Bloggtystnad?

Nu är det risk att det blir tystnad någon dag på denna blogg. Jag är nämligen på väg till Urkult och där blir förmodligen inget mästerverk skrivet. Förhållandena är sådana och jag åker inte till Urkult för att skriva blogg. Där finns så mycket annat att göra så tiden räcker knappt till. Sömnbrist brukar det bli.

Desto mera material samlar jag och främst då bilder och kanske en och annan videosnutt. Festivalfotograf även i år.

Vädret? Jo, där har meterologerna skärpt sig och lovar bra och varmt väder. Inte för varmt utan lagom (+20  till +27 C) och regnet verkar hålla sig borta. Det blir riktigt bra, skall ni se!

Ifjol var det annat när prognoserna lovade regn nästan varje dag. Det kom en liten skur på lördagskvällen, det var allt, förutom att det var ruskigt kallt. Ifjol.

Istället är det så torrt i markerna i år att den traditionella eldshowen vid midnatt på torsdag blir utan eld och artisterna får ty sig till modernare medel. Spännande att se vad det blir.

Jag får återkomma längre fram men på Instagram kommer jag förmodligen att skicka upp ett och annat foto eller videoklipp så håll utkik där.
https://www.instagram.com/perjohannylund/

Vid Wasalines färjeterminal i Vasa var det så varmt att Mustangen måste ha öppen motorhuv trots att den stod stilla. Vackert  ljud hade den! Sedan körde jag om den på väg söderut.

Ingen sjöutsikt denna gång. Istället får jag glo på Ting1  halvvägs bort och ett kyrktorn vid horisonten. Vad konstverket i förgrunden heter vet jag inte.

Annonser

Åskar du mig mitt i ögonen?

Äntligen har regnet närmat sig men tydligen får alla andra regn utom vår by. Ibland förvinner regnet och åskan in över fastlandet eller så ilar det iväg till havs. Det kom några droppar idag, 2 mm i regnmätaren. Knappt så att dammet ens blev blött. Inte mycket på en hel månad. Blixtar syns på avstånd och mullret är avlägset, det tackar vi för, men regnet, var är det?

Jag fick mig berättat en historia om en av byns pojkar en gång i tiden. Han var inte gammal alls och ställde sig och frågade åskan: ”Åskar du?” Just då kom en rejäl smäll med buller. Gossen ifråga fann sig snabbt och frågade åskan igen: ”Åskar du mig mitt i ögonen?” (Mitt i ansiktet). – Tydligen gick det att prata med åskan den tiden.

En annan gång befann han sig i ett av byns fähus (föus). Där fanns kor, kalvar och någon gris. Gossen stod och betraktade grisen som råkade knuffa till honom med trynet på hakan. Han blev inte svarslös utan frågade grisen: ”Grisar du? Grisar du mig mitt i ögonen?” Vad gossen menade med ”mitt i ögonen” kan man fråga sig. Kanske tyckte han att både åskan och grisen var lite oförskämda och självsvåldiga mot honom? Högljudda och stökiga.

Det får vi troligen aldrig veta och inte heller varför regnet far som det far på himlapällen. Det är mycket vi aldrig får veta och jag kan bara citera den gamla bibelversen om vinden: ”Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var och en som är född av Anden” (Johannes 3:8). – Detta får mig att undra ännu mera: vad menas med ”… så är det med var och en som är född av Anden”. – Bakom varje fråga och svar finns nya frågor. Som en lök eller en rysk, delbar trägumma, en ”Matrjosjka”.


Matrjosjka

Vinden gjorde sitt och där blev den liggandes.

Ur led är tiden

Idag har jag varit busy från morgon till kväll. Ett par datauppdrag gjordes om inte slutade helt enligt planerna men så går det ibland. Men förr eller senare brukar det lösa sig.

Halva dagen tillbringade jag i staden på jakt efter några prylar jag ansåg mig behöva. En korg till cykeln inhandlades till det facila priset av 10 europenningar. Den monteras förhoppningsvis imorgon och sedan kan jag bege mig ut på långa utflykter med vätska, kamera och stativ i den samma. Tills nu har jag haft kameran hängandes i rem från axeln, ett inte helt lyckat arrangemang eftersom kameran kan få sig en och annan olycklig törn när jag som velocipedryttare äntrar mitt åkdon.

Sedan slank jag in på en musikaffär och kollade lite på gitarrer. Hör och häpna! Jag har faktiskt börjat fundera på att återuppta mitt musicerande som jag som yngling en gång i tiden utövade. Då klinkade jag på gitarr och tog också som liten gosse pianolektioner; låt vara på byskolans tramporgel men med kommunens klockare Heikius som lärare och han hade studerat på Sibelius-Akademin! Så det så! Något hum om musikens mysterium har jag även om det mesta torkat in och behöver en grundlig uppfräschning. Kanske till hösten men man får alltid titta och drömma redan nu.

Det som upptog mesta tiden var sökandet efter en armbandsklocka med digital visning. Som jag snurrade runt utan att hitta lämpligt urverk.

När jag blev friherre så beslöt jag att inte mera använda armbandsur i samband med att klockremmen gick sönder på min tidigare klocka. Jag skulle nu få all tid i världen och inte behöva titta på klockan stup i kvarten. Därtill ville jag vara lite modern och bara kolla på mobilen vad tiden lider som ungdomarna gör.

Rätt snart upptäckte jag att jag saknade mitt arbandsur. Jag var van att ha koll på minuterna och sekunderna och att ständigt plocka fram mobilen för att se tidens gång kändes lite nördigt. Så beroende av mobilen är jag inte, beslöt jag mig för.

Därför ville jag idag köpa ett ur med digital visning och viss om att Clas Olsson har ett brett sortiment av digitala ur styrde jag stegen dit. Så besviken jag blev! En (1) futtig herrklocka med digital visning kunde affären uppbringa och den föll mig inte alls i smaken. Vad har hänt med Clas Olsson?

Jag rusade vidare runt till stadens alla ställen där det möjligtvis kunde finnas en vanlig, hederlig, gammeldags klocka med digital visning av timmar, minuter och sekunder och inte mycket mera än det. Så svårt det blev. Ingenstans fanns detta ur utan jag hänvisades till manicker med alla slag funktioner som jag inte anser mig behöva och med ett pris som tio gånger överskrider min klockbudget.

Priset tog den affär som erbjöd mig en klocka av märket Sandström. Visserligen handgjord uti kungariket men med analog visning och med en prislapp som jag bara kan drömma om. 3-4000 euro låg priset på för denna tidens väktare. Jag höll på att svimma men höll god min och sa att det var mera en klocka till vardags jag var ute efter.

Utan klocka blev jag men kanske jag nästa vecka hittar något lämpligt under min äventyrliga färd. I värsta fall måste jag beställa en från Kina via Internet.

Tanken slog mig att ur med digital visning kanske redan gått det öde till mötes som våra sedlar och mynt förväntas göra inom en snar framtid, försvinna. Kvar finns statusklockor, betalkort och Swish.

Allt detta letande gjorde att jag blev hungrig. På torget i Vasa hittade jag ett vietnamesiskt gatukök. Jag testade en av deras baguetter som fick helt godkänt. Speciellt brödet var gott! Kryddat men med lämplig dryck helt acceptabelt för en klenmagad nordbo. Tyvärr var utbudet av drycker begränsat så jag valde att äta min baguette utan nedsköljning. Jag överlevde och kommer säkert att pröva även andra än nummer sex på deras meny i framtiden.

Klockan går, med eller utan digital visning, och närmar sig midnatt. Jag får vända mitt timglas och nanna kudden.


Sjöö Sandström – visst är deras klockor läckra ändå?

Gott och mättande. Rekommenderas om de kan utöka sitt dryckessortiment något.

Syrenerna håller på att slå ut. De bryr sig inte om digital eller analog tid. De bara exploderar i färg och doft.

GDPR och skrivarstrul

Det går inte alltid som jag föreställer mig. Idag hade jag tänkt ägna förmiddagen åt att skriva ut räkningar för Gravgårdsföreningen här i byn. Jag är nämligen sekreterare i denna förening och har då detta som uppgift. Vi har en fin och vackert belägen begravningsplats här i byn, alldeles vid byns södra strand. En mindre årsavgift finansierar skötseln av densamma.

Tyvärr så tog två av färgpatronerna i min laserskrivare slut redan efter några utskrifter och därefter vägrade skrivaren att skriva ut fler räkningar. Bara att köpa och ersätta, annat står inte till buds. Beställning av en mulitpack med fyra färger gjordes på nätet (vinst 80 euro jämfört med att köpa en och en) och jag hoppas ha patronerna på posten senast måndag för annars blir utskicket försenat en dryg vecka. Jag har nämligen annat mig för en stor del av nästa vecka. Så kan det gå när man minst anar det.

Denna gång blir det en större mängd utskrifter eftersom föreningen också måste informera om den adresslista som vi använder för att skicka ut räkningar. EU:s nya dataskyddsförordning GDPR (General Data Protection Regulation) börjar nämligen gälla från och med imorgon den 25 maj och alla företag, organisationer och föreningar som har en databas eller adresslista över sina kunder och medlemmar måste informera om dess existens till de som finns på listan/databasen.

Jag kan tänka att många föreningar och småföretag missar detta inledningsvis eller skrapar sig i huvudet över detta påhitt. Egentligen en formalitet men fordrar lite extra arbete och kan skapa vissa frågetecken hos de som får denna information. Syftet med de nya reglerna från EU är att vi som medborgare ska få bättre kontroll över de personuppgifter som finns om oss hos exempelvis företag och föreningar. Så tanken är god.

Alltnog, jag författade en text som berättar om vår lilla adresslista och om hur vi hanterar den. Krångligare än så behöver det inte vara. Jag har själv den senaste tiden fått en mängd sådan information från olika ställen där jag är medlem eller finns med på någon adresslista. Så ser in förkortningen GDPR i inkommande brev och meddelanden den närmsta tiden så är det detta det handlar om. För det mest behöver man inte göra annat än läsa, humma och kasta i papperskorgen.

Till saken hör att GDPR också berör bilder som de flesta av oss tar till vardags. Som privatperson får man ta nästan vilka bilder som helst men man får inte publicera dem hur som helst om personer kan identifieras på bilden. Mycket om hur detta kommer att fungera, t.ex. på Facebook, Instagram och bloggar, är ännu höljt i dunkel. Kanske det fordras ett och annat prejudicerande fall i domstol innan det klarnar. Jag har skrivit om detta tidigare.

Idag blir det alltså annat att göra än sitta och klistra kuvert. T.ex. torsdagsklubbens lunch om en stund. Trevligt!

Vad har ni för er denna dag? Något trevligt eller grubblar ni över GDPR?


Får jag lov, min kära? – Tidigare inlägg om GDPR

 

Vägen till byhamnen i kvällsljus. En sådan bild borde inte GDPR rå på. Lite småtråkig kanske. Bäst är bilder med folk på, tycker jag.

Doris, vargen och elektroniken

Idag hände det grejor! Inga stora saker men flera små saker.

Först på morgonen medan solen steg upp i öster drömde jag om vargen. Vargen och Doris. Doris är en liten hund som är min niece Stinas hjärteknip. Möjligen är det en dvärgschnauzer, vad vet jag, men himla trevlig typ. Min svåger, på andra sidan vägen, har kärat ned sig totalt.

Återgång till drömmen.  Vargen kom springandes och jagade Doris. Doris var alldeles vettskrämd och sprang det snabbaste hon kunde. Just när vargen var fatt Doris tog den ett jättehögt skutt, minst 20 meter upp i luften; vargen alltså. Just denna manöver gjorde att Doris åter hann undan. Själv stod jag lugnt och filmade hela händelsen. Vad kan detta betyda?

Ikväll träffade jag Doris och hon såg oförskämt pigg ut. Kanske lite rädd och fundersam över min nya investering?

Förmiddagen ägnades en stund åt buskröjning. Byn skulle vara helt översållad av buskar om vi inte höll efter dem. Mygg, stenar och buskar finns det massor av i våra trakter. Passligt väder för sådan verksamhet, inte för varmt men solen sken ändå. Fast myggen har hållit sig borta ännu. Knacka i trä!

Sedan började jag på med en liten döstädning. En massa utrangerad elektronik som stod och skräpade här och var i huset. År med ständigt nya grejor skapar också sådant som blivit överflödigt. Ofta fullt fungerande apparater men hopplöst föråldrade även om de inte är mera än 10 år gamla.  Ok, några var visst ännu äldre.

Bakom den gamla tjock-Tv:n, fullt fungerande, som jag först hade i åtanken att göra mig av med, fanns ännu mera elektroniska prylar: VHS-spelare, dataskärmar, uttjänta tangentbord (jag måste ha skrivit massor), telefonmodem, skanner och jag vet inte allt vad.

Det slutade med att jag ringde svåger och frågade om han inte kunde komma med sin skåpbil och vi kunde körde hela högen till Stormossens återvinningsstation i kyrkbyn? Sagt och gjort, vi lastade hans skåpbil med värdefull elektronik och körde allt till skroten. Tänk så många timmar jag jobbat för att få ihop till allt detta och som nu – det mesta i fint skick- inte är värt fem öre!

Möjligen kan någon stackare i Afrika tycka att detta är fina fisken med koppar och eventuellt andra metaller att utvinna genom hälsovådlig hantering? Jag såg ett TV-program om detta för några dagar sedan på dansk TV. Export av uttjänt elektronik från Europa är förbjuden men ett och annat slinker ändå genom.

Nu förstår jag att alla sitter på helspänn och väntar på vilken investering som gjorde att Doris var/är lite rädd.

Jo, jag köpte en ny skruvdragare med två batterier, belysning och nätt surrande ljud. Den gamla skruvdragaren, fullt fungerande men med batterier som inte kunde ersättas, fick Stormossen ta hand om. Kanske jag använt min ”trotjänare” totalt en halv timme.

Man kan bli deprimerad för mindre men imorgon får jag nytta av min nya skruvdragare i max två minuter. Alltid något, små hemmaprojekt som den är avsedd för enligt reklamen.  Och sedan skrotar vi den! Nä, nu skojade jag allt; något längre skall jag allt ha den.

Har du elektroniska, fullt fungerade grejor liggandes hemma hos dig bara för att du inte nänns göra dig av med dom?  De som helt enkelt är uttjänta trots att de inte har alltför många år på nacken.


Margareta lär oss att döstäda 

Fina Christina – här kan ni kolla vem Doris är

Se så snyggt och fint det blev i åkern! Nyss var här videbuskar som horisonten skymde.

Fyra datorskärmar, tre tangentbord, en skanner, VHS-spelare, en tjock-TV  och kanske något till som jag glömt. Svåger var imponerad och tog en bild.

 

Semana santa

Påsken närmar sig och den sista arbetsdagen inför högtiden är avslutad för de flesta. Även jag som friherre gjorde ett förkortat arbetspass idag.

Semana santa, påskveckan på spanska, firas speciellt högtidligt och spektakulärt i Spanien. Framför allt dessa processioner som går genom städerna är verkligen ståtliga och dramatiska.

Samla en hop med män som bär en plattform på sina axlar där skulpturer av Jesus och jungfru Maria plus en massa ljus, blommor och attiraljer är placerade. De värsta ekipagen är flera ton tunga. Lägg därtill att de skall passera så trånga gator och gränder som möjligt, helst bara några centimeter till godo. Som grädde på moset är dessa män instängde under plattformen och kan inte se speciellt mycket, de är mycket beroenda av kommandon utifrån. Blir det riktigt trång kan det t.o.m. bli så att de på sina knän måste passera något nålsöga på sin väg. Sorgmodig blåsmusik ackompanjerar dramatiskt processionernas väg.

Dessa ekipage kan se ganska olika ut. I vissa processioner kan i det närmaste Ku-klux-liknande figurer ha en framträdande roll. Syndarna. – Som jag uppfattar det skall det vara svårt och dramatiskt.

Vi ägnade senaste tisdagskväll en god stund åt dessa spanska kulturyttringar. Säkert finns också mera firande i samband med Semana Santa men dessa processioner är mest iögonenfallande.

Mina tankar går till våra traditioner med påskbrasor och småhäxor som går runt i gårdarna och tigger godis. Memma (i Finland), ägg och kanske finns fårkött på tallriken. Målade ägg. Blir det så mycket mera? Visst, kvistar dekorerade med mångfärgade fjärdar.

Ganska simpla traditioner jämfört med de som framförs i Spanien. Våra påskbrasor och småhäxor pekar mera åt det hedniska hållet. Kvinnor som flyger till Blåkulla på ett kvastskaft. Och påskharen, var kommer den in? Vi i Österbotten är i nuläget mera upptagna av påskvargen.

Vad jag menar är att vårt påskfirande är ganska avslaget med tanke på den händelse som är dess ursprung, grym död på korset.

Vad tycker ni, kära läsare, kan vi fira påsk på ett mera äkta sätt? Är de spanska traditionerna överdrivna eller räcker det med påskbrasa och näpna småhäxor? Eller finns det en medelväg där det firas en påskotta i kyrkan?

Hur firar ni påsk?


Semana santa 

Enkel måltid men hur finländsk?

Ikväll blev det presentation av våra recept på finländsk mat. På spanska naturligtvis. Jag gjorde det enkelt för mig och tog en serie bilder på tillagningen av rätten och sammanställde sedan en video på 2 minuter.

Vad blev det då, frågar ni säkert nyfiket? Som jag skrev i mitt inlägg förra tisdagen så skulle det vara något enkelt. Karelsk gryta har flera förslagit men också memma, köttsoppa med klimp, vispgröt, romröra på lake, fläsksås, kalakukko, makaronilåda, karelska piroger föreslogs. Alla fina förslag och jag får tacka för intresset och förslagen. Det visar vad folk uppfattar som finländsk mat.

Enkelt var det och enkelt blev det. Smörstek vitkål med makaroner och knackkorv, Snellmans från Jakobstad naturligtvis, blev det. Jag gillar kål i alla dess former och kokta makaroner är något av det enklaste man kan göra, blandade med grönsaker, ärter, majs och paprika. Tomater och oliver rymdes också med på tallriken. Billigt blev det också! – Jag uppfatta knackkorv som något mycket finländskt och med mycket kött i, 90 %, är det ingen dålig mat.

Mera dramatiskt än så blev det inte och jag kan meddela att en annan kursdeltagare också använde makaroner till sin hemmagjorda makaronilåda. Makaroner och pasta är ju annars italienskt men idag är matkulturen ganska så internationell.

Ett tag var jag inne på att göra något så exotiskt som brödkok. Brödkok består helt enkelt av hårt, torkat rågbröd i bitar som är kokt i vatten. Till det en stor klick smör ovanpå varje portion. Så gott det smakade! Någon som vet vad jag menar?

Går vi ett par generationer tillbaka var maten ofta gröt av något slag samt potatis och salt strömming. Efterkrigsgenerationerna matades med länkkorv och idag är det pizza samt spagetti med köttfärssås som är standard.  I framtiden är det kanske insekter?

Mitt matlagningsintresse är ganska lågt och med liter mer engagemang från min sida hade det blivit något mer spännande. Kanske t.o.m. med efterrätt. Förresten, vilka efterrätter gillar ni? Pannkaka med jordgubbssylt är gott för att inte tala om vaniljglass med hjortronsylt. Men memma, blää. Där fick jag medhåll av vår spanskalärare.


Brödkok 

Inte så dumt,  om jag får säga det själv. Eftersom det spanska också var inblandat så vad passar bättre än att dricka en San Miguel till anrättningen.