Som sagt, jag såg inte hela spelningen med Fastpoholmen utan gick till tältet redan vid halv-ett-tiden. Således missade jag också Polskedansen 01.30 som var den absolut sista programpunkten för årets Urkult.

Jag somnade rätt snart, vaknade vid fyra-tiden, låg och lyssnade på folk som återvände från festplasten, fotsteg i natten, skratt, ett och annat skrik och tjo, högljudda diskussioner i ett tält i närheten som så småningom avtog.

När klockan blev halv sex beslöt jag att gå till servicebyggnaden i ett ärende. När jag närmade mig festplatsen hörde jag svagt fiolspel i den fina morgonen. Solen var på väg upp och ljuset silade in mellan trädstammarna, det var alldeles stilla, nästan inga människor ute, de flesta sov. Musiken ledde mig till festplatsens öppna port och någonstans inne på området vibrerade toner från fiol och något blåsinstrument. Danslogen! Där höll ännu ett antal människor på med dans till toner från några spelmän. Jag fick se det sista av Polskedansen och det var vackert, en värdig avslutning! Det var som om Urkult stilla somnade in i ”en sista vals” för att åter väckas till liv om ett år med nya krafter, ny musik, nya människor. Se videon längst ned!

Vid ena dörren stod Andreas, en ny bekantskap. Han förklarade att detta är svensk folkmusik när den är som bäst. –”Du skulle va´ med på stämman i Ransäter. Där håller de på till sju åtta på morgonen, dricker en kvarting och spelar klockrent!” Jag tror honom, musiken och dansen i den tidiga morgonen var något helt annat än fylla och skrål, den var stämningsfull.

Som ett sista farväl tog vi i hand med ett: ”vi ses nästa år!”; något så självklart att jag en stund senare blev häpen när jag tänkte på det.

Så här såg tältplasterna ut efter att vi åkt. Inte ett fjun av skräp kvar.

Samling vid elden.

En skvätt vin i glaset på soptunnan vi insläppet till Urkult. En av de sista bilderna jag tog av Urkult 2014, söndagsmorgon i ottan. Festen är över.

Mitt föregående inlägg handlade om bilderna från senaste Urkult. Den gode Erik Forsling, som ibland kommentarerar, fann en favoritbild vilket gladde mig, något som han sedan modifierade. Även ovannämnda Sister Jane hittade en bild att hänga på väggen från samma fotoalbum på Flickr.

Att jag sedan blev kontaktad om rättigheter att använda en av bilderna var nytt för mig. Ibland har jag hittat mina bilder lite här och där på nätet; där jag inte planterat dem men denna gång var det en seriös begäran att få använda en mina bilder. Jodå, det gick bra för sig och ersättning fick jag också. Bilden var kanske inte så märkvärdig men ändå. Det känns som en sporre att ha fått betalt för en bild och att sedan gå vidare och hitta andra motiv, andra bilder att fånga på minneskortet. Kanske någon gillar en bild eller två i framtiden? Mest handlar det dock om att jag själv tycker om bilden.

Lite reklam för evenemanget som kommer att använda min bild i ett collage på sina affischer får jag väl få göra? Norrländsk Passion är ett teaterprojekt som omfattas av 5 teatrar från Norrland och som kommer att ha premiär i Umeå 3 maj 2014. Visst är jag sugen på att uppleva detta? Jooo! Färjan över Kvarken blir min väg.

Är man uppväxt i byn så är man

Postat i:Tankar Tagged: bild, copyright, Norrländsk passion, rättigheter, sömn, Umeå, Urkult ]]> https://villniles.com/2013/11/01/jag-bloggar-alltsa-lever-jag/feed/ 5 persperception umeå23 https://villniles.com/2013/09/23/reserven-kom-till-anvandning/ https://villniles.com/2013/09/23/reserven-kom-till-anvandning/#comments Mon, 23 Sep 2013 19:17:33 +0000 http://villniles.wordpress.com/?p=6281 ]]> I gårkväll gick jag till sängs i kristlig tid, åtminstone före halv tolv på kvällen, men väcktes vid 1-tiden av elavbrott. Hur kan man vakna av strömavbrott? Jo, när elen gjorde försök att komma tillbaka tändes stora dataskärmen och en annan apparat pep, vilken vet jag inte. När detta upprepas ett antal gånger vaknar man till ur även den skönaste sömn. Jag har annars ganska lätt för att vakna. Så höll det på en god stund innan det blev tyst och fortsatt strömlöst.

Jag sov vidare till halv fem när telefonen pep. Fortfarande utan el så det blev till att tända ljus och så mycket vatten fanns i kranen att jag kunde tvätta tänderna. Jag började göra mackor och förberedde mig så gott det gick i halvmörkret. Det var då jag kom på att jag hade ju batteriet som jag köpte i somras när jag campade på Urkult. Raskt kopplade jag upp det via konverter och fick ström både till en lampa och till datorn så jag kunde läsa dagens tidningar. Däremot vet jag inte om det skulle ha räckt till att ansluta vattenkokaren. Det är ju någon tid sedan jag laddade batteriet senast. Kanske det inte var så dumt att elen var borta några timmar för då fick jag tillfälle att använda batteriet. Jag har för mig att det är bara bra använda batterier med jämna mellanrum så att de hålls i god kondition. Jag hade också några flaskor vatten sedan i somras så det gick ingen nöd på mig.

Som tur var kom elen tillbaka vid femtiden och kylskåpet startade, skärmar blinkade till och det bekanta pipet hördes.  Ordningen var återställd och jag hann få mig en mugg rykande te innan jag for till Saltgruvan för dagens värv.

Det kan tyckas tidigt att stiga upp halv fem men jag vill ha gott om tid på morgonen. Jag är ingen sömntuta som ligger och drar mig i all evighet utan raskt upp ur bingen när klockan ringer.

Här är räddaren i nöden med konverter som ger elektricitet och ljus i mörka stunder.

Postat i:Livet på landet Tagged: batteri, el, elavbrott, frukost, sömn, sömntuta, störmavbrott ]]> https://villniles.com/2013/09/23/reserven-kom-till-anvandning/feed/ 0 persperception 001 https://villniles.com/2013/08/15/knackningar/ https://villniles.com/2013/08/15/knackningar/#comments Thu, 15 Aug 2013 20:09:34 +0000 http://villniles.wordpress.com/?p=6039 ]]> Det gick bra ändå, senaste natt. Efter att jag postat mitt förra blogginlägg stannade jag uppe till en stund över midnatt. Trots att jag sovit så mycket på kvällen hade jag ingen svårighet att somna in på nytt. Någon gång mitt i natten vakande jag upp, eller drömde jag bara, av att någon knackade hårt på en fönsterruta i stugan. Jag låg och dåsade några minuter och väntade på nästa knackning men inget mer hände utan vinden ruskade lite i knutarna. Kanske jag bara drömde eller så var det någon fågel som flög in rutan. Sådant händer ibland men knackningarna var så tydliga så det kunde lika gärna ha varit det.

Upptäckte ikväll en video på Tuben som visade det minitåg (på skenor) som körde omkring på Urkult festivalområdet och på Näsåkers camping. Loket tutade och folk höll ut händerna och så skulle det ges high-five i förbifarten. Säkert kul för barnen men jag hörde att det var lång kö för att få åka.

Det visade sig vara en av mina tältgrannar som gjort videon, familjen med den lilla gossen. De från Järna. Jag frågade aldrig vad de hette men det vet jag nu. Jag talade med en hel del folk men kom mig inte för att fråga vad de hette. Det var liksom inte så viktigt då. Jag föreställer mig att om vi träffas nästa år så fortsätter samtalen som om ingen tid förflutit.

Själv har jag också spelat in en del videos. Någon gång i höst, eller kanske vid juletid kommer jag att sätta mig ned och tota ihop en film. Då får ni se Urkult från min horisont. Det känns bättre att göra det då istället för nu. Då får man större spridning på upplevelserna och man får en kick och börjar se fram emot nästa sommar och nästa Urkult. Men först de sista två veckorna av denna sommar och hela hösten. Än kan mycket roligt inträffa på detta år och höstens prakt i naturen knackar snart på dörren.

Kanske bäst att i förebyggande syfte ta ett glas Älgörtsdricka som jag köpte på Urkult. Denna saft har nämligen samma läkande effekt som aspirin eftersom den innehåller salicylsyra.

Musiken jag lyssnade till var Algots som jag köpte på CD när jag besökte Urkult. Under spelningen där uppmanade de publiken att filma en låt och sedan skicka in den till dem, vilket jag gjorde ikväll innan stora sömnen inföll. Naturligtvis måste jag byta batteri just under den inspelningen vilket gjorde att jag inte fick med hela låten på filmen. Förargligt men sant. De kommer senare att göra en mix av de filmer som skickas in till dem och då får vi se vad resultatet blir.

Jag har haft med en av deras videor på Tuben tidigare på bloggen men här kommer en till. I mail till dem passade jag på att framföra önskemål om spelningar även i republiken. Kaustbyfestivalen skulle passa bra men även Jakobs dagar tipsade jag om. Vekligt livfull och uppiggande musik. Hur det sedan kom sig att jag somnade halvvägs in i deras CD ikväll är en gåta. Kanske det var någon vaggvisa de spelade?

Den i mitten om jag får göra reklam? Flaskan är snart slut så jag får kanske göra egen dricka nästa sommar för jag har nämligen Älgört eller Älggräs som den också kallas alldeles nära min stuga.

Men hösten är ofrånkomligt här och de första gula löven skymtar i buskverket. Då passar det väl bra att byta bild i min header högst uppe på sidan? Jag tror att jag haft något liknande innan men låt gå.

Idag gjordes besök på Saltgruvans huvudkontor och jag kunde då glädja mina finskspråkiga kollegor med ett nytt ord på svenska som de förundrades över, nämligen ordet Tupplur, som tydligen inte finns på finska. I alla fall uppbringades inte någon bra översättning. Själv förklarade jag att jag nästan varje dag tar en 10-15 minuters tupplur efter lunchen och de förvånades över hur det var möjligt. Kan jag bara somna så där på kommando? Jo, tydligen. Jag sluter ögonen och räknar till fem så är jag borta från denna värld.

Det är snart dags att tänka på en något längre sömn än bara en tupplur. Klockan vet åtminstone att gå och sena kvällen närmar sig. Jag borde gå och lägga sig i kristlig tid denna kväll för att orka med morgondagens okända äventyr när det ordnas Trivseldag på jobbet. Få se vad det innebär?

Glas, vas eller ljuslykta? Jag kan tänka mig dem som vackra ljuslyktor i höstmörkret.