Wargh goes to Bach

Så har jag åter varit på musikalisk upplevelse. En musik ganska annorlunda än Amelie goes to Belgrad. Istället blev de orgelmusik av Bach och ett par intressanta improvisationer. Markus Wargh lät ikväll söndag stora orgeln i Korsholms kyrka gå varm.

Markus Wargh är inte vem som helst utan en celebritet inom orgelmusik i Norden men han har också turnerat runt om i Europa och USA. Till vardags är han domkyrkoorganist i Luleå domkyrka. Född i Jakobstad.

Jag är en stor beundrare av hans muskaliska tolkningar och jag har tidigare sett och hört honom live i Pedersöre kyrka. År 2011 var det visst tillsammans med Janne Schaffer.

Kvällens konsert bestod till stor del av verk av Bach och följaktligen hette evenemanget ”Wargh möter Bach”. Det gjorde han verkligen och jag uppfylldes av det mäktiga spel som Wargh presterade.

På en storskärm framme vid altaret i kyrkan kunde vi följa hur han hanterade detta stora instrument uppe på orgelläktaren; om man nu kan kalla en orgel för instrument. – Det låter så simpelt. – Han spelade med hela kroppen och både händer och fötter for över orgelns klaviaturer likt ystra kalvar vid kosläppet på våren. Att han kan hålla reda på allt och till på köpet utan noter! En stor kyrkoorgel är inte direkt någon liten blockflöjt.

Bäst tyckte jag om improvisationerna till psalmen ”I denna ljuva sommartid” och temat till ”Pirates of the Caribbean”. Så lekfullt och så kraftfullt. Sister Jane och svåger fanns också med i kyrkbänken och jag tänkte på vår stormiga färd över Kvarken för tre veckor sedan. Hade jag då spelat in en video när det blåste som mest och de största vågorna rullade in mot Bounty hade jag lätt kunnat göra en dramatisk video med den musik som Markus Wargh ikväll spelade som improvisation till ”Pirates of the Caribbean”. Tyvärr spelade jag inte in vare sig det ena eller det andra. Det kom jag att tänka på först efteråt.

En fin kväll i Korsholms kyrka tillsammans med musikintresserade vänner!

Nedan finns ett par länkar till annat jag skrivit om Markus Wargh, bl.a. en dröm där jag själv spelade orgel. Den var rätt kul. Drömnen hade jag helt glömt bort men på bloggen finns den. Det fina med bloggen är att jag kan gå tillbaka och minnas händelser och upplevelser jag varit med om. Om det så är musik, människor jag mötte, naturupplevelser eller en dröm.

Vad nästa musikaliska äventyr blir vet jag inte men det kan bli nästan vad som helst. Musikalisk allätare som jag är.


Markus Wargh – Wikipedia

Janne och en Wargh i kyrkan – 2011

Drömmar – 2016

Så här låter Markus Wargs version  av Finlandia.

Några bilder från Korsholm kyrka tagna med mobilkameran

Storskärmen framme vid altaret. Alla rymdes inte på läktaren. Markus Wargh måste både höras och ses!

Kvällens ”instrument”

Annonser

Lakritslimpa och en himla massa broschyrer

Idag besökte jag Stormässan i Botniahallen i den fortfarande självständiga kommunen Korsholm. Mycket närliggande till provinshuvudstaden Vasa och därmed ett hett, åtrått byte.

Stormässan, ett årligt återkommande evenemang där landskapets företag och organisationer visar upp sig och uppmuntrar till ökad aktivetet och mera köp. Även utbölingar förekommer där och ville då locka till besök både i Norrland och i övriga Finland.

Av ren snålhet parkerade jag Bettan vid Prisma – jag skulle ändå handla lite där – och åkte gratis buss därifrån till Botniahallen. Sparade därmed tre europenningar i parkeringsavgift. Ekonomiskt lagd för dagen kom jag också ihåg att presentera mig som pensionär vid biljettdisken och sparade därmed ytterligare två penningar.

Hallen var redan full av folk och jag dök rakt ned i första bästa rad av stånd som fanns vid ena hörnet; resehörnet. Där fanns en mängd förhoppningsfulla aktörer som hoppades på att just deras resa och deras trakt skulle locka till anmälan och besök. Flera städer och landskap i Finland bjöd på underbara uppleveser och mycket sämre var inte Norrland som lockade med hisnande natur, kultur och nöjen. Jag samlade broschyrer i mängd eftersom den främsta orsaken till mitt besök på Stormässan var just att hitta lämpliga resmål inför sommaren.

Mitt bland rese- och turiststånden fanns en limpbagare från Onnenkoski norr om Björneborg. Det bjöds på smakprov av både skärgårdslimpa och något så märkligt som lakritslimpa. Jag föll för lakritslimpan med sin söta och pikanta smak. Lite annorlunda. Jag köpte med mig hem en limpa och just ikväll har jag tre gånger gjort mig en smörgås av lakritslimpan med olika pålägg. Bäst med en ost med skarp smak. Kanske en sillasmörgås också skulle passa till detta bröd?

Böcker var jag också på jakt efter men där blev jag grundligt besviken.  Bara ett stånd med enbart finska böcker fanns samt Finlands svenska hembygdsförbund som sålde böcker. Där hittade jag dock ett fynd: ”Österbottniska seder och olater” av Fredrik Krus. De tre avdelningarna i den boken borgar för läsupplevelse: Frieriet, Superiet och Våldet. – Jodå, det var bättre förr!

Jag spankulerade vidare och såg både nyttigt och onyttigt. Stannade till vid Vasabladets monter där de bjöd på diskussioner och intervjuer. Vargen, ack den vargen, var åter på tapeten. Likaså KAJ som intervjuades om sin kommande musikal ”Gambämark” som har premiär till hösten på Wasa Teater. Biljetter släpptes idag och redan på de fyra första timmarna såldes 6 500 biljetter av 16 000 möjliga. Inte dåligt må jag säga!

Några bekanta träffade jag också, bl.a. en gammal lumparkompis som i alla dessa år försörjt sig som försäljare av symaskiner. Egenföretagare.

I ena hörnet av hallen höll Team Rynkeby God Morgon Vasa till. Konstigt namn, men gångbart när man vant sig. Hur som helst så kommer de att i sommar cykla från Vasa till Paris och samtidigt samla in pengar till sjuka barn. Jag har tre bekanta som ingår i detta team och det blir spännande att följa deras väg, träningen, insamlandet av pengar och själva loppet som kommer att kunna följas live på nätet. Åtminstone vissa bitar om jag förstått rätt?

En hel del hann jag se och med påsen fulla av broschyrer, förslag och en limpa återvände jag med bussen till Prisma.

Nu sitter jag här ikväll och tittar på förslag vart jag skall åka i sommar. Blir det Höga Kusten, Holmön eller Hailuoto utanför Uleåborg. Skall jag se KAJ till hösten, besöka fyren Tankar eller Nanoq?  Mina tankar vandrar.

Stora maskiner fanns på plats. (Logset)

Hmm, en bil som skulle passa mig när jag hämtar posten?

Krigarna, Österbottens regemente, samlar sig inför dagens framträdande.

Här cyklas det redan för fulla muggar. Team Rynkeby Vasa.

Ej heller att missa utsidan! Där fanns de mera högljudda och stora maskinerna. (Bilderna tagna med mobilkameran)

Om jag bodde i Korsholm

Samtalsämnen, insändare och inlägg på Facebook saknas inte denna vinter i Östebotten.  Äntligen en riktig vinter, vargars och skarvars vara eller inte vara, kommunsammanslagning mellan Korsholm och Vasa skapar talrika insändare i Bladet, Kap Verde-flyget som spottade eld ur ena motorn bekymrar folk och gratis preventivmedel till ungdomar upprör känslorna för att inte tala om snöröjningen på vägarna som fått ta emot mycket kritik.

Jag yttrar mig denna gång om kommunsammanslagningen mellan Korsholm och Vasa som oförtrutet traskar på i lokalpolitiken nära provinshuvudstaden. Även om jag inte bor i någon av dessa kommuner. Jag yttrar mig eftersom frågan har större betydelse än bara en affär mellan två kommuner.

En sak som talar för sammanslagning av kommunen Korsholm och staden Vasa är det geografiska läget och att Smedsby i praktiken idag är en stadsdel i Vasa. Även Kvevlax kan i det närmaste betraktas som en förort till Vasa. På en kvart är kvevlaxbon med bil inne vid Salutorget i Vasa.

Två saker talar emot: centraliseringen och språkfrågan.

Vi har idag en kraftig rörelse mot ett allt mera centraliserat samhälle. Inte bara i Finland utan i hela världen. I Finland talas det om att regionpolitiken i framtiden kommer att beröra de 20 största städerna. Resten då, är det bara s.k. skräpytor? Vi som bor i byar och glesbygd, är vi dömda att försvinna för att ersättas av storjordbruk – där sådant är möjligt–, storskaligt skogsbruk och välbehövliga rekreationsområden för den på natur svältfödda stadsbon? Allt i ekonomins och effektivitetens namn.

Jag anser inte att det är en bra utveckling. Hela Finland skall leva, inte bara storstäderna och resten av städerna som inbördes kämpar om utrymme och status.

Just detta med inbördes kamp mellan städerna är ett av huvudargumenten för fusionsivrarna. Det gäller att Vasa kan hävda sig mot konkurrenten Seinäjoki; på ett sätt kan jag förstå dem. Framtiden hotar att slå samman landskapen Österbotten och Syd-Österbotten och vilken blir då provinshuvudstad? Vilken av dessa städer gynnas mest av centralmakterna riksdag och regering? För det är där som makten finns, hos våra riksdagsmän och -kvinnor som lovar runt, håller tunt och har en vidunderlig förmåga att slingra som en mask på metkroken när de krävs på svar, ja eller nej. Oftast blir det ett nja och sedan röstar de emot en levande landsbygd!

Vi skall inte för ett ögonblick inbilla oss att byarna i periferin i storkommunen Vasa får mycket att säga till om. Efter en övergångsperiod på tre år är allt glömt och majoriteten styr och ställer. Allt i demokratins namn.

En sak som jag observerat ibland är hur lite ungdomen i Vasa känner till den omkringliggande landsbygden. Inte sällan får jag frågan från någon ung försäljare i Vasa: Oxkangar, var finns det? Har aldrig hört talas om! – Och dessa ovetande kommer i framtiden att rösta fram politiker som gynnar deras intressen.

Jag tror helt enkelt att stadsbor och deras politiker inte känner till landsbygdens behov eller nämnvärt bryr sig därom. Det talar emot en samgång mellan Korsholm och Vasa.

Något minst lika viktigt är språkfrågan och svenskans överlevnad i Finland. Vi har idag inte en enda kommun på fastlandet som är helt svenskspråkig. Alla finlandssvenska kommuner är därmed tvåspråkiga och varför skall vi då överhuvudtaget ha svenska som förvaltningsspråk i kommunerna? Kostar bara pengar samt är krångligt och tidsödande. Så kan politiker och tjänstemän resonera i framtidens Vasa. Korsholm har idag en 70-prosentig majoritet för svenskan, något som kommer att bytas ut mot en 30-prosentig minoritet. Och som vi vet så bestämmer majoriteten.

Inte för att jag vet men jag kan gott tänka mig att redan idag är det finska som till största delen talas i korridorerna hos förvaltningen i Vasa. Det ändras knappast ifall Korsholm kommer att införlivas med Vasa.

Vi har idag en bekymmersam situation för svenska språket i Finland och inte blir den bättre genom att allt större enheter av olika slag skapas där svenska språket riskerar att försvinna i surret. Enda sättet att värna svenskan är att det finns enheter, inklusive kommuner, där svenskan har en klar majoritet. Genom en samgång mellan Korsholm och Vasa kommer ytterligare en kommun som har svenska som majoritetsspråk att försvinna.

Som om detta inte vore nog; igår läste jag i Vasabladet en artikel med rubriken ”Lanskapen kan svälja kommunerna”. Där framgår med tydlighet det hot som landsskapsreformen utgör för kommunerna. Landskapen kommer att ta över hälften av kommunernas budget och vad blir då kvar, lokalt och regionalt? Speciellt som landskapen inte har beskattningsrätt utan är hänvisad till de vindar som för tillfället blåser i granitborgen. Och de kan minsann vara turbulenta.

Landskapen är också för många, påstås det. Det kan betyda att lilla Östebotten i framtiden slås samman med Södra Österbotten och då har vi kustsvenskar inte mycket att säga till om i så viktiga frågor som sjuk- och åldringsvård.

Skulle jag få delta i en folkomröstning i Korsholm skulle jag rösta nej därför att jag är emot en allt större koncentration i samhället och för att värna svenska språket. Jag tror inte de ekonomiska vinsterna med en samgång är stora utan det handlar mera om städernas kamp i Finland. Tyvärr.

Om det sedan blir en folkomröstning är en annan sak. De politiker som är för en samgång med Vasa är uppenbarligen rädda för att förlora i en sådan omröstning och därför bör den inte genomföras och absolut inte vara tvingande. Jag anser däremot att en så stor och i det närmaste livsavgörande fråga som ens hemkommuns existens är just en sådan fråga som borde avgöras i en folkomröstning. – Om man sedan röstar bu eller bä är upp till var och en.

 

 

Gratis preventivmedel till ungdomar?

Fördelen med en lokaltidning är att man genom insändare får inblick i tankegångar och åsikter bland de i provinsen boende. Ibland arga sådana, ibland rena personangrepp. Ibland berömmande men mest kritiserande. Min lokala tidning är Vasabladet. Samgången mellan Korsholm och Vasa är en sådan följetong, gratis preventivmedel till ungdomar en annan.

Jag tar mig an den sistnämnda, den om gratis preventivmedel för ungdomar. Expert som jag är, hö, hö.

Bakgrunden är att kommuner överväger att ge gratis preventivmedel till så unga som 13-åringar med motiveringen att antalet oönskade graviditeter minskar och spridning av könssjukdomar förhindras. I Helsingfors har det tagits beslut om gratis preventivmedel för kvinnor under 25 år och i Korsholm har Svensk Ungdom lämnat in en liknande motion.

Själva sakfrågan är en sak, är det en god idé att ge unga personer gratis preventivmedel? Den andra frågeställningen i debatten är om Mårten Streng, den som skrev första insändaren (8.2), är en svavelpredikant.

Streng fick svar på tal den 10 februari och kallades då svavelpredikant i rubriken på insändaren, ”Lyssna inte på svavelpredikanten!”. I samma insändare finns en definition på svavelpredikant som tydligen redaktionen infört.  ”Svavelpredikant som på ett skrämmande sätt predikar om helvetets fasor”. Hämtat ur Nationalencyklopedin.

Jag gjorde själv en sökning på Google och fann följande: Predikant som i starka ordalag predikar om helvetets fasor.

Efter genomläsning av Strengs insändare kunde jag inte finna belägg för att han är en svavelpredikant därför att han inte vid något tillfälle i insändaren nämnde helvetet eller andra fasor som straff för människans synder, inklusive förbjuden sexuell aktivitet enligt kristna läran. Att han däremot har en konservativ livssyn och en sträng kristen syn på detta med sexualitet är det ingen tvekan om. Bl.a. talar han om Guds väg och att bevara hjärtat och samvetet rent men mera än så blir det inte. Därmed kan vi ta bort ordet svavel från hans titel.

Däremot trampar han snett några gånger i sitt skriveri. Han insinuerar att gratis preventivmedel för unga skulle i det närmaste bli en inkörsport för tidig sexuell debut. Nästan så att ungdomar föses fram till detta fördärv.

Så tror jag inte det är. I alla tider, även när jag var ung och långt tillbaka i historien, har det funnits ungdomar som i tidiga tonåren provat på detta med sexuell debut. Vissa är brådmogna, de flesta väntar till övre tonåren och många väntar ännu längre.

Jag tror helt enkelt inte att ungdomar i åldern 13-15 triggas till tidig sexuell debut därför att preventivmedel är gratis utan att det är andra faktorer som spelar in, inte minst grupptryck. Därför är det viktigt att ungdomar har en bra och öppen relation till sina föräldrar och att de kan tala om detta på ett tryggt och bekvämt sätt. Även skolhälsovården har ett viktigt budskap att förmedla, att det inte är något onormalt och skamligt att vänta med sin sexdebut några år. Och, om det händer, att de inte skuldbeläggs utan ser till att de har kunskap om sex, relationer och preventivmedel. Det, tror jag är det viktiga.

Att preventivmedel kan kosta en del, speciellt för flickor, är ett faktum. Kan man bara undvika oönskade graviditeter och könssjukdomar är det värt att ha gratis preventivmedel även för tidiga tonåringar. Vi kommer ändå inte att nämnvärt kunna påverka de som har tidig sexdebut. Så har det varit i alla tider och då gäller det att göra det bästa av saken.

60 000 euro per år sägs det kosta i Korsholm men kan det bara förhindra en eller två oönskade graviditeter har det betalt sin kostnad skulle jag tro, för att inte tala om det den vånda det innebär för de unga tu. Ungefär som när det talas om att gratis dela ut broddar till äldre personer och på så sätt förhindra benbrott vid fall.

För Streng och andra insändarskribenter med en rigorös syn på detta med sexualitet kan förslaget vara provokativt och det må vara deras ensak. Vad jag däremot inte gillar är att det bland insändarna finns uppmaning till censur och att det insinueras att gratis preventivmedel för unga på något sätt skulle legitimera att vuxna sexuellt utnyttjar barn under 15 år. Detta är det verkligen inte fråga om. Slikt skriveri blir en svartmålning och tolkning som skjuter bra mycket över målet. Sådant bidrar inte till en konstruktiv debatt, ej heller att kalla varandra vid kränkande tillmälen. Där får båda sidor ta sig en funderare.

Jag tror debatten om detta, för ungdomar i tidiga tonåren, i de flesta fall är en storm i ett vattenglas. Vasabladet kunde gärna ha en artikel där högstadieelever får fundera kring detta och ge sina svar. Det tror jag ungdomarna är kapabla till.


Sex i tonåren 

Förbjuden frukt eller något nyttigt och naturligt?

Fotofestival

Dagen har tillbringats i Smedsby/Korsholm. Fotofestival som anordnats av föreningen Knäppisarna och Korsholms Vuxeninstitut. Föreläsningar och bildvisningar.

Det stora dragplåstret var Orsolya Haarberg som berättade om och visade bilder från Island och Sápmi. Även de österbottniska presentationerna var av hög klass med Johan Geisor i spetsen som med humor berättade om sina svart/vita bilder med begynnelse i sin barndom och med motiv från skogarna kring Vasa. Även Camilla Noresson från Malmö gjorde succé med sina skånska naturbilder.

Vid sådana tillfällen får man insikt i hur lite man kan i fotograferandets ädla konst men också värdefull inspiration. Jag föredrar att ta vara på det sista. Varför inte presentera bilder i svart/vitt? Eller visa detaljer som ingen annan sett eller förstått?

Jag kände inte många personer som deltog. Någon fotograf jag pratat med tidigare samt ett fotopar som var på hemväg efter en husbilstur i Norge. Vid min sida satt en dam med ursprung i Helsingborg som nu bott många år i södra Österbotten och som spelat klarinett i hela sitt liv. Inte dåligt det plus att hon gillade att fotografera. Det gjorde de flesta i salen skulle jag tro. En fin lördag vill jag påstå!

Inga toppfoton från dagens session men här ett från Björkliden i Norrbotten.

Silverfallet i Björkliden

Jag gack mig över älva

Mitt föregående inlägg handlade till en del om att kommunicera och att ta kontakt.

På väg ned i hissen på förmiddagen delades åter detta färdmedel med en kvinna.  Denna gång inget flygfä, höll jag på att skriva, usch så jag associerar, utan hon bar en fiollåda. En spelkvinna kunde jag tänka mig och frågade också om hon skulle spela på Umefolk. Hon riktigt sken upp och jovisst det skulle hon göra senare på eftermiddagen. Hon spelade i en grupp som kallade sig det ovanliga ”Gunbrittådom”; en massa tanter, förklarade hon.

Men jag är inte ensam om att spontant ta kontakt med folk. Nere vid älven mötte jag en äldre herre, också han utrustad med kamera. Just när jag skulle passera högg han tag i mig, inte bokstavligen, men med orden: Är det inte konstigt att han fått bygga det där schabraket mitt bland alla fina gamla trähus?

Jag stannade till och nu utspann sig en god stunds samtal. Han var förtretad över att en av stadens stora byggherrar, han som byggt både Väven och köpcentret Utopia, fått tillstånd att bygga en modern låda nere vid älvstranden bland gamla trähus i annan stil. Han gillade inte heller Väven och alla höghus som tornar upp i staden. Färjetrafiken över Kvarken kom på tal och han hade till och med åkte en av de första färjorna över pölen, en av Korsholms-båtarna, en utflykt som skolpojke som fortsatte till Gamla Karleby, som han sade.  Inte ofta man nu för tiden hör det namnet på staden. Han hade också intresse för foto och kunde ett och annat om både Photoshop och Lightroom, bildredigeringsprogrammen. – Lika hastigt som han påbörjade samtalet avslutade han och gick sin väg.

Isen låg över älven och varför inte, en promenad över älven kunde väl vara lika bra som ett strövtåg på gågatan. Några andra gick också över älven till Teg. En ung man lekte med sin hund, några ungdomar tog fotografier mitt ute på älven, ett par barnfamiljer strävade över isen med sina småttingar. Själv fick jag några bilder av centrum ur annan vinkel.

Snart är all is borta och då svallar åter Norrlands vatten åter fritt genom Björkarnas stad.

2016-02-27 Umeå 013-1
Vad tycks? Det kunde ha varit värre men visst kunde fasadmaterialet varit annat och kanske en annan färg.
2016-02-27 Umeå 018mod
Titta vilken bild jag fick!
2016-02-27 Umeå 019-1
Vem är M + M? Jag hoppas de får en fin framtid i Umeå.