När minnet sviker och Brunte väsnas

Hotellfrukosten är nyss avklarad och efter en natts god sömn är jag vid god vigör. Snart fortsätter jag resan till Urkult, paradiset jag längtat efter ett helt år. Även om det utlovas ostadigt väder så hoppas jag att det inte blir alltför blött utan att det som tidigare år blir en bra festival. Min femte!

Jag kom iväg igår med Wasa Express över Kvarken. Färjan var i det närmaste fullsatt och det mest dramatiska som hände var att jag tog en stor portion köttbullar med mos. Så goda köttbullar de har på Expressen!

Eller? Vad sägs om att jag stängde ned mobiltelefonen och sedan kom jag inte ihåg PIN-koden. Där kan man tala om dramatik när jag insåg, efter att jag för någon tid sedan ha bytt kod, inte kom in på telefonen. Så trist och tråkigt, speciellt som jag kommer att behöva telefonen på festivalen.

Väl framme på Elite Hotel i Örnsköldsvik, där jag övernattat, så letade jag i datorn efter något som kunde ge mig PIN-koden men icke sa Nicke. Inget jag antecknat, konstigt nog. Jag som brukar smågräla på folk som inte skriver upp och har ordning på sina lösenord och kontonamn.

Jag kom dock in på Telias hemsida där jag efter viss möda fick tag i min PUK-kod som går att använda efter att tre misslyckade försök gjorts med PIN-koden. Telias hemsida i Finland är för bedrövlig när det gäller svenskspråkig service! En del förstod jag, annat fick jag gissa mig till. Som jag slet mitt obefintliga hår! Via Facebook fick jag kontakt med sister Jane som kunde översätta och bekräfta det mesta jag grunnat på.

Vilken lättnad när jag äntligen kom in på mobilen och kunde återvända till de levandes skara.

Dock är inte alla bekymmer förbi. Brunte för väsen vid vissa hastigheter och svaga vibrationer kan också uppfattas. Vad är på gång? Jag misstänker att något hjullager håller på att ge upp. Nu hoppas jag bara att det håller till Näsåker och tillbaka hem så att jag inte blir ståendes i skogen med en haltande Brunte. Då kan mobilen bli oumbärlig, om den bara är on line.

Det chartrade Urkult-tåget från Stockholm har också haft problem och var bra många timmar försenat pga signalfel som enligt vissa källor förorsakats av blixtnedslag. Det är emellertid ett glatt gäng ombord så de håller förmodligen humöret uppe med dans och sång. Själv kan jag bara spela musik från min USB-pinne men det är inte dåligt det heller.

Nu kör jag så det ryker, förhoppningsvis inte från någon hjullager utan med humöret i topp och stor förväntan. Hur uppdateringar blir på bloggen vet jag inte trots att det borde finnas massor att rapportera. Jag tro inte jag hinner med bloggen så mycket utan får satsa min tid på annat. Vi får se hur det blir, vi tar det som det kommer!

Uppdaterat: vädret ser ut att bli bättre vart efter. Idag lovas mest sol och kring +20C.  🙂 Urkulttåget kom fram kl. 03  senaste natt vilket innebär 9 timmars försening. Puh! Själv hoppas jag att jag är framme om ca. 2 timmar.


Urkult

Igår kväll såg det ut så här från åttonde våningen på hotell Elite i Örnsköldsvik. Mulet och ruggiit. Idag torsdagsmorgon ser det betydligt bättre ut.

Det som var och det som komma skall

Håll andan, nu tar jag er med på en färd till paradiset på jorden, Urkult! Låter det kaxigt? Inte alls, kolla själv.

Vi befinner oss mitt i vintern med köldgrader och snö. Vad passar då bättre än en återblick på sommaren som var och mina bilder från Urkult? Jag har idag lagt upp en hel drös med bilder från världsmusik-festivalen i Näsåker i somras på Flickr. Länk finns nedan.

https://www.flickr.com/photos/8114206@N07/sets/72157649802121266/

Vill ni se bilderna i helskärm och slideshow klickar ni på denna knapp knapp uppe till höger när ni väl kommit in på bildsidan. För att gå ur helskärmsläget trycker ni på Esc-knappen uppe till vänster på tangentbordet. Lätt som en plätt även om Flickr inte är det lättaste bildvisningssiten på nätet att hantera.

Urkult kom på tal i söndags vid middagsbordet. Svåger från den Lyckliga staden konstaterade att sommaren är fullbokad med jobb. Så bra, i dessa tider. Själv ställde jag en försynt fråga: ”Då blir det väl knappast någon tid för Urkult denna sommar, vad jag kan förstå?” Till min stilla glädje svarade han med ett leende: ”Nå nej, så mycket jobb har vi inte.” Tillåt mig att tolka hans svar som att sister och svåger även denna sommar är inställda på att uppleva det bästa på hela sommaren, Urkult 2015. Lite bitna blev de allt.

urkult 2014 näsåker 115
Här ett smakprov på hur vackert det är i Näsåker. Nere till vänster syns lite av Naturcampingen vid stranden av Ångermanälven. Det finns dock flera andra campingplatser till förfogande.
urkult 2014 hoven droven 122
Hoven Droven gav järnet. Inga ledsamheter där.

 

Urkult, en början och en avslutning

Jag är åter kommen till verkligheten, trist eller inte, men så är det. Trött men nöjd och belåten. Igår kväll anlände jag till republiken med färjan där det pratades ovanligt mycket dialekt men många var det inte som jag kände. Kanske halvdussinet. De flesta hade varit på Noliamässan i Umeå.

Det blev inte mycket skrivet under själva Urkult beroende på att det var så varmt i tältet, besvärligt ställning att sitta i (jag tillämpar ju inte yoga som vissa andra gjorde på Urkult) och jag visste inte heller hur länge batterierna skulle räcka fast jag hade med mig en rejäl dos extra power. Jag tror att jag ändå hade igång laptopen i närmare 10 timmar och det räckte gott och väl.

Det blir ingen kronologisk berättelse utan jag låter upplevelsen smälta och så kommer det små glimtar  vart efter under någon tid. Jag vill än en gång upprepa att Urkult var något av det finast jag upplevt. Miljön, musiken, människorna, ja, hela konceptet som kungarikets vänligaste festival vid Nämforsen underbara natur.

Inledningen på festivalen kändes fin och  annorlunda. Jag fick ett litet programblad i handen och där nämndes Jeänoes eldceremoni nere vid Nämforsen. Jag trodde det var uppträdande med eldkonster och show och jag begav mig snabbt dit för tiden var knapp. Det var dock inga cirkuskonster utan en slags ceremoni med nästan religiös innebörd där förfäder, nulevande och efterkommande länkades samman. Traditionen med mångtusenåriga ceremonier vid älven förs vidare och jag blev del av detta när en slags ceremonimästare, eller vad man kan kallade honom, svepte rökelse runt alla de som satt i ring. Sedan blåste en kvinna vätska som hon drack ur en flaska åt alla väderstreck, unison sång framfördes och en av herrarna blåste i en lång lur. Brasan tändes och då fick den som ville kasta ett föremål i brasan och befria sig från sina bekymmer. Själv höll jag en tallkotte i handen men just då hade jag inte ens så stora bekymmer så det fick vara. Man får kalla det vad man vill men vissa av deltagarna verkade ta detta på stort allvar och eftersom tolerans är ett honnörsord på Urkult var det ingen som skrattade i smyg. Inte heller jag . Var och en blir salig på sitt vis. – Jeänoe, Moderälven,  är förresten det sydsamiska namnet på Ångermanälven.

Jag fick en ovanligt fin avslutning när jag begav mig från själv festplatsen till tältet den sista kvällen. Det var något symboliskt och kännetecknade för hela Urkult det som hände. En liten kille på kanske 3-4 år stod tillsammans med sina föräldrar vid sidan av vägen och just som jag passerade kom han fram till mig och ville slå en high-five-hälsning. Först förstod jag inte vad han menade men så fick jag en vink från föräldrarna  och då utbytte vi high-five och slog varandras handflator. Det var en handling som förklarar hela Urkult:  öppenheten, vänlighet, spontanitet, glädje, lek. Just så som människorna borde leva med varandra.

Nämfosen är mäktig och vacker och jag var dit ned tre gånger trots att det är rätt tungt att gå tillbaka upp till festplasten som ligger högt över älven. En dag var forsen avstängd mitt på dagen för då hade en man lyckat ta sig ut till en stenig ö mitt i forsen och sedan inte kunnat ta sig tillbaka. Räddningstjänsten stängde av det forsande vattnet och med en stege lyckades de sedan rädda honom tillbaka i frihet. Helt ofarligt var det inte för hällarna var hala och branta. En olycka hade snabbt kunnat ske. Slutet gott, allting gott.

En annan dag fick jag syn på Jonna och Michael som solbadade på stranden nedanför forsen. Michael utförde stenbalanser och på håll kunde jag se hans tålamod och skicklighet att placera stenarna på varandra och med enbart jordens gravitation fixera stenarna i de mest omöjliga ställningar, en konst som passade mycket bra i denna miljö med stenklippor, skummande vatten, virvlar, och med forsens kraftfulla sång i bakgrunden. I begynnelsen var forsen, sedan kom Urkult.

nämforsen 3
Ångermanälven nedanför forsen. Till vänster en av campingplatserna.
nämforsen 4 eldceremoni
Här utdelas rökelse av något slag innan elden tändes i mitten. Den unsiona sången var faktiskt vacker.
nämforsen
En del av forsen och badstranden nedanför. Några av de tusenåriga hällristningarna i förgrunden.
nämforsen 2 michael grab
Här har Michael lyckats få till det än en gång. Gör om det den som kan. I förgrunden några andra stenbalanser.

Rapport från Urkult

Det blir ingen lång rapport för det är varmt i tältet, som i bastun. Jag måste också spara ström så att jag kan surfa det mest nödvändiga under hela Urkult. Det ännu en hel dag kvar innan det blir uppbrott på söndagsmorgonen.

Urkult är så bra och underbart som jag trodde. Människorna är så vänliga och öppna, musiken är bra även om det är mycket som jag inte känner till, naturen helt fantastisk och vädret bästa möjliga. Sol och i morgon lovas + 26 grader. Sista natten var dock kall så det var tur att jag hade bra sovsäck.

Idag såg jag Crash Nomada som verkligen bjöd på ös och folket dansade som galna.  Eldnatten igår kväll var mycket fin och jag kom inte i säng förrän efter kl. 02.

Mycket finns det att berätta men jag får återkomma när jag kommit hem. Hoppas att jag minns det mesta då. Jag träffade också Jonna och hennes Michael mitt i natten. Jag trodde inte annars att jag skulle se dem för det finns då mycket folk här. Det var hennes röst som jag kände igen, annars hade jag nog missat dem.

Nu blir det en liten tupplur, om jag nu kan sova i det varma tältet. Sedan blir det lite vin innan jag återbeger mig till festivalområdet för ännu en, förhoppningsvis,  fin kväll.

dawda jobarteh
Dawda Jobarteh