Namnlös?

Som fotograf, amatör eller proffs, vill man få så fina bilder som möjligt. Så även jag. Ibland blir det rena dokumentationen och då kanske jag inte bryr mig så mycket om komposition och övrigt innehåll i bilden men tar jag naturbilder eller bilder där jag försöker få fram det som är annorlunda och spännande i bilden så gör jag så gott jag kan. Tänker på ljuset, kompositionen och att få till rätt fokusering.  Ibland blir det bra, ibland blir det så där eller t.o.m. riktigt dåligt. Den sista klassen kan vi glömma utan då är det bättre att radera och göra om.

Ibland har jag ett motiv, landskap eller plats som ligger och väntar på att få komma på bild. Jag är kanske t.o.m. så ambitiös att jag planerar bilden på förhand eller på plats. Ibland är det rena slumpen, ett motiv som skymtar i ögonvrån en sekund, ett motiv som bara lever några sekunder eller en minut. En situation där det gäller att få upp kameran så snabbt som möjligt.

Så skedde på Kaustbyfestivalen. Jag hade varit uppe på berget och kollat musiken på Kallio klubi, som för övrigt inte gav så mycket i år, när jag fick ett sådant tillfälle att skjuta från höften. Det var i trappan på väg ned med solen lågt stående. Ett par med hund stod i trappan och tog bild med mobilkameran av sin egen skugga på väggen. Fin bild, tänkte jag, och fick i nästa sekund idén att ta en bild av paret som själv tog en bild. Snabbt fick jag upp kameran, kollade exponeringen och tryckte av. Sedan gick de. En bild hann jag få.

Efteråt när jag processade bilden var jag inte helt nöjd med ljuset som föll på tjejen och hunden. Kasta bilden? Nej, istället gjorde jag en beskärning och fick då en mera spännande och mystisk bild där bara han med kameran syns samt skuggan på väggen. Kompositionen blev inte den klassiska utan mannen hamnade i ena sidan med den nedåtgående trappan som dominerar i bilden.  Jag tycker denna bild blev en av de bättre jag tagit genom åren även om den inte är perfekt rent tekniskt.

Jag har ett namnförlag på bilden men vad tänker ni om denna bild? Vad skulle ni kalla bilden och vad får ni för känsla inför bilden? Eller är det en dussinbild eller rent ut sagt en gäspning? Låt höra och skriv en kommentar! Jag blir inte  sur ifall ni inte tycker som jag. 🙂

En tapper trapper i trappan?

Tvärnita!

Vad en fotograf och människa alltid bör tänka på!

Föregående inlägg visade bilder från min fotosafari genom bygden på tisdag. Jag körde runt, fångade en vy och stannade till. Ibland backade jag tillbaka flera hundra meter för att återskapa det jag nyss såg. Som fotograf måste man alltid vara beredd på att tvärnita när man kör bil. Ett motiv skymtar en sekund, sedan är det borta, kommer aldrig igen. Men håll för guds skull ett öga i backspegeln; det blir inte roligt om grisbilen bakom kör in i skuffen för att du fick inspiration just där!

Överhuvudtaget bör man i livet alltid vara beredd att tvärnita. En människa, en situation, en händelse, en undran, ett leende eller varför inte ett motiv dyker upp och försvinner lika hastigt. Varför stannade jag inte upp och frågade vem/vad/varför? Kanske svaret var något som förändrat mitt liv till något helt annat, något mera spännande och givande? Och skulle det vara helt fel; gaspedalen finns under sulan för en snabb rusning framåt för att lämna det som inte var bra. Livet är för kort för att ödsla tid på trivialiteter och människor som har negativ inverkan.

I detta inlägg finns de bilder från igår som jag publicerade på Facebook och som fick ett över hövan gott mottagande. Jag blev uppriktigt sagt förvånad över alla gillanden och kommentarer. Därför finns de bilderna med i detta inlägg eftersom jag vet att många av mina bloggläsare inte finns på Facebook eller har gett sig till känna.

Dessa bilder, plus någon till från igår, finns nu samlade på min Flickr-sida i albumet Ostrobothnia. Väl mött bland alla mina album och bilder på Flickr. Kom ihåg, det finns alltid möjlighet att på Flickr se bilderna i helskärm!

hallnas-2017-01-03-003
Javisst, Hällnäs-bro jag nästan dagligen åker över
hallnas-2017-01-03-002
Från samma bro söderut en januaridag anno 2017
bertby-2017-01-03-010
Next stop i Bertby
lalax-2017-01-03-036
Scottish Highlands cattle i Lålax
bertby-2017-01-03-029
Här fick vi visst backa tillbaka till Bertby
vora-kyrka-2017-01-03-046
Vörå kyrka framför januarisol
lotlax-2017-01-03-066
Denna bild från Lotlax verkar ha blivit den mest populära på Facebook

Morgonglid

Jag var ute en sväng. Morgon, kall höst, oktober, tisdag, körde en bit, dagen kom, solen skyndade mot horisonten, underifrån. Lyssnade på musik, Maxida. Testade min nya kamera år 2016 på hösten.

img_0111-oxkangar
Streck på morgonhimmel, spårväg i sundet
img_0140-oxkangar
svängde en bit till höger

img_0136-oxkangar
…och tillbaka

Bland molnen

Kameror producerar bilder och hur förvarar man dem när de blir tusen och åter tusen. Det är lätt att komma upp i ett stort antal bilder med dagens digitala teknik. Ligger de på hårddisken tills den kraschar eller orkar man alls tömma kameran?

Själv flyttar jag regelbundet mina bilder från datorn till två olika externa hårddiskar därför att en extern hårddisk kan också paja. Jag har säkrat med både bälte och hängslen. Därtill har jag kontinuerlig backup till en extern hårddisk av det som i övrigt finns på datorn. Men det finns ett aber! Vad händer om huset mitt brinner upp medan jag är utflykt till ett eller annat ställe? Då hjälper det inte mycket hur många externa hårddiskar jag har.

Det är då molntjänster kommer på tal. Moln, det låter lite svävande men det går i korthet ut på att ladda upp sina bilder och filer till en server på Internet, gratis eller till en kostnad, och förvara dem där tills man behöver dem. Enkelt, eller hur. Ett litet aber finns också här. Hur kommer man ihåg användarnamn och lösenord ifall man behöver logga in från en helt annan dator? Det kan det finnas många lösningar på, bara att fundera lite själv.

Jag följer Jennifer Sandströms blogg och hon hade ett inlägg här om dagen om ett samarbete hon gör med en ny svensk molntjänst som heter Kiliaro. För 19 kr i månaden (2 euro/månad) får man obegränsat utrymme för bilder och videos.  Det låter för bra för att vara sant, men varför inte? Två frågor inställer sig: hur länge finns det låga priset och hur länge finns tjänsten? Det är lätt att ladda upp alla sina bilder till detta låga pris och när man väl har allt på plats så kanske priset höjs i framtiden till en klart högre nivå. Orkar man då avbryta tjänsten utan betalar man snällt? Och hur länge fortgår tjänsten? Jag har varit med om att en server jag anlitat länge plötsligt upphör och man blir tvungen att flytta filerna ganska snabbt. Eller att det obegränsade utrymme plötsligt inte finns utan man hänvisas till ett dyrare användarkonto för att fortsätta att ha fritt utrymme. Nåja, detta är farhågor som kanske inte besannas. Erbjudandet verkar ok men det gäller bara vanliga bildfiler som jpg och andra format men inte RAW-filer som är de som jag vill ladda upp. Tyvärr.

Själva använder jag gratistjänsten One Drive (5 GB gratis) för att ha olika bilder, filer och annat tillgängligt både på datorn och i telefonen och för delning. Även Google Drive (15 GB gratis) använder jag men där är för tillfället ganska rörigt så då får jag städa. Box bjuder på 10 GB gratis utrymme. Ja, det blir ju hela 30 GB gratis men då är finns filerna på tre olika ställen.  Kiliaros tjänst verkar riktigt bra i sammanhanget för vanliga bilder och videos så varför inte.

Mina bästa bilder har jag på Flickr och där finns bilder från många andra fotografer också vilket kan vara inspirerande. Titta gärna in: https://www.flickr.com/photos/8114206@N07/albums Men mina privata JPG-bilder och videos kunde kanske passa på Kiliaro? Jag får fundera på saken. 24 europenningar/år är ju en struntsumma med tanke på att alla bilderna kommer att finnas kvar även om en meteor faller ned på mitt hus. Fast, till vilken glädje om jag själv befinner mig i huset om så sker?

2016-08-09-268-hemavan-arjeplog
Hmm, i vilket moln finns mina bilder? Sjön Hemavan i Arjeplog.

Mina bilder från färden genom Norrland 2016

Av alla de bilder jag tog under min roadtrip Norrland augusti 2016 har jag valt ut 145 stycken för visning på min Flickr-sida. Ganska mycket jobb bakom men nu går de att se för alla och envar.  Bättre det än att de ligger på en hårddisk och skräpar till ingen nytta. Vissa har ni säkert sett tidigare på bloggen men de flesta är nya skulle jag tro.

Det var en fin färd med början i Holmsund den 1 augusti och som slutade den 10 augusti på samma ställe, hamnen där Wasaline lägger till. Fast egentligen så började äventyret först i Nordingrå (Kramfors) med besöket på Mannaminne. Sedan blev det Högbondens fyr, Urkult-festivalen (som har ett eget album på Flickr), Strömsund, Norråker, Marsliden, Vilhelmina och norrut via Storuman till Arjeplog och som avslutning körde jag hemåt via Arvidsjaur, Gallejaur och ett litet strandhugg i Missenträsk för att bese Sara Lidmans hus. Sara Lidmans Tjärdalen kommer jag att stifta närmare bekantskap senare denna månad. Inte som bok utan som teater.

Ganska avslappnande att köra mil efter mil på vägar som inte var så hårt trafikerade, lyssna på radio eller musik från USB-pinnen, stanna där jag ville, fotografera, beundra utsikten och heja på de renar som betade längs vägen. Inte så många fasta punkter på programmet och med ganska goda möjligheter att göra avstickare hit och dit. Men till Fatmomakke hann jag inte, tyvärr.

Bilderna går att se i helskärm via lilla knappen uppe till höger (troggle slideshow) och med tangentbordets F11-knapp om man så vill. Mellanslagstangenten används som pausknapp. Tryck F11-knappen igen om ni vill gå ur helskärmsläget. Ja, detta har jag tjatat om tidigare.

Bilderna finns i katalog Roadtrip Norrland 2016 på Flickr.

Nedan bjuder jag på en bild som inte finns med på Flickr. Den visar fotografen själv i egen hög person invid den mycket högre Oringsjötallen nära Mobodarna inte långt från Näsåker. Jag gjorde en avstickare dit i samband med att jag besökte Nävernäsans utkikstorn.

Vid Mobodarna kan man övernatta gratis i ett par av stugorna och uppleva något av fäbodlivets villkor. Enkelt boende med den lyx man själv kan tänkas bära med sig längs stigarna dit. Naturligtvis ingen elektricitet och vatten hämtar man från en kallkälla en bit bort. Ganska mysigt skulle jag tro men kommer man till Mobodarna sent på kvällen i skymning eller mörker så kan man nog bli lite skrajsen invid Oringsjötallen. Där hörs nämligen ett högt, knarrande läte som ibland blir liksom ett skrik och klagande. Jag hörd det på avstånd och tänkte vad är detta; är det vittran som försöker locka mig i fördärvet eller spökar det? Det visade sig vara en torrtall som lagt sig över ett annat träd högt upp i trädtopparna och när det blåste så frambringades dessa hemska ljud av friktionen mellan de båda träden. Enkelt, men i mörker kan man inte se detta och jag kan tänka att om man ligger vaken i någon av stugorna natten lång, ängsligt lyssnande på dessa tjut, så kan man få för sig vad som helst.

Oringsjötallen lär ha en omkrets på 3,2 meter och är ca.  350-400 år gammal.

PJ vid Mobodarna
PJ vid Oringsjötallen. Ett ståtligt träd som man gärna kramar.

Foto eller Lightroom?

En av fördelarna med att använda en systemkamera är att man kan ta bilder i raw-format vilket betyder att man inte direkt får en vanlig jpg-bild utan mera en fil med all information obearbetad och i sitt ursprung. Detta gör att man kan redigera bilden på ett helt annat sätt än en jpg-bild som direkt är komprimerad.  Skillnaden kan vara stor mellan en jpg-bild som kameran producerar och den bild som man kan arbeta fram i ett fotoprogram som kan behandla raw-format och som sedan sparas i jpg-format. Det finns många bildformat men jpg torde vara det vanligaste formatet hos vanliga fotografer och kameror.

Obehandlad raw-format kan också ses i vissa bildvisningsprogram men inte alla. T.ex. standardprogrammet Paint i Windows kan inte visa raw-format. Då kan man behöva ett program som kan konvertera det ”digitala negativet” till jpg eller annat format och på samma gång förbättra bilden. Själv använde jag tidigare Adobe Photoshop Elements men har övergått till Adobe Lightroom. Båda programmen har sina fördelar.

I och med Windows 10 har det nu också kommit ett standardprogram som gratis följer med systemet, nämligen programmet Foto (Photo App), som snabbt kan visa raw-formatet men också redigera raw-formatet och sedan spara en kopia i jpg-format. Programmet kan göra en hel del, det är snabbt och gratis. Funktioner som att förändra ljuset i bilden genom att ändra ljusstyrka, kontrast, skuggor och högdager. Färger kan ändras genom att justera temperatur, ton, mättnad. Även användbara filter och effekter som vinjettering och selektiv fokus finns att tillgå för att inte glömma beskärning, rotation, räta upp-bild, ta bort röda ögon och retuschera. En hel del användbara verktyg.

Jag gjorde ett litet experiment och gjorde samma behandling i de båda programmen för att se om det syntes någon skillnad. Jag justerade skuggor +100 och högdager -100 i båda programmen (en justering jag nästan alltid börjar med), inget annat. När jag studerat resultatet tycker jag att Lightroom levererade en bild med bättre skärpa, något som dock går att ändra i Foto genom att justera kontrasten. Foto har inte heller alla Lightrooms funktioner men programmet har onekligen mycket som kan användas för att förbättra en bild. Programmet kan mycket väl användas för att känna på hur det är att redigera och förbättra bilder i raw-format. Vill man sedan gradera upp sig kan man köpa något mera avancerat program som t.ex. Lightroom.

Jag kan tänka att många idag som har en systemkamera bara använder jpg-format för att det är enklast så och kanske inställt som standard i kameran men jag kan försäkra att genom att fotografera i raw-format och sedan förbättra bilden öppnar en helt annan värld i bildskapandet. Testa!

2016-02-06 Jokkmokk 011 Orginal
Så här ser bilden ut som jpg-format. Kamerans egen jpg-bild

2016-02-06 Jokkmokk 011 (2) Foto
Detta är vad Windows eget Foto-program levererade i jpg-format
2016-02-06 Jokkmokk 011 LR
Detta är Lightrooms version med samma justeringar både i Ligthroom och Fotot. Bilderna är sedan förminskade till samma storlek.