Gnida eller ro båten iland?

Jag lyssnade härom dagen på ”Slaget efter tolv” på Radio Vega, den finlandssvenska kanalen. Just det programmet brukar jag lyssna på om ämnet är intressant för mig och det var det i onsdags.

Helt nyligen har kommunfullmäktige i Vasa beslutat att bidra med 25 milj. euro till en ny färja över Kvarken samt att gå i borgen för ytterligare 35 milj. Även regeringen Sipilä har lovat att bidra samt liknande summor väntas komma från Umeå och svenska staten på ett eller annat sätt. Arbetet är på gång och i höst hoppas rederiet, som ägs av Vasa och Umeå, kunna beställa en ny, modern färja med en teknik som är i framkanten även globalt. Frid och fröjd, ett projekt värt 115 milj. euro till nytta för många.

Det som debatterades var om även andra kommuner i Österbotten skulle bidra till denna färjelinje. Joakim Strand, fullmäktigeordförande i Vasa var naturligtvis positiv, även Rainer Bystedt, kommunstyrelsens ordförande från Vörå andades en försiktig optimism även om han inte kunde lova något på rak arm. Däremot var riksdagsledamot Bjarne Kallis från Karleby tveksam även om också han lovordade en fungerande färjeförbindelse över Kvarken.

Jag fick faktiskt den uppfattningen att bidrag från Karleby nog sitter långt inne, något som jag kan förstå eftersom staden ligger över 100 km borta från hamnen i Vasa, men samtidigt har Karlebys näringsliv stor nytta av rutten över Kvarken.

Få se om Österbottens kommuner tänker stort och framåt eller om man hemfaller till bytänkande och krasst ekonomiskt gnideri. Visst skall man vara aktsam om den kommunala ekonomin men samtidigt måste man också se sin kommun i ett större sammanhang och som en del av landskapet. Vill man vara med och bidra efter förmåga eller blir det att åka snålskjuts på andras bekostnad?

Som Joakim Strand sade, vilka blir kostnaderna om man inte gör satsningen? Vilka blir konsekvenserna för Österbotten och närliggande landskap om inte färjelinjen upprätthålls med ett modernt fartyg som har bättre ekonomi och är snällare mot miljön?

Nuvarande färja tuffar på över Kvarken men den är gammal och ständiga reparationer och underhåll är knappast maximalt i långa loppet även om rederiet nu visar fina siffor vad gäller ekonomi, godstransport och passagerare. Vi minns gamla RG1, den plåtskorv som tidigare fanns på linjen, är det den eller något liknande vi vill ha tillbaka? Jag tror inte det, därför gäller det att dra sitt strå till stacken, för alla i Österbotten har nytta av en modern färja över Kvarken. Det gäller att satsa nu när vi har vind i seglen och processen är på rull.

Ju fler som hjälper till, desto bättre fart får projektet.  Därför önskar jag innerligt att landskapets kommunpolitiker tar sig en funderare och inte genast spärrar ut taggarna med dålig ekonomi som argument. Inte blir den kommunala ekonomin bättre genom att inte delta efter förmåga; tvärtom kan den långsiktigt bli sämre. Och vill vi inte alla någon gång emellanåt kunna ta en tur över Kvarken och känna sjöluften i lungorna, äta gott ombord och tillbringa en dag eller två i Umeå? Alla resor behöver inte ske med flyg och långt bort.

Jag är en varm vän av samarbete och kommunikation över Kvarken och färjelinjen Wasaline är en navet i detta. Därför följer jag med spänning hur det går framåt och förhoppningsvis har vi en ny, fin färja här om något år. Om jag bara lever och mår kommer jag garanterat att finnas ombord på jungfruturen! På samma sätt som när jag var med på premiärturen när Wasa Express, den nuvarande färjan, togs i trafik januari 2013.

Vad tycker ni, skall våra kommuner satsa i denna färjelinje eller är det bortkastade pengar? Är Wasaline viktig för Österbotten, Finland och Sverige? Vilka är alternativen?


Wasaline 

Slaget efter tolv

Jungfruturen – 2013

Blir det till att sitta i  hopptornet och glo…

… eller få vi mot horisonten i väster styra?

MäSä Duo genom min lins

En stor del av lördagen satt jag och redigerade bilder från Umefolk samt skickade upp en video på YouTube som jag spelat in. MäSä Duo från Södra Östebotten gjorde en fin spelning och jag filmade en låt.

Härlig musik med takt och känsla. Trots att de inte kunde svenska speciellt bra och var tvungen att ty sig till engelska fick de ändå bra kontakt med publiken. Applåderna och tjo-ropen vittnade därom.


MäSä Duo 

[youtube=https://youtu.be/OXHBN9uyfV0]

Och här kommer en bild på spelmännen.

 

Umefolk 2018

Återkommen från Umeå och Umefolk igår kväll. Först ikväll har jag fått tid att något begrunda årets folkmusikfestival och framkalla en del av bilderna som jag tog.

Festivalen inleddes som vanligt med Allspel på fredagskvällen med en fin föreställning med flera hundra personer på scen. Sångare och musikanter, varav många var barn, klämde i för kung och fosterland under ledning av konstnärliga ledaren Anton Teljebäck. Han dirigerade, styrde och ställde med kraft, något som nog behövdes med så mycket folk på scen. Märkligt att det alls fungerade.

Den första föreställningen jag besökte var med Arvvas. Jojk och raspig american style som möttes på scen. Röster och kontrabas som samverkade.

Nästa som jag hade tänkt titta på var Valkyrien men de var minst en kvart försenad så jag tröttnade på att stå i kö och avstod. Istället blev det muntra Spöket i Köket i Studion nere i källaren. Det var minsann en livad föreställning. Härlig musik och dans för alla glada. Fint att jag orkade vara upp så sent. En kvart över midnatt startade de.

Det var glädjade att det var så mycket ungdomar som dansade. Överhuvudtaget verkar återväxten vara god inom folkmusiken. Många barn som spelar något instrument och alltid är det några som blir mästerspelmän.

Fint är också att de s.k. ”Sverige-vännerna” inte lyckats kidnappa folkmusiken och folkdansen utan den lever fri och inkluderande. Något som också vice ordförande för Umeå Folkmusikförening, Elsa Reimerson, var inne på i sitt tal. Musiken är utan gränser, likaså dansen. Man behöver inte kunna språk för att lyssna på musik och detta märks inte minst inom folkmusiken.

En ung tjej framförde en sång under Allspel på något språk jag inte uppfattade men vilket starkt framträdande! Jag tror att hon var från Umeå.

MäSä-duo från finska delen av Österbotten var också på plats med ett par fina framträdanden. De fick det verkligen att svänga. Jag har tidigare sett dem i Vasa på Folk musikdagarna i höstas. Tyvärr var inte deras svenska av bästa sort så det blev att försöka göra sig förstådd på engelska. Det gick också men tyvärr bortföll det mesta av deras vanliga mellansnack och humoristiska historier som annars ingår i deras show. Trots det blev det en glad och uppsluppen föreställning.

Bredvid mig vid ett av borden längst fram satt en äldre dam som också var utrustad med systemkamera. Hon berättade att hon hade haft bråttom till festivalen men att hon hade varit på resa någonstans i norra Finland och blivit försenad p.g.a. kölden eftersom bussen vägrade starta i den 35-gradiga kylan. Men fram kom hon och vid bordet satt hon och inget visste hon om vem som skulle spela. Jag upplyste henne om MäSä-duo och hon funderade att då blir det nog något finskt sentimentalt och nostalgiskt. Nejdå, replikerade jag, det skulle förvåna mig. När halva konserten var genomförd lutade jag mig fram och frågade vad hon tyckte. Jättebra, svarade hon. Detta hade hon inte väntat sig.

Jag träffade annars Lauri, som ingår i duon, ombord på färjan på söndagen och vi pratade en liten stund. Duon har annars representerat Finland vid någon festival för inte så länge sedan i Uzbekistan och nu ser de fram emot ett aktivt år med många spelningar. Bl.a. kommer de att spela på Luleå Spelmansstämma 15-17juni. Och på Kaustbyfestivalen har Lauri varit sedan femårsåldern.

Lördagen börjad med teater. Tjära människa hette stycket och handlade om vissångaren, poeten och människan Vilho Ollikainen från byn Ullatti, öster om Gällivare. Vilho var ett verkligt original och en livskonstnär och hans person fanns på scen genom Jan Johanssons eminenta framförande. Jag är glad att jag hade möjlighet att se denna förställning för människan Vilho blev ännu en av dessa som gör världen lite bättre att leva i.

Det hela var egentligen en dubbelakt för en stund senare fanns bandet WAO på scen och framförde musik av Vilho Ollikainen där bl.a. Jan Johansson ingick med dragspel men också delar av bandet JP Nyström som Vilho spelat en del tillsammans med. Vilho levde åren 1934-98. Att få lära känna Vilho var något av höjdpunkterna på årets Umefolk. – Bandet WAO bar sitt namn efter just Vilho Akseli Ollikainen.

Spelkvinnor och munspelmän upplevdes på lördag vid sextiden. Tre av Sveriges mest begåvade spelkvinnor Långbacka/Willemark/Rydberg mötte på scen munspelmästarna Jouko Kyhälä och Filip Jers. Också en minnesvärd dubbelakt.

Katarina Barruk var kanske den som jag såg mest fram emot på hela Umefolk. Jag har tidigare haft förmånen att träffa henne när hon signerade debutalbumet Báruos jag köpte vid hennes första releasekonsert i Umeå 2015. Knappast hon mindes mig nu men jag hamnade åter bredvid tysken jag skrev om i förra inlägget och han hyste desto större förhoppning att hon skulle känna igen honom. Han hade nämligen under dagen deltagit i en workshop med jojk och förstod jag rätt hade Katarina också varit med där. Vad de jojkade förstod han inte, kanske det var om Jesus, funderade han. Huvudsaken var att han fick vara med och uppleva detta.

Han skulle under kommande vecka vidare till Stockholm och Oslo. Med tåg! Inget flygande där inte. Det var förresten tredje gången han bevistade Umefolk. Jag tipsade honom om Urkult och han verkade intresserad ända tills jag nämnde datum 2-4 augusti. Aj, aj, det var illa för just den helgen gick en heavy metal-festival av stapeln alldeles i närheten där han bodde och det ville han inte missa. Den besökte han alltid. Den musiksmaken hade jag inte väntat mig av honom.

Katarina Barruk framförde sin musik med både känsla och kraft. En del nytt material och även kända stycken sedan tidigare. Jojk ingår som en naturlig del i hennes musik och umesamiska använder hon som första språk på scen men pratar också svenska till oss oinvigda. Umesamiskan för en tynade tillvaro men Katarina hoppas med sin musik och sitt engagemang föra sitt modersmål vidare.

Efter konserten stannade tysken kvar, jag hoppas han fick träffa Katarina för hon verkade vara hans stor idol.

Senare på kvällen uppträdde The SISKIN Quartet på Idun. Fin och njutbar musik men inte så mycket folk ändå vilket var synd. Jag kände till Bridget Marsden & Leif Ottosson sedan tidigare men den skotsk/finska duon Sarah-Jane Summers & Juhani Silvola var nya för mig.

Allra sist på lördagsnatten spelade Sallyswag i Studion där de gav järnet inför en dansant publik. De sprudlade av kvinnokraft!  Det är tydligen i Studion man dansar som mest och bäst, sist på kvällen. Denna gång såg dansandet ut att vara av mera modern typ.

Själv kände jag tröttheten komma krypande och någon gång efter klockan 01 gav jag upp kröp jag nöjd till sängs. Ännu ett Umefolk var till ända och jag hoppas att detta inlägg någon gång i framtiden skall påminna mig om Umefolk 2018. Detta var något av det som jag upplevde men det fanns så mycket mera. Tyvärr hinner man inte se och hör allt. – Väl mött nästa år!


Allspel

Arvvas 

Spöket o köket  

Tjära människa –  teater

WAO

Spelkvinnor och munspelmän 

Katarina Barruk

MäSä Duo  

The SISKIN Quartet 

Sallyswag 

 En kväll på Tráhppie –  Blogginlägg 2015 

En bild från Umefolk blir det ikväll. Jag får återkomma med fler bilder i ett annat inlägg.

Katarina Barruk

 

Video med Spöket i köket

Tyvärr har jag inte tid för något mera omfattande inlägg även om det nog finns att skriva om men en video jag spelade in i natt och laddade upp på Tuben kan jag presentera. Om musiken och allt vad som hände/händer på Umefolk får jag återkomma till i senare inlägg. Jag vill bara säga att Umefolk levererar även detta år.

Lunchen intogs idag på Balders, mitt stamställe här i staden, och jag kan konstatera att flera än jag var hungrig mitt på dagen. Stället var fullt men jag hittade ändå en plats. Efter lunchen fick jag bevittna ett polisingripande mot en bångstyrig person. Vad han gjort vet jag inte men två polisbilar var på plats och tre poliser behövdes för att in honom i bilen sedan han legat på gatan en god stund. Han var inte alls med på noterna. Hans lördag var nog förstörd men jag antar att han har sig själv att skylla.

Själv kommer jag att tillbringa min kväll på Umefolk. Allra först kl. 15 blir det teater: Tjära människa och resten av kvällen blir det musik för hela slanten. Katarina Barruk är kanske den stora favoriten. Samma är det för en tysk som annars bor i ett stenkast från Kielkanalen. Jag talade med honom igår en stund innan Spöket i köket. Katarina var hans stora favorit och idol. Han pratade annars en perfekt engelska och bröt inte alls på tyska.

Såja, här kommer videon. Det är Spöket i köket som ger järnet i Studion på Folkets Hus. Jag hoppas att de godkänner att videon finns på Tuben. Men som ni ser, fart och fläkt och härlig stämning. Och mycket ungdomar som dansade. Hip hop hade de nog lämnat hemma denna kväll.

[youtube=https://youtu.be/lN1LN807dkM]

Efter midnatt kommer Spöket i köket

Så är jag på andra sidan Pölen, käkar Skolekridt och ser ut över Björkarnas stad från tolfte våningen. Inte speciellt kallt heller, -11 C.

Den troliga orsaken till att jag får slafa på så hög höjd beror på att jag gick med i hotellets kundklubb. Jag kutade nämligen snabbt till hotellet efter att jag stigit av bussen i Umeå. Jag hade en del ärenden att utföra och ville lämna min ryggsäck i hotellets reception.

Jo, det gick bra men om jag gick med i deras kundklubb så kunde jag genast få tillgång till rummet och inte klockan 15 som annars är incheckningstid. Till på köpet på tolfte våning med utsikt över stora delar av stan. Gratis kvällstidning fick jag också.

Ok, tänkte jag och föll till föga, ännu ett medlemskap.

Och tur var det, ärendena tog en stor del av eftermiddagen. Jag besökte bl.a. två banker och det blev en långdragen historia. Det blev t.o.m. på övertid. Så nu vet jag vad de gör i banken efter tre. Den ena bankfröken blev alldeles förtvivlad och sa det här går inte men jag satt lugnt kvar tills det hela var i hamn. Jag blev nöjd och hon en erfarenhet rikare.

Färden över Kvarken var annars rena sömnpillret även om en ganska bra orkester i baren gjorde sitt bästa. Troligen locals från Österbotten av språket att döma. Men de hade svårt att få igång klientelet på däck åtta.

Ikväll blir det däremot livat och svängigt. Halv sju börjar Allspel, inledningen på Umefolk. Jag kommer att söka mig dit i god tid för att få en bra position. Orkar jag kommer det att bli sent men tyvärr blev det ingen tupplur denna dag så vi får se om gubben hänger med.

Här finns ett smakprov på Spotify av vad som bjuds på Umefolk denna gång. Listan börjar med Spöket i köket och jag har som mål att se dem någon gång efter midnatt. Sist i listan finns MäSä-duo från Syd-Österbotten. De har jag sett en gång tidigare. Fast detta är bara en liten del av vad som bjuds –  Tjohej, nu kör vi….

Umefolk 2018 – Spellista på Spotify

Umefolk 

Inte en själ på bryggan men det gick bra ändå. Kanske de lät färjan gå i samma isränna som de körde upp igår kväll?

Nähä, i bollhavet fick jag inte vara fast det var nytt och fint. Ser mest ut som de djupfrysta grönsaker jag brukar köpa. Majs, paprika och ärtor.

Fem veckor kvar

Om drygt fem veckor går Umefolk 2018 av stapeln i Folkets Hus Umeå. En säker satsning mitt i vintern om man gillar musik. Biljett och hotell är redan bokade. Hotellrum finns ännu centralt i Umeå men jag förutspår att de försvinner allt närmare 23 februari vi kommer. Som en vink till de som eventuellt känner sig manade. För det är övernattning en eller två nätter som gäller.

Det borde bli fjärde gången på raken som jag upplever Umefolk. Istället för att resa till södern på en vecka så blir det Umefolk för mig. Billigare också. Fast vem vet om det inte blir en resa lite senare mot vårkanten?

Artister och grupper börjar nu formera sig i startfältet och några namn är kända. Bl.a. MäSä-Duo som jag gissade tidigare. Men även Katarina Barruk får äntra Iduns stora scen på bästa tid 20.30 på lördagskvällen. Ett givet kort. Andra som intresserar är tjejbandet Sallyswag, Valkyrien från Norge och ”Spelkvinnor och munspelmän” med fiol, dragspel och munspel. Bara som ett smakprov på de första artistsläppen. Det kommer mycket mera! Allspel som inleder festivalen får inte heller missas!

Musiken är blandad så det är inte bara dragspel och fiol. Mången trevliga musikaliska bekantskaper kan göras och det brukar vara bra livat på ännu sent på natten.

Men först blir det…


Umefolk artister – fler kommer vart efter
Sallyswag 

MäSä-Duo 

 

Katarina Barruk på Umefolk 2016. Dags igen.

[youtube=https://youtu.be/-H2aorYJ19o]
Salllyswag, en musikalisk käftsmäll

[youtube=https://youtu.be/kyV5EGN45oM?t=51s]

En hel del finska namn brukar finnas bland musikanterna. MäSä-duo är helfinsk och från Syd-Österbotten. Vi får se vilket språk de pratar på Umefolk. Musikens språk är universellt, det vet jag.

En dålig affär?

Ibland gör jag dåliga affärer, men inte alltför ofta vill jag ändå tilläga. Det kan handla om förbiseende, ren dumhet, stress, lurendrejeri eller dålig tajming. Det sista passar bra in på min sista affär.

För några år sedan var det rätt vanligt att man gratis kunde läsa artiklar i de flesta svenska dagstidningarna. Ofta intressanta saker, naturligtvis, eftersom jag hamnade just där. Nu är gratisläsandet starkt begränsat och ofta kommer jag till en låst sida när jag följt en intressant länk. Så besviken och irriterad jag blir. Å andra sidan förstår jag tidningarna, de vill ju ha prenumeranter och tjäna pengar.

Jag brukar ofta läsa artiklar och krönikor av Katarina Östholm. Hon är kulturredaktör på Örnsköldsviks Allehanda och hon skriver bl.a. om regionalpolitik, glesbygd, landsbygd och det urbana problemet. Ofta riktigt bra. Jag vill så gärna läsa hennes skriverier och andra engagerande och informativa artiklar i den svenska lokalpressen.  Men si det är flitigt stopp. Plusartikel kallas det eller något annat med stängsel.

Men det finns dock en räddning som jag bligat på en tid. För 99 kr/månad kan man läsa webversionen av artiklar och skriverier i 34 olika lokaltidningar runt om i Sverige från norr till söder plus några specialare. Totalt 40 olika mediaställen. Vad bra tänkte jag, speciellt som det inte finns någon bindningstid. Jag slog till i början av månaden och anslöt mig till Ö-viks Allehanda och fick därmed också tillgång till de andra 39 tidningarna. Toppen tyckte jag för den första månaden kostade bara 1 krona, sedan blir det 99 kr per månad.

Bättre än att gå in via Västerbottens-Kuriren som inte hade något specialerbjudande utan ville ha 99 kr direkt för första månaden. Ända till idag när jag fick ögonen på följande erbjudande från VK: 99 kr för tre månader, sedan 99 kr/mån. Äsch, usch, tvi. Där gick jag miste om 101 kronor den första 3-månadersperioden.

Nåja, jag får väl vara nöjd ändå för jag tycker jag har stor glädje av att läsa, eller åtminstone skumma genom fyra av de nordligaste tidningarna: Västerbottens-Kuriren, Allehanda, Folkbladet (Umeå) och Östersundsposten. Plus att jag kan ha orsak att ytterligare utöka mitt läsande till någon annan av de lokala tidningarna.

Tyvärr möts jag titt som tätt av låsta artiklar hos de stora drakarna men det må vara hänt. Jag hinner ändå inte läsa allt som lockar utan jag får prioritera; precis som med tv-tittandet. Plocka russinen ur de 40 lokala.

Så nu har jag prenumeration på Vasabladets e-tidning samt webversionen av 40 lokala tidningar i kungariket för en rimlig penning. Kanske inte så dålig affär ändå?


Sveriges lokalnyheter – 99 kr/mån

Ett torg från öststaterna – insändare som jag inte vet om ni kan läsa men vi gör ett försök. Ord och inga visor!

Rådhuset i Umeå. –  Idag kunde jag bl.a. läsa en missnöjd insändare i VK som klagade på ombyggnaden av torget framför rådhuset. Dyrt blev det (68 milj. kr) och inte speciellt vackert heller. Jag kan till viss del hålla med.

Att resa med österbottningar

En av orsakerna till att jag åkte med Ingves & Svanbäcks billiga shoppingresa till Umeå igår var att jag hoppades kunna träffa folk från Österbotten som jag inte sett på år och dagar. Ett annat skäl var att få lite information om resebyråns resor.

Det blev inte mycket mingel med bortglömda bekanta. Enbart fyra personer kände jag sedan tidigare och kanske ett halvt dussin som jag sett men ändå inte kände närmare. Så där slog resan slint men inte är jag ledsen för det. Istället fick jag prata med andra för mig okända och det var minst lika givande.

Vid riksåttan i Kaitsor steg jag på bussen i den tidiga morgonen. Hela 20 person lär ha stigit på bussen där. Totalt 14 bussar från I&S och närmare 700 resenärer tog Wasa Express över Kvarken till Holmsund där färden fortsatte in till Umeå. Det som slog mig vid påstigningen var att jag  bara kände 2 personer av de 20 och som ändå borde bo rätt nära inom 10 km radie från byn.

Färjan blev i det närmaste fullsatt och köer uppstod ibland men tog man det med ro ordnade sig allt och jag märkte då ingen irritation. Uppe i baren träffade jag på en bekant och jag fick bl.a. tillfälle att saluföra Urkult till hans dam. Jag tror att ett visst intresse väcktes. Vid samma bord satt också en äldre herre som varit pensionär i 10 år. Han berättade en del som sitt liv och de resor han gjort tillsammans med sin bortgångna fru. En aktiv man verkade det som.

På återresan samtalade jag en god stund med en dam från Petalax. Märkligt vad mycket man prata om ifall man bara vågar och bryr sig lite grann. Vissa människor är mera lättpratad än andra. Själv räknar jag mig till de lättpratade. Tiden ombord går också fort när man för intressanta samtal.

Vid ett bord som jag satt vid fanns också ett ungt par. Ett glas med obestämt innehåll stod i det närmaste orört. De gillade nog inte smaken verkade det som. De sa heller inget till mig förutom när de reste sig och gick: ”Är du inte rädd för baciller får du dricka upp det där” sa han. Gud så snål jag blev! NOT. (Snål betyder i detta sammanhang ungefär lysten, glupsk, sugen)

I baren på däck 7 spelade trubaduren Dennis Rönngård och visst fick han igång publiken till både dans och medverkan. En ”glad” herre redan i början på resan föreslog att han skulle spela upp till dans. Humppa (finsk dans) ville han dansa men där gick trubaduren bet. Jag kan tänka att en enkel gitarr inte riktigt passar för humppa-dans. I övrigt hade spelmannen ett brett register av låtar. Fin stämning i baren.  – Någon fylla tyckte jag mig inte se trots att färjan var fullsatt och att de flesta inte behövde sätta sig bakom ratten vid ankomsten till Vasa.

På återresan uppträdde också Elvis i sin vita specialdress med sång. Låt säga som så att jag aldrig varit någon stor Elvis-fan och inte blev jag frälst heller denna gång.

Vår buss kördes av Såka-Kalle. Någon i bussen kom med upplysningen att så kallas han. Såka är en by i norra Österbotten och Kalle är tydligen ganska känd i de trakterna. Bl.a. lär han ha fått julkort från uppskattande resenärer med enbart adressen ”Såka-Kalle” och korten kom också fram.

Det hördes på dialekten att han var norrbyggare. Bl.a. kallade han bussen för bil. Det tyckte jag var kul. ”Ni kan lämna ytterkläderna i bilen om ni vill under överfarten” sa han bl.a. Sedan upplyste han att tiderna som gällde i Umeå var lokala, d.v.s. svensk tid. Detta är tydligen ett problem för en del finländare på resa i Sverige. Intressant att smyglyssna på vissa som inte hade detta enkla förhållande på klart.

Bl.a. diskuterades i bussen glesbygd och centraliseringen när postutdelningen kom på tal. ”Vi skall bort. Vi skall till storstäderna” konstaterade uppgivet en kvinna. En utrotningshotad art är vi by- och glesbygdsbor. Eller? Inte ger vi oss så lätt ändå!

Köttbullar med mos avnjöts på ditresan, tillbaka blev det Skärgårdsbordet. Mycket gott men inte åt jag för de 25 euro som det kostade. Där gick rederiet på vinst. Å andra sidan brukar jag förse mig med en försvarlig mängd av deras mycket goda köttbullar i cafeterian så det går kanske jämnt ut. Men skärgårdsbordet var väl komponerat med många goda smaker från framför allt fiskbordet.

En stor del av resenärerna steg av vid Avion/IKEA. Själv är jag hjärtligt trött på att ströva runt i butiker. Istället strosade jag i sakta mak genom centrum av Umeå. Två affärer besökte jag dock Akademibokhandeln och Eljest vid Vasaplan. Bokhandeln finns på två olika ställen i centrum bara några hundra meter från varandra. En bok hittade jag också som jag kommer att ge bort som present.

Eljest är en affär som saluför en hel del handgjort, böcker, lokalt producerat, trycksaker, en del kläder, prydnadssaker och prima norrländskt hantverk. Jag tycker om den affären och brukar oftast ta en sväng dit när jag är i stan. Finns också som webshop.

Sedan satt jag en stund på Lottas krog och avnjöt en av deras egna ölsorter. Riktigt god vill jag påstå. I ena hörnan höll ett gäng muntra österbottniska damer till. Skrik och skratt och god stämning. Jag undrar om det inte var en möhippa på gång?

Något swishande blev det inte denna gång. Vid rådhuset fanns bara en kvinna som sålde kakor och bakverk. Hon tog emot betalning med Swish men jag kände mig inte sugen på att handla sådant. Ganska tomt på gatuförsäljning. Inte ens Helmers korvkiosk fanns på plats. Ett ganska sömnigt Umeå denna lördag men österbottnisk dialekt hördes både här och där. Även om många stannade på Avion så fanns ändå gott om resenärer på gator och torg.

Ja, reseinfon då? I&S hade tre informationstillfällen ombord i konferensutrymmet. Många fina resor presenterades och alla vill man kunna åka på. Jag är ändå ingen millionär så lite får jag välja men resan till St. Petersburg i maj verkar intressant. Vi får se om det blir denna eller någon annan.

Annars en lyckad resa även om jag inte är mycket för dagskryssningar. Jag sover hellre över en natt på hotell. I slutet av februari blir det troligen nästa gång jag besöker Umeå och då är Umefolk på gång.  Spännande! Igår köpte jag biljetten för denna tvådagars tillställning. Billigare i januari. Biljettcentrum som saluför biljetterna berättar följande på sin hemsida:

Umefolk äger rum 23-24 februari 2018 i Umeå Folkets Hus och kommer bland annat bjuda på: Två stora samiska artister, ett ösigt norskt folkrockband, en trio av Sveriges mest framstående folkmusiker, en finsk spelmansduo som får stolar och bord att dansa, en teaterföreställning, en munspelsduo i världsklass, barnföreställningar, slöjdverkstad, jam, samt flera dansgolv och många prova-på-kurser.

Detta är bara en liten del av programmet väl värt sitt pris! Inte att förglömma otroliga Allspel som öppnar festivalen. Det talas om ”en finsk spelmansduo som får stolar och bord att dansa” och jag kan satsa min hatt på att det är MäSä-duo från Södra Österbotten (landskapet). En livad duo, jag har sett dem tidigare.

Nog om detta. Nästa år återkommer förhoppningsvis I&S specialresa i januari och vill ni uppleva något häftigt och annorlunda nu i februari, kom med på Umefolk!

Edit så här på måndagsmorgon.
Väderprognosen utlovade -15 C i Umeå på lördagen. Detta ännu när vi åkte från Vasa med färjan kl. 09.00. Senare visade sig att temperaturen lade sig på beskedliga minus 5-7 grader. Men i Sollefteå, 165 km i sydväst från Umeå, visade mätaren -24 C. En viss skillnad både vad gäller prognos och avstånd.


Ingves & Svanbäck 

Eljest

Dennis Rönngård 

Lottas Krog

Umefolk 

Jag iddes inte släpa med mig systemkameran utan istället blir det lite bilder med min Ixus-kamera. Det får duga för denna gång. Halldin & Rose är en del av Ingves & Svanbäck som idag är största bussbolaget i Österbotten.
Fortfarande juldekorationer på Umeås gator

Eljest, butiken med det lilla extra

 

Och till sist en titt inne på Lottas krog. Väl värd ett besök och för att vila benen en stund.

Övningar i cyberrymden – att installera Swish

Imorgon bär det av till Björkarnas stad. Halva Österbotten lär vara på väg dit.

Jag bryr mig inte mycket om att handla men något blir det väl att lätta på plånboken, eller mobilen. Alltid är det något som kostar även om själva resan är billig. 17 europenningar tur och retur med buss från riksåttan in till Umeå med buss. Ja, inkluderat färjebiljett. Det handlar inte om att vandra över isen, i den mån den finns, och simma någon mil.

Nutida påfund tränger sig allt mera på. Är det inte bankkontor som läggs ned är det nya appar som skall installeras och provas.

I kungariket har de redan i ganska många år använt Swish, en app (program) i mobiltelefonen som kan användas till att skicka pengar på ett enkelt och snabbt sätt när betalning skall utföras.

Swisha hit och swisha dit står det på diverse skyltar och plakat och då är det meningen att man skall betala en vara eller tjänst. Ibland kan det t.o.m. vara så att Swish är enda metoden att betala. Kort kan också gå men kontanter, icke! Det blir allt vanligare med det kontantlösa samhället.

Nu råkar det vara så att jag har ett bankkonto i kungariket med tillhörande Internetbank. Ett svenskt personnummer också. Det är grundförutsättningarna för att kunna använda Swish. Ja, förutom en mobiltelefon då, vilken också kan vara kopplad till ett finländskt telefonnummer.

Inför morgondagen beslöt jag mig för att testa Swish och gjorde därför ett försök att installera appen på min telefon. Jodå, det gick bra även om det var en flerstegsraket som skulle fyras iväg.

Först skulle Mobilt BankID installeras på telefonen, ett program som sköter identifieringen.  Sedan blev det dags att aktivera Swish appen i Internetbanken. Där blev det stopp. Fel format på telefonnumret fick jag som svar. Jag höll på en god stund och sökte svaret på gåtan tills jag blev tvungen att söka hjälp. Det gjorde jag via Facebook. Banken har naturligtvis en FB-sida. Där svarade Hampus snabbt men det blev inte mycket bättre för det.

Istället fick jag ringa upp banken i Sverige, vänta en kvart i kö och sedan fick jag träffa en dam som föreslog att jag skulle använda den äldre versionen av Internetbanken. Banken håller nämligen på att introducera en ny hemsida. Voilá, där satt den! I den gamla versionen fanns möjlighet att få mitt telefonnummer verifierat och nu gick allt åter som på räls. Swish är installerad och klar på min telefon!

Några reflektioner efter dagens övningar i cyberrymden:

Märkligt att jag inte kunde få detta enkla råd via Facebook: använd gamla versionen av hemsidan! Ok, Hampus var kanske inte så bevandrad i bankens hemligheter men visst hade det sparat både tid och pengar för mig.

Kösystemet var dock bra. Jag slapp lyssna på tråkig hissmusik. Istället informerades jag med jämna mellanrum om min plats i kön. Du har nu plats nummer 20, 19, 18 osv.

Fördelen med Mobilt BankID är att jag kan logga in på Internetbanken betydligt enklare. Bara att skriva min personliga kod i appen på telefonen så öppnas Internetbanken i datorns webläsaren och jag kan skåda alla miljonerna!

Samma är det om jag vill besöka en myndighet i Sverige, t.ex. Skatteverket eller Pensionsmyndigheten på Internet och kolla mitt personliga konto. Mycket smidig inloggning med Mobilt BankID!

Mobilt BankID är aktiverat i tre år, sedan måste det förnyas. Anteckning om detta gör jag i min kalender och om knappa tre år påminner mig kalendern om detta.

En sista reflektion är att samhället förändras, som det alltid gjort, och då gäller det att hänga med, annars blir man utesluten. Detta är inte så lätt för de äldre som aldrig, eller sparsamt, använder sig av nya tiders påfund och konster: Internet, mobilen, smart phone, sociala medier, Skype osv. För att inte tala om alla kanaler som finns på Internet vad gäller musik, film, underhållning, beställande av biljetter, tjänster och varor. Det gäller också att hålla reda på alla nya ord och termer

Dagens övning i Cyberrymden gick bra. Det enda som strulade till sig var att bankens nya hemsida inte fungerade som den skulle. Hade jag inte haft datorvana och lite envishet hade jag dock gått bet.

Nu återstår att hitta något lämpligt att köpa imorgon för att se om Swish också fungerar i praktiken. Kanske en kopp te med tillhörande tilltugg? Eller en korv i Helmers kiosk?

Någon som har erfarenhet av Swish eller annars något om detta?


Swish 

Resan till Umeå – Ingves & Svanbäck

Blir det kallt om tassarna kanske jag kan swisha till mig ett par vantar här?
Något mera is på älven antar jag att det finns nu jämfört med i november. – 15 C lovas i morgon lördag mitt på dagen i Umeå. Här hemma kring noll. Det är skillnad det på bara 100 km avstånd!
Vad är detta och/eller var finns detta i Umeå? – Ingen omöjlig uppgift!

Dansa julen ut, beställ redan nu!

Knappt har jag hunnit hem från senaste Umefärden så är nästa resa dit beställd. Fast denna gång blir det en enkel shoppingtur tillsammans med 6-700 andra österbottningar. Hela 15 bussar lär samla upp folk genom landskapet från norr till söder. Lördagen den 13 januari ordnar reseföretaget Ingves & Svanbäck ett rejält kalas ombord på Wasa Express och med 4 timmars vistelse i Umeå. Tid att besöka både IKEA/Avion och Umeå centrum för de shoppingsugna. Ombord väntar info om deras kommande resor, trubadur Dennis Rönngård och skärgårdsbord för den hungrige.

Det fina i kråksången är att hela resan med buss och färja kostar endast 14 euro tor och 6 minuter bort från byn stannar bussen för att plocka upp oss hugade resenärer. Kan det bli billigare och enklare?

Uppriktigt sagt bryr jag mig inte speciellt mycket om shoppandet. Det kan bli en plåga för manfolk att springa i affärer men inget hindrar att man går dit man vill och gör vad man vill. Nedan kommer några förslag.

Det som intresserar mig mest är att med så mycket folk från Österbotten ombord så borde man rimligtvis träffa åtminstone några bekanta att snacka lite med. Kanske sådana som man inte sett på år och dar. Lite mingel helt enkelt och för den dansante finns säkert chans på kvällen att svänga sina lurviga. Det är ju Tjugondag Knut och då skall väl julen dansas ut, eller hur?

Jag inser nu att detta blev rena reklaminlägget för Ingves & Svanbäck men jag kan försäkra att jag inte fått minsta lilla förmån, allt får jag betala själv. Fast å andra sidan är det bra lite, bara 14 euro för själva resan.

Kom med vettja, så får ni bjuda mig på en öl för tipset! 😉


Ingves & Svanbäck 

Wasaline 

Visit Umeå 

För den trötte finns sköna soffor vid stranden av älven.
För den friske och sunde finns denna anrika fruktaffär. För den religiöse finns Frälsningsarmén strax bredvid. De brukar sälja billig soppa för den sparsamme.
På Renmarkstorget står förhoppningsvis granen kvar. Ni får väl ha lite fantasi när ni tittar på bilden. Snö, gran och ljus.
Helmers korvkiosk finns kvar för den som får hemlängtan efter en finsk korv. Annars kan man gå på restaurang Rex i ståtliga rådhuset bredvid. Akta er bara för gubben som står där, en riktig hårding.
Naturligtvis måste ni besöka mitt smultronställe i Umeå, Saras tankegång. Gångtunneln vid Centralstationen.
Eller så besöker ni nya Navet för en vända eller två i simbassängen.
Den som är riktig hurtig och med sisu tar naturligtvis ett dopp i älven. Lite is skall väl inte vara något hinder?
Eller så går man förnämt och tittar i skyn.
Vad ni än gör, Lev! Tids nog sitter ni på hemmet!