Kulturministern

Knappt har den nya regeringen i Sverige presenterats så hamnar nya kulturministern Amanda Lind (MP) i ett smärre blåsväder. Hon blir kändis på en gång trots att hon kommer från småstaden Härnösand på södra Norrlandskusten och är nybörjare i de större nationella politiska sammanhangen. Visserligen jobbat som partisekreterare i Miljöpartiet och med kommunala uppdrag men ändå inte någon storfräsare.

Det handlar om hennes frisyr, hennes omdöme av tidigare ministern Mehmet Kaplan och att hon den första dagen inte hade tid med att ge en intervju till Sveriges TV. Och att hon inte har tillräcklig erfarenhet för att ta sig an de stora frågor som ligger framför. Bl.a. har Jan Scherman uttryckt tvivel på hennes förmåga och erfarenhet.

Jag kände inte till henne sedan tidigare men när jag såg hennes framträdande i SvT:s Morgonstudion tidigare i veckan så fick jag ett positivt intryck och japp, hon är bra, hon fixar det. Ren magkänsla. Hon gjorde ett redligt och tydligt intryck, hon var säker i studion och tog frågorna på rätt sätt. Snabb i pratet och kvicktänkt.

Amanda Lind har också tydligt tagit avstånd från Mehmet Kaplans göranden och låtanden och att hon inte hann med SvT och deras önskningar är förståeligt med tanke på att hon var ny i skorna och mycket på gång. Och hennes hår, tja, dreadlocks, ovanligt stort omfång men annars, smaken är delad som baken och jag tycker att det ser snyggt ut. Man skall inte heller döma hunden efter håren. Jag ger henne tummen upp trots att många rynkar på näsan och det kan de göra. Det viktiga är vad hon gör och får uträttat och enligt uppgift är hon resultatinriktad. Hon blir spännande att följa. Och hon är från Norrland!

Nu gäller det också att hon inte har något lik i garderoben, använt svart arbetskraft, rest och representerat lite för vidlyftigt för allmänna medel, varit jävig o.s.v. Jag är helt säker på att det finns folk, massmedia, politiska motståndare som inte gör annat än försöker hitta fel, svagheter och lik i den berömda garderoben för att sedan kunna hugga till och fälla en motståndare eller för att skapa ett scoop. Djungelns lag.

När jag först såg henne i rutan så menade jag att jag sett henne på en bild som har med Urkult att göra. En Google-sökning gav inte mycket men jag halkade in på en artikel i tidningen Yippie från 2013 där vi får veta att hon helst dansar till folkmusikkonserter på Urkult. Japp, där satt kopplingen och fint är att nuvarande kulturminister Lind känner till Urkult! Vidare får vi veta att det bästa köp hon gjort är en blockflöjt som hon spelar på, i fjällvärlden finner hon ro, närmare bestämt i Kittelfjäll, att hon gillar surströmming och mandelpotatis, spelar tennis och utövar styrketräning (allt för sällan, säger hon), hejar på Luleå Hockey (hon är uppväxt i Luleå), bor i Härnösand, psykolog och gift med Björn Ola, en multikonstnär.

Jag tycker att hon har en bra bakgrund och som sagt, mitt första intryck blev gott.  Henne kommer jag att följa och se vad hon åstadkommer och har för sig. Jag tror att olyckskorparna har fel. Vad de andra ministrarna heter? Löfven, Wallström, Hultqvist… så här på rak arm men sedan är det stopp. Amanda Lind däremot, lär jag komma ihåg som kultur- idrotts- och demokratiminister!


Amanda Lind – Wikipedia

Björn Ola Lind – Artikel i Expressen

Vi börjar med lite kultur, när vi ändå är inne på ämnet. Furirbostället i Oravais.

Och när vi var färdig med det fortsatte vi ut på slagfältet, en plats med  historia. Nu för tiden är det dock lugnt och stilla och krutröken har lagt sig för länge sedan. Fred råder.

Snart upptäcktes en bomullsbuske. Passar den in i den österbottniska miljön?

Till sist får en småleende lada representera kulturen. I en sådan har säkert en och annan kul tur företagits.

 

Julen 2018 kom, trivdes och for

Så är julen 2018 i det närmaste över även om julgran och diverse pynt ännu hänger med någon tid. Själv är jag ganska snabb med att avmontera julen; redan den första vardagen efter nyår ryker julen ut.

Julaftonen tillbringades hos sister Jane och svåger på andra sidan landsvägen med julmiddag och senare på kvällen kaffe/te och tårta.  Julmiddagen innehöll allt vad som tarvas en julafton även om lutfisken saknades, något som jag inte sörjer. Med så många godsaker på bordet är det lätt att äta sig fördärvad men vis av erfarenhet så åt jag med förstånd och smakade på alla anrättningarna innan jag tog lite till av det allra gottaste. Eller, allt var ju gott men patén som jag införskaffat var superb, köttbullarna goda och kalopsen och lådorna utsökta för att inte tala om kallskuret och fisken i olika former. Efterrätten avstod jag dock ifrån, inte för att jag ogillade utan för att det inte rymdes mera.

Jo, en julklapp fick jag också även om jag inte väntat mig något. Sis hade köpt en ryggsäck på hjul som passar utmärkt som handbagage. Större utrymme för datorn som jag ofta har med på resa och praktisk både att rulla, bära i hand och ha på ryggen. Hon tyckte att jag behövde en sådan efter att jag tidigare i höst under deras semester på Kanarieholmarna skötte om deras katt ”Kisse” och såg till att den hade något i skålarna. Bara att tacka och ta emot.

Det nya året står för dörren och ofta brukar det finnas saker som skall skötas på denna sida nyår. Bl.a. att betala diverse medlemsavgifter och så köpa den billigaste biljetten till Urkult. Fram till nyår är det 740 kr för tre dagar av musik, aktiviteter, glädje och umgänge med början 1 augusti.  Efter nyår betalar man 840 kr för vuxen fram till sista maj när nästa höjning kommer. Egentligen mycket billigt med tanke på hur mycket man får för slanten. Nästa år får jag köpa pensionärsbiljett till det facila priset av 300 kr före nyår. Tjohoo!

Jag har i två år jobbat som festivalfotograf men skickade ett meddelande innan jul att jag gärna avstod som fotograf kommande Urkult, något som accepterades. Orsaken är främst att jag i sex år har fotograferat på Urkult (fyra år helt privat) och tycker att jag fotat det mesta, det är då lätt att upprepa sig. Därför tänkte jag att kanske fler vill prova på för att få större variation i bildmaterialet. Kanske jag återkommer längre fram om det finns vakans.

Annars har julen varit så god och fridfull som man önskar varandra. På julaftonen hade jag gott om tid och körde runt lite med kameran innan julmiddagen så småningom serverades. Inte mycket folk i rörelse, det var bara en bilist som hade bråttom och körde om i rasande fart. – Nu ett par vardagar och så är det åter helg.


Urkult biljetter – Är det någon som känner sig sugen på Urkult och kan bestämma sig redan nu finns billig biljett till salu.
Bilden som visas har jag tagit vid insläppet.

Naturligtvis, kvarnen i byn stod åter grann och vacker med vingar prydda hela december och en bit in på det nya året.

Inte mycket bad här inte. Endast en man och en kvinna var ute för att få sig lite frisk luft  på julaftonen på Storsand i Monäs.

Och blickade jag ut mot havet såg det rätt ödsligt ut denna julafton. Ödsligt men ändå lugnt och vackert på sitt sätt.

 

Tjugo år, vart for tiden?

För 20 år sedan, onsdagen den 18 november 1998, återvände jag till min hemby Oxkangar efter en mångårig session i kungariket Sverige. Jag kom vid ett-tiden på natten och parkerade mitt släp som innehöll hela mitt bohag från tiden i Malmö på gårdstunet av den gamla släktgården som jag köpte av mina kusiner samma år.

Det var inget litet lass och hade farbror polisen stannat mig hade jag högst troligt fått ställa släpet vid vägkanten för omlastning samt  fått saftiga böter.  Knappt att min Mazda 929 orkade dra släpet och jag körde på natten upp från Malmö till Stockholm. När vi lastade släpet på Segevång i Malmö så fyllde jag bara på mera luft i däcken när de syntes något platta. Ha, ha. Sist in skulle min cykel men för den fanns absolut ingen plats. En av mina vänner som hjälpte till fann på råd och skruvade sönder cykeln i dess beståndsdelar och fick på något sätt knökat in hela cykeln. – Cykelen heter det på skånska.

Själva gården var inte ny för mig, jag hade bott där det första året av mitt liv, men det har jag inget minne av.

Kort efter flytten började jag jobba på ett metallföretag med lagerjobb men jag trivdes inget vidare och på sista dagen av min provanställning sade jag upp mig. Sedan blev det Saltgruvan i nitton år.

Vart har tiden försvunnit? Knappt så jag fattar. Tjugo år har bara blåst förbi. Då, 1998 var jag fortfarande mitt i livet, idag är jag pensionär. Inte så dåligt det heller men tiden, vart försvinner den?

Ångrade jag att jag flyttade? Både ja och nej. Skulle jag idag stå inför beslutet skulle jag välja att stanna kvar i Sverige. Samtidigt har jag fått uppleva mycket positivt under åren i hembyn. Främst att jag fick vara till hjälp och stöd åt gamla mor när hon inte längre kunde bo hemma och sköta sig själv. Under de år hon bodde på åldringsvården i kommunen besökte jag henne varje dag. Få var de dagar jag inte kunde besöka henne. Sådant är värdefullt!

Jag skaffade mig också goda kunskaper inom data och IT genom utbildning och egna erfarenheter. Jag började skriva blogg år 2007 och 2012 upptäckte jag Urkult. Hade detta hänt om jag då stannat kvar i kungariket 1998? Knappast troligt. Därför ser jag också mycket positivt i flytten även om jag inte skulle jag göra den idag.

Många i min generation i byn emigrerade till Sverige på 1970-talet. De flesta stannade i Sverige, några har återvänt. Jag är en av dem. Dock vill jag säga: en gång emigrant, alltid emigrant! Under förutsättning att man inte vantrivdes och att tiden var åtminstone några år.

Idag kunde jag gott tänka mig att återvända till Malmö men helst bor jag på landsbygden i eget hus. Tänk att få öppna dörren på morgonen, ställa sig på bron och andas frisk luft och inte se en bil så långt ögat når, inte höra ett enda buller eller brus, bara vindens sus. Bettan i uthuset kurar tryggt och det är en tröst. Bilen behövs på landet.

Malmö är min stad men helst bor jag på landsbygden och både Österbotten och Norrland ligger mig varmt om hjärtat. Varför inte en fot på båda sidorna om Kvarken?

Samtidigt har mycket förändrats i Malmö. Kockums varv finns inte mera utan Västra Hamnen är nu ett område för välbärgade malmöbor. Flygbåtarna till Köpenhamn är borta och nu för tiden svischar man över till Köpenhamn per tåg. Och Limhamnsfärjan är ett avlägset minne blott.

Själv kan jag möta denna vy en februarimorgon.

Urkult-bilder 2018 på Flickr

Äntligen har jag valt bilder från Urkult i somras och laddat upp dem på min Flickr-sida där de som vanligt fått en egen katalog med det följdriktiga namnet Urkult 2018. Hela 196 bilder fick följa med till Flickr av de totalt 1238 bilder jag processat fram.

En del av bilderna har ni sett redan i denna blogg men jag de flesta borde ändå vara nya för er.

196 bilder tar en stund att titta om man gör det manuellt. Därför är det enklare att aktivera slidshow (den lilla knappen med en pil i uppe till höger). Villa man ha helskärm trycker man på F11-knappen på tangentbordet (windows). Vill man stanna slidshow en stund gör man det med mellanslagstangenten på tangentbordet. Startar igen med samma mellanslagstangent.

Som ni ser får ni lite instruktioner för att det inte skall bli alltför tradigt att titta på bilderna. På detta sätt blir det en tämligen rask genomgång av bilderna.

Det är sjätte året jag fotograferat på Urkult och naturligtvis kan en del bilder bli snarlika bilder från tidigare år. Det hjälps inte att en och annan bild blir nästan samma. Jag hoppas ändå att jag lyckas förmedla stämning och miljö något så när från årets Urkult.

Är det någon bild ni tycker särskilt om så berätta gärna i en kommentar! Eller något ni undrar över. Håll till godo!


Urkult 2018 – länk till min Flickr fotosida

För de som inte orkar gå in på min Flickr-sida så kommer här några bilder ändå

Detta är Pelle Molins stuga. Ganska många som campar just där.

Och här några skönspelande damer från Mittfolk.

Min video från Urkult 2018

Stunder och ögonblick fladdrar förbi. Vi minns något, ibland detaljerat men ofta något dunkelt och fragmentariskt. Som tur är har vi våra mobiler och kameror för att föreviga våra strapatser och våra solnedgångar, högtidligheter och grå vardag. OM vi gör det!

Och om vi gör det, förblir det kvar i ett minne som sedan slängs eller raderar vi regelbundet? Sorterar, ratar och går vidare medan det förgångna sjunker ihop till ett nano någonstans?  Utom räckhåll i detta livet.

Senaste Urkult tog jag en hel del bilder men gjorde också videoinspelningar. Dock betydligt färre än tidigare och oftast under en minut långa. Jag gjorde ett hopkok på knappa sju minuter som jag laddade upp på YouTube. Tror ni någon hittar videon där? Ganska få om man inte gör lite reklam. Eller har en omfattande vänskapskrets eller stort nätverk. Därför detta inlägg.

Mest handlar det om korta klipp från olika uppträdanden. Artister och grupper av olika slag men sista sekvensen visar polskedansen där många festivaldeltagare tog en svängom innan Urkult stängde för gott denna gång. Hasande runt på golvet i Danslogen i ett evigt snurregung tills tröttheten tog över och Urkult 2018 sjönk ihop till ett nano av minnen en tidig söndagsmorgon invid mångtusenåriga Nämforsen.

[youtube=https://youtu.be/zc7Eqp4UOSQ]

Gemenskap på Urkult

Sol och bad

Den bästa musiken jag lyssnade till

En av dagarna när jag gick på byn i Näsåker under Urkult mötte jag ett par med ett litet barn under ett år eller så. Pappan hade barnet uppsatt på nacken och höll fast det med ena handen så att det inte skulle trilla ned. Just när jag passerade dem fick barnet en plötslig uppkastning och lade hela spyan på fars huvud. Så det rann över hans huvud och ned längs öronen! Inte så trevligt för far, kan jag tänka, men en fotograf hade fått en pangbild. Dock bör man inte ta bilder av folk i utsatt situation och detta kan kanske klassas om sådan.

I helgen fick jag färdigt processat alla bilder från Urkult-utfärden för två veckor sedan. Nedan kommer ytterligare några bilder.

Musiken är en viktig del av Urkult och ofta framförs sådan musik som jag inte visste att jag tyckte om. Dock är det svårt att hinna lyssna på all musik. Man måste välja. På samma sätt kan man inte delta i alla aktiviteter som bjuds. Tid finns helt enkelt inte.

Den musik jag i år vill lyfta fram är Among Lynx och Partiet på torsdagen. Among Lynx är ett tjejband som spelar root rock. Riktigt bra och rockig musik! De drabbades dock av åskvädret som drog fram just när de skulle gå på scen. Ingen el i systemet! Ingen fara, de startade akustiskt med munspel, kontrabas och megafon. Sedan kom elektriciteten tillbaka och de kunde ösa på för fullt.

Partiet var givet för att få igång hålligånget efter invigningen med Eldnattens om denna gång blev LED-natten p.g.a. eldningsförbudet. De gav allt med Fredrik som for runt som ett yrväder och triggade igång folk. Publikhavet kokade mitt i natten.

Fredag bjöd på en mängd artister och akter, totalt 33 akter på hela Urkult 2018. Det som jag mest såg fram emot var Ale Möller med Xenomania,  Katarina Barruk och Cats and Dinosours. Ale Möller för att han är en sådan mångkunnig musiker, drivkraft i svensk folkmusik och med många utländska rötter i sin musik. En verklig variation i musiken som bandet presterade.

Katarina Barruk, den samiska sångerskan från Västerbotten, har jag länge beundrat för hennes sång, kampen för sitt språk umesamiskan och förmåga att förmedla känsla i jojk och sång. Nya låtar bjöd hon och jag tror att hon blev tagen av den stora publik som fyllde Danslogen och visade sin uppskattning. I höstas när Urkult bad om förslag till akter inför festivalen 2018 skickade jag in mitt förslag, Katarina Barruk! Samma sak året innan när jag föreslog Sofia Jannok, hon kom också med. Jag påstår inte det var min förtjänst att dessa två samiska artister fanns på Urkult 2017 och 2018 men visst känns det bra att två av mina favoriter som jag föreslagit spelat på Urkult. – Katarinas sista låt på Urkult 2018 lämnade oss vid Norra Storfjället öster om Umeälven i Vindelfjällen.

Cats and Dinosours kände jag inte till sedan tidigare men vilken frisk fläkt de är med sin vänsterfeministiska swingmusik. Framför allt låten ”Jobba mindre” fick mig intresserad av deras musik.  Det finns fler låtar som tilltalar mig och deras energi och humor gillar jag.  Politiskt engagerad är deras musik och det kan man ha åsikter om men konceptet som sådant är strålande!

På lördag lyssnade jag extra på Norr om Stockholm, Mittfolk och Säkert!

Norr om Stockholm är tre tjejer som främst spelar folkmusik som gjorts av bortglömda kvinnor tillbaka i tiden. De har forskat och rotat i arkiv för att få fram denna musik och de framför den skickligt och med pondus. De berättar mellan låtarna om dessa kvinnor som ofta inte fick så framträdande roller i sin tid. Som grädde på moset köpte jag deras CD ”Efter” efter konserten i Ådal Lidens kyrka på lördag förmiddag.

Mittfolk är ungdomar från Västernorrland som tidigare spelat flera gånger på Urkult, denna gång med reunion för alla som spelat i detta band. Jag gillar den spelglädje de har och att bandet sörjer för återväxt inom musiken i Sverige.

Säkert! är ett kapitel för sig. Musiken och texten är naken och stark. Jag har inte tidigare lyssnat mycket på denna musik men inför Urkult 2018 lyssnade jag in mig rejält och ju mera jag lyssnade, desto bättre blev det. Annika Norlin är människan bakom denna musik.

Mycket bra musik fanns det att lyssna till och det hade krävts flera inlägg för att berätta allt jag hört. Sist på lördagkvällen spelade Didanka balkanmusik för att skapa den perfekta avslutningen från Stora Scen.

Lördagnatten klockan ett startade Polskedansen i Danslogen till akustisk spelmansmusik. Jag kom dit vid tvåtiden och då var det fullt med folk som dansade tungt ett-två-tre, ett-två-tre i ständigt trav och sväng runt danslogens mitt där spelmännen stod. Egentligen en mäktig upplevelse med alla dessa som sög det sista ur Urkult. Ibland bruka det uppstå allsång helt spontant men det fick jag inte uppleva denna gång innan jag begav mig till tältet någon gång efter halv fyra på morgonen. När polskedansen slutade vet jag inte men ofta kan den hålla på till fem-sex på morgonen.

En något beskänkt man bjöd upp en kvinna och ville dansa polskedans. Hon tittade kritiskt på honom och frågade: Jaha, vad kan du dansa då? Svaret var svävande men hon förbarmade sig och bort försvann de med honom i stadigt grepp. Hon förde och han fick lugnt följa med så gott det gick. Polskedans var nog inte hans bästa talang men han ville ju så gärna vara med i gänget som travade fram i ständigt ett-två-tre, ett-två-tre.

Själv hade jag också gärna lärt mig lite enkel folkdans men det får bli en annan gång på Urkult. Det är bara att hänga på och försöka komma in i takten och svänget på lördagens Polskedans. I år hade jag inte bråttom till färjan i Holmsund utan kunde sova lite längre med tanke på att jag kom sent i säng. Tror ni? Lite över sex vaknade jag och min vana trogen steg jag upp. Dock tog jag en liten tupplur efter frukosten innan jag rev tältet på söndag förmiddag.

Frukost intogs fredag och söndag på Församlingshemmet och lördag på Gästis inne i byn. Gästis är en slags förening eller sammanslutning som främjar gemenskap och kultur i Näsåker. De finns på Facebook och det var där jag hittade dem. De har sina lokaliteter alldeles nära Ingelas café. Verkar vara så hjärtlig och fin stämning där. I fredags hade de kräftkalas. Hon som serverade frukosten lät lite förvånad över att jag som kom så långt bort ifrån kände till Gästis. Vadå, jag känner till mera än vad folk tror.

På tal om mat så sist på lördagsnatten åt jag vegetariskt! Någon timme tidigare bjöds mat från Veganköket ut för halva priset och någon gång efter klockan tre blev den gratis. Hellre det än att den kastades. Då gick jag dit, gratis gillar jag. Ris och linsgryta var anrättningen som inte smakade helt oävet. I kön träffade jag en tyska som bott 7 år i Näsåker och pratade god svenska. Det verkar som om det flyttat en hel del folk till Näsåker under årens lopp trots att det egentligen är glesbygd. Nyanlända är de och då menas inte flyktingar. Det tar sin tid att komma in i bygemenskapen. Att känna sig hemma på Urkult går dock fort.


Artisterna/banden på Urkult 2018 

Säkert!

Norr om Stockholm

Mittfolk

Ale Möller och hans band

Katarina Barruk med band

Cats and and Dinosours

Partiet med vänner gav järnet natten till fredag