Namnlös?

Som fotograf, amatör eller proffs, vill man få så fina bilder som möjligt. Så även jag. Ibland blir det rena dokumentationen och då kanske jag inte bryr mig så mycket om komposition och övrigt innehåll i bilden men tar jag naturbilder eller bilder där jag försöker få fram det som är annorlunda och spännande i bilden så gör jag så gott jag kan. Tänker på ljuset, kompositionen och att få till rätt fokusering.  Ibland blir det bra, ibland blir det så där eller t.o.m. riktigt dåligt. Den sista klassen kan vi glömma utan då är det bättre att radera och göra om.

Ibland har jag ett motiv, landskap eller plats som ligger och väntar på att få komma på bild. Jag är kanske t.o.m. så ambitiös att jag planerar bilden på förhand eller på plats. Ibland är det rena slumpen, ett motiv som skymtar i ögonvrån en sekund, ett motiv som bara lever några sekunder eller en minut. En situation där det gäller att få upp kameran så snabbt som möjligt.

Så skedde på Kaustbyfestivalen. Jag hade varit uppe på berget och kollat musiken på Kallio klubi, som för övrigt inte gav så mycket i år, när jag fick ett sådant tillfälle att skjuta från höften. Det var i trappan på väg ned med solen lågt stående. Ett par med hund stod i trappan och tog bild med mobilkameran av sin egen skugga på väggen. Fin bild, tänkte jag, och fick i nästa sekund idén att ta en bild av paret som själv tog en bild. Snabbt fick jag upp kameran, kollade exponeringen och tryckte av. Sedan gick de. En bild hann jag få.

Efteråt när jag processade bilden var jag inte helt nöjd med ljuset som föll på tjejen och hunden. Kasta bilden? Nej, istället gjorde jag en beskärning och fick då en mera spännande och mystisk bild där bara han med kameran syns samt skuggan på väggen. Kompositionen blev inte den klassiska utan mannen hamnade i ena sidan med den nedåtgående trappan som dominerar i bilden.  Jag tycker denna bild blev en av de bättre jag tagit genom åren även om den inte är perfekt rent tekniskt.

Jag har ett namnförlag på bilden men vad tänker ni om denna bild? Vad skulle ni kalla bilden och vad får ni för känsla inför bilden? Eller är det en dussinbild eller rent ut sagt en gäspning? Låt höra och skriv en kommentar! Jag blir inte  sur ifall ni inte tycker som jag. 🙂

En tapper trapper i trappan?

Nya doningar för att fotografera

Ni minns kanske min dust med Pixmania i höstas när jag beställde ny kamera och nytt objektiv därifrån? Kameran fick jag småningom men objektivet var slut i lagret och pengarna fick jag tillbaka efter sju mödor och åtta besvär. Istället beställde jag ett nytt objektiv via den lokala fotoaffären i provinshuvudstaden. Ett helt nytt objektiv som knappt hade kommit ut på marknaden. Det var i början på november om jag inte minns fel.

I måndags kom det, efter tre månaders väntetid! Äntligen, för jag höll nästan på att ge upp hoppet. Inte fotoaffärens fel utan det nya objektivet är så efterfrågat att Canon hinner inte leverera alla beställningar som kommer in. Enligt fotoaffären var jag den första som fick detta objektiv i Vasa.

Så nu kan jag fullt ut utnyttja min Canon 6D med hjälp av med det nya objektivet EF 24-105 mm f/4L IS II USM, ett allround objektiv som främst är tänkt för mina resor och utfärder. Annars har jag också ett fast 24 mm F/2.8 IS USM objektiv, främst för landskapsfotografering, som jag är mycket nöjd med.

Jag gjorde igår kväll en liten runda för provfotografering men också en idag. Spännande att lära känna kameran på riktigt och att jämföra objektiven samt att jämföra med min gamla kamera Canon 650 med ett 18-135 mm objektiv. Det kommer jag att sysselsätta mig med den närmsta framtiden. I morgon blir det jobb så då får fotograferandet vila några dagar. Nu blir det bingen när jag laddat upp detta inlägg. Natti, natti!

Några provbilder med mitt 24-105 mm objektiv.

Villan
En närbild på ca. 1,5 meters håll.
Vasa
Ingen fyr direkt. Vasa.
Villan
Än ligger båtarna på land men om någon månad är det plask i böljan den blå
Solnedgång i Oravais
Skymnig i Oravais. Väldigt rosa och rött över hamnen.

12:44

Exakt 12:44 inträffade idag midvintersolståndet i våra trakter. Exakt och exakt, i alla fall inom denna minut enligt de lärda. Nu blir det bara ljusare och ljusare och vid midsommartid, ett halvt år framåt, har vi åter den härliga sommarnatten att njuta av. För de som orkar vara uppe så länge, vill säga. Men först skall vi uppleva julen 2016. Den kan också vara fin om det vill sig. Någon riktig snö lär vi inte få, enligt de lärda, men julbordet smakar lika gott ändå och har man varit snäll får man en julklapp.

I den lokala blaskan Vasabladet uppmärksammades årets kortaste dag med en liten notis. Därifrån hämtade jag mitt klockslag. ”Från och med i dag börjar dagarna långsamt bli längre på det norra halvklotet” stod det i notisen. Detta förargade någon i läsekretsen och kommentaren som följde menade att ordet långsamt borde inte alls ha förekommit i texten. Media smyger alltid in något negativt i nyhetsförmedlingen menade kommentatorn.

En petitess kan man tycka men somliga vill att ljuset skall återvända med stormsteg; och vem vill inte det? Dock bör man njuta av nuet och ta vara på det fina som även vintern för med sig även om man ibland fryser om nästippen, måste skotta snö och beklagar myggens frånvaro. Oj, det sista bara slant på tangenterna, myggen kan gott hållas väck. Fast då får småfåglarna inget att äta. Bäst att naturen har din gång.

Vad har jag sysslat med ikväll? Jo, jag har gått genom bilderna från år 2013 och valt ut ett antal som skall skickas till en fotofirma för utskrift som passar i mitt fotoalbum. Förutom att jag sparar mina bilder i moln och på externa hårddiskar brukar jag också printa ut de bästa och mest personliga. Visst är det härligt att få bläddra i ett fotoalbum x antal år tillbaka och minnas och förundras?

Oh, så många bilder jag har. Tiotusentals. Mycket är skräp men så har vi pärlorna som jag inte vill skall försvinna i det digitala havet. De kommer att få plats i ett fotoalbum. Men jag ligger 3 år efter så det finns en hel del arbete och tid framöver som skall användas till detta projekt.

Brukar ni printa ut bilder för fotoalbum eller skapa fotoböcker?

Här några bilder jag snubblade över från hösten 2013. Jag hoppas att de inte blivit publicerade tidigare.

001

010

013mod

014mod

060

Kan man lita på Pixmania?

Kan man lita på näthandeln? Ja, i allmänhet, men om man råkar ut för problem kan det kännas kymigt.

I början på september beställde jag en kamera och ett objektiv från Pixmania. En Canon 6D kändes bra med objektivet Canon EF 24-105/4L IS USM. En kombination som skulle lyfta mitt fotograferande en klass med fullformatkamera och ett objektiv med hög kvalité och stora användningsområden. Pixmania har jag anlitat tidigare. Bl.a. har jag köpt en TV för närmare 1000 europenningar. Jag litade på företaget som seriöst och med bra priser.

Någon snabb leverans blev det inte denna gång. Veckorna gick och inget paket anlände. Jag gjorde påstöt och frågade via epost var min kamera och mitt objektiv blev av. Till saken hör jag beställde mina varor på pixmania.fi där all information var på finska. Pixmania är annars baserat i Frankrike och är ett europeiskt företag. Vid närmare efterforskning framkom att jag beställt mina grejor på Pixmania men via ett företag i London som i sin tur styr sina order via ett företag i Hong Kong. Snacka om att det tog tid. Detta hade jag inte uppmärksammat eftersom jag trodde att just den informationen handlade om vilket företag som fysiskt levererade paket. Därför är det viktigt att förstå även det finstilta på en hemsida. Att pixmaina.fi skulle ha ett svenskt alternativ är en dröm.

Nåja, kameran anlände efter en månad, vilket jag tycker är en lång tid, men objektivet var försvunnet. Nu fick jag information om att objektivet var slut i lagret och kunde inte levereras. Trots att det (12.11) fortfarande finns till salu på Pixmainas spanska hemsida till ett mycket förmånligt pris! Istället skulle jag få en återbetalning. Inget hände.

Till på köpet så ändrade pixmania.fi plötsligt sin design på hemsidan och jag kunde inte logga in på mitt konto. Nu blev jag misstänksam. Men på Pixmanias franska hemsida kunde jag komma åt mitt konto, visserligen utan min köphistorik, men med kontaktmöjlighet via epost. Svaren jag fick var formulär på engelska som ändrats mininalt för att passa just mitt fall. Var tålmodig var budskapet. Hmm, hur tålmodig kan man vara när x antal hundra europenningar ligger i blöt och inget händer?

Efter att jag skärpt tonen i min epost med Pixmania och t.o.m. hotat med polisanmälan i mina sista mail fick jag min återbetalning senaste veckan; två månader efter att jag gjorde min beställing och betalning! Jag hoppas och tror att Pixmania inte försökte blåsa mig men en stark känsla finns att om jag inte varit så envis och aktiv hade jag blivit utan mina penningar.

Frågan är om det var värt att få min kamera 2-300 euro billigare med tanke på schabblet med objektivet. Nej, jag tycker inte det. Mitt förtroende för Pixmania är i nuläget lika med noll och jag vill med detta inlägg varna för affärer med Pixmania, hur förmånliga de än verkar vara. Vad har hänt med Pixmania som tidigare var så tillförlitligt? Mera illa skött kundrelation får man leta efter.

Igår besökte jag Fotocenter i provinshuvudstaden Vasa. Där fick jag ett bra pris på ett Canon EF 24-105/4L IS USM II objektiv som kommer till försäljning i december. Visserligen betydligt dyrare men med den senaste tekniken inbyggd. Jag gjorde en beställning.

Vad lära vi av detta? Jo, handla gärna på nätet men glöm inte heller de lokala handlare som ofta kan anpassa prisnivån till nätet. Någon gång i december kan jag leverera bilder med min 6D och ett förstklassigt objektiv.

2016-11-12-oxkangar-011
Ännu en bild med min gamla kamera Canon 650D. Vintern gör sig påmind. Dock ingen köplada på denna bild.

Vackra vyer, paj och regn

Som jag tidigare nämnt så är detta delvis en fotoresa. Förhoppningarna är att kunna fånga fina motiv i min kamera och med rätt vinkel och justeringar förmedla något av naturen, människorna och ljusets spel som det/de förändras oupphörligt. Sådan är tillvaron och naturen. Få saker är statiska även om vi vill tro annat.

Urkult är ett eldorado för den som vill fotografera människor. Frågan handlar om att ha modet när alla fina tillfällen som dyker upp. Naturligtvis gäller det att bruka sunt förnuft och inte ta bilder av människor i utsatt situation eller där de framstår i dålig dager. Men i övrigt är det fritt fram att ta bilder av människor i offentlig miljö, om jag fattat det rätt. Börjar de protestera får man rätta sig efter det men hittills har ingen gett mig på käften eller grälat på mig.

Naturen är i allmänhet fri men även där får man ha lite sunt förnuft och inte klampa in på privata tomter och hem. Lena berättade att det inte är så länge sedan hon och hennes fotokompis blev åthutade av en upprörd person när de fotograferade en tidig morgon i byn Yxskaftkälen. Han trodde tydligen att de var ute i suspekt ärende men lugnade ned sig när han insåg att det bara var lokala fotografer i farten.

Idag (måndag) har jag besökt byn Norråker lagom till lunch. Kanske inget speciellt ställe som sådant men jag gillar utsikten där, att de har en viss framåtanda i byn och att byns affär är aktiv. Bl.a. har de en fin delikatessdisk men förnämliga utländska ostar och annat gott. Gott om kunder fanns det när jag besökte butiken. Jag frågade om det fanns något lunchställe i närheten och det fanns det. Butiken kunde nämligen servera ett och annat smakligt och jag valde deras egen paj. Smakade helt utmärkt!

Jag avåt pajen i butikslokalen där de inrättat en caféhörna. Först var jag helt ensam men helt plötsligt satt där en 5-10 personer som lunchade eller drack kaffe. Aktuella, lokala ärenden avhandlades. Gemytligt kändes det men jag hastade vidare och lämnade Norråker. De undrade kanske vad jag var för en filur?

Jag fortsatte via Blajkfjällets naturreservat mot Strömnäs vid sjön Malgomaj. En helt fin väg att stanna till och fotografera här och var. Kan rekommenderas tidig morgon eller sen kväll, naturligtvis, men jag fick också en del fina bilder även om det var mitt på dagen. Jag stannade så ofta att jag blev tvungen att justera min färdplan och kunde inte besöka Fatmomakke som jag först hade tänkt. Regnet som började kl. 2 bidrog också till att jag skippade Fatmomakke.

Men Marsliden besökte jag och fick också en pratstund med kioskägaren som berättade om stället där handlingen i boken ”I Marsfjällets skugga” av författaren Bernhard Nordh utspelade sig. Boken har verklighetsanknytning och jag läste den i vintras och blev så fascinerad att jag också vill besöka stället och se hur det ser ut där idag. En kopia av stugan finns idag där Lars Pålsson tillsammans med sin hustru och sina barn en gång i tiden satte sina bopålar under fattiga och kämpiga förhållanden. Har ni inte läst boken; läs den!

Själv köpte jag de två andra böckerna i trilogin; Fjällfolk och Under Frostpiskan. Jag har något att se fram emot på läsfronten i höst! Överhuvudtaget verka Bernhard Nordh ha en hel del intressanta böcker på sitt samvete.

Regnet fortsatte och Brunte blev skitig på grusvägarna som vi körde på. Vi begav oss mot Vilhelmina på sena eftermiddagen för att övernatta på hotell Vilhelmina. Där har de en uppstoppad björn i receptionen, som sig bör vid vildmarkens port. Den stod helt stilla så jag smög mig försiktigt till mitt rum för att hämta krafter inför morgondagens äventyr. Den bet mig inte det minsta lilla i foten!

2016-08-08 Norråker 229
Så här såg det ut hos Handlarn i Norråker vid middagstid. Naturligtvis med en björn som vakthund.

2016-08-08 fors Västerbotten 165
Litsjöforsen med rent rinnande vatten.
2016-08-08 Marsliden 217
I en liknande stuga bodde Lars Pålsson med familj. Inget l iyxbygge precis. Varken el, som skymtar i bakgrunden, eller enkel terrass, som syns framför stugan, fanns den tiden.

2016-08-08 Västerbotten 055
En väg, som så många andra, i Norrland. Backe upp och backe ned.

Funderingar en regnig lördag i juni

Regn, regn och åter regn har vi upplevt och kommer att få mer av det närmaste dygnet. Inget vidare sommarväder men vi får hoppas att de fina dagarna sparas till midsommar och kanske längre fram. Bra väder för att sitta inne och planera det sista av min kommande road trip i Norrland senare i sommar. Det mesta är klart men de två sista dagarna är ännu inte helt spikade.

Det finns skäl att påminna sig om resans syfte och ett sådant är att få fina bilder. En fotoresa. Men också att träffa intressanta människor som har något att berätta. Norrland är fullt av vackra vyer, mycket skog, vatten och fjäll. Och min högsta önskan är att få se en björn i vilt tillstånd men på säkert avstånd; en dröm som knappast går i uppfyllelse.

Jag fick igår beröm för mina norrlandsbilder och det värmer. På Flickr har jag en hel del bilder från denna vackra del av vår värld och fler hoppas jag kunna fånga i min fotografiapparat. Flickr är samlingsplats för mina bästa bilder. Där vet jag att de finns även om alla min hårddiskar pajar och där kan även andra ta del av bilderna. Egentligen borde alla som har fotografering som hobby ha en fotosida på nätet med sina samlade bilder!

För tillfället finns också tre av mina bilder på en fotoutställning på Vörå huvudbibliotek. Jag inspekterade utställningen igår och den fick godkänt även om inga namn på fotograferna var utsatta. Lite synd för bibliotekarien sade att flera hade frågat vem som tagit bilderna men det kunde hon naturligtvis inte svara på. Vi som ställer ut bilderna är deltagarna i den fotokurs som jag deltog i senaste vinter. 7 fotografer borde det vara och sammanlagt 18 bilder. Gå och se utställningen, ni som har vägarna förbi i sommar! Ni andra får nedan ta del av de tre bilder jag har på utställningen. Håll till godo!

Lite sugen har jag också blivit på att uppgradera till en fullformat-kamera. Går på drygt ett par tusen europenningar med objektiv inkluderat men hobbys får kosta, heter det. Samtidigt kryper ett bilköp allt närmare så det gäller att hålla i slantarna.

Brunte har 20 år på nacken och har tjänat mig troget men någon gång skall även han hädan trots att han igår klarade besiktningen med glans. Det jag funderar på är en kombi av något slag, kanske en från Volvo-släktet av vilket också Brunte är. Vi får se nästa sommar vad som då sker; det är ju inte bara bilbyte som då är aktuellt utan också något mera livsomvälvande.

2015-11-16 Första lilla snön 010mod
Min utsikt från köksfönstret i november i fjol.
2015-12-23 Hellnäs 004-1
Hellnäs i decemberljus.
2015-08-01 Delphine Porcherot
Denna fiolspelande dam som jag fick på bild i somras visade sig vara en fransyska med det vackra förnamnet Delphine.

Foto eller Lightroom?

En av fördelarna med att använda en systemkamera är att man kan ta bilder i raw-format vilket betyder att man inte direkt får en vanlig jpg-bild utan mera en fil med all information obearbetad och i sitt ursprung. Detta gör att man kan redigera bilden på ett helt annat sätt än en jpg-bild som direkt är komprimerad.  Skillnaden kan vara stor mellan en jpg-bild som kameran producerar och den bild som man kan arbeta fram i ett fotoprogram som kan behandla raw-format och som sedan sparas i jpg-format. Det finns många bildformat men jpg torde vara det vanligaste formatet hos vanliga fotografer och kameror.

Obehandlad raw-format kan också ses i vissa bildvisningsprogram men inte alla. T.ex. standardprogrammet Paint i Windows kan inte visa raw-format. Då kan man behöva ett program som kan konvertera det ”digitala negativet” till jpg eller annat format och på samma gång förbättra bilden. Själv använde jag tidigare Adobe Photoshop Elements men har övergått till Adobe Lightroom. Båda programmen har sina fördelar.

I och med Windows 10 har det nu också kommit ett standardprogram som gratis följer med systemet, nämligen programmet Foto (Photo App), som snabbt kan visa raw-formatet men också redigera raw-formatet och sedan spara en kopia i jpg-format. Programmet kan göra en hel del, det är snabbt och gratis. Funktioner som att förändra ljuset i bilden genom att ändra ljusstyrka, kontrast, skuggor och högdager. Färger kan ändras genom att justera temperatur, ton, mättnad. Även användbara filter och effekter som vinjettering och selektiv fokus finns att tillgå för att inte glömma beskärning, rotation, räta upp-bild, ta bort röda ögon och retuschera. En hel del användbara verktyg.

Jag gjorde ett litet experiment och gjorde samma behandling i de båda programmen för att se om det syntes någon skillnad. Jag justerade skuggor +100 och högdager -100 i båda programmen (en justering jag nästan alltid börjar med), inget annat. När jag studerat resultatet tycker jag att Lightroom levererade en bild med bättre skärpa, något som dock går att ändra i Foto genom att justera kontrasten. Foto har inte heller alla Lightrooms funktioner men programmet har onekligen mycket som kan användas för att förbättra en bild. Programmet kan mycket väl användas för att känna på hur det är att redigera och förbättra bilder i raw-format. Vill man sedan gradera upp sig kan man köpa något mera avancerat program som t.ex. Lightroom.

Jag kan tänka att många idag som har en systemkamera bara använder jpg-format för att det är enklast så och kanske inställt som standard i kameran men jag kan försäkra att genom att fotografera i raw-format och sedan förbättra bilden öppnar en helt annan värld i bildskapandet. Testa!

2016-02-06 Jokkmokk 011 Orginal
Så här ser bilden ut som jpg-format. Kamerans egen jpg-bild

2016-02-06 Jokkmokk 011 (2) Foto
Detta är vad Windows eget Foto-program levererade i jpg-format
2016-02-06 Jokkmokk 011 LR
Detta är Lightrooms version med samma justeringar både i Ligthroom och Fotot. Bilderna är sedan förminskade till samma storlek.