Konsten att flyga och landa i Malmö

En av de få bloggar jag läser skriven av en man är ”Försvunna Malmö” av Martin Andersson. Med anledning av fruntimmersveckan skrev han en serie inlägg om kvinnor i gången tid. Ett inlägg som fascinerade mig mycket var ”Emma Ahlqvists klassresa fick ett grymt slut”. Men det finns mycket annat att läsa där som är Malmörelaterat. Intressant även för den som inte känner till Malmö, skulle jag tro. Rekommenderas!

En annan blogg jag läser och som också är skriven av ett manfolk är ”Konsten att flyga – hoppa och missa marken”. Enbart bloggens namn utlovar vissa piruetter i formulerandets och språkets konst. Marcus Rosenlund sitter vid tangentbordet.

Senaste inlägg heter ”Tio år på Facebook: var det värt det?” – Ja, det kan man fråga sig. Jag började själv forska i min egen FB-historia och kom på att det är 8 år sedan jag gick med i FB. Tänk så mycket tid jag använt på Facebook! Inte bara vid datorn utan även via mobilen. FB finns alltid närvarande som skvallerbytta och inspiration.

Visst tar FB mycket tid men samtidigt för FB också mycket positivt med sig. Jag tänker på alla människor man ”träffar”, gamla bekanta och nykomlingar. Att t.ex. få kontakt med avlägsna släktingar på andra sidan Atlanten är guld värd. Fotokursen som jag gick hade egen sluten FB-grupp som var en viktig del av kursen. Samma är det med mitt radiointresse eller varför inte spanska kursen som jag går. Vi har våra sammanslutningar som tjänar sina syften.

Sedan kan man naturligtvis diskutera alla hatbrott och –utbrott som finns på FB. Allt skit och alla onödigheter. Marcus menar att utan FB hade världen sett bättre ut.  – Den bruna våg av populism, fejknyheter och ”alternativa fakta” som sköljer över klotet hade inte lyckats sätta sig i rörelse utan Facebook. Donald Trump hade inte varit president utan Facebook. – skriver han.

Fullt möjligt att det finns ett korn av sanning i det påståendet. När jag ibland läser de fruktansvärda skriverier som vissa människor häver ur sig kan jag fundera hur de är funtade i hjärnkontoret. – Förresten, är denna pöbel alltid människor eller är de fiktiva FB-personer skapade av mörka krafter som vill styra opinionen i en viss riktning? Jag håller inte för osannolikt att så är fallet! Allt för att skrämma eller skapa aggressivitet. Propaganda i moderna tappning är fruktansvärd effektiv!

Alltnog, jag fortsätter med FB en tid till och ser var vi landar. Förhoppningsvis är det mera positivt än negativt.


Vad har Facebook med denna bild att göra, kan man undra. – Snart finns den kanske på Facebook?

 

Det var en gång…

Gårdagens blogginlägg om minnesstunden på Furirbostället har skapat en kraftigt ökad trafik på bloggen. Bilderna var fina, tycker jag själv, men det är troligen förslaget om att starta berättartillfällen som lyfter bloggen. Och ju mer jag tänker på saken, varför inte?

Förr i världen var det ju vanligt att folk talade med varandra, nu för tiden är det skärmtid och dans på tangentbordet som gäller. Eller så viftar man frenetiskt på mobilen eller plattan. Men hur ofta tittar man varandra i ögonen, fångar förväntningar och nyfikenhet, ser kroppsspråket, hör den viktiga konstpausen?

Själv är jag ingen talare men jag uppskattar verkligen att lyssna till en god historia framförd med inlevelse och en fin slutknorr. Vad som behövs är en ”ordförande” som öppnar och slår an tonen. Kastar ut teman i publiken och så rullar det på av sig självt. Den första rösten som harklar sig och säger: Det var en gång… eller Jag minns… eller Jag vet inte om ni känner till…

På Facebook fick jag ett tips om Västerbottensteatern i Skellefteå som satsar på detta med berättande. Jag får hålla ögonen på deras program. Berättarfestivalen går av stapeln 3-9 april 2017 i samma stad.

Torgny Lindgren är en mästare på att berätta men i hastigheten hittar jag just nu ingen berättelse att avlyssna på nätet. Istället får jag laborera bland Svenska berättelser från Sveriges Radio. Dessa berättelser är ofta halvtimmen men en god historia kan vara allt från några sekunder till det oändliga.

Oravais Fjärden
Oravais Fjärden, vilka historier finns kring den? Fiske, arbete, segling, bad, olyckor, fest och romantik.

Ordning på högen och ett par boktips

Georg August Wallin, han vet ni inte mycket om? Eller?

Den lilla olyckan jag råkade ut för förr-förra lördagen sitter i ännu. Stukat långfinger, ni kanske minns? Allt verkade vara på bättringsvägen i slutet av förra veckan så i lördags provade jag att rycka igång motorsågen några gånger. Det skulle jag inte ha gjort. På söndagen kände jag åter av skadan i långfingret och gick åter med svullen led.

Jag skulle ha haft vedarbete ute på gårdstunet idag men det blev istället en innedag. Satte upp bokhyllan som jag köpte, inte så svårt. Sedan började jag gå genom bokhögen som legat en längre tid, jag vet inte hur länge. 1½ meter böcker placerades in i hyllan och fördes in i register på Excel. 59 böcker samt några spanska kursböcker. Med åren blir det en hel del böcker och jag nänns inte göra mig av med dem; sälja eller byta. Med registrets hjälp har jag koll på mina böcker och vet alltid var de finns ifall jag åter vill läsa någon eller kolla något. Annars skulle det vara nästan omöjligt. Ja, inte bara de 59 utan alla andra.

Det värsta är när man håller på med sådant så kan man bli sittandes långa stunder med näsan i någon intressant bok. Ja visst, det var den boken, hur var det skrivet, har jag inte fler böcker av den författaren, jag skall bara bläddra lite, visst fanns det en intressant passus någonstans, en skojig formulering? Helt plötsligt har en halv timme skuttat iväg. Nöjd är jag med dagens resultat, nu gäller det bara att plöja genom den mindre hög som är oläst.

Just nu läser jag en bok om Georg August Wallin (1811-1852), ”Alldeles hemlikt” av Sofia Häggman. Wallin var en skolad karl som kunde flera språk, bl.a. arabiska och persiska. Språkvetare, forskningsresande, medicinkunnig, en smula äventyrare. Han gjorde anteckningar under sina resor som sedan omsattes till böcker. ”Källan i fjärran öknen” med texturval av Göran Schildt har jag läst tidigare och nu var det intressant att gräva fram den boken och något jämföra.

Wallin lärde sig arabiska, uppträdde som muslim under sin vistelse i Egypten och under resan till det för västerlänningar förbjudna Mekka. Han uppfattades som en lärd man av lokalbefolkningen och umgicks med hög som låg i dessa länder. Och detta i mitten av 1800-talet när fortfarande stora delar av Mellersta Östern var okänt i Europa, för att inte tala om Finland. Utan sina språkkunskaper och kunnande om seder och bruk hade han troligen inte klarat sig mycket längre bort än till Alexandria.

Böckerna har alltså verklighetsbakgrund och båda böckerna är levande och nästan spännande att läsa. De är inte direkt thrillers men medryckande skrivna och med en fin blandning av fakta och äventyr. I Paris, på väg till Mellersta Östern, blev han t.ex. lurad av en bedragare och fick så mycket stryk att han blev sängliggandes i flera veckor. Å andra sidan hade han själv klått upp en präst på Åland ett antal år tidigare så det gick väl jämt upp.

Jag undrar hur känd denna Wallin egentligen är hos dagens bokläsare? Inte alltför många skulle jag tro, trots sin dristighet som skulle stå sig än idag. Men låna och läs, han är en intressant bekantskap!

umea-gammlia-2014-12-06
Vår tids basar? Dock var det betydligt livligare i Kairos basarer redan på 1800-talet. – Från det ena till det andra, snart är julmarknaderna här. Någon ni skall besöka? Denna bild är från Julmarknaden på Gammlia i Umeå 6 dec. 2014.

Det vanliga duger inte

Vid morgonsamlingen i morse kring lägerelden i Saltgruvan kom jordbrukarnas prekära situation på tal. Regnskurarna har hämmat växten rejält på sina ställen och detta är slutet, tyckte en av krigarna. EU gick den största skulden till att många jordbrukare idag har det svårt och en av krigarna drömde sig tillbaka till den tid när finska marken fanns som valuta. Som om allt var bättre då. Här kunde jag inte hålla mig utan påminde om de ständiga devalveringar som skedde och som vanliga löntagare och de fattiga fick betala. Jag hade ingen förhoppning att mina argument skulle bita för den som är emot EU på riktigt är det svårt att ändra på. Även valutaspekulationerna mot valutor som storgubbar likt George Soros ägnade sig åt, viftades bort. – Allt var bättre förr, tycktes det.

Lite senare på morgonen kom åter tidens anda på tal och en av krigarna tyckte att det fanns för mycket fjollighet, allt skall vara så korrekt och ”det vanliga duger inte”. Här spetsade jag öronen och ville ha en fördjupad diskussion om vad han menade. Vad är det som är fjolligt, vad menade han med att det vanliga duger inte? Ett endaste litet exempel vill jag ha men någon förklaring förmådde han inte krysta fram. Synd, för jag tror att jag var något på spåret om varför vanliga löntagare, småfolk och småföretagare röstar för Brexit eller på populistiska partier som Sannfinländarna och SD. Partier som ligger långt högerut i sin ideologi men med locktoner till de missnöjda, de ängsliga och de som känner sig allt mera trängda på arbetsmarknaden, de som känner av globaliseringen och digitaliseringen utan att förstå och utan att kunna uttrycka sig. Här sätter populisterna in sin stöt med enkla lösningar och med att peka ut syndabockar. Billiga förklaringar är de enda som ges och motargumenten förklaras som pk (politiskt korrekta, vilket är ett skällsord i de kretsarna) och därmed styrda av en korrupt elit i samhället och inte värda att bemöta. Ett enkelt sätt att komma undan bristerna i jargongen.  Det är som att tala inför en samling tomma overalls, diskussion behövs inte.

”Det vanliga duger inte”, den meningen gjorde intryck på mig. Eller menade han ”de vanliga duger inte”? Är det så att allt fler känner att de förlorar sin plats, sin betydelse, sin identitet? Är det så att de vanligas yrkeskunskap och kunnande nedvärderas, ersätts eller hotas ersättas av billig utländsk arbetskraft, robotar och datorer?

Samhället är statt i förändring; en förändring som inte de traditionella partierna förstår eller kan förklara för befolkningen, än mindre ge alternativ. Inte minst arbetarpartiet Socialdemokraterna har tappat många väljare genom sin handfallenhet. Den stora, trygga medelklassen, som det heter, håller på att rejält naggas i kanterna och de som inte hänger med i utvecklingen, inte har högre utbildning, inte behärskar IT, inte kan uttrycka sig, inte talar flera språk, inte förmår utnyttja nymodigheterna får finna sig att bli knuffade till sidan och kanske i värsta fall hamna i fattigdom. Klassklyftorna och inkomstskillnaderna ökar i samhället och det bådar inte gott inför framtiden.

Jag är fullt medveten om att det idag finns en vilsenhet, en rädsla, en otrygghet som många människor känner. Arbetsmarknaden förändras, bemanningsföretagen avancerar, vem har en trygg anställning, vem kan planera sin ekonomi och sin framtid, människorna är inte individer utan produktionsfaktorer som kan hyras, avskedas, ignoreras. Kvartalsekonomins kortsiktiga mål gör företagen instabila, skatteplanering och skattesmitning flyttar enorma summor från den gemensamma kakan, globaliseringen flyttar produktion och pengar utomlands, digitaliseringen slår ut enklare arbeten och det som var sanning för 20 år sedan är idag en suddig dröm. Det var säkert bättre förr. Eller, är det så enkelt? Vem vill tillbaka till 80-talet eller något annat svunnet decennium?

Kvällen innan lyssnade jag på Emil Jensens sommarprat i P1, ett av de bästa sommarpraten jag hört. Rappt, intelligent, underhållande och med en slutsats som återkom: det var inte bättre förr! Lyssna på podden om ni vill ha lite visdom och sommarförströelse. Jag tyckte det var ett trösterikt program i en turbulent tid.

2016-07-07 Väg 001
Vad döljer sig bakom kurvan? Framtiden?

Född och väl gödd

Gossen var född och skulle döpas; jag blev på kuppen väl gödd. Inte bara på dopets efterfest utan också senare på dagen.

Av någon anledning blir jag ibland anlitad som fotograf på diverse tillställningar. Idag var det dop i Maxmo kyrka som sedan övergick i vigsel av föräldrarna. Två flugor på smällen, kan man säga. Bröllopet var hemligt förutom för ett fåtal, inklusive hovfotografen själv som invigd, dock inte vigd. Det hade blivit för trassligt med fler flugor i den smällen. Eller kanske inte, efter att jag lyssnat på några av deltagarna efteråt så misstänkte nog en och annan att något mera var på gång.

Att fotografera på dop och bröllop ställer vissa krav på att bilderna skall bli bra. Det är en livsomtumlande händelse som skall förevigas och bilderna får inte misslyckas. Ljuset kan ställa till det, både motljus inne och skarpt solljus ute. Var finns de rätta vinklarna, vilka bilder vill föräldrarana/brudparet ha, är det bra fokus på det väsentliga. Var hittar man det där lilla extra fina motivet som ingen förväntar sig? Man kan inte heller klampa omkring som en elefant i porslinsbutik och störa den högtidliga ceremonin. Så det kan vara lite pirrigt innan man fått alla bilder och sedan i datorn konstatera om man lyckats eller inte. Sedan vidtar ett ganska omfattande arbete med att bildbehandla och förbättra raw-filerna så att de blir begripliga för alla bildprogram och eventuella utskrifter.

Det var ingen stor tillställning men desto mera intim och hjärtlig. Efteråt bjöds på kakor, tårtor och smörgåstårta. Så jag blev ganska mätt. På väg hem ringde en bybo och ville bjuda på middag som ett tack för lite hjälp som jag stått till tjänst med. Då gick det inte ned mera i min kista så det blev uppskjutet till på kvällsidan. Då var det åter plats för lite mera god mat.

På väg hem från den bespisningen ringde åter telefonen och då ville sister Jane bjuda på plättar med sylt och vispgrädde. Nåja, någon plätt kunde jag väl kränga ned så jag tackade ja. Jag fick på samma gång höra om deras seglats senaste dygn.

Man kan med fog säga att jag idag blev väl gödd och dessutom helt gratis! Bara att gapa och ta emot.

Gossen ja, han var så snäll och tålamodig och fick namnet Jesper Emil.

2016-06-12 Maxmo kyrka
En bild av kyrkan i Maxmo. Bilder från själva dopet och bröllopet tycker jag inte att jag som bloggare kan publicera eftersom det är andras privata angelägenhet. Men kyrkan, den går väl an. Soligt väder och blå himmel som synes.

Sov du lilla videung för snart så kommer pratarna

Usch, jag skulle vila en kort stund på maten och vaknar mera än fyra timmar senare. Klockan var en kvart i tio. Jag skyller på stormen som rasat senaste dygn och som fortfarande får trädtopparna att vifta. Efter regn så kommer sol och efter storm och blåst kommer omslag i väderleken, brukar di gamle säga. Västerbottens-Kuriren rapporterar att nu kommer värmen! Det får vi hoppas.

Året sommarvärdar på Sveriges Radio presenterades idag och det är alltid en lika spännande tillställning. Vem blir de och är de intressanta?

Uppriktigt sagt blev jag lite besviken för det är inte många kända namn som faller mig på läppen men några kommer jag att försöka lyssna in. Kanske ni, kära läsare, kan tipsa om någon ytterligare.

  • Annika Lantz, naturligtvis, för hon är en rolig och rapp människa.
  • Emil Jensen, för han kommer att spela på Urkult och det kan vara intressant att höra vad han har på hjärtat.
  • Sven Hagströmer, finansman, som var med i en TV-serie som jurymedlem. Namnet på programmet har jag glömt men uppfinnare fick där presentera sina förlag som företagsidéer.
  • Carolina Klüft, f.d. friidrottare.
  • Silvana Imam för att hon är artist och en allmänt uppkäftig och självsäker kvinna. En frisk fläkt och den som kanske är mest intressant av årets sommarvärdar.

Ja, det blev inte många men så blev det desto fler av Radio Vegas sommarpratare. 16 stycken sammanlagt (kanske någon till) har jag att lyssna på både i sommar och kommande höst (via poddar) när höststormen piskar på väggen och jag knappt vet om huset håller ihop. Senaste natt blev jag tvungen att gå ut mitt i natten och kolla om något blåst bort efter att ha vaknat av en rejäl smäll i stugan. Den smällen borde helst ha sparats till ikväll.

Storm i ett vattendike
Storm i ett vattendike. Dramatiskt!

Sommarpratare i Radio Vega 2016

Idag blev det känt vilka som kommer att bli sommarpratare i Radio Vega här i republiken. Start 27 juni.

Många är för mig okända men några kommer jag att försöka lyssna på, främst via nätet.

  • M.A. Numminen, därför att han är en människa som vågar sticka ut från mängden.
  • Li Andersson därför att hon verkar vara en klok människa och blir i dagarna vald till ordförande för Vänsterförbundet. Även om jag politiskt har något annorlunda inställning tycker jag att hon är sympatisk.
  • Ulla-Maj Wideroos, f.d. mångårig riksdagsledamot och minister. Därför att jag känner henne och hon har en del av sina rötter i byn.
  • Mattias Björkas, sångare och medlem i bandet Vasas Flora och Fauna.
  • Malena Björndahl, även kände som Malenami, bloggare.
  • Christoph Treier, motivationscoach.
  • Robert Aschberg, programledare. Jag utgår från att åtminstone något av hans prat har att göra med hans förhållande till Finland.
  • Jörn Donner, författare, därför att han har varit med länge och kanske har någon livsvisdom att förmedla i programmet.
  • Aslak Paltto, samisk journalist, okänd för mig men eftersom jag har intresse för samerna och Sápmi så kanske det kan vara något.
  • Nora Hämäläinen, docent i filosofi som kommer att prata om nedskärningarna i universitetsvärlden.
  • Robert Hagnäs, medlem i Wentus Blues Band.

Oj, det blev rätt många ändå. Det kanske kan bli någon till som jag ger fem-tio minuter innan det blir tumme upp eller ned. Ibland kan det blir riktigt positiva överraskningar. Plus att vi har SR:s sommarpratare som också snart presenteras.

Kommer ni att lyssna på någon av årets sommarpratare? Eller kan ni rekommendera någon som jag verkar ha missat? Länk överst  i inlägget för koll.

2016-06-06 Sommarskog 001
Lite sommarskog kan passa i sammanhanget. Sommar som sommar.