• Livet på landet

    Och klabben väger… mucho!

    Så har jag sammanställt alla förslag som kommit in angående min tunga klabb. Vad kan den månne väga? Hela 22 gissningar kom in, de flesta på Facebook, några på bloggen och ett per SMS. Många fler än jag hoppades på har engagerat sig och gjort en gissning. Stort tack till alla för visat intresse! Själv hade jag tippat på 15-18 kg men den kändes tyngre och det var den också. Hela 20,2 kg vägde klabben! Det blir inte många sådana i skottkärran när jag skall rulla den uppför backen. Den som kom närmast var Carita S som gissat 21,4 kg. Grattis Carita! Ära och berömmelse till dig! Men Hasse kom…

  • Livet på landet

    Vad väger klabben?

    Vedarbetet fortsatte med framgång idag och de tre björkarna sågades till klabbar som i längd kommer att rymmas i spiseln. Nu återstår det jobbiga, att bära dem till landsvägen, även om sträckan inte är lång, samt kärra hem dem till gården uppför backen. I förra inlägget frågade AnnePauline hur mycket en sådan klabb kan väga. Tja, inte vet jag men tunga är de som finns vid roten på äldre träd och därmed också är de grövsta. Jag beslöt mig för att väga en av klabbarna för att se hur tung en sådan är. Det avslöjar jag inte så här på raken utan det får ni kära läsare kommentera och gissa.…

  • Livet på landet

    Första lilla snön och en möjlig hjälpreda

    Så kom de första snöflingorna i söndags. Eller flingor och flingor, inte var det direkt några vackra, sakta dalande tingestar utan mera snöblandat regn. Sånt är inte vackert. Och mycket lämnade inte heller på marken. Men i alla fall så mycket att jag fick ett par bilder. På andra håll i landskapet har det kommit mera. Även på andra sidan pölen (Bottenhavet) har de fått betydligt mera snö. Som det brukar vara. En förklaring till att det är kraftigare vintrar i Norrland än i Österbotten kan vara att det går en ström längs med Finlands västkust norrut och den är varmare än den sydgående strömmen som går längs med Norrlandskusten.…

  • Förr i världen,  Livet på landet

    Mickelmäss

    Mickelmäss, så kallas den helg som vi nyss avslutat. Salig mor hade den helgen som ett märke när vissa saker skulle vara gjorda inför vintern. Till exempel skulle gravarna vara vinterrustade med ljung eller annat pynt. Nu för tiden är det ofta så varmt ännu i början av oktober att man nästan glömmer bort det. Potatisen skulle vara i källaren och saft och sylt färdigt för vinterns behov. Förr i världen var Mickelmäss den tidpunkt på året när tjänstefolk, pigor och drängar fick en vecka ledigt och då också kunde byta arbetsgivare. Kanske den tidens semester? Jag läste någonstans att den vind som blåser på Mickelmäss är den vind som…

  • Livet på landet

    En liten häst, ja tack!

    Som ni kanske minns gjorde stormen Aila (17.9) en hel del skada på träd och skog. Vår by drabbades ganska hårt liksom resten av skärgården. Sister Jane och svåger, boendes i den Lyckliga Staden, fick se ganska stora ytor som stormen sopat omkull på deras skiften. Skog som gallrats och var på god väg. Nu blir det att börja om sedan röjningsarbetet är klart. Inte kul! Själv har jag inte så mycket skog och drabbades inte värst men här helt nära hittade jag en mindre yta med 15 träd omkullvräkta. En del fint stockmaterial. Problemet är att virkesuppköpare inte är intresserade av så små mängder och att sätta en skördare…

  • Livet på landet

    Stormen

    Sömnlös låg jag största delen av natten till torsdag. Vinden rev och ryckte i stugan. Det grymtade, smällde, knarrade, knäppte, ylade, susade, busade, bullrade. Så otroligt många ljud en gammal stuga och en storm tillsammans kan frambringa! Stormen Aila drabbades oss redan på onsdagskväll med det första korta strömavbrottet 19:45 för att sedan fortsätta med sin lek med på/av elektriciteten under kvällen och natten. Någon gång mot morgonen försvann elen helt samtidigt som jag slumrade till ett par timmar. Vi visste om stormen så vatten hade jag bunkrat upp och i övrigt också plockat bort allt löst på gårdstunet. Sedan var det att vänta med en viss förtjusning. För visst…

  • Livet på landet

    Saluhallens nya köttdisk och Ärlighetsboxen

    Jag läser i dagens Vasabladet att Saluhallen i Vasa har fått en ny företagare som säljer kött. Det är glädjande! Vasco Borralho, med rötter i Portugal, tillsammans med fru Jeanette Sandelin-Borralho tog upp pinnen när den blev liggandes efter att Carita Löfmark avslutade familjen Löfmarks långvariga verksamhet som leverantör av kött och köttprodukter till Vasaborna. Löfmarks i Saluhallen har väl alltid funnits, ja, men allt har ett slut. Den nya affärsduon kommer att sälja inhemskt kött som är närproducerat men nyheter väntar också. Till exempel lufttorkad skinka ”pata negra” från Portugal, porchetta från Italien, såser, marinader och soppor. En sak som jag noterade speciellt är att de kommer att ha…

  • Livet på landet

    Arbeit i laag

    Uttrycket ”arbeit i laag” (arbeta tillsammans) är något mycket fint i Österbotten. Tillsammans kan man uträtta mycket, laganda skapas och man ställer upp när någon behöver hjälp eller det allmänna påkallar. Talko är ett annat ord, hämtat från finskan, som betyder ungefär frivilligt, obetalt arbete. Själv är jag ingen utpräglad ”arbeit i laag”-människa utan jag föredrar att arbeta ensam i de flesta fall. Visst ställer jag upp för det allmänna och hjälper även en medmänniska men helst gör jag det solo allena. Vissa saker kräver dock att man är flera för att lyckas och igår var det ett sådant tillfälle. Torsdagsklubben hade, trots dagens namn, ätit lunch tillsammans och det…

  • Livet på landet

    Får får fåna sig? Jaaa!

    Det är jättelänge sedan jag sist lade upp en video på YouTube. Snart ett år sedan, bortsett från en video som är privat och som inte kan ses av allmänheten. En orsak är naturligtvis frånvaron av evenemang som jag brukar besöka på sommaren som till exempel Kaustbyfestivalen och Urkult. Igår kväll lade jag upp första videon för 2020 och det blev en kort video av mina vänner fåren som gästar mitt boställe på sommaren. Den senaste tiden har de bräkt något förfärligt varje gång de fått syn på mig. Det hörs över hela backen och halva byn. Tidigare i sommar har de varit väldigt blyga och försiktiga, knappt så jag…

  • Livet på landet,  Upplevelser

    I blåbärsskogen, konspirationer och dansbandsmusik

    Något av det värsta som kan hända är att snubbla och tappa kärlet man nyss fyllt med blåbär. Eller något annat bärslag. Det höll på att hända mig igår. Jovisst, ni läste rätt. Jag gjorde igår kväll en runda i blåbärsskogen och fick ihop en bunke blåbär som jag skall frysa in och ha som tillbehör till gröten. Havregrynsgröt och blåbär är väl ändå nyttigheternas nyttighet? Jag kunde dock konstatera att rik blir jag inte på blåbärsplockning men egenplockade blåbär är så mycket godare än köpebär. Det beror mycket på hur mycket blåbär det finns på tuvorna. Bäst är att hitta en grop och ställa sig där och plocka runt…

Translate blog »