• Livet på landet

    Stock i sten

    Arbetet med att röja upp efter stormen Aila framskrider i sakta mak. Ett par dagar denna vecka när det var dåligt och vått väder stannade jag mest inomhus men annars är jag ute nästan varje dag och knogar på med mitt. Ett delprojekt var storgranen bakom uthuset som fann för gott att lägga sig raklång efter marken för sista vilan till ackompanjemang av stormens dån. Den var 55 cm i diameter vid roten där jag kapade och ca. 26 meter lång, det vill säga lika hög som den nyligen resta julgranen vid Åbo domkyrka. Dock inte lika snygg i grenarnas symmetri och frodighet. De sågades bort i stamkvistningen ganska omgående.…

  • Livet på landet

    Livet på landet

    Stormen Liisa, den tredje i höst, har härjat denna dag med blåst och mycket regn men i våra trakter var hon rätt beskedlig. Elektriciteten var borta en stund medan jag tog en tupplur man annars har det inte knakat i väggarna. Först veckohandel på morgonen, sedan lunch med torsdagsklubben på Juthacka i den lyckliga staden. Mums för god maletköttlimpa med baconsås. Naturligtvis provsmakades också Strömmingsflundror med gräddfilssås. Inte så mycket folk så det var gott om utrymme. Lappat två hål på gummistövlarna. Köptes i fjol och de har redan tre hål. Tydligen inte avsedda för skogsarbete. Min tredje mus för i höst lyktade sitt liv i fällan senaste natt. Något…

  • Funderingar,  Livet på landet

    Lonkero-party mitt i skogen?

    Jag tar nästan varje dag en promenad av olika längd och sträckning. Hälsosamt för kroppen och en lisa för själen. Ofta blir det längs landsvägen som går förbi min stuga. Mot Djuspsund eller mot Hellnäs. Det enda som stör är trafiken men det får jag acceptera, jag kör ju själv. Ibland hälsar någon bilist men sällan vet jag vem det är. Jag är skitdålig på att känna igen bilar, regnummer och framför allt folk i bilarna. Men hinner jag brukar jag sträcka upp handen och säger ”Hej, hej vem du nu är”. Så det är inte på grund av högfärd som jag inte hälsar om det skulle bli så. När…

  • Livet på landet

    Höstsysslor

    Efter gårdagens storm som hette Storm, jag har inte hör något annat namn, så var det åter idag lugna puckar. Knappt så att ett enda ensamt löv darrade på manschetten. Något av de få som finns kvar. Stormen blev inte så våldsam som befarades men en hel del regn kom. Detta med höstsysslor är inte min starka grej men något bör ändå göras inför en annalkande vinter. Bland annat nedmonterades blomsterharven som de senaste veckorna sett minst sagt bedrövlig ut. Idag är alla blommorna döda och jorden de bodde i har blivit till fyllning i en dal i gräsmattan. Själva harven får stå ute, det klarar den gott. Även mitt…

  • Livet på landet

    Hem kom en låda

    Efter att pandemin varit ganska så blygsam i Österbotten, även i våras, så blev smittläget mera bekymmersamt i oktober och något ljushuvud utnämnde Vasa till coronahuvudstaden. Värst i världen till och med. Nåja, sådant epitet och dramatik tar jag med en nypa salt. Hur som haver drämde sjukvårdsdistriktet till med stora släggan och manade oss med stark rekommendation att bära munskydd även i butiker. Själv avskyr jag munskydd och jag har också problem med att få imma på glasögonen varför jag undviker att bära munskydd utom där det är absolut påbud. Inom vårdapparaten till exempel. Jag besökte gamla moster i fredags och där satt jag med mina immiga glasögon. Man…

  • Livet på landet

    Och klabben väger… mucho!

    Så har jag sammanställt alla förslag som kommit in angående min tunga klabb. Vad kan den månne väga? Hela 22 gissningar kom in, de flesta på Facebook, några på bloggen och ett per SMS. Många fler än jag hoppades på har engagerat sig och gjort en gissning. Stort tack till alla för visat intresse! Själv hade jag tippat på 15-18 kg men den kändes tyngre och det var den också. Hela 20,2 kg vägde klabben! Det blir inte många sådana i skottkärran när jag skall rulla den uppför backen. Den som kom närmast var Carita S som gissat 21,4 kg. Grattis Carita! Ära och berömmelse till dig! Men Hasse kom…

  • Livet på landet

    Vad väger klabben?

    Vedarbetet fortsatte med framgång idag och de tre björkarna sågades till klabbar som i längd kommer att rymmas i spiseln. Nu återstår det jobbiga, att bära dem till landsvägen, även om sträckan inte är lång, samt kärra hem dem till gården uppför backen. I förra inlägget frågade AnnePauline hur mycket en sådan klabb kan väga. Tja, inte vet jag men tunga är de som finns vid roten på äldre träd och därmed också är de grövsta. Jag beslöt mig för att väga en av klabbarna för att se hur tung en sådan är. Det avslöjar jag inte så här på raken utan det får ni kära läsare kommentera och gissa.…

  • Livet på landet

    Första lilla snön och en möjlig hjälpreda

    Så kom de första snöflingorna i söndags. Eller flingor och flingor, inte var det direkt några vackra, sakta dalande tingestar utan mera snöblandat regn. Sånt är inte vackert. Och mycket lämnade inte heller på marken. Men i alla fall så mycket att jag fick ett par bilder. På andra håll i landskapet har det kommit mera. Även på andra sidan pölen (Bottenhavet) har de fått betydligt mera snö. Som det brukar vara. En förklaring till att det är kraftigare vintrar i Norrland än i Österbotten kan vara att det går en ström längs med Finlands västkust norrut och den är varmare än den sydgående strömmen som går längs med Norrlandskusten.…

  • Förr i världen,  Livet på landet

    Mickelmäss

    Mickelmäss, så kallas den helg som vi nyss avslutat. Salig mor hade den helgen som ett märke när vissa saker skulle vara gjorda inför vintern. Till exempel skulle gravarna vara vinterrustade med ljung eller annat pynt. Nu för tiden är det ofta så varmt ännu i början av oktober att man nästan glömmer bort det. Potatisen skulle vara i källaren och saft och sylt färdigt för vinterns behov. Förr i världen var Mickelmäss den tidpunkt på året när tjänstefolk, pigor och drängar fick en vecka ledigt och då också kunde byta arbetsgivare. Kanske den tidens semester? Jag läste någonstans att den vind som blåser på Mickelmäss är den vind som…

  • Livet på landet

    En liten häst, ja tack!

    Som ni kanske minns gjorde stormen Aila (17.9) en hel del skada på träd och skog. Vår by drabbades ganska hårt liksom resten av skärgården. Sister Jane och svåger, boendes i den Lyckliga Staden, fick se ganska stora ytor som stormen sopat omkull på deras skiften. Skog som gallrats och var på god väg. Nu blir det att börja om sedan röjningsarbetet är klart. Inte kul! Själv har jag inte så mycket skog och drabbades inte värst men här helt nära hittade jag en mindre yta med 15 träd omkullvräkta. En del fint stockmaterial. Problemet är att virkesuppköpare inte är intresserade av så små mängder och att sätta en skördare…

Translate blog »