Ny kofta, assit å knafft nåok he!

Ser man på, ibland är det lönt att göra en efterfrågan på bloggen och få tips. Denna gång via Facebook där jag hintade mitt blogginlägg ”Heikki Rasku, var är du?”

Jag styrde kosan till Nygårds Textil i Vörå och där fanns några koftor som var helt ok. Två provades och en valdes. Jag är mycket nöjd med mitt val. Färg i min smak, lite kraftigare stickat material, dragkedja och två fickor. Perfekt och inte så dyr heller. Köpte därtill en passande skjorta för en billig penning. Där får jag också kolla nästa gång jag behöver något i klädväg!

En sak jag funderat på senare tid är om det också finns skorrande dialekter på finska? Skorra, att rulla r:et på bakre tungan. Hur skulle det låta om man skorrar på rautatie (järnväg), riisua (klä av sig) och räkanokka (snorvalp)? Orsaken är att det nu finns en kvinnlig nyhetsuppläsare på Svt:s morgonprogram och hon skorrar så härligt. Skorrandet inom svenska finns väl främst i södra och västra Sverige samt i Danmark och Norge. För att inte tala om fransmännen och fransyskorna som är mästare på att skorra. Helt säkert finns det också inom finska en mängd dialekter som kan skilja sig ganska mycket från varandra. Men finns det skorrande finsk dialekt?  T.ex. i senaste boken jag läste av Arto Paasilinna ”De oanständiga profeterna i Tibet” framställdes dialekten som talas i Raumo som speciellt svårförståelig. Det hade varit kul att forska lite mera i detta ämne men tyvärr kan jag finska för dåligt för att höra skillnader.

Tidigare idag läste jag ordet osovande! Alltså vaken. Kan man säga så, osovande? Tydligen även om ordet inte finns i SAOB. Thomas Ledin sjunger ju om oäten, hungrig. Det finns en hel del ord som börjar detta o, en negation till ett ord eller vad man kan kalla det? Ord som inte finns i ordlistan utan som mera är av dialektal typ och ofta från Norrland.

Ett annat ord från Norrland och denna gång från Pitetrakten är ordet Åssit. Vi använder också ordet i Österbotten men säger då assit vilket betyder nästan ingenting. Det finns något med det är så litet att det är ingenting. En droppe i havet. Ordet kom på tal idag i radioprogrammet Språket på P1.

Rubrikens andra del i detta inlägg ”assit å knafft nåok he” betyder: ingenting och inte ens det; vilket är mycket litet, kanske som en atom. Ingenting visste jag vad jag skulle skriva om när jag började detta inlägg – förutom koftan – och av assit blev det blandad kompott. Inte så dåligt och än är det inte slut.

Det lilla jag vet om pitemålet så har det vissa likheter med flera österbottniska dialekter och det vore intressant att forska mera i detta.

Till sist blir de lite modernare saker än gamla dialekter och då gäller det Facebook emojis och hur man använder dem. I FB finns sex olika emojis om man vill reagera på ett inlägg. De är gilla, älska, haha, wow, ledsen och arg  . De fyra första är ganska lätta att förstå men när skall de två sista användas? Om man använder arg, är man då arg på FB-vännen som tar upp ett ämne och kanske har  helt annan åsikt eller är man arg på själva innehållet i inlägget, d.v.s. håller med? T.ex. om jag skriv något spydigt om Mr. Catastrophe Nr. 45, och får en arg emoji som reaktion, är då FB-vännen arg på mig eller på Number 45? Eller en ledsen emoji, är då FB-vännen ledsen för att jag inte är snäll mot Number 45 eller ledsen för allt som han ställer till med. Detta har inte jag klart för mig och kanske bäst för mig att sväva i okunnighet men det vore kul att få veta. Så nästa gång ni ligger osovandes kan ni fundera på en bra förklaring och berätta som kommentar!


Språket P1 – Språket pratar pitemål! Vöre vale? Åssit! Nalta

Pitemål – Ordlista

Nalta waller – Blogg på pitemål

I bildväg får jag bjuda på ishala vägar från byn. Igår denna byväg vid Storback. Med nöd och näppe kom jag nedför utan att rasa i backen. Stor och stor men en backe är det.

Idag kom sandbilen och gjorde ett bra jobb på stora landsvägen genom byn. Eller stor och stor, den är lagom stor men vi kallar den Storvägen.  🙂

Som avslutning kan vi lyssna på Thomas Ledin och längta till sommaren. En fin låt!

Heikki Rasku, var är du?

Heikki är som de flesta vet ett finskt mansnamn. Kanske motsvarande till Henrik, vad vet jag? Som jag saknade Heikki Rasku idag. En kär gammal vän, eller rättare sagt, en klädesbutik på Stora Långgatan i Vasa framtill för ett antal år sedan. Där kunde vilket manfolk som helst snabbt och smärtfritt få sin ekipering förnyad till ett förmånligt pris.

Bilen parkerades utanför på gatan, tre steg senare befann man sig inne i butiken och fem, tio minuter senare stegade man ut på gatan med ett paket under armen. Kanske ett par byxor, stumpor, en kostym eller en tröja. Fenomenala expediter som snabbt såg en villrådig mans köpvånda och som gjorde en besiktning av mage in eller mage ut, längden på benen, bicepsen och bringan. Alltid fanns det något och tillräckligt färgval. Det var en klädesbutik som hette duga. Nu har den säkert varit borta i minst tio år. Själv har jag inte träffat Heikki personligen vad jag vet men en fin affär  startade han en gång i tiden.

Idag var jag på jakt efter en stickad kofta av lite kraftigare slag, med dragkedja eller knappar framtill och gärna med ett par fickor. En sådan som man kan ha till lite bättre-vardags. Inte en kavaj, ej heller en tröja utan något mitt emellan. Kanske i någon trevlig färg eller till och med med mönster av något slag. Tror ni jag hittade något sådant trots att jag sprang runt i minst ett halvt dussin affärer? Inte ens hos Dressman, mitt nuvarande stamställe, kunde visa på annat än tunna sladdriga saker som inte alls föll mig i smaken. Och färgerna var så tråkiga.

Jag förblev utan kofta och förundrar mig än mera att just sådana plagg inte finns för oss herrar som passerat medelåldern och som gärna vill ha något ledigt men ändå snyggt och presentabelt. Det blir väl att än en gång ta fram min gamla älskade kofta i beige och se om de går genom besiktningen. Varför skall det vara så svårt att få något snyggt som inte följer senaste pojkmodet utan kör med en, skall vi säga klassisk stil?

Istället blev det en hamburgare på Friends and Brgrs. Första gången jag vågade mig dit. Riktigt god bacon-hamburgare för nio europenningar. Jag tror det blir fler gången för jag fick mersmak. En korg med pommes frites fick jag också trots att jag inte beställt någon sådan. Jag har tittat in till stället ett par gånger tidigare men då har det varit så mycket folk där att jag vänt i dörren.

Det blir att fortsätta att söka min kofta, för jag skall ha tag i en. Kanske på Internet? Jag har tidigare inte köpt kläder på Internet men någon gång skall bli den första. Finns det bland läsarna tips på vanliga klädbutiker eller någon Internetshop som är bra och tillförlitliga med varierat utbud av koftor och cardigans?


Dos pantalónes – jag har tidigare berört ämnet och Heikki Rasku. När jag googlade på Heikki Rasku dök mitt eget inlägg upp.

HAND KNIT ZIPPER CARDIGAN WITH POCKETS – någonting så här skulle det få se ut även om denna inte heller är helt perfekt. Fast i brist på bröd så hade jag nog köpt denna om den funnits i Vasa idag.

Friends and Brgrs – Finns förutom i fem städer i Finland också i Köpenhamn och Hamburg.

Riktigt mumsig måste jag säga. Saftig utan att bli så där kladdig att allt rinner omkring. Kan rekommenderas!

Tur för mig var det inte så mycket folk just då men sedan kom ett gäng studerande som möblerade om så att alla kunde sitta tillsammans. Trångt men tillsammans skall det va. Och en ros på alla bord!

Annars en grådaskig dag med hela +5C eller kanske till och med ännu mera. Rewell Center i all ära men ser det speciellt snyggt ut? Egentligen finns det i Vasa ganska få arkitektoniskt intressanta byggnader. Kanske uppslag för ett blogginlägg, hitta något spännande hus också i Vasa?

Fast invändigt ser det mera snyggt och modernt ut. Jungle Juice, kanske något att prova på kommande sommar när något läskande behövs? Förresten, varför ligger det en presenning på golvet till höger om juice baren? Någon som bor där eller är det läckage från taket?

 

Tur och retur till Björkarnas stad

I lördags begav vi oss, en hel hoper österbottningar, över Kvarken till grannstaden Umeå, björkarnas stad, för att proviantera eller annars bara flanera på stadens vindpinade gator. Det var researrangören och bussbolaget IngSva (Ingves/Svanbäck) som anordnade en shoppingresa till billighetspriset av 18 europenningar tur och retur in till Umeå med färja och buss. Ett ytterst förmånligt pris vilket gjorde att 11 bussar fylldes med förväntansfulla resenärer och hugade spekulanter på stadens utbud av både nyttigt och onyttigt. Wasaline stod för sjötransporten.

Jag skall inte göra någon större utläggning utan vi kastar oss raskt in i den bildkavalkad som följer.

I arla morgonstund äntrade vi denna bekväma långfärdsbuss från Ingves&Svanbäck. Med på resan fanns också sister Jane och svåger. I Vasa anslöt också en av deras telningar med sambo. En nätt liten resegrupp.

Vi susade snabbt genom det österbottniska landskapet, delvis i gula  lampor sken. Annars var det beckmörkt ute. Mot Vasa!

Ombord på Wasa Express samlades folket i cafeterian för att inmundiga frukost, nojsa eller annars bara sitta och glo.

Sis hämtade kaffe med tillbehör

Javisst, svåger skulle visst ha sin gris, sockrad och fin

En stund senare samlades intresserade resenärer i konferensutrymmet för att ta del av Ingsva:s reseutbud för kommande år. Säkert en baktanke med det förmånliga priset på dagens utflykt, att fånga uppmärksamheten på deras eminenta resor i alla väderstreck. Själv vann jag en förmånskupong på 50 euro att använda vid bokning av resa. St. Petersburg till våren lockar onekligen en smula.

Ute på däck så såg det ut så här. Svinkallt. Inget läge för att lättklädd lapa sol direkt.

Och vred vi huvudet 90 grader babord såg vi denna ståndaktiga lilla fyr mitt ute i ingenstans

I butiken ombord såldes både starka och svaga drycker. Ungefär samma pris som iland vad gäller alkoholhaltiga drycker, ingen större skillnad.

Jag hade dock siktet inställt på Skolekridt, mitt favoritgodis.

Här kunde man bl.a. köpa lunch. Jag valde köttbullar med mos. Mums, så goda köttbullar de har ombord på Wasa Express!

Snart kom vi iland i Holmsund och långa gången väntade. Två damer hann smita iväg före mig.

Och i en krök välkomnades vi av denna vägg

Genom bussfönstret välkomnades vi officiellt. Vi kände oss mer än välkomna med fylld börsar och spring i bena.
Wentus Blues Band skulle spela på Droskan samma kväll. Tyvärr inget som kunde upplevas för då var vi åter på väg tillbaka när de drog igång.

Här rattar oss Tore med säker hand in mot stan.

Jaha, här skulle de flesta av för att göra fynd. Dock avråddes från att köpa stora bäddsoffor eller annat stort gods. Senare på dagen kunde de som ville åka in till centrum för en runda bland alla butiker och restauranger.

Vi andra fortsatte in till stan. Friska vindar sliter i flaggorna.

Tittar vi till höger ser vid Sjöbris i vintersömn men en isbana har de fixat till på älven. Jag har för mig att det skall göras en större skridskobana för de som vill träna långtur på skridsko.

Lite ödsligt såg det ut på torget men så var också vädret kallt med snålblåst i gathörnen. Med rätt klädsel gick det dock bra.

Lite mera ödslighet. Cyklar är ändå i flitig användning i Umeå även på vintern. På väg in till Umeå mötte vi ett gäng cyklister i träning. Riktiga friskusar med andra ord.

Själv begav jag mig till Akademiska bokhandeln. Bl.a. inhandlades ”Nåden har ingen lag” av Torgny Lindgren. Ingen  deckare, namnet till trots, utan en samling romarer som består av: Hummelhonung, Dorés Bibel, Pölsan och Norrlands akvavit. Den blir intressant att läsa senare i vinter. Fast vid närmare eftertanke hade namnet ”Lagen har ingen nåd” kanske passat bättre som deckare.

Butiken Eljest fick också ett besök. Där köpte jag ett vykort. En massa trevliga saker att titta på eller köpa. Rekommenderas en titt innanför dörrarna. Vid Vasaplan.

Känd skulptur i Umeå framför Centralstation. Grön Eld heter konstverket.

Ett annat landmärke i Umeå, denna gång på Renmarkstorget. Vet inte riktigt vad detta verk heter.

Snöborgen på Renmarkstorget var inte så imponerande i år. Annat var det år 2014 när Umeå var kulturhuvudstad i Europa. Fast barna hade kul.

Vart sedan gå? Nära till det mesta i Umeå.

En sväng in till Utopia, mest för att få lite värme en stund. Alla dessa köpgallerior ser ganska lika ut, samma butiker och kedjor.

Ser man upp i taket ser det ut så här.

Sänker man blicken något ser det ut så här. Ja, det var det hela för min del. Andra föredrog kanske att ströva runt i alla butikerna.

Jag smet in en stund på Bishops Arms för att vila benen och få en öl. En hel del folk där trots att det var tidig eftermiddag.

Här kom jag in och här gick jag ut

Snart var det dags för hemfärd – eftermiddagen gick jättefort – och på Ikea/Avion samlades de sista köpsugna upp lastade med kassar, paket och fullproppade väskor. Jag tror köpmännen får känna sig ganska nöjda.

I Holmsund fick vi gå ombord via bildäck. På grund av den hårda vinden hade Wasa Express bytt läge och  den vanliga landgången kunde inte användas.

Snart satt vi bänkade för att avnjuta Skärgårdsbordet i matsalen längst akterut. Så här såg den första tallriken ut. Mycket gott!

Det här konstverket lyckades Sister Jane åstadkomma på vit duk när hon satte en tallrik med godsaker från dessertbordet ovanpå en skål med glass och chokladsås. Ja, det var själva förberedelsen, sedan fullbordades verket när hon satt tallriken på bordsduken. Något senare upptäcktes konstverket när det blev dags för avdukning.
Jag föreslår att hennes skapelse får namnet: Brun tupp går till anfall.

Uppe i baren roade sig folket med dans. En som inte fick dansa var den mystiska figuren längst till höger. Kan det vara Alf, han från TV-serien ni minns?

Vi zoomar in för att se närmare. Nja, inte Alf men kanske en annan utomjordisk släkting till honom.

Vi som inte svängde klackarna i taket i baren på däck 8 fick nöja oss med att glo ut i vinternatten eller roa oss själva. Inte fick vi heller vara i Bollhavet. Gladast var vi över att sitta inne  i värmen och inte i det riktiga isklädda havet utanför. En hel del människor ombord att mingla med, kända som okända.

Klockan närmar sig midnatt och dags att ställa sig i kö för att lämna Wasa Express för denna gång. Festen är slut!

På väg ut genom den obemannade tullen. Oj, här gjorde jag mig visst skyldig till en överträdelse av bestämmelsen att inte fotografera. Såg det först senare vid framkallningen.  Varför finns denna ”Kamera förbjuden”-skylt i tullen kan  man fråga sig.

Så styr vi norrut i snöyran. Vi får tacka Ingsva för en lyckad shoppingresa till Umeå!

Och här står bilen och väntar i kulörta lyktors sken. Svåger gasar upp.

Detta var kanske den mest spännande bilden på hela resan, ABC i Oravais vid hemkomsten. Eller föreslår ni någon annan? Det finns ju att välja på.

För den som inte var med men drömmer sig bort till resor när som fjärran finns här en länk till Ingsvas resekatalog.
https://www.ingsva.fi/pdf/resor/var-sommar-2019/

 

 

Goda råd är dyra

Idag delar jag med mig av diverse råd och små nyttigheter. Inga revolutionerande saker men sådant som underlättar vardagen och ger vissa fördelar.
i

  1. Fotografering. Idag tas enorma mängde bilder och många av dess på semesterresor. Efteråt kan de visas både i telefon, på datorn, sociala nätverk eller i ett gammaldags fotoalbum. Ett litet tips, ställ alltid – nästan – någon eller något i förgrunden och ta inte bara en bild av en sandstrand eller en vacker vy. Bilden blir så mycket mera levande om det finns något i förgrunden. T.ex. en soptunna eller de varför inte ens äkta hälft om sådan finns och är med på resan.
  2. Flyget. I kön till en avgång vid gaten, försök komma ombord så fort som möjligt när din grupp får gå ombord. Varför då? Det är väl ingen brådska, platsen är ju reserverad och inget att stressa över. Jo, har du handbagage med max. storlek kan det var svårt att hitta plats för detta på bagagehyllan i närheten av din sittplats om du kommer sent till din plats. Speciellt om flyget är fullbokat. Du slipper att flänga runt och söka plats för handbagaget vilket kan vara nog så svettigt.
  3. Reselistor. Glömmer du saker som skall med på resan? Tandborsten, extra batteri till kameran eller ditt gosedjur. Nåja, kanske barnens gosedjur då om man inte är som Mr. Bean. Gör en lista över vad som skall med på resan och spara den till nästa gång. I datorn eller handskriven. Jag brukar ha en tredelad lista på vad som finns på mig som person, i handbagaget och i kappsäcken. Jag brukar också förbereda packandet genom att i god tid på ett ställe samla allt som skall med. Ytterst sällan, nästan aldrig, jag glömt något.
  4. Radio. Saknar du en kanal som spelar svängig musik utan reklam och massa snack kan jag rekommendera World Music Radio i Köpenhamn som har steaming på nätet. Det är ingen renodlad Internetradio utan de sänder också i etern. Går att lyssna på via datorn eller telefonen. Vill ni ha ett litet bredare urval av musik så finns utmärkta P2 Världen.
  5. Google. Istället för att knappa in sökord på Google kan man tala in frågan genom att först klicka på mikrofonen till höger i sökrutan. Speciellt användbart på den småknappiga telefonen. Uttala ordet/orden tydligt och helst inte för krångliga saker. Snabbar upp sökandet mycket. – Sedan kan man också roa sig med att tala in dialektord och se hur Google tolkar det. En enkel men rolig sällskapslek.
  6. Anteckningar. Har man telefonen med kan man på samma sätt tala in ett meddelande i Röstinspelaren i telefonen istället för att hålla på med de små knapparna på telefonen eller leta penna och papper. Ett tips i stil med nummer fem. Att ta ett fotografi med telefonen är också en känd metod att minnas sådant som syns. T.ex. öppettider, instruktioner och annan nyttig info man riskerar att glömma bort.
  7. Komma ihåg. Folk glömmer, visst, händer den bästa men det finns i mobiltelefonen möjlighet att ställa in alarm vid vissa klockslag och helst med lite framförhållning. Egentligen finns det idag ingen ursäkt till att glömma saker och ting om man bara vill.
  8. Bilkörning. HÅLL AVSTÅNDEN! Den absolut viktigaste regeln i trafiken tillsammans med att man kör nykter och är något så när utvilad. Med tillräckligt avstånd till andra trafikanter har man tid och möjlighet att rädda en svår situation. En enkel regel men ack så svår att hålla, verkar det som.
  9. Kön i köpladan. Hur ser man vilken kö som är snabbast i köpladan där flera kassor är öppna? Jo, där det står en eller helst fler manspersoner därför att de har som regel ganska litet att handla. I bästa fall bara en sexpack öl.
  10. Offentlig toalett. På följande bild, vilken plats är bäst att använda? Detta gäller naturligtvis bara för manspersoner.Jo, den i mitten! Av någon anledning väljer de flesta män de båda sidoplatserna men påföljd att där är det mest grisigt på golvet. Den är kortare än vad de flesta verkar tro.

Såja detta är mina råd denna gång. Goda råd är dyra så vill ni swischa mig en summa säger jag inte nej till det. Annars kan ni komma med ytterligare goda råd som kommentar nedtill. Tas tacksamt emot!


World Music Radio – pigg musik från Köpenhamn. Klicka på ”Listen now”

P2 Världen – världsmusik med variation

 

Stormen i Tarfala som kom av sig i Tv-studion

Jag måste i morse le stort när jag tittade på Morgonstudion från SVT1. Stormen Jan var i antågande och skulle främst drabba fjällkedjan norröver. Varningar hade utfärdats och dramatik var att vänta. Vad passar då bättre än att ta kontakt med Lars Häger, stugvärd i Tarfala i närheten av Kebnekajse där man i december 1992 uppmätte vindrekordet 81 sekundmeter i Sverige. Han om någon borde ju ha något spännande att berätta om vädret där uppe. Kanske till om med beklaga sig lite?

Istället uppenbarade sig en totalt kolugn snubbe som stillbild i rutan och med världens sakligaste röst. Nej då, det var inget farligt alls. Visst blåste det lite i byarna men sedan var det stilla mellan pustarna. Han var inte ett dugg upphetsad utan förklarade att man har ju hört väderprognoserna och då planerar man så att man inte utsätter sig för fara och håller sig inomhus. Mycket enkelt!

Jag tror programledarna blev lite snuvade på konfekten för jag såg inte till inslaget senare under morgonen som det annars skulle ha gjort om Lars serverat lite livfulla och gärna dramatiska utsagor om fjällvädret. Istället frågade de om det fanns turister däruppe som eventuellt kunde förirra sig ut i snöstormen. Nej då, inga turister sedan september. Nå, men det måste väl bli ensamt däruppe? Nej då, han var inte ensam, han hade sin familj, barn och barnbarn och det var en stor förmån att få vistas själv (ensam) i denna miljö och följa naturen och vädret på nära håll.

Jag blev uppriktigt sagt imponerad av denna lugna och sakliga man som inte lät sig stressas eller komma med vidlyftiga och spekulativa uttalanden. Rena tryggheten själv. Sådana borde det finnas fler av när hysterin bubblar och mediabruset kör da capo dagen lång med samma tråkiga nyheter. Han borde leda en terapikurs för svenska folket när propparna går och känslorna svallar över i sociala medier.

Stormen har vi kanske känt av lite men inga farliga saker. Däremot har det varit halt idag. En buss blåste i diket från den osandade vägen och själv drattade jag omkull på farstubron när jag kom hem på eftermiddagen. Dock med en mjuklandning och inte ont någonstans. Ibland har man tur.

Ett glädjande besked har idag nått oss. Wasaline har nu bestämt vilket varv som kommer att bygga den nya färjan och det blir varvet i Raumo. En hel del ny teknik skall plockas på det nya flytetyget som skall trafikera Kvarken om drygt två år. Samma propellrar som isbrytarna har, gasdrift men även till viss del eldrift med kraft från batterier ombord. Det blir kul den dagen jungfruresan görs. Finns det bara möjlighet kommer jag att boka en plats!


Rösten från Tarfala – Morgonstudion SVT1, intervjun med Lars Häger

Inte snöstorm, fast det ser lite grann så ut. Mest dimma.

Det bidde ingen resa, det bidde en tvättmaskin

Jag hade beslutat mig för att inte åka till Jokkmokk vintermarknad i början på februari eftersom jag besökte marknaden ifjol och tänkte att vartannat år är lagom. Jag körde ju bil dit för ett år sedan.

Men så ringde Vidar från Karleby Resebyrå och hade någon plats ledig i deras buss till marknaden och då vaknade intresset på nytt. Varför inte, det är ju en trevlig marknad och lite avkoppling mitt i vintern med två nätter på hotell i Luleå. Jag lovade ingenting då utan skulle fundera på saken och jag slängde också ut ett par trådar efter ressällskap, bl.a. på Facebook, men ingen nappade.

Idag kom dock beslutet att det inte blir någon resa till Jokkmokk, tyvärr, eftersom min tvättmaskin gick sönder i morse. Den har fört ett förfärligt väsen hela hösten – alltså när jag tvättat, annars inte – så jag har väntat att den skulle ge upp och det gjorde den i morse. Efter ett snabbt besök på Eriks TV i Vörå så var saken kirrad och nästa vecka kör de hem en ny tvättmaskin till mig. Hela 300 euro i rabatt, 50 %, så det gjorde mig misstänksam mot deras prissättning och rabatter. Men maskinen var av samma märke och format som den tidigare och den höll i 12,5 år så måtte den nya också göra det. Det var nog en bra affär, skulle jag tro.

Annars så håller inte maskiner och apparater speciellt länge nu för tiden. En mobiltelefons livstid är 2-3 år och sedan skall det köpas en ny. Förr höll en tvättmaskin i 20 år med lite reparationer men nu är det inte lönsamt att reparera en maskin för det kostar troligtvis nästan lika mycket som en ny. Så det blev en ny. Jag brukar annars säga att visar man näsan hos Eriks TV så visst kommer man ut med ett paket under armen. Nu för tiden ingår de i kedjan Veikon Kone.

Som om inte det var nog med tvättmaskinens sammanbrott så uppvisade också mina äkta Nokia gummistövlar, som jag köpte i tidig höst, ett stort hål i sidan. Hur i all världen har det uppstått? Inget jag märkt av. Maximal otur eller så har också Nokias välkända gummistövlar tummat på kvalitén och sällat sig till slit-och-släng-skaran. Vattenkokaren gav också upp förra veckan med läckage och söndrig knapp.

Inga fler söndriga apparater och tingestar det kommande halvåret, tack! Borde jag koka mitt tevatten i en robust kastrull på spiseln, sköta mitt byke med tvättbräda och eld under bykgrytan samt strunta i hålet i mina stövlar och fylla på med halm? Allt för att ha råd med en resa till Jokkmokk vintermarknad.


Jokkmokk vintermarknad 2019 

Jokkmokk vintermarknad – Resa med Karleby resebyrå. Det finns kanske någon plats ledig ännu?

En dag på Jokkmokk vintermarknad – Mitt besök  på Jokkmokk vintermarknad februari 2018

Bättre boende än så här bjuds nog av Karleby Resebyrå i Luleå under resan men visst har den gråa ladan ändå en viss charm i dimman igår?

Vägen norrut en gång i tiden. Här retirerade svenska armén  norrut  år 1808 i samband med slaget i Oravais på sin väg runt Bottenviken. Kanske inte lika rak väg då men i alla fall.