Strängt upptagen ung man i sina bästa år

Jag avslutade mitt förra inlägg med de smått dramatiska orden ”Må det dröja ännu många år. Jag har alltför mycket att se, höra, uppleva och lära!” – Jag har liksom inte tid att falla knall och fall just nu även om min önska är att dö med lien i hand. Den dagen, den stunden.

Idag har det varit fint väder. Lämpligt för utearbete eller bara en stilla, rolig promenad i skog och mark. Vilket som.

Tror ni jag gjorde det? Nehej, jag satt mest inne hela dagen och såg solstrålarna vandra över golvet mot min fot och där går solen strax ned i väster denna tid på året.

Som jag antydde så har jag många intressen. Ett är naturligtvis fotografering, men också bloggen, musiken och resor. Bland annat. En hobby som ibland skymtat fram är mitt intresse för att lyssna på radio.

Okey, jag lyssnar gärna på P1, Finnmix och P2 Världen och mycket annat – tacka vet jag våra nordiska public servicekanaler – men det som nu avses är mera långt-bort-ifrån och inte med fullt så kristallklart ljud. Jag är en så kallad dxare vilket innebär att jag lyssnar på något så gammalmodigt som mellanvåg och kortvåg och då gärna på stationer så långt borta som möjligt – helst på andra sidan jordklotet – vilket kräver avancerad utrustning och långa antenner. Idag sker detta ofta med program i datorn som är kopplade till en antenn i terrängen runt om men vanliga trafikmottagare finns också till hands.

Tyvärr har jag haft problem men ett par program i datorn vilket gjort att programmen hängt sig just som det är som mest spännande. Allt blir liksom fruset och inget fungerar. Jag har lokaliserat problemet till min gamla dator som inte hängt med. Därför inhandlade jag igår en ny dator – en laptop – för det humana priset av 299 europenningar. Stor hårddisk på 1000 GB hade den också vilket jag mer än väl behöver. RAM-minnet på 4 GB är kanske inte imponerande men det går att utöka.

Det som jag idag har hållit på med är att starta den nya datorn, fixa alla uppdateringar och få mina dx-program att fungera. Allt har inte gått som på räls men ikväll är äntligen det mesta på raden och jag väntar nu på att få nödvändig info för att flytta av ett av de sista programmen, med det ståtliga namnet Jaguar, till den nya datorn.

Jag menar, är något tillräckligt intressant så glömmer man både tid och rum. Det må vara röjning i skogen, matlagning, att måla tavlor eller något annat intressant. Jag glömde till och med att äta varför det var extra välkommet när sister Jane ringde och frågade om jag ville ha färdigt stekta strömmingar. Jodå, det tackade jag inte nej till. Stekt strömming är jättegott även om köket efteråt inte luktar alltför angenämt.

Jag med mitt radiointresse, sister Jane med sina kokkonster och svåger som hämtat fisken ur djupet. Alla har vi våra intressen och hobbies som kräver tid. Vilken är din tidsuppslukande hobby och intresse? Något du riktigt brinner för och glömmer att äta när det är som mest intensivt?

Nya datorn 45 grader till sidan. Här håller jag ofta till när jag lyssnar och skriver mina inlägg. Jag vill tillägga att detta är bara en liten del av alla kablar och sladdar som finns i mitt hus.

Detta kan jag sitta och titta på i timtal, fast mitt i natten. Bästa tid är dock soluppgången.

Forskning på hög nivå

Så mycket att stå i de senaste dagarna, därför inte så mycket bloggande. Hösten har verkligen exploderat i våra trakter och jag har sprungit runt med kameran för att försöka fånga något av den färgprakt som genomstrålat byn. Alla färger har kommit fram på en gång. Blått och grått, grönt, orange, gult. Ganska ovanligt egentligen.

Jag har dessutom varit på kurs. Kurs i släktforskning. Medborgarinstitutet (MI) arrangerade denna kurs (två dagar)  med den kända släktforskaren Torbjörn Nikus som dragare. Vi fick mycket länkar, uppslag och idéer att spinna vidare på. Sist og syvende är det ändå en själv som är motorn i framgångsrik släktforskning. Man måste ha intresse och driv, för det är tidskrävande. Samtidigt ger det så mycket. Vilka var våra förfäder och hur levde de? De var andra människor, främlingar, men ändå samma genetiska arv. Hur mycket orkar vi forska?

Själv har jag ett projekt på gång för att utforska migrationen över Kvarken. Varför och hur ofta korsade människorna Kvarken för att bosätta sig på andra sidan havet i öster/väster? Släktforskningen är till stor hjälp men hur mycket får vi veta, alla detaljerna, alla vedermödor och framgångar? Fanns det framgångar eller blev kampen för att överleva svår?

Jag kommer framledes att fortsätta med min forsking och i första hand på Internet samtidigt som jag har så mycket annat att göra: bloggen, fotograferandet, skötsel av hus och hem, radiohobbyn, läsande av böcker, lyssnande av all musik i världen, röjning i skogen, resor och upplevelser runt om i världen, konst och kultur. Så mycket att upptäcka i världen, tur att jag är friherre.

Byholms hamn i Oxkangar

Här börjar Oxkangar

Vau, min lada mitt i apelsinsaften

Gammel-Ahlnäs hamn

Kvarnen mitt i by

Så här såg det ut i morse hos mig. Himlen färgades lila under några minuter när solen steg upp. Sedan var den färgen borta men allt det andra finns kvar ännu några dagar.

Vassor Fjärdsändan!

 

Äta bör man, annars dör man

HSS Media och Yle Österbotten vill veta vad vi äter i landskapet. En enkät har upprättats på Internet och det är fritt fram att svara på frågor för att en gång för alla utreda vad vi spisar. Naturligtvis har även jag deltagit och därför vill jag lyfta fram vad jag tycker i några av frågorna.

Har dina matvanor (vad du äter) förändrats över tid? – Egentligen inte. Husmanskost är det som jag mest har hållit mig till i långan tid.

Allätare är jag både vad gäller mat och musik. Men visst kan jag också smaka på veganska rätter. Det ena utesluter inte det andra.

Var gör jag mina matuppköp? – Jag veckohandlar mest på Prisma i Vasa på grund av ett stort urval av varor men gör också en del uppköp hos kommunens lokala handlare. Fanns ett större urval hos de lokala handlarna skulle jag inte åka in till stan för att handla.

Vad är avgörande för dig när du handlar mat? – Stort urval av varor. Priset har också en viss betydelse men vad hjälper det att priset är lägre hos Stormarknader när vinsten går i bensinpengar. Matpengen blir alltid högre i glesbygden.

Vem tillreder i regel maten du äter hemma? – Ja, det får jag göra själv. Ingen annan syns till. Fördelen är att jag får äta när jag själv vill. Jag burkar äta när jag blir hungrig och inte vid en viss tidpunkt.

Tycker du om att laga mat? – ”Matlagning är ett nödvändigt ont”, kryssade jag för. Jag tycker om god mat men själva matlagningen överlåter jag helst till någon annan.

Hur ofta äter du lunch på restaurang? – Tja, det blir för det mesta en gång i veckan när Torsdagsklubben har sitt möte. Oftast på Kaffestugan i Oravais Fjärdsändan. God mat till en billig penning för pensionärer efter kl. 13.

Hur ofta tar du/ni hem färdigmat? – Inte så ofta och då blir det mest grillat revbensspjäll från Citymarket/Stenhaga. Där har de goda revbensspjäll.

Hur ofta går du/ni ut på restaurang och äter lite finare? – Inte så ofta men sker det blir det ofta under mina resor. – Senaste fina restaurangbesöket var hos Berny´s vid Replotbron. Sister Jane bjöd!

Vad åt du till middag i går? – Kålsoppa!

Vilken är din favoriträtt, om du själv lagar maten? – Stekt potatis, stekt ägg, grönsaker och kött/korv av något slag. Blir det korv skall det vara korv med hög köttprocent och inte den vanliga länkkorven.

Vilken är favoriträtten om du inte själv står i köket? – Fläskpannkaka med lingonsylt.

Finns det någon maträtt du avskyr? – Blodmat, typ blodbröd, blodkorv. Sedan gillar jag inte heller lutfisk och memma. Annars äter jag det mesta. Till och med surströmming har jag provat på men inget jag springer benen av mig för.

Kuriosa utom enkäten – Jag äter snabbt!

Såja, nu har ni på klart vad jag anser om mat och matlagning. Äta bör man annars dör man. Äter gör vi ändå dör vi!


Min mat – Vad äter vi i Österbotten? – Enkäten

Fjärdens Kaffestuga i Oravais

Restaurang Berny´s – Replotbron

Kvällstid blir det ofta en smörgås eller två med te. Ikväll blev det två.

Nytt Webbhotell

Som synes har jag haft en liten paus med bloggandet beroende på att jag har bytt webbhotell för min blogg. Mitt tidigare gratisutrymme på WordPress.com var fullt till nästan 100 % och då var det dags att se om sitt hus om bloggen skulle fortleva.

Det finns en mängd webbhotell (en server någonstans i världen där bloggens data finns lagrat) så det var bara att välja och vraka. Eller rättare sagt, jag gjorde ingen större research utan hoppade på samma hotell som min niece Fina Christina har som boplats för sin blogg. Hon är nöjd med detta och sedan är det ett österbottniskt webbhotell med personlig service vilket har en viss betydelse. Själva flytten gjordes av webbhotellet så jag fick bara sitta och rulla tummarna. Jag hade kunnat gör det själv men varför lägga tid på detta när det blir rätt från början med denna service som var gratis. Allt detta är inget som läsaren av bloggen ser men det finns en hel del bakom skärmen som inte syns.

Webbhotellet heter iWebben.fi och har svensk service. Faktum är att jag inte såg någon länk till finska på deras hemsida vilket är ovanligt i Finland. Ofta är det tvärtom, vi svenskspråkiga får leta förgäves efter ett svenskt ord. Hotellet verkar ha allt vad som behövs ifråga om säkerhet, backup och tillägg. Interfacet är worpress.org så det är inga stora förändringar i hanteringen av bloggen.

Så då är det bara att skriva loss, jag har en del på kommande. Jag kommer också de närmaste dagarna att titta genom den personliga presentationen och kanske göra någon liten ändring. Den uppmärksamme har förmodligen redan uppmärksammat en viss förändring i utseendet på bloggen och då inte minst min nya bild i headern högst upp till på sidan. Vad tycks? Det är ju höst.


iWebben.fi – webbhotell

Fina Christina – blogg

Denna gång bara en bild på Bettan uppe i  svenska fjällen. Well, mycket till fjäll ser det inte ut att vara men det är nära ett ställe som heter Vakkotavare mellan Ritsem och Stora Sjöfallet.
Och Bettan rullade fint både genom höst och liten vinter uppe på Stekenjokk. Bra Bettan!

 

Samhällsförbättraren har talat!

Valet i Sverige är över men ändå är det strul både med regeringsbildandet och med rösträknandet. Det finns de som menar att det förekommit röstfusk och har fantastiska konspirationsteorier om detta i beredskap. Ett par distrikt har rapporterat att de sänt in fel valresultat och det påverkade också ett mandat i riksdagen. Så långt, får vi väl säga.

I Umeå var folk missnöjda med att det blev långa köer till vissa röstningsställen och på slutet blev det så att de som stod i kö när valet avslutades klockan 20.00 ändå fick rösta även om det blev på mera än en timmes övertid. Det var inte heller bra enligt expertisen.

Inte konstigt att det blev som det blev med röstandet med tanke på det krångliga valsystem som finns i Sverige. Alltså, i Sverige har varje parti sin egen röstsedel. Varför det? Skulle det inte vara bra mycket enklare med en neutral röstsedel där den röstande skriver ett nummer för det parti eller den kandidat hen tänkt rösta på? För att bevara sin rösthemlighet i nuläget är man alltså tvungen att i allas åsyn ta en röstsedel från varje parti för att sedan slänga alla röstsedlar utom en. Invecklat i onödan och slöseri med papper. Hur många ton med slängda röstsedlar blir det?

I Umeå försökte man på något ställe lösa detta med valhemligheten så att man bara fick gå in en och en vilket gjorde att det tog erbarmligt lång tid och köer uppstod.

Något annat som av många upplevs som krångligt och onödigt är bytet mellan sommartid och vintertid. Nu har EU-kommissionen fallit till föga för gnället och lovar att varje land själv får bestämma vilken tid de vill ha. Fine, säger jag, för nu har Finland möjlighet att få samma tid som övriga Norden och därmed förenklas samarbetet och utbytet mellan länderna. Ja, för den delen med hela central-Europa. Det är ju ändå åt det håller vi mest har våra kontakter. Att det sedan blir lite mörkare eller ljusare i förhållande mellan östra och västra delen av tidszonen har knappast någon betydelse. Det är en vanesak.

Jaha, tror ni de styrande i republiken nappar på förslaget? Det skulle förvåna mig, de har inte ens en gång tänkt åt det hållet. Jag borde skriva en petition till president Sauli.

När jag ändå är i farten har jag ytterligare ett förslag på ett smidigare samhälle men det gäller inte Finland eftersom vi redan har detta i bruk. Jag tänker på att kunderna i matvarubutikerna själva borde väga och prismärka sina inköp av frukt, grönt och andra specerier som lämpar sig.  Ett mycket smidigt system som snabbar upp genomströmningen i kassan. Att Sverige, och kanske också andra länder för den delen, sitter fast i gamla rutiner och inte snappat upp detta är för mig ett mysterium. Dags för förändring i butikerna, Moder Svea!

Det sägs att Sverige är föregångsland för Finland och att där sker utvecklingen tidigare men allt har de ändå inte fått rätt. Därför bör kungariket snegla österut och införa nytt system vid val samt vänja kunderna att själva väga sina inköp av frukt och grönt. Pronto!

Jaha, tror ni de styrande i kungariket nappar på förslaget? Det skulle förvåna mig, de har inte ens en gång tänkt åt det hållet. Jag borde skriva en petition till kung Carl XVI Gustaf.

Än skall mycket vatten flyta förbi innan mina förslag blir verklighet.

 

Varifrån kommer mina gener – mitt resultat från MyHeritage

För någon tid sedan hade Jennifer Sandström ett inlägg på sin blogg där hon skrev om DNA-test från MyHeritage, en tjänst som analysera ens DNA och därmed geografiskt kan ge något slags besked om varifrån det mesta av ens genetiska arv är. På Jennifers blogg fanns också en rabattkod som gjorde testet 9 euro billigare.

Jag blev intresserad och slog till. 71 euro kostade testet med rabatten borträknad. Plus porto till Texas där analysen sker. Jag fick hem ett kit med två topsar som skulle strykas mot kinden i munnen och sedan sättas i två små behållare som skickades iväg. Ganska enkelt.

Häromdagen kom resultatet. Med viss spänning öppnade jag den länk jag fått via epost för att se varifrån jag egentligen härstammar långt tillbaka i tiden. Nu blev det ingen stor överraskning för resultatet visade att jag är hälften finländare och nästan hälften skandinav och västeuropé tillsammans. Inte direkt oväntat. Dock blev jag lite förvånad över att det inte fanns något spår till Ryssland utan istället blev det blygsamma 3,1 % östeeuropé.

Det mest roliga var att jag har 1,3 % inslag av DNA från eskimåer/inuiter. Kanske spår efter det folk som en gång i tiden som befolkade Nordeuropa.

Hur väl man kan lite på resultatet kan kanske diskuteras men någon slags vink om varifrån man kommer torde ändå ges. Analysen bygger ju på att mina DNA jämförs med andras och då beror det på hur många som tidigare testat sig.

På MyHeritages hemsida, där man får ett konto, finns fler tjänster som man kan fördjupa sig i men då kostar det naturligtvis pengar. Det beror på hur intresserad man är om man vill lägga mera pengar på detta. Dock fick man fram en hel del uppgifter redan med detta test, inte bara själva kartan. Bland annat 9914 DNA-matchningar till personer jag är släkt med. Några känner jag till sedan tidigare med de flesta var helt okända för mig. T.ex. en Gunilla Edestig från Sverige kom på första plats med 2,4 % matchning. Vem är denna Gunilla? Hon ingår i det som kallas Storfamilj. Vi är då i alla fall inte kusiner, det är då säkert, utan släkt längre tillbaka. Det blir intressant att tröska genom dessa avlägsna släktingar. Inte oväntat så var det många matchningar från Sverige och USA; de flesta dock från Finland.

Från Estland delar jag gener med kvinna som heter Porrmann i efternamn. Ha, ha, rätt kul. I Argentina hittade jag också en avlägsen släkting som är 3:e kusin, vad det nu betyder.

Däremot fanns det inga nära släktingar som testat sig i MyHeritages eller så är vi inte släkt. Ha, ha.

Senare i höst kommer jag att börja på en släktforskningskurs i Medborgarinstitutets regi. Det är ingen omfattande kurs utan mera en introduktion men jag hoppas få en start på eget släktforskande.


DNA-test avslöjar mitt ursprung – är knappt halvsvensk – Jennifer Sandströms blogg

MyHeritage  

Här kan ni se mitt resultat från MyHeritage. Klicka på bilden för större bild.

 

Stint att fatta!

Gamla mor på hemmet fick besök av sonen som ville ha henne med på en födelsedagsfest som någon av släktens unga förmågor bjöd in till. Något som gamla mor inte alls var intresserad av.

-Säg att jag har feber, sa hon.
-Har du feber? frågar han.
-Nee, men säg att jag har feber.

Tystnad en halv minut.

-Men varför har du inte sagt att du har feber?
-Jag sa att du skulle säga att jag har feber.
-Du har inte feber då?
-Nee, men säg det.

Tystnad en halv minut.

-Hur mycket feber har du då?
-Jag har ingen feber, men säg det till dem.
-Det kan jag väl inte göra.
-Jo, säg att jag har feber.

Tystnad en halv minut.

-Har du feber skall du berätta det för personalen.
-Jag har ingen feber, men säg det till dem.

Tystnad en halv minut.

-Du vill alltså inte komma på festen då?
-Nee, säg att jag har feber


Ovanstående är ett inlägg i den blogg som jag skrev 2008.  (Tänk, jag har redan bloggat över 11 år med början 2007!) Jag råkade idag hitta delar av det bloggmaterialet i min dator.

Min egen salig mor bodde då på hemmet ”Aftonbo” i kommunen och måste tyvärr dela rum med andra; därför kom jag att åhöra följande konversation under ett av mina besök.

”Stint” är dialekt och betyder ungefär svårt.

Enligt SAOB kan stint också betyda annat.

Länge sedan dess men det året (2008) fick mitt förslag att engagera ”Jepokryddona” som underhållning vid en festlighet i Saltgruvan gehör. Tyvärr  finns ingen bra bild på de skönspelande damerna att tillgå.

Sommar, sommar, sommar

Vet ni vad som får mig att tänka allra mest på sommaren? En fråga som inställer sig när sommaren 2018 saga snart är all. För en saga var väl denna sommar med den värme och finväder som bjöds? Men också eldningsförbud och foderbrist för bönder.

Jo, när introt till ”Sommar i P1” spelas. Det får mig att tänka på en stilla, ledig sommardag i hängmattan eller på verandan med sommarens alla attribut glidandes förbi i en behaglig ström utan stress och krav. Surret från en humla, skriet från en mås, krossade jordgubbar i sockervatten, vindens sus i gårdsbjörken, doften från torrhö, en motorcykel som dundrar förbi, hallon direkt från busken, lera mellan tårna, sockergris och rödlemonad, nypotatis och en sillabit, klucket från strandstenarna, höga bomullsmoln, regnbågen.

Jag läste i bladet att Anders Berglund fick flest lyssnare på radion medan Bianca Ingrosso drog bäst som podd. Själv tyckte jag Mark Levengood var bäst även om jag långt ifrån ännu har lyssnat på alla.  Claes Månsson må också omnämnas.

Jag får återkomma till Radio Vegas sommarpratare.

Sommaren har ännu 11 dagar kvar även om villaavslutningen (stugsisten i Sverige) firas kommande lördag. Det handlar om hur mycket eller hur lite man har kvar av något. Inställningen till livet, sommar och sol eller mörker och kyla. Tids nog får vi en annan årstid som vi också kan glädja oss åt.

Fortfarande är det grönt, fortfarande har vi en värme som vi bara kan drömma om i januari. Vem går ut på farstubron i bara kalsongerna mitt i vintern? Möjligen någon vinterbadare men det är något annat. Nu kan jag i tidig morgon, utan att vara representativt klädd, gå ut och prata med fåren, hälsa dem God Morgon och fråga om de är dumma i huvudet. De svarar ofta med ett bää som jag tolkar som ett nää. Fast jag kan inte fårspråket så det kan vara tvärtom.

Fortfarande sommar och fortfarande går det att måla utomhus, något som jag kommer att göra denna vecka. Inga stora saker men små förbättringar.

Det finns också en text till låten ”Sommar, sommar, sommar” men det är instrumentalversionen som jag gillar och alla sommarpratare som följer. Hur och om vad de berättar. Det är sommar!

Sommar, sommar, sommar

T&M: Eric Sandström – Sten Roland

Sommar, sommar, sommar,
det är dans i folkets park.
Sommar, sommar, sommar,
hjärtan skär i trädens bark.
Jag vill viska i ditt öra,
just de orden du vill höra.
Sommar, sommar, sommar,
då en mild och smeksam vind,
fingrar på din bruna kind.

Sommar, blåa fjärdar, vita segel, vind och sol,
dofter, ljuva dofter, andas hö och nattviol.
Broder, glade broder, glöm den snö som föll i fjol,
syster, väna syster, dansa, sväng din röda kjol.

Sommar, sommar, sommar,
det är sol och himmel blå.
Sommar, sommar, sommar,
då man helst vill vara två.
Den försvinner liksom sanden,
som vi silar genom handen.
Sommar, sommar, sommar,
som en dröm du bleknar bort,
du är alltför, alltför kort.

[youtube=https://youtu.be/kO_fn9QgpLk]

Än ser jag sommaren från min villaveranda.

Bloggtystnad?

Nu är det risk att det blir tystnad någon dag på denna blogg. Jag är nämligen på väg till Urkult och där blir förmodligen inget mästerverk skrivet. Förhållandena är sådana och jag åker inte till Urkult för att skriva blogg. Där finns så mycket annat att göra så tiden räcker knappt till. Sömnbrist brukar det bli.

Desto mera material samlar jag och främst då bilder och kanske en och annan videosnutt. Festivalfotograf även i år.

Vädret? Jo, där har meterologerna skärpt sig och lovar bra och varmt väder. Inte för varmt utan lagom (+20  till +27 C) och regnet verkar hålla sig borta. Det blir riktigt bra, skall ni se!

Ifjol var det annat när prognoserna lovade regn nästan varje dag. Det kom en liten skur på lördagskvällen, det var allt, förutom att det var ruskigt kallt. Ifjol.

Istället är det så torrt i markerna i år att den traditionella eldshowen vid midnatt på torsdag blir utan eld och artisterna får ty sig till modernare medel. Spännande att se vad det blir.

Jag får återkomma längre fram men på Instagram kommer jag förmodligen att skicka upp ett och annat foto eller videoklipp så håll utkik där.
https://www.instagram.com/perjohannylund/

Vid Wasalines färjeterminal i Vasa var det så varmt att Mustangen måste ha öppen motorhuv trots att den stod stilla. Vackert  ljud hade den! Sedan körde jag om den på väg söderut.

Ingen sjöutsikt denna gång. Istället får jag glo på Ting1  halvvägs bort och ett kyrktorn vid horisonten. Vad konstverket i förgrunden heter vet jag inte.

Åskar du mig mitt i ögonen?

Äntligen har regnet närmat sig men tydligen får alla andra regn utom vår by. Ibland förvinner regnet och åskan in över fastlandet eller så ilar det iväg till havs. Det kom några droppar idag, 2 mm i regnmätaren. Knappt så att dammet ens blev blött. Inte mycket på en hel månad. Blixtar syns på avstånd och mullret är avlägset, det tackar vi för, men regnet, var är det?

Jag fick mig berättat en historia om en av byns pojkar en gång i tiden. Han var inte gammal alls och ställde sig och frågade åskan: ”Åskar du?” Just då kom en rejäl smäll med buller. Gossen ifråga fann sig snabbt och frågade åskan igen: ”Åskar du mig mitt i ögonen?” (Mitt i ansiktet). – Tydligen gick det att prata med åskan den tiden.

En annan gång befann han sig i ett av byns fähus (föus). Där fanns kor, kalvar och någon gris. Gossen stod och betraktade grisen som råkade knuffa till honom med trynet på hakan. Han blev inte svarslös utan frågade grisen: ”Grisar du? Grisar du mig mitt i ögonen?” Vad gossen menade med ”mitt i ögonen” kan man fråga sig. Kanske tyckte han att både åskan och grisen var lite oförskämda och självsvåldiga mot honom? Högljudda och stökiga.

Det får vi troligen aldrig veta och inte heller varför regnet far som det far på himlapällen. Det är mycket vi aldrig får veta och jag kan bara citera den gamla bibelversen om vinden: ”Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var och en som är född av Anden” (Johannes 3:8). – Detta får mig att undra ännu mera: vad menas med ”… så är det med var och en som är född av Anden”. – Bakom varje fråga och svar finns nya frågor. Som en lök eller en rysk, delbar trägumma, en ”Matrjosjka”.


Matrjosjka

Vinden gjorde sitt och där blev den liggandes.