Ur led är tiden

Idag har jag varit busy från morgon till kväll. Ett par datauppdrag gjordes om inte slutade helt enligt planerna men så går det ibland. Men förr eller senare brukar det lösa sig.

Halva dagen tillbringade jag i staden på jakt efter några prylar jag ansåg mig behöva. En korg till cykeln inhandlades till det facila priset av 10 europenningar. Den monteras förhoppningsvis imorgon och sedan kan jag bege mig ut på långa utflykter med vätska, kamera och stativ i den samma. Tills nu har jag haft kameran hängandes i rem från axeln, ett inte helt lyckat arrangemang eftersom kameran kan få sig en och annan olycklig törn när jag som velocipedryttare äntrar mitt åkdon.

Sedan slank jag in på en musikaffär och kollade lite på gitarrer. Hör och häpna! Jag har faktiskt börjat fundera på att återuppta mitt musicerande som jag som yngling en gång i tiden utövade. Då klinkade jag på gitarr och tog också som liten gosse pianolektioner; låt vara på byskolans tramporgel men med kommunens klockare Heikius som lärare och han hade studerat på Sibelius-Akademin! Så det så! Något hum om musikens mysterium har jag även om det mesta torkat in och behöver en grundlig uppfräschning. Kanske till hösten men man får alltid titta och drömma redan nu.

Det som upptog mesta tiden var sökandet efter en armbandsklocka med digital visning. Som jag snurrade runt utan att hitta lämpligt urverk.

När jag blev friherre så beslöt jag att inte mera använda armbandsur i samband med att klockremmen gick sönder på min tidigare klocka. Jag skulle nu få all tid i världen och inte behöva titta på klockan stup i kvarten. Därtill ville jag vara lite modern och bara kolla på mobilen vad tiden lider som ungdomarna gör.

Rätt snart upptäckte jag att jag saknade mitt arbandsur. Jag var van att ha koll på minuterna och sekunderna och att ständigt plocka fram mobilen för att se tidens gång kändes lite nördigt. Så beroende av mobilen är jag inte, beslöt jag mig för.

Därför ville jag idag köpa ett ur med digital visning och viss om att Clas Olsson har ett brett sortiment av digitala ur styrde jag stegen dit. Så besviken jag blev! En (1) futtig herrklocka med digital visning kunde affären uppbringa och den föll mig inte alls i smaken. Vad har hänt med Clas Olsson?

Jag rusade vidare runt till stadens alla ställen där det möjligtvis kunde finnas en vanlig, hederlig, gammeldags klocka med digital visning av timmar, minuter och sekunder och inte mycket mera än det. Så svårt det blev. Ingenstans fanns detta ur utan jag hänvisades till manicker med alla slag funktioner som jag inte anser mig behöva och med ett pris som tio gånger överskrider min klockbudget.

Priset tog den affär som erbjöd mig en klocka av märket Sandström. Visserligen handgjord uti kungariket men med analog visning och med en prislapp som jag bara kan drömma om. 3-4000 euro låg priset på för denna tidens väktare. Jag höll på att svimma men höll god min och sa att det var mera en klocka till vardags jag var ute efter.

Utan klocka blev jag men kanske jag nästa vecka hittar något lämpligt under min äventyrliga färd. I värsta fall måste jag beställa en från Kina via Internet.

Tanken slog mig att ur med digital visning kanske redan gått det öde till mötes som våra sedlar och mynt förväntas göra inom en snar framtid, försvinna. Kvar finns statusklockor, betalkort och Swish.

Allt detta letande gjorde att jag blev hungrig. På torget i Vasa hittade jag ett vietnamesiskt gatukök. Jag testade en av deras baguetter som fick helt godkänt. Speciellt brödet var gott! Kryddat men med lämplig dryck helt acceptabelt för en klenmagad nordbo. Tyvärr var utbudet av drycker begränsat så jag valde att äta min baguette utan nedsköljning. Jag överlevde och kommer säkert att pröva även andra än nummer sex på deras meny i framtiden.

Klockan går, med eller utan digital visning, och närmar sig midnatt. Jag får vända mitt timglas och nanna kudden.


Sjöö Sandström – visst är deras klockor läckra ändå?

Gott och mättande. Rekommenderas om de kan utöka sitt dryckessortiment något.

Syrenerna håller på att slå ut. De bryr sig inte om digital eller analog tid. De bara exploderar i färg och doft.

Annonser

GDPR och skrivarstrul

Det går inte alltid som jag föreställer mig. Idag hade jag tänkt ägna förmiddagen åt att skriva ut räkningar för Gravgårdsföreningen här i byn. Jag är nämligen sekreterare i denna förening och har då detta som uppgift. Vi har en fin och vackert belägen begravningsplats här i byn, alldeles vid byns södra strand. En mindre årsavgift finansierar skötseln av densamma.

Tyvärr så tog två av färgpatronerna i min laserskrivare slut redan efter några utskrifter och därefter vägrade skrivaren att skriva ut fler räkningar. Bara att köpa och ersätta, annat står inte till buds. Beställning av en mulitpack med fyra färger gjordes på nätet (vinst 80 euro jämfört med att köpa en och en) och jag hoppas ha patronerna på posten senast måndag för annars blir utskicket försenat en dryg vecka. Jag har nämligen annat mig för en stor del av nästa vecka. Så kan det gå när man minst anar det.

Denna gång blir det en större mängd utskrifter eftersom föreningen också måste informera om den adresslista som vi använder för att skicka ut räkningar. EU:s nya dataskyddsförordning GDPR (General Data Protection Regulation) börjar nämligen gälla från och med imorgon den 25 maj och alla företag, organisationer och föreningar som har en databas eller adresslista över sina kunder och medlemmar måste informera om dess existens till de som finns på listan/databasen.

Jag kan tänka att många föreningar och småföretag missar detta inledningsvis eller skrapar sig i huvudet över detta påhitt. Egentligen en formalitet men fordrar lite extra arbete och kan skapa vissa frågetecken hos de som får denna information. Syftet med de nya reglerna från EU är att vi som medborgare ska få bättre kontroll över de personuppgifter som finns om oss hos exempelvis företag och föreningar. Så tanken är god.

Alltnog, jag författade en text som berättar om vår lilla adresslista och om hur vi hanterar den. Krångligare än så behöver det inte vara. Jag har själv den senaste tiden fått en mängd sådan information från olika ställen där jag är medlem eller finns med på någon adresslista. Så ser in förkortningen GDPR i inkommande brev och meddelanden den närmsta tiden så är det detta det handlar om. För det mest behöver man inte göra annat än läsa, humma och kasta i papperskorgen.

Till saken hör att GDPR också berör bilder som de flesta av oss tar till vardags. Som privatperson får man ta nästan vilka bilder som helst men man får inte publicera dem hur som helst om personer kan identifieras på bilden. Mycket om hur detta kommer att fungera, t.ex. på Facebook, Instagram och bloggar, är ännu höljt i dunkel. Kanske det fordras ett och annat prejudicerande fall i domstol innan det klarnar. Jag har skrivit om detta tidigare.

Idag blir det alltså annat att göra än sitta och klistra kuvert. T.ex. torsdagsklubbens lunch om en stund. Trevligt!

Vad har ni för er denna dag? Något trevligt eller grubblar ni över GDPR?


Får jag lov, min kära? – Tidigare inlägg om GDPR

 

Vägen till byhamnen i kvällsljus. En sådan bild borde inte GDPR rå på. Lite småtråkig kanske. Bäst är bilder med folk på, tycker jag.

Doris, vargen och elektroniken

Idag hände det grejor! Inga stora saker men flera små saker.

Först på morgonen medan solen steg upp i öster drömde jag om vargen. Vargen och Doris. Doris är en liten hund som är min niece Stinas hjärteknip. Möjligen är det en dvärgschnauzer, vad vet jag, men himla trevlig typ. Min svåger, på andra sidan vägen, har kärat ned sig totalt.

Återgång till drömmen.  Vargen kom springandes och jagade Doris. Doris var alldeles vettskrämd och sprang det snabbaste hon kunde. Just när vargen var fatt Doris tog den ett jättehögt skutt, minst 20 meter upp i luften; vargen alltså. Just denna manöver gjorde att Doris åter hann undan. Själv stod jag lugnt och filmade hela händelsen. Vad kan detta betyda?

Ikväll träffade jag Doris och hon såg oförskämt pigg ut. Kanske lite rädd och fundersam över min nya investering?

Förmiddagen ägnades en stund åt buskröjning. Byn skulle vara helt översållad av buskar om vi inte höll efter dem. Mygg, stenar och buskar finns det massor av i våra trakter. Passligt väder för sådan verksamhet, inte för varmt men solen sken ändå. Fast myggen har hållit sig borta ännu. Knacka i trä!

Sedan började jag på med en liten döstädning. En massa utrangerad elektronik som stod och skräpade här och var i huset. År med ständigt nya grejor skapar också sådant som blivit överflödigt. Ofta fullt fungerande apparater men hopplöst föråldrade även om de inte är mera än 10 år gamla.  Ok, några var visst ännu äldre.

Bakom den gamla tjock-Tv:n, fullt fungerande, som jag först hade i åtanken att göra mig av med, fanns ännu mera elektroniska prylar: VHS-spelare, dataskärmar, uttjänta tangentbord (jag måste ha skrivit massor), telefonmodem, skanner och jag vet inte allt vad.

Det slutade med att jag ringde svåger och frågade om han inte kunde komma med sin skåpbil och vi kunde körde hela högen till Stormossens återvinningsstation i kyrkbyn? Sagt och gjort, vi lastade hans skåpbil med värdefull elektronik och körde allt till skroten. Tänk så många timmar jag jobbat för att få ihop till allt detta och som nu – det mesta i fint skick- inte är värt fem öre!

Möjligen kan någon stackare i Afrika tycka att detta är fina fisken med koppar och eventuellt andra metaller att utvinna genom hälsovådlig hantering? Jag såg ett TV-program om detta för några dagar sedan på dansk TV. Export av uttjänt elektronik från Europa är förbjuden men ett och annat slinker ändå genom.

Nu förstår jag att alla sitter på helspänn och väntar på vilken investering som gjorde att Doris var/är lite rädd.

Jo, jag köpte en ny skruvdragare med två batterier, belysning och nätt surrande ljud. Den gamla skruvdragaren, fullt fungerande men med batterier som inte kunde ersättas, fick Stormossen ta hand om. Kanske jag använt min ”trotjänare” totalt en halv timme.

Man kan bli deprimerad för mindre men imorgon får jag nytta av min nya skruvdragare i max två minuter. Alltid något, små hemmaprojekt som den är avsedd för enligt reklamen.  Och sedan skrotar vi den! Nä, nu skojade jag allt; något längre skall jag allt ha den.

Har du elektroniska, fullt fungerade grejor liggandes hemma hos dig bara för att du inte nänns göra dig av med dom?  De som helt enkelt är uttjänta trots att de inte har alltför många år på nacken.


Margareta lär oss att döstäda 

Fina Christina – här kan ni kolla vem Doris är

Se så snyggt och fint det blev i åkern! Nyss var här videbuskar som horisonten skymde.

Fyra datorskärmar, tre tangentbord, en skanner, VHS-spelare, en tjock-TV  och kanske något till som jag glömt. Svåger var imponerad och tog en bild.

 

Semana santa

Påsken närmar sig och den sista arbetsdagen inför högtiden är avslutad för de flesta. Även jag som friherre gjorde ett förkortat arbetspass idag.

Semana santa, påskveckan på spanska, firas speciellt högtidligt och spektakulärt i Spanien. Framför allt dessa processioner som går genom städerna är verkligen ståtliga och dramatiska.

Samla en hop med män som bär en plattform på sina axlar där skulpturer av Jesus och jungfru Maria plus en massa ljus, blommor och attiraljer är placerade. De värsta ekipagen är flera ton tunga. Lägg därtill att de skall passera så trånga gator och gränder som möjligt, helst bara några centimeter till godo. Som grädde på moset är dessa män instängde under plattformen och kan inte se speciellt mycket, de är mycket beroenda av kommandon utifrån. Blir det riktigt trång kan det t.o.m. bli så att de på sina knän måste passera något nålsöga på sin väg. Sorgmodig blåsmusik ackompanjerar dramatiskt processionernas väg.

Dessa ekipage kan se ganska olika ut. I vissa processioner kan i det närmaste Ku-klux-liknande figurer ha en framträdande roll. Syndarna. – Som jag uppfattar det skall det vara svårt och dramatiskt.

Vi ägnade senaste tisdagskväll en god stund åt dessa spanska kulturyttringar. Säkert finns också mera firande i samband med Semana Santa men dessa processioner är mest iögonenfallande.

Mina tankar går till våra traditioner med påskbrasor och småhäxor som går runt i gårdarna och tigger godis. Memma (i Finland), ägg och kanske finns fårkött på tallriken. Målade ägg. Blir det så mycket mera? Visst, kvistar dekorerade med mångfärgade fjärdar.

Ganska simpla traditioner jämfört med de som framförs i Spanien. Våra påskbrasor och småhäxor pekar mera åt det hedniska hållet. Kvinnor som flyger till Blåkulla på ett kvastskaft. Och påskharen, var kommer den in? Vi i Österbotten är i nuläget mera upptagna av påskvargen.

Vad jag menar är att vårt påskfirande är ganska avslaget med tanke på den händelse som är dess ursprung, grym död på korset.

Vad tycker ni, kära läsare, kan vi fira påsk på ett mera äkta sätt? Är de spanska traditionerna överdrivna eller räcker det med påskbrasa och näpna småhäxor? Eller finns det en medelväg där det firas en påskotta i kyrkan?

Hur firar ni påsk?


Semana santa 

Enkel måltid men hur finländsk?

Ikväll blev det presentation av våra recept på finländsk mat. På spanska naturligtvis. Jag gjorde det enkelt för mig och tog en serie bilder på tillagningen av rätten och sammanställde sedan en video på 2 minuter.

Vad blev det då, frågar ni säkert nyfiket? Som jag skrev i mitt inlägg förra tisdagen så skulle det vara något enkelt. Karelsk gryta har flera förslagit men också memma, köttsoppa med klimp, vispgröt, romröra på lake, fläsksås, kalakukko, makaronilåda, karelska piroger föreslogs. Alla fina förslag och jag får tacka för intresset och förslagen. Det visar vad folk uppfattar som finländsk mat.

Enkelt var det och enkelt blev det. Smörstek vitkål med makaroner och knackkorv, Snellmans från Jakobstad naturligtvis, blev det. Jag gillar kål i alla dess former och kokta makaroner är något av det enklaste man kan göra, blandade med grönsaker, ärter, majs och paprika. Tomater och oliver rymdes också med på tallriken. Billigt blev det också! – Jag uppfatta knackkorv som något mycket finländskt och med mycket kött i, 90 %, är det ingen dålig mat.

Mera dramatiskt än så blev det inte och jag kan meddela att en annan kursdeltagare också använde makaroner till sin hemmagjorda makaronilåda. Makaroner och pasta är ju annars italienskt men idag är matkulturen ganska så internationell.

Ett tag var jag inne på att göra något så exotiskt som brödkok. Brödkok består helt enkelt av hårt, torkat rågbröd i bitar som är kokt i vatten. Till det en stor klick smör ovanpå varje portion. Så gott det smakade! Någon som vet vad jag menar?

Går vi ett par generationer tillbaka var maten ofta gröt av något slag samt potatis och salt strömming. Efterkrigsgenerationerna matades med länkkorv och idag är det pizza samt spagetti med köttfärssås som är standard.  I framtiden är det kanske insekter?

Mitt matlagningsintresse är ganska lågt och med liter mer engagemang från min sida hade det blivit något mer spännande. Kanske t.o.m. med efterrätt. Förresten, vilka efterrätter gillar ni? Pannkaka med jordgubbssylt är gott för att inte tala om vaniljglass med hjortronsylt. Men memma, blää. Där fick jag medhåll av vår spanskalärare.


Brödkok 

Inte så dumt,  om jag får säga det själv. Eftersom det spanska också var inblandat så vad passar bättre än att dricka en San Miguel till anrättningen.

Svinkallt uppdrag

Stod ute på byns begravningsplats i eftermiddagen. Vackert belägen vid strand och solnedgång. Idag var det dock kallt. En snål vind blåste från sydväst. Snön låg tjock över gravarna. Endast på ett ställe fanns det zero snö. Där fanns en öppning ned till moder jord. En ingift släkting fick sin sista vila där. Jag var anlitad som fotograf och filmare.

Vid sådana tillfällen är man klädd som sig bör i svart kostym, svarta skor och paletå som inte är vindtät. Snyggt och passande men kallt. Jag satsade på att inte använda handskar. Det var inte rätt val. Jag frös som en hund i händerna. Skakade. Dagens teknik tar dock hand om sådant som skakningar vid filmning. Förvisso svinkallt ute men i kyrkan var det ändå tempererat.

Jag tror jag gjorde ett bra jobb med kamerorna. Jag hade två. En som filmade, en som jag tog stillbilder med. Kände mig lite proffsig. Skämt åsido, glad amatör jag är. Känns ändå fint att kunna hjälpa en efterlevande att minnas denna stund när ens livskamrat lämnar denna värld.

Fotograferingsuppdrag är ändå inte min grej. Det ställer vissa krav på att leverera. Värst är bröllop. Detta är ett tillfälle som icke må förspillas! Tänk om minneskortet pajar och ingen dubblett finns. Eller fokuseringen blir kass på riktigt! Därför är mitt råd att anlita flera fotografer. Alla behöver inte vara proffs eller semiproffs. Ofta får man fina situationsbilder med en vanlig mobilkamera. En fin bild med barnbarnet som kramar sin mor/far/mor kan vara lika mycket värd som en knivskarp bild på brudparet!

Fotograferar/filmar ni på beställning – inte bara begravningar och bröllop – och hur lyckas ni? Några knep ni vill dela med er av?

Maxmo kyrka där ceremonin inleddes.

Läxhjälp behövs

Nu får ni allt hjälpa till! Roberto, vår lärare i spanska gav oss ikväll en svår hemuppgift tills nästa vecka. Vi skall presentera ett recept på en typisk finländsk maträtt med bilder, med power point-presentation eller om man är riktigt på hugget med video. På spanska!

Det sista är kanske inte det svåraste men för mig som i det närmaste är helt utan intresse för att göra mat och äter så snabbt som möjligt är det inte lätt att hitta ett recept på något typiskt finländskt i matväg som är något så när enkelt att göra. Makroner och stekt korv är väl inte typiskt finländskt utan mera nordiskt?

Vad är typisk finländsk mat? Jag tar till det hjälpmedel som finns närmast och Google förtäljer att karelska piroger, kalakukko och leverlåda är det mest finländska som finns att inmundiga. Pirogerna har jag smakat och med ägg-smör-röra på är det jättegott men inget jag äter hemma. Kalakukko vet jag inte ens om jag ätit och memma avskyr jag. Memma om något är väl finländskt men köps färdig.  Leverlåda är jag inte heller förtjust i. Kåldolmar är för svåra att göra men annars gillar jag kål i alla dess former. Även rå.

Mycket av den finländska husmanskosten är ju egentligen nordisk som t.ex. ärtsoppa, köttbullar och pannkaka så det kan jag inte ta.

Så vilken är den mest finländska maträtten som är ENKEL att göra? Inga gastronomiska cirkuskonster eller kulinariska mästerverk utan något snabbt och enkelt.

Fläskpannkaka med lingonsylt är något av det godaste jag vet. Verkar inte heller svår att göra men inte en enda kotte på denna sidan Bottenhavet verkar äta denna delikatess. Så den kan jag inte heller ta för den är ju en typisk rätt från Sverige. – Bilden annars från Ingelas café i Näsåker i somras. Jättegott!