Dansa julen ut, beställ redan nu!

Knappt har jag hunnit hem från senaste Umefärden så är nästa resa dit beställd. Fast denna gång blir det en enkel shoppingtur tillsammans med 6-700 andra österbottningar. Hela 15 bussar lär samla upp folk genom landskapet från norr till söder. Lördagen den 13 januari ordnar reseföretaget Ingves & Svanbäck ett rejält kalas ombord på Wasa Express och med 4 timmars vistelse i Umeå. Tid att besöka både IKEA/Avion och Umeå centrum för de shoppingsugna. Ombord väntar info om deras kommande resor, trubadur Dennis Rönngård och skärgårdsbord för den hungrige.

Det fina i kråksången är att hela resan med buss och färja kostar endast 14 euro tor och 6 minuter bort från byn stannar bussen för att plocka upp oss hugade resenärer. Kan det bli billigare och enklare?

Uppriktigt sagt bryr jag mig inte speciellt mycket om shoppandet. Det kan bli en plåga för manfolk att springa i affärer men inget hindrar att man går dit man vill och gör vad man vill. Nedan kommer några förslag.

Det som intresserar mig mest är att med så mycket folk från Österbotten ombord så borde man rimligtvis träffa åtminstone några bekanta att snacka lite med. Kanske sådana som man inte sett på år och dar. Lite mingel helt enkelt och för den dansante finns säkert chans på kvällen att svänga sina lurviga. Det är ju Tjugondag Knut och då skall väl julen dansas ut, eller hur?

Jag inser nu att detta blev rena reklaminlägget för Ingves & Svanbäck men jag kan försäkra att jag inte fått minsta lilla förmån, allt får jag betala själv. Fast å andra sidan är det bra lite, bara 14 euro för själva resan.

Kom med vettja, så får ni bjuda mig på en öl för tipset! 😉


Ingves & Svanbäck 

Wasaline 

Visit Umeå 

För den trötte finns sköna soffor vid stranden av älven.
För den friske och sunde finns denna anrika fruktaffär. För den religiöse finns Frälsningsarmén strax bredvid. De brukar sälja billig soppa för den sparsamme.
På Renmarkstorget står förhoppningsvis granen kvar. Ni får väl ha lite fantasi när ni tittar på bilden. Snö, gran och ljus.
Helmers korvkiosk finns kvar för den som får hemlängtan efter en finsk korv. Annars kan man gå på restaurang Rex i ståtliga rådhuset bredvid. Akta er bara för gubben som står där, en riktig hårding.
Naturligtvis måste ni besöka mitt smultronställe i Umeå, Saras tankegång. Gångtunneln vid Centralstationen.
Eller så besöker ni nya Navet för en vända eller två i simbassängen.
Den som är riktig hurtig och med sisu tar naturligtvis ett dopp i älven. Lite is skall väl inte vara något hinder?
Eller så går man förnämt och tittar i skyn.
Vad ni än gör, Lev! Tids nog sitter ni på hemmet!
Annonser

Euskefeurat på Idun

Som skymtat besökte jag Umeå senaste helg några dagar. Utflyktens musikaliska höjdpunkt var uppträdande av Euskefeurat på Iduns stora scen i Folkets hus. I det närmaste fullsatt salong.

Euskefeurat framförde låt efter låt i gammal god stil i närmare tre timmar med en halvtimmes paus i mitten. Det som jag gillar hos denna Pitebaserade grupp är bra melodier till texter som berättar något, inte bara det vanliga hjärta och smärta, utan om vanligt folk, utflyttarna, de som stannade kvar, det kärva livet i glesbygd och by, en bister men bedårande natur, original, det lite barska framom ren nostalgi. Men visst förstår jag också de som lyssnar till gruppen av nostalgiska skäl; flera av låtarna handlar om flytten och längtan hem. På deras hemsida finns texten till en mängd, kanske alla (?), låtar från deras skivor. Vad annat är att vänta från en bygd så full av historier och berättande.

Deras popularitet beror också på medlemmarna i gruppen. Ett glatt och fullvuxet spelgäng, med riv och takt, blandat med vackra, stämningsfyllda slingor, skickliga musikanter som ofta trakterar olika instrument. Någon scenshow har de inte utan de står rakt upp och ned och framför sina låtar blandat med underhållande snack och historier som tätt lockar till storskratt. Inte minst Ronny Eriksson är den stora berättaren i detta gäng. De behöver helt enkelt inga extra krumbukter på scen, sångerna och berättelserna gör allt.

Namnet Euskefeurat är pitemål och betyder ungefär olustig. En av deras låtar heter Aotom Taotom och handlar om Sara vid sin vävstol. ”Aotom taotom tjila mila faotom, öukes framma å minskäs bak” – förstå det, den som pitemål inte kan. Det finns många låtar med pitemål eller med inslag av dialekten på deras repertoar men någon svårighet att hänga med i texten är det ändå inte.

En fin kväll att minnas. De kommer ännu att fortsätta med sin turné runt om i kungariket och det närmaste från oss är väl Ö-vik i mitten på mars. Jag vet inte om de besökt Österbotten någon gång men visst vore det kul att få hit dem. Jag menar, de har så mycket att ge som känns hemtamt och samtidigt uppfriskande annorlunda med perspektiv från Norrbotten och trotset att så på egna ben i ur och skur.

Tyvärr spelade de inte min favoritlåt ”Altersbruk” men här kommer den istället. Lyssna på texten, den är fenomenal, speciellt för den som gjort resan inför en stundande, efterlängtad semester.


Euskefeurat

Eller förresten, vi tar väl en till som jag gillar extra bra och sedan letar ni upp dem på Spotify! Ok?

 

 

Umeå utan ord, måhända dock en simpel strof

utan ord ser du vad du ser
måhända står du frågvis
en stad, vilken som?
åbevars, bättre upp
umeå vid älvens brink
magnifik vid stillsamt flöde
egensinnigt sval men älskvärd
årsbästa varje dag du ger

någonting att skratta åt dessutom

 

 

Video från Lofoten

Jag har idag knåpat ihop en video från min roadtrip till Lofoten i september. Den finns nu att se på Tuben. Det är en blandning av tidigare publicerade bilder och videos från Bruntes instrumentbräda. Fler bilder från Lofoten finns också på min Flickr bildsida. Min tidigare video från Norrland med tillhörande Flickr katalog finns längre ned i bloggflödet. Därmed anser jag mig mer eller mindre klar med min enveckas rundtur i Norrland och på Lofoten.

Jag använde min Canon 6D för stillbilder och GoPro Hero för videos från bilen. Hyfsad kvalité på filmerna tycker jag själv samtidigt som jag ser en klar skillnad på en video filmad i 4K. Det är liksom nästa steg i utvecklingen. Aldrig verkar tekniken komma till vägs ända. Alltid lite bättre, lite mera finesser, bättre prestanda.

Drönarna har också gjort sitt stora intåg och nu kan man få bra drönare med kamera till ett överkomligt pris. Visst är det snyggt med fina bilder från ovan men frågan är om jag skall hänga på racet med ständigt mera avancerade videos. Det tar också en hel del tid att sammanställa en video samtidigt som det är väldigt kul. Det är en skapande process både under filmningen och vid klippningen.


Roadtrip Lofoten september 2017 på Flickr – 103 bilder

Gissa var

”Å, regniga natt, aldrig mera kan livet bli glatt” sjöng Anna-Lena Löfgren i början på 1960-talet. Egentligen menar jag regniga dag för regnet har öst ned nästan hela dagen. Bönderna har all anledning att hänga med huvudet för skördearbetet har inte varit lätt i höst och stora värden har gått till spillo.

Nåja, inget att göra åt vädret, det är bara att gilla läget för efter regn så kommer sol. Under tiden kan ni roa er med en gissningstävling som jag drar igång. Den som först vet orten och skriver det i en kommentar vinner. Pris har jag egentligen inte men vill den som vinner få en valfri A4-bild från min Flickr fotosida så går det bra. Jag kommer nämligen snart att beställa bilder från Ifolor. Meddela i så fall i kommentaren vilken bild som önskas (www-adressen till bilden). Vinnarens adress kan skickas till mig via vanlig epost: pdrnlnd01@gmail.com.

Med ort menar jag stället, platsen inom en radie på en kilometer eller så. Man kan alltså inte skriva Österbotten eller Västerbotten utan man måste precisera sig lite mera. I morgon kl. 12 avslutas min lilla tävling.

Jag lägger ut den första bilden nu på eftermiddagen och under kvällens lopp kommer fler bilder att dyka upp. Första bilden är inte lätt men är inte heller helt omöjlig.


Ifolor

Min Flickr bildsida

16.21
18.09
20.03 – Konstig öppningstid på vardagar, 06.02

Kalle gissade ganska snabbt på rätt stad men jag såg inte kommentaren förrän flera timmar senare så tävlingen är avgjord. Nykarleby, den lyckliga staden, är svaret.  Grattis Kalle!

Jag hade fler bilder i beredskap så här kommer några till från Nykarleby.

Nykarleby, men var i Nykarleby
En klassisk Nykarlebybild
Snickarglädje i gatumiljö
Fotoutställning i Nykarleby fram till 25 oktober. Jens Lax ställer ut bilder med temat ”Vid havet” och Britt Vienonen med ”Non Grata”. Adress: Kyrkogatan 4 – Rekommenderas!
Ett av husen vid torget.

Den första dagen

”Sista dagen” var rubriken på fredagens inlägg. ”Den första dagen” är dagens rubrik. Och varför det? Jo, idag är det första vardagen som jag inte åker till jobbet i tidig otta, stämplar in och griper mig an dagens uppgifter. En ny era börjar!

Jag hade gott kunnat snusa till 7-8 på morgonen men si, det gjorde jag inte utan något helt galet, kanske någon tycker. Istället väckte mig telefonen vanlig tid vid halv fem och jag hade inga svårigheter att kravla mig upp ur bingen. Frukost avåts i sedvanlig ordning medan jag lyssnade på Vaken på P4 fram till nyheterna klockan fem finsk tid.

Surfade runt lite, grejade lite i köket och kvart över sex satte jag mig i bilen och åkte iväg, bara en halv timme senare än normalt men i tillräckligt god tid för att passera Saltgruvan halv sju när de drar igång maskineriet där. Va, bara åka förbi! Så skönt det kändes att veta att nu kunde jag göra vad jag själv ville, sova till nio eller köra till Storsand med kameran. För det var det jag gjorde.

Under färden dit kunde jag se ett Pampas som vaknade, folk körde, cyklade, gick till sina jobb medan jag susade vidare till Storsand där vågorna stillsamt svepte in mot den långa sandstranden. Inte en människa kunde ses så långt ögat nådde och inte ett främmande ljud hördes; bara vindens sakta sus och vågornas ständiga smekningar av stranden. Och så jag med kameran.

Tyvärr blev det inget fint fotoväder som jag hoppats. Men en liten film fick jag därifrån och i den är ljudet det viktigaste. Vågorna, en tidig måndagsmorgon i september.

På väg hem sprack molntäcket upp och vid Byholmen här i byn stannade jag till och fick några bilder från hamnen där. Solen behagade titta fram.

Egentligen var det mera en symbolisk resa än ett allvarligt försök att få fina bilder. En resa som visade att jag kan åka när och vart jag vill. – Nåja, ett påstående med viss modifiering men ändå. Det finns tyvärr mera än tid och vilja som påverkar ens liv.

Annars har jag mest grejat här hemma idag men en tupplur unnade jag mig allt efter lunch. Inte den korta på 10-15 minuter som i Saltgruvan utan nästan en hel timme. Vilken lyx!

Det var den första dagen!

 

Helt allena på Storsand
På stigar en bit in i strandskogen men inom hörhöll för vågorna på Storsand 
Inte så dumt heller hemma i byn
Än ligger båtarna vid bryggan.
En fin början på veckan. Var skall detta sluta?

Lurad på villovägar, renen och Eldnatten

Jodå, Brunte höll ända fram till Näsåker trots att vi bitvis var ute på ett vägbygge som egentligen var avstängt. På morgonen satte jag på navigatorn, inte för att det behövdes utan mera för att se Näsåker dyka upp på skärmen. Navigatorn föreslog väg 335 via Sidensjö och det var jag fullt tillfreds med. Jag har åkt den vägen flera gånger tidigare.

Tyvärr möttes vi av skyltning som berättade att väg 335 genom Sidensjö var avstängd för vägbygge. Det visste inte navigatorn utan tjatade en god stund om U-sväng när jag istället körde mot Bredbyn i hopp om att hitta en annan väg. Gubben i telefonen var tyst en lång stund tills han plötsligt föreslog en vänstersväng. Gott så, tänkte jag och funderade att nu har han säkert glömt väg 335. Vi körde genom ett vackert landskap jag inte sett tidigare tills vi plötsligt kom in på väg 335 vägbygget. Så trist, navigatorn hade lurat mig!

Vi knallade på en god stund längs med vägbygget som minsann inte var någon autostrada. Brunte fick sig en rejäl rusktur. Nåja, inget vara för evigt på denna jord och snart kom vi åter in på farbar väg. Tur var det för en stund senare mötte vi en ståtlig ren som gick mitt på vägen till synes helt obekymrad. Den såg snäll ut och gjorde inga utfall när jag sakta gled förbi. En hyfsad bild fick jag t.o.m. En bonus på denna Urkult-färd.

Väl framme i Näsåker var det dags att söka sig en tältplats på campingen men tyvärr hade någon redan snott min fina plats jag brukar ha men jag fick ändå rätt bra plats även om det inte var direkt vid bilen. Uppsättningen av tältet var ett äventyr för sig. Vad är bak och fram, ut och in o.s.v.? Vädret var fint så innan jag blev klar kom det t.o.m. fram lite svett.

Sedvanlig koll av festplatsen där volontärerna satte sin sista hand på installationer och dekorationer. En stund senare blev det möte med en av nyckelpersonerna i Urkult. Jag är nämligen engagerad som festivalfotograf detta år och då ville hon snacka lite om vilka bilder Urkult vill ha. På samma gång fick jag även träffa bloggaren och fotgrafen Rania Rönntoft vars blogg jag följer. Senare på kvällen träffade jag också Jonna Jinton och hennes kille Johan.  Jonnas blogg är en av mina favoritbloggar.

Sedan drog Urkult igång och grindarna öppnades. Flera band spelade denna första kväll men för mig var Eldnatten viktigast med Burn Out Punks som stod för programmet. Mäktiga eld- och akrobatkonster blandat med humor och underfundighet. En våghals jonglerade med en motorsåg som var igång. Den konsten tror jag inte att jag kommer att försöka mig på.  Hur som helst en fin invigning av årets Urkult.

Mycket mera än så hinner jag inte skriva denna gång, mera kommer kanske senare, eller allra senast när jag kommer hem. Vädret har i alla fall varit oss nådiga och inget regn än så länge.


Jonna Jintons blogg 

Rowan Tree – Rania Rönntofts blogg

Fler bilder än så här blir det inte denna gång även om jag tog hundratals igår. Visst är det en fin och ståtlig ren?