Jag tittade ikväll på ett dokumentärprogram på nätet från FST5: Osannolika sammanträffanden. Programmet kan endast visas i republiken. Där berättades om 10-åriga Laura Buxton i England som skickade iväg en ballong på sin morfars uppmaning med sitt namn och endast med adress Stoke-on-Trent. Ballongen steg till väders och försvann för att senare landa 225 km längre bort. Ballongen hittades av en lantarbetare som också råkade se lappen med namnet på. Han överlämnade ballogen till grannarna för där bodde en flicka med namn Laura Buxton. Även hon 10 år. Hur det nu kom sig så togs kontakt trots den ytterst kortfattade adressen. De kunde konstatera att de inte var särskilt lika varandra men de hade ändå vissa saker gemensamma. Båda hade varsin svart labrador, kanin och marsvin. Detta blev omskrivet i tidningarna och de båda flickorna träffades första gången back stage inför ett TV-program om detta märkliga sammanträffande. De hade med sig sina husdjur och ännu ett under inträffade. Marsvin kan se ganska olika ut beträffande färg och mönster på pälsen men dessa båda marsvin såg exakt likadanna ut! – I programmet omtalas detta fenomen som synkronicitet.

Själv har jag varit med om en liknande händelse som jag tyckte var märklig. Jag träffade en gång i tiden en ung man som hade samma namn som jag och samma personnummer förutom årtalet och de fyra sista siffrorna. Jag har skrivit om detta tidigare och hittade det också på bloggen: Min dubbelgångare.

När jag höll på att leta på min blogg hittade jag ett annat blogginlägg med nästan samma namn, nämligen Dubbelgångaren skrivet av en av mina favoritbloggare, MacLindhe. Läs, hon skriver bra och med humor!

Detta kom mig att fundera på hur sannolikt eller osannolikt det är att vi lever och vad små tillfälligheter i livet gör att livet blir som det blir. Ta t.ex. detta med kärleken och förälskelse: är det inte ofta rena tillfälligheter som gör att ett par blir ett par? Om de inte varit på samma plats vid samma tidpunkt och gjort just det som de gjorde då; hade de alls sett varandra eller är det mystiska naturlagar som styr våra liv? Eller i cyberrymden, om jag inte klickat på rätt länk och läst, sett eller hört det som brusar; hade jag alls besökt Björkarnas stad senaste weekend?

ProStage eller Backstage? Kanske det händer minst lika mycket backstage? Ibland är det tillfälligheter som avgör.

Postat i:Minnen, Tankar, TV och radio Tagged: sammanträffanden, synkronicitet ]]> https://villniles.com/2014/03/03/det-osannolika/feed/ 6 persperception back stage https://villniles.com/2014/02/08/en-nodvandig-video/ https://villniles.com/2014/02/08/en-nodvandig-video/#comments Sat, 08 Feb 2014 11:38:49 +0000 http://villniles.wordpress.com/?p=6856 ]]> Förra lördagen var jag, som minnesgoda läsare av denna blogg säkert vet, på invigningen av Kulturhuvudstadsåret i Umeå. Många bilder tog jag och jag passade också på att filma en del även om det skedde på kvällen och ofta på långt avstånd från själva ceremonin ute på älvens is. Just svårigheten att se vad som skedde isen var det enda tråkiga under själva invigningen.

Som tur är så har Västerbottensnytt hela invigningen på nätet för den intresserade. Det kan då tyckas att det är onödigt att klippa ihop en egen video och lägga på Tuben. TV förmedlar så mycket bättre, både i kvalité och i omfång, vad som skedde. Samtidigt så har jag ett gäng videoavsnitt som bara ligger i den digitala skrivbordlådan till ingen nytta. När jag funderat på saken så kom jag ändå fram till att jag klipper ihop en video och laddar upp den. Alltid är det någon som tycker att den är sevärd och samtidigt får jag en samlad film av denna helg. Den är också en del av det som just jag såg. Nu finns den på Tuben, lättillgänglig. Hade jag inte gjort detta så hade filmsnuttarna försvunnit ur minnet och sällan blivit sedda. Då hade det varit lika bra att inte ta någon video alls.

Idag tas enormt mycket bilder och videor både med digitala kameror och med mobiltelefoner. Man kan undra vad det blir av alla dessa bilder och videor? Vi är experter på att dokumentera och föreviga men många av dessa alster är flyktiga och lika lätt som det är att trycka på knappen är det att trycka på delete. Jag har dock sparat det mesta av mina bilder genom åren. Många blir det och till vilken nytta? Vad händer med mina hårddiskar, är de lika dödliga som jag själv? På nätet får kanske bilder och videor en mera långlivad tillvaro än jag själv IRL? Detta reser också frågan vad det blir av min person på nätet den dag jag drar mitt sista andetag. Alla konton, alla lösenord, alla bilder och all text. Kommer jag att finnas kvar på Facebook för evigt, kommer mitt sista inlägg på bloggen att blir permanent? Ingen har tillgång till mina lösenord och inloggningsuppgifter; vem kan då vid hastigt frånfälle avsluta min tillvaro på nätet? Det finns tjänster på nätet som erbjuder sig att ordna detta men är man i aktiv ålder och inte ser sjukdom och död runt hörnet är detta något man inte funderar på, lika lite som på att upprätta testamente. Likafullt är livet försvinnande kort och ingen, jag upprepar ingen, vet om man överlever dagen.

Oj, nu blev det visst lite djupare funderingar än jag tänkte från början när jag svävade iväg på ett sidospår. Inte har jag tänkt kasta veven än så ni får nog dras med denna blogg ännu någon tid.

Klicka på kugghjulet för att få HD-kvalité.

Bäst är att skippa alla med negativt inflytande i ett så tidigt skede som möjligt. Sådan man umgås med, sådan blir man, brukade salig mor säga. Jag tror det ligger något i detta. Ta t.ex. rökning. Hur ofta är det inte som ungdomar lockar varandra in på denna tråkiga väg och sedan är de ofta fast för resten av livet. Samma är det med många andra olater. Själv hade jag bara kamrater i tonåren som inte rökte och jag fick aldrig lust att börja röka. Så mycket bättre för hälsan och tänk så mycket pengar jag sparat. Var de pengarna finns idag är en annan fråga.

Rivet skinn var det. Det råkade sig inte bättre än att jag idag i Saltgruvan rev upp höger armbåge och underarm på en radda med vassa spikar som stod ut. Inget jag behövde åka ambulans för men några stygn syddes på Hälsovårdscentralen och så skickades jag hem. Tänk så det kan gå även för en kattvän.

Citat igår, citat idag. Denna gång av Henry David Thoreau:

—- Knappt att en man kan ta en halvtimmes tupplur efter maten utan att lyfta på huvudet när han vaknar och fråga: ”Några nyheter?” Som om resten av mänskligheten hade hållit vakt vid hans huvudgärd. En del ger direktiv om att bli väckta varje halvtimme, utan tvekan av ingen annan anledning än denna; och som betalning berättar de vad de har drömt. Efter en natts sömn är nyheterna lika oumbärliga som frukosten. —-

Detta skrevs i mitten på 1800-talet. Känns det igen i dagens ständigt uppkopplade samhälle med Facebook, Instagram, mobilen alla andra nyhets- och kontaktförmedlare?

Istället för bild blir det Bombino från Niger som kommer att spela på Urkult.

Människan offrar hälsan för att tjäna pengar,

sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan.

Hon är så angelägen om sin framtid

att hon inte njuter av nuet.

Följden blir att hon inte lever i nuet

och inte heller i framtiden.

Hon lever som om hon aldrig skall dö

och så dör hon utan att någonsin ha levt.

- Dalai Lama-

God Natt!

Vinterväg med glöd.

Motion, tillräckligt med sömn, familj och vänner, ut i fiska luften en stund varje dag (i icke urban miljö), hjälpsamhet, skratta och le, att ha något att se fram emot (t.ex. en resa), meditation, kort väg till jobbet (ingen stress i rusningstrafik), tacksamhet, se fram emot att bli äldre.

Det mesta kan jag hålla med om är viktiga saker i livet. Att pengar ger lycka är ingen självklarhet men frånvaro av pengar kan skapa stor olycka. Det gäller alltså att ha lagom mycket pengar. Jag skulle säga som så att pengar ger frihet, eller? Det finns ett gammalt ordspråk som lyder: Pengar är till bekymmer både för  fattig och för rik.

Jag har motionerat idag, jag sov närmare 7 timmar i natt, släkt har jag i närheten, i friska luften har jag varit flera timmar idag, däremot har jag inte haft tillfälle att hjälpa någon, ett gott skratt fick jag mig också idag (men nu kommer jag inte ihåg vad, något jag läste på nätet), Urkult ser jag fram emot, mediterat har jag inte gjort, däremot nog funderat, ingen resväg alls till jobbet, tacksam är jag över min hälsa, att jag klarar mig ekonomiskt, att jag får bo på landsbygden, fast inte vet jag om jag ser så där förskräckligt mycket fram emot att bli äldre. Men man får göra det med jämnmod och ta dagen som den kommer.

Jag hade ganska många rätt så jag borde ju vara tämligen lycklig. Och ja visst, inte har jag så mycket att klaga på men är det lycka, att inte ha så mycket att klaga på. Enligt den allvetande Wikipedia är lycka en känsla av varaktigt välbehag. Åtminstone stunder av välbehag kände jag idag: när jag ätit middag och lade mig på soffan en stund, när jag gick runt i skogen och njöt, när jag såg vedhögen som jag jobbat på idag blev större, att jag kom ganska långt i ett bokslut som jag snart skall ha färdigt samt att jag gjorde en del av läxan till min kurs i spanska. Ja, jag får väl vara nöjd med dagen. Det är kanske det som lycka handlar om: att vara förnöjd? Eller är det den där svindlande, euforiska känslan när man ser och känner hur pusselbitarna faller på plats och att allt stämmer med det som man drömt om?

Syster Sol kommer att spela på Urkult 2014. Härligt, henne måste jag bara se. Jag tycker hon ser lycklig ut på videon.

Sedan tog jag cykeln (tänk att cykla i januari då man egentligen borde använda spark) och rände ned till postlådan för att se om jag fått något kärleksbrev eller annat intressant. Det hade jag inte, bara en reklamkalender av enklare sort men jag tror att också den kan komma till användning.

Jag skrev i det förra inlägget att jag trots allt tror på det goda; idag fick det sig ett avbräck när jag läste i Expressen att Nordkoreas diktator låtit avrätta sin fasters man, en trolig rival om makten i denna diktatur, på ett ytterst makabert sätt genom att kasta honom levande, naken, tillsammans med fem andra offer, in i en bur dit det släpptes 120 utsvultna hundar som helt enkelt åt upp de olyckliga; allt i åsyn av 300 statstjänstemän. Diktatorn nöjde sig inte med ett nackskott som ofta tillämpas av sådana av hans sort utan det skulle bli ett skådespel till varnagel för övriga inom eliten i Nordkorea. Om detta är sant, ibland kan det vara fiendepropaganda och massmediahauss… om detta är sant, då har vi fortfarande mycket mörka krafter bland oss människor, även på statsnivå och vad har mänskligheten lärt?

Detta är ett mycket typiskt exempel på hur en diktatur styr, nämligen med privilegier för eliten, skrämsel för den stora massan och utvalda offer som avskräckande exempel. Att så många tvingades bevittna vidrigheten tyder på att diktatorns maktposition ändå är skör och att han fruktar förräderi. Frågan är om han lyckades kuva sin maktapparat för en tid eller om han gick ett steg för långt?

Vi skall också komma ihåg att diktatur av olika grad kan tillämpas inom en familj, en släkt, grupp, sekt, företag eller by, för att inte tala om på statsnivå som är den mest kända. Principen är densamma: fruktan, belöning och syndabocken.

Nu över till något trevligare. Jag har idag köpt och printat ut min biljett till Urkult 2014. Jag hoppas att jag inte tröttar ut er med mitt tjat om Urkult men siktet är inställt och så blir det. Jag har presenterat Lovisa Neggo, här kommer en video med Kila, en irländsk grupp som spelar just en sådan musik som passar på Urkult. Jag ser fram emot deras uppträdande och den stämning jag hoppas råder när de äntrar scen. Justera  högtalarna och ta er tid att se denna konsert på över en timme och föreställ er hur det kommer att vara på Urkult. Det är inte säkert att det kommer att vara exakt samma koncept men stilen är klar.

Härlig björkved som skall värma om två år!

http://www.youtube.com/watch?v=81jegq4B9_M

Jag hade gärna varit med om invigningen av kulturåret Umeå lördagen den 1 februari men inte ett enda hotellrum finns ledigt i hela staden och att bara ta en dagskryssning över är inte heller bra. Kl. 17.00 får man söka sig till hamnen i Holmsund, precis när den stora Burning Show börjar på älven. Hur roligt är det?

Det finns mera denna helg jag gärna hade sett och upplevt i Björkarnas stad: Jean and the Mean Machine / Emilia Lajunen (…när svängig slängpolska möter eldig argentinsk tango uppstår en laddad fusion där musiken ständigt tar nya oväntade vägar…), Soundscapes (…dub, techno och ambient…från en specialutformad container placerad vid korsningen Skolgatan, Rådhusesplanaden växer ett ljudlandskap fram som tonsätter delar av centrala Umeå…), Sápmi Today (…tradition och nytänkande mötas för att skapa en både samtida och futuristisk samisk plats. Ekologi, återbruk och andlighet är ledande begrepp bakom utformningen…) – Detta är bara en del av invigningen och jag hade gärna varit där men nu blir det troligtvis ingenting. Snyft!

Nåja, det finns kanske andra tillfällen att ta del av Kulturåret i Umeå. Jag har t.ex. du blivit lovad en fribiljett till Norrländsk Passion som går av stapeln i maj. Det var till det projektet jag sålde en bild.

Så har jag också Urkult med i planeringen och nu har de släppt biljetterna till försäljning, uppdaterat sin hemsida och även aviserat de första artisterna. Ni får troligtvis framledes se en och annan video på bloggen som har med dessa artister att göra. T.ex. Lovisa Negga i följande video. Henne skall jag se, hon verkar bra!

Med goda föresatser rustade jag mig med stövlar och Helly-Hansen-tröja samt greppade klyvyxan. Jag hade lite oavslutat vedarbete kvar på backen. Det gick bra ända till sista vedträet, då stelnade jag till, både i sinnet och i ryggen, och plötsligt kände jag mig oändligt trött i ryggslutet. Det kändes nästan omöjligt att få det sista vedträet i traven. Jag avslutade snabbt och skyndade mig in för att vila för jag blev rädd att jag åter skulle få det ryggonda som jag hade tidigare i höst.

Efter en timmes vila kändes det åter bra.

Ikväll skulle jag hämta en laddning ved till spisen och då kom krämpan åter. Inte våldsamt men den gjorde sig påmind. Måtte jag inte få detta elände nu när jag har tid att få något uträttat här hemma på gården!

Jag kastade en blick uppåt och såg att det var stjärnklart. Jag blev tvungen att släcka utelampan och åter gå ut och ställa mig mitt på gårdstunet en stund och bara titta på alla stjärnorna som tindrade på himlen. En liten stund stod jag innan ögonen vant sig vid mörkret och alla skönheterna och formationer trädde fram. Så vacker vår stjärnhimmel är! Och helt gratis att titta på. Jag tackade min skapare att vi inte har någon gatubelysning här på backen för den hade effektivt förstört upplevelsen.

En mening kom till mig: Härifrån till evigheten; titeln på filmen. Så långt borta stjärnona är, vad finns bakom dem och evigheten, förstår vi vad den är? Jag läste nyligen i en blogg att hennes gosse hade ställt de klassiska frågorna: ”Mamma, hur stort är rymden och universum egentligen? Vad finns bortanför stjärnorna?” Ja, den som det visste och den som kunde ge ett kort och precist svar.

Jag tror att förklaringen kan vara ganska enkel, det är bara det att vi inte känner till svaret ännu. En gång i tiden trodde alla, eller nästan alla, att jorden var platt och det förekom diverse teorier och spekulationer om vad som fanns vid jordens slut och rädslan var uppenbar hos många sjöfarare för att segla utför stupet och det som fanns bortom det. Det var t.o.m. straffbart att tro något annat än att jorden var platt. Idag är det allmänt accepterat att jorden är rund och det förklarar en massa som forntidens människor gick och grubblade på, liksom vi idag fortsätter att förundras inför det mäktiga himlavalvet, tidsbegreppet evighet och det som finns bakom vår tankevärlds horisont.

Jag tror att vi en dag kommer att förstå universum och tiden betydligt bättre med dit är det några steg ännu. Jag tror också att den dag människan förstår vad som finns bortanför stjärnorna så har det uppkommit nya frågeställningar som vi är minst lika förundrade över. Kunskap och insikt är som en lök, så fort vi tagit bort ett skal finns det oändligt många kvar som döljer ännu en gåta, och ännu en gåta och ännu en gåta…

Det är oss inte idag förunnat att helt förstå universums sträckning och tidens beskaffenhet men det är oss givet att njuta av vintergatans prakt en mörk decemberkväll. Ungefär som Adam och Eva innan de åt av kunskapens träd och fördrevs ur paradiset. – Äsch, nu blev jag allt lite flummig, men det bjuder jag på.

Inte tror man att det är sist på december när man ser den vilda gräsmattan. Både bild och väderlek är på sned.

Postat i:Natur, Tankar Tagged: Ebbas stad, evigheten, flumm, Helly-Hansen, jorden, julmat, julpizza, klyvyxa, kunskap, paradiset, prinskorv, ryggont, rymden, stjärnhimlen, universum, ved ]]> https://villniles.com/2013/12/30/den-som-det-visste/feed/ 10 persperception gräsmatta https://villniles.com/2013/12/28/nagot-vill-jag-orda-om-ord/ https://villniles.com/2013/12/28/nagot-vill-jag-orda-om-ord/#comments Sat, 28 Dec 2013 21:53:51 +0000 http://villniles.wordpress.com/?p=6647 ]]> Jag läste på nätet att en ny utgåva av SAOL (Svenska akademins ordlista) är på gång. Det blir tydligen en hel del nytt vilket är bra men samtidigt försvinner också ca. 7000 ord som anses förlegade. Undrar om ordet förlegad kommer att finnas kvar? Jag har ju förkärlek för gamla ord och uttryck och jag är rädd att många av mina favoritord inte ryms bland de 123 000 som finns med. Som tur är har jag en och annan ordbok av äldre datum så jag har möjlighet att kolla de kluringar som dyker upp i min skalle. Bl.a. har jag ”Kortfattad etymologisk ordbok – Våra ord – deras uttal och ursprung” av Elias Wessén från år 1932 som utvidgad utgåva av nyare datum. Där finns många guldkorn och ibland blir jag sittandes långa stunder med näsan i den boken fast jag bara skulle söka ett enkelt ord.

Jag tror faktiskt jag skall köpa den nya utgåvan av SAOL när den kommer ut för min minst sagt nötta SAOL är från 1973 så den bör kanske förnyas. Men kastar den gör jag inte!

Det kommer en hel del nya ord också och Nyordlistan som ges ut av Språkrådet är aktuell. Nya ord kommer, ibland är jag minst sagt kluven inför nymodigheterna, men samtidigt nyfiken på varifrån orden kommer. Jag tror att det är massmedia som snappar upp orden i något sammanhang och med den oerhörda genomslagskraft som massmedia besitter så sprids ordet snabbt och förklaras som etablerat. Tittar man på källorna till orden i Nyordlistan så är det ofta tidningar som anges. Som tur är en del av dessa nyord en tillfällig slagdänga och försvinner snart i glömskans barmhärtighet.

Ett ord som jag hummar och rynkar på näsan åt är hen som plötsligt blivit så populärt. Tyvärr är jag rädd för att det kommer att stanna. Det finns dock nyord som jag också gillar t.ex. carpa, det visste jag vad det betydde utan att ha läst förklaringen. Funktionell dumhet är ett annat, mycket beskrivande från arbetslivet. Mobilmissbruk ses överallt och betalskugga skulle jag gärna vilja befinna mig i. Fast det sista ordet har jag nog en egen förklaring till: ett ställe där allt är gratis. Tänk om det fanns sådana platser!

Det är inte bara ord som är nya. Denna Djävulssylt som jag hittade senast i köpladan är ny för mig. Inget jag vågade köpa men undra kan man över smaken.

Postat i:Ord och visor, Tankar Tagged: carpa, hen, nyord, Nyordlistan, SAOL ]]> https://villniles.com/2013/12/28/nagot-vill-jag-orda-om-ord/feed/ 7 persperception djävulssylt