Streta emot! – bygg din egen Cowboykåk

Vi på landsbygden förpassas allt mer ut i periferin. Landsbygdens avfolkning är ett stort problem och centraliseringen som sker i samhället spär allt mera på denna flyttningsrörelse genom kommunsammanslagningar, landskapsreformen, sjukvårdsreformen och andra reformer som minskar antalet enheter med allt längre avstånd till service och centra av olika slag för befolkningen på landsbygden. Redan nu bor två tredjedelar av befolkningen i städer eller tätorter. År 1950 var det tvärtom. Det finns andra siffror som säger att fyra av fem finländare bor i tätorter. Prognoserna ger inte heller någon svängning i migrationen utan tvärtom, koncentrationen fortsätter.

Ett exempel på denna centralisering är ett förslag där det i Österbotten bara skulle finnas tre hälsovårdscentraler. TRE, ta in den siffran! Även om minskningen inte blir så dramatisk så visar ändå förslaget vartåt det barkar. Jag har tidigare i ett inlägg berört långt framskridna planer på att frånta Vasa centralsjukhus status som fulljoursjukhus men påföljd att jag personligen skulle få över en halvtimmes längre resa till Seinäjoki i ett akut sjukdomsläge eller vid allvarlig olycka. Ett beslut i den politiska kohandeln inom regeringen där man bortser från fakta och driver på centraliseringen. Att de täcks! – har blivit ett slagord i kampen för att rädda sjukhuset i Vasa. – Jodå, de täcks för landsbygdens befolkning i Österbotten är inget att bry sig om.

Flyttningsrörelsen är från landsbygden till städer men, MEN, så finns det dessa motsträvare som gör tvärtom. Tyvärr är de alltför få. Det är ändå glädjande att det finns de som väljer en annan livsstil och inte vill vara med i ekorrhjulets allt snabbare rotation.

En sådan är Dick Bewarp i Mårdsjön/Jämtland. En frisk fyr. Nu går på SVT1 en serie om hur han flyttade från storstan till Norrlands inland och där med egna händer skall bygga sig ett hus i stock. Detta trots att han inte tidigare ens snickrat ihop en fågelholk, som han säger.  Jag har redan tittat ett par avsnitt på SVT Play där man nu kan se hela serien. Annars är det ikväll, söndagen den 25 juni 2017 klockan 21.50 svensk tid som seriestarten sker. Senare i veckan kommer repriser.

Det är just sådana program jag vill se. Intressant att se hur han klarar av att bygga sitt hus men också hur han umgås med grannar och får hjälp av de andra i byn. De två första avsnitten lovar gott. Det finns fler olika Mårdsjö i kungariket men jag tror att jag lokaliserat vilken by det är en bit från Östersund.

Programmet heter ”Cowboykåken” och varför kan man inte själv bygga sin egen cowboykåk eller driva sitt eget projekt i samma anda. Alla behöver inte göra samma sak utan det viktiga är att man gör det man känner för och vill prova. Det kan misslyckas men chanser är ändå stor att det blir vinst i livet på ett eller annat sätt. Streta emot och sträva framåt!

Detta är mitt bidrag, förutom sommarpratare och sommarvärdar på radio, till aktivitet regniga sommardagar och –kvällar. Jag passade på idag förmiddag att ta mig en första titt på denna serie eftersom det regnade. Hela natten regnade det förresten men midsommaraftonen var fin med sol även om det inte var speciellt varmt i luften. Och lite mygg! Jag undrar om de inte frusit bort denna kalla vår? Det får vi i alla fall hoppas.

Nu två veckor jobb, sedan semester i en hel månad! Då kan värmen komma!


Cowboykåken på Sveriges TV1

Några detaljstudier i naturen sent på midsommarafton. Detta är väl en smörblomma?
Detta är då helt säkert vita syrener. Ifjol midsommar hade redan de hunnit blomma ut men i år kom de passligt till midsommaren.
Vackra även de i sin enkelhet
Granskotten har redan växt till sig 15 cm.
För att inte tala om gårdseken som fått fina, friska blad

Här är den, Cowboykåken

Gräs, då och nu

Ah, så är det midsommar! Visserligen dan före dan men många, kanske de flesta, har redan fått ledigt inför sommarens stora högtid. Årets längsta dag har redan passerat, det var igår den 21 juni, men ändå är midsommar de ljusa nätternas tid. Det är nu man skall njuta av allt det fina som den nordiska ljusfesten bjuder i naturen. Kring jul är det också ljusfest på fler än ett sätt men då är det vi människor som oftast dirigerar. Dock förmår vi inte mäta oss med ett mäktigt norrsken i mörkaste vinter.

Klippa gräs eller inte idag?  Jag tror jag sparar det till i morgon förmiddag för de har lovat uppehållsväder på midsommaraftonen.

Gräsklippning, detta evighetsgöra på sommaren. De flesta vill ha åtminstone en liten bit fin gräsmatta vid sitt hus. Om man har eget hus att ta hand om vill säga. En liten bit ja; på många ställen är det rena parkanläggningen och därmed också mycket jobb för att hålla det hela på topp.

Förr i världen var det mera sällsynt med ansade gräsmattor av den omfattning som finns idag. Då kunde kreaturen, kor, hästar och får, sköta gräsklippningen på bondgårdarna med den påföljden att även en och annan lort kunde bli liggandes på gårdstunet. Inget att bekymra sig om för det tog naturen småningom hand om. Dessa animala gräsklippare var inte heller beroende av en jämn yta utan klarade galant av att beta bland stock och sten. Dagens robotgräsklippare är inte direkt lämpade för en naturtomt med allt vad det innebär av naturens nycker och påfund.

Det är mycket tid vi sätter på våra gräsmattor. Fint skall de vara för det är lite grann av en statussymbol med en tjusig gräsmatta med tillbehör. Har man en åkgräsklippare sparar man tid och kraft men då gäller det att ha förberett bra för att snurra på i en hast. Samma gäller för robotgräsklippare. En fint förarbete kräver både tid och pengar.

Förr var det inte heller helt ovanligt att det kunde finnas stenar, stora som små, som naturen lagt dem, på tomten nära bostadshus och uthus. De bara fanns där som en del av hemmet och tillvaron på landsbygden. De blev kanske till och med kära landmärken, dessa bumlingar. Då fanns det inte modern teknik som krävde perfekta förhållanden eller ambitioner att ståta med byns finaste gräsmatta.

Staket kunde finnas och kanske ett kryddland. Men gräsmatta, tja, vad skulle man med den till? Möjligen kunde man med lie skrädda till utemiljön kring stugorna om man inte ville ha en get direkt framför trappan.

Min egen gräsmatta är inte mycket att hurra för. Ganska mycket mossa finns här och där och den är kuperad på sina ställen. Jag kör över den med gräsklipparen en gång i veckan. En timme och en kvart brukar det ta att trava runt med min Honda gräsklippare. Ibland blir det en runda med trimmern man annars får naturen ha sin gång. Ofta lämnar jag vackra ”naturblomster”, som de flesta skulle kalla ogräs, i fred när de blommar. De är vackra på sitt sätt. Leva och låt leva.

Hur som helt, en gräsmatta har jag och i morgon klipper jag den. Därefter firar jag midsommar. Hur firar ni midsommar? Blir det gräsklippning som inledning eller är allt klappat och klart inför helgen?

Gräs i vilt tillstånd mitt i skogen. Det sköter sig självt. Eller älgen.
Rena golfbanan. Kanske inte riktigt ändå. Detta är det område som småningom kommer att blir den utvidgade begravningsplatsen i byn. Men jämt och fint är det.
Här har fåren gått bet på att framställa den perfekta gräsmattan till midsommar ett halvt stenkast från min stuga. Lite senare i sommar lär det se helt annorlunda ut när de tuggat färdigt.

Sommarkväll

Jag vill helt kort visa några bilder från kvällens stilla vandring till grannarna. Sommaren är här även om det blåser en ganska frisk nordlig vind i kväll. Men solen sken och myggen höll sig borta. Det tackar vi för! Däremot höll en kaja koll på mig och kraxade utmanande.

Fåren har också kommit på plats så nu blir det mera aktivitet kring huset. Ljud också för den delen. Fast ikväll var de lite blyga och avvaktande.

En riktigt fin sommarkväll!

Till att börja med kan vi konstatera att väggubbarna skött sig bra idag. Röjt buskar i diket och målat mittlinjer på vägen. Mest gul färg. Få ställen att köra om på men vi locals vet var vi skall trycka på om vi vill förbi.
Tacka och lamm, undrande vad är detta för en snubbe som fånar sig.
Svågers favoritkatt i gröngräset. Lystrar till namnet Kisse.
Herr Tupp med sitt lilla harem. Vackra men till åren komna. Äggen vill inte trilla fram riktigt lika bra nu som i deras ungdoms dagar.

Påskafton med snö, kärringar och brasa

 

Påskafton, snöfall med tjocka flingor dalandes mot marken. Ibland strålande solsken, en stund senare åter mulet och mera snö. Ombytligt väder och kallt. Långkalsongerna kom väl till pass vid utomhusvistelse.

På förmiddagen skymtade två små påskkärringar på byvägen. De gick till min granne, sister Jane, som ringde och frågade om också jag var förberedd inför besök av påskkärringar. Jodå, chokladägg fanns inhandlade. De syntes tveka något vid uppfarten till min gård men minstingen fick ändå sin vilja genom och de kom fram till min dörr. Chokladägg och en slant fick de i sina kaffepannor. Så näpna och lite blyga de var. Besöket uppskattades!

Sis fick en stund senare besök av en storVolvo full med små påskkärringar men de hade inte tid med min enkla person. Tur det, för mitt godisförråd hade nog tagit slut på nolltid.

Gemensam påskbrasa tändes halv åtta på kvällen vid Fladan mitt i byn. Byarådet hade ordnat detta arrangemang. Brasan hade lite svårt att brinna men min granne fåraherden stod till tjänst med traktor och frontlastare som rörde om lite i brasan. Rejäla doningar.

Korv grillades vid lillbrasan men själv var jag lite för bekväm att ta med egen korv. Istället hade jag ätit ärtsoppa special tidigare på dagen och kände mig lagom mätt. Kul ändå att umgås och träffa folk från byn och längre bort ifrån. Det är det som är det viktiga, att mingla och språkas vid!

En fortsatt Glad Påsk önskar jag alla och envar!

Så fina de var, påskkärringarna. Ett påskkort fick jag i retur.
Här hade nyss brasan tänds. En stund senare flög en stor flock tranor över Fladan och trumpetade in påsken.

Det skall börjas i tid

Vintern är lite sent på men bättre sent än aldrig. Det som för bara några veckor sedan var barmark och tråkiga tiltor på åkern är nu täckt med snö och skidföre. Synd bara att sportlovet är förbi för republikens vintersportare och –motionärer. Däremot hörde jag på jobbradion (P4) idag att i norra Sverige är det sportlov nu. Alltid någon som har nytta av en sen vinter.

Min granne fåraherden kom ikväll med traktorn och röjde bort snön som fallit under stort sett hela dagen. Bra det, så behöver jag inte jobba mig svettig ikväll med snöskoveln i mörkret. I hytten hade han också med sig sin gosse på snart 4 år. Eget säte hade han och en perfekt uppsyn över operationen.

Det som slog mig var hur komfortabla dagens traktorer är. Nästan som en bil. Inte alls bullriga och obekväma som förr i världen och med stor säkerhet för föraren. En annan sak som också slog mig – mycket slagsmål ikväll – är hur annorlunda barn kan ha det på landet jämfört med i storstaden. Klockan hade redan passerat nio på kvällen men självklart så skulle gossen vara med när far röjde snön runt om. John Blund får vänta en timme eller två när så spännande saker som snöröjning är på gång. Jag ser det enbart som positivt att barn får vara med på ett hörn när arbetet skall göras på gården. Det ger en annan erfarenhet än att bara sitta framför dataskärmen eller få färdigserverade fritidsaktiviteter.

Nåja, lite vinter nu men i slutet av månaden vill jag åter se våren titta fram.

Snön faller och vi med den, om vi inte får hjälp med snöröjningen

Komarschlåten

På Umefolk gjorde jag en videoupptagning när Ulrika Bodén tillsammans Ahlberg, Ek & Roswall uppträdde på Iduns stora scen. Ulrika har sysslat en hel del med kulning, d.v.s. när man förr i världen med sång och läten lockade hem korna till kvällen för mjölkning.

Jag tror, efter att ha tittat en del videos på tuben, att kor är smått musikaliska. För vallpigor och -drängar var det säkert lättare att få hem korna med en vacker och långt bärande kulning.

Ulrika sjöng annat också, mästerligt ackompanjerad av trion Ahlberg, Ek & Roswall, men här är låten som jag fastnade för efter att hon berättat om kor, kulning och fäbodliv. I sången ”talar” hon också med korna på dialekt från Ångermanland. Bl.a. Lisse-koa fanns med i raden av kor på väg.  Det kändes så naturligt och vänskapligt mellan människa och ko. Knäppandet på fiol och nyckelharpa i början av låten skall föreställa skällan som ledarkon hade runt halsen och som hördes vida omkring i en stilla sommarkväll.

Vi lyssnar!

Motsatt håll

Vintern fortskrider i sakta mak med ständigt längre dagar och ljusare förhoppningar.  Kylan har gjort ett kort besök men mycket mer än -17 C nattetid orkar det inte bli. Så har det varit ett par dagar och redan imorgon drar kung Bores andedräkt åter bort.

År 2007 var det faktiskt -25 C denna dag. Det börjar likna lite vinter det.

2017-02-04
Från det ena hållet en mulen dag
oxkangar-2017-02-08-vinter-1
Från det andra hållet en solig dag