Den leende talmannen har gjort sitt

Med en suck av lättnad kan jag konstatera att Sverige idag har fått ny regering, efter många om och men. Regeringen är inte den mest stabila med tanke på de olika viljor och politiska mål som finns hos de olika parterna men med en skicklig förhandlare, som Stefan Löfven är, kanske det går. Det viktiga är att Sverigedemokraterna hålls utanför verkligt politiskt inflytande kommande år och att Alliansens tid är förbi.

SD är ett nationalistiskt och konservativt ensaksparti där invandringen är den stora frågan men det är också ett parti med klart auktoritära tendenser för att inte tala om svansen där rent rasistiska och intoleranta strömningar frodas. De är också en del av den europeiska högerpopulistiska rörelse där länder som Polen, Tjeckien och Ungern, med Viktor Orbán i spetsen, är ett högst påtagligt hot mot demokratin och EU som fredsprojekt. Nyligen har Viktor Orbán klart proklamerat att denna rörelse skall ta över EU och det vore en fullständig katastrof. Därför är det mycket viktigt att SD inte fick inflytande över regeringen, vilket hade blivit följden med Ulf Kristersson som statsminister, och därmed ytterligare en fjäder i hatten för ultrakonservativa och rasistiska krafter i Europa. Dessa krafter företräder också en osund nationalism som i slutändan kan sluta i krig hur otroligt det i dagsläget verkar vara. Det är bara att ta en titt på historien. – Därför är det också viktigt för Europa att högerpopulismen inte får större framgång i Sverige än vad de redan fått.

Alliansen har spelat ut sin roll som samlande borgerlig kraft mot ett i många decennier dominerande socialdemokratiskt parti. Höger-vänster-skalan har idag alltmer förlorat betydelse och har ersatts av ett landskap med konservativa kontra liberala värderingar, ett slutet mot ett öppet samhälle. Detta har skapat en hel del vånda hos mittenpartierna Liberalerna och Centern och kan också förklara den hårda profilering som dessa partier fört i förhandlingarna om regeringsunderlaget med den diskutabla klausulen om totalt uteslutande av Vänsterpartiet från inflytande som juvelen i kronan. Utan en stursk Annie Lööf hade svekdebatten fått en helt annan omfattning.

Sakpolitiskt finns det bra och mindre bra saker i uppgörelsen, alla parter har fått beska piller att svälja, men alternativet hade varit bra mycket sämre. Uppgörelsen innebär ett stort antal punkter som skall genomföras eller förhalas på ett eller annat sätt. Det viktigaste, som jag ser det, är dock att gemensamt ta sig an de frågor som fört fram Sverigedemokraterna till den ställning de har idag som ett av Sveriges största partier, nämligen invandringen, flyktingfrågan, integreringen, gängkriminaliteten samt de problem och möjligheter som detta innebär. Att idag sopa SD och dessa frågor under matten tills nästa val, som kan vara obehagligt nära, är ett stort misstag. Lyckas de inte kraftfullt gå i polemik med SD och lösa integrationens problem är det mycket stor risk att SD i nästa val går förbi Moderaterna och kan till och med ingå i en kommande regering. Då får vi verkligen myror i brallorna.

Det har varit en spännande vecka men också en seg vecka med frågor och argument som ständigt upprepats. Ett evigt tröskande. Annie Lööf har naturligtvis fått sina fiskar varma när det gäller att käka skor. Man skall aldrig säga aldrig men hellre käka skor än att bli nedtrampad av marscherande stövlar.

Om det blir en dans på rosor återstår att se. Må många blommor blomma undervägs.

En spännande vecka!

En spännande vecka på gång även om det inte gäller mig personligen. Själv har jag jobbat lite med motorsågen i hand denna dag och det är kanske inte  spännande men desto mera tillfredsställande när jag ser resultatet direkt i skog och mark när jag röjde. Bort med sly och buskar, fram med utvalda träd som får växa till sig, precis som i politiken. Idag var det motorsåg, imorgon blir det röjsåg.

Det som är spännande är den politiska utvecklingen i Sverige och i Storbritannien. Våndan att ta fram en regering i kungariket och det till synes avtalslösa utträdet för UK ur EU. Vad kommer att hända i öriket, besannas de värsta farhågorna, blir det med en rejäl duns som kommer att kännas i ryggen? Eller skippar de tills vidare hela brexit? Vi får se.

I Sverige gjorde alla partiledarna idag sin runda hos talmannen och det hela slutade med ett läge nästan lika svårlöst och intrigant som tidigare. Jag blev tvungen att avsätta en stor del av dagen till att följa med detta drama via Dagens Nyheters direktsändningar på Facebook. Där kunde man också se de kommentarer som kom in. Man blir förskräckt över vad folk häver ur sig till allmän kännedom. Så mycket hat, ilska, skadeglädje, smörja och ren skit som finns hos vissa människor. Förvisso säkert en hel del troll bland kommentarerna men vissa har inga hämningar och frågan är vilka dessa är, som inte är pensionärer och sjukskrivna, som har tid att sitta och skriva detta mitt på en arbetsdag?

Jag tyckte mig se att Annie Lööf ( C) fick ta mest skit i kommentarerna. Var det för att hon är kvinnan som visar framfötterna och driver sin sak hårt som får trollen att grina illa? Samtidigt spelar hon tillsammans med Jan Björklund (L) ett högt spel när de helt vill utestänga Jonas Sjöstedt (V) från inflytande trots att de är beroende av honom och Vänsterpartiet. Precis som Moderaternas regeringsbas är beroende av Sverigedemokraterna. Detta har herr Åkesson mycket tydligt klargjort.

I mitten sitter där Stefan Löfven (S) som masken på metkroken och vrider sig. En skicklig förhandlare är han, få se hur han lyckas denna gång och vem som får skulden ifall han inte lyckas med att svetsa ihop en överenskommelse som är godtagbar för alla parter vänster om L. Risken är nämligen då mycket stor att vi kommer att få en mörkblå konservativ regering i Sverige, direkt eller genom extra val och vems är felet?

Jag är i alla fall glad att Alliansen troligtvis försvinner. Den var kanske nödvändig en gång i tiden för att stävja Socialdemokraternas långa maktinnehav men idag ser den politiska kartan annorlunda ut. Som Maria Leisner, folkpartiets tidigare ordförande, sade i  SvT:s Morgonprogram i fredags: vänster-högerskalan i politiken är i dag av mindre betydelse medan vi fått ett förhållande till liberalt eller konservativt synsätt i politiken som är verkligheten. Detta håller också Jimmie Åkesson (SD) med om. Detta har de tidigare Allianspartierna svårt att förstå och acceptera. Men inte heller Socialdemokraterna har det lätt med det nya politiska landskapet vilket gjort att socialdemokratin, inte bara i Sverige utan i hela Europa, tappat stora väljargrupper.

Dagens stjärnor i den politiska bataljen i Sverige är Annie Lööf och Jonas Sjöstedt! Annie för att hon är kvinnan som resolut ställt sig i spetsen för att hejda den högerpopulistiska framryckningen i kungariket, vilket har sitt pris. Jonas som gjorde ett gott intryck under dagens presskonferens när han måste rädda ansiktet på Vänsterpartiet som i regeringsförhandlingarna oskickligt gjorts till ett mähä. Det är några som i detta nu utför dans på slak lina i kungariket och spännande är det. Nästan mera spännande än en Alistair MacLean-bok från 70-talet. Som jag minns det.

Blir det Stefan Löfven som styr tåget genom Sverige kommande år eller blir det Ulf Kristersson? Eller kan det till och med bli herr Åkesson? Ve och fasa! Detta tåg är dock inte rikssvenskt utan från Konstens natt i Vasa senaste sommar. Politik är det möjligas konst sa visst Järnkanslern Otto von Bismarck  en gång i tiden och visst kommer det en lösning förr eller senare, bättre eller sämre. Ibland blir man rent förvånad!

Goda råd är dyra

Idag delar jag med mig av diverse råd och små nyttigheter. Inga revolutionerande saker men sådant som underlättar vardagen och ger vissa fördelar.
i

  1. Fotografering. Idag tas enorma mängde bilder och många av dess på semesterresor. Efteråt kan de visas både i telefon, på datorn, sociala nätverk eller i ett gammaldags fotoalbum. Ett litet tips, ställ alltid – nästan – någon eller något i förgrunden och ta inte bara en bild av en sandstrand eller en vacker vy. Bilden blir så mycket mera levande om det finns något i förgrunden. T.ex. en soptunna eller de varför inte ens äkta hälft om sådan finns och är med på resan.
  2. Flyget. I kön till en avgång vid gaten, försök komma ombord så fort som möjligt när din grupp får gå ombord. Varför då? Det är väl ingen brådska, platsen är ju reserverad och inget att stressa över. Jo, har du handbagage med max. storlek kan det var svårt att hitta plats för detta på bagagehyllan i närheten av din sittplats om du kommer sent till din plats. Speciellt om flyget är fullbokat. Du slipper att flänga runt och söka plats för handbagaget vilket kan vara nog så svettigt.
  3. Reselistor. Glömmer du saker som skall med på resan? Tandborsten, extra batteri till kameran eller ditt gosedjur. Nåja, kanske barnens gosedjur då om man inte är som Mr. Bean. Gör en lista över vad som skall med på resan och spara den till nästa gång. I datorn eller handskriven. Jag brukar ha en tredelad lista på vad som finns på mig som person, i handbagaget och i kappsäcken. Jag brukar också förbereda packandet genom att i god tid på ett ställe samla allt som skall med. Ytterst sällan, nästan aldrig, jag glömt något.
  4. Radio. Saknar du en kanal som spelar svängig musik utan reklam och massa snack kan jag rekommendera World Music Radio i Köpenhamn som har steaming på nätet. Det är ingen renodlad Internetradio utan de sänder också i etern. Går att lyssna på via datorn eller telefonen. Vill ni ha ett litet bredare urval av musik så finns utmärkta P2 Världen.
  5. Google. Istället för att knappa in sökord på Google kan man tala in frågan genom att först klicka på mikrofonen till höger i sökrutan. Speciellt användbart på den småknappiga telefonen. Uttala ordet/orden tydligt och helst inte för krångliga saker. Snabbar upp sökandet mycket. – Sedan kan man också roa sig med att tala in dialektord och se hur Google tolkar det. En enkel men rolig sällskapslek.
  6. Anteckningar. Har man telefonen med kan man på samma sätt tala in ett meddelande i Röstinspelaren i telefonen istället för att hålla på med de små knapparna på telefonen eller leta penna och papper. Ett tips i stil med nummer fem. Att ta ett fotografi med telefonen är också en känd metod att minnas sådant som syns. T.ex. öppettider, instruktioner och annan nyttig info man riskerar att glömma bort.
  7. Komma ihåg. Folk glömmer, visst, händer den bästa men det finns i mobiltelefonen möjlighet att ställa in alarm vid vissa klockslag och helst med lite framförhållning. Egentligen finns det idag ingen ursäkt till att glömma saker och ting om man bara vill.
  8. Bilkörning. HÅLL AVSTÅNDEN! Den absolut viktigaste regeln i trafiken tillsammans med att man kör nykter och är något så när utvilad. Med tillräckligt avstånd till andra trafikanter har man tid och möjlighet att rädda en svår situation. En enkel regel men ack så svår att hålla, verkar det som.
  9. Kön i köpladan. Hur ser man vilken kö som är snabbast i köpladan där flera kassor är öppna? Jo, där det står en eller helst fler manspersoner därför att de har som regel ganska litet att handla. I bästa fall bara en sexpack öl.
  10. Offentlig toalett. På följande bild, vilken plats är bäst att använda? Detta gäller naturligtvis bara för manspersoner.Jo, den i mitten! Av någon anledning väljer de flesta män de båda sidoplatserna men påföljd att där är det mest grisigt på golvet. Den är kortare än vad de flesta verkar tro.

Såja detta är mina råd denna gång. Goda råd är dyra så vill ni swischa mig en summa säger jag inte nej till det. Annars kan ni komma med ytterligare goda råd som kommentar nedtill. Tas tacksamt emot!


World Music Radio – pigg musik från Köpenhamn. Klicka på ”Listen now”

P2 Världen – världsmusik med variation

 

Stormen i Tarfala som kom av sig i Tv-studion

Jag måste i morse le stort när jag tittade på Morgonstudion från SVT1. Stormen Jan var i antågande och skulle främst drabba fjällkedjan norröver. Varningar hade utfärdats och dramatik var att vänta. Vad passar då bättre än att ta kontakt med Lars Häger, stugvärd i Tarfala i närheten av Kebnekajse där man i december 1992 uppmätte vindrekordet 81 sekundmeter i Sverige. Han om någon borde ju ha något spännande att berätta om vädret där uppe. Kanske till om med beklaga sig lite?

Istället uppenbarade sig en totalt kolugn snubbe som stillbild i rutan och med världens sakligaste röst. Nej då, det var inget farligt alls. Visst blåste det lite i byarna men sedan var det stilla mellan pustarna. Han var inte ett dugg upphetsad utan förklarade att man har ju hört väderprognoserna och då planerar man så att man inte utsätter sig för fara och håller sig inomhus. Mycket enkelt!

Jag tror programledarna blev lite snuvade på konfekten för jag såg inte till inslaget senare under morgonen som det annars skulle ha gjort om Lars serverat lite livfulla och gärna dramatiska utsagor om fjällvädret. Istället frågade de om det fanns turister däruppe som eventuellt kunde förirra sig ut i snöstormen. Nej då, inga turister sedan september. Nå, men det måste väl bli ensamt däruppe? Nej då, han var inte ensam, han hade sin familj, barn och barnbarn och det var en stor förmån att få vistas själv (ensam) i denna miljö och följa naturen och vädret på nära håll.

Jag blev uppriktigt sagt imponerad av denna lugna och sakliga man som inte lät sig stressas eller komma med vidlyftiga och spekulativa uttalanden. Rena tryggheten själv. Sådana borde det finnas fler av när hysterin bubblar och mediabruset kör da capo dagen lång med samma tråkiga nyheter. Han borde leda en terapikurs för svenska folket när propparna går och känslorna svallar över i sociala medier.

Stormen har vi kanske känt av lite men inga farliga saker. Däremot har det varit halt idag. En buss blåste i diket från den osandade vägen och själv drattade jag omkull på farstubron när jag kom hem på eftermiddagen. Dock med en mjuklandning och inte ont någonstans. Ibland har man tur.

Ett glädjande besked har idag nått oss. Wasaline har nu bestämt vilket varv som kommer att bygga den nya färjan och det blir varvet i Raumo. En hel del ny teknik skall plockas på det nya flytetyget som skall trafikera Kvarken om drygt två år. Samma propellrar som isbrytarna har, gasdrift men även till viss del eldrift med kraft från batterier ombord. Det blir kul den dagen jungfruresan görs. Finns det bara möjlighet kommer jag att boka en plats!


Rösten från Tarfala – Morgonstudion SVT1, intervjun med Lars Häger

Inte snöstorm, fast det ser lite grann så ut. Mest dimma.

Det bidde ingen resa, det bidde en tvättmaskin

Jag hade beslutat mig för att inte åka till Jokkmokk vintermarknad i början på februari eftersom jag besökte marknaden ifjol och tänkte att vartannat år är lagom. Jag körde ju bil dit för ett år sedan.

Men så ringde Vidar från Karleby Resebyrå och hade någon plats ledig i deras buss till marknaden och då vaknade intresset på nytt. Varför inte, det är ju en trevlig marknad och lite avkoppling mitt i vintern med två nätter på hotell i Luleå. Jag lovade ingenting då utan skulle fundera på saken och jag slängde också ut ett par trådar efter ressällskap, bl.a. på Facebook, men ingen nappade.

Idag kom dock beslutet att det inte blir någon resa till Jokkmokk, tyvärr, eftersom min tvättmaskin gick sönder i morse. Den har fört ett förfärligt väsen hela hösten – alltså när jag tvättat, annars inte – så jag har väntat att den skulle ge upp och det gjorde den i morse. Efter ett snabbt besök på Eriks TV i Vörå så var saken kirrad och nästa vecka kör de hem en ny tvättmaskin till mig. Hela 300 euro i rabatt, 50 %, så det gjorde mig misstänksam mot deras prissättning och rabatter. Men maskinen var av samma märke och format som den tidigare och den höll i 12,5 år så måtte den nya också göra det. Det var nog en bra affär, skulle jag tro.

Annars så håller inte maskiner och apparater speciellt länge nu för tiden. En mobiltelefons livstid är 2-3 år och sedan skall det köpas en ny. Förr höll en tvättmaskin i 20 år med lite reparationer men nu är det inte lönsamt att reparera en maskin för det kostar troligtvis nästan lika mycket som en ny. Så det blev en ny. Jag brukar annars säga att visar man näsan hos Eriks TV så visst kommer man ut med ett paket under armen. Nu för tiden ingår de i kedjan Veikon Kone.

Som om inte det var nog med tvättmaskinens sammanbrott så uppvisade också mina äkta Nokia gummistövlar, som jag köpte i tidig höst, ett stort hål i sidan. Hur i all världen har det uppstått? Inget jag märkt av. Maximal otur eller så har också Nokias välkända gummistövlar tummat på kvalitén och sällat sig till slit-och-släng-skaran. Vattenkokaren gav också upp förra veckan med läckage och söndrig knapp.

Inga fler söndriga apparater och tingestar det kommande halvåret, tack! Borde jag koka mitt tevatten i en robust kastrull på spiseln, sköta mitt byke med tvättbräda och eld under bykgrytan samt strunta i hålet i mina stövlar och fylla på med halm? Allt för att ha råd med en resa till Jokkmokk vintermarknad.


Jokkmokk vintermarknad 2019 

Jokkmokk vintermarknad – Resa med Karleby resebyrå. Det finns kanske någon plats ledig ännu?

En dag på Jokkmokk vintermarknad – Mitt besök  på Jokkmokk vintermarknad februari 2018

Bättre boende än så här bjuds nog av Karleby Resebyrå i Luleå under resan men visst har den gråa ladan ändå en viss charm i dimman igår?

Vägen norrut en gång i tiden. Här retirerade svenska armén  norrut  år 1808 i samband med slaget i Oravais på sin väg runt Bottenviken. Kanske inte lika rak väg då men i alla fall.

Flytta till landet?

Härom veckan skrev storbloggaren Underbara Clara i Sverige, eller som hennes riktiga namn är: Clara Lidström, ett inlägg om att flytta till och bo på landet. Hon bor i byn Tvärålund en bit från Umeå och där trivs hon bra tillsammans med sin familj.

Vi hade igår, trettondagen, i Oxkangar traditionsenligt nyårskaffe för alla som ville komma. Inget märkvärdigt, lite info, kaffe/te med wienerbröd, pratet flöt på kring kaffeborden. Ordnat av Byarådet på bystugan. 40 namn skrevs i gästboken och många barn fanns också till städs vilket är roligt.

Två villabor kom också och ingen visste vem de var. Lite viskningar, vem är de?  Byarådets sekreterare Richard tog tag i saken och hälsade på dem och sedan blev det allmän presentation av alla på sammankomsten, inte bara för nykomlingarna.

De två kvinnorna som var nya i församlingen var finskspråkiga men bedyrade att de gärna ville lära svenska. Det tror vi för de köpte också vår Hembygdsbok som är helt på svenska. Som tur var fick de till bordssällskap finsktalande så de behövde inte känna sig utanför bland all dialekt som pratades. Så enkelt kan det gå till när nykomlingar tas emot i vår by.

I Claras inlägg fanns farhågor (också i kommentarerna) för att de nyinflyttade till en by att inte skulle passa in, inte få vänner, känna sig utanför, även om Clara och hennes man snabbt fann sin plats och fick bekanta. Hon tog som exempel det praktiska som är mera närvarande på landsbygden när servicen inte alltid är väl utbyggd utan man får klara sig själv och fixa problem som i staden sköts av någon annan. Då behövs samarbete och hjälpsamhet, något som kan vara en väg till närmare bekantskap.

Detta kan mycket väl stämma. I vår by hade vi för ett par år sedan några flyktingfamiljer och speciellt en av männen var intresserade av min grannes fårfarm och hjälpte gärna till. Detta gjorde att han fick bättre kontakt med byn än att bara sitta på radhuset och titta. Visserligen med språkproblem men den driftige övervinner sådant och det tror jag gäller för alla. Tar nykomlingen aktivt del i byns angelägenheter, är nyfiken och ställer upp på lite talko ibland (frivilligarbete till allas nytta) så är det betydligt lättare att få in en fot i bygemenskapen.

Byn som boendeform omtalas i Claras inlägg som trygg och säker, också för barnen, och så är det. Samtidigt får vi komma ihåg att med större frihet för barnen i byamiljö så finns också faror som t.ex. fallolyckor och drunkning. Nu är det mycket länge sedan att något barn drunknat i vår by men det förekom tidigare. Idag är säkerhetstänkandet ett helt annat.

Visst kan det förekomma problem i en by, något som Clara också påpekar. Ovänskap, skvaller och hårda ord kan finnas även i en by, inte tu tal om saken, men i en liten by är innevånarna så få att man egentligen inte har råd med dåliga relationer och tråkigt uppförande. Förr eller senare bör man komma över gnabb och meningsskiljaktigheter för att komma vidare utan att någon förlorar ansiktet.

Landsbygden omtalas som en idyll och är det också för många som sitter i städerna och längtar ut till natur och ett enklare liv. Dock finns de som hellre bor i städerna, inget fel med det, och många av landsbygdens unga vill ut i vida världen och pröva lyckan. Ett större nöjes- och kulturutbud lockar och vem vill inte se sig omkring i världen. Frågan är hur många som återvänder till byn, bildar familj och låter nya generationer bli bybor?

Oxkangar är en by med ca. 60-70 innevånare. Ingen bybutik, skola eller äldreboende. Kommunen sålde tyvärr ifjol det enda radhuset som fanns i byn efter att ha misslyckats med att fylla de sex lägenheterna. Frågan är om tillräcklig information spreds om detta boende och om byn fanns på kartan? Syns man inte så finns man inte.

Många känner till Oxkangar genom att här finns många villor och sommarstugor längs stränderna och ibland flyttar någon också hit. För några år sedan hittade en familj från västkusten i Sverige hit utan att i övrigt ha någon anknytning i till Finland och byn. Sådant är ovanligt men fullt möjligt och naturligtvis tacksamt. Speciellt om det är barnfamiljer.

Fast vår by är egentligen inte så liten och avlägsen. Vi har 5-6 minuter till riksväg 8 och 40 minuters bilväg till Vasa med jobb, affärer, tåg- flyg och färjeförbindelser. Betänk att många sitter i storstadsköerna morgon och kväll samma tid eller längre. Matvarubutiker och grundläggande service finns med bil 13 minuter bort i Oravais och drygt 20 minuter är det till kommuncentrum i Vörå. Till förskola och lågstadiet är det 6 minuter med skolskjuts. Landsvägen ut till riksväg 8 är bra och vill vi åka åt andra hållet har vi hela Maxmo skärgård att utforska. Skärgårdsmiljön är annars kanske det starkaste kortet vi har i byn. Sjön och stränderna är inte långt borta för någon även om inte alla har sjötomt.

Något hus finns till salu och det borde finnas tomter även om de inte saluförs aktivt. Här borde det kanske göras en insats? Det finns möjligheter även i vår by med ett läge som egentligen är ganska bra mitt emellan Vasa i söder och Jakobstad i norr.

Det kan finnas fördomar om bybor att de är inskränkta, obildade och allmänt tröga. Då kan man fråga sig hur okunnig och trångsynt den personen är som hyser sådana fördomar?  Jag uppfattar vår bys befolkning som tolerant, välvilligt inställd till utbys och kunniga på många områden. Jag tror att ett bra valspråk för Oxkangar vore: Leva och låt leva.

Såja, nu har jag gjort lite reklam för vår by och kanske hos någon väckt nyfikenhet och lust att ta en närmare titt på Oxkangar. Vi finns och vi är bra! Vår Facebook-sida har i detta nu över 570 följare/gillare.

Igår var det nyårskaffe och inom en inte alltför avlägsen framtid tänder vi påskbrasan och sedan är det vår och glasjön, d.v.s. öppet vatten. Varför inte besöka byadagen som går av stapeln den 14 juli vid bystugan? Ingen kommer att peka finger och ingen bits. Istället blir det surr, grillkorv och kaffe med dopp. Och vädret? Jo, det är alltid fint i Oxkangar! 😉


Underbara Clara – Inlägget ”Om att våga flytt till landet”. Läs också kommentarerna där för- och nackdelar med flytt till landet avhandlas.

Oxkangar på Facebook

Oxkangar på Google Maps

Ännu är det tänt några dagar innan julbelysningen på kvarnens vingar slocknar för denna gång. En äkta, gammeldags kvarn är det inte alla byar som har!

Ingången till byn finns när vi passerat den tredje av broar.

För ett år sedan vid samma tid sedan fanns det betydligt mera snö lämpat för skidor och skoteråkning.

Och detta har vi framför oss, att lapa sommar, lugn och ro.

Eller bege sig ut i den närbelägna skärgården för en seglats.

Och som sagt, byadagen den 14 juli. Den bokar vi in redan nu!
Bilden är från sommaren 2018 med byastugan i bakgrunden.

 

Födda och dödda

Födda år 2018 är jag ganska snabbt klar med. Vad jag vet så har ingen i närmaste släkten blivit född senaste året och då menar jag syskonbarns produktion och dylikt. Berömdheter i övrigt kan jag inte uttala mig om för bebisar är i allmänhet inte berömdheter automatiskt om de inte är av kunglig börd och det orkar jag inte befatta mig med; sedan må de vara hur näpna som helst.

Avlidna i släkten är det bara en år 2018, make till en kusin, och alltså inte alltför nära. På så sätt har vi skonats från sorgebud inom närmaste familj och släkt.

Däremot har en massa kändisar dött. En hel del känner jag till namnet och ytligt vad de sysslat med, andra är mera bekanta men de flesta i Wikipedias lista över avlidna 2018 vet jag ingenting om.

Jag vill dock nämna några namn som betytt något för mig eller som jag känner närmare till och vill lyfta fram.

25 mars – Jerry Williams, 75, svensk rocksångare. – Kanske inte min stora idol men ändå en känd rockare av den gamla stammen. Han gav järnet till det sista.

3 april – Barbro ”Lill-Babs” Svensson, 80, svensk sångerska – Lill-Babs, naturligtvis, en av de verkligt stora stjärnorna i kungariket. Hon hade många kända låtar från 60-talet och hon var ju ett fenomen och en underbar människa.

20 april – Tim ”Avicii” Bergling, 28, svensk discjockey, musiker och musikproducent – Blev egentligen närmare känd för mig först när han dog. Visst kände jag till hans musik till viss del men det var uppmärksamheten kring hans död som gjorde att jag fick upp ögonen för hans person. Kanske det mest uppmärksammade dödsfallet i Sverige 2018?

22 maj – Philip Roth, 85, amerikansk författare – Har jag stiftat bekantskap med genom de böcker som jag läst av honom.

8 juni – Per Ahlmark, 79, svensk folkpartistisk politiker, partiledare 1975–1978, statsråd 1976–1978 och författare – Den politiker som visade mig vad liberalism är. Jag uppfattade honom som ideolog och övertygande debattör. Jag har inte alltid röstat liberalt med det är i de tankegångar som Per Ahlmark presenterade som jag har min politiska hemvist. För tydlighetens skulle är det inte nyliberalismen jag anammar utan en liberalism där varje människa har största möjliga frihet utan att trampa på andras frihet. En avsevärd skillnad vill jag påstå.

11 augusti – V.S. Naipaul, 85, trinidadisk-brittisk författare, nobelpristagare i litteratur 2001 – En författare jag läste långt innan han fick Nobelpriset i litteratur.

30 september – Kim Larsen, 72, dansk sångare, musiker och låtskrivare – En av mina stora favoriter inom musiken. Mycket fin och bra musik som den mannen var upphov till!

Ett hedersomnämnande får Edwin Hawkins, 74, amerikansk gospel- och R&B-musiker som dog 15 januari. Kanske mest känd för låten ”Oh Happy Day” från 1969.

Inte så många dödda kändisar ändå som jag tar med på min lista men en viss betydelse har de haft för mig. Vilken är den/de kända eller okända person(er) du vill lyfta fram som gått bort 2018?


Avlidna 2018 – Wikipedias lista

Efter stormen

Sällan har jag sovit så dåligt som senaste natt. Elektriciteten försvann igår kväll 21.20 och sedan var det ett evigt av och på ända fram till idag eftermiddag när läget äntligen stabiliserade sig. Ibland var elen borta i någon timme, ibland ett par minuter. Jag kan icke räkna dem alla, de elavbrott av stormen vi fått.

Nordanvinden hade fritt spelrum och den öste på med närmare orkanstyrka i byarna. Jag låg där i mörkret kring midnatt och försökte identifiera alla ljud som hördes i huset. Det knakade och knäppte, pep och skrek, bullrade och jollrade, ryckte och rev. Att ett gammalt hus kan ha så många läten.

En annan sak som bidrog till den dåliga sömnen var mitt ryggonda. Det var inte den värsta sorten som när man känner att en kniv sticks in i ryggen vid minsta rörelse men besvärande nog när jag skulle vända mig i sängen. Jag lyckade slumra någon stund under natten men någon riktig sömn var det inte tal om.

På morgonen kändes det ännu värre i ryggen och jag hade svårt att ta mig upp ur sängen. Eller rättare sagt, jag kom gott på benen, men sedan tog det flera minuter innan jag kunde räta upp mig och känna hur smärtan gav med sig. Stel och styv som en pinne var jag också.

Nå väl, på fötter gick det något så när; värst var att komma på fötter. Någon motion och skogsarbete idag var bara att glömma men jag tog mig i alla fall en tur med bilen i trakten för att inspektera förödelsen efter stormen. Tja, inte såg jag så mycket. Några omkullblåsta träd och en himla massa torra barr som låg på snön. Inte mera? Var det en storm i ett vattenglas eller mycket skrik och lite ull? Jag hade förväntat mig åtminstone fällda träd i kanten till alla nya kalhyggen. – Vi klarade oss relativt bra, Åland fick ta det värsta.

Som sagt inte många omkullblåsta träd i våra trakter men av de få som jag såg så hade naturligtvis två blåst omkull på min trådantenn i skogen. Just precis där. Inget jag kunde fixa idag men kanske i morgon. Efter att ha smort ryggen med salva och tillbringat några timmar i soffan idag eftermiddag så känns det faktiskt lite bättre i ryggen och visar jag näsan utanför ytterdörren hörs inte ett knäpp. Livet går vidare!

Efter stormen.  I Hellnäs sund gick inga vågor höga.

En torrgran som lagt sig över vägen. Mera dramatiskt än så såg jag inte.

Där under ligger min antenn. Inget jätteträd men varför just där?

Halvtaskig start på det nya året

Även om nyårsafton firades solo allena, i stillhet och utan smällar och skott så blev nyårsdagen inte fullt lika bra. Dels hade det kommit ca. 10 cm blötsnö och till på köpet när jag skulle ut på min motionsrunda mitt på dagen och drog på mig jackan så högg det till i ryggslutet, alldeles ovanför eller i skinkorna. Kändes alldeles stelt, trött och ömt. Bara så där som en blixt från klar himmel en januaridag.

Jag brukar sällan ha ryggont så jag tog det med ro och hämtade snöskoveln och tänkte: lite gymnastik i snösvängen kanske hjälper bort det onda. Jag skottade en liten bit men beslöt att inte riskera något utan gick mig en sväng i blötsnön på vägen. Motionera mera är för övrigt kanske mitt enda måste-nyårslöfte. Som hjälp har jag appen Sportstracker i telefonen som hjälper mig att hålla kolla på mina ansträngningar. Tyvärr glömde jag bort att använda den nästan hela sommaren så den visar inte rätt på årsbasis. Men nya tag och det fina är att jag kan se och hålla koll även i datorn. Det är liksom lite lättare att komma igång då.

Sister Jane bjöd på pannkaka på kvällskvisten och jag knallade ned till dem. Smaskens med vispgrädde och jordgubbssylt. Inte så stort besvär med ryggen just då men nu senare på kvällen känns det inte så bra. Hoppas, hoppas, att det går snabbt över och jag inte blir hindrad i mina planer för kommande vecka.

Planer, ja. För 2019. Lätt att lova en massa så det ger jag mig inte in på men motionera mera är ändå ett löfte jag tror mig kunna hålla. Cykla mera också.

En rundresa i Finland till sommaren ligger också nära till. Jag har inte turistat speciellt mycket i Finland och det vore kul att göra en road trip mot sydost, upp längs östgränsen mot Kajana och tillbaka till Österbotten. En natt på Fjäderägg strax norr om Holmön skulle också vara kul. Kanske till midsommaren. Vi får se. Närmast på kommande är Umefolk i februari. Det är i alla fall säkert.

Stormen rycker och river i huset ikväll och för en tre kvart sedan for elektriciteten.  Snö lovas också så få se hur länge vi är utan elen. Eldat har jag gjort så det är varmt och skönt i stugan. Bara att ta de lugnt och i värsta fall får jag gå och lägga mig och i pannlampans sken läsa några sidor i senaste boken jag köpte. Sara Lidman: Bära mistel.

Som sagt, inte den bästa starten på det nya året men det är inte värre än man gör det. Det kunde vara bra mycket sämre!

Inga aktuella bilder eftersom  de befinner sig på extern hårddisk och den är utan ström men vi tar följande i repris.

Jag undrar hur renarna på Stekenjokk har det ikväll. Förhoppningsvis är de nere vid vinterbetet men mörkt och stormigt kan det vara även där. Bilden är från september.