Category Archives: Hembygd

Tomma hus ramlar mest

by

Jag snubblade ikväll över ett blogginlägg som handlar om bostadsbristen på landsbygden. Man kanske tror att sådant inte finns men så är det tydligen. Det är ett ungt par i Hallenbygden (i mitten av Jämtland) som flyttade från Göteborg till Månsåsen, den sydligaste utposten i Åre kommun och där hyr en lägenhet. De skulle gärna köpa något av de tomma hus som står i byn. Problemet är att husen inte är till salu och om det skriver de i detta inlägg: Bostadsbrist på landsbygden – är det ens möjligt? 

Mera finns att läsa på deras blogg Glesbygdsdrömmar.

Mina tankar gick till vår egen by som också skulle behöva nytt blod, gärna barnfamiljer. Det skulle ge liv åt byn och sänka medelåldern. Problemet är att nästan ingen bjuder ut tomter till försäljning. Några gamla hus finns för de som vill renovera och iståndsätta men om ingen vet om dem och om de inte är till försäljning till passligt pris så blir det inget av.

Dock har vi lyckade projekt i byn där tomma hus renoverats och där även folk har flyttat in som bofasta, inte bara som sommargäster. Det är mera sådant vi behöver.

Själv har jag ett gammalt hus i min ägo som jag inte använder men jag tror tyvärr att det är i så dåligt skick att det inte är något att börja med. En passlig tomt hade jag som jag sålde till en släkting och det drog en barnfamilj till byn. Mera sådant borde hända för det är en fin by, belägen i skärgården, nära till naturen och ändå inte alltför långt borta från tätort och stad.

Ja, var då, kanske någon undrar. Svar: https://goo.gl/maps/V0mLy

maskros

Även om maskrosen är ett ogräs i min gräsmatta gillar jag när deras gula anläten när de dyker upp på våren. Och gräsmattan borde redan klippas.

Värm ryggen vid en eld!

by

Så gick det inte längre än till tisdagsmorgon innan jag fick kasta in handduken trots ett tappert försök att få igång maskineriet. Mitt ryggonda slog till och blev bara värre. Brunte förde jag först till verkstaden, kamremmen skall bytas, och sedan gick jag till Saltgruvan men det blev en vandring med små steg. En vandring som jag hade hoppats skulle lösa upp knuten i ryggen men som istället ökade på smärtan och styvheten. Jag fann för gott att ta min Mats ur skolan.

Hemma igen upptäckte jag att jag inte kunde ligga på rygg och att stå tröttade ryggen fort. Bäst var att halvligga. Som tur är har jag en säng med elektrisk höjning av huvud- eller fotända och det hjälpte en del men bäst var halvliggandes i kontorsstolen med en kudde i svanken. Men det blir också tråkigt i längden även om jag kollade lite på nätet.

Det om det, hoppas att inte påsken blir förstörd av detta.

Snöfall på förmiddagen siade om en vit påsk men jag tror ändå att det mesta har smält bort tills dess. Plusgrader de kommande dagarna. Påskbrasor anordnas runt om i provinsen på påsklördagen och är påskens stora begivenhet här på landsbygden. Om det blir någon brasa i byn detta år vet jag inte men Vasabladet presenterade en karta med utförlig info om de olika ställen där det finns större brasor anordnade av föreningar. Klicka på de röda upp-och-nedvända dropparna så finns där ett och annat att läsa.

Är jag på benen då så blir det kanske en sväng runt om med Brunte för att ta del av denna tradition här i Österbotten. Kanske för att värma ryggen för det kan nämligen bli tämligen hett i brasans närhet. Tror man tillräckligt så är detta ett botemedel mot ryggont: värm ryggen modigt nära en påskbrasa. Gammalt talesätt från där rävarna skåna. ;-) Själv har jag bara vedspisen men det kanske också duger?

Påskbrasor finns också till viss del på finskt håll i närheten av svenska Österbotten men jag vet inte hur vanlig denna tradition är i övriga Finland. Hur är det i kungariket, finns där alls detta evenemang som hade till uppgift att skrämma häxorna på väg till Blåkulla?

En liten anekdot från när jag var liten kotte. Då brukade far samla ihop ris men det mesta av brasan bestod av halm. Det var spännande när han tände på och snabbt blev hela brasan en enda stor eldstod. Lika snabbt rusade jag iväg till granngården där mina kusiner bodde och varslade om att nu hade vi påskbrasa på gång. Skynda, skynda påskbrasan brinner! Och visst brann den, ofta så till den grad att när jag tillbaka till brasan var det mesta uppbrunnet och brasan var bara en relik av sitt forna jag. Detta brukar jag fundera på ibland. Om jag stannat kvar hade jag åtminstone några minuter fått se brasan i sin fulla prakt men det var tydligen viktigare att mina kusiner också skulle få ta del av brasan.

Här finns en nätt, liten och läsvärd berättelse av Lars Huldén med titeln Påskbrasan.

Påskbrasa

Här far alla krämpor till väders. Eldkvasten från påskbrasan vid Kärklax 2013.

Vår kära landsbygd

by

Denna gång blir det inte mycket skrivet men desto mera att läsa. Hur hänger det ihop? Jo, jag hittade ett festtal på nätet, skrivet av den i Östebotten kända tidningsmannen Bertel Nygård. Festtalet från år 2012 är i allra högsta grad gångbart idag och handlar om landsbygdens förvandling till urban miljö, vår historia och vårt ursprung, myndigheters nycker, trender och glömska. Glömska var de allra flesta i vårt land kommer ifrån.

Samtidigt läser jag en artikel i Vasabladet om Molpeborna som tagit upp kampen mot förmynderiet från statens hantlangare, NTM-centralen i provinsen. Centralen vill freda områden i skärgården som byborna anser att ortsbefolkningen i alla tider skött på det sätt som är bäst för miljön. Jag är benägen att tro dem. Jag vet inte om artikeln går att länka men jag gör ett försök här, Molperörelsen protesterar mot förmynderi. Heja Molpe!

Jag får kanske orsak att återkomma till ämnet men börja med att läsa Bertels eminenta festtal.

oravais fjärden

Där ute till vänster någonstans ligger vår by i den vackra österbottniska skärgården. Bilden tagen från simstranden i Oravais.

Byavandring

by

Igår kväll kom lite snö. Inte mycket men tillräckligt för att lysa upp landskapet. Spårsnö blev det också. Hos sister Jane, min granne, hade rådjur gjort besök bland äppelträden. Även andra djur och fåglar sågs det spår av. Det var ganska så tyst i byn när jag på eftermiddagen tog en promenad men vid skogen i närheten av Fladan var det fasligt liv när trastar, eller vad det var för fåglar, höll konsert. Eller kanske det var slagsmål? Oväsen förde de minsann.

Jag passade på att ta några bilder, var så god!

Boj, boj, nu du vila får.
Trots att det inte kom mycket snö så såg det ut att vara fint sparkföre.
Sjöbodarna kurar vid stranden
Ingen is ännu att tala om
Inte mycket trafik i sunden nu. Annat var det i somras
Här står säven i snöhöljd skrud som tuppar i hönshuset

Pannkaka och soppa

by

Läser jag dagens Vasabladet finner jag en artikel om rättegång mot en äggsamlare som anklagas för att ha olagligt samlat fågelägg till sin omfattade samling. Slikt kan nämligen vara kriminellt och dryga böter hotar. Rubriken är ”Äggen blev till pannkaka”. Vissa ägg torde vara skyddade för både samlare och allmoge.

Det visade sig att bevismaterialet var obegripligt för rättens ledamöter. Huvuddomaren sliter sitt hår i förtvivlan. Hur det gick i målet förtäljer inte artikeln vilken hade varit högst önskvärt att veta för en nyfiken tidningsläsare. Blev rättegången uppskjuten eller kom ett utslag från domstolen?

Det som gjorde artikeln läsvärd var ett antal citat från rättegången som jag tar mig friheten att citera några ur dagens Vasabladet.

Biolog Harri Hongell: Förr samlade ungdomar ägg. Intresset finns inte hos dagens unga och inte rör de sig i naturen heller. De kan inte ens klättra i träd.

Åklagaren: Vi har haft stora problem med att få tullen att göra som vi säger.

Biolog Hongell: Det där kan jag inte svara på. Senast jag kollade så fanns det tre ägg i lådan.

Försvarsadvokat Kenneth Peth: Ursäkta ordförande, jag blandar ihop saker och ting. Det börjar bli så mycket om ägg här.

Peth: Du säger att du tidigare mätt ägg. Har du gjort ute i naturen eller vid ditt lilla skrivbord?

Det var tydligen en mycket rörig rättegång och jag väntar med spänning på rättens utslag.

På motstående sida finns en artikel om kommunala angelägenheter. En sorglig historia och speciellt med tanke på att jag förmodas tillhöra denna kommun. Samarbetssvårigheter, jäv, mobbing, stridigheter inom förvaltningen. En salig soppa. Rena dokusåpan. Någonting har gått snett och nu har förtroendet för den kommunala förvaltningen nått sin absoluta botten. Rapporten har jag läst och även om den har sina brister så är det anmärkningsvärt det som den tar upp. Andra har annan syn på saken. Jag väntar även här med spänning på utgången.

vinterskog

Från det ena till det andra. Julskyltningen har kommit igång och nu förmodas vi handla allt vad vi hinner.

Livets gång

by

Lördagskvällen var vikt för konsert i Stjärnhallen i Den Lyckliga Staden. Kampen mot cancer är aldrig fel, kvällens tema. Nästgårds-svåger har börjat sjunga i kör och det hade varit fint att höra bl.a. Oravais Manskör uppträda på denna tillställning. Tyvärr satte den lurande förkylningen P för detta. Istället stannade jag hemma och intog en 3-timmars tupplur kombinerat med medicinering. Bäst så eftersom alternativet hade blivit alltför tungt.

Tidigare på dagen deltog jag i en begravning där en kylslagen gravsättning bidrog till förkylningens främjande. Trots att det inte tog lång stund vid graven började jag frysa.

En av byns äldsta innevånare har lämnat jordelivet. Hon blev 96 år gammal. Vid minnesstunden i ett av byns bönehus, Betel, fanns det tillfälle att framföra en sista hälsning eller bara berätta något om henne. Hade jag bara förberett mig hade jag kunnat bidraga med något. Hon var nämligen den som hjälpte mig vid introduktionen till mitt första riktiga arbete som 16-åring. Hon visade mig omkring, hur stämpelklockan fungerade, rutiner på min första arbetsplats. Hon var också en trogen kund den tiden jag sålde tidningen ”Svenska Journalen” som lösnummer i byn.

En annan bybo reste sig dock och framförde sin hälsning. Han tillhör också frikyrkoförsamlingen Betel och är även han 96 år gammal. Jag tycker att det är strongt gjort eftersom han har uppnått denna ärevördiga ålder och ändå förmår att ta egna initiativ och med kraftfull stämma framföra sitt budskap.

Människor föds, människor dör, sådan är livets gång. Själv har jag så smått börjat förstå livets förgänglighet och vikten av att ta vara på nuet: att säga JA, att inte gömma sig bakom blyghet och rädsla för att göra bort sig. I morgon är det en ny dag, den första.

fall

Höst, ett återanvändande för att skapa ny kraft

Tyst med dig!

by

Bara elände. Jag läste nyss att motståndarna till vindkraftbyggen i västar Munsala inte mötte upp till ett möte som vindkraftsbolaget OX2 anordnat för att om möjligt avstyra besvär mot ett större vindkraftsprojekt i trakten.

Man må tycka vad man vill om vindkraft, själv har jag inte riktigt tagit ställning till detta utan mera lyssnar och lär, men det som nu händer i de byarna är inte trevligt. En del av de som är emot och har besvärat sig har fått ta emot hotelser och skällor för sina åsikter. En har dragit tillbaka sitt besvär p.g.a. hot medan andra står fast vid sina besvär. Det är sorgligt när sådan split drar genom bygden och troligen för lång tid framöver kommer att skapa djupa sår mellan annars så fredliga bybor. Pengar är roten till allt ont och helt säkert är de pengaintressen inblandade även här samtidigt som bolaget har erbjudit ersättning till byarna om de lyckas eliminera besvären. Det är just det som spär på striden. Inte snyggt gjort samtidigt som motståndarna menar att det är skattemedel som används för att muta byborna.

Själv hoppas jag inte att vår by någonsin drabbas av en lika stor splittring. Det har vi inte råd med. Visst kan det även i vår by förekomma att folk har olika åsikter och ibland kan ett och annat hårt ord fällas men i långa loppet tror jag ändå att de flesta hälsar på varandra  och inte låter gammal groll förgifta tillvaron hur länge som helst. Som sagt, det har vi inte råd med för vi är en liten by och alla är värdefulla för byns fortbestånd.

oxkangar 2014

Mitt i byn. Fint att ”Sjömannis” fick tillbaka sitt namn i form av Villa Sjöman.