Iskalla vindar

Någon egentlig snö har vi inte fått men lite vitt ligger på marken. I södra Finland och inte minst på andra sidan Kvarken längs med norrlandskusten har det kommit en hel del snö och där får man väl säga att de har full vinter. 15 – 35 cm. I Skelleftetrakten över en meter på sina håll.  Och mer lär de få.  Bara 100 km bort. Så olika kan det vara. Rent allmänt brukar det finns mera snö i Umeå än här på sidan.

Ingen snö som sagt men iskalla vindar och temperaturer kring -10 C. Det känns som -20 C. Tid för långkalsonger kunde jag konstatera i söndags på min spatsertur i skogen. Dags att leta fram kabeln för motorvärmaren, var är tjockjackan och inte minst mina stickade mössor bör uppenbara sig omgående. De lyser med sin frånvaro tills vidare.

När jag kom hem idag från jobbet var det bara +12 C inne i stugan; jag snålade och hade inte igång luftvärmepumpen under dagen. Men ganska snart efter att jag hämtat ved och fått fyr i spisen ökade temperaturen inomhus och i skrivande stund är den + 23 C. Som tur är har jag en rejäl hög med torr ved, mestadels björkved, men den bör klyvas innan den passar i spisen. Till det har jag en ved klyv som pressar hela 9 ton men den vill inte fungerar när den närmar sig tio minusgarder ute. När jag skulle testa ikväll så gick proppen i säkringsskåpet. Så det blev yxan istället. Det gick också. Min personliga propp gick inte utan jag tog det kallt så nu har jag det varmt.

malakton-2016-11-05-011
På lördagskvällen försökte jag ta några bilder på begravningsplasten med alla tända ljus och lätt rosa solnedgång men det blev inte så bra. Jag frös som en hund. Tyvärr hade jag klätt mig alldeles för lite. Här en halvtaskig bild ändå.
2016-11-06-009-masten
Dags att börja spana in lämplig julgran? Här ett exempel på det nya kalhygget. Mycket ljusslingor och krams så blir det nog bra. Som tips! Själv har jag julgran varken ute eller inne.
Annonser

Ved, vad ved jag?

Igår gjorde jag ingen mat, idag gjorde jag inte heller någon mat. Istället följde jag med ett par herrar (den ene nästgårdsvåger) från byn som ofta på torsdagarna äter lunch ute. Torsdagsklubben? Ärtsoppa verkar vara populärt. Själv valde jag wienerschnitzel med pommes. Kanske jag istället skulle ha ätit Jansons frestelse som var ett alternativ till ärtsoppan som dagens rätt? St1 är det enkla men ändå förbryllande namnet på lunchrestaurangen; tillika postkontor, busstation och servicestation.

Svåger körde hem den sista brännveden idag. Så nu har jag en hög att fördjupa mig i under vårvinterns förlopp. Jag tror jag skall börja redan imorgon med att såga och klyva till passliga bitar. Att bygga vedtrave gör jag senare på våren när det mesta av snön smält bort. Jag läste förresten idag på nätet om en man i kungariket fått föreläggande om söka byggnadstillstånd för sin vedtrave på sin gård. Det måste ha varit en enorm vedtrave eller så är tjänstmännen ovanligt nitiska i den kommunen. Själv tror jag inte att jag behöver söka om byggnadstillstånd för min kommande vedtrave. Eller skall jag ändå försöka? Bara för att muntra upp stämingen på byggnadskontoret i kommunen?

För att fortsätta i vedens anda så fick jag idag hem ett exemplar av tidningen Lands Skogslands-bilaga. Där fanns ett par artiklar om syrafällning av träd som torkmetod av virket, en metod som jag testade för tre år sedan. Detta skrev jag om i bloggen och uppmärksammades också av någon av Lands redaktörer. Efter diverse mail-utbyten blev det en liten artikel (19.2) med bilder jag själv fotograferat.

Riktigt kul att få vara med på ett hörn av tidningen Lands artiklar, med bild och allt. Tidningen Land ges ut i kungariket och är, enligt mitt tycke, en riktigt bra tidning för oss som lever på landsbygden. Blandat innehåll och nyttigheter för oss landsbor. Min granne fåraherden fick denna tidning som gåva när han fyllde jämna år i juletid. Ibland brukar jag bläddra och ströläsa hemma hos dem.

2016-03-03 Land Skogsland tidningen 001
Ett klipp ur tidningen Land 
2016-03-03 Transport av ved filmer 005-1
Här lastar svåger av den dyrbara lasten.
2016-03-03 Transport av ved 002-1
Ingen jättestor hög men ändå att bita i!

En helt vanlig dag i början på mars

Nästgårdssvåger och jag avslutade veckans vedhuggning eftersom jag tröttnade och ansåg att det redan fanns tillräckligt att reda upp. När det gäller ved till spisen och pannan så värmer den flera gånger. Först vid fällning av träd med kvistning och kapning i lämpliga längder. Sedan transport till gårdstunet, vilket svåger lovade utföra med sin traktor så där blir det inte många svettdroppar för min del. Dock återstår ett styvt jobb med såga, klyva och bygga vedtrave av en eller annan sort och efter ett år eller två återstår det att kärra in veden i uthuset.

Svåger kastade dock lystna blickar på gammelbjörken som sett sina bästa dagar och borde falla för ättestupan innan den självmant faller över vägen i någon höststorm. Dock, den lär väl stå ett år till, tror optimisten.

Den sista storbjörken vi fällde idag behagade inte lyda våra avsikter i fråga om fallriktning. Därtill klämde den fast motorsågen i ett smått kritiskt läge. Trots draghjälp från traktorns vajer vägrade den falla i rätt riktning och vinden var inte på vår sida. Lösningen blev att med stege flytta vajern högre upp på stammen och si, då bar det omkull. Vilket brak! Skogshuggning kan bjuda på många utmaningar och det gäller att alltid ha säkerheten i främsta rummet.

Mars är den månad när man senast bör se till att få brännved huggen. Så till vida man inte vill prova syrafällning i början på sommaren, vilket jag och också har provat.

Idag blev jag också bjuden på köttsoppa och pannkakor med sylt och grädde i en av byns gårdar. Mums så gott! Värdinnan grämde sig över att morötterna kändes hårda men det är en petitess när anrättningen smakade så bra. Som tur var hade jag förbränt ett antal kalorier innan måltiden intogs på eftermiddagen. Vedhuggning och närande köttsoppa hör ihop!

2016-03-02 Björkfällning 008-1
Här ses svåger avlyssna viktig information via mobiltelefon sittandes på bänk av björk.

Kamp och kramp

Vet ni hur det är att sitta fast i en rävsax? En sådan där fälla där räven trampar rakt ned mellan de taggförsedda spännjärnen och vips så slår fällan fast och där sitter räven fångad i plåga och vånda under evighetslånga timmar tills jägaren dyker upp och hämtar sitt byte.

Det fick jag känna på idag, fast inte i timmar utan mera i minuter.

Sister Jane och nästgårdssvåger tycker att min björkdunge i deras solnedgång har växt sig alltför stor och vill därför göra ett ingrepp medelst gallring av björkarna.  Varför inte, jag behöver småningom mera ved och björkarna är fin och präktiga, passar säkert bra i min spis om ett par år eller så. Vi skulle hjälpas åt, svåger och jag.

Jag tog in motorsågen, bytte kedja och pustade upp den lite grann. Vedspisen användes som arbetsbänk. Lagom höjd och riktigt passlig när den inte har eld inuti. Eller, passlig och passlig. Ikväll när jag satte fyr fick jag känna på baksidan av mitt förträffliga val av arbetsbänk. En motorsåg innehåller en del kedjeolja och den kladdar lätt ned när man pustar och grejar. Oljeindränkt spån borstades bort men en del smög sig in i spisens alla ringar och skrymslen. Spisen avgav ikväll en föga angenäm doft när jag satte fyr. Fet, bränd olja är inget jag vill ha i huset och med köksfläkten försökte jag dra ut det mesta. – Så gott folk, använd gärna vedspisen i svalt tillstånd som arbetsbänk men placera en bit kartong ovanpå!

Vi tog ett 2,5 h pass och fick en bra början. Men hu så tungt det är att som otränad försöka sig på skogshuggning! Den första timmen gick bra men sedan började jag känna av trötthet alltmer, trots att det inte var mycket snö att plumsa i. Dålig kondition och ovana. Det behövs några dagars kamp innan orken återvänder och det går lättare. Och en kamp blev idag den sista stunden. Tunga stövlar med inbyggt skydd, overall även den med skydd mot kedjans livsfarliga nafsande och hjälm på huvudet samt motorsågen att släpa på.  Såga, kvista, slita, lyfta, dra. Man kan bli trött för mindre!

Det är inte bra att jobba med motorsåg när man blir alltför trött. Ju tröttare man blir, desto mera ökar olycksrisken. Därför blev det en kortare inledande session idag.

Det värsta var dock inte över trots att jag fick söka mig in i stugvärmen. Jag försökte dra av mig stövlarna och det var då det hände. Stövlarna är ganska trånga i vristen och blir det lite fuktigt är det besvärligt att dra av stövlarna. Just som jag hade höger fot i vinkeln på stöveln fick jag fruktansvärd kramp i vadmuskeln. Det enda som då hjälper är att spjärna emot med foten så att krampen släpper men vad göra när jag satt fast med foten i stöveln i det mest kritiska läget. Krampen kopplade sitt grepp om vadmuskeln och jag kunde inte spjärna emot utan måste istället räta ut foten för att få den i ur stöveln. Det gillade krampen i muskeln och jag fick känna på hur det är att sitta i en rävsax. Jag ropade ”änd ut”, som salig mor brukade säga. Tiden kändes lång med till sist bet jag ihop tänderna och drog ut foten ut stöveln och kunde töja. Krampen släppte. En annan sak är att jag gått och linkat hela kvällen med öm vadmuskel.

Nåja, vad vore livet utan lite kamp emellanåt, även om den består av kramp och ståtliga björkar!

2016-02-24 011-1 rishög
Efter 2,5 h var detta resultatet.
2016-02-24 012-1 björkstammar
Nejdå, en och annan hög med kapade björkstammar låg också där i snödrivan.
2016-02-24 014-1 årsringar av björk
Ett sådant användbart trädslag, inte bara till eldning! Möbler i björk, vad sägs om det? Eller till matlagning?

Åter vände jag blicken mot skyn

Även ikväll blev det fotograferande av norrsken. Inte lika intensivt som jag såg inledningsvis igår kväll men ändå hyfsat. Ikväll fick jag sällskap av min niece Christina som också hon går fotokurs och är intresserad av fotografering. Vi begav oss till ett av byns bönehus  där vi hade fri sikt norröver. Nu vet jag alltså vart jag skall bege mig nästa gång norrskenet behagar dansa på himlen. – Kanske inte så underligt att man kan se himlen därifrån.

Lite bättre bilder blev det ikväll även om norrskenet inte var maximalt.

Lustigt är att jag har två hobbies som båda är beroende av solens inverkan på jorden och dess atmosfär. Nu när det är höga värden på solens aktivitet får den andra fritidssysselsättningen vila medan jag kan glädja mig åt norrskensfotografering. Fotografering i övrigt är inte beroende av solen på annat sätt än själva ljuset, ack ja, nog så viktigt ändå. Det är bara vid norrskensfotografering min två hobbies tar ut varandra.

Idag har jag annars börjat köra in ved i uthuset. Jag har en del torkad björkved ute och nu är det så dags att får den under tak. Inte för att jag är beroende av denna ved för kommande vinter men någon gång skall den ju in och varför inte nu. Ingen brist på sysselsättning här!

2015-10-08 Norrsken 024mod
Bönehuset under norrskenets flamma
2015-10-08 Norrsken 019
I norr dansade norrskenet strax efter kl. 21. Sedan blev det betydligt mörkare när norrskenet gick hem.

Dan före dan

Jag gick mig ut i den sena kvällen för att fylla min vedbår, mest med skräpved. Visserligen visar termometern -11 C men det går ändå bra att elda med sämre kvalité. Tids nog kommer dagar när den bättre veden måste se sina dagar all i min vedspis.

Snön knarrar under mina skor, stjärnorna skymtar ute i rymden, inte helt klart väder, desto mera lyser vägbelysningen nere i byn. Uppe på min backe finns ingen vägbelysning, något jag är tacksam för. Stille og roligt, skulle dansken ha sagt.

Julaftonen närmar sig och själv tar jag det lugnt. Ingen julstress, mera än att jag äter något för mycket choklad. Sådant kan ge viss stress. Choklad som jag fick av moster igår kväll. Varför inte bara ta två bitar och sedan vara nöjd? Själv köper jag sällan choklad eller godis.

Stille og roligt! På avstånd hörs från byn en bil som sakta passera på byavägen. En bjällra från något av grannens får klämtar i mörkret men tuppen håller tyst. Tuppen hanses som annars är morgonpigg, galer reda sex på morgonen fast det är beckmörkt. Det är en fridfull dan före dan. Tyvärr får inte alla ha det så. Någon gråter redan nu, någon knyter sin näve i raseri, någon känner en stor klump i sitt bröst.

Själv lyssnar jag på min egen julmusik: Janne Schaffer som spelar Norrland.

Klyven

Igår slog jag till och köpte en vedklyv för klabbar upp till 52 cm långa.

Efter åren som gått…

Efter åren som gått
Har jag lärt mig och förstått
Att där lyckan ska bo
Finns det kärlek, hopp och tro
För vi älskar varann
Och har det så bra
Och vi följer de orden jag sa:

Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag

Ok, jag tar det på nytt. Jag föll nämligen omgående in i trallen av ovannämnda kända visa från 1960-talet när jag skrev de första orden: Efter åren som gått…

Nytt försök:

Efter åren som gått har jag samlat på mig ett antal klabbar som varit jobbiga att klyva med yxa. De har bara legat där och skräpat även om de är bästa tänkbara brännved att ladda spisen med. Ofta är det stor kvistar i klabbarna som gör att de är svårbearbetade.

Jag kollade runt bland utbudet i provinsen och hittade till slut Woodtec XW103 med en klyvkraft på 9 ton. Det borde räcka tyckte jag. Jodå, under den första sessionen med klyven idag så mötte den inte sin överman. Alla klabbarna fick ge sig, ibland med ett brak, och ikväll eldar jag hårt trä i spisen. Skön värme sprider sig i stugan.

En farlig maskin är det och i manualen som åtföljde klyven finns det 2 ½ A4-sidor med varningstext. Mycket kan hända och nykter bör man vara. Barn från 8 år får dock under uppsikt använda klyven.

Förhoppningsvis kommer klyven och jag att gå hand i hand resten av mitt liv.

vedklyv
Här i full action med klyven. Ett sant nöje att klyva ved med sådant hjälpmedel.