Det är bilder på vanligt folk, svart/vita bilder, i en ren och okonstlad miljö, som det säkert såg ut en gång i små byar och stugor runt om i Västerbotten. Man kan inte säga att rikedom strålar ut från bilderna, fastmer arbete, strävsamhet, religiöst liv, allvar, bygdemiljö som håller på att försvinna men som då ännu var levande, låt vara tynande. Mycket påminner också om den tid som jag växte upp i och många av bilderna skulle kunna vara härifrån, speciellt interiörerna från många hem. Lite nostalgisk blir jag allt när jag ser bilder från lantbruket och från frikyrkomöten. Vår by har en stark tradition och historia från det frikyrkliga med två församlingar, baptister och pingstvänner. Speciellt en bild från ett av pingströrelsens väckelsemöten i Husbondliden i Lycksele (1957-63) karakteriserar min urbild av pingströrelsen. Det är en ung flicka med tidstypisk klädsel, hon står, de andra sitter, hatt på huvudet, en hatt av samma sort som tanterna i bakgrunden även bär. På något sätt är det glasögonen som hon bär som är det mest urmärkande för denna rörelse enligt min mening. De skapar en slags stränghet i hennes ansikte. Jag undrar vad det blev av den flickan.

Men det finns många andra bilder som också är värda en granskning och stilla begrundan. Många av bilderna finns också på utställning på Västerbottens Museum i Umeå och naturligtvis besågs denna utställning sist jag var där. Det var då jag köpte boken. Först var jag tveksam för den var så stor och tung men sedan kom jag att tänka om jag inte köper den nu kommer jag att ångra mig så fort jag kommit hem. Bättre att släpa lite än ångra resten av livet.

Länkar:

Kulturnytt från SR. Ljudinslag.
Sune Jonsson på Wikipedia
Bilder från Västerbottens Museum. Bilderna går att förstora.
Forum Forts, ytterligare några bilder av Sune Jonsson.

Här bilden av den unga flickan jag skrev om. Jag tog mig friheten att ta ett bild för att ni skall få någon slags uppfattning om vad jag menade.

Postat i:Bilder och video, Livet på landet, Minnen Tagged: bilder, bilderbok, foto, Livsstycken, nostalgi, Sune Jonsson, utställning, Västerbotten ]]> https://villniles.com/2014/03/15/livstycken/feed/ 2 persperception sune jonsson https://villniles.com/2014/02/08/en-nodvandig-video/ https://villniles.com/2014/02/08/en-nodvandig-video/#comments Sat, 08 Feb 2014 11:38:49 +0000 http://villniles.wordpress.com/?p=6856 ]]> Förra lördagen var jag, som minnesgoda läsare av denna blogg säkert vet, på invigningen av Kulturhuvudstadsåret i Umeå. Många bilder tog jag och jag passade också på att filma en del även om det skedde på kvällen och ofta på långt avstånd från själva ceremonin ute på älvens is. Just svårigheten att se vad som skedde isen var det enda tråkiga under själva invigningen.

Som tur är så har Västerbottensnytt hela invigningen på nätet för den intresserade. Det kan då tyckas att det är onödigt att klippa ihop en egen video och lägga på Tuben. TV förmedlar så mycket bättre, både i kvalité och i omfång, vad som skedde. Samtidigt så har jag ett gäng videoavsnitt som bara ligger i den digitala skrivbordlådan till ingen nytta. När jag funderat på saken så kom jag ändå fram till att jag klipper ihop en video och laddar upp den. Alltid är det någon som tycker att den är sevärd och samtidigt får jag en samlad film av denna helg. Den är också en del av det som just jag såg. Nu finns den på Tuben, lättillgänglig. Hade jag inte gjort detta så hade filmsnuttarna försvunnit ur minnet och sällan blivit sedda. Då hade det varit lika bra att inte ta någon video alls.

Idag tas enormt mycket bilder och videor både med digitala kameror och med mobiltelefoner. Man kan undra vad det blir av alla dessa bilder och videor? Vi är experter på att dokumentera och föreviga men många av dessa alster är flyktiga och lika lätt som det är att trycka på knappen är det att trycka på delete. Jag har dock sparat det mesta av mina bilder genom åren. Många blir det och till vilken nytta? Vad händer med mina hårddiskar, är de lika dödliga som jag själv? På nätet får kanske bilder och videor en mera långlivad tillvaro än jag själv IRL? Detta reser också frågan vad det blir av min person på nätet den dag jag drar mitt sista andetag. Alla konton, alla lösenord, alla bilder och all text. Kommer jag att finnas kvar på Facebook för evigt, kommer mitt sista inlägg på bloggen att blir permanent? Ingen har tillgång till mina lösenord och inloggningsuppgifter; vem kan då vid hastigt frånfälle avsluta min tillvaro på nätet? Det finns tjänster på nätet som erbjuder sig att ordna detta men är man i aktiv ålder och inte ser sjukdom och död runt hörnet är detta något man inte funderar på, lika lite som på att upprätta testamente. Likafullt är livet försvinnande kort och ingen, jag upprepar ingen, vet om man överlever dagen.

Oj, nu blev det visst lite djupare funderingar än jag tänkte från början när jag svävade iväg på ett sidospår. Inte har jag tänkt kasta veven än så ni får nog dras med denna blogg ännu någon tid.

Klicka på kugghjulet för att få HD-kvalité.

Jag hade också tänkt byta däck denna helg men si det glömde jag helt bort. Först nu ikväll går detta upp för mig. Nåja, vintern kommer inte kommande vecka utan det lovas mest regn och rusk så jag klarar mig förhoppningsvis undan det värsta. November är i allmänhet en grå månad och den tråkigaste på hela året men den får väl gå också för snart är julmånaden här och då får vi glömma november.

Den ständiga julbutiken i Amsterdam visade 125 dagar kvar till julafton den 25 augusti. I morgon bara 50 dagar kvar tills tomten visar sig på riktigt.

Postat i:Tankar Tagged: bilder, däckbyte, kopiera data, november, tråkmånad ]]> https://villniles.com/2013/11/03/det-trakiga-vill-man-helst-glomma/feed/ 6 persperception amsterdam https://villniles.com/2013/10/20/en-stund-i-skogen-och-tankar-om-bilder/ https://villniles.com/2013/10/20/en-stund-i-skogen-och-tankar-om-bilder/#comments Sun, 20 Oct 2013 15:52:40 +0000 http://villniles.wordpress.com/?p=6391 ]]> Det blev ingen skogsvandring med kameran igår. Efter ett gott mål mat lade jag mig på soffan och somnade. Istället blev det idag en lång vandring genom byn men också en sväng in i skogen på några ställen. Det var rofyllt och tryggt i skogen, inget som störde, bara knarrande trädstammar om gned sig mot varandra, någon fågel som skrek och lät, lite älgskit som jag nästan trampade i, klar och kall luft, solsken mellan träden, tuvor med enstaka bär och mycket mossa, ingen mygg eller älgflugor. Men andra ord: en riktigt fin dag att tillbringa en stund i skogen.

Det blev en och annan bild. Jag kom att tänka på en sak: jag borde skaffa mig ett riktigt macroobjektiv!

På tal om bilder så ville sister Jane i den Lyckliga staden för någon tid sedan beställa en bild i stort format som jag tagit och hänga den på väggen. 50×70 cm beställde vi från Ifolor och bra får jag hoppas att den blev och att hon nu hängt den på väggen. Det är roligt att någon gillar mina bilder. Alla bilder blir naturligtvis inte bra eller ens halvbra men ibland lyckas även en blind höna hitta ett korn.

Jag fick i helgen också reda på att en av mina bilder hänger på en vägg i en restaurang i Thailand. Kul det också men sedan kom jag att tänka på att en restaurang är en affärsdrivande verksamhet och då borde jag kanske få någon typ av ersättning. Att privatpersoner lånar bilder är väl ok och är de omtänksamma så nämner de också fotografen men på en offentlig vägg, tidning, verksamhet eller hemsida som har till uppgift att tjäna pengar är det en lite annan sak. Ja, vad tycker ni? Är jag helt ute och cyklar?

Jag har i alla fall nu lagt in uppgifter om copyright i mina bilder och även en liten rad längst ned som berättar om bildens upphovsman. Så det så. Förr tyckte jag sådant var störande men en diskret list längst ned förtar förhoppningsvis inte det bilden vill förmedla.

Några bilder från Umeå sistlidna lördag blir det som avslutning. Ingen lång epistel från mig denna kväll.

Kyrkan i Umeå vackert inbäddad i höstliga färger

Umeälv kunde ses under lugg av gula höstlöv.

Umeborna visade var skåpet skall stå för någon tid sedan.

Lev! … men först blir det bingen för en trött en

Postat i:Dagen från oss skrider Tagged: bilder, trött, Umeå ]]> https://villniles.com/2013/10/15/trott/feed/ 2 persperception kyrkan i Umeå umeälv umebor lev https://villniles.com/2013/07/02/suck-och-inspiration/ https://villniles.com/2013/07/02/suck-och-inspiration/#comments Tue, 02 Jul 2013 20:31:04 +0000 http://villniles.wordpress.com/?p=5737 ]]> Internet är så stort och enormt att man bara kan få in en liten del av allt som finns. T.ex. ikväll fick jag tips via Nemilainens blogg om denna fina och intressanta konst- och inspirationsblogg: My Modern Met. Vilken kreativitet det finns jorden runt när det gäller foto och konst överlag. Läs gärna About för att få en uppfattning om idén på denna blogg.

T.ex. denna serie bilder som en far tagit på sina barn: A Father Who Creatively Captures His Kids. Hur kan folk hitta på olika motiv och arrangemang samt få ett sådant slutresultat? Själv tycker jag mina egna bilder framstår som enormt tråkiga jämfört vad man ser på denna blogg samtidigt som man får inspiration till nya fotoäventyr.

Så mycket mera blir det inte i bildväg denna kväll trots att jag tittat på inspirerande bilder en god stund. Ni förstår vad jag menar? Eken är i alla fall från Skåne och planterades av salig mor för mera än tio år sedan från ett ekollon.

Postat i:Bilder och video, Dagen från oss skrider Tagged: bilder, foto, fotokonst, inspiration, konst, My Modern Met ]]> https://villniles.com/2013/07/02/suck-och-inspiration/feed/ 9 persperception eken https://villniles.com/2013/05/11/fotosafari-med-forhinder/ https://villniles.com/2013/05/11/fotosafari-med-forhinder/#comments Sat, 11 May 2013 20:18:23 +0000 http://villniles.wordpress.com/?p=5437 ]]> Tanken var att jag i den fina lördagskvällen skulle göra en tur med kameran längs Skärgårdsvägen och ta bilder på fina ställen. Jag åkte till vägs ända i Österö och hann ta några bilder innan dimman kom inrullande från havet. På några minuter försvann solen och ett grått töcken lade sig över holmar, skär och sund. Ingen tjockdimma men ändå tillräckligt för att kvällens tänkta fotosafari blev lite fattig. Några bilder fick jag dock.

Vägen längs Rämpan

Så kan en väg också heta i Österö

Dimman på väg in mot Österö

Blå båt och grå stuga

En trana i Särkimo. Ser ni den i mitten på bilden? Jag tror den har en kompis lite till vänster.

Öj-skat bro med onyktra skuggor

Postat i:Hembygd, Utflyckter Tagged: Österö, bilder, foto, safari ]]> https://villniles.com/2013/05/11/fotosafari-med-forhinder/feed/ 2 persperception österö rämpvägen glopet blå_båt särkimo öjskat_bro https://villniles.com/2012/11/29/tva-bilder/ https://villniles.com/2012/11/29/tva-bilder/#comments Thu, 29 Nov 2012 20:37:20 +0000 http://villniles.wordpress.com/?p=4540 ]]> Jag kom ikväll att titta på gamla bilder från byn och hur det såg ut en gång i tiden. De två bilder som jag tar med i detta inlägg är från 1960-talet. Intressant är att se vägarnas sträckning genom byn och hur öppet landskapet var. Inte alls så mycket buskar och skog som det är nu. Då fanns det djur som betade snart sagt överallt och det småskaliga lantbruket tog till vara mycket av växligheten som djurfoder, även buskar.

Skolgång vid byns skola upphörde hösten 1967 så troligen hade det gått barn i skolan ännu en kort tid innan bilden av skolan togs. Idag tjänstgör byggnaden som byastuga.

För den undrande om hur det står till med byn ikväll meddelas från högsta ort att temperaturmätaren visar -12 C. Brrr, vad kallt och till på köpet fungerar inte motorvärmaren i min bil. Brunte fryser.
Bron är nu åter öppen och vi äro evigt tacksamma för detta. 150.000 europengar kostade kalaset.

Vägen mellan Strandas kroken och bybutiken. Bild ur Martin Möllers samling.

Byskolan 1967 i mitten. Bakom syns Norrbyvägen och Kaalos. Bild ur Sven-Erik Bertlins samling.

Postat i:Hembygd, Minnen Tagged: bilder, bystuga, gamla tider, oxkangar, skolan ]]> https://villniles.com/2012/11/29/tva-bilder/feed/ 14 persperception Byskolan i mitten 1967. Bakom syns Norrbyvägen och Kaalos https://villniles.com/2012/09/13/group-of-seven/ https://villniles.com/2012/09/13/group-of-seven/#comments Thu, 13 Sep 2012 17:55:44 +0000 http://villniles.wordpress.com/?p=4096 ]]> Finns det något bättre än att sätta sig ned en stund och pusta ut efter arbete i friska luften en septemberdag som denna. Soligt och lagom varmt väder. Frisk luft var kanske lite fel, för vid vedkapen yrde spånen allt emellanåt omkring och landade både på mössa och på glasögon för att inte tala om den spån som smög in vid skjortkragen och lade sig kittlande på ryggen. Men sedan, menar jag, när vedkapen tystnat och lugnet lägger sig över backen, då är det frisk luft och härligt att andas.

De som röker brukar då tända den cigarett, andra tar en kopp kaffe om det finns i termosen. Jag satt bara där och vilade lite och njöt av den fina dagen. Än är det mest den gröna färgen som dominerar i naturen, någon riktig frostnatt har ännu inte infunnit sig men löven ser allt mer vissna ut och visst börjar det gula och bruna inslaget synas allt mer, dag för dag. Därtill ger nu solens läge på himlen ett speciellt ljus även på eftermiddagen. Färgerna börjar vakna till liv och snart har vi vackra scenarier att beskåda, speciellt i skärgården med blågrått hav, hög himmel och brinnande holmar. Med andra ord, det var riktigt skönt att sitta där och bara ta det lugnt en stund, lyssna på någon fågel som förde liv i skogen bredvid, spana in färgskiftningarna i trädens skrud och låta tankarna vandra.

Jag kom att tänka på den konst jag såg på McMichael Canadian Art Collection i Kleinberg utanför Toronto för ett par år sedan. Där har Group of Seven, en grupp kanadensiska konstnärer, sin konstnärliga hemvist. Sex av konstnärerna är också begravda på galleriets egen begravningsplats.

Efter avslutat arbete för dagen blev jag tvungen att ta fram den konstbok som jag köpte på galleriet och titta på alla vackra, färgstarka bilder som där fanns med huvudmotiv från kanadensisk natur och vildmark. Så likt våra trakter men ändå så annorlunda och så djärvt målat. Sådan konst skulle jag vilja ha på mina väggar!

För den intresserade finns en sida på nätet som kort berättar om Group of Seven och som också visar verk av de olika konstnärerna. Klicka på länken i föregående mening.

Längre ned på sidan finns ett flertal länkar vid sidan av bilderna som visar prov på deras konst och upp kommer ganska stora bilder att titta på. Själv har jag flera favoriter bland dessa: October Gold av Franklin Carmichael, The Dark Woods Interior av Frank Johnston, The Guide’s Home Algonquin och Bright Land av Arthur Lismer, Laurentian Hillside October av J. E. H. MacDonald. Härliga höstbilder men det finns många fler som jag tycker om.

Nu undrar jag, kära läsare, vad tycker ni om denna konst och finner ni bland dessa bilder, på sidan där Group of Seven presenteras, någon ni skulle vilja ha på era väggar. Kommentera gärna alla denna enda gång och kopiera adressen till just era favoriter till kommentaren. Det skulle va så roligt att se vilken/vilka bilder ni gillar.

PS! Längst ned i detta inlägg, strax ovanför följande rubrik finns länken för kommentarer. – Onödigt bortgömd skulle jag vilja påstå.

Jag tar mig friheten att visa den absolut bästa målningen enligt mitt tycke: Mirror Lake från 1929 av Franklin Carmichael. Vilka färger, vilken natur!

Under den tid jag haft digitalkamera har jag samlat på mig tiotusentals bilder. Kanske 100 bilder är godkända enligt mitt tycke, kanske 10 för de som förstår sig på saken. Förhoppningsvis.

Frågan är vad man skall göra med alla bilder, speciellt de som man tycker är bra. Jag brukar beställa pappersbilder från en fotofirma och fylla album men vissa bilder är förmer än att gömmas på hårddiskar och i fotoalbum. Därför skaffade jag fotoramar i A4-format för att placera på någon ledig vägg. Inköpet av ramarna skedde för mera än ett år sedan men ikväll gjorde jag slag i saken och satte upp dem på väggen med valda fotografier bakom glasen.

Placeringen är jag inte helt nöjd med men bildvalet är jag ändå rätt tillfreds med. Jag vet att jag har många fler bilder som skulle platsa på väggen. Det fina i kråksången är att jag kan byta ut bilderna efter humör och väderlek. Hur många bilder har ni, mina kära läsare, på väggarna av de som ni tog med digitalkamera?

Symmetrin bör kanske trimmas in men en vägg är nästan fylld. Tyvärr föll en glasram i golvet och gick sönder. Därför finns det en lucka. Moulin Rouge är naturligtvis inte min produktion.