• Livet på landet

    Eld – Fuego

    Elden är en bra dräng men en dålig husbonde, finns det ett ordspråk som säger. Och visst är det så. Sist igår skedde en skorstensbrand i ett fritidshus någonstans inte så långt borta. En skorstensbrand eller soteld – när det brinner inne i skorstenens kanaler – kan vara nog så farlig och häftig med temperaturer upp mot 1000 grader. Orsaken kan vara att tjära och sot i skorstenen fattar eld. Därför är det viktigt att regelbundet sota skorsten och eldstäder. På vinterhalvåret eldar jag dagligen i spisen inne i stugan. En sådan härlig värme! Jag använder också luftvärmepump – min bästa investering – men den ger ändå inte samma värme…

  • Livet på landet,  Upplevelser

    Fotosafari i september

    Understundom beger jag mig ut i provinsen för att om möjligt fånga en och annan bild. För att dokumentera, kanske få till en konstnärlig bild och för att upptäcka nya platser. Dit jag kanske aldrig varit. Som igår på sena eftermiddagen när jag svängde av från riksåttan och körde genom Palvis, en liten by ca. 30 km nordost om Vasa. Tänk att jag aldrig besökt den byn tidigare förutom Las Palvis, bensinstationen vid riksåttan, och Småmaskinservice när sågen eller gräsklipparen krånglat. Man liksom bara susar förbi och håller ett öga på fartkameran. Och ändå är det mindre än 10 km fågelvägen dit och dessutom lär en del av släkten på…

  • Livet på landet

    Tralla Lalla

    Jag hade idag för avsikt att inhandla ett tyngdtäcke, ett sådant täcke som är lite tyngre än vanliga täcken och som påstås förbättra sömnen. På Puuilo i Vasa fanns sådana och dit styrde jag Bettan. Men först konsulterade jag per telefon en bekant som inhandlat detta täcke och han gav tummen ned. Jag får låna hans avlagda täcke och testa. Utfaller det till belåtenhet köper jag det av honom annars för jag det tillbaka. Har du erfarenhet av denna typ av täcke och vilket är ditt omdöme? Det var första gången jag besökte Puuilo i Vasa och där fanns minsann grejor: bygg, bil, trädgård, fritid, verktyg och en massa annat.…

  • Livet på landet

    Loppisbesök

    Det är märkligt hur motionerandet går i vågor. Av någon konstig anledning går jag betydligt mindre på sommaren medan resten av året är det full fjong nästan varje dag. Det kan bero på värmen men också att det finns så mycket annan aktivitet att göra på sommaren. Som igår när jag slåttade brännässlor till fåren samt utfordrade dem med torkat gräs. Fåren giller inte brännässlor som färska men efter en dag eller två när de torkat är de mums för ullisarna. Kanske som chips? Därför beslöt jag idag att gå när det var dags att besöka loppiset på byastugan här i Oxkangar. Och naturligtvis började det regna! Som tur var…

  • Livet på landet

    Tunga lyft och ivriga får

    Värmeböljan fortsätter men i morgon utlovas regn och sjunkande temperaturer. Dagen till ära passade jag på att slåtta gräs med röjsågen kring gården, torka det och slänga över en del till fåren. Så glada de blev! De kom springandes som om de inte sett mat tidigare. Årets upplaga av fåren är betydligt mera sällskapliga än fjolårets besättning som försvann så fort de fick syn på mig. Så olika de kan vara, fåren. De får inte allt hö på en gång för då trampar de bara ned det i sin iver att hitta de bästa bitarna och godaste stråna. Ibland är de lite kräsna. Även veden som jag sågade och klöv…

  • Livet på landet

    Red Light District

    Vi har passerat den absolut ljusaste tiden och sakta smyger sig sena, mörka kvällar på. Speciellt när det är mulet. Häromkvällen upptäckte jag ett nytt fenomen när jag blickade ned mot byn från min backe. Något rött där mellan träd och löv. Först förstod jag inte vad det var utan jag blev tvungen att ge mig ut och forska lite. Jo, det lyste rött, inte bara ett sken utan flera. Ganska snabbt förstod jag vad som lyste. Vindmöllorna i England! Det hade jag inte väntat mig. De är ändå 15 km bort. Senaste tid har jag från riksåttan observerat de nya vindmöllorna som vuxit upp som svampar ur jorden öster…

  • Förr i världen,  Livet på landet

    Sommarens första glass

    Jag är ingen glassentusiast men någon enstaka klimp brukar ändå slinka med per sommar, de flesta blir jag bjudna på. Mitt i dagens varmaste eftermiddag passerade jag Oravais centrum och jag hade visst lovat mig själv att där inhandla sommarens glass på nyöppnade Amalias glasskiosk. Jag hade tidigare en bild på denna något märkliga men fina, lilla byggnad med avancerat plåtarbete som blickfång. Utbudet var inte överhövan stort men min blick fastande på Gunilla Norrlins glassar där jag valde en traditionell jordgubbsglass och si, den var riktigt god! Inte alltför söt men inte heller menlös i smaken. Jag skulle säga en frisk smak. Med tanke på hur kräsen och sparsmakad…

  • Livet på landet

    Ungdomligt oförstånd

    I mitt förra inlägg påstod jag att jag lämnat ungdomens glada dagar bakom mig men är det en sanning med modifikation. Glada dagar kan man också ha som äldre och man är inte äldre än man gör sig. Vissa blir gamla redan vid 18 medan andra spritter av liv långt över 80 och värst är Dagny. Det handlar mycket om attityd och inställning. Själv känner jag mig oftast som en munter yngling. Denna muntra yngling råkade i början av juni ut för ett olyckstillbud som var självförvållat. Jag skulle röja buskar med röjsågen och normalt bär jag skyddshjälm med visir men det var varmt väder och det blev för hett…

  • Livet på landet,  Upplevelser

    Arga svalan

    Någon fågelskådare i dess egentliga mening är jag inte, däremot har jag inget emot att spontant betrakta fåglar i naturen men aktivt söker jag inte upp dem. Vissa fåglar är jag direkt fientligt inställd till och mina största fiender är kajorna. Som tur är har de lämnat mitt boställe. – Korpar gillar jag! Igår kväll fick jag en annan slags fågelupplevelse. På väg för att tvätta bilen fick jag ett meddelande i telefonen som jag besvarade på stående fot mitt på gårdstunet. Det tyckte inte svalan om, den som har sitt bo i mitt uthus. På håll hörde jag den skrika och så plötsligt gjorde den ett anfall mot mig,…

  • Förr i världen,  Livet på landet

    Toner i sommarkvällen

    En vanlig syssla sommartid, speciellt när det är soligt och torrt, är att vattna blommorna på anhörigas gravar. Det finns några gravar på begravningsplatsen i Malakton, Oxkangar som jag brukar ta mig an. Förstås fars och mors grav men också farfars och morfars, med tillhörande familjemedlemmar samt några gravar till. Den äldsta är farfars mors grav, hon som kallades Greet-faasson och var född 1862. Tänk en evighet sedan hon föddes som ett litet knyte! Den tiden var Finland under rysk ockupation även om landet i mångt och mycket skötte sig självt. Mycket har hänt sedan dess och de som levde då skulle säkert förundras stort över dagens värld och samhälle.…

Translate blog »