• Livet på landet

    Och klabben väger… mucho!

    Så har jag sammanställt alla förslag som kommit in angående min tunga klabb. Vad kan den månne väga? Hela 22 gissningar kom in, de flesta på Facebook, några på bloggen och ett per SMS. Många fler än jag hoppades på har engagerat sig och gjort en gissning. Stort tack till alla för visat intresse! Själv hade jag tippat på 15-18 kg men den kändes tyngre och det var den också. Hela 20,2 kg vägde klabben! Det blir inte många sådana i skottkärran när jag skall rulla den uppför backen. Den som kom närmast var Carita S som gissat 21,4 kg. Grattis Carita! Ära och berömmelse till dig! Men Hasse kom…

  • Livet på landet

    Första lilla snön och en möjlig hjälpreda

    Så kom de första snöflingorna i söndags. Eller flingor och flingor, inte var det direkt några vackra, sakta dalande tingestar utan mera snöblandat regn. Sånt är inte vackert. Och mycket lämnade inte heller på marken. Men i alla fall så mycket att jag fick ett par bilder. På andra håll i landskapet har det kommit mera. Även på andra sidan pölen (Bottenhavet) har de fått betydligt mera snö. Som det brukar vara. En förklaring till att det är kraftigare vintrar i Norrland än i Österbotten kan vara att det går en ström längs med Finlands västkust norrut och den är varmare än den sydgående strömmen som går längs med Norrlandskusten.…

  • Allehanda

    Uppiffat på bloggen och nedpiffat i Vasa

    Jag tyckte det var dags att fixa till en lite mera höstlik bild uppe på headern i bloggen.  Den gamla med rallarrosorna har spelat ut sin roll och är idag knippen med dun. Istället blev det en rejäl, färgrik höstbild från resan som jag gjorde för ett par veckor sedan. En bild från Ångermanälven med utsikt från turistvägen genom Resele. Jag fick flera fina bilder just där. Jag förmodar att ganska snart har det mesta av färgprakten försvunnit och redan nu kan man se massor med löv på marken och lövträden blir allt magrare och magrare för varje dag. Men än kan vi någon tid glädjas åt den vackra lövvegetationen.…

  • Allehanda

    Iskalla vindar

    Någon egentlig snö har vi inte fått men lite vitt ligger på marken. I södra Finland och inte minst på andra sidan Kvarken längs med norrlandskusten har det kommit en hel del snö och där får man väl säga att de har full vinter. 15 – 35 cm. I Skelleftetrakten över en meter på sina håll.  Och mer lär de få.  Bara 100 km bort. Så olika kan det vara. Rent allmänt brukar det finns mera snö i Umeå än här på sidan. Ingen snö som sagt men iskalla vindar och temperaturer kring -10 C. Det känns som -20 C. Tid för långkalsonger kunde jag konstatera i söndags på min…

  • Allehanda

    Ved, vad ved jag?

    Igår gjorde jag ingen mat, idag gjorde jag inte heller någon mat. Istället följde jag med ett par herrar (den ene nästgårdsvåger) från byn som ofta på torsdagarna äter lunch ute. Torsdagsklubben? Ärtsoppa verkar vara populärt. Själv valde jag wienerschnitzel med pommes. Kanske jag istället skulle ha ätit Jansons frestelse som var ett alternativ till ärtsoppan som dagens rätt? St1 är det enkla men ändå förbryllande namnet på lunchrestaurangen; tillika postkontor, busstation och servicestation. Svåger körde hem den sista brännveden idag. Så nu har jag en hög att fördjupa mig i under vårvinterns förlopp. Jag tror jag skall börja redan imorgon med att såga och klyva till passliga bitar. Att bygga…

  • Allehanda

    En helt vanlig dag i början på mars

    Nästgårdssvåger och jag avslutade veckans vedhuggning eftersom jag tröttnade och ansåg att det redan fanns tillräckligt att reda upp. När det gäller ved till spisen och pannan så värmer den flera gånger. Först vid fällning av träd med kvistning och kapning i lämpliga längder. Sedan transport till gårdstunet, vilket svåger lovade utföra med sin traktor så där blir det inte många svettdroppar för min del. Dock återstår ett styvt jobb med såga, klyva och bygga vedtrave av en eller annan sort och efter ett år eller två återstår det att kärra in veden i uthuset. Svåger kastade dock lystna blickar på gammelbjörken som sett sina bästa dagar och borde falla…

  • Allehanda

    Kamp och kramp

    Vet ni hur det är att sitta fast i en rävsax? En sådan där fälla där räven trampar rakt ned mellan de taggförsedda spännjärnen och vips så slår fällan fast och där sitter räven fångad i plåga och vånda under evighetslånga timmar tills jägaren dyker upp och hämtar sitt byte. Det fick jag känna på idag, fast inte i timmar utan mera i minuter. Sister Jane och nästgårdssvåger tycker att min björkdunge i deras solnedgång har växt sig alltför stor och vill därför göra ett ingrepp medelst gallring av björkarna.  Varför inte, jag behöver småningom mera ved och björkarna är fin och präktiga, passar säkert bra i min spis om…

  • Allehanda

    Åter vände jag blicken mot skyn

    Även ikväll blev det fotograferande av norrsken. Inte lika intensivt som jag såg inledningsvis igår kväll men ändå hyfsat. Ikväll fick jag sällskap av min niece Christina som också hon går fotokurs och är intresserad av fotografering. Vi begav oss till ett av byns bönehus  där vi hade fri sikt norröver. Nu vet jag alltså vart jag skall bege mig nästa gång norrskenet behagar dansa på himlen. – Kanske inte så underligt att man kan se himlen därifrån. Lite bättre bilder blev det ikväll även om norrskenet inte var maximalt. Lustigt är att jag har två hobbies som båda är beroende av solens inverkan på jorden och dess atmosfär. Nu…

  • Allehanda

    Dan före dan

    Jag gick mig ut i den sena kvällen för att fylla min vedbår, mest med skräpved. Visserligen visar termometern -11 C men det går ändå bra att elda med sämre kvalité. Tids nog kommer dagar när den bättre veden måste se sina dagar all i min vedspis. Snön knarrar under mina skor, stjärnorna skymtar ute i rymden, inte helt klart väder, desto mera lyser vägbelysningen nere i byn. Uppe på min backe finns ingen vägbelysning, något jag är tacksam för. Stille og roligt, skulle dansken ha sagt. Julaftonen närmar sig och själv tar jag det lugnt. Ingen julstress, mera än att jag äter något för mycket choklad. Sådant kan ge…

  • Allehanda

    Klyven

    Igår slog jag till och köpte en vedklyv för klabbar upp till 52 cm långa. Efter åren som gått… Efter åren som gått Har jag lärt mig och förstått Att där lyckan ska bo Finns det kärlek, hopp och tro För vi älskar varann Och har det så bra Och vi följer de orden jag sa: Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag Ok, jag tar det på nytt. Jag föll nämligen omgående in i trallen av ovannämnda kända visa från 1960-talet när jag skrev de första orden: Efter åren som gått… Nytt försök: Efter åren som gått har jag samlat på mig ett antal klabbar…

Translate blog »