Livet på landet
-
Vinterrapport, Sokos och lite striptease
Jag är inte det minst sur över att klockan flyttades fram en timme i söndags, speciellt när jag tittar ut genom fönstret halv nio på kvällen och ser att det fortfarande är ganska ljust ute och lämpligt att vara utomhus. Går vi tillbaka tre månader vid juletid var det beckmörkt redan vid fyratiden på eftermiddagen. Annars brukar sociala medier var fulla med ilskna kommentarer när klockan skall justeras vår och höst men denna gång har det varit ganska få sådana yttringar. Kanske folk vänjer sig? Mars är vårmånaden eller i alla fall vårvinter men årets upplaga av mars har mest varit vinter med stora snömängder och också några rejäla köldknäppar…
-
Lyckligast i världen
Så har Finland för sjätte gången i rad utnämnts till Världens lyckligaste land. Vissa tar detta på stort allvar och sträcker stolt på sig medan andra förundrar sig över utnämningen med tanke på självmordsfrekvensen och att våld med dödlig utgång per capita är högst i Norden, något som kanske väcker förvåning med tanke på gängkrigen i Sverige. Själv tror jag att varje medalj har en baksida som inte är fullt så vacker. Visst har vi det bra i republiken jämfört med många andra länder: hyfsat bra levnadsstandard för de flesta, låg korruption, stor tilltro till politiska systemet och myndigheter, i allmänhet ett välfungerande samhällsmaskineri, gott anseende utomlands, finländarna är kända…
-
Justerat min Bucket List
Igår var jag med om en stor händelse, något blev avprickat på min Bucket List. Lite oväntat och snabbt överstökat. Synd bara att jag inte hann få fram kameran och föreviga tillfället. På söndag förmiddag gick jag en sväng på landsvägen västerut. Lite tidigare än vanligt på dagen eftersom födelsedagskalas väntade på eftermiddagen. Ganska fint väder och inte för kallt, en riktigt fin marsdag. Då, på väg tillbaka ser jag något skymta i skogskanten och plötsligt stod en lokatt på vägen, 50–100 meter bort. Den stannade till en sekund, tittade åt mitt håll och fick fart på benen. Men några långa skutt passerade den vägen och försvann in i skogen…
-
Körde fast dan efter fastlagstisdagen
Igår var det fastlagstisdagen och dagen till ära rasade som vanligt en liten storm på P4 Malmöhus FB-sida om det heter fastlagsbulle eller semla. Som känt så säger man, precis som i Finland, fastlagsbulle i Skåne eller lite mera sofistikerat fasslassbulle på skånska. Så det så! Även på en FB-sida med hemvist i Österbotten blev det skilda åsikter eftersom semla tyvärr håller på att snirkla in sig allt mera i språkbruket, både i Österbotten och Skåne. Nåja, vi skall inte fördjupa oss desto mera i denna återkommande dispyt, det är som med plättar och pannkakor, aldrig mötas de tu. Ni vet min åsikt. Sister Jane bjöd på fastlagssoppa och -bullar…
-
En sorglig händelse som blev till ett tips
Ibland kan det bli bloggtorka, inget att skriva om, men så plötsligt dyker något upp, en tanke, en händelse eller ett minne. Denna gång en nyhetsartikel i Västerbotten-Kuriren som rapporterar om att en ladugård i Robertsfors norr om Umeå som brunnit ned under natten med ett 50-tal djur av olika slag som blev innebrända. Verkligen sorgligt och otrevligt. Husfolket låg och sov och visste inget förrän räddningstjänsten knackade på och då var det för sent. Hela ladugården brann ned. I artikeln framkom det också att paret har en YouTube-kanal där de berättar om gården, vardagen och det som händer. Många videor att fördjupa sig i, lagom långa och ganska intressanta.…
-
Vårdträd
Vårdträd, eller som vi säger gårdsträd, skulle jag tro finns på de flesta tomter runt om på landsbygden. Ofta är de så naturliga och en del av tillvaron att vi inte ens lägger märke till dem, de bara finns där, som ett samspel mellan människan, husen och träden. Vårdträd kan vara planterade, ofta i våra trakter en björk, men kan lika gärna vara av annat slag och självvuxna. Mitt barndomshem, på andra sidan vägen, hade tre gårdsträd, två jättestora björkar och en stor gran. Björkarna var verkligen höga och grova. Hade man kättrat upp i toppen hade man kunnat se milsvida. Stora och gamla, vid brösthöjd krävdes två par armar…
-
Stugland
Jag vaknar lätt och somnar lätt. För det mesta men ibland om jag vaknar mitt i natten kan de det dröja både en och två timmar innan jag åter hittar John Blund. Å andra sidan kan jag somna på en minut som till exempel när jag är ute och kör och känner jag tröttheten komma krypande, vägen blir suddig och gäspningarna blir minutlånga. Då styr jag till sidan, lägger armarna i kors framför mig och på ett nafs sover jag sittandes bakom ratten. Senaste natt vaknade jag vid tvåtiden, gick på toan, drack en slurk vatten och kröp åter ned i snarklådan. Men si det ville sig inte, för varje…
-
Potatisens dag
Idag, den 26 oktober, är det Potatisens dag, en av alla dessa dagar som numera firas mer eller mindre. Är det inte Kanelbullens dag, Kattens dag, Ägghalvans dag så är det något annat som skall firas. Vissa dagar firas till och med flera olika saker som till exempel 21 juni när Långsamhetens dag, Världsmusikdagen, Internationella yogadagen, Internationella selfiedagen, Giraffens dag och Världshumanistdagen firas. Även idag frias annat än Potatisens dag. Också Hjärnskadedagen och Skyddsombudens dag vill uppmärksammas. Det finns något att fira varje dag. Skål! Nåja, själv tycker jag att det nästan skulle räcka med Fars dag och Mors dag. Och Självständighetsdagen här i republiken för då får man vara…
-
Att klistra fönster och hitta på Internet
Ett otyg på Internet här i republiken är att många hemsidor som säljer produkter och tjänster till allmänheten finns enbart på finska, finska/engelska eller till och med på ryska i vissa fall medan svenska ofta är satt på undantag eller med mycket sparsam information på svenska. En sådan kategori är charterresor från de stora bolagen. Till exempel Tjäreborg och Aurinkomatkat har inte ett enda svenskt ord på sina hemsidor trots att företagen har ett stort antal svenska kunder i Finland. Det tycker jag är mycket dåligt! Visst, man kan använda översättningstjänster som Google Translate och andra tjänster men inte sällan fallerar översättningen för att inte tala om det finstilta där…
-
Vilse i pannkakan
Jag läste i tidningen häromdagen att flera bärplockare senaste tid gått vilse i skogarna här i Österbotten. Kanske inte så märkligt med blicken mestadels riktad mot marken i sökandet efter blått, rött och gult (blåbär, lingon och kantareller). Plötsligt tittar man upp och vet inte åt vilket håll hemåt är. Går kanske åt det håll man trodde man kom ifrån eller på måfå, går i cirklar, irrar sig allt mera bort från kända märken. Speciellt om man är utbys och inte har lokalkännedom. Fast det kan också hända den som bor i byn eller i närheten. Det hände mig för länge sedan. Jag tog en tur i skogen bakom mitt…