Det närmar sig, 64 dagar kvar!

Så har Urkults alla band och artister kommit på plats och både spelschema och programtidning är klara att kolla på nätet. Hela 32 akter plus en discjockey skall hinnas med på tre dagar i augusti, 2-5 augusti. Plus alla andra aktiviteter. Fullspäckat program. Söndag åker de flesta hem.

Kul att jag har med några bilder i deras programtidning och även roligt att den artist som jag föreslog i höstas kom med, nämligen Katarina Barruk. Jag vet inte om det var mitt förslag som fick gehör men fint ändå.

Jag har också fått klar min lista med Urkult-musik på Spotify med de artister och band jag hittade på tjänsten. Hela 125 låter finns med. Tyvärr finns inte alla på Spotify men det skall finnas lite överraskningar också.

Vill ni bekanta er med utbudet finns länkar nedtill. Musiken är blandad och alla borde hitta något guldkorn. Som allätare av musik kan jag bara glädjas åt utbudet. Några favoriter har jag naturligtvis men de får jag återkomma till.

Nu blir det att nanna kudden inför morgondagens äventyr som börja i Vasa redan på morgonen.

Hur vore det med ett besök på Urkult i år? 64 dagar kvar så det finns tid att boka och förbereda sig. Något som lockar eller blir det en gäspning?


Urkult  

Min lista på  Spotify med Urkult-musik. Spela shuffle för skön blandning!

Ifjol spelade Kapten Röd på stora scen. Fint gung! I år skall han visst spela på Malmö-festivalen i augusti.

I år blir det ingen polskedans för nybörjare. Istället blir det  västafrikansk dansverkstad. Omväxling förnöjer.

Förväntansfull publik inför Kapten Röd på stora scen ifjol.

Annonser

Vasas Flora och Fauna på scen

En riktigt fin vårkväll när jag körde hem igår vid halvniotiden. Solen stod strax ovan horisonten i väster och kastade ett mjukt och guldgult sken över Österbotten, det Österbotten som delvis nyss besjungits på Wasa Teater. Vasa Flora och Fauna spelade och jag var där tillsammans med alla andra i nästan fullsatt sal framför stora scenen.

Jag gillar verkligen den stil som Vasas Flora och Fauna har. Att de sjunger på finlandssvenska och inte har låtit risksvenskan ta över trots att deras publik till stor del finns i Sverige och att de har starka band till kungariket. Det är inte heller den svenska som pratas i södra Finland, högsvenskan. Inte heller är det den dialekt som pratas på landsbygden i Österbotten. Nej, det är det språk som pratas i Vasa och i trakten däromkring. Kanske är det just därför de kallar sig Vasas Flora och Fauna?

De står där på scen rakt upp och ned, inga märkvärdiga krusiduller och avancerade danssteg. Naket. Möjligen kan Mattias Björkas rörelser på scen tolkas som utstuderade men i övrigt är det en stillsam trio på scen. Stillsamma och rakt på sak med texter som är berättande och då ofta hämtade från Vasa och trakterna söder om Vasa.

Det finns en sentimentalitet som är tilltalande i deras sånger, som hämtade från en annan tid men ändå så nära. Inslag i texterna är ofta lokala och känner man inte till Vasa kan det vara svårt att hänga med, tycker man.  Ändå går deras musik hem i Sverige och det är där de skördat de största framgångarna. Känner publiken i Sverige till Rewell, Ollis, Vöråstan och alla andra lokala fenomen som förekommer i texterna? Har den rikssvenska publiken tid och intresse att närmare förstå och sätta sig in i texterna? Att publiken igår kväll hängde med i texterna var en självklarhet. Jag tror många kände igen sig.

Något som förstärkte det sentimentala var de svart/vita bilder från Vasa som visade på scenen bakom dem. Som från en annan värld. Det är kanske det som gör deras musik så lockande, det mystiska Vasa som ändå är så vardagligt.

Vasas Flora och Fauna kan också ses som en parallell till den emigration som skett från Österbotten till Sverige i många årtionden. I deras fall en musikalisk emigration med återbesök i hemstaden.

Mattias Björkas, Tina Kärkinen och Daniel Ventus fick varma applåder för sitt framträdande igår på Wasa Teater. Själv tyckte jag den dryga timme de spelade gick fort. Oj, var det redan slut?

När jag sedan körde hem i fredagskvällen tänkte jag att just detta att glida fram längs riksåttan var en del av texten i vissa låtar. Så måste det ha varit en gång i tiden, en tid som jag själv upplevt men då inte visste att det fanns ett parallellt universum.


Vasas Flora och Fauna 

 


Mello, med ett halvt öga

Jag råkade i ikväll i ”misstag” se på Mello, som det nu för tiden heter, från SvT.  I alla fall en del av bidragen i sin helhet. När jag var ung hette det väl Melodischlagerfestivalen, eller hur? – Mello, varifrån får de allt?

Jag har inte alls följt detta program men blev i Saltgruvan uppmärksammad på låten Fuldans som där stod högt i kurs. Det var väl mest för att kolla in hur det gick för denna udda låt som jag ägnade ett öga till detta populära program.

Fuldans må ha sina poäng men inte trodde jag att den låten skulle vinna. Fast man vet aldrig; Finland hade en gång i tiden Lordi som t.o.m. gick och vann hela cirkusen. Jag behöver väl inte inflika att Lordi knappast är min musiksmak.

Visst är det duktiga artister och SvT har minsann inte sparat på krutet men inte är det ett program som står högst på min lista. Men låt gå, ikväll såg jag åtminstone en del av detta program.

Förresten, detta med sponsorer. Hela sex stycken välkända företag och brands hade förmodligen betalat ganska saftiga summor för att nämnas i detta sammanhang. Få sitt namn och sitt brand synliggjort. Är inte det reklam, fast det heter sponsorer? Reklam är en del av vårt samhälle men SvT skall ju vara reklamfritt, eller hur? Fast det går väl att krångla till det på  något sätt så det blir rumsrent.

Min favorit kom inte bland de tre bästa men jag kan väl ändå säga att jag höll på Margaret med låten In my Cabana. Även om hon inte vann, eller ens fick en bra placering, tror jag att hon framtiden för sig. Polska, lär hon vara. Inte mycket musik jag känner från Polen. Jo, Chopin och så Kinga Glyk och hennes band. HON är en stor artist och musiker enligt mig! Vi har alla olika smak.

Och visst, Caroline af Ugglas är något av min favorit, inte bara som sångerska. Höll på att glömma henne. En frisk tjej!

Vem var er favorit i kvällens program?

Förresten, trummisen Irek Głyk, är med på min FB-vänlista.

MäSä Duo genom min lins

En stor del av lördagen satt jag och redigerade bilder från Umefolk samt skickade upp en video på YouTube som jag spelat in. MäSä Duo från Södra Östebotten gjorde en fin spelning och jag filmade en låt.

Härlig musik med takt och känsla. Trots att de inte kunde svenska speciellt bra och var tvungen att ty sig till engelska fick de ändå bra kontakt med publiken. Applåderna och tjo-ropen vittnade därom.


MäSä Duo 

Och här kommer en bild på spelmännen.

 

Cecilia och vargen kommer!

Jo, det är sant, båda kommer!

En riktig vargavinter har vi fått. I morse -24 C och längre ut i skärgården lär det finnas två olika vargflockar, om man skall tro YLE-nyheters hemsida. Den närmste observationen har gjorts ca 4 km bort i en grannby så de kan redan vara här, vargarna. Bäst att jag går ut och rastar hunden så länge solen är uppe. Det är inte direkt någon kamphund som gör mig sällskap. – Ja, jag är hundvakt denna vecka.

Och så sant, Cecilia Kyllinge med band gästar dessa dagar Österbotten. I Vasa på Ritz söndag. Då kommer jag att vara på plats för att avnjuta konserten. Det är en hyllning till Björn Afzelius med namnet ”Så vill jag bli” efter hennes CD. De flesta i vuxen ålder vet vem Björn Afzelius var. Många av hans fina låtar har vi hört. Vem minns inte t.ex. ”Tusen bitar” och ”Juanita”?

Jag har tidigare stiftat bekantskap med Cecilia. Bekantskapen blev tämligen tajt; jag hade henne t.o.m. sittandens i min famn.  År 2015 fanns hon nämligen med på den turné som drog genom Österbotten under namnet ”Visor på väg” och på Carpella sågs vi. För att det inte skall uppstå något missförstånd så såg jag också hennes man vid samma tillfälle.

Cecilias tolkning av Afzelius finns på Cd:n och för de som har Spotify finns albumet bara ett par klick bort. Jag föreslår att ni bokar er in på någon av de tre konserter som ges kommande helg: på Scala i Nykarleby fredag kl. 19, på Mitt i stan i Närpes lördag kl. 19 och som sagt på Ritz i Vasa söndag kl. 17. Jag tror det blir en fin upplevelse!

Nu skal jag gå ut i solskenet och yla som en varg. Att jag inte gör det ikväll i månskenet beror utslutande på att då måste jag vara inne och elda i spisen.


Så vill jag bli – Cecilia Kyllning på Spotify

Visor på väg och förhållande vis rapp bekantskap – blogginlägg från 2015

Vargflockar rör sig i Maxmo skärgård – YLE nyheter

Jag har ingen bild på Ritz i Vasa så då tar jag istället en bild på Väven i Umeå (till vänster) från i lördags. Riktigt så fint och nytt är inte Ritz men det får duga bara programmet är bra kommande söndag. Och det är det!

Efter midnatt kommer Spöket i köket

Så är jag på andra sidan Pölen, käkar Skolekridt och ser ut över Björkarnas stad från tolfte våningen. Inte speciellt kallt heller, -11 C.

Den troliga orsaken till att jag får slafa på så hög höjd beror på att jag gick med i hotellets kundklubb. Jag kutade nämligen snabbt till hotellet efter att jag stigit av bussen i Umeå. Jag hade en del ärenden att utföra och ville lämna min ryggsäck i hotellets reception.

Jo, det gick bra men om jag gick med i deras kundklubb så kunde jag genast få tillgång till rummet och inte klockan 15 som annars är incheckningstid. Till på köpet på tolfte våning med utsikt över stora delar av stan. Gratis kvällstidning fick jag också.

Ok, tänkte jag och föll till föga, ännu ett medlemskap.

Och tur var det, ärendena tog en stor del av eftermiddagen. Jag besökte bl.a. två banker och det blev en långdragen historia. Det blev t.o.m. på övertid. Så nu vet jag vad de gör i banken efter tre. Den ena bankfröken blev alldeles förtvivlad och sa det här går inte men jag satt lugnt kvar tills det hela var i hamn. Jag blev nöjd och hon en erfarenhet rikare.

Färden över Kvarken var annars rena sömnpillret även om en ganska bra orkester i baren gjorde sitt bästa. Troligen locals från Österbotten av språket att döma. Men de hade svårt att få igång klientelet på däck åtta.

Ikväll blir det däremot livat och svängigt. Halv sju börjar Allspel, inledningen på Umefolk. Jag kommer att söka mig dit i god tid för att få en bra position. Orkar jag kommer det att bli sent men tyvärr blev det ingen tupplur denna dag så vi får se om gubben hänger med.

Här finns ett smakprov på Spotify av vad som bjuds på Umefolk denna gång. Listan börjar med Spöket i köket och jag har som mål att se dem någon gång efter midnatt. Sist i listan finns MäSä-duo från Syd-Österbotten. De har jag sett en gång tidigare. Fast detta är bara en liten del av vad som bjuds –  Tjohej, nu kör vi….

Umefolk 2018 – Spellista på Spotify

Umefolk 

Inte en själ på bryggan men det gick bra ändå. Kanske de lät färjan gå i samma isränna som de körde upp igår kväll?

Nähä, i bollhavet fick jag inte vara fast det var nytt och fint. Ser mest ut som de djupfrysta grönsaker jag brukar köpa. Majs, paprika och ärtor.

Fler än en fela som spela

Jag återvänder ännu något till Jokkmokk eftersom jag där gjorde en liten inspelning med de skönspelande damer som utgjorde trion ”Norr om Stockholm”. De spelade så vackert fiol och berättade mellan låtarna om musiken och ursprunget.

Tyvärr köpte jag inte deras CD som de ödmjukt saluförde. Jag brukar annars rätt ofta köpa en CD de gånger jag besöker en konsert eller ett framträdande. Som ett minne och som stöd för de grupper och musikanter som inte har ett fett skivbolag i ryggen. Ibland signerad. Denna gång drabbades jag av plötslig blyghet.

Dock har jag på känn att de också kommer att spela på Umefolk och då finns det kanske chans att bättra mig i fråga om framåtanda.

Videon laddade jag idag upp på YouTube och finns till uppspelning i detta inlägg. Så att ni något får bekanta er med musiken och spelglädjen. Jag frågade dessutom om lov och det fick jag via deras Facebook-sida så allt borde vara i ordning. Det är ju deras musik.

För den som vill lyssna mera på deras musik så finns de också på Soundcloud med några låtar. Håll till godo!


Norr om Stockholm på Facebook

Norr om Stockholm på Soundcloud