Det var spökets fel!

Är huvudet dumt får kroppen lida. Är huvudet dumt två gånger får kroppen lida dubbelt så mycket.

Sistlidna natt, just en stund innan halv sex hade jag en dröm.

Jag drömde att jag befann mig på torget i Vasa. Jag mötte ett gäng som frågade om jag sett ett spöke.  Jo visst, svarade jag. Där inne i en bar finns det, sa jag. Vi tittade in genom att trycka näsorna mot fönsterrutan för att spana in spöket. Just då kom en stor, tjock man (spöket), som såg ut som en enda stor ballong, bakifrån och lyfte upp mig från marken. Jag blev alldeles ilsken och började sparka. Jag missade men det gjorde ändå ont i foten. Jag sparkade en gång till och nu gjorde det riktigt ont, samtidigt som jag vaknade med en ömmande stortå på höger fot. Jag hade med kraft sparkat rakt in i väggen invid sängen, inte bara en gång utan två! Inte konstigt att jag hade en värkande stortå på höger fot i ottan och knappt kunde gå.

Det blev dock bättre under morgonen och mitt på dagen beslöt jag att gå till postlådan mitt i byn. Kanske en bit till, tänkte jag.

Det var mitt andra dumma drag denna dag och denna gång medvetet. Ju längre jag gick desto sämre blev foten. Ibland högg det till som en kniv. Jag kom mig hem men tänkte, hur dum få man vara?

Jag borde naturligtvis stannat hemma och kurerat stortån idag, och kanske imorgon, istället för att gå en tur i det soliga vädret.

Vid nyår avgav jag inget nyårslöfte men jag har som avsikt att motionera mera och skaffa bättre kondition. Jag läste nämligen en artikel i tidningen Land om hur nyttigt det är att motionera minst en halvtimme varje dag, helst mera. Jag har en app i telefonen som mäter sträckan plus en del annat. Enkelt sedan att skriva upp bedriften i en tabell som visar hur jag lyckas med min intention. Det var kanske detta som fick mig ut idag? Jag borde inte ha varit så ivrig utan väntat en dag eller två men jag kände sådan motivation och lust att jag bara vill få ytterligare några kilometer till månadsresultatet.

Med detta vill jag ha sagt att även om man har ett mål eller ett nyårslöfte så måste man få avvika från det utstakade spåret om så krävs. Visst kan det vara svårt att komma igång igen men har man antecknat så att man ser svart på vitt hur det går så tror jag att det är lättare.

Detta med att fästa saker och ting på papper är viktigt, tror jag. Det må sedan vara allt från vedarbete till motion eller något annat. Ser man kurvan plana ut så får man en kick att nej, inte ger jag tappt nu! En lite bit till idag och nya siffror på framgång syns även om de är små, imorgon blir det lite mera.

Något ytterligare jag har som mål, inte nyårslöfte, detta år är att läsa en bok till av Torgny Lindgren, cykla Botniarundan, men inte på den officiella dagen utan en dag någon gång kommande sommar när vädret är fint och temperaturen lagom. Kanske också göra ett par resor ut i Europa eller någonstans. Varför inte sjösätta min roddbåt som legat på land i åratal och fiska med nät. Rökt abborre är ju gott! Oj, oj, hur skall jag hinna med allt, friherre som jag är!

Nu sitter jag här med stickningar i min tå men måtte det ändå inte ge med sig kanske redan imorgon. Jag tror inte något är brutet utan det är nog bara en stukning. Kommande natt måste jag ta det lugnt i drömmarnas värld och inte sparka på spöken!


10 000 steg om dagen – så påverkas din kropp  

Titta där kommer snöplogen! Idag var den ute för att skrapa vägen så att det inte uppstår lika spårigt väglag som ifjol. Folkets ilska ifjol fick väl herrarna att skjuta till lite mera pengar? Ganska bra väglag i år, vill jag påstå.
Annonser

Drömmen om Urkult

Juhuuu… Nu är det bara två veckor kvar tills jag lättar ankar och åker till Urkult! Som jag längtat och väntat ett helt år!

Sistlidna natt hade jag en dröm om Urkult. Jag kom dit, även om jag inte kände igen Näsåker och stället, så var det Urkult. Jag sökte en tältplats och hittade en som jag tyckte var bra; på ett fält nära en skog och med en liten väg alldeles nära. Fint, här campar jag. Jag slängde min tältpåse på marken och började greja för att få upp tältet. Då kom plötsligt någon och hjälpte till samtidigt som ett annat tält restes alldeles bredvid och det blev som ett enda stort tält. Där skulle det också sova andra människor som jag inte kände. Konstigt. Jag kom att tänka på min dator, var fanns den i allt det nya? Någon låg redan och sov i min del av tältet.

Nästa scen var inne på festplatsen där jag gick omkring. Vid ett bord satt några av mina nya vänner och jag slog mig ned. Då kom en liten flicka fram till mig och sträckte upp armarna och ville bli lyft upp i famnen, vilket jag gjorde. När hon väl satt i famnen blev hon stor och en fullvuxen kvinna. Liksom en ballong som blåstes upp. Därtill blev hon alldeles lös i konsistensen och ville glida ned på marken. Plötsligt fanns mina händer under hennes t-shirt och det enda jag fick tag i för att hon inte skulle glida mig ur famnen var hennes bröst som jag i farten grabbade tag i för att hejda raset.  Oj, oj, detta är inte ok, tänkte jag och där slutar också drömmen. Vad kan den drömmen betyda? – Ha, ha så tokigt man kan drömma.

Hur som helst, det närmar sig och om två veckor åker jag över Kvarken med Wasa Express för att uppleva sommarens, jag kanske årets, största och bästa händelse: Urkult!

I vintras laddade jag upp en video på Tuben som jag sammanställt från flera år på Urkult: Dancing people of Urkult. Den visar folk som dansar och har kul, som lever sig in musiken och stämningen. Just så som Urkult är utan stök och bråk men med glädje och fest.


Urkult

 

Från smörgåstårta till katastrof

Ha, ha, sistlidna natt drömde jag en konstig dröm. En smörgåstårta, Donald Trump och cykling var ingredienserna.

Jag var på något konstigt ställe, som en stor restaurang, men med bara ett stort bord i mitten. Där hade ett celebert sällskap ätit smörgåstårta, möjligen hade jag varit med om att göra tårtan. Jag hade dock inte smakat smörgåstårtan och därför skulle jag göra en egen som bara jag fick äta.

Jag byggde upp smörgåstårtan av brödskivor och kokt potatis runt bordets kanter, det blev alltså en jättestor smörgåstårta. Över potatisarna hällde jag en massa laxröra och andra godsaker. Sist skulle jag dekorera med skivad rökt korv av bästa sort. Det var då Trumpen och hans yngste son dök upp. Sonen såg ut att vara sugen på min tårta men nej, det var bara jag som skulle få äta den.

Trumpen berömde tårtan och övergick därefter till att berätta vilken duktig cyklist han är. I sann Trump-anda skröt han allt värrigare om sina tidigare och kommande bedrifter även om jag ställde mig skeptisk till det mesta. Jo då, ingen var så duktig cyklist som han men han kunde inte namnge ett enda cykellopp som han vunnit, eller ens deltagit i.

Här blev han avbruten därför att jag skulle visa någonting på en stor karta. Vad vet jag inte, kanske vägen till en bättre värld? Det skulle han i alla fall behöva.

Tja, vad skall man säga om Trumps bravader sedan han tillträdde som president för kanske världens mäktigaste nation? Han har minsann inte legat på latsidan med att få fart på sin politik men han har knappast vuxit till statsman under dessa två veckor som han härjat i Vita Huset. Maken till narr, i klass med Kim Jong-Un, får man leta efter och få politiker har på så kort tid givit upphov till så många skämt och nidbilder. Och med rätta, han har sig själv att skylla. En uppblåst elefant som kommer att göra sig till ovän med allt och alla, undantaget extremhögern och förlorarna som med bitterhet applåderar varje steg mot katastrofen.

När får vi den första politiska fången och vem blir den första asylsökande från USA under Donald Trumps styre? Med den skara rådgivare som finns runt Trumpen och hans impulsivitet kan vad som helst hända.

Så galet man kan drömma, så galen verkligheten är.

2017-01-24-002
Alternativ bild av verkligheten

Drömmar

När vi var barn var det vanligt att drömmar skulle berättas morgonen efter vid frukostbordet. Den som berättade hade ofta haft en ovanlig dröm som bara måste förmedlas och diskuteras. Vad kunde drömmen månne betyda?

Senaste vecka hade jag två drömmar som jag minns.

Jag satt vid orgeln i mitten av en stor kyrka. En kör sjöng och bakom mig satt en stor församling och lyssnade. Kören sjöng sköna sånger och allt var mycket högtidligt. Själv spelade jag avslappnat på den stora kyrkoorgeln i samklang med kören. Det lät inte alls dumt. Mot slutet av konserten skulle jag spela ett solonummer som avslutning och jag satte alla klutar till och spelade tidernas fuga. Jag blev själv mäkta imponerad av mitt spel och allt såg ut att bli en grandios final. Stående ovationer väntade och Markus Wargh blev klar tvåa, tänkte jag. Det var bara ett problem! Jag var klädd i ljus kostym med vitskjorta som räckte ända ned till knäna och byxorna hade trillat ned till anklarna! Detta såg inte publiken men inför kommande hyllningar måste jag resa mig upp och buga och då skulle den nesliga fadäsen upptäckas. Nu blev det en kamp med att få upp byxorna i anständig höjd samtidigt som jag skulle spela ett orgelsolo som skulle blända alla. Inte helt lätt, pröva själva att spela kyrkoorgel med både händer och fötter och på samma gång klä på er! Musiken var helt underbar och jag avslutade med att ta det sista ur orgeln med sagolika piruetter på tangenterna och ett välljud utan dess like. Frågan var bara, skulle jag hinna knäppa byxorna i exakt samma tusendels sekund som musikstycket avslutades? Musiken tystnade tvärt och en enorm tystnad uppstod, mera mäktig än universums oändlighet, innan ovationerna bröt ut exakt tre sekunder senare. Hur det gick med byxorna vet jag inte men jag hoppas att min klädsel var i skick när jag bugande inhöstade publikens eloge.

Den senaste veckans varma väder har gjort att snön smält och tjälen till viss del släppt i grämattan. Det gjorde att fågelbordet där nötterna legat och väntat på mina små vänner hade börjat luta allt mer betänkligt och idag när jag kom hem hade det helt ramlat omkull. Istället för att försöka få det att stå i sitt gamla hål i gräsmattan så lutade jag det mot ett av stugans fönster och fyllde på med nötter. Då skulle jag på mycket nära håll få iaktta alla fåglarna, tänkte jag. Dock hittade de inte dit idag, kanske de behöver några dagar för att vänja sig vid den nya platsen.

Den andra drömmen handlar om fågelbordet. Jag tog nämligen en liten tupplur på sena eftermiddagen och då infann sig följande dröm.

Jag tittade ut genom fönstret för att se om några fåglar flög in för att hämta nötter. Något fanns där, det kunde jag se, men vad? Kunde det vara en hop med talgoxar? Nej, något mycket större, nämligen en gulaktig katt som krupit in i fågelbordet och helt fyllde ut densamma. Hur den kommit in kunde jag inte förstå och hur den skulle kunna slingra sig ut förstod jag inte heller. Hela fågelbordet var fullproppat med katt som glodde intensivt och illmarigt på mig.

Tänk den som haft en Josef som kunde tyda alla drömmar!

Drömmar fara som strömmar och sällan veta vi varför, varthän och hur.

Brukar ni berätta drömmar?

hus vid hus
Kanske lite för nära för att de små vännerna skall våga sig ända fram? Vi får se den närmaste dagarna om de vänjer sig.
skata
Inga talgoxar syntes till men en skata i ett virrvarr av grenar syntes till. Jag blir lite yr när jag tittar på den bilden. Väntas yrväder? Kanske skatan vet? Eller är det ett virrvarr som drömmar är?

Små obetydliga händelser

Natten till fredag blev en annorlunda natt. Jag gick och lade mig vid elvasnåret och somnade rätt snabbt. Några minuter innan 01 vaknade jag pigg som en mört. En timme låg jag och vred och vände mig utan minsta tillstymmelse av sömn. Klockan 02 steg jag upp och kollade lite på datorn, läste i en bok och trodde att sömnen då skulle infinna sig efter en stund. Nix, vid halv-fyra-tiden blev jag hungrig och gjorde smörgåsar och värmde tevatten. Fortfarande lika pigg. Någon gång efter klockan 06 lade jag mig på sängen och försökte sova och denna gång lyckades det. Klockan 08 ringde svåger från Den Lyckliga Staden och ville berätta om deras senaste resa till Thailand.

Trots lite sömn var jag inte trött på fredagen utan for till provinshuvudstaden i regnet. Mörkt och blött på vägarna. Vid ett ställa nära rondellen vid förbindelsevägen var det köer så långt ögat nådde. På en sidogata stod en lång rad med bilar som väntade på få köra in på huvudstråket. Visserligen hade de väjningsplikt men tror ni någon hjälpte till så att de kom in i kön genom dragkedjeprincipen? Nejdå, tätt, tätt så att ingen kom före. Utom jag som såg eländet och släppte in en bil framför mig. Sen var det slut på den glädjen. Jag hoppas inte de står kvar på sidogatan ännu.

Jag besökte Clas Olsson för att köpa ett nytt armbandsur. De har sådana med digital visning och är hur bra som helst. Det finns bara ett aber. Efter en viss tids användning går plastarmbandet sönder, vilket inte går att ersätta. Bara att köpa ett nytt ur om man vill vara uppdaterad vad gäller tiden. Förresten hur vanligt är det nu för tiden att man bär armbandsur? Kanske jag är gammalmodig men jag vill ha ett ur nära till hands för att kolla tiden. Många använder mobilen för att ha se tidens fortskridande men det kräver en extra manöver vilket jag inte anammar.

Ett annat problem med dessa ur är att de i många fall har olika funktioner på knapparna. När man så behöver ändra tid, vid t.ex. en längre vistelse utomlands och vid ändring till vinter- eller sommartid så står man åter där och skrapar sig i huvudet: hur var det nu man gjorde? Har man tur hittar man en manual, annars är det bara att prova sig fram i all oändlighet.

Denna gång var jag übersmart.  Jag skannade in manualen som bild och drog den sedan till One Drive-mappen på dator vilket gjorde att hux flux den fanns tillgänglig i min mobiltelefon. Så nästa gång jag sitter på Sverigebåten eller befinner mig utomlands och vill ändra tiden i klockan är det bara att kolla på mobilen. Om jag är uppkopplad vill säga.

En annan sak jag tänkte köpa var en present till min granne fåraherdens son som snart fyller 8 år. Jättesvårt! Han har allt vad han behöver och vad finns då att köpa i en rimlig prisklass som skall vara nyttigt och spännande för gossen? Jag fick en ljus idé om att köpa även honom ett armbandsur.  För säkerhets skull ringde jag fåraherden för att spörja om gossen redan är utrustad med ett sådant. Jodå, fanns redan. Finns hos läsekretsen idéer så mottages de med tacksamhet.

Hos Clas Olsson i provinshuvudstaden finns en konstig rulltrappa. Till höger åker den nedåt, till vänster åker den uppåt. Tror ni jag lär mig detta? Var och varannan gång går jag fel och är halvvägs in på fel riktning innan jag upptäcker min fadäs. Varför det är på detta vis vet jag inte och högerregeln är tydligt inpräntad i mitt sinne.

Natten till lördag sov jag bra och gjorde inga extra nattliga övningar. Jo, jag drömde om att jag var på resa och skulle köpa biljett. Jag hade flera olika valutor i min plånbok men inte denna som behövdes just då. Som jag letade i bagaget och gjorde även blixtsnabba återbesök i mitt tidigare hotellrum för att se var pengarna fanns. Vad kan den drömmen betyda?

kvarnen 2015
Än en gång tändes ljusen på kvarnens vingar inför advent förra helgen. Moulin Rouge kan man kanske säga.

Sov du lilla vide ung

Julaftonen gick på halvfart trots att sister Jane och company gjorde sitt bästa för att även jag skulle trivas. Trött och hängig, skrev jag visst om mitt tillstånd då. Jag gick hem och lade mig! Tror ni jag skötte mig bättre på nyårsaftonen? Nejdå, jag kände mig inte alls på topp trots att det åter bjöds på god mat och utökat sällskap. När de andra, efter god förtäring från köksbordet, förflyttade sig till salongen fann jag för gott att avlägsna mig. Halv elva gick jag och lade mig och somnade mer eller mindre omgående. Någon raket och smällare hörde jag i sömnen vid tolvslaget men inget jag vaknade av.

För tydlighetens skull vill jag påpeka att min tillfälliga krankhet inte berodde på rikligt inmundigande av starka drycker. Nejdå, det var ytterst moderat på den fronten. Håller jag på att tappa stinget?

Nyårsdagen tillbringades till stor del i sovandets tecken. Ett blogginlägg skrevs men mycket mer blev inte gjort. Även sistlidna natt sov jag mera än vanligt. Sov och drömde.

Det är inte ofta jag drömmer och minns vad jag drömt. Kanske i bästa fall en gång i månaden.

Jag befann mig på ett stor torg. Så stort att man knappt kunde se till andra ändan, som om det vore en stor slätt med kullerstenar som försvann mot horisonten. Lite ogräs växte här och där. Ett stort oväder dök upp. Molnen var alldeles blåsvarta och det blixtrade och dundrade allt värrigare. Ett slagregn kom och blixtarna for som galna över himlen. I ena hörnet av torget fanns en busskur och där samlades vi, några stackare som sökte skydd för regnet.

Plötsligt kom någon från andra sidan torget, långt bortifrån, och förklarade att där fick vi inte stå, åskan kunde slå ned i busskuren. Istället begav i oss uppför ett litet berg som fanns alldeles nära och där fanns två restauranger. Där kunde vi söka skydd. Jag rusade in i den ena restaurangen tillsammans med Stora Yxan från Saltgruvan. Restaurangägaren förklarada att det förvisso var en restaurang men att ingenting serverades där, varken mat eller dryck. Han satt mest och tittade ut genom fönstret. En trist stämning. Stora Yxan hade med sig in i restaurangen ett stort ölglas, likt en jättelik konjakskupa, som han svepte på en gång, säkert 3 liter, och ställde sedan glaset i ett hörn. Det trodde jag inte om honom som annars inte är en ölhävare av rang.

Det fanns dock en serveringsdisk med mat i restaurangen. Jag gick dit för att titta och där fanns en soppa som såg alldeles utmärkt ut. En gulaschsoppa eller liknande. Tjock, röd, simmig och med stora köttbitar. Mums, den ville jag smaka! Även om det var en riktig soppa så fanns den mest till för syns skull. Ingen servering, som sagt. Jag fick mig dock tilldelat en tallrik med soppa, kanske jag var den första som ville bli serverad? Just som jag skulle föra skeden till munnen för ett första smakprov vaknade jag. Så besviken jag blev! Kanske det var därför jag minns drömmen?

Den känsla och stämning som stannade kvar efter att jag vaknat var besvikelsen över att jag vaknat och inte fick smaka soppan men också att jag infört en ny ordning på restaurangen. Nämligen att på en restaurang så äter och dricker man, inte sitter och tittar ut genom fönstret.

Vad månne den drömmen betyder? Finns det någon Josef eller Josefina bland mina läsare?

Oxkangar Julannandagen 2014
Så såg det ut på julannandagen. Nu verkar det mesta regna bort. Blåst och regn idag. Byhamnen.
flakholmen 2014
Lika trött som ungbjörkarna var jag. Nu känner jag mig dock mycket piggare. Speciellt efter att jag njutit av en en omgång maté. Köpte idag en ståltermos för påfyllning av hett vatten. Nu slipper jag att springa till vattenkokaren hela tiden.

Skratt och lite resedramatik

Jag drömmer inte ofta men kul dröm sistlidna natt. Jag har min stuga, jag har ett gårdstun och mitt ganska stora uthus där bl.a. Brunte huserar när han inte rullar. Jag kommer ut på farstutrappan och finner till min förvåning att uthuset inte mera har sina bräder utan bara själv stommen står kvar, som ett benrangel. Helt avskalat, inte en endaste bräda, ingen takplåt. Jag frågar varför, vem, när och åter varför. Jo, fick mig förklarat, att sister Janes yngsta dotter som studerar, har rivit loss alla brädor och skall som slutarbete spika nya brädor på mitt uthus och även montera ny takplåt. Tilläggas kan är att hon studerar pedagogik och när jag tänkte på det började jag skratta hejdlöst och vaknade av att jag själv skrattade. Tror jag i alla fall för jag vaknade full i skratt. Lite så att skrattet sitter kvar ännu.

Kom ikväll hem från Amsterdam. Flygen i det närmaste fullsatta. På flyget mellan huvudstaden och Pampas fanns det också ett antal utländska, studerande ungdomar, främst flickor, tror jag. Jag kom att lyssna på ett par som stod och bekantade sig med varandra i kön till flyget. Jag kunde riktigt se hur de båda tjejerna, som inte tidigare kände varandra, knöt vänskapsband inför framtiden. Sådant är både nödvändigt och trivselskapande när man är ny på en studieort och kanske helt ensam från sin stad på kontinenten. Vid bagagebandet i provinshuvudstaden var de strax 5-10 som upptäckte att de skulle till samma ställe och glada skratt hördes och kanske lite av spänningen släppte när de upptäckte att de var flera, låt vara från olika länder. En välkomstgrupp från universitet väntade så de blev nog väl omhändertagna. Kul att ungdomar också från kontinenten studerar här.

Jag fick säte bredvid en av dessa töser. Hon var från Tyskland och hade stora problem med sitt handbagage som var nästan dubbelt så stort som tillåtet. Hur hon fått det genom incheckningen är en gåta men det rymdes definitivt inte i hyllan ovanför sätet, inte heller under stolen framför. Jag försökte hjälpa till men det var för stort hur vi än tryckte och bände. Flickebarnet svettades och jobbade med sin överstora packning. Trångt var det också och folk trängde sig förbi eller stod och väntade. Därtill hade hon stickad tröja och en vinterjacka på så det var nog varmt under pälsen kan jag tro. Det är ju trots allt sommar här ännu. Att hon var varmt klädd har nog sin förklaring, för hon behövde då inte packa ned vinterjackan i bagaget. Eller så trodde hon att det var rena vintern här för hon hade inte tidigare besökt Norden, inte ens Danmark.

En flygvärdinna fick till sist tryckt in packningen halvvägs under sätet framför men lätt var det inte. Det var i alla fall det största handbagaget jag sett. Packningarna var också stora för de andra ungdomarna, både handbagaget och incheckat bagage. Mulåsnan till Pampas var vällastad men lyfte, något försenad, utan svårighet mot nord.

Själv kom jag hem nästan utvilad; konstigt för det brukar vara tvärtom. Jag brukar vara ganska så trött och seg av resandet. Imorgon är det annat som väntar, ett stort, årligt återkommande evenemang här i Pampas.

volvo amazon
Titta, en till pärla, något rostig i nosen men ändå. Handbromsen var nog i skick får vi tro för kanalen var nästa.
bofferd
På andra sidan kanalen låg denna skönhet i sitt rätta element
klatenservice
Klantade man sig på spårvagnen erbjöds service på följande telefonnummer
hot-dogs
Högljudd italienare som sålde korv. Nästan så att han ropade när han konverserade med kunderna. Korven var nog den mest smaklösa jag ätit på länge.
AEOROPLANES
Bild från Shiphol tidigare idag. Jag måste bara ta med den.