-
Byadagen år 2022
Åter satt vi bänkade under partytältets skydd. Skydd ibland för sol, ibland för regn. I år var det mest för regn även om vädret ändå blev rätt hyfsat på byadagen i Oxkangar som firades i söndags. Tre år sedan senast. Kanske något färre besökare i år men rätt många hade ändå vågat sig ut trots utlovat regn. Byarådets ordförande Linda Fant hälsade välkommen och hon agerade även allsångsledare och sjöng som bara den. Bara att ösa på, någon måste stå för första fiolen och församlingen följde efter. Yngve Lithén spelade dragspel och det lät riktigt bra. Festtalet hölls av Vörå kommuns styrelseordförande Anna Bertills och det är bra att de…
-
Alltid finns en tråd tillbaka
Nu har jag läst boken och den var bra! Boken ”Mamma, min syster och jag?” av Lilian Sjölund. Lägger ni märke till frågetecknet efter jag i titeln? Skall författarinnan bli nästa att drabbas av sjukdomen Alzheimers? Nästa efter hennes mor och storasyster? Jag skrev till och med en liten introduktion på Facebook-gruppen ”Vörå läser”. Vi tar den här: ”Mamma, min syster och jag?” av Lilian Sjölund med rötter i Oxkangar. För någon tid sedan efterlyste jag i denna grupp romaner med den svenskösterbottniska emigrationen till Sverige som tema men med skralt resultat. Dock blev jag nyligen bönhörd med en nyutgiven bok där emigrationen spelar en stor roll med avstamp i…
-
Loppisbesök
Det är märkligt hur motionerandet går i vågor. Av någon konstig anledning går jag betydligt mindre på sommaren medan resten av året är det full fjong nästan varje dag. Det kan bero på värmen men också att det finns så mycket annan aktivitet att göra på sommaren. Som igår när jag slåttade brännässlor till fåren samt utfordrade dem med torkat gräs. Fåren giller inte brännässlor som färska men efter en dag eller två när de torkat är de mums för ullisarna. Kanske som chips? Därför beslöt jag idag att gå när det var dags att besöka loppiset på byastugan här i Oxkangar. Och naturligtvis började det regna! Som tur var…
-
Vörå runt i sommar – Skärivägen
När nöden är som störst, då har man en rulle i skuffen! Till en äkta lokal sevärdhet hör också ett utedass. Det kan finnas här och var men alla är inte i presentabelt skick och framför allt så saknas ofta det väsentliga, toalettpappret. Detta fick jag erfara här om dagen när jag gjorde min första runda på ”Vörå runt i sommar”, aktiviteten jag skrev om i förra inlägget. Som tur var hade jag en rulle tillgänglig i bilen och som en effekt av coronan så hade jag också en flaska handsprit i mittkonsolen i bilen. Råd nummer ett: ha alltid toalettpapper och handsprit i bilen när du besöker mindre lokala…
-
Skogspromenader
Det har varit ett par fina dagar när till och med solen har vågat visa lite av näsan. Idag visade temperaturmätaren hela +6,4 C och då är vi snart mitt i vintern skall vi tänka. Riktigt skönt även om jag också saknar vinterns köld och snötyngda granar och grenar. Det passade bra för skogspromenader längs med kör- och skogsvägar. Ställen som jag aldrig besökt tidigare men som lockar. Jag ser på kartan namn som Brohagen, Gåshagen, Myrorna, Trollkärret. Vad finns där? Mest skog visade det sig men också gamla åkrar och jäälor som vi säger på dialekt. De flesta planterade med skog. Skogsdiken. Bara ett kalhygge. Förvisso har vi en…
-
Lite vitt på marken
De sista dagarna av oktober glider förbi. Den allra första lilla snön har synts till och ikväll visar utetermometern -3,8 C. Höstvintern är här. Vet ni förresten att samerna har åtta årstider? Då kanske man kan tala om höstvinter? Vårvinter finns annars i svenska språkbruket. Vi tog en promenad till skogs idag. Torsdagsklubben. Gick i lätt snöfall längs en skogs- och villaväg. Pratade om ditten och datten. Kom till Fumoshällorna (hoppas jag skriver namnet rätt, annars blir det rättelse), eller Fågelberget som det står på kartorna. Ett fint ställe med bergshällor och svagt vuxna, låga tallar. De har minsann fått klamra sig fast. Stället torde vara det högsta i byn…
-
Byadagen 2019
En årligt återkommande händelse är byadagen i början av juli. I år är det 30 år sedan byadagen började firas och detta uppmärksammades i tal av personer som varit aktiva i byarådet och kvinnoklubben, som var föregångare till byarådet. Byarådet i Oxkangar är arrangör och programmakare, står för servering och korvgrillning samt ordnar musiken. I söndags gick den av stapeln, byadagen. Ganska mycket folk och vädret var oss nådiga. Nytt för i år var den hoppborg för barnen som hyrts in. Mäkta populär av aktiviteten att döma. Vuxna och barn över 12 år fick kasta pil. Alla klarade sig helskinnade och två mästare korades, en dam och en herre. Musiken…
-
Vårvindar friska, leka och viska
Valborgsmässoafton i Oxkangar, nästan vilken dag som helst. Inget speciellt händer men en sak är säker, våren är här. Jag åkte runt en stund på kvällskvisten och dokumenterade. Tog bilder lite här och var. Flyttfåglar passerade och andra bevingade kvittrade frimodig i buskar och snår. En fin kväll, nästan inga vårvindar alls, rubriken till trots. Isfritt är det och de mest tappra har redan badat i havet. Själv är jag en badkruka av mått och väntar förmodligen till juli. Fast vid närmare eftertanke har jag faktiskt doppat mig i maj månad något sällsynt år. Förresten, det är nio år sedan jag startade denna blogg! Första maj 2010 skrev jag mitt…
-
Flytta till landet?
Härom veckan skrev storbloggaren Underbara Clara i Sverige, eller som hennes riktiga namn är: Clara Lidström, ett inlägg om att flytta till och bo på landet. Hon bor i byn Tvärålund en bit från Umeå och där trivs hon bra tillsammans med sin familj. Vi hade igår, trettondagen, i Oxkangar traditionsenligt nyårskaffe för alla som ville komma. Inget märkvärdigt, lite info, kaffe/te med wienerbröd, pratet flöt på kring kaffeborden. Ordnat av Byarådet på bystugan. 40 namn skrevs i gästboken och många barn fanns också till städs vilket är roligt. Två villabor kom också och ingen visste vem de var. Lite viskningar, vem är de? Byarådets sekreterare Richard tog tag i…
-
Tjugo år, vart for tiden?
För 20 år sedan, onsdagen den 18 november 1998, återvände jag till min hemby Oxkangar efter en mångårig session i kungariket Sverige. Jag kom vid ett-tiden på natten och parkerade mitt släp som innehöll hela mitt bohag från tiden i Malmö på gårdstunet av den gamla släktgården som jag köpte av mina kusiner samma år. Det var inget litet lass och hade farbror polisen stannat mig hade jag högst troligt fått ställa släpet vid vägkanten för omlastning samt fått saftiga böter. Knappt att min Mazda 929 orkade dra släpet och jag körde på natten upp från Malmö till Stockholm. När vi lastade släpet på Segevång i Malmö så fyllde jag bara…