Helt vanliga höstbilder

Hösten fortskrider och den första lilla snön täckte härom kvällen marken som nu mist sin spänst och gröda. Även färgerna har mer eller mindre försvunnit och efter senaste natt med flera minusgrader så känns nu marken hård på sina ställen. Vad annat är att vänta?

Jag tog en kort promenad på eftermiddagen genom åkern och upp till skogen. Kameran fanns med men något riktigt bra motiv dök inte upp. Tyvärr. Inte en endaste fågel förutom en skata som höll låda i skogen en bit bort. Man kan inte ha tur alla gånger med ljus och motiv. Nåja, det kunde ha varit sämre. Det kan det nästan alltid.

Någon helt vanlig höstbild får det ändå bli.

Utsikt mot byn  från sisters place

Om inte annat så är löven ännu vackra även om de dalat till marken. Jag läste förresten i morse i en lokaltidning på andra sidan pölen en insändare som ondgjorde sig över timmertransport per järnväg. Normalt tar det bara någon enstaka minut för timmertåget att passera landsvägsövergången men nu tar det hela 20 minuter. Orsak är alla glatta löv som ligger på rälsen vilket gör att loken slirar sig uppför backarna och det tar tid. Är det inte det ena, så är det det andra.

Lite för varmt för mig men…

Mycket bär finns det inte i skogen men har man tur kan man få någon liter eller så. Svampar har kommit den senaste tiden men inte en endaste kantarell har jag sett. Torkan har gjort sitt. Men äpplen har det kommit jättemycket av om än små. Sister Jane på andra sidan vägen har två äppelträd som är fulla med äpplen och en hel del har trillat till marken. Av dem plockar jag och matar fåren. Det är några av fåren som är snåla på dessa fallfrukter men de flesta verkar inte veta vad det handlar om.

Hmm, där skrev jag visst snål i ett sammahang som kan misstolkas.  Snåla i detta ovanstående fall betyder ungefär giriga.

Fortsatt fint väder med temperaturer kring +23 C idag eftermiddag och strålande sol. Riktigt behaglig värme för en cykeltur i bara skjortärmarna.

Min andra sister med make for igår till Rhodos och de hade gärna velat ha mig med men jag avstod denna gång. Visst hade det varit kul med en vecka i södern men när jag idag kollade temperaturen där låg den på +32 C så då var jag trots allt glad att jag inte åkte. +32 C är för mycket för mig. Rhodos ligger säkert kvar till en annan gång.

En annan orsak var att jag satsar mina slantar på en fjällresa senare i månaden. I lördags gjorde jag de första bokningarna och jag tror att jag skissat upp en ganska trevlig rutt. Kvar finns ett par dagar att fylla och vem vet vart jag hamnar? Lite hemligt där men när jag så åker hoppas jag kunna rapportera något via bloggen. Den dagen den sorgen. Tills vidare fortsätter jag med planeringen. Kul det också.

Någon annan som har en resa på G i höst?

Lite lingon har gett sig till känna i snåren.

Ätlig eller ej? Sådana finns det ganska mycket av.

Sådana finns det också mycket av. Dock lite svårtuggade.

Liten, nätt och trind. Kommer dock ej innanför min kind.

Denna då? Vad heter den?

Och överallt så sken solen.

Halt vid halt men ändå inte halt

Så är jag på G med min road trip. Gårdagens körning på närmare 700 km betraktade jag mest som en transportsträcka.  Kustvägen R8 upp till Torneå kan jag sedan tidigare så om den finns det inte mycket att orda förutom att inläggets rubrik myntades någonstans mellan Uleåborg och Kemi.

I Haparanda började det regna och sedan regnade det mer eller mindre ända fram till Gällivare där jag senaste natt vilade mitt trötta huvud i en stuga på Gällivare camping. Fin stuga med allt som behövdes inklusive TV och Internet.

En orsak till resan är att jag vill se den omtalade ruska, d.v.s. höstens färgprakt i fjäll och nordbygd. Och förvisso när jag svängde in på E10 vid Töre med riktning Gällivare så uppenbarade sig snart denna enorma färgprakt längs vägen. Bitvis var det som att köra i apelsin juice. Vilka färger! Allt från grönt, ljusgrönt till gult och orange med inslag av rött här och var. Inte alls mycket brunt som ofta hos oss i Pampas. Synd bara att regnet försvårade fotograferandet och dämpade alla färgerna. Tur att jag har en kamera och ett objektiv som är vädertätade.

Väl framme i Gällivare var jag både trött och hungrig så jag inmundigade en pizza på Allermans. Stället var inte stort men många var ändå där för att stilla sin hunger och få sig ett snack. För pratade gjorde de. Inte alls som man föreställer sig en norrbottning, tyst, fåordig och lite dyster. Nej då, här pratades högljutt till höger och vänster. Killen bredvid mig pratade i telefon och jag kunde inte undgå att höra att samtalet handlade om jakt. Dagens strapatser avhandlades; älgar hade skjutits, småvilt hade observerats och björn hade också setts under dagens jakt. Var annars än i Gällivare?

Vid ett annat bord satt två damer och kastade förstulna blickar på telefonmannen. Kanske också annan jakt var på gång?

Nästa punkt på programmet var att köra upp på Dundret, fjället invid Gällivare. Brant uppåt körde jag i regnet och dimman. Inta alls som jag hade hoppats på med sol och fin utsikt. Nej då, här smög sig fukten obarmhärtigt innan för skjortkragen så fort jag visade näsan utanför bilen. Mörkret och dimman lurade och någon vandring till toppstugan blev det inte. Ingen lång vandring alls men med den dimman så hade jag kunnat gå vilse om jag förirrat mig bort en bit från stigen. Min fotosafari på Dundret blev inte vad jag tänkt mig men uppe på Dundret har jag varit.

Renar då? Jodå några fina, präktiga renar som betade invid vägen såg jag men regnet gjorde att bilderna frös inne.

Kanske dags att förklara den mystiska rubriken på inlägget? Jo, vid en kort paus någonstans mellan Uleåborg och Kemi skulle jag slå en drill i skogskanten var det tänkt. Jag stolpade iväg en bit in bland buskarna och plötsligt halkade jag i den regnvåta leran. Vurpan gick på 0,1 sekunder och jag hann inte det minst dämpa fallet innan jag slog i marken med en duns som fick mig att tappa andan för ett ögonblick. En kraftig smäll som kändes i hela kroppen. Som tur var fanns där inga stenar eller annat knöligt som kunde orsaka större skada. Det var tanken som slog mig. Tänk om en vass sten legat just där jag landat med huvud eller ben?  Då hade jag i värsta fall t.o.m. varit tvungen att avbryta resan. Så lätt en olycka kan ske när man minst anar det. Nu blev jag bara våt på byxor och jacka och de torkade upp under dagens lopp.

Vid pausen (andra halt) var platsen hal och jag halkade omkull utan att för den skull bli halt. Slutet gott, allting gott!

Ruska  

Bönälven


Så här trist såg det ut uppe på Dundret. Grått, grått och vått.
Lite längre ned på Dundret fanns ändå lite färger
Hösttrött bukett invid Bönälven
Nåja, några fina bilder fick jag också. Som denna vid Bönälven. Här bad jag en bön att jag inte åter skulle dratta på ändan i terrängen.

Vad händer denna höst?

Hösten kan vänta lite skrev jag i förra inlägget som rubrik, och visst kan den det när det gäller kyla, rusk och mörker. Samtidigt medför också hösten planering och aktiviteter som annars legat stilla under sommaren. T.ex. kursen i spanska som börjar nästa tisdag. Som tur är har vi fått ihop tillräckligt många deltagare för att den skall starta.  Några andra kurser från MI intresserade inte denna gång.

Vid koll av Arbis i Nykarleby föll mina ögon på en föreläsning om en resa till Argentina och Uruguay men tyvärr sammanfaller den med kursen i spanska. Annars brukar det alltid finnas intressanta föreläsningar och kurser även där men lite tunnsått denna höst för sådant som faller mig i smaken.

I söder finns Korsholms Vuxeninstitut som bl.a. bjuder på en föreläsning om ”Från lägereld till DNA – En släktforskningsresa” men även den kolliderar med spanskan. Tyvärr! Sedan tog det slut också där.

Ritz i Vasa har heller ännu någon artist/grupp som lockar förutom filmen Sameblod som jag kommer att se.

Hösten ser inte ut att bli så fullbokad som jag trodde men det kanske dyker upp annat småningom. Jag får sysselsätta mig själv på sätt eller annat.

Nåja, i Umeå kommer Euskefeurat att spela den 24 november och dit har jag köpt biljett. Ett litet orosmoment är att bokningen på Wasa Line det datumet visar att färjan avgår från Vasa kl. 16.00 vilket är helt galen tid för att hinna fram till föreställningen samtidigt som hemsidans tidtabell visar normal avgång 09.00. Något blaj i maskineriet hos Wasa Line?

Något mera intressant är utbudet på andra sidan Kvarken denna höst med bl.a. Iiris Viljanen, Claes Malmberg, ”Vi som bor här” med naturskildraren Martin Emtenäs och den legendariske musikern Stefan Sundström, Kraja. Och så Euskefeurat som redan är med i planeringen.

Vi får avvakta och se om det dyker upp något mera också i hemsoporna.

Hur ser hösten ut för er vad gäller kurser, workshops, föreläsningar, musik, teater, resor, happenings etc? Jag tror att det är viktigt att ha något att se fram emot om det så är en sammankomst(er) som behandlar ett eller annat intressant ämne, en resa, musik eller bara ett kalas. Det behöver inte alltid vara så märkvärdigt.


 

Euskefeurat

Har man inget annat att vänta på så dyker väl jultomten snart upp i våra köplador. Till lust och leda.

Frost

Den första frosten kom igår morse. -2,1C noterade min digitala mätare. Samma datum som i fjol. Och samma gradtal idag på morgonen.

Jag gjorde eld i spisen igår kväll. En härlig värme spred sig i stugan och jag behövde inte alls elda länge innan jag hade +23 grader inne. Nästan för varmt. Helst vill jag ha en +16-18 C när jag sover. Men visst är det skönt ändå med värmen från en vedeldad spis?

Klippte gräsmattan igår för sista gången denna säsong. Snaggade till den så att inte mycket långt gräs finns kvar nästa vår när åter denna trogna syssla pockar på.  Alltid när jag klipper gräset för första eller sista gången per år brukar jag fundera: vad allt har hänt tills nästa gång jag avslutar eller börjar klippa gräsmattan? Samma när jag byter till sommar- eller vinterdäck. Vad kommer att hända tills nästa gång jag håller i fälgkorset? Kommande sommar, kommande vinter.

Det som hänt i sommar är att ovanligt många har dött i byn, eller med anknytning till byn. Mest äldre människor men ändå. Tiden går och vi med den.  Och så måste det vara för tänk om alla levde hudratals år, så fullt det skulle bli här på denna jord. Huvudsaken är att man är nöjd med det liv man levt när aftonens skymning kommer. Lätt att säga; för många är det en sorglig historia detta med döden. Jag tror ändå att har man gjort så gott man kunnat och inte ständigt burit på bitterhet, avund, egoism och själviskhet så kan man inte göra mycket mera än så.

Jag tittade i morse på två ekorrar som rusade runt i träden bredvid min stuga. Fort, fort gick det i rasande tempo. Tätt efter varandra. Från tall till tall, uppför, nedför stammarna. Om det var slagsmål eller lek vet jag inte. Plötsligt tappade den ena fotfästet och föll till marken från en ganska hög höjd.  Någon flygekorre var det inte för färden gick rakt ned. En människa hade antagligen slagit ihjäl sig, men för ekorren betydde det inget, den var snart uppe i trädet igen. Ändå lever den ett betydligt kortare liv än en människa i år räknat.

2016-10-05-002-frost
Frost i gräset bådar för kallare tider.
2016-10-05-003-frost
Återvänder till jorden för att åter grönska till våren.

2016-10-06-soluppgang-010
Gryningen i morse färgade himlen i purpur. Ingen färgförstärkning av bilden, så såg de ut.

I höstens friska luft

En solig och fin dag, igår söndag. Jag tog en vandring genom byn och in på en sidoväg för att fylla mitt motionsbehov. Men först till den naturstig som nu finns vid Fladan, en slags insjö mitt i byn. Insjö är kanske för mycket sagt, det är mest vass, buskar och gyttja. För 70 år sedan kunde man komma in med båt men idag är det omöjligt p.g.a. landhöjningen. En kanal finns grävd men den är smal och grund. Men som sagt, naturstigen har vi fått och den var fin och bred. Kanske lite mjukt och blött på något ställe men det blir bättre när det torkar upp. Till våren blir det intressant att gå dit för att se fåglar och vårens ankomst. I höst när frost och dimma täcker nejden.

Jag fortsatte och träffade lite bybor så det blev att prata en stund på vägkanten. Lite skvaller och nytt byttes ut. Älgjakten pågår men något nytt om den fanns inte och inga skott hördes. Men en och annan älgfluga följde med hem.  Besvärliga typer.

Att gå på skogsvägarna här runt omkring är verkligen avkopplande. Inte alls som på landsvägen genom byn där bilarna fräser förbi med jämna mellanrum. Nej då, bara jag, lugnet och solens alltmer lågtstående stålar mellan trädstammarna. De senaste dagarna har också många lövträd fått en grann och praktfull skrud. Björkarna ser lite vissna ut men det beror väl på svampangrepp.

Lite bilder tog jag så här kommer några från igår och också någon från i lördags ute vid villan. Härligt väder även då och frisk luft.

2016-10-01-008-skaget
Solnedgång vid villan i lördags.
2016-10-01-019-skaget
Åt andra hållet i norr var det rosa på himlen. Ett par båtar lade ut nät.
2016-10-02-008-fladan
Naturstigen, nästan som en mindre väg

2016-10-02-019-fladan
Och ända ned till sjön. Bild från utsiktstornet.

 

2016-10-02-034-stig-oxkangar
När jag gick hem tog jag en genväg genom skogen. Också en bra stig.
Får
Naturligtvis måste jag hälsa på fåren innan jag gick in till mig. De är så roliga och kommer nästan alltid springandes när de ser mig. Snart får de lämna sommarbetet och flytta hem. Vagnen står redan uppställd.

Får
Fårporträtt

Den gula randen

I fredags när jag körde hem efter jobbet kunde jag konstatera att landsvägen genom byn fått nya, fina mittmarkeringar. Bra så för de gamla har varit borta i år och dagar vill jag påstå. Att vägen är minst sagt krokig visar de talrika och långa gula markeringar som förbjuder omkörning. Det är inte på många ställen man kan göra en säker omkörning. Därtill skall man ha god kännedom om vägen och veta exakt när man kan sticka förbi. Fint i alla fall att markeringarna är på plats inför höstmörkret med regn och rusk. Det är betydligt lättare att köra i dåligt väder om vägmarkeringar finns. Bara att följa den gula randen.

Jag kom att tänka på en Bellman-vits som vi som barn brukade berätta. En ganska enkel under-bältet-vits som gick ut på att Bellman fått lös mage och inte kunde hålla sig varför det var enkelt att följa hans färd. Bara att följa den gula randen. Den tiden tyckte vi barn att sådana vitsar var roliga. Idag får jag väl säga att min uppskattning av humor har ändrats och får vi hoppas förbättrats. Berättar förresten barn Bellman-vitsar nu för tiden eller är det ett glömt kapitel?

Gul är också månen. Fullmåne denna helg. Jag gjorde igår kväll ett försök att fotografera den gula, glada gubben när han gled upp över horisonten i öster men si det var inte det lättaste. Det finns hur många fina månbilder som helst på nätet men hur få till det? Jag lyckades inte speciellt bra.

Hösten är här och det blir inte många gånger till som gräsmattan behöver klippas. I morse noterade jag +0,7 C. Alltså ingen frost ännu på backen där jag bor men bra nära är det. Gräsmattan klippte jag igår och passade då på att ha min Sports Tracker-app i telefonen igång. 2,7 km gick jag fram och tillbaka innan gräsmattan var klippt. Också motion. Jag gick en ytterligare en sväng på en sidoväg för att få ihop dagens 5 km till Gåkampen.fi. Men då fick gräsklipparen stanna hemma.

Månen
Månen på väg upp igår kväll. Liten och ynklig på bild när jag strävade efter att få en stor och detaljerad bild. Trots att jag använde mitt 70-300 objektiv. Denna bild är dock inte zoomad.
grasklippning-2016-09-17
Så här såg det ut i appen efter att jag klippt gräsmattan. Man kan bli snurrig för mindre men Sports Tracker klarade av att visa banan jag gick. 2,7 km!
Oxkangar
En vacker dubbelkurva mitt i byn. Här kör man inte gärna om.

Jordnära och rönnbärshögt

Jag har i ett par veckors tid suttit ganska ofta vid datorn och redigerat de bilder jag samlade på mig när jag körde min Roadtrip i Norrland i början av augusti. Nu är den mesta redigeringen klar och jag kommer att påbörja ett urval och märkning med copyright för att så småningom ladda upp dem till min Flickr-sida på nätet. När så är klart får jag väl ge en vink här på bloggen; för ni vill väl se?

Till dess får ni nöja er med lite jordnära bilder på vad som finns i skog och mark just nu, alldeles här nära. Inget spektakulärt utan en stilla påminnelse om vad hösten har att bjuda i både färgprakt och nytta.

2016-09-02-havtorn-010
Havtorn, något av det nyttigast man kan hitta på stranden. Och surast!

2016-09-04-015
Blåbär är också nyttiga och bra mycket godare.
2016-09-04-009
Svamp är också jordnära men om dessa går att äta är jag högst osäker på. Prydliga var de dock på sin stubbe.
2016-09-04-ronnbar-021
På något högre höjd än jordnära finns rönnbären. Gelé kan man t.ex. göra av dem.

2016-09-04-lingon-017
Och till sist, skogens konung bland bären, lingonet!

Första lilla snön

Den första lilla snön hade lagt sig i morse. Det tog dock en stund innan jag kom på att gå ut och ta ett foto. Nästan så att snön hann smälta bort. Jag brukar alltid ta en bild av den första snön. Ifjol kom den första snön till byn den 24 oktober och då i större mängd. Ett tjockt täcke på trädgårdsbordet.

Annars har det varit dimmigt mest hela dagen. Ett fint gulaktigt ljus strömmade över byn när solens stålar trängde genom dimmolnen. En riktig novemberdag.

2015-11-16 Första lilla snön 001mod
Inte mycket till snö mitt på dagen men ändå, den första snön.
2015-11-16 Första lilla snön 010mod
Dimmigt och lite kusligt men solens dunkla sken på björkstammarna visad var den var. Solen.

Flugor

Flugornas herre, har ni läst boken? Det har jag inte men idag önskade jag att jag varit flugornas herre.

Strålande fin höstdag. Jag tog en tur till skogs för att kolla en av antennerna. Detta trots att älgjakten har startat. Jag klarade mig dock utan att bli förväxlad med en älg. En liten hosta hade infunnit sig och kom väl till pass för att göra mig hörd. Host, host. Så här i efterhand kom jag att tänka på att älgar kanske också hostar?

Så fint det var i skogen. Rena idyllen. Kameran var med och som tur var höll jag den i handen när jag ramlade i ett obevakat ögonblick. Jag gled på en sten och plötsligt låg jag där med näsan i mossan. Härligt med närkontakt ute i naturen. Lingonen lyste röda framför näsan och plötsligt fick jag ett infall att jag borde plocka lingon. Det gick dock snabbt över och jag fortsatte upp mot Getberget.

Det som hände sedan när jag kom hem var mindre trevligt. Älgflugor hade behagat lifta med mig och började krypa omkring i håret när jag kom in i stugan. Fy så irriterande tills jag till slut klämt ihjäl den sista. Jag brukar inte ha problem med älgflugor men idag var de på alerten. Jag kom att tänka på hur det var förr i världen när det fanns löss mera allmänt. Och så säger folk att det var bättre förr!

2015-09-26 Skogsbild
Så vackert och fridfullt i skogen!
lavar
Lavar, barr och höstlöv. Visst är det lavar? Jag lite osäker.
lingon
Visst är de fina, lingonen?
svamp
Ingen kantarell, så långt är jag säker. Men vad heter svampen?
tomteskägg
Kanske det var här som älgflugorna bodde?
monster
Hu så rädd jag blev när detta monster nästan skrämde slag på mig.