Allehanda

Fårljud av olika slag, ljuda natt som dag

Gårdagen var den första semesterdagen och den tillbringades i lugnets och lättjans tecken. Det är väl så semestern skall utnyttjas, åtminstone någon dag? Helt fick latmasken inte vara ifred för jag städade också en del och hängde några tavlor som legat och skräpat. På eftermiddagen fick jag för mig att slåtta gräs med min röjsåg på ängen alldeles nära min stuga. Gräs och ogräs hade växt sig långt över all anständighet.

Jag hade inte rört röjsågen sedan ifjol, ändå startade den vid första försöket och resten gick som en dans. Med långa, svepande rörelser mejade jag ned växtligheten och genast såg backen mycket trevligare ut.

Fåren kom också springandes för nu visste de att det vankades godsaker i mängd. Vet ni hur fort ett får kan springa? Fort, vill jag säga, hur uthålliga de sedan är, är en annan sak. När jag röjt färdigt hämtade jag en gaffel och slängde över en del av gräset till fåren i hagen. Nu blev det kalas för fåren!  De tuggade och åt så det var knappt att jag hörde kamerans slutarljud när jag skulle ta några bilder med fjärrutlösaren. Trots att de höll tyst medan de åt (inget bräkande, maten tystar mun) lyckades de ändå producera tuggljud i sådan mängd att så jag skulle ha behövt hörselskydd. Ok, lätt överdrift men ändå.

En natt tidigare i veckan vaknade jag kl. fyra på morgonen av ett får som bräkte så högt att jag vaknade inne i stugan där jag låg och sov. Högt och gällt. Jag trodde det var någon fara å färden och blev tvungen att stiga upp och gå ut och kolla. Ett av fåren stod och gav hals i hagen som ligger alldeles norr om min stuga. Längre bort, i den andra hagen som ligger söder om min stuga, svarade ett annat får och så höll de på en god stund. Det var väl något skvaller som skulle förmedlas.

De är faktiskt rätt roliga de här fåren. Skygga men glupska på gräs. Och så olika läten de har. Precis som oss människor. De håller också fint i landskapet och betar både ogräs och buskar. Kul att de vant sig vid mig för de kommer ofta skuttande när de ser mig. –Titta, där kommer gubben med högaffeln!

004mod
Extra ranson gör att det blir mera spring i och kött på benen.
Får
Så gott, smaskens!
0010mod
Det var det här långa ogräset som verkar ha en ovanligt bra sommar i år. Väldigt vanligt men namnet vet jag inte.

14 kommentarer

  • kicki

    Älggräs heter det och blommar ovanligt tidigt i år. Sedan är det renfanans tid och något senare höstfibblan, som jag ogillar just på grund av namnet:)

  • Erik Forsling

    Bilden var inte helt solklar, för att identifiera en växt – ofta är det små, små detaljer som skiljer arter åt – men den var definitivt tillräckligt tydlig för att jag spontant skulle skriva in och föreslå ”älgört”. När jag började plita hade du redan fått fyra kommentarer, när jag publicerar vet jag inte hur det ser ut, men då hade redan Kicki föreslagit ”älggräs”. Måste vara samma växt tänkte jag och googlade.

    Käre bloggare, du har just slaktat ett halvt skafferi/apotek! När jag var betydligt yngre än nu var jag och Kompis Lars-Erik ute och samlade älgört, som jag lärt mig att det heter. Minns inte vad vi skulle ha den till, kanske var det till brännvinskryddning – men jag tror faktiskt att det var för torkning till te. Urindrivande. Vi hade en bok om läkemedelsväxter till hands, och påfallande ofta förekom ordet urindrivande.

    ”Urindrivade”, muttrade min vän L-E A., ”finns det ingenting man blir full av”!? Och det gör det naturligtvis i naturens skafferi. Inte minst ”spikklubba” lär kunna åstadkomma en hejdundrande hallucinogen resa. Själv har jag hittills avstått från det experimentet. Och snacket går ju om vikingarna (bärsärkargänget då) och deras flugsvampsbrygder. Kanske bara en skröna. Faktum är att förutom de rent syntetiska drogerna har de flesta dito sitt ursprung i växtriket. Men nog om det nu.

    Tänker ofta på den där älgörten, och att jag borde ta vara på den. Efter att årets mycket sevärda utställning Avesta Art öppnat i gamla järnbrukshyttan (södra Dalarna), såg jag vid ett av mina besök med säsongskortet att de sålde älgörtsaft i utställningsbutiken. Ett nytt användningsområde för mig. ”Måste kolla upp det”, tänkte jag. Men det är inte förrän ikväll som jag åter är tillbaka till älgörten, förutom från bussfönstret då. Ser nämligen växten i masskolonier redan från bussfönstret till och från Drömfabriken. Ikväll fick jag lära mig mer. Ett namn ytterligare och många nya funktioner

    Förbereder mig på karantänen genom följande länkutskick. Googlade som sagt var:
    Först två mycket trevliga bloggsidor där Kicki och jag kan förenas i namnfrågan:

    1. http://fagerdalatradgard2.blogspot.se/2010/07/algort-naturens-aspirin.html
    (Sökord ”älgört”: http://search.conduit.com/Results.aspx?q=%C3%A4lg%C3%B6rt&SearchSource=49&CUI=UN34205001112997124&ctid=CT3300845&UM=1&sspv=CHNTI2 , där också bl.a. den förnämliga och mycket användbara ”Den virtuella floran” lämnar sitt bidrag: http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rosa/filip/filiulm.html . Här luktar vi inte bara på örten, utan också på gnuttan kulturhistoria.

    2. http://www.henriettesherbal.com/sv/hb-alggras.html
    Sökord ”älgört urindrivande”: http://search.conduit.com/Results.aspx?q=%C3%A4lg%C3%B6rt+urindrivande&SearchSource=49&CUI=UN34205001112997124&ctid=CT3300845&UM=1&sspv=CHNTI2

    Här kan vi kanske också låta Marie-Louise hänga med på tåget: http://mlja.se/orter_info.php?art_nr=Bk46

    Intressanta, men var och en är salig i sin tro. Vet inte vad skolmedicinen och naturvetenskaparna och växtbiologerna har att säga om detta!? Vissa användningsområden kan tyckas lite väl mirakulösa. Men vem vet?

    Sökord älggräs: http://search.conduit.com/results.aspx?q=%C3%A4lggr%C3%A4s&Suggest=&stype=Results&FollowOn=True&SSPV=CHNTI2&CUI=UN34205001112997124&UM=1&SelfSearch=1&SearchType=SearchWeb&SearchSource=49&ctid=CT3300845&octid=CT3300845 – och blir du tung i huvudet så finns där bot för det också: Älggräs/älgört mot huvudvärk – Alternativ.nu

    Kunde slutligen inte motstå att skicka denna lite charmiga, där det främst är kommentarerna som frestar sinnet: http://www.skogsskafferiet.se/alggras/
    —————————————–
    Slutligen om fårens bräkande. På hösten, när vi en gång i tiden hade en liten fårbesättning, uppstod en ohygglig kakafoni natten lång efter att vi skilt de flesta lammen från tackorna. Förmodligen var det sökrop på de små, men vi människor tolkar så gärna om djurens beteenden i antropomorf betydelse – så för oss tolkades det gärna som förtvivlan och sorg. Må vara som det är med den saken, men det tystnade på betesmarken efter ett par nätter. Bara idisslandet fortsatte, och de fyra magarna fungerade som vanligt. Djur är mer praktiskt realistiska än oss människor, tror den som såklart inte kan veta!

    Än en gång unskyld för ett väldigt alster (för att vara en bloggkommentar) men mitt gamla älgörtsintresse väcktes åter till liv tack vare dig. Och kanske ska jag rentav gå ut och skåda växten också i naturen, för eventuell skörd och torkning inför vintern!!! Tack för påminnelsen.

    Det gäller bara att inte skörda fel växt!

    • PJ

      Det var i sanning en uttömmande kommentar om älgört/älggräs. Inte visste jag att det fanns så mycket nyttigt man kunde göra av detta ogräs, som jag kallar det. Medicin mot en rad krämpor, främst förkylning, te, vin… Nu blev det så att det mesta går till foder till fåren av det jag slåttade ned. Lite nyfiken blev jag på möjligheten att göra te.

  • Ninna

    Jo men! Lite om får vet jag. I synnerhet om kombinationen får och mat och läte. 😉
    Åtminstone är det det jag minns bäst. Och den fettjocka pälsen.
    Och nog har man ätit fårkött i sin dag alltid! Eller kanske man egentligen ska säga lammkött. Och som inte är upplockat ur nån disk på Ica el.an.
    Mmmmm…. med kål till exempel…

    Jaså var det älggräs det där! Undrade just. Tyckte lite det liknade mina astilbe – fast det var förstås fel på både färgen och storleken. Men nån syssling kanske?!?!?!?!
    Renfana vet jag hur det ser ut i alla fall! 😉

    • PJ

      Får i kål finns det en maträtt som jag dock inte smakat. Eftersom jag gillar kål så borde ju det vara mat för mig. Jag googlade på renfana och nu vet jag också hur den ser ut plus ett antal andra växter som är vanliga här omkring men som jag inte visste namnet på. Tänk, man lär så länge man lever.

      • Ninna

        Det är jättegott, får i kål! Och visst är det härligt att det finns så mycket kvar att lära!

        Det måste ha varit pappa som för mycket länge sedan sa ungefär så här: Den som tror sig vara fullärd, vet i själva verket ingenting; och – Ju mer man lär sig, desto mer inser man hur lite man vet.

        Han var en mycket klok man, min pappa!

  • Erik Forsling

    http://danielsgarden.blogspot.se/2010/07/algortsdricka.html
    http://jagarinnan.wordpress.com/2012/07/22/algortsdricka/

    Två bland många träffar på sökordet ”älgört”/bilder:
    http://www.google.se/search?q=%C3%A4lg%C3%B6rt&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ei=31rXUff-EvSu4QSivIAY&sqi=2&ved=0CAcQ_AUoAQ&biw=1366&bih=667

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.