Jag har vid några tillfällen upplevt att jag inte haft tillräckligt minne i kameran när jag filmat och det känns frustrerande när man är på G. Då hade det varit bra att stoppa in ett annat minne i kameran. Detta har jag nu åtgärdat.

Minnet är något konstigt. Jag kommer inte ihåg mitt eget mobilnummer men ett 20 år gammalt telefonnummer i Malmö kommer jag ihåg om jag så väcks mitt i natten. 94 18 53. Damen ifråga är död sedan många tillbaka men numret kommer jag ihåg. Fullständigt meningslöst.

Ett annat mysterium uppenbarade sig senaste vecka. Jag upptäckte att jag kunde en hel mening på spanska trots att jag inte pluggat den. Visserligen har jag läst i läroboken och lyssnat på CD-skivan ett flertal gånger men absolut inte pluggat meningen. Ändå kan jag rabbla upp denna mening på spanska om ni så väcker mig 02.45 på natten. Det är då jag föreställer mig att jag sover som djupast.

Sin embargo, solamente un 12 % de la población española hace actividad física con regularidad. Vilket betyder: Dock, endast ca. 12 % av den spanska befolkningen utövar fysisk träning regelbundet. – Någonting sådant blir det i översättning. Även detta fullständigt meningslöst. Varför kommer jag ihåg denna mening men har svårt att svara när läraren frågar mig på spanska hur jag skulle göra i ett tvåspråkigt äktenskap för att överföra mitt språk och min kultur till barnet. Frågeställningen är intressant men förmågan att svara är begränsad. Sin embargo, dock tror jag det är ytterst nyttigt för mina studier i spanska att ställas mot väggen och se mina begränsningar men också få reda på vad jag skall koncentrera mig på för att gå vidare.

Minnet är ett mysterium!

Vad detta har att göra med minnet minns jag inte

Postat i:Tankar Tagged: minne, mysterium, spanska ]]> https://villniles.com/2013/11/09/minnet/feed/ 4 persperception minne https://villniles.com/2013/02/21/ett-mysterium/ https://villniles.com/2013/02/21/ett-mysterium/#comments Thu, 21 Feb 2013 20:52:24 +0000 http://villniles.wordpress.com/?p=5080 ]]> Det allra första jag gör på morgonen när stiger upp ur bingen är att kamma mig. Trots mina glesnande tofsar är det oerhört viktigt för mig att få dra kammen över huvudet och ordna stråna i någon slags rättning inför dagens utmaningar. Det händer ibland att jag inte hittar min kam på direkten och då riskerar det att bli en dålig dag. Jag letar och letar tills jag hittar den eller så söker jag i mina lådor tills jag hittar en ersättare. Jag vill för allt i världen inte starta dagen starta dagen okammad. Kanske det är en ritual, ett tvång som bara måste göras?

En morgon förra veckan när jag vaknade och steg upp så hittade jag tre likadana kammar utan att jag vetat om att jag haft dem. Vanligtvis är det tvärtom, det finns ingen kam alls. – Jo, den ena vet jag fanns i bakfickan på mina byxor men de två som låg på golvet, varifrån kom de? Jag kan inte minnas att jag kvällen innan sett dem eller att jag köpt dem vid något tillfälle men så måste det naturligtvis ha varit. Troligtvis har jag köpt en tre-pack med kammar men varför dök de två kusinerna upp just då? Livet är bra märkligt ibland, även bland små, triviala ting. Kanske jag gått i sömnen och letat i gömda skrymslen efter mina kammar och hittat dem?

Det gäller att handla föda till både folk och fä på väg hem.

Postat i:Vardagen Tagged: kam, kamma, mysterium, ritual ]]> https://villniles.com/2013/02/21/ett-mysterium/feed/ 6 persperception oravais livsmedel