Tagg: markus wargh

Wargh goes to Bach

Så har jag åter varit på musikalisk upplevelse. En musik ganska annorlunda än Amelie goes to Belgrad. Istället blev de orgelmusik av Bach och ett par intressanta improvisationer. Markus Wargh lät ikväll söndag stora orgeln i Korsholms kyrka gå varm.

Markus Wargh är inte vem som helst utan en celebritet inom orgelmusik i Norden men han har också turnerat runt om i Europa och USA. Till vardags är han domkyrkoorganist i Luleå domkyrka. Född i Jakobstad.

Jag är en stor beundrare av hans muskaliska tolkningar och jag har tidigare sett och hört honom live i Pedersöre kyrka. År 2011 var det visst tillsammans med Janne Schaffer.

Kvällens konsert bestod till stor del av verk av Bach och följaktligen hette evenemanget ”Wargh möter Bach”. Det gjorde han verkligen och jag uppfylldes av det mäktiga spel som Wargh presterade.

På en storskärm framme vid altaret i kyrkan kunde vi följa hur han hanterade detta stora instrument uppe på orgelläktaren; om man nu kan kalla en orgel för instrument. – Det låter så simpelt. – Han spelade med hela kroppen och både händer och fötter for över orgelns klaviaturer likt ystra kalvar vid kosläppet på våren. Att han kan hålla reda på allt och till på köpet utan noter! En stor kyrkoorgel är inte direkt någon liten blockflöjt.

Bäst tyckte jag om improvisationerna till psalmen ”I denna ljuva sommartid” och temat till ”Pirates of the Caribbean”. Så lekfullt och så kraftfullt. Sister Jane och svåger fanns också med i kyrkbänken och jag tänkte på vår stormiga färd över Kvarken för tre veckor sedan. Hade jag då spelat in en video när det blåste som mest och de största vågorna rullade in mot Bounty hade jag lätt kunnat göra en dramatisk video med den musik som Markus Wargh ikväll spelade som improvisation till ”Pirates of the Caribbean”. Tyvärr spelade jag inte in vare sig det ena eller det andra. Det kom jag att tänka på först efteråt.

En fin kväll i Korsholms kyrka tillsammans med musikintresserade vänner!

Nedan finns ett par länkar till annat jag skrivit om Markus Wargh, bl.a. en dröm där jag själv spelade orgel. Den var rätt kul. Drömnen hade jag helt glömt bort men på bloggen finns den. Det fina med bloggen är att jag kan gå tillbaka och minnas händelser och upplevelser jag varit med om. Om det så är musik, människor jag mötte, naturupplevelser eller en dröm.

Vad nästa musikaliska äventyr blir vet jag inte men det kan bli nästan vad som helst. Musikalisk allätare som jag är.

Markus Wargh – Wikipedia

Janne och en Wargh i kyrkan – 2011

Drömmar – 2016

Så här låter Markus Wargs version  av Finlandia.

[youtube=https://youtu.be/pVCcjpXmpSI]

Några bilder från Korsholm kyrka tagna med mobilkameran

Storskärmen framme vid altaret. Alla rymdes inte på läktaren. Markus Wargh måste både höras och ses!

Kvällens ”instrument”

Drömmar

När vi var barn var det vanligt att drömmar skulle berättas morgonen efter vid frukostbordet. Den som berättade hade ofta haft en ovanlig dröm som bara måste förmedlas och diskuteras. Vad kunde drömmen månne betyda?

Senaste vecka hade jag två drömmar som jag minns.

Jag satt vid orgeln i mitten av en stor kyrka. En kör sjöng och bakom mig satt en stor församling och lyssnade. Kören sjöng sköna sånger och allt var mycket högtidligt. Själv spelade jag avslappnat på den stora kyrkoorgeln i samklang med kören. Det lät inte alls dumt. Mot slutet av konserten skulle jag spela ett solonummer som avslutning och jag satte alla klutar till och spelade tidernas fuga. Jag blev själv mäkta imponerad av mitt spel och allt såg ut att bli en grandios final. Stående ovationer väntade och Markus Wargh blev klar tvåa, tänkte jag. Det var bara ett problem! Jag var klädd i ljus kostym med vitskjorta som räckte ända ned till knäna och byxorna hade trillat ned till anklarna! Detta såg inte publiken men inför kommande hyllningar måste jag resa mig upp och buga och då skulle den nesliga fadäsen upptäckas. Nu blev det en kamp med att få upp byxorna i anständig höjd samtidigt som jag skulle spela ett orgelsolo som skulle blända alla. Inte helt lätt, pröva själva att spela kyrkoorgel med både händer och fötter och på samma gång klä på er! Musiken var helt underbar och jag avslutade med att ta det sista ur orgeln med sagolika piruetter på tangenterna och ett välljud utan dess like. Frågan var bara, skulle jag hinna knäppa byxorna i exakt samma tusendels sekund som musikstycket avslutades? Musiken tystnade tvärt och en enorm tystnad uppstod, mera mäktig än universums oändlighet, innan ovationerna bröt ut exakt tre sekunder senare. Hur det gick med byxorna vet jag inte men jag hoppas att min klädsel var i skick när jag bugande inhöstade publikens eloge.

Den senaste veckans varma väder har gjort att snön smält och tjälen till viss del släppt i grämattan. Det gjorde att fågelbordet där nötterna legat och väntat på mina små vänner hade börjat luta allt mer betänkligt och idag när jag kom hem hade det helt ramlat omkull. Istället för att försöka få det att stå i sitt gamla hål i gräsmattan så lutade jag det mot ett av stugans fönster och fyllde på med nötter. Då skulle jag på mycket nära håll få iaktta alla fåglarna, tänkte jag. Dock hittade de inte dit idag, kanske de behöver några dagar för att vänja sig vid den nya platsen.

Den andra drömmen handlar om fågelbordet. Jag tog nämligen en liten tupplur på sena eftermiddagen och då infann sig följande dröm.

Jag tittade ut genom fönstret för att se om några fåglar flög in för att hämta nötter. Något fanns där, det kunde jag se, men vad? Kunde det vara en hop med talgoxar? Nej, något mycket större, nämligen en gulaktig katt som krupit in i fågelbordet och helt fyllde ut densamma. Hur den kommit in kunde jag inte förstå och hur den skulle kunna slingra sig ut förstod jag inte heller. Hela fågelbordet var fullproppat med katt som glodde intensivt och illmarigt på mig.

Tänk den som haft en Josef som kunde tyda alla drömmar!

Drömmar fara som strömmar och sällan veta vi varför, varthän och hur.

Brukar ni berätta drömmar?

hus vid hus
Kanske lite för nära för att de små vännerna skall våga sig ända fram? Vi får se den närmaste dagarna om de vänjer sig.
skata
Inga talgoxar syntes till men en skata i ett virrvarr av grenar syntes till. Jag blir lite yr när jag tittar på den bilden. Väntas yrväder? Kanske skatan vet? Eller är det ett virrvarr som drömmar är?

Janne och en Wargh i kyrkan

Förra gången satt jag, med viss överdrift, med näsan i dopfunten. I alla fall en bänkrad bort. Denna gång kände jag min kyrka och placerade mig mera strategiskt med näsan mot altartavlan och med dopfunten på behörigt avstånd. Strategiskt, trodde jag. Jo, pyttsan.

Förra gången sjöng kören Via Vitae himmelskt fint framme vid koret men vi satt liksom bakom. Jodå, sången var fin men det hade varit bättre att sitta framför kören.

Pedersöre kyrka, som är en korskyrka, har koret och altaret placerat mitt i kyrkorummet och då kan det hända att man blir sittandes liksom lite bakom, om det vill sig illa. Denna gång var det musikerna som placerat sig bakom. De travade sonika upp till orgelläktaren medan jag hade näsan vänd mot altaret där jag trodde de skulle uppträda.

Fast det var dumt tänkt, speciellt med tanke på att den ena av musikerna skulle traktera kyrkans orgel.

Jag kom i god tid men andra hade kommit ännu tidigare. Det gällde att finna en bra plats. Men det hade inte så stor betydelse denna gång eftersom man inte såg musikanterna medan de spelade.

Ett sällskap frågade om det fanns plats i en bänk framför mig och herremannen som satt ytterst släppte välvilligt in dem. Men det visade sig att han var alltför generös med insläppet så det blev trångt i bänkraden när alla placerat sina rumpor. Det lustiga var att ingen reste sig upp och sökte annan plats utan där satt de hopträngda som sardiner i en burk medan andra hade gott om plats. Värmen höll de i alla fall.

Kyrkan var inte helt fullsatt men det var ändå en betydande samling människor som samlats för att avlyssna musik framförd av Janne Schaffer på elgitarr och Markus Wargh på orgel. Arrangören, Jazzoo rf., verkade nöjd med publiken; så nöjd att vid välkomsthälsningen tyckte talaren att priset tydligen kunde varit högre. Själv var jag nöjd med priset, 15 euro, som betalades för en stunds avkopplande musiknjutande.

Mobiltelefonen skall naturligtvis vara påslagen, det kan ju komma ett viktigt samtal, framfördes vid inledningen av koncerten. En tydlig vink om att nallen borde vara avstängd eller i tyst läge. Ingen störande signal hördes så budskapet gick fram.

Musiken då? Jag kände till Janne Schaffer sedan tidigare, en av kungarikets bästa gitarrister medan Markus Wargh (född i Jakobstad) var ny för mig. Jag blev intresserad av koncerten när denna konstellation skulle framföras; elgitarr och kyrkoorgel. Elgitarr, rätt hanterad, är ett fint instrument och en kyrkoorgel är en mäktig bundsförvant i musiken.

Vi fick höra en mängd vacker musik: underbara ”Norrland” av Janne Schaffer, ”Eagle” av Andersson och Ulvaeus, ”Håll mitt hjärta”, ”Brusa högre lilla å” för att nämna några. Gitarren och orgeln bildade en fin kombination och det märktes att det var mästerspelmän som skötte tonbildningen. Själv är jag en varm vän av musik framförd på orgel och Markus gasade på med en fuga i g-dur av Bach. Vackert och mäktigt även om denna fuga inte riktigt slår BWV 565. Alltså, inte bilen BMW utan ett orgelverk av Bach om nu någon trodde annat. Improvisationen på orgel som Markus framförde var otroligt fin och en höjdpunkt på koncerten. Så lekfullt och finstämt. Detta stycke spelades första, sista och enda gången.

En annat fint minne från detta musiktillfälle var Schaffers ”Claire” som han tillägnat sin mor. Fast hon hette något så prosaiskt som Berit.

Kvällen var räddad och sporrar till utkik efter fler koncerter av liknande kaliber. Ljudupptagning gjordes av Radio Vega så den 30 oktober kan koncerten höras via etervågor i republiken för den hugade. Koncerten var en del av Jeppis Jazz Festival som ännu fortsätter idag lördag den 1 oktober.

PS. Naturligtvis måste också Markus få avlyssnas på Tuben med Pipe Organ Improvisation. Kolla fotarbetet!

I andäktig väntan på musikupplevelse