Q1 2017

Ofta ser man folk sitta med näsan djupt i sin mobil, skrollandes och hummandes, över något där borta i cyberrymden. Eller så ödslar de sin tid på att titta på roliga You Tube-videos för att inte tala om spel av allehanda slag. Facebook och Instagram tillsammans med ett flertal andra sociala medier stjäl också vår tid. Vi känner alla till olägenheter med den digitala världen där vi är både närvarande och frånvarande. Eller som Sara Lidman skrev i Hjortronlandet: ”He jer så man kan sääj att du var både allomstans å ingenstans”. – Fast den tiden, 1955, när Hjortronlandet gavs ut så fanns inget av det som vi idag är så vana vid, digital teknik bortom allt förstånd och ändå så välkänt.

Fast jag vill inte enbart skälla på nutidens tekniska påfund där vi kan vara allomstans å ingenstans.  Det mesta är ändå till nytta om det används på rätt sätt och med måtta. T.ex. har jag lärt känna en hel del folk via nätet som jag annars inte skulle ha en aning om att de finns. Vissa har jag träffa live andra är finns där bakom skärmen någonstans men är lika fullt levande personer med åsikter och liv. – Hur roligt är det inte när någon helt främmande person på Urkult kommer fram och försynt undrar om jag skriver blogg och kommer från Finland. Eller när jag får hem ett paket med posten som jag knappt vet vad däri är. Skickat av någon där långt borta i cyberrymden.

Igår fick jag ett sådant paket skickat från Sveriges västkust.

Jag har tidigare skrivit om Ulla Maria Johanson som driver bloggen ”Kreativ varje dag”. Bloggen där hon varje dag levererar en dikt och en målning. Varje dag! Jag är imponerad! Jag gillar verkligen hennes koncept och får mig varje dag till livs en abstrakt målning samt en dikt i rim som lockar fram både skratt och eftertanke.

På hennes blogg gjorde jag kommentarer där jag pushade för att hon skulle ge ut en bok med valda delar av hennes blogginlägg. Och förvisso, hon tog mig på orden och har nu gett ut sin första dikt/konst-bok via BoD, Books on demand och igår fick jag den i min hand.

En tung bok, trots formatet. Troligtvis beroende på den höga kvalitén på pappret eftersom målningarna som hör till dikterna kräver fotokvalité. Boken är också kvadratisk eftersom målningarna är kvadratiska.

Målningarna ger möjlighet till fri tolkning. Man ser vad man ser och det är högst individuellt. Dikterna föredrar jag att läsa högt efter att ha funnit rytmen i dem. Ibland krävas genomläsning ett par gånger för att sedan i känd Torgny Lindgren-stil läsa dikten. Konstpausen är viktig, ömsom snabb läsning, ömsom långsam läsning. Ofta är det en rolig knorr på slutet.

Boken finns också Adlibris och där beskrivs den som:

Denna kombinerade konst- och diktbok är tänkt både som förströelse i stunden och som inspiration för läsarens egna kreativa äventyr. Här blandas högt med lågt, nonsens med mera djupsinnigt, humor med allvar, ibland dagsaktuellt och andra gånger tidlöst. Första kvartalsrapporten från Ulla Maria Johanson innehåller dagliga målningar och verser från januari – mars 2017. Den spiralbundna utgivningen gör det också lätt att ställa upp boken och exponera önskad målning eller varför inte – riva ut någon bild och hänga upp den.

Dikterna och målningarna finns på Ulla Marias blogg men också på Facebook att läsa gratis men visst är det fint att ha ett eget exemplar av detta eminenta verk? Boken kallas ”Q1 2017” – kvartalsrapport 1 år 2017 – vilket innebär att fler böcker är på kommande med dikter och målningar varje dag från varje kvartal. Gör om det om ni kan!

Utan Internet och cyberrymden hade varken jag eller ni, kära läsare, fått nys om detta projekt. Utan Internet hade det troligen också varit svårare att få till denna bok, ja kanske inte en enda dikt eller målning hade lyft från kammarens skrivlåda.

Boken är, enligt min åsikt, en utmärkt julklapp eller gåva. Lite annorlunda, tankeväckande och humoristisk. Inte alls skrymmande utan den kan gott ligga framme att bläddras i då och då. Lite reklam får jag väl göra eftersom jag gav en puff en gång i tiden? 😉


Kreativ varje dag – bloggen

Umj på Facebook 

Mitt tidigare inlägg om Kreativ varje dag 

Books on Demand

Adlibris  – enkelt att beställa

Förutom boken fanns också i paketet en fin målning inramad. Min tolkning av målningen är: Dubai
Annonser

Fotofestival

Dagen har tillbringats i Smedsby/Korsholm. Fotofestival som anordnats av föreningen Knäppisarna och Korsholms Vuxeninstitut. Föreläsningar och bildvisningar.

Det stora dragplåstret var Orsolya Haarberg som berättade om och visade bilder från Island och Sápmi. Även de österbottniska presentationerna var av hög klass med Johan Geisor i spetsen som med humor berättade om sina svart/vita bilder med begynnelse i sin barndom och med motiv från skogarna kring Vasa. Även Camilla Noresson från Malmö gjorde succé med sina skånska naturbilder.

Vid sådana tillfällen får man insikt i hur lite man kan i fotograferandets ädla konst men också värdefull inspiration. Jag föredrar att ta vara på det sista. Varför inte presentera bilder i svart/vitt? Eller visa detaljer som ingen annan sett eller förstått?

Jag kände inte många personer som deltog. Någon fotograf jag pratat med tidigare samt ett fotopar som var på hemväg efter en husbilstur i Norge. Vid min sida satt en dam med ursprung i Helsingborg som nu bott många år i södra Österbotten och som spelat klarinett i hela sitt liv. Inte dåligt det plus att hon gillade att fotografera. Det gjorde de flesta i salen skulle jag tro. En fin lördag vill jag påstå!

Inga toppfoton från dagens session men här ett från Björkliden i Norrbotten.

Silverfallet i Björkliden

Den första dagen

”Sista dagen” var rubriken på fredagens inlägg. ”Den första dagen” är dagens rubrik. Och varför det? Jo, idag är det första vardagen som jag inte åker till jobbet i tidig otta, stämplar in och griper mig an dagens uppgifter. En ny era börjar!

Jag hade gott kunnat snusa till 7-8 på morgonen men si, det gjorde jag inte utan något helt galet, kanske någon tycker. Istället väckte mig telefonen vanlig tid vid halv fem och jag hade inga svårigheter att kravla mig upp ur bingen. Frukost avåts i sedvanlig ordning medan jag lyssnade på Vaken på P4 fram till nyheterna klockan fem finsk tid.

Surfade runt lite, grejade lite i köket och kvart över sex satte jag mig i bilen och åkte iväg, bara en halv timme senare än normalt men i tillräckligt god tid för att passera Saltgruvan halv sju när de drar igång maskineriet där. Va, bara åka förbi! Så skönt det kändes att veta att nu kunde jag göra vad jag själv ville, sova till nio eller köra till Storsand med kameran. För det var det jag gjorde.

Under färden dit kunde jag se ett Pampas som vaknade, folk körde, cyklade, gick till sina jobb medan jag susade vidare till Storsand där vågorna stillsamt svepte in mot den långa sandstranden. Inte en människa kunde ses så långt ögat nådde och inte ett främmande ljud hördes; bara vindens sakta sus och vågornas ständiga smekningar av stranden. Och så jag med kameran.

Tyvärr blev det inget fint fotoväder som jag hoppats. Men en liten film fick jag därifrån och i den är ljudet det viktigaste. Vågorna, en tidig måndagsmorgon i september.

På väg hem sprack molntäcket upp och vid Byholmen här i byn stannade jag till och fick några bilder från hamnen där. Solen behagade titta fram.

Egentligen var det mera en symbolisk resa än ett allvarligt försök att få fina bilder. En resa som visade att jag kan åka när och vart jag vill. – Nåja, ett påstående med viss modifiering men ändå. Det finns tyvärr mera än tid och vilja som påverkar ens liv.

Annars har jag mest grejat här hemma idag men en tupplur unnade jag mig allt efter lunch. Inte den korta på 10-15 minuter som i Saltgruvan utan nästan en hel timme. Vilken lyx!

Det var den första dagen!

 

Helt allena på Storsand
På stigar en bit in i strandskogen men inom hörhöll för vågorna på Storsand 
Inte så dumt heller hemma i byn
Än ligger båtarna vid bryggan.
En fin början på veckan. Var skall detta sluta?

Namnlös?

Som fotograf, amatör eller proffs, vill man få så fina bilder som möjligt. Så även jag. Ibland blir det rena dokumentationen och då kanske jag inte bryr mig så mycket om komposition och övrigt innehåll i bilden men tar jag naturbilder eller bilder där jag försöker få fram det som är annorlunda och spännande i bilden så gör jag så gott jag kan. Tänker på ljuset, kompositionen och att få till rätt fokusering.  Ibland blir det bra, ibland blir det så där eller t.o.m. riktigt dåligt. Den sista klassen kan vi glömma utan då är det bättre att radera och göra om.

Ibland har jag ett motiv, landskap eller plats som ligger och väntar på att få komma på bild. Jag är kanske t.o.m. så ambitiös att jag planerar bilden på förhand eller på plats. Ibland är det rena slumpen, ett motiv som skymtar i ögonvrån en sekund, ett motiv som bara lever några sekunder eller en minut. En situation där det gäller att få upp kameran så snabbt som möjligt.

Så skedde på Kaustbyfestivalen. Jag hade varit uppe på berget och kollat musiken på Kallio klubi, som för övrigt inte gav så mycket i år, när jag fick ett sådant tillfälle att skjuta från höften. Det var i trappan på väg ned med solen lågt stående. Ett par med hund stod i trappan och tog bild med mobilkameran av sin egen skugga på väggen. Fin bild, tänkte jag, och fick i nästa sekund idén att ta en bild av paret som själv tog en bild. Snabbt fick jag upp kameran, kollade exponeringen och tryckte av. Sedan gick de. En bild hann jag få.

Efteråt när jag processade bilden var jag inte helt nöjd med ljuset som föll på tjejen och hunden. Kasta bilden? Nej, istället gjorde jag en beskärning och fick då en mera spännande och mystisk bild där bara han med kameran syns samt skuggan på väggen. Kompositionen blev inte den klassiska utan mannen hamnade i ena sidan med den nedåtgående trappan som dominerar i bilden.  Jag tycker denna bild blev en av de bättre jag tagit genom åren även om den inte är perfekt rent tekniskt.

Jag har ett namnförlag på bilden men vad tänker ni om denna bild? Vad skulle ni kalla bilden och vad får ni för känsla inför bilden? Eller är det en dussinbild eller rent ut sagt en gäspning? Låt höra och skriv en kommentar! Jag blir inte  sur ifall ni inte tycker som jag. 🙂

En tapper trapper i trappan?

Nya doningar för att fotografera

Ni minns kanske min dust med Pixmania i höstas när jag beställde ny kamera och nytt objektiv därifrån? Kameran fick jag småningom men objektivet var slut i lagret och pengarna fick jag tillbaka efter sju mödor och åtta besvär. Istället beställde jag ett nytt objektiv via den lokala fotoaffären i provinshuvudstaden. Ett helt nytt objektiv som knappt hade kommit ut på marknaden. Det var i början på november om jag inte minns fel.

I måndags kom det, efter tre månaders väntetid! Äntligen, för jag höll nästan på att ge upp hoppet. Inte fotoaffärens fel utan det nya objektivet är så efterfrågat att Canon hinner inte leverera alla beställningar som kommer in. Enligt fotoaffären var jag den första som fick detta objektiv i Vasa.

Så nu kan jag fullt ut utnyttja min Canon 6D med hjälp av med det nya objektivet EF 24-105 mm f/4L IS II USM, ett allround objektiv som främst är tänkt för mina resor och utfärder. Annars har jag också ett fast 24 mm F/2.8 IS USM objektiv, främst för landskapsfotografering, som jag är mycket nöjd med.

Jag gjorde igår kväll en liten runda för provfotografering men också en idag. Spännande att lära känna kameran på riktigt och att jämföra objektiven samt att jämföra med min gamla kamera Canon 650 med ett 18-135 mm objektiv. Det kommer jag att sysselsätta mig med den närmsta framtiden. I morgon blir det jobb så då får fotograferandet vila några dagar. Nu blir det bingen när jag laddat upp detta inlägg. Natti, natti!

Några provbilder med mitt 24-105 mm objektiv.

Villan
En närbild på ca. 1,5 meters håll.
Vasa
Ingen fyr direkt. Vasa.
Villan
Än ligger båtarna på land men om någon månad är det plask i böljan den blå
Solnedgång i Oravais
Skymnig i Oravais. Väldigt rosa och rött över hamnen.

12:44

Exakt 12:44 inträffade idag midvintersolståndet i våra trakter. Exakt och exakt, i alla fall inom denna minut enligt de lärda. Nu blir det bara ljusare och ljusare och vid midsommartid, ett halvt år framåt, har vi åter den härliga sommarnatten att njuta av. För de som orkar vara uppe så länge, vill säga. Men först skall vi uppleva julen 2016. Den kan också vara fin om det vill sig. Någon riktig snö lär vi inte få, enligt de lärda, men julbordet smakar lika gott ändå och har man varit snäll får man en julklapp.

I den lokala blaskan Vasabladet uppmärksammades årets kortaste dag med en liten notis. Därifrån hämtade jag mitt klockslag. ”Från och med i dag börjar dagarna långsamt bli längre på det norra halvklotet” stod det i notisen. Detta förargade någon i läsekretsen och kommentaren som följde menade att ordet långsamt borde inte alls ha förekommit i texten. Media smyger alltid in något negativt i nyhetsförmedlingen menade kommentatorn.

En petitess kan man tycka men somliga vill att ljuset skall återvända med stormsteg; och vem vill inte det? Dock bör man njuta av nuet och ta vara på det fina som även vintern för med sig även om man ibland fryser om nästippen, måste skotta snö och beklagar myggens frånvaro. Oj, det sista bara slant på tangenterna, myggen kan gott hållas väck. Fast då får småfåglarna inget att äta. Bäst att naturen har din gång.

Vad har jag sysslat med ikväll? Jo, jag har gått genom bilderna från år 2013 och valt ut ett antal som skall skickas till en fotofirma för utskrift som passar i mitt fotoalbum. Förutom att jag sparar mina bilder i moln och på externa hårddiskar brukar jag också printa ut de bästa och mest personliga. Visst är det härligt att få bläddra i ett fotoalbum x antal år tillbaka och minnas och förundras?

Oh, så många bilder jag har. Tiotusentals. Mycket är skräp men så har vi pärlorna som jag inte vill skall försvinna i det digitala havet. De kommer att få plats i ett fotoalbum. Men jag ligger 3 år efter så det finns en hel del arbete och tid framöver som skall användas till detta projekt.

Brukar ni printa ut bilder för fotoalbum eller skapa fotoböcker?

Här några bilder jag snubblade över från hösten 2013. Jag hoppas att de inte blivit publicerade tidigare.

001

010

013mod

014mod

060

Kan man lita på Pixmania?

Kan man lita på näthandeln? Ja, i allmänhet, men om man råkar ut för problem kan det kännas kymigt.

I början på september beställde jag en kamera och ett objektiv från Pixmania. En Canon 6D kändes bra med objektivet Canon EF 24-105/4L IS USM. En kombination som skulle lyfta mitt fotograferande en klass med fullformatkamera och ett objektiv med hög kvalité och stora användningsområden. Pixmania har jag anlitat tidigare. Bl.a. har jag köpt en TV för närmare 1000 europenningar. Jag litade på företaget som seriöst och med bra priser.

Någon snabb leverans blev det inte denna gång. Veckorna gick och inget paket anlände. Jag gjorde påstöt och frågade via epost var min kamera och mitt objektiv blev av. Till saken hör jag beställde mina varor på pixmania.fi där all information var på finska. Pixmania är annars baserat i Frankrike och är ett europeiskt företag. Vid närmare efterforskning framkom att jag beställt mina grejor på Pixmania men via ett företag i London som i sin tur styr sina order via ett företag i Hong Kong. Snacka om att det tog tid. Detta hade jag inte uppmärksammat eftersom jag trodde att just den informationen handlade om vilket företag som fysiskt levererade paket. Därför är det viktigt att förstå även det finstilta på en hemsida. Att pixmaina.fi skulle ha ett svenskt alternativ är en dröm.

Nåja, kameran anlände efter en månad, vilket jag tycker är en lång tid, men objektivet var försvunnet. Nu fick jag information om att objektivet var slut i lagret och kunde inte levereras. Trots att det (12.11) fortfarande finns till salu på Pixmainas spanska hemsida till ett mycket förmånligt pris! Istället skulle jag få en återbetalning. Inget hände.

Till på köpet så ändrade pixmania.fi plötsligt sin design på hemsidan och jag kunde inte logga in på mitt konto. Nu blev jag misstänksam. Men på Pixmanias franska hemsida kunde jag komma åt mitt konto, visserligen utan min köphistorik, men med kontaktmöjlighet via epost. Svaren jag fick var formulär på engelska som ändrats mininalt för att passa just mitt fall. Var tålmodig var budskapet. Hmm, hur tålmodig kan man vara när x antal hundra europenningar ligger i blöt och inget händer?

Efter att jag skärpt tonen i min epost med Pixmania och t.o.m. hotat med polisanmälan i mina sista mail fick jag min återbetalning senaste veckan; två månader efter att jag gjorde min beställing och betalning! Jag hoppas och tror att Pixmania inte försökte blåsa mig men en stark känsla finns att om jag inte varit så envis och aktiv hade jag blivit utan mina penningar.

Frågan är om det var värt att få min kamera 2-300 euro billigare med tanke på schabblet med objektivet. Nej, jag tycker inte det. Mitt förtroende för Pixmania är i nuläget lika med noll och jag vill med detta inlägg varna för affärer med Pixmania, hur förmånliga de än verkar vara. Vad har hänt med Pixmania som tidigare var så tillförlitligt? Mera illa skött kundrelation får man leta efter.

Igår besökte jag Fotocenter i provinshuvudstaden Vasa. Där fick jag ett bra pris på ett Canon EF 24-105/4L IS USM II objektiv som kommer till försäljning i december. Visserligen betydligt dyrare men med den senaste tekniken inbyggd. Jag gjorde en beställning.

Vad lära vi av detta? Jo, handla gärna på nätet men glöm inte heller de lokala handlare som ofta kan anpassa prisnivån till nätet. Någon gång i december kan jag leverera bilder med min 6D och ett förstklassigt objektiv.

2016-11-12-oxkangar-011
Ännu en bild med min gamla kamera Canon 650D. Vintern gör sig påmind. Dock ingen köplada på denna bild.