Den perfekta novemberbilden

Medan det ännu är november vill jag leverera några novemberbilder från en månad som annars anses som grå, tråkig och deprimerande. Jag utmanade något Jennifer Sandström, en av mina favoritbloggar, om den perfekta novemberbilden när hon saknade fotografisk inspiration tidigare i månaden och igår kom svaret från henne.

Jag kan ju inte vara sämre utan jag får rota i mina bildkataloger. Få se om jag också får ihop nio bilder eftersom jag ändå inte varit så flitig med kameran senaste tid.

Vilken blev den perfekta novemberbilden bland mina förslag? Eller, om inte den perfekta, så den bästa. Kanske inte så konstnärliga som Jennifers bilder utan mera vardagsbilder. – Bilderna går att förstora om ni vill granska närmare. Bara att klicka! 😉


Den perfekta novemberbilden – Jennifer Sandströms blogg

En typisk novemberbild – Allhelgona

Sätt dig här och vila!

Eller kura invid muren grå

Hellnäs bro i novembersol. Alla dagar var trots allt inte gråa

Och isen kom!

Likaså frostens vita rim

Och båtarne finns ej längre invid bryggor och strand. De flesta är på land.

Det vita sig sakta smyga på

Och solen går ned bakom Hellnäs sund, snart är det december.

 

Street photography

Gårdagens inlägg bestod av bilder och ingen text, helt medvetet. Senare fick jag en kommentar och som svar skrev jag något om bilderna och kom samtidigt att tänka på Street photography, en genre inom fotografering som jag tycker är spännande.

Visst kan en landskapsbild, solnedgång och snötäckt skog vara vacker men det finns ju miljontals sådana bilder. Street photography är mera att fånga ögonblicket, det som händer just nu och sedan aldrig kommer tillbaka. Så kan också en landskapsbild vara men det är ändå samma vy även om årstid och ljus växlar.

Helst bör det finnas en eller flera människor på gatubilden och gärna mitt i en handling eller med en min som uttrycker något. En sådan bild är unik och högst troligt kommer situationen inte tillbaka. Bilden kan också föreställa en intressant detalj eller en ovanlig vinkel i allmän miljö.

Det svåra för nybörjaren är att våga rikta kameran mot okända människor, med eller utan tillstånd. Att först fråga lov förtar ofta den spontana stämningen, vilket är själva poängen med street photography. Det behöver förresten inte ske enbart på gatan utan vilken offentlig miljö som helst är lämplig.

Jag tittade en god stund idag på Street Photography på Flickr.com och vilka otroligt intressanta bilder som presenterades. Detta är något jag kommer att satsa mera på och jag skapade också idag ett album på min Flickr-fotosida där jag kommer att samla mina bästa gatubilder.

Idag är det tillåtet att ta bilder av människor på allmän plats om det inte är s.k. kränkande bilder. Det säger sig nästan självt. Hur det blir i maj när GDPR kommer att gälla i hela EU återstår att se.

I allmänhet tror jag inte att de flesta människor blir arga eller upprörda över att de kommer med på bild men ber de mig att ta bort bilden från kamerans minneskort så gör jag det naturligtvis. Det har bara hänt mig en gång att någon sagt att de inte vill vara med på bild. Det var ifjol somras på Urkult som en tjej kom fram till mig och sa så. Jag tog genast bort bilden eftersom det efteråt kan vara svårt att minnas vem det var som ville bli borttagen. Hon hade kanske sina skäl?

Tvärtom händer det ibland att folk kommer fram till mig och vill vara med på bild. Det har hänt mig flera gånger på Urkult. De tror att jag är någon slags proffsfotograf, ha, ha. Nåja, ifjol jag var i alla fall anlitad som festivalfotograf och så kommer det att bli även kommande festival i början på augusti.

Som sagt, Street photography är min nya utmaning och jag hoppas att jag inte får på flabben av någon uppretad medborgare som känner sig kränkt. Det gäller att agera med förnuft och inte vara påflugen.

Jag tycker att människor är det finaste man kan fotografera och jag tror samtidigt att riktigt lyckade gatubilder inte växer på träd. Jag tror också att det inte bara handlar om teknik och fotografisk skicklighet utan att också kunna få folks förtroende och att ta vara på den sociala miljön.

En spännande utveckling av mitt fotograferande och redan nästa helg kommer jag högst troligt att få till en och annan bild som i bästa fall kan kallas street photography. Här i byn är det inte så många tillfällen för sådan fotografering.


Street Photography Promenade –  Flickr

The Ultimate Beginner’s Guide for Street Photography  

10 Street Photographers Who Are Immortalizing Our Modern World  

GDPR: Så påverkas fotografer av den nya lagen 

Hovrättsesplanaden utan ord – För ett år sedan gjorde jag ett inlägg från Hovrättsesplanaden med liknande bilder som föregående inlägg

Här kommer ytterligare ett par bilder från i fredags när jag gjorde Vasaesplanaden i Vasa. Nu med lite folk i bild. Strax mera levande bilder även om dessa två bilder inte är några märkvärdigheter.

Gissa var

”Å, regniga natt, aldrig mera kan livet bli glatt” sjöng Anna-Lena Löfgren i början på 1960-talet. Egentligen menar jag regniga dag för regnet har öst ned nästan hela dagen. Bönderna har all anledning att hänga med huvudet för skördearbetet har inte varit lätt i höst och stora värden har gått till spillo.

Nåja, inget att göra åt vädret, det är bara att gilla läget för efter regn så kommer sol. Under tiden kan ni roa er med en gissningstävling som jag drar igång. Den som först vet orten och skriver det i en kommentar vinner. Pris har jag egentligen inte men vill den som vinner få en valfri A4-bild från min Flickr fotosida så går det bra. Jag kommer nämligen snart att beställa bilder från Ifolor. Meddela i så fall i kommentaren vilken bild som önskas (www-adressen till bilden). Vinnarens adress kan skickas till mig via vanlig epost: pdrnlnd01@gmail.com.

Med ort menar jag stället, platsen inom en radie på en kilometer eller så. Man kan alltså inte skriva Österbotten eller Västerbotten utan man måste precisera sig lite mera. I morgon kl. 12 avslutas min lilla tävling.

Jag lägger ut den första bilden nu på eftermiddagen och under kvällens lopp kommer fler bilder att dyka upp. Första bilden är inte lätt men är inte heller helt omöjlig.


Ifolor

Min Flickr bildsida

16.21
18.09
20.03 – Konstig öppningstid på vardagar, 06.02

Kalle gissade ganska snabbt på rätt stad men jag såg inte kommentaren förrän flera timmar senare så tävlingen är avgjord. Nykarleby, den lyckliga staden, är svaret.  Grattis Kalle!

Jag hade fler bilder i beredskap så här kommer några till från Nykarleby.

Nykarleby, men var i Nykarleby
En klassisk Nykarlebybild
Snickarglädje i gatumiljö
Fotoutställning i Nykarleby fram till 25 oktober. Jens Lax ställer ut bilder med temat ”Vid havet” och Britt Vienonen med ”Non Grata”. Adress: Kyrkogatan 4 – Rekommenderas!
Ett av husen vid torget.

Print i postlådan

Nu är det äntligen vår, för nu har jag bytt till sommardäck! Sen? Vet jag inte för våren är också sen och senaste vecka har jag inte kört runt. Men jobbigt var det och jag fick gå in och vila mellan varje däck. Det behövdes ingen kraftansträngning alls för att jag skulle börja flåsa och hosta. Och svetten rann. Få se hur det går imorgon när jag åter skall börja jobba efter min lilla ”semester”?

Klockspelet har jag också hängt ut på farstubron så nu får vinden åter ge mig lite egenkomponerad musik. Fina toner höras över backen. Bells of paradise.

Vittjade också postlådan idag och vad fann jag där om inte ett paket med en A4-print från min favoritbloggerska Jonna Jinton. Den fick jag som pris för bra motivation för just denna print. Eller rättare sagt tröstpris för huvudpriset vann jag inte. Men det gör inget för bilden är fin ändå och kommer snart att hänga på väggen sedan jag hittat en lämplig ram.

Vad dölja sig bakom snöret det knutna?

För att se bilden jag får ber jag er ta en titt i hennes webshop! Där kan ni hitta denna som jag fick och många andra, den finare än den andra. Photoprints

Eller varför inte slå på stort och välja en fototapet ur hennes samling?

En svår uppgift?

Jag bytte bild i headern ikväll. Isen har ju försvunnit sedan länge och grönskan är starkt på kommande men än finns en del av fjolårs torkade, gula växtlighet kvar på sina ställen. Som på denna bild i headern.

Var är denna bild tagen? Namn och plats anges så bra som möjligt. Är man inte känd i trakten kan det vara svårt och har man aldrig besökt denna nejd är det nästan hopplöst. Men bara nästan. Därför ger jag följande ledtrådar:

  1. Detta träsk finns med namn angivet på Googlemaps
  2. Här finns en låda för den som  motionera vill
  3. Året runt finns här några av vinterns fortskaffningsmedel uppställda. Karhu är ett märke.
  4. Från någon av dessa stenar har man ropat. Kanske efter gårdens kreatur? Ropat på dialekt, rättare sagt.
  5. Detta träsk finns vid en genväg, om än inte i så bra skick, när jag vill besöka Happy Feelis efter att jag passerat bron.
  6. Sången i videon nedan ger en vink om en del av namnet.

Lycka till!

Bilden en gång till:

[youtube=https://youtu.be/xt4drBrkVvg]

En bild, får jag lov?

Vintern har kommit tillbaka med det vita som kallas snö. Plötsligt är allt så mycket ljusare. I fredags fanns det vackert snötäcke i träden, idag har mycket blåst bort. Jag hann dock ut en sväng med kameran i fredags.

Detta med bilder i bloggen är viktigt. Utan bilder måste man vara en sjusärdeles bra skribent och ha ett mycket intressant ämne att skriva om för att locka följare. Jag har stött på ett par tre sådana bloggar men två är nedlagda och en för ett mycket tynande liv med sporadiska inlägg.

Jag brukar märka mina bilder med copyright och min epostadress för att dels påminna om att man inte kan ”låna” mina bilder hur som helst och även ge en kontakt ifall det finns de som är seriöst intresserade av någon bilder. Det händer ibland att jag får förfrågningar om tillgång till någon av bilderna och oftast brukar vi komma överens. Senaste veckan fick jag begäran om bilder från två olika håll vilket är både roligt och inspirerande. Även snuttar ur mina videos på YouTube har intresserat vid ett par tillfällen.

Upphovsrätten kan uppfattas både som irriterande och skyddande. Skyddande för den som äger rätten till ett verk om det så är bild, film eller något annat skapat, irriterande när jag vill se ett omtalat TV-program via nätet eller läsa en intressant artikel i någon tidning och inte kommer åt innehållet. Detta med tidningarna förstår jag eftersom det kostar att göra bra reportage och opinionsartiklar och man kan inte vara prenumerant på alla engagerande tidningar. En större tidning, Sydsvenska Dagbladet, har dock infört att alla kan läsa deras webbversion av tidningen vilket jag tycker är bra eftersom jag har band till Skåne och gärna vill följa med vad som händer där.

Att göra TV-program kostar också men det är ändå lite annorlunda eftersom vi här i republiken via kabel eller via luften kan se program från kungariket och också betalar för detta men kan inte ta del av allt utbud på t.ex. SVT Play eller de kommersiella kanalernas utbud på nätet. Egentligen borde Norden vara ett enda område för upphovsrätt för tvprogram och ersättningar regleras enligt detta. Detta borde gå att ordna om viljan finns. Något som Nordiska Rådet borde ta sig an?

Ännu för en 10, 15 år sedan var det vanligt att ladda ned upphovskyddat material från piratsiter på nätet men jag undrar om inte detta håller på att försvinna allt mer. Idag finns relativt billiga alternativ för nedladdning av både musik och film varför jag tycker att man gott kan följa lagen och även undvika att få skit i datorn via tvivelaktiga ställen på nätet.

Här kommer några vinterbilder från senaste tid. Även på vintern finns det mycket att fota.

2016-02-12 Vinter och snö 003-1
Vi börjar med en mörk, skum vinterbild. Lite ruggig bild, tycker jag själv. Upplevs bäst i större format. Klicka på bilden!
2016-02-12 Vinter och snö 045-1
Skogen, den förunderliga!
2016-02-12 Vinter och snö 023-1
Kojan, någonstans i byn. Denna koja har stått i många år och än skymtar den gåtfull i vinterskogen.
2016-02-12 Vinter och snö 022-1
Snön kom i fredags. Här har snöröjningen ännu inte hunnit fram på byvägen.
2016-02-12 Vinter och snö 050-1
Utsikt med ständig julgran i fronten. Dock inte i vår by.
2016-02-12 Vinter och snö 055-1
Vi tar en närmare titt på vinterlandskapet samtidigt som allt detta snart är bort och ersatt av grönska och öppet vatten.

Fotoutmaningen dag tre

Idag blir det inte mycket mera än dagens bidrag till fotoutmaning på Facebook. En ormbunke som finns på storstenen alldeles här i närheten. Som tur är har jag skogen nära och där finns många motiv, bara att välja och vraka.

Jag försöker få så bra bilder som möjligt och jag bildbehandlar nästan alltid mina bilder i datorn. Fotoutmaningen är dock ingen tävling vem som får de mest häftiga bilderna utan mera som en dokumentation av naturen omkring en per dag. Även det minsta grässtrå eller myra kan vara intressant. Så har i alla fall jag uppfattat utmaningen. Måste man fuska någon dag och ta en bild ur datorns arkiv så är inte det hela världen.

skogsväta
Vacker på sitt sätt . Kanske en makrobild på nåt av bladen skulle bli lyckat? Det gäller att fundera både smått och stort.

Kanske han inte dog förgäves?

Vad betyder en bild, vad betyder en drunknad pojke i Medelhavet? Mycket eller inget. Jag menar, rätt bild vid rätt tillfälle kan försätta berg, en drunknad pojke kan bli en spark i magen på alla de som slentrianmässigt via massmedia bevittnar den flyktingkatastrof som just nu utspelar sig på olika håll i Mellersta Östern och Europa. Eller så är det bara en bild som fladdrar förbi i flödet och snart glöms bort. Eller så är det en bild som väcker ilska, avsky och frustration.

Bilden av den treåriga Aylan Kurdi tror jag de flesta har sett och reagerat på denna vecka.

Det finns de som anser att bilden aldrig borde ha publicerats. Av integritetsskäl eller att bilden används i politiskt syfte. Andra anser att den var nödvändig för att väcka opinion och insikt om det stora flyktingproblem som just tränger sig på allt mera.

Själv anser jag bilden är en tankeväckare och nödvändig. Visst håller jag med om att man ytterst sparsamt bör använda bilder av människor i utsatta situationer eller när de är döda. Tyvärr trubbas vi av eller resignerar efter en tid när ständiga rapporter via massmedia berättar om katastrofer, mänskligt lidande och upprepade brott mot mänskligheten. Därför anser jag bilden av den drunknade Aylan behövs för att få oss att stanna upp, tänka till och förhoppningsvis göra något. Både som för oss vanliga människor men även för de politiker som har makt och möjligheter.

Bilden visar vad som händer just nu. Den går inte att förklaras bort, gömmas i statistik eller förminskas i allmänt svammel. Den gör ont att se, speciellt för föräldrar med barn. Den kan också vara en käpp i hjulet för de populistiska krafter som är på frammarsch i Europa. De anser att bilden bara är ett fult knep från deras politiska motståndare.

Det finns andra bilder i historien som påverkat det som skedde efteråt. Jag tänker på bilden av den vietnamesiska, nakna flicka som sprang undan amerikansk napalmbombning i Vietnamkriget. Eller bilder från när portarna till Auschwitz öppnades i samband med nazisternas nederlag. Jag tänker på bilder från 11 september när folk i ren desperation hoppade från World Trade Center i New York. Kanske bilden av lille Aylan blir en sådan?

Redan förra helgen hamnade jag i en diskussion med en kusin om liknande bilder på Facebook. Det var komikern Özz Nûjen som på sin FB-sida visade bilder på drunknade barn i Medelhavet. Han skickade gliringar till SD och deras anhängare för att de talar om ”skäggbarn” och menar därmed att det inte är barn utan unga män som utger sig för att vara flyktingbarn. Som slutkläm i sitt inlägg på FB skrev han ”Känns det bra nu?” Jag kunde inte hålla mig utan frågade min kusin ”Är det de döda barnens integritet som upprör mest eller att SD får en känga?” Tyvärr fick jag intrycket att SD var minst lika viktigt som döda barns intigritet. Jag hoppas att jag har fel.

Att bilden av den döda Aylan redan har påverkat opinionen och politiker är helt klart. Folk är beredda att hjälpa till och insamlingar av penningmedel för att lindra situationen för flyktingarna slår alla rekord. Nu på lördagsmorgon rapporteras att de flyktingar som suttit fast på Budapests järnvägsstation får fri lejd till Österrike och Tyskland. Förhoppningsvis är det också en början på diskussioner för att hitta en lösning på alla de konflikter och krig som finns i Irak och Syrien samt att mördargänget IS stoppas.

Kanske också högerpopulismens frammarsch i Europa hejdas och folk börjar fundera på vad som händer och vart vi är på väg.

Det finns mycket att skriva om detta men för denna gång sätter jag punkt. Skrivet ombord på Wasa Expess en lördagsförmiddag.

vägen framåt
Det finns kanske en väg framåt?

Bilder

I förra inlägget fanns en central händelse, en bild som inte syntes men som hela inlägget handlade om; någon hade tagit en bild av en tiggare utanför en affär. Här infinner sig en intressant fråga som jag ofta funderat på: får man ta bilder av folk på offentliga eller privata platser och ladda upp bilderna på bloggen, Facebook eller på andra ställen på Internet till allmän beskådan? Får man överhuvudtaget ta bilder av folk utan deras godkännande?

Min spontana reaktion är att det får man inte, om man inte frågat lov. Men är det så? På nätet finns massor med bilder av människor i olika situationer, allt från oskyldiga bilder på bebisar till pornografi. Eller ännu värre, döda människor i de mest groteska former. En allmän regel är väl att om man inte kan identifiera personen ifråga så är det ok? Samtidigt, om man inte kan se ansiktsdrag, vad är då bilden värd mera än som en fattig illustration?

Själv tycker jag att bilder av människor är något av det mest intressanta. Vilken solnedgång kan mäta sig med en uttrycksfull bild av en människa i extas eller vild glädje, för att inte tala om djupaste sorg?

Jag har ofta haft tillfälle att ta bilder av okända människor men för det mesta har jag hejdat mig. I grund och botten tycker jag det är slöseri med motiv, kreativitet och resultat men någostans finns det en spärr som jag finner förlamande.

På Urkult 2013 hade jag turen att fånga en hel del människor på bild, eftersom festivalen bjöd på så många motiv och personligheter, men få är de bilder av dessa som jag lagt på nätet. De finns på min hårddisk men jag hade gärna velat dela dem med andra via Internet. Nu finns de på en extern hårddisk till ingen nytta förutom de sällsynta tillfällen då jag råkar ha vägarna förbi. Till vilken glädje?

En annan sak jag funderat över är den motvilja många människor har mot att bli fotograferade. Vissa däremot älskar att hamna på bild. Inom Islam får inte profeten Mohammed avbildas, något som många vanliga dödliga verkar tagit som sin devis. De springer som jagade kaniner framför en hagelsvärm när de ser en kamera. Varför? Är det mindervärdeskänslor, självbevarelsedrift eller fåfänga? Själv har jag inga problem med kameran, framför eller bakom.

Nog om detta, ni kära läsare har kanske svaren?

syren
Syrener 7 juni, de klagar inte. De bara är.

Jag bloggar, alltså lever jag

Det blev lite tunnsått med blogginlägg senaste vecka vilket föranledde sister Jane i den Lyckliga Staden att ring upp och förhöra sig om jag lever och höra om allt är som det skall. Jodå, jag lever och mår prima! Det enda som varit annorlunda är att jag varit väldigt kvällstrött senaste veckan och inte orkat skriva något utan i stället krupit till sängs redan vid halv elva-tiden. Ibland t.o.m. klockan tio vilket är högst ovanligt för mig.

Mitt föregående inlägg handlade om bilderna från senaste Urkult. Den gode Erik Forsling, som ibland kommentarerar, fann en favoritbild vilket gladde mig, något som han sedan modifierade. Även ovannämnda Sister Jane hittade en bild att hänga på väggen från samma fotoalbum på Flickr.

Att jag sedan blev kontaktad om rättigheter att använda en av bilderna var nytt för mig. Ibland har jag hittat mina bilder lite här och där på nätet; där jag inte planterat dem men denna gång var det en seriös begäran att få använda en mina bilder. Jodå, det gick bra för sig och ersättning fick jag också. Bilden var kanske inte så märkvärdig men ändå. Det känns som en sporre att ha fått betalt för en bild och att sedan gå vidare och hitta andra motiv, andra bilder att fånga på minneskortet. Kanske någon gillar en bild eller två i framtiden? Mest handlar det dock om att jag själv tycker om bilden.

Lite reklam för evenemanget som kommer att använda min bild i ett collage på sina affischer får jag väl få göra? Norrländsk Passion är ett teaterprojekt som omfattas av 5 teatrar från Norrland och som kommer att ha premiär i Umeå 3 maj 2014. Visst är jag sugen på att uppleva detta? Jooo! Färjan över Kvarken blir min väg.

umeå23
Är man uppväxt i byn så är man