Tjugo år, vart for tiden?

För 20 år sedan, onsdagen den 18 november 1998, återvände jag till min hemby Oxkangar efter en mångårig session i kungariket Sverige. Jag kom vid ett-tiden på natten och parkerade mitt släp som innehöll hela mitt bohag från tiden i Malmö på gårdstunet av den gamla släktgården som jag köpte av mina kusiner samma år.

Det var inget litet lass och hade farbror polisen stannat mig hade jag högst troligt fått ställa släpet vid vägkanten för omlastning samt  fått saftiga böter.  Knappt att min Mazda 929 orkade dra släpet och jag körde på natten upp från Malmö till Stockholm. När vi lastade släpet på Segevång i Malmö så fyllde jag bara på mera luft i däcken när de syntes något platta. Ha, ha. Sist in skulle min cykel men för den fanns absolut ingen plats. En av mina vänner som hjälpte till fann på råd och skruvade sönder cykeln i dess beståndsdelar och fick på något sätt knökat in hela cykeln. – Cykelen heter det på skånska.

Själva gården var inte ny för mig, jag hade bott där det första året av mitt liv, men det har jag inget minne av.

Kort efter flytten började jag jobba på ett metallföretag med lagerjobb men jag trivdes inget vidare och på sista dagen av min provanställning sade jag upp mig. Sedan blev det Saltgruvan i nitton år.

Vart har tiden försvunnit? Knappt så jag fattar. Tjugo år har bara blåst förbi. Då, 1998 var jag fortfarande mitt i livet, idag är jag pensionär. Inte så dåligt det heller men tiden, vart försvinner den?

Ångrade jag att jag flyttade? Både ja och nej. Skulle jag idag stå inför beslutet skulle jag välja att stanna kvar i Sverige. Samtidigt har jag fått uppleva mycket positivt under åren i hembyn. Främst att jag fick vara till hjälp och stöd åt gamla mor när hon inte längre kunde bo hemma och sköta sig själv. Under de år hon bodde på åldringsvården i kommunen besökte jag henne varje dag. Få var de dagar jag inte kunde besöka henne. Sådant är värdefullt!

Jag skaffade mig också goda kunskaper inom data och IT genom utbildning och egna erfarenheter. Jag började skriva blogg år 2007 och 2012 upptäckte jag Urkult. Hade detta hänt om jag då stannat kvar i kungariket 1998? Knappast troligt. Därför ser jag också mycket positivt i flytten även om jag inte skulle jag göra den idag.

Många i min generation i byn emigrerade till Sverige på 1970-talet. De flesta stannade i Sverige, några har återvänt. Jag är en av dem. Dock vill jag säga: en gång emigrant, alltid emigrant! Under förutsättning att man inte vantrivdes och att tiden var åtminstone några år.

Idag kunde jag gott tänka mig att återvända till Malmö men helst bor jag på landsbygden i eget hus. Tänk att få öppna dörren på morgonen, ställa sig på bron och andas frisk luft och inte se en bil så långt ögat når, inte höra ett enda buller eller brus, bara vindens sus. Bettan i uthuset kurar tryggt och det är en tröst. Bilen behövs på landet.

Malmö är min stad men helst bor jag på landsbygden och både Österbotten och Norrland ligger mig varmt om hjärtat. Varför inte en fot på båda sidorna om Kvarken?

Samtidigt har mycket förändrats i Malmö. Kockums varv finns inte mera utan Västra Hamnen är nu ett område för välbärgade malmöbor. Flygbåtarna till Köpenhamn är borta och nu för tiden svischar man över till Köpenhamn per tåg. Och Limhamnsfärjan är ett avlägset minne blott.

Själv kan jag möta denna vy en februarimorgon.

Urkult-bilder 2018 på Flickr

Äntligen har jag valt bilder från Urkult i somras och laddat upp dem på min Flickr-sida där de som vanligt fått en egen katalog med det följdriktiga namnet Urkult 2018. Hela 196 bilder fick följa med till Flickr av de totalt 1238 bilder jag processat fram.

En del av bilderna har ni sett redan i denna blogg men jag de flesta borde ändå vara nya för er.

196 bilder tar en stund att titta om man gör det manuellt. Därför är det enklare att aktivera slidshow (den lilla knappen med en pil i uppe till höger). Villa man ha helskärm trycker man på F11-knappen på tangentbordet (windows). Vill man stanna slidshow en stund gör man det med mellanslagstangenten på tangentbordet. Startar igen med samma mellanslagstangent.

Som ni ser får ni lite instruktioner för att det inte skall bli alltför tradigt att titta på bilderna. På detta sätt blir det en tämligen rask genomgång av bilderna.

Det är sjätte året jag fotograferat på Urkult och naturligtvis kan en del bilder bli snarlika bilder från tidigare år. Det hjälps inte att en och annan bild blir nästan samma. Jag hoppas ändå att jag lyckas förmedla stämning och miljö något så när från årets Urkult.

Är det någon bild ni tycker särskilt om så berätta gärna i en kommentar! Eller något ni undrar över. Håll till godo!


Urkult 2018 – länk till min Flickr fotosida

För de som inte orkar gå in på min Flickr-sida så kommer här några bilder ändå

Detta är Pelle Molins stuga. Ganska många som campar just där.

Och här några skönspelande damer från Mittfolk.

Min video från Urkult 2018

Stunder och ögonblick fladdrar förbi. Vi minns något, ibland detaljerat men ofta något dunkelt och fragmentariskt. Som tur är har vi våra mobiler och kameror för att föreviga våra strapatser och våra solnedgångar, högtidligheter och grå vardag. OM vi gör det!

Och om vi gör det, förblir det kvar i ett minne som sedan slängs eller raderar vi regelbundet? Sorterar, ratar och går vidare medan det förgångna sjunker ihop till ett nano någonstans?  Utom räckhåll i detta livet.

Senaste Urkult tog jag en hel del bilder men gjorde också videoinspelningar. Dock betydligt färre än tidigare och oftast under en minut långa. Jag gjorde ett hopkok på knappa sju minuter som jag laddade upp på YouTube. Tror ni någon hittar videon där? Ganska få om man inte gör lite reklam. Eller har en omfattande vänskapskrets eller stort nätverk. Därför detta inlägg.

Mest handlar det om korta klipp från olika uppträdanden. Artister och grupper av olika slag men sista sekvensen visar polskedansen där många festivaldeltagare tog en svängom innan Urkult stängde för gott denna gång. Hasande runt på golvet i Danslogen i ett evigt snurregung tills tröttheten tog över och Urkult 2018 sjönk ihop till ett nano av minnen en tidig söndagsmorgon invid mångtusenåriga Nämforsen.

[youtube=https://youtu.be/zc7Eqp4UOSQ]

Gemenskap på Urkult

Sol och bad

Den bästa musiken jag lyssnade till

En av dagarna när jag gick på byn i Näsåker under Urkult mötte jag ett par med ett litet barn under ett år eller så. Pappan hade barnet uppsatt på nacken och höll fast det med ena handen så att det inte skulle trilla ned. Just när jag passerade dem fick barnet en plötslig uppkastning och lade hela spyan på fars huvud. Så det rann över hans huvud och ned längs öronen! Inte så trevligt för far, kan jag tänka, men en fotograf hade fått en pangbild. Dock bör man inte ta bilder av folk i utsatt situation och detta kan kanske klassas om sådan.

I helgen fick jag färdigt processat alla bilder från Urkult-utfärden för två veckor sedan. Nedan kommer ytterligare några bilder.

Musiken är en viktig del av Urkult och ofta framförs sådan musik som jag inte visste att jag tyckte om. Dock är det svårt att hinna lyssna på all musik. Man måste välja. På samma sätt kan man inte delta i alla aktiviteter som bjuds. Tid finns helt enkelt inte.

Den musik jag i år vill lyfta fram är Among Lynx och Partiet på torsdagen. Among Lynx är ett tjejband som spelar root rock. Riktigt bra och rockig musik! De drabbades dock av åskvädret som drog fram just när de skulle gå på scen. Ingen el i systemet! Ingen fara, de startade akustiskt med munspel, kontrabas och megafon. Sedan kom elektriciteten tillbaka och de kunde ösa på för fullt.

Partiet var givet för att få igång hålligånget efter invigningen med Eldnattens om denna gång blev LED-natten p.g.a. eldningsförbudet. De gav allt med Fredrik som for runt som ett yrväder och triggade igång folk. Publikhavet kokade mitt i natten.

Fredag bjöd på en mängd artister och akter, totalt 33 akter på hela Urkult 2018. Det som jag mest såg fram emot var Ale Möller med Xenomania,  Katarina Barruk och Cats and Dinosours. Ale Möller för att han är en sådan mångkunnig musiker, drivkraft i svensk folkmusik och med många utländska rötter i sin musik. En verklig variation i musiken som bandet presterade.

Katarina Barruk, den samiska sångerskan från Västerbotten, har jag länge beundrat för hennes sång, kampen för sitt språk umesamiskan och förmåga att förmedla känsla i jojk och sång. Nya låtar bjöd hon och jag tror att hon blev tagen av den stora publik som fyllde Danslogen och visade sin uppskattning. I höstas när Urkult bad om förslag till akter inför festivalen 2018 skickade jag in mitt förslag, Katarina Barruk! Samma sak året innan när jag föreslog Sofia Jannok, hon kom också med. Jag påstår inte det var min förtjänst att dessa två samiska artister fanns på Urkult 2017 och 2018 men visst känns det bra att två av mina favoriter som jag föreslagit spelat på Urkult. – Katarinas sista låt på Urkult 2018 lämnade oss vid Norra Storfjället öster om Umeälven i Vindelfjällen.

Cats and Dinosours kände jag inte till sedan tidigare men vilken frisk fläkt de är med sin vänsterfeministiska swingmusik. Framför allt låten ”Jobba mindre” fick mig intresserad av deras musik.  Det finns fler låtar som tilltalar mig och deras energi och humor gillar jag.  Politiskt engagerad är deras musik och det kan man ha åsikter om men konceptet som sådant är strålande!

På lördag lyssnade jag extra på Norr om Stockholm, Mittfolk och Säkert!

Norr om Stockholm är tre tjejer som främst spelar folkmusik som gjorts av bortglömda kvinnor tillbaka i tiden. De har forskat och rotat i arkiv för att få fram denna musik och de framför den skickligt och med pondus. De berättar mellan låtarna om dessa kvinnor som ofta inte fick så framträdande roller i sin tid. Som grädde på moset köpte jag deras CD ”Efter” efter konserten i Ådal Lidens kyrka på lördag förmiddag.

Mittfolk är ungdomar från Västernorrland som tidigare spelat flera gånger på Urkult, denna gång med reunion för alla som spelat i detta band. Jag gillar den spelglädje de har och att bandet sörjer för återväxt inom musiken i Sverige.

Säkert! är ett kapitel för sig. Musiken och texten är naken och stark. Jag har inte tidigare lyssnat mycket på denna musik men inför Urkult 2018 lyssnade jag in mig rejält och ju mera jag lyssnade, desto bättre blev det. Annika Norlin är människan bakom denna musik.

Mycket bra musik fanns det att lyssna till och det hade krävts flera inlägg för att berätta allt jag hört. Sist på lördagkvällen spelade Didanka balkanmusik för att skapa den perfekta avslutningen från Stora Scen.

Lördagnatten klockan ett startade Polskedansen i Danslogen till akustisk spelmansmusik. Jag kom dit vid tvåtiden och då var det fullt med folk som dansade tungt ett-två-tre, ett-två-tre i ständigt trav och sväng runt danslogens mitt där spelmännen stod. Egentligen en mäktig upplevelse med alla dessa som sög det sista ur Urkult. Ibland bruka det uppstå allsång helt spontant men det fick jag inte uppleva denna gång innan jag begav mig till tältet någon gång efter halv fyra på morgonen. När polskedansen slutade vet jag inte men ofta kan den hålla på till fem-sex på morgonen.

En något beskänkt man bjöd upp en kvinna och ville dansa polskedans. Hon tittade kritiskt på honom och frågade: Jaha, vad kan du dansa då? Svaret var svävande men hon förbarmade sig och bort försvann de med honom i stadigt grepp. Hon förde och han fick lugnt följa med så gott det gick. Polskedans var nog inte hans bästa talang men han ville ju så gärna vara med i gänget som travade fram i ständigt ett-två-tre, ett-två-tre.

Själv hade jag också gärna lärt mig lite enkel folkdans men det får bli en annan gång på Urkult. Det är bara att hänga på och försöka komma in i takten och svänget på lördagens Polskedans. I år hade jag inte bråttom till färjan i Holmsund utan kunde sova lite längre med tanke på att jag kom sent i säng. Tror ni? Lite över sex vaknade jag och min vana trogen steg jag upp. Dock tog jag en liten tupplur efter frukosten innan jag rev tältet på söndag förmiddag.

Frukost intogs fredag och söndag på Församlingshemmet och lördag på Gästis inne i byn. Gästis är en slags förening eller sammanslutning som främjar gemenskap och kultur i Näsåker. De finns på Facebook och det var där jag hittade dem. De har sina lokaliteter alldeles nära Ingelas café. Verkar vara så hjärtlig och fin stämning där. I fredags hade de kräftkalas. Hon som serverade frukosten lät lite förvånad över att jag som kom så långt bort ifrån kände till Gästis. Vadå, jag känner till mera än vad folk tror.

På tal om mat så sist på lördagsnatten åt jag vegetariskt! Någon timme tidigare bjöds mat från Veganköket ut för halva priset och någon gång efter klockan tre blev den gratis. Hellre det än att den kastades. Då gick jag dit, gratis gillar jag. Ris och linsgryta var anrättningen som inte smakade helt oävet. I kön träffade jag en tyska som bott 7 år i Näsåker och pratade god svenska. Det verkar som om det flyttat en hel del folk till Näsåker under årens lopp trots att det egentligen är glesbygd. Nyanlända är de och då menas inte flyktingar. Det tar sin tid att komma in i bygemenskapen. Att känna sig hemma på Urkult går dock fort.


Artisterna/banden på Urkult 2018 

Säkert!

Norr om Stockholm

Mittfolk

Ale Möller och hans band

Katarina Barruk med band

Cats and and Dinosours

Partiet med vänner gav järnet natten till fredag

 

 

Tre protagonister på scen och vad de sade

En sak som är speciell med Urkult är människorna där. Jag har inte på något annat ställe i världen mött så vänliga och lättpratade människor. Besökare, infödingar och artister. Musiker och artister rör sig ganska ofta bland folket när de inte står på scen.

Det andra året jag besökte Urkult fick jag prata med Maïa Barouh och hennes band från Frankrike. De satt där helt lugnt vid en av serveringarna och jag visste inte vem de var. Sin lilla baby, under ett år gammal, hade de med och det var detta jag frågade om. Hur kom det sig att en så ung besökare fanns på Urkult? Och sedan bara rullade samtalet på. 2016 besökte de åter Urkult.

I år fick jag bl.a. prata lite med Fredrik, sångaren i bandet Partiet. Han ville veta om jag fått några fina bilder. Han hade stannat kvar trots att bandet spelade färdigt redan på torsdag. Då inledde han showen med att berätta för bandet att detta var den vidunderliga festivalen han pratat så mycket om; det som han ville visa. Partiet har besökt Urkult tidigare men då med annan besättning.

Han är en av dessa eldsjälar som brinner för musiken, bandet och det sociala engagemanget. Han politiska åsikter går det inte att ta miste på, Sverigedemokraterna står inte högt i kurs hos honom.

Ödets ironi var att på den plats nära kyrkan där Partiet spelade in en video för många år sedan så hade Sverigedemokraterna lördag förmiddag ställt upp sitt tält . Jag såg tältet medan jag stod i kön till kyrkan där Norr om Stockholm skulle spela kl. 11.00. Detta blir intressant tänkte jag. SD har förmodligen inte många anhängare på Urkult med tanke på SD:s rasism och motstånd mot mångkulturalism. Urkults varumärke är just det mångkulturella och inkluderande över gränser. Att SD skulle få några nya anhängare på Urkult kan anses vara marginellt varför jag tror att de ville provocera med sin närvaro. Eller för att visa att de flyttat fram sina positioner och trampade på helig mark i dubbel mening. Kyrkan äger nämligen detta område kring älghuvudet och något tillstånd att vistas här hade SD inte fått från kyrkan, bara från kommunen i allmänhet. Detta löste sig dock när prästen kom farandes och körde bort dem.

Lite synd på ett sätt för det hade varit intressant att se reaktionen hos folk när de uppdagade SD:s närvaro. Reaktion hade redan kommit för det stod några meningsmotståndare med banderoller och väntade på att de skulle ställa upp tältet på ett annat ställe efter lunch. SD fann dock för gott att skudda stoftet av sina fötter och försvinna.  – Detta hade varit något att berätta för Fredrik men det glömde jag bort när jag talade med honom.

Tilläggas bör är att Urkult är en partipolitiskt obunden organisation som i samband med årets festival starkt tagit avstånd från ”rasistiska och hbtq+ fientliga partier och föreningar så som Alternativ för Sverige, NMR och Sverigedemokraterna. Rasism hör inte hemma på Urkult, vi öppnar istället våra hjärtan och skapar varje år nya mötesplatser.”

En annan eldsjäl är Ale Möller som också uppträdde på Urkult med sitt band på fredag. Maken till kunnig musiker och dragare får man leta efter; professor dessutom. Förutom härlig musik som bjöds pratade han mellan låtarna och berättade med inlevelse om låtarna, människor han mött och livet. Han borde bli en av sommarpratarna i P1! Vid närmare efterforskning har han också gjort det, år 2002. Härligt, det skall vi lyssna på!

Följande instrument lär han enligt Wikipedia traktera: mandola, skalmeja, härjedalspipa, sälgpipa, low whistle, traversflöjt, lur, kohorn, luta, flygelhorn, harpa, stråkharpa, hackbräde, althorn, mandolin, bouzouki, mungiga, munspel, dragspel, cittra och slagverk. De ni, slå det den som kan!

Ale Möller inledde – för Urkult sin specialskrivna musik ”Xenomania” – med att berätta något om namnet på akten. Ale Möller har alltid haft lusten till det främmande, vilket xenomania lär betyda i motsats till xenofobi som är främlingsfientlighet eller rädsla för det främmande. Han har varit nyfiken, velat lära, velat känna andra människor.

Ale Möller är också en mycket vis person. Han sade att vi inte skall moralisera alltför mycket när vi stöter på rädsla för främmande personer hos våra medmänniskor. De som blir olustiga och illa till mods vid mötet med det främmande. Det vi skall moralisera över är när skumma krafter i samhället utnyttjar denna xenofobi för att skapa dålig politik. Då skall vi säga stopp! – Så klokt, så välbalanserat!

Säkert! – Annika Norlin med band – var ett av dragplåstren på årets festival och även hon uttryckte sin uppskattning att hon fick uppträda på Urkult. Tyvärr uppfattade jag inte helt hennes inpass om detta men det verkade som om inte har besökt Urkult tidigare och att detta var något utöver det vanliga. Något som hon tyvärr inte känt till tidigare. Så säger de flesta första gången: Varför har ingen berättat?


Ale Möller –  Wikipedia

Ale Möller –  Sommarprat år 2002

Partiet 

Säkert! Annika Norlin  – Wikipedia

LIVE från Urkultfestivalen dag 1 – Inledning med Ale Möller. P2 Live inspelning

Protagonist är en huvudrollsinnehavare, ett ord som kanske inte används så ofta och som jag snappat upp via spanskan. Ordet finns också på svenska.

[youtube=https://youtu.be/fyc8peR2Mts]

Videon från 2012 jag avsåg i texten ovan. Lite taskigt ljud men gunget är det inget fel på.

Så glad Ale Möller var när han äntrade Stora Scenen på Urkult på fredagen

Den obligatoriska fläskpannkakan på Ingelas Cafe i Näsåker

Här traskar Fredrik från Partiet iväg med hela familjen och en tunna.

Barnens eget wonderland på Urkult festplats. Urspel kallas stället med många spännande saker. Detta är skeppet.

Annika Norlin i Säkert!

Sen kväll vid serveringarna nära Solscenen. Mycket folk i rörelse.

Varför inte inhandla en trumma på Urkults egen marknadsgata?

Norr om Stockholm spelade på lördag i Ådal Lidens kyrka i Näsåker.

Här fanns det möjlighet att lära västafrikansk dans  på soliga fredag eftermiddag. Ser jag inte helt fel finns också en viss herr Ale Möller med på  scen.

Här bredvid var det tänkt för politiskt agitation. Något som blev en flopp.

 

Några väktare på plats i Näsåkers centrum lördag vid middagstid.

Och som alltid, välkommen till Urkult!

 

 

Det stora pirret i magen och allt det som följde

Alltid när jag närmar mig Näsåker uppstår det stora pirret i magen och när Urkult är över kommer den sega depressionen som en våt, kall yllefilt från en solklar himmel. En nedslående känsla som infinner sig när jag ser Näsåker i backspegeln trots alla fina minnen och upplevelser. Det är som att lämna ett hem för ett år i diasporan.  Ända tills i år.

Det stora pirret finns kvar men det är inte lika markant som tidigare år. Jag vet nu vad Urkult går ut på och tyvärr har jag fått vissa rutiner. I år för sjätte gången är jag inte mera en nyfiken gröngöling som kastar mig in ett sagolikt äventyr utan att veta vad som väntar.

Jag bor för det mesta på Näsåkers camping eftersom det är nära till festplatsen. Heta, soliga dagar finns skugga under de höga tallarna och det är lätt att spänna upp en presenning som extra skydd mot eventuell väta.

I år kom en rejäl åskskur på torsdagskvällen med mörker som en natt och med blixtar som for likt fräsande katter över himlen. Dundret över byn var mäktigt. Jag låg stilla i tältet 1 timme och 20 minuter, sedan var det över. Resten av festivalen bjöd på varmt och soligt väder förutom på söndag vid middagstid när ett lätt regn kom men då hade jag mitt på det torra och hade redan rivit tältet.

Trots att jag gjort mig till och satt upp affischer för Urkult runt om i Österbotten var det i år färre prickar från Finland på den karta där man kan visa sin hemvist. Jag läste någonstans att 8000 personer besökte festivalen i år och det betyder att det var fler än ifjol. Nästa år är det 25-års jubileum och då förväntar vi oss ett hejdundrande kalas med spännande artister och en eldnatt utan dess like.

I år fick invigningen vid torsdag midnatt avstå från elden på grund av eldningsförbudet. Showen var fin men det märktes att något saknades trots att Eldfågel gjorde sitt bästa med artificiell eld. LEDnatten ersatte eldnatten.

”Föreställningen ‘Ett liv ur askan’ lyfter fram temat depression och nedstämdhet och påminner oss om att ingenting är statiskt; det går att hitta kraft och sluta fred i sig själv, även om vägen dit kan vara stormig och lång.” – för att citera programförklaringen inför årets eldnatt. Min minidepression efter Urkult är skrattretande småpotatis jämfört med de som drabbas av verklig depression.

På söndag innan jag körde mot Fredrika besökte jag Hällristningsmuseet i Näsåker. Jag hade gott om tid och tänkte att nu skal jag bekanta mig närmare med fakta om de uråldriga hällristningar som finns vid Nämforsen alldeles nedanför festplasten.

Här har bott och verkat människor sedan närmare 6000 år tillbaka. En oerhörd tidsrymd och spår efter sig har de lämnat i form av de hällristningar som finns nere vid Nämforsen. En viss vördnad infinner sig när jag betraktar dessa bilder i hällarna invid den brusande forsen.

Hällristningsmuseet belyser detta ytterligare och förklarar historiens gång. Guidade turer till hällristningarna finns också och en sådan tur står på programmet framdeles. Jag får spara lite för framtiden.

Där vid Hällristningsmuseets café träffade jag den enda finländaren på Urkult 2018 som jag varseblivit. Hon hade sina rötter i Åbo och hade käresta från Norsjö i Västerbotten. De skulle under dagen köra upp och hämta sitt barn där.

Det var andra året hon besökte Urkult och var lika begeistrad som jag inför Urkult. Hon menade att det var bra att Urkult inte är en stor och vidlyftig festival utan att den redan nu har sitt format. Det var nästan så att hon ville hålla festivalen lite hemlig för att bevara den speciella stämning och upplevelse som Urkult är. Jag kan hålla med, max 10 000 pers, inte mera! Detta hindrar mig dock inte från att sprida budskapet.

Som jag antydde i inledningen så har jag fått vissa vanor på Urkult vilket inte är det optimala. En sak jag alltid har med mig är systemkameran, tungt hängande över axeln. 1,7 kg väger den med nuvarande all-round-objektiv. Försiktig måste jag också vara så att inte kameran får sig en smäll i trängseln och dansen. Jag har alltid tagit en massa bilder på festivalen, vilket jag inte ångar, och två år har jag varit festivalfotograf och levererat bilder till Urkult för deras reklam, hemsida och programtidning.

Här finns kanske tanke till omdaning? Varför inte lämna systemkameran hemma och istället bara ha en lätt bloggkamera med och ta de bilder som jag spontant råkar snubbla över? Avstå från diket vid Stora scen och bilder till Urkult och istället flyta med i strömmen, dansa, koncentrerar mig på den musik jag verkligen gillar, tala med människorna jag möter, ta en öl extra och vara som folk. Skippa planeringen.

Tåls att fundera på. Det betyder att jag måste köpa en lämplig bloggkamera som fotograferar i RAW och tar fina bilder. Jag har varit inne på detta tidigare men nu är det kanske dags att göra slag i saken?

”Ända tills i år” – hämtat från första stycket i detta inlägg. Pirret i magen inför Urkult består men nedstämdheten när jag lämnar Urkult är mer eller mindre borta. En orsak är att jag är friherre och kan till stora delar disponera min egen tid. Inget tråkigt jobb att återgå till och jag kan fylla min tid med mera ”Urkult” året runt. Det är upp till mig att själv förvalta Urkult-andan i mitt dagliga liv.

I morgon är det Kulturnatten i Vasa, vad kommer jag där att möta? Kanske jag redan då borde ha min nya bloggkamera med?

Jag får återkomma med mera från Urkult 2018 men kommer att varva inläggen med annat. Portionera ut i lämpliga ransoner. Nu följer en drös med bilder från torsdagen. Och du, det går att klicka på bilderna för större storlek!


Urkult 

Det närmar sig, kö för att lösa in biljetterna.

Här får vi armbandet som ger fritt inträde till Urkult på festplatsen

24 fingrar, tjugofjärde året av Urkult. Förberedelse pågår in i det sista.

600 volontärer gjorde att Urkult kunde genomföras till  ett förmånligt pris. Här en grupp som hade introduktion på torsdag.

Barna har fattat galoppen, det gäller att sälja på marknadsgatan!

Detta är ett slags boende på Urkult

Andra bor mera konventionellt

Nere vid Ångermanälven och Badplats campingen var det sol och bad som gällde på torsdag eftermiddag

Eller så begrundade man tidens gång och vattnets flöde invid Nämforsens hällristningar

Nämforsen i all sin härlighet och en människa i meditation

Här en vy från byn. Kommersen blomstrar  längs med Storgatan.

Här börjar Urkults egen marknadsgata. Liatåget råkade just passera.

Bicycle Beat från Stockholm  med vänner värmde upp inför torsdagens begivenheter utanför insläppet. Vilket ös! Redan  här infann sig feststämningen.

Här en mera stillsam aktivitet. Indisk vävteknik presenterades.

Så är  de första artisterna igång på Solscenen och publiken strömmar till. Tre scener finns: Stora scenen, Solscenen och Danslogen. Förutom konserter i Ådals-Lidens kyrka.

Många trevliga ställen finns på festplatsen högt ovanför Ångermanälven.

Eldnatten framför Stora scen efter midnatt på torsdagen.

Sist på natten till fredag bjöd Partiet på ös utan dess like. Urkult var på G!

Ett första livstecken efter Urkult

Så är jag åter på fötter efter 12 timmars sömn sedan igår, söndag eftermiddag. Det blev alltför litet sovit under Urkult, som vanligt. Just nu befinner jag mig på Fredrika Jakt o Fiske camp men det är Urkult som det finns en massa att skriva om. Det blir i kommande inlägg för jag behöver tid för att sortera och formulera.

Jag kom till Näsåker på torsdag förmiddag och checkade in på Näsåkers camping. Det blev min vanliga plats under tallarna och det är jag glad för. Känner mig hemma där. Sedan blev det Urkult till 100 % men det får vi återkomma till.

Vädret var helt ok, inte alls lika kallt som ifjol. Tvärtom var det riktigt svettigt, främst torsdag. På torsdag kväll kom dock ett kraftigt åskväder över Näsåker. Regnet det öste ned och blixtarna avlöste varandra. Det dröjde dock inte länge förrän åskan försvann och vi kunde fortsätta med Urkult och inledningen vid midnatt, Eldnatten, som denna gång fick ersätta elden med annat mera modernt.

Söndag bjöd också på lätt regn mitt åt dagen men jag hade då hunnit riva tältet så det var lugnt. Regnet fortsatte hela söndagen på min färd mot Fredrika där jag skulle sova följande natt, Fredrika Jakt och Fiskecamp.

Där fick jag ett av de mest spartanskt möblerade rum jag upplevt. Två sängar, en golvlampa och liten TV i ena hörnet. That´s it. Detta rum var säkert tänkt för att sova, duscha i och sedan ut och jaga älg och björn. Men det var rent och snyggt och hotellvärden hjälpte gärna till med att hitta en stol till mitt rum, som inte heller hade något fönster förutom ett takfönster. Där kunde jag höra regnet smattra. Ingen fara, jag sov ändå bort söndagskvällen.

Det finns lite olika typer av boende på stället och mitt boende var billigt men hade eget badrum och frukost ingick. Frukosten var förresten alldeles utmärkt. Värden var mycket sympatisk och ville allt väl så trots rummets enkelhet så kan jag rekommendera stället. Han hade förresten en propp i örat så han hörde dåligt men det skulle han fixa.

Vad denna måndag har i sitt sköte får vi se. Regnet ställer till det för jag hade tänkt besöka Björnlandets nationalpark och ta en runda där. Förhoppningsvis upphör regnet.

Detta var mitt hem under Urkult. Fler bilder än så blir det inte för  uppladdningen  på hotellets internetanslutning var inte det snabbaste.

 

Från norr till söder, allt för att sprida budskapet

Härförleden hade jag ärende söderut, något som jag nämnde helt kort. Ett litet självpåtaget uppdrag. Nu är det genomfört.

Jag hade nämligen beställt 5 stycken affischer från Urkult för uppsättning på lämpliga ställen längs med den österbottniska kusten. Två stora, tre mindre kom per post. Min avsikt är att göra eventuellt intresserade österbottningar uppmärksamma på denna fina festival 2-4 augusti.

Jag tror att Urkult är ganska så okänt i landskapet och det tänker jag råda bot på. Åtminstone försöka.

Festivalen är ju inte orimligt långt borta vare sig i tid eller i avstånd. Åker man med färjan från Vasa klockan nio på morgonen den 2 augusti så är man framme i Näsåker klockan 16 samma eftermiddag och klockan 19 startar de första banden upp på festplatsen.

Det var inga svårigheter att få sätta upp affischerna, ingen tyckte det var opassligt.

På biblioteken i Jakobstad och Vasa finns nu de två stora affischerna på väl synlig plats. Biblioteket i Närpes fick en av de mindre som genast uppmärksammades av intresserad betraktare. Även dörren till Herlers bokhandel och Lillkungs konditori i Nykarleby hyser nu en affisch för detta evenemang. Sist men inte minst fick Tesses Café en plakat på ytterdörren något som jag är mycket nöjd med. Där springer folk hela tiden för att luncha och många genomresande stannar också för en kopp kaffe eller en matbit. Just den placeringen är jag speciellt nöjd med.

Hur min drive lyckas återstår att se. Förhoppningsvis hittar fler österbottningar till Urkult i år och det blir spännande att se om fler österbottniska prickar finns på den karta där man kan visa varifrån man kommer. Vi får se. I alla fall ett försök.

Kommer du att besöka någon festival, annat musikaliskt evenemang eller sommarteater denna sommar?

En bra placering på Tesses café vid Vassor fjärdsända. Efter noggranna studier vid ytterdörren vankas här både god måltid och kaffe med dopp.

Ett par bilder från Jakobstad när jag ändå var i trakten. Loppis på torget framför rådhuset.

Gågatan i Jakobstad var ganska folktom men förhoppningsvis befolkas snart sofforna. På Jakobsdagarna i slutet av juli är här fullt ös.

Det närmar sig, 64 dagar kvar!

Så har Urkults alla band och artister kommit på plats och både spelschema och programtidning är klara att kolla på nätet. Hela 32 akter plus en discjockey skall hinnas med på tre dagar i augusti, 2-5 augusti. Plus alla andra aktiviteter. Fullspäckat program. Söndag åker de flesta hem.

Kul att jag har med några bilder i deras programtidning och även roligt att den artist som jag föreslog i höstas kom med, nämligen Katarina Barruk. Jag vet inte om det var mitt förslag som fick gehör men fint ändå.

Jag har också fått klar min lista med Urkult-musik på Spotify med de artister och band jag hittade på tjänsten. Hela 125 låter finns med. Tyvärr finns inte alla på Spotify men det skall finnas lite överraskningar också.

Vill ni bekanta er med utbudet finns länkar nedtill. Musiken är blandad och alla borde hitta något guldkorn. Som allätare av musik kan jag bara glädjas åt utbudet. Några favoriter har jag naturligtvis men de får jag återkomma till.

Nu blir det att nanna kudden inför morgondagens äventyr som börja i Vasa redan på morgonen.

Hur vore det med ett besök på Urkult i år? 64 dagar kvar så det finns tid att boka och förbereda sig. Något som lockar eller blir det en gäspning?


Urkult  

Min lista på  Spotify med Urkult-musik. Spela shuffle för skön blandning!

Ifjol spelade Kapten Röd på stora scen. Fint gung! I år skall han visst spela på Malmö-festivalen i augusti.

I år blir det ingen polskedans för nybörjare. Istället blir det  västafrikansk dansverkstad. Omväxling förnöjer.

Förväntansfull publik inför Kapten Röd på stora scen ifjol.

Planering inför sommaren

Så är vi framme vid valborgsmässoafton 2018, eller vappen som de säger här i Finland, en benämning som jag inte är helt bekväm med. Valborgsmässoafton använder jag. Inga brasor i våra trakter, det klarar vi av redan vid påsk men jag vet att valborgsmässoaftonen firas med eldar på många ställen i Norden. Bl.a. i närliggande Umeå.

Sister Jane & comp. bjöd på grillat denna kväll och jag hade med mig en liter vin som vi delade på. Gott både det tuggade och det flytande!

Det är hög tid att planera inför kommande sommar. Vi har alla våra önskemål och förhoppningar inför sommaren. Små som stora planer. Det är dags att göra slag i saken. Planera och boka.

Maj verkar bli en intensiv månad. Dels händer det mycket i naturen och gård och gårdstun skall ställas i ordning. De första besöken till villan (sommarstugan) skall göras och helt visst väntar där en del målningsjobb.  Lite skogsarbete pockar också på och snart blir det en tripp söderut.

Det verkligt stora äventyret är körningen av en gammal bil från Pajala till Skåne. Bilen är en Peugeot 1982 års modell, om jag minns rätt, köparen är en kusin. I ett svagt ögonblick lovade jag att köra ned bilen, en sträcka på närmare 1700 km, men jag ser samtidigt fram emot denna resa. Ett litet äventyr som förhoppningsvis slutar gott men som också kan hysa överraskningar. Vi får återkomma i maj.

Annat som skymtar vid horisonten är midsommar som jag har en stark önskan att tillbringa vid Fatmomakke i Vilhelmina kommun. Lite osäkert för en midsommar vid Holmön på andra sidan Kvarken är också lockande.

Juli är en verkligt busy månad. Maxmodansen i slutet av juni och följande dag (30.6) går Postrodden av stapeln. Vecka 28 är det Kaustbyfestivalen och samma veckoslut (14–15.7) firas Skärifestivalen i Bergö, något nytt och spännande för mig.

Visst ja, samma veckoslut firar vi byadagen i Oxkangar, 15 juli 14.00. Inte att förglömma. Få se vem som kommer att framföra musikalisk underhållning där? Kommer grillkorven att smaka lika bra som tidigare och vem kommer man att träffa för att byta några ord med eller varför inte en hel kvart?

Vecka 30 är det Jakobsdagar i Jakobstad, en tillställning som brukar bjuda på mångahanda aktiviter och musikaliska upplevelser.  Veckoslutet 27 – 29.7 firas det också Visfestival på Holmön, ett alternativ till midsommarfirandet där. Vi får se vad det blir av det hela.

Vecka 31, första helgen i augusti sker så sommarens stora händelse, Urkult! 2-4 augusti i Näsåker; som jag längtar dit! Artisterna som kommer att spela där fylls på vart efter och idag kom en ny laddning med Partiet som kanske det mest framträdande. Ett trettiotal band/artister kommer att spela tillsammans med alla andra aktiviteter som bjuds, inte minst för barnen, samt alla härliga människor som möts, bäddar för sommarens utlitmata händelse.

Därmed inte slut på sommaren! 17 – 18 augusti har vi Juthbackamarknaden i Nykarleby och i slutet av samma månad, augusti, infinner sig villaavslutningen (stugsisten).

Säkert har jag missat en hel del men detta är något som nu är i planeringsskedet hos mig. En hel del kommer att gå i uppfyllelse, annat kommer att ramla av kärran.

Vad gillar ni min lista av aktiviteter för sommaren, något för er? Hur har ni planerat sommaren och semestern? Har ni fler fina tillfällen som kan förgylla sommaren som jag inte är medveten om, i Österbotten eller mellersta Norrland? Hör gärna av er, skriv kommentar; denna sommar måste bli underbar och het med fint väder och många härliga upplevelser!


Pajala 

Fatmomakke kyrkstad 

Visfestivalen på Holmön 

Skärifolk – Bergö

Jakobsdagar 

Kaustinen Folk Music Festival 

Urkult   Kolla artisterna!

Juthbackamarknaden 

 

De första vackra blommorna på mitt gårdstun!

Edit! Jag måste fylla på med en video från Urkult 2012 när Partiet gjorde besök där på gräsplan utanför kyrkan. Officiellt spelade de första gången på festivalen 2014.