Finlandssvensk i kungariket

Från det ena till det andra vill jag förmedla ett par länkar som handlar om finlandssvenskar och finlandssvenskhet i Sverige. Den första är ”Bettans Taxi” som finns på SVT Play. Els-Beth ”Bettan” Aspås föddes i södra Österbotten men framlevde sitt liv som en av Stockholms första kvinnliga taxichaufförer. Inte nog med det, hon körde taxi som pensionär i ytterligare 20 år! Slå det den som kan. Hon trivdes i Stockholm och tog sitt körkort 1956.

En annan länk är ”Om Svenskfinland” där Kalle Lind och komikern André Wickström pratar om det finlandssvenska i Sverige och vad det innebär. Mycket är gemensamt, inte minst språket, men en viss skillnad finns det ändå. Detta avhandlas i denna podd som jag tycker är hördvärd.

Varför inte spela en låt med MA (Mauri Antero) Numminen även om han inte är finlandssvensk? Han har ändå gjort succé i kungariket med det sätt på vilket han framfört sina alster på svenska? Kanske inte en av de mest kände låtarna men ändå så karakteristisk för MA Numminen: ”Amalia går med sin gummikavaljer i bastu”

De förlorades väg till bönehuset

Jag kom ikväll att tänka på en berättelse ur Bibeln. Lukas 15:4-5

”4. Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? 5. Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar.”

Jag har ikväll varit på fårjakt i byn. En tacka och två lamm hade behagat smita från sin hage och vandrade omkring i byn, än här, än där. Min granne fåraherden, som äger fåren, befann sig på långväga jobb och kunde  därför inte göra mycket åt saken. Svåger, jag och en annan bybo försökte göra en insats och fånga in rymlingarna men si det var inte det lättaste.

De hittades ute vid bysundet vid en sommarstuga, fridfullt betandes på en äng. Så långt allt väl men att bara lägga dem på våra axlar var inte att tänka på för när vi närmade oss blev de ytterst misstänksamma och skuttade snabbt iväg trots lock och pock med brödbitar och förtroliga lockrop. Nähepp, oss lurar ni inte tycktes de tänka och försvann ut i terrängen.

Dock lyckades svåger stänga in tackan vid ett uthus och kunde fånga henne i en buske med brännässlor. Bilen hämtades och benen bands på tackan så att hon inte skulle smita igen, vilket hon mer än gärna hade gjort. I stället lyftes hon in i skåpbilen.

Värre var det med lammen. De var ännu mera misstrogna än modern och skuttade snabbt iväg. Kom man nära gjorde de galanta hopp på närmare tre meters längd. Att fånga dessa raketer syntes omöjligt. Istället försökte vi med list. Bilen körde sakta iväg med bakdörren öppen så att de kunde se sin hulda moder liggandes i bilen, vilket till en början tycktes fungera. De följde efter bilen, om än med lite fördröjning och med mig som bakre fösare, ända tills vi kom till ett vägskäl. Naturligtvis svängde de av där in på ett sidospår. Att ta sig förbi dem var omöjligt, de förvann bara längre in på sidovägen.

Istället beslöt vi att köra hem tackan och se vad lammen tog sig till. Jag hämtade en cykel och när jag kom tillbaka var de båda lammen åter på byvägen. Sakta cyklade jag bakom dem om styrde dem i rätt riktning mot hemgården även om de gjorde flera försök till utflykter. Jag fick dem över landsvägen men sedan blev det åter ett sidospår för de två rymmarna. Här beslöt vi avbryta kvällens operation.

Som avslutning föste jag in de båda lammen på bönehusets tomt och lämnade dem där i förhoppningsvis trygg vård under vår Herres vakande öga. Det var då jag kom att tänka på bibelverserna ovan citerade. På något sätt symboliskt. Vad passade bättre än att de förlorade lammen kom till bönehuset för hemgården ligger bara ett par hundra meter bort och kanske de hör sin mor och de andra fåren och tar sitt förnuft till fånga och kilar hem under natten så att vi vikarierande fåraherdar får glädja oss, som det står i Bibeln. Vi får hoppas det för annars får de söka skydd under natten vid gudshuset.

Sånt är livet på landet!

Edit: Så här dagen efter kan vi konstatera att lammen klarade natten trots frånvaro av sin mor. De sökte sig vidare till en av de andra fårhagarna och där lyfte en annan granne in de båda rymlingarna.

Fårjakt
Här hittades de tre rymlingarna. Eller rättare sagt, Christer upptäckte dem här. Bilderna är tagna med mobilkameran på håll så kvalitén är inte den bästa.
Fårjakt
Här var det slut på mamma Bääs rymning. Hemtransport i skåpvagn. De två telningarna syns framför bilen.
Fårjakt vid Betel i Oxkangar
Detta var det sista vi såg av lammen ikväll. Hoppas inte räven tar dem.

Oh, shit!

När jag för snart ett par veckor sedan besökte Arjeplog valde jag att bo på Hotell Hornavan. Ett ganska stort hotell som utvändigt såg rätt fyrkantigt och ointressant ut men var invändigt mycket trevligt. Jag fick ett rum med utsikt mot sjön Hornavan. Rummet var av god standard och vid varje rumsdörr i korridoren fanns en uppstoppad fågel som häckar i Lappland. Utanför mitt rum fanns en tjäder.

En lustig händelse uppstod i restaurangen när jag på kvällskvisten intog middag. Servitrisen var en trevlig, ung dam som skötte springet mellan köket och gästerna som var relativt fåtaliga.

I närheten av mitt bord lade jag märke till ett sällskap som pratade engelska. Åtminstone tre var från Förenade Kungadömet av talet att döma. Välformulerat och artigt, typiskt engelsmän med god bildning och en viss pondus. Man kan säga att stämningen vid bordet var smidig, minst sagt civiliserad och med en konversation som hela tiden hölls trevligt småbubblande. Definitivt inte storbabblande!

Servitrisen gjorde sitt jobb, tog upp beställningar och bar ut mat till gästerna. Det var då det hände vid engelsmännens bord. Den unga damen kom med beställd mat på tallrikar och placerade ut dem framför varje gäst som sig bör. Dock fick en av gästerna fel tallrik varvid han påpekade detta. Servitrisen stannade till, utbrast ett ljudligt ”Oh, shit” och bytte snabbt tallrik.

Det lustiga var reaktionen i det engelska sällskapet. Det småbubblande, trevliga pratet stannade upp som på en given signal, det gick som en elektrisk stöt genom sällskapet, tiden stod stilla inför det ofattbara ”Oh, shit”. Som att svära i kyrkan. Och lika plötsligt som konversationen stoppat så gled den smidigt igång på nytt, som om ingenting hänt. Intressant var att jag inte kunde höra någon i sällskapet efteråt kommentera det uppenbart olämpliga språkbruket servitrisen bjöd på. – Där kan man tala om att tiga ihjäl något som katten släpat in.

Nåja, jag tror ingen tog skada av incidenten. Själv betraktade jag det som en kul grej, engelsmännens reaktion. Och maten smakade bra!

Arjeplog är annars ett fint ställe vid insjöar och fjäll inom synhåll. En hel del turister var på plats och turism tillsammans med olika bilfabrikanters testkörning i vinterförhållande med sina nya bilmodeller borde ge en del av folket på orten jobb och försörjning. Inte en endaste mygga bet mig och maten var det inget fel på! Jag åker gärna dit igen.

Arjeplog
Arjeplog kyrka gillar jag, rosafärgad till utsidan
Arjeplog kyrka
Interiör från Arjeplog kyrka
Hotell Hemavan, Arjeplog
Så här såg det ut i Hotell Hornavans reception. Öppen eld, en ren, dock ej levande och renskinn att sitta på i stolarna.
Arjeplog
Så här såg det ut på utsidan i den sena kvällen. Solen går ned långt bakom fjäll och sjö.

Juthbacka marknad, en jätteloppis

Igår besökte jag Juthbacka marknad i den lyckliga staden Nykarleby. Jag tog en massa bilder på ditten och datten som jag publicerade på Facebook. En del av de bilderna kommer nu här på bloggen men med en kommentar till varje bild. En liten bonus på bloggen, så att säga.

Inget köpte jag förutom två korvar och en läsk. Utbudet på böcker var i år begränsat vilket var synd för det är böcker jag brukar köpa. Nåja, jag har en hel hög olästa böcker så det går ingen nöd på mig i det fallet.

Juthbacka marknad 2016
Här sitter en trogen vakthund bland alla grejorna
Juthbacka marknad 2016
Jobbigt att sitta här och posera. Inte konstigt att ögonlocken blir tunga.
Juthbacka marknad 2016
Något för hemmabowlaren?
Juthbacka marknad 2016
En till hund men nu som besökare. Bäst att vara uppmärksam på matte.
Juthbacka marknad 2016
Nya kvastar sopar bäst!
Juthbacka marknad 2016
Får det vara en kopp?
Juthbacka marknad 2016
Mingel och träffar. Folk man inte sett på år och dagar kan man stöta på här.
Juthbacka marknad 2016
Nä men titta, ett par samedockor hade hittat hit!
Juthbacka marknad 2016
Här gäller det att ha både öron och ögon på helspänn. Man vet aldrig vad som dyker upp.
Juthbacka marknad 2016
Nalle känner sig isolerad
Juthbacka marknad 2016
Här sitter vi och apar oss!
Juthbacka marknad 2016
Aha, en s.k. raggarbil! Ett T saknas visst på nummerplåten.
Juthbacka marknad 2016
Hmm, var lade jag skiftnyckeln mån tro?
Juthbacka marknad 2016
Förra ägaren hann aldrig ur skinnhuvan innan den blev till salu.
Juthbacka marknad 2016
Tomten på väg ut ur garderoben.
Juthbacka marknad 2016
Tom i bollen men glad ändå!
Juthbacka marknad 2016
Nalle åker snålskjuts
Juthbacka marknad 2016
En mus(tang)-bil
Juthbacka marknad 2016
Det blev inte mycket kvar av älgen efter den krocken
Juthbacka marknad 2016
Nämen titta, vem står inte där och speglar sig i all fåfänglighet

 

Några bilder till från Högbondens fyr

Jag har ikväll suttit en god stund och redigerat bilder från Högbondens fyr i Kramfors kommun. Stället besökte jag i början på månaden och övernattade på vandrarhemmet som är inhyst i själva fyrvaktarbostaden. En bra semesterutflykt vill jag lova.

Naturligtvis kan jag inte undanhålla er en liten bildbomb från det tillfället. Zooma gärna in bilderna med klick x2!

Högbonden
Rena idyllen i vackert väder.
Högbonden
Soldäck på Högbonden högt över havet
Högbonden
Eller varför inte en stund vid uteserveringen
Högbonden
På betydligt lägre höjd vid Klubbudden
Högbonden
Ännu en bild från Klubbudden med vy över havet österut på kvällen.
Högbonden
Kvällen närmar sig
Högbonden
Solens sista strålar färgar molnen rosa och mörkt blå.
Högbonden
Men några timmar senare är solen åter på väg upp. Klockan närmar sig fem på morgonen.
Högbonden
Här kan man njuta av soluppgången om man vill och orkar stiga upp.
Högbonden
Så tar Högbondens fyr emot en ny dag i solens första strålar.

Åh, den musiken!

Nu skall jag inte tjata för mycket om Urkult; jag kan gott tänka att det finns de som inte bryr sig speciellt mycket om min favoritfestival. Jag vill dock orda något om musiken. Kanske mest för mig själv så att jag minns i framtiden hur det var.

Jag började med att torsdag bevista en del av Norðans konsert i Ådal-Lidens kyrka. De spelade underbart klingande musik på violin och harpa med inspiration från Island, Färöarna och vattnen däromkring. Så välljudande toner, som balsam för själen! Jag blev ikväll tvungen att leta upp deras musik på Spotify bara för att åter försjunka i deras vackra musik. Har ni Spotify, lyssna en stund, jag är säker på att det kommer att göra er gott. https://open.spotify.com/album/7hpO6GLzQQuQ0KeJH93hki

Samma kväll spelade också Sonic Groove Society musik av helt annat slag. Slagverk och elektromusik av den typen jag inte visste att jag tyckte om. Kvällens stora dragplåster var kanske Shantel & Bucovina Club Orkestar som spelade efter Eldnattens sprakande invigning vid midnatt. Dansant medryckande musik.

Fredagen bjöd på fantastiska Looptok feat Maja Långbacka & Cirkus Cirkör. Maja har en härlig sångröst med Looptoks musik som drivkraft i låtarna. Som grädde på moset uppträde Cirkus Cirkör med den ena fenomenala konsten efter den andra. Även utflykter i publikhavet hörde till. Vad heter det när en person ligger på händer som sträcks upp från publiken och sedan flyttas runt av publiken? Emil Jensen uppträdde kl. 18 på Stora scen. Vilken ordkonstnär! Jag har inte tidigare riktigt lyssnat till honom men hans sommarprat i radion tidigare i sommar tände mig. Sallyswag spelade kl. 21. Ett band bestående enbart av kvinnor som jag också hört tidigare. Senare blev det Jaron Freeman-Fox och hans band som verkligen gav järnet på Solscenen. Inlevelse är ordet! Samtidigt spelade också Ahlberg, Ek & Roswall på Danslogen. Jag hade också gärna velat se dem men där var trångt och jag blev tvungen att välja. Sist på kvällen vid midnatt spelade Maxida Märak X Systraskap. Rakt på sak, kraftfullt framfört budskap till stundtals vilda toner och rapp. Maxida Märak är inte en kvinna man knäpper på näsan!

Lördag lyssnade jag först på Mittfolk i Danslogen. En ungdomlig grupp som jag hört flera gånger. Jag tror de går på någon typ av musikskola i Ångermanland. Glad och energirik musik! Kl. 15 blev det dags för Euskefeurat, Norrbottens eget superband som om något kan förmedla hur folket i Norrbotten är och med en härlig humor och självironi i bakgrunden. Euskefeurat var en av mina förhandsfavoriter som jag bara måste se. Räfven bjöd senare på verkligt riv i låtarna och hålligång. Musik som jag åter inte visste att jag gillade. Bandet har stått på önskelistan hos många, om jag förstått saken rätt. Garmarna uppträdde halv elva med duktiga Emma Härdelin som sångerska, en kvinna med många järn i elden. Folkrock kanske man kan kalla musiken. Joanna Connor missade jag därmed eftersom hon spelade blues i Danslogen på samma gång. Sista artist ut på lördagkväll var Maïa Barouh, en fransk-japansk artist som också tidigare uppträtt på Urkult. Då hade jag möjlighet att samtala med henne och hennes man som också spelar trummor i bandet. Ett bra val av band att ha som avslutning. Dansant musik med ett innehåll som inte hörs varje dag i Norden. Maïa Barouh var också en av mina förhandsfavoriter och hon gjorde mig inte besviken. Bra var hon!

Detta var en del av den musik som jag lyssnade till. Jag hörde också andra band/artister kortare eller längre stunder men vissa missade jag helt. Tyvärr för jag hade gärna hört och sett alla. Ja, detta har jag skrivit om tidigare, att man inte kan hinna med allt som bjuds på Urkult. Men jag är ändå mycket nöjd med årets Urkult! Ett knappt år att vänta tills nästa gång.

Alla band som spelade finns här på Urkults hemsida.

Urkult 2016, Näsåker
Här bredvid hotellet på Ingelas café  åt jag jättegod fläskpannkaka. Hotellet är reserverat för artisterna.
Urkult 2016, Näsåker, Sverige
Liten nedskräpning trots att det var mycket folk i rörelse. Speciellt på festområdet var det snyggt. En bra organisation höll ordning på saker och ting.

Regn gav bilder

Ingenting är så dåligt att det inte också har något gott med sig, säger det gamla talesättet. Ibland stämmer det in. Jag tänker på de senaste dagarnas regnväder som gjort att jag kunnat sitta vid datorn och redigera de Urkult-bilder jag samlat på mig för att sedan skicka upp dem på min Flickr-sida. Hela 184 bilder blev det i katalogen ”Urkult 2016”. Ganska många timmars arbete för att välja och redigera dessa bilder kan jag lova.

På Urkults inofficiella Facebook-sida har flera andra fotografer laddat upp en mängd bilder, mera än tidigare år vill jag påstå.

Det regnade ett par gånger på Urkult men det var inga långvariga regn så egentligen är det inte mycket att klaga över. Annat är det idag när det formligen öst ned hela dagen.

Jag kom att tala med en man som delade en husvagn med två andra och han berättade att han varit på en Urkult-festival där det regnade från dag ett till sista dagen. Det kan vara tålamodsprövande och blött. Han sa att han först besökte festivalen sju år i rad, sedan stannade han hemma 7 år för att åter ta upp Urkultbesöken för tre år sedan. Jag talade med ett flertal personer som är riktiga veteraner med många år på Urkult. För mig var det fjärde året och fler lär det bli.

Bra var det att inte åka hem direkt på söndagsmorgonen utan istället ha hela söndagen på sig att i lugn och ro riva tältet och packa bilen. Fast det tog knappt en timme.

Efter att jag sett sista framträdandet med Maia Barouh natten till söndag så vidtog så småningom den avslutande polskedansen i Danslogen. Det är en helt inofficiell programpunkt där några spelmän står i mitten på golvet och spelar akustiskt medan folk dansar i lugn takt runt runt. Varv efter varv som aldrig tycks ta slut. Det är som om de varvar ned medan de vill ta ut det allra sista ur festivalen. Det är egentligen en ganska märklig föreställning.

Någon gång halv fyra på natten började de sjunga allsång som hördes ända till mitt tält. Jag hade då tyvärr gått och lagt mig men jag föreställa mig den mäktiga stämning det måste ha varit med så mycket spontanitet och gemenskap i sången. Nästa år skall jag stanna uppe ännu längre om jag så också måste dricka en kanna starkt kaffe för att hålla mig vaken och höra denna unisona och starka sång. Något att se fram emot. 5-6-tiden på morgonen brukar de sista lämna danslogen.

En av de spelmän som deltog i spelandet denna sista natt i danslogen var Jaron Freeman-Fox och en tjej ur hans band som bl.a. spelade dragspel. Jaron är kanadensare och spelade också på Kaustbyfestivalen ifjol.  Det var där jag fick upp ögonen för honom och hans livliga musik. Hans band hade också spelat på Urkult-tåget från Stockholm som anlände på onsdagskvällen till Näsåker. Detta är det enda tåg med passagerare ombord som numera kommer till Näsåker en gång om året. Därför finns det ingen perrong utan lastpallar placeras ut så att folk kan kliva ned från tåget. Annars är det mest timmertåg som drar förbi.

Jaron och hans band var alltså mycket aktiva på årets festival med två egna spelningar förutom allt annat. Jag satt vid församlingshemmet på torsdag eftermiddag och när han kom gåendes förbi. Jag fick ögonkontakt med honom och gjorde samtidigt de rörelser som om jag spelade fiol. Han förstod vinken och kom fram till mig. Vi pratade en liten stund och jag berättade bl.a. att jag hört honom och hans band spela på Kaustbyfestivalen ifjol. Det är alltid roligt att kunna prata lite grann med de artister man råkar i vimlet. Så har det varit varje år jag varit där. Som jag skrivit tidigare, folk är lättpratade på Urkult.

Här en länk till mitt Urkult 2016 album på Flickr : https://www.flickr.com/photos/8114206@N07/albums/72157671514751811 Som ni säkert minns går bilderna att se i slid show och i helskärm genom att använda F11-tangent på tangentbordet.

Vill ni se de sista tappra i   polskedansen så har jag gjort en video för två är  sedan. Då var klockan ca. 05.30 på morgonen. Inte alla orkade hålla på så länge.
https://youtu.be/o_QSRr-wLR0

Urkult 2016, Näsåker, Sverige
Här spelar Jaron Freeman-Fox och hans band på Solscenen. En synnerligen livlig tillställning.