Den första dagen

”Sista dagen” var rubriken på fredagens inlägg. ”Den första dagen” är dagens rubrik. Och varför det? Jo, idag är det första vardagen som jag inte åker till jobbet i tidig otta, stämplar in och griper mig an dagens uppgifter. En ny era börjar!

Jag hade gott kunnat snusa till 7-8 på morgonen men si, det gjorde jag inte utan något helt galet, kanske någon tycker. Istället väckte mig telefonen vanlig tid vid halv fem och jag hade inga svårigheter att kravla mig upp ur bingen. Frukost avåts i sedvanlig ordning medan jag lyssnade på Vaken på P4 fram till nyheterna klockan fem finsk tid.

Surfade runt lite, grejade lite i köket och kvart över sex satte jag mig i bilen och åkte iväg, bara en halv timme senare än normalt men i tillräckligt god tid för att passera Saltgruvan halv sju när de drar igång maskineriet där. Va, bara åka förbi! Så skönt det kändes att veta att nu kunde jag göra vad jag själv ville, sova till nio eller köra till Storsand med kameran. För det var det jag gjorde.

Under färden dit kunde jag se ett Pampas som vaknade, folk körde, cyklade, gick till sina jobb medan jag susade vidare till Storsand där vågorna stillsamt svepte in mot den långa sandstranden. Inte en människa kunde ses så långt ögat nådde och inte ett främmande ljud hördes; bara vindens sakta sus och vågornas ständiga smekningar av stranden. Och så jag med kameran.

Tyvärr blev det inget fint fotoväder som jag hoppats. Men en liten film fick jag därifrån och i den är ljudet det viktigaste. Vågorna, en tidig måndagsmorgon i september.

På väg hem sprack molntäcket upp och vid Byholmen här i byn stannade jag till och fick några bilder från hamnen där. Solen behagade titta fram.

Egentligen var det mera en symbolisk resa än ett allvarligt försök att få fina bilder. En resa som visade att jag kan åka när och vart jag vill. – Nåja, ett påstående med viss modifiering men ändå. Det finns tyvärr mera än tid och vilja som påverkar ens liv.

Annars har jag mest grejat här hemma idag men en tupplur unnade jag mig allt efter lunch. Inte den korta på 10-15 minuter som i Saltgruvan utan nästan en hel timme. Vilken lyx!

Det var den första dagen!

 

Helt allena på Storsand
På stigar en bit in i strandskogen men inom hörhöll för vågorna på Storsand 
Inte så dumt heller hemma i byn
Än ligger båtarna vid bryggan.
En fin början på veckan. Var skall detta sluta?
Annonser

Villaavslutningen firas med en video från Eldnatten

Villaavslutning, eller stugsista som kvällen också kallas i Sverige, firas ikväll. Venetiansk afton eller Forneldarnas natt är andra namn på sommarens sista weekend. Sommaren är slut och nu väntar hösten runt hörnet.

På tal om Forneldarnas natt så kommer jag att tänka på Eldnatten på Urkult. En kanske inte helt obefogad association. Eld, fyrverkeri och fest är det gemensamma.

Jag filmade inte speciellt mycket i år på Urkult men något lät jag ändå kameran föreviga händelserna på film. Från Eldnatten finns några scener som jag sammanställt och skickat upp på YouTube.

Själv sitter jag ikväll mol allena i stugan och tänker inte desto mera fira villaavslutningen; därför får min upplevelse av Eldnatten på Urkult bli mitt firande av sommaren 2017. För det är ju sommaren 2017 vi firar, som de flesta kommer att minnas som medioker och tämligen sval. Men ändå värd att firas ikväll!


Forneldarnas natt

Urkult 

Drömmen om Urkult

Juhuuu… Nu är det bara två veckor kvar tills jag lättar ankar och åker till Urkult! Som jag längtat och väntat ett helt år!

Sistlidna natt hade jag en dröm om Urkult. Jag kom dit, även om jag inte kände igen Näsåker och stället, så var det Urkult. Jag sökte en tältplats och hittade en som jag tyckte var bra; på ett fält nära en skog och med en liten väg alldeles nära. Fint, här campar jag. Jag slängde min tältpåse på marken och började greja för att få upp tältet. Då kom plötsligt någon och hjälpte till samtidigt som ett annat tält restes alldeles bredvid och det blev som ett enda stort tält. Där skulle det också sova andra människor som jag inte kände. Konstigt. Jag kom att tänka på min dator, var fanns den i allt det nya? Någon låg redan och sov i min del av tältet.

Nästa scen var inne på festplatsen där jag gick omkring. Vid ett bord satt några av mina nya vänner och jag slog mig ned. Då kom en liten flicka fram till mig och sträckte upp armarna och ville bli lyft upp i famnen, vilket jag gjorde. När hon väl satt i famnen blev hon stor och en fullvuxen kvinna. Liksom en ballong som blåstes upp. Därtill blev hon alldeles lös i konsistensen och ville glida ned på marken. Plötsligt fanns mina händer under hennes t-shirt och det enda jag fick tag i för att hon inte skulle glida mig ur famnen var hennes bröst som jag i farten grabbade tag i för att hejda raset.  Oj, oj, detta är inte ok, tänkte jag och där slutar också drömmen. Vad kan den drömmen betyda? – Ha, ha så tokigt man kan drömma.

Hur som helst, det närmar sig och om två veckor åker jag över Kvarken med Wasa Express för att uppleva sommarens, jag kanske årets, största och bästa händelse: Urkult!

I vintras laddade jag upp en video på Tuben som jag sammanställt från flera år på Urkult: Dancing people of Urkult. Den visar folk som dansar och har kul, som lever sig in musiken och stämningen. Just så som Urkult är utan stök och bråk men med glädje och fest.


Urkult

 

Musik jag hört och sett den senaste veckan – mina videos

Förra söndagen var det byadag, i tisdags besökte jag Kaustbyfestivalen och naturligtvis tog jag en hel del bilder, som ni sett en del av redan, men jag filmade också något. Från båda dagarna har jag gjort varsin video som jag tänkte visa här på bloggen.

Första videon är från Byadagen med Jonas Skeppar och Jasmin Linde som spelar en dansk låt ”Gæstebud”. Riktigt bra tyckte jag det lät.

Andra videon är ett hopklipp av några framträdanden på Kaustbyfestivalen i tisdags. I tur och ordning spelar Floating Sofa Quartet (FI/DK/SE), Tuuletar (FI), Cuejero (ES/FI), Trad.Attack! (EE).

Floating Sofa Quartet var kanske den stora överraskningen. Namnet på bandet kom sig av att de vid ett tillfälle när de var nya och inte ännu hade något namn så satt de vid ett vattendrag av något slag och just då så kom en soffa flytandes förbi av någon anledning. Någon fick en snilleblixt och vips så hade gruppen fått sitt namn: Floating Sofa Quartet.

Idag lördag skall jag på kalas. Om där finns musikalisk underhållning vet jag inte men säkert mycket surr och durr. Fast det kan jag inte spela in.

Dagens kulturella händelse

Kanske vi äntligen får lite vår, åtminstone en gnutta efter den kalla och dryga april? Senast i onsdags hade vi en smärre snöstorm som förde tanken till trista november. Idag är all den snön, som behagade rasa ned i onsdags, borta. Kanske, kanske, våren ändå är starkare än vintern i slutet på april?

Jobbade som vanligt idag till klockan 13.00 och började sedan ledigheten med balett! Trodde inte att jag skulle uppskatta balett i något skede av mitt liv men idag hände det! Kollade på Facebook och där dök spanska TV:n (RTVE) plötsligt upp med ”El Ballet Nacional de España” som dansade på gatan (en la calle). Live-sänding via Facebook. Så bra och samspelta de var, både med musiken och sinsemellan! Sinsemellan, sådant konstigt ord som dök upp, ha, ha. – Kvalitén på sändningen var inte den bästa men det är kanske det som är charmen och poängen? Livet just nu, det som bara händer, fångad av en digital kamera någonstans.

Balett kan tydligen ha många uttryck och denna form av balett gillar jag. Elegant, samspelt och framför allt, spanskt! Jag blev smått imponerad. Jag hade gärna varit på plats.

 

Jag vet inte om länken nedan fungerar men vi gör ett försök om ni orkar lyssna på det inledande snacket några minuter.  Edit: Idag, den 29 april är det Dansens dag!

https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Frtve%2Fvideos%2F10158505797445401%2F&show_text=0&width=560

 

En stämma har gått ur tiden

Även att jag kallar mig musikalisk allätare är jag ändå inget stort fan av dansbandsmusik. En orsak kan vara att jag tycker den typen av musik är så likartad och låter samma. Men det finns några band och artister som jag ändå hyllar och gärna lyssnar på. Ett band av den gamla skolan är Hootenanny Singers. Egentligen vet jag inte om deras musik kan kallas dansbandsmusik för det är ganska mycket visa över deras repertoar. Ta bara en sådan låt som Dan Anderssons ”Jag väntar vid min mila” som de tolkar helt underbart.

Senaste natt avled en av Sveriges stora dansbandsprofiler, nämligen Sven-Erik Magnusson, som var förgrundsfigur i bandet Sven-Ingvars. Det bandet om något var dansband och som också jag gillade. Som yngling tillhörde Sven-Ingvars tillsammans med Flamingokvintetten mina favoriter. Senare utvecklades min musiksmak åt annat håll och idag har jag en mycket bredare musiksmak. Men fortfarande gillar jag Sven-Ingvars. Bl.a. för Sven-Eriks kännspaka röst.

Ta låtar som de spelade som är riktiga klassiker: Börja om från början, Ett litet rött paket, Det var dans bort i vägen och Kristina från Vilhelmina för att nämna några. En av de absoluta favoriterna var Min gitarr som också min far brukade spela och sjunga.

Detta skall inte bli någon mera djupgående analys och minnesstund över Sven-Erik Magnusson utan jag vill bara uppmärksamma på min blogg att en fin sångare och artist gått ur tiden.  Vi lyssnar till Min gitarr!

En titt tillbaka i 70-talet

Jag älskar gamla filmer och videos från förr i världen.  På tuben finns en hel del super-8 filmer som visar livet på landet och hur arbetet gick till en gång i tiden.

Jag snubblade över fyra sådana filmer, inspelade på 70-talet av en man som heter Runar Lindahl. Inte den bästa tekniska kvalitén och inget ljud men filmerna är ändå sevärda.

Jag fick nämligen ögonen på dessa filmer när jag följde en länk som Underbara Clara på sin blogg gav till en fastighet som var till salu i Kalvträsk, Västerbotten. Jag intresserade mig en stund för denna by, belägen i Västerbottens inland från Skellefteå räknat, och kunde konstatera att det finns en vacker natur runt om men också att det är en avfolkningsbygd. 1960 fanns här närmare 200 personer men idag t.o.m. färre än i vår by. Dock, när man ”promenerar” omkring i byn med Googles hjälp ser det ändå ut att vara en rätt fin och proper by. https://goo.gl/maps/yGnkusiPegH2

Filmerna är fyra stycken och visar byalivet på 70-talet i Kalvträsk eller dess närhet. Jag kan gott säga att så gick det också till i vår by på 60-talet, i första hand. Lite nostalgisk blir jag när jag ser hur de jobbade för hand och allt slit som arbetet i skog och lantbruk krävde med den tidens maskiner och redskap som hjälp men också hästar som användes. Allt detta har jag sett som liten gosse och även i viss mån varit med om att utföra. Tänk om man bara för en liten stund kunde vrida tiden tillbaka och uppleva den miljön, arbetet och människorna. Jag tror nog att jag nöjd skulle återvända till nutid men en intressant utflykt vore det.

Huset som är till salu är en gammal mjölnarbostad med tillhörande kraftverk vid Kvarnån. Inte myggfritt på sommaren skulle jag tro men garanterat frisk luft och en underbar natur. För 700.000 kr blir det ditt! En inte helt omöjlig summa. På Lantmäteriets karta här.

Här kan ni se alla fyra filmerna.

Vill ni bara se en  finns den första nedan. Bl.a. syns i början på denna film en till synes vådlig vedklyvningsmaskin.