En flygande start på året

Egentligen borde håret fladdra rejält med tanke på den hastighet vi rör oss. Även om vi sitter helt stilla och stirrar in i en vägg så rör vi oss. Jättefort till och med. Har ni tänkt på det?

Jag menar, jorden snurrar runt solen på ett år. Borde vi då återkomma till samma plats i universum ett år senare, nyårdagen 2019? – Nej, lååångt ifrån.

Vi börjar med jordens snurr runt sin egen axel. Jorden snurrar med en fart av 1670 km/h (alla uppgifter är på ett ungefär) vid ekvatorn. Flyttar vi oss längre norrut till 63: dje breddgraden borde farten, enligt min helt ovetenskapliga uträkning, vara 1100 km/h. Omräknat på denna breddgrad förflyttar vi oss 300 meter bort varje sekund från en given punkt i universum enbart genom jordens rotation. Det skulle man inte tro med tanke på hur lugnt allt verkar vara förutom en och annan vindpust eller storm.

Dessa 300 m/sek är dock småpotatis jämfört med följande:

  • Jordens fart runt solen är 107 200 km/h – förflyttning 30 km/sek
  • Vårt solsystem rör sig runt Vintergatans centrum med 800 000 km/h – förflyttning 222 Km/sek
  • Det verkar dessutom som att vår galax rör mot en annan galaxhop med 2 200 000 Km/h – förflyttning 611 km/sek
  • Dessutom är vi en del av universums utvidgning vilket också stort påverkar vår position i universum

Så medan jag suttit här under 20 minuter och skrivit blogg har jag (vi) rört oss mera än 1 miljon km i universum och då är universums utvidgning inte medräknat. (0,3+30+222+611) x 1200 sek = 1 035 960 km. – 863 km/sek – Eller 70 miljoner km från årets början till att jag publicerar detta inlägg 22:30 den första januari 2017.

En flygande start på året med andra ord!


Källa Illustrerad Vetenskap: Hur snabbt rör vi oss genom universum? 

Att Kimo å vid Kyroboas flyter stilla är en illusion. Fast här i forsen går det lite fortare. 😉

 

Annonser

Klass är kass

Mitt förra inlägg hade rubriken Klassresan men egentligen gillar jag inte ordet klass när det handlar om människor. Jag vet att klass har en central betydelse inom socialismen och marxismen. Men även som samhällsvetenskapligt begrepp. Ja, även inom den besuttna delen av befolkningen används ordet klass för att särskilja sig från allmogen. Jag är mera benägen att använda ordet socialgrupp.

Varför är jag avogt inställt till ordet klass i detta sammanhang? Jo, substantivet klass och verbet klassificera hör ihop och därmed att rangordna efter klass. Första klass, andra klass och tredje klass. Den sistnämnda av sämsta kvalité och värde. Medvetet eller omedvetet får vi människor en stämpel som bättre eller sämre med detta system. Tillhör du arbetarklassen har du sämst kvalité som person medan överklassen anser sig och anses vara förmer. De med bättre vetande och resurser, ja, rent av bildade. Tillhör du klass två eller medelklassen är du i alla fall inte sämst i hierarkin, något som är värt att försvara och vara stolt över och med dröm om att ta ett steg uppåt. För arbetarklassen eller proletariatet, som kanske fortfarande används inom yttersta vänstern, är ordet klass en samlande faktor, vi mot dom. Vi, de sämsta, skall minsann visa borgarna. Därför är ordet i högsta grad gångbart även hos denna grupp.

Jag har fått lära mig redan i folkskolan att alla vi människor har lika värde. Det undervisade lärare Nordman om redan i de första klasserna. Se där, där kom ordet igen men nu i omvänd rangordning. Vi har alla samma värde även om vi tillhör olika grupper i samhället. Sanningen är att vi kan tillhöra flera olika grupper beroende på kön, nationalitet, religion, sexuell läggning, yrke, roll i yrke och näringsliv, etnicitet, fysisk och psykisk förmåga samt inte minst språket. Därför, mina vänner, kan människor inte indelas enligt klasser därför att det finns bara en klass, människan! Den bästa!

Jag vet att jag helt säkert får mothugg från de som blivit skolade och fostrade till klassystemet. För dem är det något som alltid har funnits, något som en simpel bysbo inte skall ifrågasätta. Men det gör jag och därför räknar jag alla människor lika, hög som låg. Ja, beroende på vilken höjd de själva anser sig befinna sig på över havet. Vi skall inte glömma att vi alla står med fötterna på jorden tills den dag vi befinner oss under jorden. Ja, så till vida att vi inte gått upp i rök. Själv ligger jag på rygg och stirrar ut mot ett oändligt universum en februarikväll anno 2015.

vinterspår
Solen skiner både över onda och goda, brukade salig mor yttra. Här en gammal åkerväg som jag anser också är värd att bevara och hålla i skick. – Efter påpekande från Casa Antigua i byn så är detta gamla landsvägen genom byn. Avståndet mellan stenarna längre bort var nätt och jämt tillräckligt för att låta snöplogen passera. – Jo, det visste jag men glömde jag i skrivande stund. En väg med anor!

 

 

 

Den som det visste

Idag tänkte jag göra lite nytta och samtidigt få motion för det är icke bra med bara stillasittande och ätande diverse god mat. Igår blev det julpizza med gänget i Ebbas stad och idag rök det sista av julmaten. En påse prinskorv finns förvisso kvar men i påsen kan de stanna någon dag ännu.

Med goda föresatser rustade jag mig med stövlar och Helly-Hansen-tröja samt greppade klyvyxan. Jag hade lite oavslutat vedarbete kvar på backen. Det gick bra ända till sista vedträet, då stelnade jag till, både i sinnet och i ryggen, och plötsligt kände jag mig oändligt trött i ryggslutet. Det kändes nästan omöjligt att få det sista vedträet i traven. Jag avslutade snabbt och skyndade mig in för att vila för jag blev rädd att jag åter skulle få det ryggonda som jag hade tidigare i höst.

Efter en timmes vila kändes det åter bra.

Ikväll skulle jag hämta en laddning ved till spisen och då kom krämpan åter. Inte våldsamt men den gjorde sig påmind. Måtte jag inte få detta elände nu när jag har tid att få något uträttat här hemma på gården!

Jag kastade en blick uppåt och såg att det var stjärnklart. Jag blev tvungen att släcka utelampan och åter gå ut och ställa mig mitt på gårdstunet en stund och bara titta på alla stjärnorna som tindrade på himlen. En liten stund stod jag innan ögonen vant sig vid mörkret och alla skönheterna och formationer trädde fram. Så vacker vår stjärnhimmel är! Och helt gratis att titta på. Jag tackade min skapare att vi inte har någon gatubelysning här på backen för den hade effektivt förstört upplevelsen.

En mening kom till mig: Härifrån till evigheten; titeln på filmen. Så långt borta stjärnona är, vad finns bakom dem och evigheten, förstår vi vad den är? Jag läste nyligen i en blogg att hennes gosse hade ställt de klassiska frågorna: ”Mamma, hur stort är rymden och universum egentligen? Vad finns bortanför stjärnorna?” Ja, den som det visste och den som kunde ge ett kort och precist svar.

Jag tror att förklaringen kan vara ganska enkel, det är bara det att vi inte känner till svaret ännu. En gång i tiden trodde alla, eller nästan alla, att jorden var platt och det förekom diverse teorier och spekulationer om vad som fanns vid jordens slut och rädslan var uppenbar hos många sjöfarare för att segla utför stupet och det som fanns bortom det. Det var t.o.m. straffbart att tro något annat än att jorden var platt. Idag är det allmänt accepterat att jorden är rund och det förklarar en massa som forntidens människor gick och grubblade på, liksom vi idag fortsätter att förundras inför det mäktiga himlavalvet, tidsbegreppet evighet och det som finns bakom vår tankevärlds horisont.

Jag tror att vi en dag kommer att förstå universum och tiden betydligt bättre med dit är det några steg ännu. Jag tror också att den dag människan förstår vad som finns bortanför stjärnorna så har det uppkommit nya frågeställningar som vi är minst lika förundrade över. Kunskap och insikt är som en lök, så fort vi tagit bort ett skal finns det oändligt många kvar som döljer ännu en gåta, och ännu en gåta och ännu en gåta…

Det är oss inte idag förunnat att helt förstå universums sträckning och tidens beskaffenhet men det är oss givet att njuta av vintergatans prakt en mörk decemberkväll. Ungefär som Adam och Eva innan de åt av kunskapens träd och fördrevs ur paradiset. – Äsch, nu blev jag allt lite flummig, men det bjuder jag på. 🙂

gräsmatta
Inte tror man att det är sist på december när man ser den vilda gräsmattan. Både bild och väderlek är på sned.

En liten pudel

Jag får å det ödmjukaste göra en rättelse av ett tidigare inlägg som drog stora läsarskaror, nämligen Jungfruturen. Det visade sig idag att jag fallit i den massmediala fallgropen och uppkallat första turen över Kvarken i modern tid med nygamla Wasa Express för jungfrutur något som är helt fel. Den rätta benämningen är premiärtur, något som Gatukontoret upplyser om i den eminenta söndagsspalten ”Lugna gatan” i söndagens Vasabladet.

På tal om jungfrutur så sker en sådan idag när Viking Lines nya skepp M/S Viking Grace för första gången strävar iväg på havet med passagerare ombord. Vart jungfruturen går förtäljer inte storyn men må lycka och välgång följa henne på böljorna blå. En försvarlig bunke krigare från Saltgruvan kommer om ett par veckor att göra en kryssning med sagda fartyg till kungliga huvudstaden. Själv valde jag att stanna iland, jag har ju nyss varit på en premiärtur och det får räcka en stund på upplevelsekontot.

En annan rubrik som fångade mina ögon var ”Ny upptäckt är störst i universum”. Man har nu hittat en samling galaxer som är större än något annat här på jorden. Storleken skall vi inte orda om men avståndet kan kanske sättas i sitt sammanhang. Avståndet till denna galax är 1600 gånger längre bort än vår närmaste galax, Andromedagalaxen. För att få det lite mera hanterbart kan vi säga att Andromedagalaxen befinner sig på Byholmen (en stadsdel i byn) och den nya kolossalgalaxen befinner sig i, låt säga, Amsterdam.

Om det ger något hum om avståndet kan betvivlas men förhållandet ger ändå en liten uppfattning om hur enorma avstånd det handlar om. Få se om jag inte får rätt när jag i ett inlägg en gång i tiden spekulerade om att antalet stjärnor i universum är minst lika många som sandkornen på jorden?

2013-01-13 Jungfrupremiär
Eftersom Gatukontoret också ofta lånar från höger och vänster tar jag mig friheten att göra det möjlgt för en internationell publik att läsa om skillnaden på jungfrutur och premiärtur. Allt i folkbildningens tjänst.

Hålrum uppstår

Vi satt vid bordet i restaurang Nord och filosoferade. Det var förmiddag och kaffe med smörgås var en ganska vanlig förplägnad i lokalen. Någon nöjde sig med svart kaffe och cigarett. Kaffe är ok men de som önskar avnjuta en nikotinpinne hänvisas till ett litet hus på gårdsplanen. Där får de sitta och bolma i allsköns ro. Ungefär som på ett på utedass.

Den första dagen i månaden, i den lilla staden Schmalkalden i Tyskland, uppstod helt plötsligt ett hål i marken som slukade både väg och någon bil. Helt så där apropå öppnades en 20 m djup krater med en diameter av 30 m. Ingen människa rapporteras saknad men gropen kräver hela 1000 lastbilslass med fyllning för att försvinna. Läskigt, tänk om detta kunde hända här i vår fridsamma republik.

Glödande Kolet funderade på detta och presenterade sina funderingar om hålrum i Tellus innandömen. Vad händer när enorma mängder olja pumpas upp ur jordens inre och förbränns till avgaser? Då borde vår planet bli lättare vilket kan leda till att vi kommer ur kurs runt solen med katastrofala följder. Antagligen störtar vi rakt in i solens helveteshetta eller så glider vi allt längre ut i universum med följd att vårt klot blir en enda stor ishockeyrink med minusgrader nära den absoluta nollpunkten. Året runt. Sådan var spekulationen.

Vi kom in på Big Bang och de svårförklarliga händelser som då skedde. Explosion med utvidgning av universum, kontra dekompression med återgång till tillstånd zero. Finns detta tillstånd, var mina egna funderingar? Kanske finns det en mycket enkel förklaring på den stora smällen och universums expansion i klass med att jordens platthet förvandlades till en boll som rullar runt i rymden?

Stora Yxan var mera praktiskt och nutida inriktad i ämnet. Han gled in på en TV-serie som han följer, Event.  I denna sciencefiction-serie åldras de utomjordingar som är seriens huvudfigurer betydligt långsammare än vanliga jordingar. Betyder det att de är odödliga? Är de en del av den världskomplott som är seriens huvudtema.  Är TV-serier och film själva en del av en enorm maskopi för att förändra och infiltrera mänskligheten, är åter mina egna funderingar?

Se där vad enkel samvaro vid en fikapaus i Saltgruvan kan utmynna i. Ett ämne kastas fram och kan utmynna i de mest fantastiska utsvävningar. Ett hål i marken kan föra tankarna ut bland nebulosor och svarta hål. Ibland bara ut i det blå.

Idag drabbades jag av stora frossan när jag upptäckte vem som var i antågande och vad som hände med mina byxor. Ett gäng som mestadels bestod av unga damer besökte Saltgruvan i akt och mening att få en uppfattning om slitet i gruvgångarna och om hur arbetsmiljön är. Blyg är jag inte i vanliga fall men idag fick jag gå och gömma mig när de passerade.  Men det är en annan historia.

 

På väg mot solen