Fjolårets avsked från Urkult betraktade jag som en unik engångshändelse, den gången när en liten gosse på kanske 3-4 år kom fram till mig i den sena natten när jag var på väg till tältet efter sista spelningen och ville slå en high-five. Finns att läsa om här, tredje stycket från slutet. Ett vackert avsked blev det också i år, något fint som jag kommer att minnas. Som sagt, jag såg inte hela spelningen med Fastpoholmen utan gick till tältet redan vid halv-ett-tiden. Således missade jag också Polskedansen 01.30 som var den absolut sista programpunkten för årets Urkult. Jag somnade rätt snart, vaknade vid fyra-tiden, låg och lyssnade på folk…