Smällen i kvällen

Ikväll kom en redig smäll så att fönsterrutorna skallrade och jag trodde att det rasade snö av taket fast det inte borde finnas nån snö. Så lät det. En riktig hoppa-till-i-stolen-upplevelse. Samtidigt fick min granne två lass med sand och bergskross hemkört så jag trodde att det möjligen hade med det att göra.

En stund senare läste jag på Facebook förvånade inlägg om smällen som hördes vida omkring. Allt från Jakobstad i norr till Oravais i söder. Jag tyckte mig höra två smällar. Vad var det, undrade folk. Snart kom förklaringen att det var flygvapnet som sprängde ljudvallen med sina överljudsflygningar i övningen Ruska 17 som pågår denna vecka. Även svenska flygvapnet deltar i övningen och det är första gången svenska flygplan övar på att försvara Finland.

Själv sysselsatte jag mig idag med att kapa in de sista vedpinnarna som legat ute ända sedan i fjol. Så nu får vintern komma.

Något annat jag gjorde var att ladda upp mina bilder från Norrlandsresan till Flickr. Många av bilderna finns redan på bloggen och på min video men i albumet ”Road Trip Norrland September 2017” finns 118 bilder så några till borde finnas att betitta. Vill ni se i helskärm, vilket jag rekommenderar, få finns slide-show-knappen uppe till höger. Nu återstår att gå genom bilderna från Lofoten och Norge; kanske göra även där en video och en egen katalog på Flickr.


Road Trip Norrland September 2017 

En av de bättre bilderna från min resa. Detalj från Silverfallet i Björkliden
Annonser

Äventyr sistlidna natt

Sistlidna natt, ett sådant härligt gammeldags uttryck, tycker jag. Alltnog – ytterligare ett ord som bara dyker upp i mitt hjärnkontor och vill på pränt – så konfronterades jag med ett får vid midnatt, strax innan jag skulle gå och lägga mig. Där stod det och bligade på mig genom fönsterrutan, mumsandes på gräs jag slåttat dagen innan. Ett får på flykt, ett får som tar sig friheter!

Jag drar på mig skorna och går ut för att om möjligt mota rymligen till sin hägnad.  Ett väldigt medvetet får som bara avancerar så mycket det måste.  Det rusar ut på landvägen och missar en framrusande bil med fem sekunder.

Alltnog, fåret befinner sig åter på rätt sida av landsvägen. Där intar det åter försvarsställning. Kollar noga gubben som närmar sig. Gör en riskkalkyl och beslutar sig för att ta det säkra för det osäkra och återvända till sina domäner och gör ett skutt över stängslet. Ett elegant hopp skulle jag vilja påstå, stiligt! Sedan ställer sig åter fåret att glo på mig, tryggt innan för stängslet.

Får är både kloka och otroligt dumma.  Å ena sidan lär de sig snabbat var det finns mat. Å andra sidan är de otroligt misstänksamma och det gäller speciellt lammen.

Alltnog – ordets förekomst för tredje gången i detta inlägg – så infann sig lugnet på backen och jag kunde lugnt gå och lägg mig. Jag iddes inte ens SMS-a min granne, som är ägare till rymlingen, om fårets eskapader.

Rymlingen och höjdhopparen längst till höger, det helbruna fåret.

99 sätt att rädda världen

Det årliga sommarloppiset på Hellnäs UF går av stapeln dessa dagar. Jag hade ett ärende dit, nämligen att hämta mitt ex av Orvas 2016-17, skriften som Oravais Hembygdsförening ger ut. Jag har nämligen bidragit med ett mindre skriveri om kvarnen i vår by och då fick jag ett gratis ex. En hel del intressanta artiklar om gångna tider finns att läsa. Köp den om ni vill ha lite lättläst sommarlektyr!

Jag tittade också in i själva lokalen för att kolla om det fanns något fynd för mig. Långa bord med kläder intresserade mig knappast, inte heller på bord med prydnadssaker och diverse manicker fann jag något köpbart. Jag brukar hålla mig till bokavdelningen som finns upp på scen. Denna gång blev det lite magert för min del men två böcker för 50 cent styck fick följa med mig hem: ”100 sätt att rädda välden” av Johan Tell och ”Ett jordklot räcker” av Rune Westergård. Båda böckerna berör miljö- och klimathoten som tornar vid horisonten på sina ställen på vårt klot. Vissa anser att vi redan nu befinner oss i ett kritiskt läge och att det brinner i knutarna.

Rune Westergård menar att med modern och innovativ teknik kan vi få fortsatt global tillväxt och ökad välfärd utan att det blir en global miljökatastrof. Johan Tell vill att vi genom eget handlande kan förbättra miljön och han kommer med 100 olika tips om hur vi i vardagen kan dra vårt strå till stacken.

”Ett jordklot räcker” kommer jag att läsa senare i sommar, efter att jag avslutat pågående läsning av ”Historien om Spanien” av Herman Lindqvist. Det blir spännande att se hur Westergård ser på utvecklingen och vilka metoder han förespråkar. Han är ju en framgångsrik företagare som bl.a. grundat teknikkonsultföretaget Citec så något borde han ha att komma med.

Däremot har jag bläddrat något i ”100 sätt att rädda välden”. Där finns små och stora handfasta tips om hur vi räddar välden. De flesta helt naturliga och gångbara.

Jag tar några tips:

  • Ring din politiker och påverka/kräv förändringar i miljöarbetet
  • Köp kvalité och inte billigt krafs som är slit och släng
  • Bli en vinnare, en återvinnare. – Det rådet anammande jag redan innan jag fick syn på denna bok; jag köpte boken på loppis.
  • Låt din trädgård vara lagom
  • Åk tåg
  • Låt inte dina apparter hemma stå i standby-läge. Det sparar el och gläder din plånbok
  • Sänk innetemperaturen
  • Plantera träd. Varför inte på andra sidan jordklotet genom att ge ett bidrag
  • Tänk globalt, handla lokalt
  • Cykla!
  • Konsumera mindre och reparera mera
  • Förtäta din stad

Det sist, Förtäta din stad, håller jag inte med om. Visst förstår jag fördelen med korta transportsträcker mellan t.ex. arbete och bostad men att glesbygd skulle vara något negativ för miljön köper jag inte rakt av. Tvärtom anser jag att fler människor borde flytta ut på landsbygden eller varför inte till ren glesbygd. Hela landet skall leva! Vad som krävs är goda kommunikationer, både vägar och Internet, samt förbättrade fordon med målet noll utsläpp i naturen. Dit har vi en bit ännu att gå.

Tyvärr är det marknadskrafterna som till stor del styr landsbyggdens avfolkning tillsammans med politisk styrning som strävar till centralisering i samhället. Som jag skrivit tidigare har jag liten förståelse för den centraliseringsiver som idag präglar politiken både lokalt och nationellt. Istället ser jag att regioner bildas som har naturliga förutsättningar att fungera, även över landsgränser. Ett sådant exempel är Öresundsregionen men också ett ökat samarbete mellan Österbotten och Västerbotten/Norrland. Där har vi åter kommunikationen som en viktig faktor. Färjelinjen mellan Vasa och Umeå är livsviktig för denna utveckling och jag hoppas verkligen att det snart händer något som gör att vi får en ny, modern och miljövänlig färja som trafikerar Kvarken!

Tills vidare seglar vi lugnt och läser en bok. Det om något borde vara miljövänligt och bra. Eller? Kanske borde boken vara en e-bok som inte kräver nedhuggen skog utan kunde läsas från plattan? Å andra sidan förorsakar tillverkning av elektronik också miljöpåverkan och är inte de flesta av våra elektroniska prylar slit och släng? Hur man än vrider och vänder sig så har man baken därbak.

Eller som det står på omslaget till ”Ett jordklot räcker”: Endast en bostadslös vegan skulle kunna avsätta ett hållbart ekologiskt fotavtryck enligt dagens etablerade normer. 

Livet på landet: slåtter i byn. Friskt, nyslåttat gräs som blir till mat för fåren kommande vinter
Livet på landet: en lördagskväll efter klockan 10 kör ekipaget hem efter utfört arbete
Skärgårdsmarknaden på Österö i lördags. Det mesta som såldes var lokal- eller närproducerat. Själv köpte jag en rökt sik av min kusin som är fiskare i den byn.
Österö simstrand. Finns det något mera naturnära och lugnt? Inte ett enda artificiellt ljud kunde höras. Här är det minsann inte tätbebyggt!

Streta emot! – bygg din egen Cowboykåk

Vi på landsbygden förpassas allt mer ut i periferin. Landsbygdens avfolkning är ett stort problem och centraliseringen som sker i samhället spär allt mera på denna flyttningsrörelse genom kommunsammanslagningar, landskapsreformen, sjukvårdsreformen och andra reformer som minskar antalet enheter med allt längre avstånd till service och centra av olika slag för befolkningen på landsbygden. Redan nu bor två tredjedelar av befolkningen i städer eller tätorter. År 1950 var det tvärtom. Det finns andra siffror som säger att fyra av fem finländare bor i tätorter. Prognoserna ger inte heller någon svängning i migrationen utan tvärtom, koncentrationen fortsätter.

Ett exempel på denna centralisering är ett förslag där det i Österbotten bara skulle finnas tre hälsovårdscentraler. TRE, ta in den siffran! Även om minskningen inte blir så dramatisk så visar ändå förslaget vartåt det barkar. Jag har tidigare i ett inlägg berört långt framskridna planer på att frånta Vasa centralsjukhus status som fulljoursjukhus men påföljd att jag personligen skulle få över en halvtimmes längre resa till Seinäjoki i ett akut sjukdomsläge eller vid allvarlig olycka. Ett beslut i den politiska kohandeln inom regeringen där man bortser från fakta och driver på centraliseringen. Att de täcks! – har blivit ett slagord i kampen för att rädda sjukhuset i Vasa. – Jodå, de täcks för landsbygdens befolkning i Österbotten är inget att bry sig om.

Flyttningsrörelsen är från landsbygden till städer men, MEN, så finns det dessa motsträvare som gör tvärtom. Tyvärr är de alltför få. Det är ändå glädjande att det finns de som väljer en annan livsstil och inte vill vara med i ekorrhjulets allt snabbare rotation.

En sådan är Dick Bewarp i Mårdsjön/Jämtland. En frisk fyr. Nu går på SVT1 en serie om hur han flyttade från storstan till Norrlands inland och där med egna händer skall bygga sig ett hus i stock. Detta trots att han inte tidigare ens snickrat ihop en fågelholk, som han säger.  Jag har redan tittat ett par avsnitt på SVT Play där man nu kan se hela serien. Annars är det ikväll, söndagen den 25 juni 2017 klockan 21.50 svensk tid som seriestarten sker. Senare i veckan kommer repriser.

Det är just sådana program jag vill se. Intressant att se hur han klarar av att bygga sitt hus men också hur han umgås med grannar och får hjälp av de andra i byn. De två första avsnitten lovar gott. Det finns fler olika Mårdsjö i kungariket men jag tror att jag lokaliserat vilken by det är en bit från Östersund.

Programmet heter ”Cowboykåken” och varför kan man inte själv bygga sin egen cowboykåk eller driva sitt eget projekt i samma anda. Alla behöver inte göra samma sak utan det viktiga är att man gör det man känner för och vill prova. Det kan misslyckas men chanser är ändå stor att det blir vinst i livet på ett eller annat sätt. Streta emot och sträva framåt!

Detta är mitt bidrag, förutom sommarpratare och sommarvärdar på radio, till aktivitet regniga sommardagar och –kvällar. Jag passade på idag förmiddag att ta mig en första titt på denna serie eftersom det regnade. Hela natten regnade det förresten men midsommaraftonen var fin med sol även om det inte var speciellt varmt i luften. Och lite mygg! Jag undrar om de inte frusit bort denna kalla vår? Det får vi i alla fall hoppas.

Nu två veckor jobb, sedan semester i en hel månad! Då kan värmen komma!


Cowboykåken på Sveriges TV1

Några detaljstudier i naturen sent på midsommarafton. Detta är väl en smörblomma?
Detta är då helt säkert vita syrener. Ifjol midsommar hade redan de hunnit blomma ut men i år kom de passligt till midsommaren.
Vackra även de i sin enkelhet
Granskotten har redan växt till sig 15 cm.
För att inte tala om gårdseken som fått fina, friska blad

Här är den, Cowboykåken

Gräs, då och nu

Ah, så är det midsommar! Visserligen dan före dan men många, kanske de flesta, har redan fått ledigt inför sommarens stora högtid. Årets längsta dag har redan passerat, det var igår den 21 juni, men ändå är midsommar de ljusa nätternas tid. Det är nu man skall njuta av allt det fina som den nordiska ljusfesten bjuder i naturen. Kring jul är det också ljusfest på fler än ett sätt men då är det vi människor som oftast dirigerar. Dock förmår vi inte mäta oss med ett mäktigt norrsken i mörkaste vinter.

Klippa gräs eller inte idag?  Jag tror jag sparar det till i morgon förmiddag för de har lovat uppehållsväder på midsommaraftonen.

Gräsklippning, detta evighetsgöra på sommaren. De flesta vill ha åtminstone en liten bit fin gräsmatta vid sitt hus. Om man har eget hus att ta hand om vill säga. En liten bit ja; på många ställen är det rena parkanläggningen och därmed också mycket jobb för att hålla det hela på topp.

Förr i världen var det mera sällsynt med ansade gräsmattor av den omfattning som finns idag. Då kunde kreaturen, kor, hästar och får, sköta gräsklippningen på bondgårdarna med den påföljden att även en och annan lort kunde bli liggandes på gårdstunet. Inget att bekymra sig om för det tog naturen småningom hand om. Dessa animala gräsklippare var inte heller beroende av en jämn yta utan klarade galant av att beta bland stock och sten. Dagens robotgräsklippare är inte direkt lämpade för en naturtomt med allt vad det innebär av naturens nycker och påfund.

Det är mycket tid vi sätter på våra gräsmattor. Fint skall de vara för det är lite grann av en statussymbol med en tjusig gräsmatta med tillbehör. Har man en åkgräsklippare sparar man tid och kraft men då gäller det att ha förberett bra för att snurra på i en hast. Samma gäller för robotgräsklippare. En fint förarbete kräver både tid och pengar.

Förr var det inte heller helt ovanligt att det kunde finnas stenar, stora som små, som naturen lagt dem, på tomten nära bostadshus och uthus. De bara fanns där som en del av hemmet och tillvaron på landsbygden. De blev kanske till och med kära landmärken, dessa bumlingar. Då fanns det inte modern teknik som krävde perfekta förhållanden eller ambitioner att ståta med byns finaste gräsmatta.

Staket kunde finnas och kanske ett kryddland. Men gräsmatta, tja, vad skulle man med den till? Möjligen kunde man med lie skrädda till utemiljön kring stugorna om man inte ville ha en get direkt framför trappan.

Min egen gräsmatta är inte mycket att hurra för. Ganska mycket mossa finns här och där och den är kuperad på sina ställen. Jag kör över den med gräsklipparen en gång i veckan. En timme och en kvart brukar det ta att trava runt med min Honda gräsklippare. Ibland blir det en runda med trimmern man annars får naturen ha sin gång. Ofta lämnar jag vackra ”naturblomster”, som de flesta skulle kalla ogräs, i fred när de blommar. De är vackra på sitt sätt. Leva och låt leva.

Hur som helt, en gräsmatta har jag och i morgon klipper jag den. Därefter firar jag midsommar. Hur firar ni midsommar? Blir det gräsklippning som inledning eller är allt klappat och klart inför helgen?

Gräs i vilt tillstånd mitt i skogen. Det sköter sig självt. Eller älgen.
Rena golfbanan. Kanske inte riktigt ändå. Detta är det område som småningom kommer att blir den utvidgade begravningsplatsen i byn. Men jämt och fint är det.
Här har fåren gått bet på att framställa den perfekta gräsmattan till midsommar ett halvt stenkast från min stuga. Lite senare i sommar lär det se helt annorlunda ut när de tuggat färdigt.

Sommarkväll

Jag vill helt kort visa några bilder från kvällens stilla vandring till grannarna. Sommaren är här även om det blåser en ganska frisk nordlig vind i kväll. Men solen sken och myggen höll sig borta. Det tackar vi för! Däremot höll en kaja koll på mig och kraxade utmanande.

Fåren har också kommit på plats så nu blir det mera aktivitet kring huset. Ljud också för den delen. Fast ikväll var de lite blyga och avvaktande.

En riktigt fin sommarkväll!

Till att börja med kan vi konstatera att väggubbarna skött sig bra idag. Röjt buskar i diket och målat mittlinjer på vägen. Mest gul färg. Få ställen att köra om på men vi locals vet var vi skall trycka på om vi vill förbi.
Tacka och lamm, undrande vad är detta för en snubbe som fånar sig.
Svågers favoritkatt i gröngräset. Lystrar till namnet Kisse.
Herr Tupp med sitt lilla harem. Vackra men till åren komna. Äggen vill inte trilla fram riktigt lika bra nu som i deras ungdoms dagar.

Påskafton med snö, kärringar och brasa

 

Påskafton, snöfall med tjocka flingor dalandes mot marken. Ibland strålande solsken, en stund senare åter mulet och mera snö. Ombytligt väder och kallt. Långkalsongerna kom väl till pass vid utomhusvistelse.

På förmiddagen skymtade två små påskkärringar på byvägen. De gick till min granne, sister Jane, som ringde och frågade om också jag var förberedd inför besök av påskkärringar. Jodå, chokladägg fanns inhandlade. De syntes tveka något vid uppfarten till min gård men minstingen fick ändå sin vilja genom och de kom fram till min dörr. Chokladägg och en slant fick de i sina kaffepannor. Så näpna och lite blyga de var. Besöket uppskattades!

Sis fick en stund senare besök av en storVolvo full med små påskkärringar men de hade inte tid med min enkla person. Tur det, för mitt godisförråd hade nog tagit slut på nolltid.

Gemensam påskbrasa tändes halv åtta på kvällen vid Fladan mitt i byn. Byarådet hade ordnat detta arrangemang. Brasan hade lite svårt att brinna men min granne fåraherden stod till tjänst med traktor och frontlastare som rörde om lite i brasan. Rejäla doningar.

Korv grillades vid lillbrasan men själv var jag lite för bekväm att ta med egen korv. Istället hade jag ätit ärtsoppa special tidigare på dagen och kände mig lagom mätt. Kul ändå att umgås och träffa folk från byn och längre bort ifrån. Det är det som är det viktiga, att mingla och språkas vid!

En fortsatt Glad Påsk önskar jag alla och envar!

Så fina de var, påskkärringarna. Ett påskkort fick jag i retur.
Här hade nyss brasan tänds. En stund senare flög en stor flock tranor över Fladan och trumpetade in påsken.