellen.

En stor del av dagen gick åt till att installera program för det fungerade inte heller automatiskt som jag hade trott. Installera och logga in på otaliga ställen. Som tur är finns mina program samlade på Google Play där jag annars hämtar mina program.

Vad lära vi av detta? Jo, att Soneras hemsida inte är perfekt även om de gjort ett tappert försök. Att alltid ha lösenord noterade på något ställe; hjärnsläpp kan inträffa även hos den mest minnesgoda. Att en smartphone är gammal redan efter två år. Att aldrig ge upp, sov på saken!

Skalet, det är en historia för sig. Den nya J5:an har större skärm vilket gör att det gamla skalet inte passar. Köp av nytt skal, naturligtvis. Slit och släng. – Någon som vill köpa en Samsung J5 (2015) för en billig peng? Med Samsungs eget skal och 4 GB extra minneskort.

Back-upen har jag dock i skick på både ett och flera sätt. Knackar i trä två gånger!

Någon riktigt bra bild som illustrerar inlägget har jag inte så då får det bli en bild från Umefolk förra helgen. Misströsta inte, det finns alltid en väg uppåt!

Umefolk
Umefolk – där uppe finns Idun

Hela Allspel

Jag får något spinna vidare på temat Umefolk 2017 och presentera invigningen med Allspel som Kalle Prorok haft vänligheten att lägga ut på YouTube.  Paketet består av 12 avsnitt som kan spelas upp automatiskt. Bara att trycka på knappen ”Spela upp alla”.

Det är ett smakprov på vad som komma skall under festivalen. Inspelningen i alla ära men bästa är ändå att sitta bänkad i Idun teaterns stora salong och bara ta in det som serveras.

Artister och grupper byts ut under föreställningen så alla är inte inne på samma gång.  Allra först ut är Mullin Mallin Band med Opa Cupa. I avsnitt 8 spelar Kardemimmit en låt.

Ser ni barnen längst fram till vänster? Säkert roligt för dem att få vara med om något så stort. Och längst fram skuttar Anton Teljebäck fram och åter, dirigerar och står i. Mycket som skall klaffa.

På med bästa högtalarna för att fånga något av stämningen fredagskväll i Umeå! Och varför inte helskärm?