”Samma på svenska” är en fras som myntats i något sammanhang och används med jämna mellanrum och som visar lathet och likgiltighet i översättningsarbetet. I bästa fall kan det användas som ett skämt men tyvärr illustrerar det i hög grad den trängda situation som svenska språket har i republiken.

Själv har jag idag gjort skyltar i Saltgruvan, förhoppningsvis inga tavlor. Senaste inspektionsrundan i arbetsskyddet visar på några brister i skyltningen som skulle åtgärdas. Jag letade på nätet efter lämpliga skyltar vilka också hittades men de var på svenska eftersom jag sökte på svenska. Dock bemödade jag mig om att också få en finsk översättning vilket inte var helt lätt. Jag hade kunnat nöja mig med ”Samma på finska” men si, så lat var jag inte. Skyltarna blev hur fina som helst efter lamineringen. Skriver en syltmakare; jag kom nämligen att tänka på Elof Lindeman, skyltfabrikanten.

Jag kom att tänka på att folk kanske vill visa något med de olika märken och arrangemang som finns vid deras villavägar utan att för den skull berätta i klartext vem som har sin villa vid vägs ända. Ok, visst finns det också de som men namn förtäljer att här finns vi men de flesta är anonyma. Kan tänka att när det kommer gäster det inte alltid lätt att hitta för sällan finns vägnummer utsatta utan en massa avsticksvägar till höger och vänster finns. Ofta ser de alla likadana ut. Då kan det vara bra med ett kännetecken vid infarten. På ett ställe såg jag vackra blommor planterade i en gryta mitt i skogen men vid en sidovägs början. Kan gissa att där bortom krök och skog finns en kvinna med blomstertycke. För en man skulle väl inte hitta på att plantera blommor som vägvisare och signatur mitt i skogen?

Jag delar en del av villavägen med två grannar och vid korsningen upptäckte jag idag en blå tjäder i ett eller annat material. Den har jag inte sett innan trots att jag misstänker att den varit där lång tid. Det är inte alltid man lägger märke till olika tecken både i naturen och av människan skapat när man susar fram i bil. Egentligen borde man ta en vandring för då upptäcker man mycket mera.

Allt det här gjorde att jag fick en liten idé. Jag berättar inte nu vad jag eventuellt kommer att skapa men förhoppningsvis skulle det sätta myror i huvudet på folk eller locka fram ett leende.

En nästan osynlig skylt som ändå finns där som vägvisare mot Kalot.

På ett ställe fanns en remmare som kännetecken.

Enkel skylt men fyller sin funktion. Undrar om där bjuds på paj?

Här är stengubben jag upptäckte först.

Detta är en korp som suttit länge på stenen. Den talar om att här går vägen till Korpen.

Den blå tjädern som suttit så tyst och försynt att inte ens jag sett den förrän jag verkligen började se mig omkring.

Postat i:Livet på landet, upplevelse Tagged: märken, skyltar, stenbalanser, tecken, tjäder, väg, villaväg ]]> https://villniles.com/2013/09/08/vid-min-infart/feed/ 6 persperception kalot remmare hylkenpaj stenar korpen tjäder