Saker

Juthbacka marknad avlöpte denna helg. Prylar, prylar och åter saker till försäljning. Landets största loppis. Jag gjorde ett besök idag på förmiddagen.

Jag ordar inte mycket om detta utan visar istället ett gäng bilder som jag fångade i min kamera.

Jo, ovanligt lite folk tyckte jag. Bara en enda bekant som jag såg och pratade med, Kiwi. Och en bloggerska som jag hälsade på som hastigast. Hon studerar i Umeå och hennes blogg brukar jag läsa, nämligen Felicias Mode. Hon blev nog lite paff tyckte jag mig se. Kul att se henne live.

Nu blir det bilder!


Felicias Mode

Tratt men inte kantarell
Färggrant 
Möte i vaggan
Komplett studio
Koppar men inte metall
Kul med kulor
Enögda Nalle blev visst trött. För mycket honung i spriten?
Glada gänget
Stora krocken!
Violetta Buick. Vem är hon? 
Vem vinner i öknen? 
Till sist Kiwis höga Dodge.

Inget lager på lager

Som ni kanske minns så hade Brunte vissa olater för sig när jag körde till och från Urkult. Ett av hjullagren i bakändan förde oväsen. Det har naturligtvis inte blivit bättre och för en vecka sedan besökte jag verkstaden för att åtgärda problemet. Döm om min förvåning när beskedet kom att inga hjullager finns till gamla Brunte som är av känt märke och modell.

Idag gjorde jag ett återbesök för att utröna om ytterligare forskning i ärendet gjorts men möttes av samma svar. Inte på ett enda ställe i hela Finland finns detta lager på lager; inte i Sverige heller för den delen. Märkligt!

När jag kom hem satte jag mig vid datorn och gjorde en runda på nätet i syfte att beskåda detta mysterium. Inom några minuter hade jag hittat hjullagret i Sverige och på prov lagt en beställning. Fungerade hur bra som helst. Jag ringde verkstaden och meddelade att jag hittat lagret färdigt för leverans.

Aha, det visade sig att denna firma också finns i Finland och nu gjordes beställning därifrån via verkstaden som för hoppningsvis snart kan ta sig an Bruntes krämpa inom en snar framtid.

Vad lära vi av detta? Jo, att inte ta allt för givet utan också själva undersöka saker och ting. Möjligheterna är nästan oändliga på nätet via vår allvetande Google.

En liknande sak hände mig för några år sedan när Brunte även då var krasslig. Motorn fick ryckningar vid jämt gaspådrag men hade inga problem vid acceleration. En annan verkstad än den nu anlitade hittade inget fel utan började byta ut del för del av tändningssystemet enligt try-and-error-metoden. El-fel kan vara svåra att hitta och kan bli kostsamma.

Jag gjorde en sökning på nätet och ganska snart hittade jag andra bilägare med liknande problem. Lösingen fanns också till hands efter lite rotande bland frågor och trådar på diverse forum. Ett visst kablage i motorrummet hade tendens till att ärga och skapa löskontakt. Det enda som behövdes vara en pust av kontaktspray och så var den saken biff.

Förhoppningsvis är Brunte snart vid full vigör och att vi tillsammans kan anträda en liten roadtrip i vårt fagra Norden. Mera därom senare!


Vet ni förresten varifrån uttrycket ”saken är biff” kommer? Här kan ni läsa det.

Denna VW fick en helt ny makeup på Urkult. Borde jag lägga ett bud?

 

Urkult 2017, en sammanfattning

Urkult har gjort en sammanfattning på sin hemsida över årets festival och kunde konstatera att vädret blev perfekt ändå. Vidare var det en jämställd festival med ungefär lika många män som kvinnor som artister och i grupper. Ordningen var mycket god och ett fåtal gripande gjordes av berusade och inga anmälningar om ofredanden och sexuella brott gjordes, något som andra festivaler får dras med. Något färre besökare i år 5556 mot 5852 ifjol. Vädret spelade säkert en roll i detta är min åsikt. Prognoserana var ju inte direkt lysande veckan innan.

1780 barn var också med på festivalen och det om något sätter sin  prägel på denna folkfest. De, barnen, syntes nästan överallt.

På hemsidan finns också en enkät som man kan svara på och jag tänkte nu svara på frågorna i denna blogg.

Vilken artist fångade ditt hjärta? – Gruppen Rim är mitt svar. Härlig svängig folkmusik som får en att skaka sina lurviga. Andra artister som jag verkligen gillade och som stundtals framkallade gåshud var Ulrika Bodén med gruppen Ahlberg, Ek och Roswall, Enkel, Sofia Jannok och Trad.Attack. Men det fanns så många fler som jag tyvärr helt eller delvis missade. Kumbia Queers från Buenos Aires var asbra, Ane Brun var betydligt bättre än vad jag väntat och Kapten Röd gav järnet sent på fredagkväll. För att nämna några.

Roligaste minnet? – … var de bekanta som jag träffade. Så småningom har jag lärt känna några och fler tycks det bli. För att ytterligare nämna någon så dök Thomas från Hudiksvall (tror jag) upp redan på torsdag. En Karlström som kände igen mig och ville diskutera sin släkt och dess rötter i vår by Oxkangar var en annan. På 1860-talet flyttade en familj från byn till trakten kring Storsjön i Junsele och av dessa två, Jakob och Maria, har det uppstått en stor släkt av vilka en del är intresserade av vår by och varifrån Jakob och Maria kom.  Jonna är också ättling till dessa två. Kul att få prata om detta och att bli igenkänd av en för mig helt främmande person.

Annars är ett av Urkults kännetecken vänligheten mellan folk och frånvaron av stök och bråk.

Deltog du i någon kurs/workshop? – Nej, det gjorde jag inte. Visserligen såg jag på torsdag  Anna Fält med ”Finnskogarnas magi” i biografen men det var kanske inte riktigt min grej. Lite för avancerat för mig. Fin sångröst hade hon i alla fall.

Nämn tre ”måsten” att uppleva/göra på Urkult: Eldnatten naturligtvis. Så bra den var i år med Burnt Out Punks som bjöd en helt enastående eldig show. Bra plats i slänten fick jag också och utrustad med vinklad sittbräda gick det riktigt bra att sitta. Utan sittbräda hade det varit sämre för då måste man spjärna emot för att inte rasa nedåt vilket kan förta en del av upplevelsen.

Nämforsen med alla mångtusenåriga hällristningar måste också varje år få besök. Bara att knalla nedför berget och se den obändiga kraft som vattnet uppvisar i sitt fall bland klippor och stenar. Så har det varit i tusentals år. Ingen landhöjning här att tala om, något som vi i Pampas ständigt påminns om både i nutid och historiskt.

Fläskpannkaka på Ingelas Café inne i Näsåker är också ett måste för min del. Så god fläskpannkaka som där serveras! En tradition jag försöker upprätta. Fläskpannkaka är inte vanligt på denna sida pölen vilket är synd.

Dessa är mina tre ”måsten” på Urkult.

Just nu håller jag på att gå genom alla bilder och videos som jag tog. Ett tidsödande arbete som normalt tar hela hösten. I år vill jag dock bli klart så fort som möjligt för att kunna leverera bilder till Urkult, festivalfotograf som jag var i år.


Summering av Urkult 2017 

Här en drös bilder från fredagen

Såpbubblor vid Hembydsgården
Nära Badplatscampingen
Här bodde ett livat och entusiastiskt gäng. Trummor mitt i natten klockan 3-4 var inte så uppskattat. Men de tystnade snart efter tillsägelse. Inget tjafs där inte!
Allehanda te till försäljning på marknadsgatan
Interiör från Urkult

I väntan på sin favoritmusik i Danslogen…
… som kanske var RIM?
Serveringen nära Solscenen

 

Här en bild jag gjorde som tack för årets Urkult

Meteorologen är en luring, ja en riktig luring

Jag hade ställt mobilen på väckning 05:30 på söndag morgon. Det var dags för avfärd från årets Urkult anno 2017. Färjan avgick 13:00 från Holmsund och för att hinna med nedmontering av tält och diverse göromål innan jag kunde putta i ettan för rull framåt så ville jag ha gott om tid och marginaler för det oförutsedda under färd, t.ex. en livslevande björn på vägen via Skorped. Något sådant hände dock inte utan jag fick nöja mig med renen i torsdagen.

Jag vaknade vid femtiden av unison sång från festplastsen. Där höll de sista tappra ut med starka röster som hördes vida omkring. De sista artisterna hade spelat sina låtar och polskedansen var avslutad, nu återstod bara at ta avsked av årets festival för de som varit allra mest engagerade och alla volontärerna. Jag tog en sväng ditåt.

I den tidiga morgonen träffade jag på en ung man som gick omkring till synes något nedstämd. Han började prata om sina nostalgiska känslor inför att årets Urkult är över. Sådant liv det var kvällen innan, nu tonade de sista sångerna ut i gryningen och åter sänker sig lugnet över Näsåker. Svårt att förstå, jag vet. Det är med saknad och vemod jag lämnar Urkult varje år.

Själv drabbades jag inte i år inte av den stora Urkult-depressionen därför att jag har spännande saker som väntar mig i höst.

Egentligen var det ganska lite att packa och greja med på söndagsmorgonen. Kvällen innan hade jag kollat väderleksrapporten på nätet och den visad regn över Näsåker största delen av söndagen. Bästa att då göra så mycket som möjligt och packa bilen kvällen innan.

Det blev inte så utan t.o.m. en strimma sol tittade fram i den tidiga morgonen. Åter hade SMHI skjutit av ett skrämskott. Väderprognoserna under veckan före Urkult hade varit tämligen trista med hotande regnmoln över Näsåker. Jag tror det inverkade på att det inte blev fullt så mycket folk som ifjol. Vädret har varit ostadigt men vi fick bara 10 minuter regn på lördagskvällen och med tanke på de dystra prognoserna innan så fick vi ett riktigt bra väder även om det var kyligt på nätterna.

Inte lätt att vara meteorolog. Jag kom att tänka på Stefan Demerts sång Luring. Därav också rubriken till detta inlägg.

Mycket mera finns att berätta om årets Urkult och fler skriverier lär väl dyka upp vartefter jag kollar genom mina bilder som jag tog. Närmare 1900 bilder har jag att tröska genom och processa. Säkert blir en hel del slängde direkt medan andra fodrar mer uppmärksamhet och arbete. Så jag har att göra den närmsta tiden.

Vill ni lyssna på musik och reportage från årets Urkult finns här ett par länkar till P2 Live på nätet. De går att använda en månad. Sveriges radio P2 hade hela 10 personer på plats för att spela in musik och göra reportage. De kommer senare att sända 23 konserter de spelat in under Urkult.


http://t.sr.se/2upXXIE

http://t.sr.se/2fhXGFU  

Luring med Stefan Demert

Några bilder från i torsdags.

Urkult 2017
The Green Room där vi hade vår träff i torsdags med Erika från Urkult. Rummet är skapat av Gutless & Wonder från Australien.
Urkult 2017
Den som skall campa på Näsåkers camping får här uppge sin bokningskod för att få köra vidare med bil. Alldeles nära kyrkan.
Urkult 2017
Brincadeira från Barcelona uppträdde för andra gången på Urkult. En intensiv trumgrupp som inte stod stilla.
Urkult 2017
Yellow Sisters från Tjeckien var första grupp som uppträdde i danslogen.
Urkult 2017
Marknadsgatan
Urkult 2017
Piratskeppet på Urspel, området för barn, stora som små.
Urkult 2017
Eldnatten genomfördes vid midnatt på torsdagen av Burnt Out Punks. Eld, akrobatik och humor. Mycket fin show i år!

Lurad på villovägar, renen och Eldnatten

Jodå, Brunte höll ända fram till Näsåker trots att vi bitvis var ute på ett vägbygge som egentligen var avstängt. På morgonen satte jag på navigatorn, inte för att det behövdes utan mera för att se Näsåker dyka upp på skärmen. Navigatorn föreslog väg 335 via Sidensjö och det var jag fullt tillfreds med. Jag har åkt den vägen flera gånger tidigare.

Tyvärr möttes vi av skyltning som berättade att väg 335 genom Sidensjö var avstängd för vägbygge. Det visste inte navigatorn utan tjatade en god stund om U-sväng när jag istället körde mot Bredbyn i hopp om att hitta en annan väg. Gubben i telefonen var tyst en lång stund tills han plötsligt föreslog en vänstersväng. Gott så, tänkte jag och funderade att nu har han säkert glömt väg 335. Vi körde genom ett vackert landskap jag inte sett tidigare tills vi plötsligt kom in på väg 335 vägbygget. Så trist, navigatorn hade lurat mig!

Vi knallade på en god stund längs med vägbygget som minsann inte var någon autostrada. Brunte fick sig en rejäl rusktur. Nåja, inget vara för evigt på denna jord och snart kom vi åter in på farbar väg. Tur var det för en stund senare mötte vi en ståtlig ren som gick mitt på vägen till synes helt obekymrad. Den såg snäll ut och gjorde inga utfall när jag sakta gled förbi. En hyfsad bild fick jag t.o.m. En bonus på denna Urkult-färd.

Väl framme i Näsåker var det dags att söka sig en tältplats på campingen men tyvärr hade någon redan snott min fina plats jag brukar ha men jag fick ändå rätt bra plats även om det inte var direkt vid bilen. Uppsättningen av tältet var ett äventyr för sig. Vad är bak och fram, ut och in o.s.v.? Vädret var fint så innan jag blev klar kom det t.o.m. fram lite svett.

Sedvanlig koll av festplatsen där volontärerna satte sin sista hand på installationer och dekorationer. En stund senare blev det möte med en av nyckelpersonerna i Urkult. Jag är nämligen engagerad som festivalfotograf detta år och då ville hon snacka lite om vilka bilder Urkult vill ha. På samma gång fick jag även träffa bloggaren och fotgrafen Rania Rönntoft vars blogg jag följer. Senare på kvällen träffade jag också Jonna Jinton och hennes kille Johan.  Jonnas blogg är en av mina favoritbloggar.

Sedan drog Urkult igång och grindarna öppnades. Flera band spelade denna första kväll men för mig var Eldnatten viktigast med Burn Out Punks som stod för programmet. Mäktiga eld- och akrobatkonster blandat med humor och underfundighet. En våghals jonglerade med en motorsåg som var igång. Den konsten tror jag inte att jag kommer att försöka mig på.  Hur som helst en fin invigning av årets Urkult.

Mycket mera än så hinner jag inte skriva denna gång, mera kommer kanske senare, eller allra senast när jag kommer hem. Vädret har i alla fall varit oss nådiga och inget regn än så länge.


Jonna Jintons blogg 

Rowan Tree – Rania Rönntofts blogg

Fler bilder än så här blir det inte denna gång även om jag tog hundratals igår. Visst är det en fin och ståtlig ren?

När minnet sviker och Brunte väsnas

Hotellfrukosten är nyss avklarad och efter en natts god sömn är jag vid god vigör. Snart fortsätter jag resan till Urkult, paradiset jag längtat efter ett helt år. Även om det utlovas ostadigt väder så hoppas jag att det inte blir alltför blött utan att det som tidigare år blir en bra festival. Min femte!

Jag kom iväg igår med Wasa Express över Kvarken. Färjan var i det närmaste fullsatt och det mest dramatiska som hände var att jag tog en stor portion köttbullar med mos. Så goda köttbullar de har på Expressen!

Eller? Vad sägs om att jag stängde ned mobiltelefonen och sedan kom jag inte ihåg PIN-koden. Där kan man tala om dramatik när jag insåg, efter att jag för någon tid sedan ha bytt kod, inte kom in på telefonen. Så trist och tråkigt, speciellt som jag kommer att behöva telefonen på festivalen.

Väl framme på Elite Hotel i Örnsköldsvik, där jag övernattat, så letade jag i datorn efter något som kunde ge mig PIN-koden men icke sa Nicke. Inget jag antecknat, konstigt nog. Jag som brukar smågräla på folk som inte skriver upp och har ordning på sina lösenord och kontonamn.

Jag kom dock in på Telias hemsida där jag efter viss möda fick tag i min PUK-kod som går att använda efter att tre misslyckade försök gjorts med PIN-koden. Telias hemsida i Finland är för bedrövlig när det gäller svenskspråkig service! En del förstod jag, annat fick jag gissa mig till. Som jag slet mitt obefintliga hår! Via Facebook fick jag kontakt med sister Jane som kunde översätta och bekräfta det mesta jag grunnat på.

Vilken lättnad när jag äntligen kom in på mobilen och kunde återvända till de levandes skara.

Dock är inte alla bekymmer förbi. Brunte för väsen vid vissa hastigheter och svaga vibrationer kan också uppfattas. Vad är på gång? Jag misstänker att något hjullager håller på att ge upp. Nu hoppas jag bara att det håller till Näsåker och tillbaka hem så att jag inte blir ståendes i skogen med en haltande Brunte. Då kan mobilen bli oumbärlig, om den bara är on line.

Det chartrade Urkult-tåget från Stockholm har också haft problem och var bra många timmar försenat pga signalfel som enligt vissa källor förorsakats av blixtnedslag. Det är emellertid ett glatt gäng ombord så de håller förmodligen humöret uppe med dans och sång. Själv kan jag bara spela musik från min USB-pinne men det är inte dåligt det heller.

Nu kör jag så det ryker, förhoppningsvis inte från någon hjullager utan med humöret i topp och stor förväntan. Hur uppdateringar blir på bloggen vet jag inte trots att det borde finnas massor att rapportera. Jag tro inte jag hinner med bloggen så mycket utan får satsa min tid på annat. Vi får se hur det blir, vi tar det som det kommer!

Uppdaterat: vädret ser ut att bli bättre vart efter. Idag lovas mest sol och kring +20C.  🙂 Urkulttåget kom fram kl. 03  senaste natt vilket innebär 9 timmars försening. Puh! Själv hoppas jag att jag är framme om ca. 2 timmar.


Urkult

Igår kväll såg det ut så här från åttonde våningen på hotell Elite i Örnsköldsvik. Mulet och ruggiit. Idag torsdagsmorgon ser det betydligt bättre ut.

Namnlös?

Som fotograf, amatör eller proffs, vill man få så fina bilder som möjligt. Så även jag. Ibland blir det rena dokumentationen och då kanske jag inte bryr mig så mycket om komposition och övrigt innehåll i bilden men tar jag naturbilder eller bilder där jag försöker få fram det som är annorlunda och spännande i bilden så gör jag så gott jag kan. Tänker på ljuset, kompositionen och att få till rätt fokusering.  Ibland blir det bra, ibland blir det så där eller t.o.m. riktigt dåligt. Den sista klassen kan vi glömma utan då är det bättre att radera och göra om.

Ibland har jag ett motiv, landskap eller plats som ligger och väntar på att få komma på bild. Jag är kanske t.o.m. så ambitiös att jag planerar bilden på förhand eller på plats. Ibland är det rena slumpen, ett motiv som skymtar i ögonvrån en sekund, ett motiv som bara lever några sekunder eller en minut. En situation där det gäller att få upp kameran så snabbt som möjligt.

Så skedde på Kaustbyfestivalen. Jag hade varit uppe på berget och kollat musiken på Kallio klubi, som för övrigt inte gav så mycket i år, när jag fick ett sådant tillfälle att skjuta från höften. Det var i trappan på väg ned med solen lågt stående. Ett par med hund stod i trappan och tog bild med mobilkameran av sin egen skugga på väggen. Fin bild, tänkte jag, och fick i nästa sekund idén att ta en bild av paret som själv tog en bild. Snabbt fick jag upp kameran, kollade exponeringen och tryckte av. Sedan gick de. En bild hann jag få.

Efteråt när jag processade bilden var jag inte helt nöjd med ljuset som föll på tjejen och hunden. Kasta bilden? Nej, istället gjorde jag en beskärning och fick då en mera spännande och mystisk bild där bara han med kameran syns samt skuggan på väggen. Kompositionen blev inte den klassiska utan mannen hamnade i ena sidan med den nedåtgående trappan som dominerar i bilden.  Jag tycker denna bild blev en av de bättre jag tagit genom åren även om den inte är perfekt rent tekniskt.

Jag har ett namnförlag på bilden men vad tänker ni om denna bild? Vad skulle ni kalla bilden och vad får ni för känsla inför bilden? Eller är det en dussinbild eller rent ut sagt en gäspning? Låt höra och skriv en kommentar! Jag blir inte  sur ifall ni inte tycker som jag. 🙂

En tapper trapper i trappan?