Iskalla vindar

Någon egentlig snö har vi inte fått men lite vitt ligger på marken. I södra Finland och inte minst på andra sidan Kvarken längs med norrlandskusten har det kommit en hel del snö och där får man väl säga att de har full vinter. 15 – 35 cm. I Skelleftetrakten över en meter på sina håll.  Och mer lär de få.  Bara 100 km bort. Så olika kan det vara. Rent allmänt brukar det finns mera snö i Umeå än här på sidan.

Ingen snö som sagt men iskalla vindar och temperaturer kring -10 C. Det känns som -20 C. Tid för långkalsonger kunde jag konstatera i söndags på min spatsertur i skogen. Dags att leta fram kabeln för motorvärmaren, var är tjockjackan och inte minst mina stickade mössor bör uppenbara sig omgående. De lyser med sin frånvaro tills vidare.

När jag kom hem idag från jobbet var det bara +12 C inne i stugan; jag snålade och hade inte igång luftvärmepumpen under dagen. Men ganska snart efter att jag hämtat ved och fått fyr i spisen ökade temperaturen inomhus och i skrivande stund är den + 23 C. Som tur är har jag en rejäl hög med torr ved, mestadels björkved, men den bör klyvas innan den passar i spisen. Till det har jag en ved klyv som pressar hela 9 ton men den vill inte fungerar när den närmar sig tio minusgarder ute. När jag skulle testa ikväll så gick proppen i säkringsskåpet. Så det blev yxan istället. Det gick också. Min personliga propp gick inte utan jag tog det kallt så nu har jag det varmt.

malakton-2016-11-05-011
På lördagskvällen försökte jag ta några bilder på begravningsplasten med alla tända ljus och lätt rosa solnedgång men det blev inte så bra. Jag frös som en hund. Tyvärr hade jag klätt mig alldeles för lite. Här en halvtaskig bild ändå.
2016-11-06-009-masten
Dags att börja spana in lämplig julgran? Här ett exempel på det nya kalhygget. Mycket ljusslingor och krams så blir det nog bra. Som tips! Själv har jag julgran varken ute eller inne.

Ved, vad ved jag?

Igår gjorde jag ingen mat, idag gjorde jag inte heller någon mat. Istället följde jag med ett par herrar (den ene nästgårdsvåger) från byn som ofta på torsdagarna äter lunch ute. Torsdagsklubben? Ärtsoppa verkar vara populärt. Själv valde jag wienerschnitzel med pommes. Kanske jag istället skulle ha ätit Jansons frestelse som var ett alternativ till ärtsoppan som dagens rätt? St1 är det enkla men ändå förbryllande namnet på lunchrestaurangen; tillika postkontor, busstation och servicestation.

Svåger körde hem den sista brännveden idag. Så nu har jag en hög att fördjupa mig i under vårvinterns förlopp. Jag tror jag skall börja redan imorgon med att såga och klyva till passliga bitar. Att bygga vedtrave gör jag senare på våren när det mesta av snön smält bort. Jag läste förresten idag på nätet om en man i kungariket fått föreläggande om söka byggnadstillstånd för sin vedtrave på sin gård. Det måste ha varit en enorm vedtrave eller så är tjänstmännen ovanligt nitiska i den kommunen. Själv tror jag inte att jag behöver söka om byggnadstillstånd för min kommande vedtrave. Eller skall jag ändå försöka? Bara för att muntra upp stämingen på byggnadskontoret i kommunen?

För att fortsätta i vedens anda så fick jag idag hem ett exemplar av tidningen Lands Skogslands-bilaga. Där fanns ett par artiklar om syrafällning av träd som torkmetod av virket, en metod som jag testade för tre år sedan. Detta skrev jag om i bloggen och uppmärksammades också av någon av Lands redaktörer. Efter diverse mail-utbyten blev det en liten artikel (19.2) med bilder jag själv fotograferat.

Riktigt kul att få vara med på ett hörn av tidningen Lands artiklar, med bild och allt. Tidningen Land ges ut i kungariket och är, enligt mitt tycke, en riktigt bra tidning för oss som lever på landsbygden. Blandat innehåll och nyttigheter för oss landsbor. Min granne fåraherden fick denna tidning som gåva när han fyllde jämna år i juletid. Ibland brukar jag bläddra och ströläsa hemma hos dem.

2016-03-03 Land Skogsland tidningen 001
Ett klipp ur tidningen Land 
2016-03-03 Transport av ved filmer 005-1
Här lastar svåger av den dyrbara lasten.
2016-03-03 Transport av ved 002-1
Ingen jättestor hög men ändå att bita i!

En helt vanlig dag i början på mars

Nästgårdssvåger och jag avslutade veckans vedhuggning eftersom jag tröttnade och ansåg att det redan fanns tillräckligt att reda upp. När det gäller ved till spisen och pannan så värmer den flera gånger. Först vid fällning av träd med kvistning och kapning i lämpliga längder. Sedan transport till gårdstunet, vilket svåger lovade utföra med sin traktor så där blir det inte många svettdroppar för min del. Dock återstår ett styvt jobb med såga, klyva och bygga vedtrave av en eller annan sort och efter ett år eller två återstår det att kärra in veden i uthuset.

Svåger kastade dock lystna blickar på gammelbjörken som sett sina bästa dagar och borde falla för ättestupan innan den självmant faller över vägen i någon höststorm. Dock, den lär väl stå ett år till, tror optimisten.

Den sista storbjörken vi fällde idag behagade inte lyda våra avsikter i fråga om fallriktning. Därtill klämde den fast motorsågen i ett smått kritiskt läge. Trots draghjälp från traktorns vajer vägrade den falla i rätt riktning och vinden var inte på vår sida. Lösningen blev att med stege flytta vajern högre upp på stammen och si, då bar det omkull. Vilket brak! Skogshuggning kan bjuda på många utmaningar och det gäller att alltid ha säkerheten i främsta rummet.

Mars är den månad när man senast bör se till att få brännved huggen. Så till vida man inte vill prova syrafällning i början på sommaren, vilket jag och också har provat.

Idag blev jag också bjuden på köttsoppa och pannkakor med sylt och grädde i en av byns gårdar. Mums så gott! Värdinnan grämde sig över att morötterna kändes hårda men det är en petitess när anrättningen smakade så bra. Som tur var hade jag förbränt ett antal kalorier innan måltiden intogs på eftermiddagen. Vedhuggning och närande köttsoppa hör ihop!

2016-03-02 Björkfällning 008-1
Här ses svåger avlyssna viktig information via mobiltelefon sittandes på bänk av björk.

Kamp och kramp

Vet ni hur det är att sitta fast i en rävsax? En sådan där fälla där räven trampar rakt ned mellan de taggförsedda spännjärnen och vips så slår fällan fast och där sitter räven fångad i plåga och vånda under evighetslånga timmar tills jägaren dyker upp och hämtar sitt byte.

Det fick jag känna på idag, fast inte i timmar utan mera i minuter.

Sister Jane och nästgårdssvåger tycker att min björkdunge i deras solnedgång har växt sig alltför stor och vill därför göra ett ingrepp medelst gallring av björkarna.  Varför inte, jag behöver småningom mera ved och björkarna är fin och präktiga, passar säkert bra i min spis om ett par år eller så. Vi skulle hjälpas åt, svåger och jag.

Jag tog in motorsågen, bytte kedja och pustade upp den lite grann. Vedspisen användes som arbetsbänk. Lagom höjd och riktigt passlig när den inte har eld inuti. Eller, passlig och passlig. Ikväll när jag satte fyr fick jag känna på baksidan av mitt förträffliga val av arbetsbänk. En motorsåg innehåller en del kedjeolja och den kladdar lätt ned när man pustar och grejar. Oljeindränkt spån borstades bort men en del smög sig in i spisens alla ringar och skrymslen. Spisen avgav ikväll en föga angenäm doft när jag satte fyr. Fet, bränd olja är inget jag vill ha i huset och med köksfläkten försökte jag dra ut det mesta. – Så gott folk, använd gärna vedspisen i svalt tillstånd som arbetsbänk men placera en bit kartong ovanpå!

Vi tog ett 2,5 h pass och fick en bra början. Men hu så tungt det är att som otränad försöka sig på skogshuggning! Den första timmen gick bra men sedan började jag känna av trötthet alltmer, trots att det inte var mycket snö att plumsa i. Dålig kondition och ovana. Det behövs några dagars kamp innan orken återvänder och det går lättare. Och en kamp blev idag den sista stunden. Tunga stövlar med inbyggt skydd, overall även den med skydd mot kedjans livsfarliga nafsande och hjälm på huvudet samt motorsågen att släpa på.  Såga, kvista, slita, lyfta, dra. Man kan bli trött för mindre!

Det är inte bra att jobba med motorsåg när man blir alltför trött. Ju tröttare man blir, desto mera ökar olycksrisken. Därför blev det en kortare inledande session idag.

Det värsta var dock inte över trots att jag fick söka mig in i stugvärmen. Jag försökte dra av mig stövlarna och det var då det hände. Stövlarna är ganska trånga i vristen och blir det lite fuktigt är det besvärligt att dra av stövlarna. Just som jag hade höger fot i vinkeln på stöveln fick jag fruktansvärd kramp i vadmuskeln. Det enda som då hjälper är att spjärna emot med foten så att krampen släpper men vad göra när jag satt fast med foten i stöveln i det mest kritiska läget. Krampen kopplade sitt grepp om vadmuskeln och jag kunde inte spjärna emot utan måste istället räta ut foten för att få den i ur stöveln. Det gillade krampen i muskeln och jag fick känna på hur det är att sitta i en rävsax. Jag ropade ”änd ut”, som salig mor brukade säga. Tiden kändes lång med till sist bet jag ihop tänderna och drog ut foten ut stöveln och kunde töja. Krampen släppte. En annan sak är att jag gått och linkat hela kvällen med öm vadmuskel.

Nåja, vad vore livet utan lite kamp emellanåt, även om den består av kramp och ståtliga björkar!

2016-02-24 011-1 rishög
Efter 2,5 h var detta resultatet.
2016-02-24 012-1 björkstammar
Nejdå, en och annan hög med kapade björkstammar låg också där i snödrivan.
2016-02-24 014-1 årsringar av björk
Ett sådant användbart trädslag, inte bara till eldning! Möbler i björk, vad sägs om det? Eller till matlagning?

Åter vände jag blicken mot skyn

Även ikväll blev det fotograferande av norrsken. Inte lika intensivt som jag såg inledningsvis igår kväll men ändå hyfsat. Ikväll fick jag sällskap av min niece Christina som också hon går fotokurs och är intresserad av fotografering. Vi begav oss till ett av byns bönehus  där vi hade fri sikt norröver. Nu vet jag alltså vart jag skall bege mig nästa gång norrskenet behagar dansa på himlen. – Kanske inte så underligt att man kan se himlen därifrån.

Lite bättre bilder blev det ikväll även om norrskenet inte var maximalt.

Lustigt är att jag har två hobbies som båda är beroende av solens inverkan på jorden och dess atmosfär. Nu när det är höga värden på solens aktivitet får den andra fritidssysselsättningen vila medan jag kan glädja mig åt norrskensfotografering. Fotografering i övrigt är inte beroende av solen på annat sätt än själva ljuset, ack ja, nog så viktigt ändå. Det är bara vid norrskensfotografering min två hobbies tar ut varandra.

Idag har jag annars börjat köra in ved i uthuset. Jag har en del torkad björkved ute och nu är det så dags att får den under tak. Inte för att jag är beroende av denna ved för kommande vinter men någon gång skall den ju in och varför inte nu. Ingen brist på sysselsättning här!

2015-10-08 Norrsken 024mod
Bönehuset under norrskenets flamma
2015-10-08 Norrsken 019
I norr dansade norrskenet strax efter kl. 21. Sedan blev det betydligt mörkare när norrskenet gick hem.

Dan före dan

Jag gick mig ut i den sena kvällen för att fylla min vedbår, mest med skräpved. Visserligen visar termometern -11 C men det går ändå bra att elda med sämre kvalité. Tids nog kommer dagar när den bättre veden måste se sina dagar all i min vedspis.

Snön knarrar under mina skor, stjärnorna skymtar ute i rymden, inte helt klart väder, desto mera lyser vägbelysningen nere i byn. Uppe på min backe finns ingen vägbelysning, något jag är tacksam för. Stille og roligt, skulle dansken ha sagt.

Julaftonen närmar sig och själv tar jag det lugnt. Ingen julstress, mera än att jag äter något för mycket choklad. Sådant kan ge viss stress. Choklad som jag fick av moster igår kväll. Varför inte bara ta två bitar och sedan vara nöjd? Själv köper jag sällan choklad eller godis.

Stille og roligt! På avstånd hörs från byn en bil som sakta passera på byavägen. En bjällra från något av grannens får klämtar i mörkret men tuppen håller tyst. Tuppen hanses som annars är morgonpigg, galer reda sex på morgonen fast det är beckmörkt. Det är en fridfull dan före dan. Tyvärr får inte alla ha det så. Någon gråter redan nu, någon knyter sin näve i raseri, någon känner en stor klump i sitt bröst.

Själv lyssnar jag på min egen julmusik: Janne Schaffer som spelar Norrland.

[youtube=https://www.youtube.com/watch?v=Ty78ZNtXPUA]

Klyven

Igår slog jag till och köpte en vedklyv för klabbar upp till 52 cm långa.

Efter åren som gått…

Efter åren som gått
Har jag lärt mig och förstått
Att där lyckan ska bo
Finns det kärlek, hopp och tro
För vi älskar varann
Och har det så bra
Och vi följer de orden jag sa:

Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag

Ok, jag tar det på nytt. Jag föll nämligen omgående in i trallen av ovannämnda kända visa från 1960-talet när jag skrev de första orden: Efter åren som gått…

Nytt försök:

Efter åren som gått har jag samlat på mig ett antal klabbar som varit jobbiga att klyva med yxa. De har bara legat där och skräpat även om de är bästa tänkbara brännved att ladda spisen med. Ofta är det stor kvistar i klabbarna som gör att de är svårbearbetade.

Jag kollade runt bland utbudet i provinsen och hittade till slut Woodtec XW103 med en klyvkraft på 9 ton. Det borde räcka tyckte jag. Jodå, under den första sessionen med klyven idag så mötte den inte sin överman. Alla klabbarna fick ge sig, ibland med ett brak, och ikväll eldar jag hårt trä i spisen. Skön värme sprider sig i stugan.

En farlig maskin är det och i manualen som åtföljde klyven finns det 2 ½ A4-sidor med varningstext. Mycket kan hända och nykter bör man vara. Barn från 8 år får dock under uppsikt använda klyven.

Förhoppningsvis kommer klyven och jag att gå hand i hand resten av mitt liv.

vedklyv
Här i full action med klyven. Ett sant nöje att klyva ved med sådant hjälpmedel.

Ved, diktatorfasoner och biljett

Idag har jag åter jobbat litet på vedbacken. Sågat i korta klabbar och sedan använt klyvyxa på passlig höjd. Kändes bättre för ryggen med denna arbetsställning. Vedarbete är egentligen en ganska bra sysselsättning. Motion får jag och mellan varven vilar jag och lyssnar till ljud från byn åt ena hållet och skogens sus från andra hållet. Speciellt på vårkanten är det härligt när jag får sitta och vila i solen en stund. Idag var det mest mulet, ganska tråkigt väder men skogen susade. Det tycker jag om.

Sedan tog jag cykeln (tänk att cykla i januari då man egentligen borde använda spark) och rände ned till postlådan för att se om jag fått något kärleksbrev eller annat intressant. Det hade jag inte, bara en reklamkalender av enklare sort men jag tror att också den kan komma till användning.

Jag skrev i det förra inlägget att jag trots allt tror på det goda; idag fick det sig ett avbräck när jag läste i Expressen att Nordkoreas diktator låtit avrätta sin fasters man, en trolig rival om makten i denna diktatur, på ett ytterst makabert sätt genom att kasta honom levande, naken, tillsammans med fem andra offer, in i en bur dit det släpptes 120 utsvultna hundar som helt enkelt åt upp de olyckliga; allt i åsyn av 300 statstjänstemän. Diktatorn nöjde sig inte med ett nackskott som ofta tillämpas av sådana av hans sort utan det skulle bli ett skådespel till varnagel för övriga inom eliten i Nordkorea. Om detta är sant, ibland kan det vara fiendepropaganda och massmediahauss… om detta är sant, då har vi fortfarande mycket mörka krafter bland oss människor, även på statsnivå och vad har mänskligheten lärt?

Detta är ett mycket typiskt exempel på hur en diktatur styr, nämligen med privilegier för eliten, skrämsel för den stora massan och utvalda offer som avskräckande exempel. Att så många tvingades bevittna vidrigheten tyder på att diktatorns maktposition ändå är skör och att han fruktar förräderi. Frågan är om han lyckades kuva sin maktapparat för en tid eller om han gick ett steg för långt?

Vi skall också komma ihåg att diktatur av olika grad kan tillämpas inom en familj, en släkt, grupp, sekt, företag eller by, för att inte tala om på statsnivå som är den mest kända. Principen är densamma: fruktan, belöning och syndabocken.

Nu över till något trevligare. Jag har idag köpt och printat ut min biljett till Urkult 2014. Jag hoppas att jag inte tröttar ut er med mitt tjat om Urkult men siktet är inställt och så blir det. Jag har presenterat Lovisa Neggo, här kommer en video med Kila, en irländsk grupp som spelar just en sådan musik som passar på Urkult. Jag ser fram emot deras uppträdande och den stämning jag hoppas råder när de äntrar scen. Justera  högtalarna och ta er tid att se denna konsert på över en timme och föreställ er hur det kommer att vara på Urkult. Det är inte säkert att det kommer att vara exakt samma koncept men stilen är klar.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=81jegq4B9_M]

ved
Härlig björkved som skall värma om två år!

Den som det visste

Idag tänkte jag göra lite nytta och samtidigt få motion för det är icke bra med bara stillasittande och ätande diverse god mat. Igår blev det julpizza med gänget i Ebbas stad och idag rök det sista av julmaten. En påse prinskorv finns förvisso kvar men i påsen kan de stanna någon dag ännu.

Med goda föresatser rustade jag mig med stövlar och Helly-Hansen-tröja samt greppade klyvyxan. Jag hade lite oavslutat vedarbete kvar på backen. Det gick bra ända till sista vedträet, då stelnade jag till, både i sinnet och i ryggen, och plötsligt kände jag mig oändligt trött i ryggslutet. Det kändes nästan omöjligt att få det sista vedträet i traven. Jag avslutade snabbt och skyndade mig in för att vila för jag blev rädd att jag åter skulle få det ryggonda som jag hade tidigare i höst.

Efter en timmes vila kändes det åter bra.

Ikväll skulle jag hämta en laddning ved till spisen och då kom krämpan åter. Inte våldsamt men den gjorde sig påmind. Måtte jag inte få detta elände nu när jag har tid att få något uträttat här hemma på gården!

Jag kastade en blick uppåt och såg att det var stjärnklart. Jag blev tvungen att släcka utelampan och åter gå ut och ställa mig mitt på gårdstunet en stund och bara titta på alla stjärnorna som tindrade på himlen. En liten stund stod jag innan ögonen vant sig vid mörkret och alla skönheterna och formationer trädde fram. Så vacker vår stjärnhimmel är! Och helt gratis att titta på. Jag tackade min skapare att vi inte har någon gatubelysning här på backen för den hade effektivt förstört upplevelsen.

En mening kom till mig: Härifrån till evigheten; titeln på filmen. Så långt borta stjärnona är, vad finns bakom dem och evigheten, förstår vi vad den är? Jag läste nyligen i en blogg att hennes gosse hade ställt de klassiska frågorna: ”Mamma, hur stort är rymden och universum egentligen? Vad finns bortanför stjärnorna?” Ja, den som det visste och den som kunde ge ett kort och precist svar.

Jag tror att förklaringen kan vara ganska enkel, det är bara det att vi inte känner till svaret ännu. En gång i tiden trodde alla, eller nästan alla, att jorden var platt och det förekom diverse teorier och spekulationer om vad som fanns vid jordens slut och rädslan var uppenbar hos många sjöfarare för att segla utför stupet och det som fanns bortom det. Det var t.o.m. straffbart att tro något annat än att jorden var platt. Idag är det allmänt accepterat att jorden är rund och det förklarar en massa som forntidens människor gick och grubblade på, liksom vi idag fortsätter att förundras inför det mäktiga himlavalvet, tidsbegreppet evighet och det som finns bakom vår tankevärlds horisont.

Jag tror att vi en dag kommer att förstå universum och tiden betydligt bättre med dit är det några steg ännu. Jag tror också att den dag människan förstår vad som finns bortanför stjärnorna så har det uppkommit nya frågeställningar som vi är minst lika förundrade över. Kunskap och insikt är som en lök, så fort vi tagit bort ett skal finns det oändligt många kvar som döljer ännu en gåta, och ännu en gåta och ännu en gåta…

Det är oss inte idag förunnat att helt förstå universums sträckning och tidens beskaffenhet men det är oss givet att njuta av vintergatans prakt en mörk decemberkväll. Ungefär som Adam och Eva innan de åt av kunskapens träd och fördrevs ur paradiset. – Äsch, nu blev jag allt lite flummig, men det bjuder jag på. 🙂

gräsmatta
Inte tror man att det är sist på december när man ser den vilda gräsmattan. Både bild och väderlek är på sned.

Back in business

Efter Norrlandsresan med grand final i Näsåker och Urkult är jag åter tillbaka i vardagen. Jobb, tidiga morgnar och vedarbete som väntar bakom uthuset. Ekorrhjulet snurrar på.

Jag fällde i våras ca. ett dussin björkar och ämnade tillämpa metoden syrafällning. Tyvärr tror jag att jag var för tidigt ute. Närmare midsommar hade varit bättre tidpunkt för fälla björkarna. Hur som helst så är det nu minst sagt hög tid att röja bland stammarna och åstadkomma prydliga travar med färsk björkved som kommer att bli värmande eld vintern 2015.

Det är skönt med riktigt kroppsarbete i det fria. Man känner svetten lacka och ser omedelbart resultat. Vad är sedan bättre än en paus på huggkubben? Fåglarna sjunger, i fjärran hörs ljud från byn, inte en endaste mygga besvärar. Var finns alla myggen denna sommar? Inte för att jag saknar dem.

Idag har jag också varit på regatta. Oravaisregattan med allmogebåtar är ett stående tillfälle varje sommar som endast får inhiberas p.g.a. snöstorm eller tornado.

regatta ORAVAIS 2013
Seglet luta skrovet i optimal vinkel om besättningen kunna sitt värv.
vedarbete
Ved ger värme två gånger.