Vem och varför

Jag heter Per-Johan Nylund och är en finlandssvensk från  Österbotten som gillar att skriva. Det mesta är sant och ren dikt.
Jag tycker om att använda gamla, ovanliga ord och uttryck som håller på att mer eller mindre att försvinna utanför det moderna språkets landamärer. Inget jag letar utan de bara dyker upp i hjärnan och vill på pränt.

Varför bloggen heter just ”PJ:s byffé  – från by till fe” kan ni läsa här.

Övriga intressen är fotografering, hembygdsforskning och i viss mån även släktforskning. Jag gillar att resa och då för det mesta som ensamresenär. Mitt favoritspråk är spanska även om jag är nybörjare på just det språket. Den spanska och latinamerikanska kulturen finner jag intressant. Jag läser gärna böcker, inte deckare och sånt, men ofta böcker med åtminstone någon slags anknytning till verkligheten. Mina  favoritförfattare är Sara Lidman, Henry Miller och Dan Andersson. DX-ing är ett annat intresse som jag odlat i många år. Det har att göra med radio.

Urkult ligger mig varmt om hjärtat. Dit vill jag återvända varje år. Så nära himmelriket på jorden man kan komma.

Musik jag gillar, allätare som jag är.

Min lista på  Spotify  med Världsmusik 2022 som kontinuerligt fylls på under året.

 

 

0 kommentarer

  • Helena Nygrund

    15 september, 2012 kl. 23:51 Svara

    Hejsan, ser att du är från Österbotten precis som jag (jag är född i Vasa).
    Angående de felstavade skyltarna på Hemköp, så tror jag inte att det är något knep de kör med, de är bara slarviga. och om det mot förmodan skulle vara ett affärsknep så funkar det inte så bra på mig, då jag bara springer runt och kollas skyltar i stället för att handla 😉
    Ha en skön kväll.
    /Helena

    • * PJ*

      16 september, 2012 kl. 00:02 Svara

      Ok, deras slarvighet har spridit budskapet världen runt, inte minst via din blogg. Var det inte någon som sa: all reklam är bra, även den dåliga?

      Jo, jag är från Österbotten, eller Pampas som jag brukar skriva, några mil norr om Vasa.

    • PJ

      18 december, 2014 kl. 19:58 Svara

      Ah, då har vi rötterna våra rätt nära varandra. Själv har jag bekanta på Granholmen på Västerö, troligtvis är vi släkt på håll. Intressant och gripande film som gav en del tankar. Troligtvis många från kriget som inte fått rätt behandling för sitt lidande. Inte konstigt att det blev som det blev.

      Härligt! Urkult. Då tillhör du också de som sett ljuset? Kanske vi ses på nästa Urkult?

    • PJ

      26 mars, 2016 kl. 09:02 Svara

      Tackar, tackar!

      Ett värv du tycks tagit dig an är ljudnivån när det spelas upp till dans. Jag tror inte att jag tidigare sett ett så långt inlägg (din länk), som jag förmodar byggts på under tid. Jag kan bara hålla med, ljudnivån är många gånger alldeles för hög när orkestrar spelar live. Ibland hör man inte ens vad man själv tänker än mindre vad danspartner kan tänkas säga. Sak samma på många krogar och värdshus när kvällen är sen och det är fullt med folk som är i gasen.

      När jag tittar på musiken i denna min presentation ovan så finner jag att jag borde göra en justering och ta in något mera aktuellt.

      • Josef Boberg

        26 augusti, 2016 kl. 23:31 Svara

        Tack så mycket för att Du också upplever att musik live spelas på tok för högt i dags dato.

        Det känns gott att ej vara ensam i en öde öken med det förhållningssättet.

  • Kemo Salcin

    7 augusti, 2016 kl. 19:12 Svara

    Hej PJ, allt väl? =) Jag heter Kemo och hittade din blogg via en sökning på urkult 2014. Jag undrar om du har något mer videomaterial från Fastpoholmens spelning 2014? Vill jättegärna ta del av det i sådant fall om det går för sig? Du kanske kan lägga ut det på youtube? Ha det bäst!! Mvh Kemo

    • PJ

      7 augusti, 2016 kl. 22:22 Svara

      Allt väl, så önskas även dig.

      Jag är inte helt säker på att jag har så mycket mera än vad som finns på YouTube idag men jag skall kolla mina hårddiskar när jag kommer hem i slutet av veckan. Ni spelade visst rätt sent på kvällen (2014) och det var mycket folk och dans framför scen; då är det inte helt lätt att få något så när bra videos. Men jag skall som sagt kolla.

  • Ursula S.

    2 januari, 2017 kl. 09:21 Svara

    Hej PJ! Delar din sympati för gamla och utrotningshotade ord 🙂
    Ett av mina favoritord är ”dock” – använder det gärna själv, när så passar, men ser det sällan i dagssktuella texter. Även ”ehuru” är ett trevligt litet ord, som är allvarligt utrotningshotat. För att inte tala om ”emedan”. Och ”alldenstund”, och…
    Men mest älskar jag nog ”dock”… Det kan varsla om en snart stundande konflikt, om nya ord som skall vända på dem man strax innan läst – ”dock” förändrar, förminskar eller tar rentav tillbaka de omedelbart föregående orden: ”Han hade bedyrat henne sin eviga kärlek, dock trodde han ej på vare sig evigheten eller kärleken.” (Från min blogg Hemligheter.nu, december 28th, 2007)
    Jag undrar hur länge 2016 års nyord Influerare, Fomo och Mukbang kommer att leva – om de alls uppskattas. ”Dylanman” fastnade nog direkt, dock!

    • PJ

      2 januari, 2017 kl. 10:20 Svara

      Ja, jag gillar gamla ord, uppstyltade formuleringar och gammalmodigt språk. Dock, här kom ordet, inte så att jag medvetet söker orden. De bara dyker upp och vill på pränt. Om jag har något eget favoritord vet jag inte, det måste jag fundera på, men för tillfället har ordet epitet trängt sig på men det har inte passat in riktigt bra i något sammanhang så det står på kö. – ”Understundom” ligger kanske bra till som favoritord?

      I den nyligen lästa boken Alldeles hemlikt av Sofia Häggman finns en hel del citat med 1800-tals stuk av bokens huvudperson Georg August Wallin. ”För att så mycket lättare vinna min afsigt, hade jag, som de fleste i Egypten bosatte eller resande Europeer, anlagt Orientlisk drägt…”

      Nyord är ett kapitel för sig. Vissa dyker upp och försvinner lika hastigt. Kanske lika så bra. Ett ord jag funderat på är nyanlända. Visst, språkligt korrekt, men när kom det till mera allmän användning? Tidigare var det tal om invandrare, och flyktingar bland dem, men nu heter de migranter och nyanlända. – Annars känner jag mig nyanländ till denna dag, den andra i första månaden i året 2017. 🙂

  • Ursula S.

    2 januari, 2017 kl. 12:33 Svara

    Understundom” är fint! Vackert! Ligger bra till som Favoritord.
    Leif GW använder också gärna äldre ord, i Veckans Brott använde han i höstas bl a ”åstunda” – oxå ett fint ord!
    Och så har vi det långa, vackra ordet Alldenstund! Finns många ord med ”stund” i…
    I stort sett går väl utvecklingen mot ett allt fattigare svenskt språk, med ökande antal anglicismer och slangord. Trist, tycker jag, för det utarmar vårt språk.

    • PJ

      2 januari, 2017 kl. 21:13 Svara

      Alldenstund vi understundom åstunda det vackra i språket, affischera vi allena med ålderstigna vokabler i vårt skrivna alster. Dock med parant manér för att ej tosig varda sedd.

      Ok, lite fuskade jag men inte mycket ?

    • PJ

      3 januari, 2017 kl. 07:44 Svara

      Visst, gamle Albert, han kunde understundom vara riktigt underfundig.
      I mina unga dagar läste jag en hel del av denna fryntliga skriftställare.

      • Helena Boucht

        5 december, 2017 kl. 12:59 Svara

        Hej! Undrar om jag kan använda den första bilden i raden av många som hittas på Google Österbotten Naturbilder. Skulle använda den som bild på inbjudan till Jakobstad-Pedersöre nejdens hembygdsförenings årsfest/julfest. Tacksam för svar. Med vänlig hälsning Helena Boucht

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »