Egentligen var kalas inbokat denna eftermiddag/kväll. Tyvärr kom käppar i hjulet som gjorde att jag blev sen och måste avstå.

Först på eftermiddagen fanns tid hos företagshälsovården, 2-årskollen; något som jag nästan helt glömt bort. Detta besök hade kunnat göras på arbetstid men korttänkt som jag är ibland bokade jag in det på fredag eftermiddag när arbetsveckan redan är slut. Nåja, huvudsaken är att inget större fel fattas mig. En man i sina bästa år, pigg och nyter.

Sent om sider kom jag iväg till provinshuvudstaden för mina veckoinköp. Ett ärende i själva centrum gjorde att jag parkerade Brunte i grottan under salutorget. När jag återvände upptäckte jag att jag inte hade några småmynt i plånboken. Herr apparat vägrade att ta emot den sedel med valör 20 euro som jag hövligt räckte fram. Nästa metod var att försöka blidka Herr Biljettmaskin med mitt betalkort. Nobben direkt. ”Ta ut kortet” lyste uppfordrande på skärmen. Fast på finska. Trots att jag försökte gnida kortet mot min tröjärm och även polera magnetremsan godkände inte apparaten mitt kort. Ett flertal försök gjordes och kön bakom mig växte. Damen närmast mig i kön såg sin dyrbara tid rinna iväg och försökte hjälpa mig. På finska, naturligtvis. Själv svarade jag kortfattat och såg väl allmänt ut som ett fån. Av mina tafatta försök att konversera på finska drog damen snabbt slutsatsen att jag inte var någon fena på finska. Istället övergick hon till perfekt svensk Vasa-dialekt och betalade min parkering. Bara för att slippa bromsklossen. Hade hon inte offrat sig hade jag väl stått där än, med en allt större parkeringsavgift. Mycket mera än 1,50 euro. – Tilläggas bör att biljettmaskinen inte matade ut min obetalda parkeringsbiljett trots ivrigt knapptryckande.

I köpladan fungerade inte heller kortet men här kunde mina sista sedlar i plånboken rädda mig. Nu vidtog en intensiv runda för att hitta en penningautomat som accepterade mitt kort och gav mig nya, färska cash. Sådant tar tid! Samma på varje ställe: Lukuvirhe, Läsfel. Mitt betalkort är dött, jag stod med Svarte Petter i hand!

De närmsta dygnen har jag behov av mitt betalkort. Som tur är kunde sister Jane räcka mig en hjälpande hand och förse mig med kontanter, både euro och kronor.

Summa summarum: Svarte Petter förorsakade mig både besvär och tidsspillan. Inget kalas denna kväll!

Någon som undrar om det fanns brysselkål i frysdisken denna fredag? Jag kan upplysa om att inte ett enda fryst kålhuvud med förstavelsen bryssel fanns i diskarna. Jag överväger att göra en terroristattack mot köpladan! Jag går med bestämda steg längs frysdiskarna och drar upp locken på alla frysdiskar. En efter en och låter de sedan förbli öppna. Vid behov upprepas attacken!