Förlängd vistelse

Sistlidna helg tillbringades i Umeå, Björkarnas stad.

Färjan i lördags var nästan fullsatt, skulle jag tro. Mest folk som skulle över på en endags-kryssning. Folk som skulle handla lite, äta och dricka gott. Redan halv nio på morgonen serverades de första ölen i baren, en halvtimme innan Wasa Express avgick och gemytet var inte att ta fel på. Mycket dialekt hördes även om jag ändå knappt kände någon. Jo, en gammal arbetskamrat träffade jag.

Bussarna från terminalen i Holmsund var också fullsatta. Tre bussar avgick förutom charterbussar. Vår chaufför var en äldre, trevlig herre som verkligen såg ut att trivas i sin uppgift. De två sista som steg på bussen, innan den blev fullsatt, var två tyska tjejer som var utbytesstuderande på Vasa universitet. Den ena såg ut att bli utan plats men det löste chauffören galant med att erbjuda henne plats längst fram där guider och bussvärdar brukar sitta. Det var fiffigt för nu fick han någon att tala med. Och prata kunde han. Det hörde jag för jag satt strax bakom. På engelska konverserade de två och han försatt inget tillfälle att berätta om Sverige, Umeå och även lite om sig själv och sin familj. Med jämna mellanrum greppade han också mikrofonen och berättade för övriga passagerare om de platser vi passerade på väg in till Umeå, något som annars inte  är vanligt. En god ambassadör för Björkarnas stad var han.

Eftermiddagen tillbringades på Gammlia julmarknad. I bussen på väg dit uppträdde en liten grupp körsångare som sjöng julsånger. Riktigt vackert och medryckande. Mycket folk i rörelse på Gammlia som är ett område kring Västerbottens Museum med gamla hus och miljöer. Det finns även ett sameviste värt att besöka. Snö saknades men annars fanns alla ingredienser för en julmarknad. Julpynt, smycken, hantverk, mat och dryck av olika slag bjöds ut, textilier, mössor och vantar, tomtar och smide. På Vallmansgården höll en kvinna klädd i gammeldags kläder en intressant föreläsning om julmaten förr i världen. Själv hade jag gärna smakat någon av läckerheterna som bjöds ut till försäljning med det var för långa köer för att tålamodet skulle räcka.

Söndagen bjöd på överraskning när jag fick meddelade att färjeavgången kl. 13.00 var inställd p.g.a. tekniska problem. Nåt krångel med rodret som skulle fixas under söndagen. Det blev att stanna en natt till i Umeå och det gick väl det också. Man får ta det som det blir och inte hetsa upp sig i onödan. Det stod ju inget liv på spel och tar man allt på rätt sätt kan det mesta bli något positivt. Promenad längs Umeälven i solsken och god middag inte att förakta. På kvällen sågs ett intressant program på TV men det fordrar ett eget inlägg som jag får återkomma till.

umeå 2014

Gammalt och nytt i Umeå. Till höger det nyrenoverade Stora Hotellet, till vänster Väven, Umeås nya kulturhus.

Sara Lidman gångtunnel

Sara Lidmans egen gångtunnel Lev under Järnvägstorget. Sällan jag missar att besöka denna tunnel och ta del av detta konstverk. Tänk att de gjort något så bra av en simpel gångtunnel. _____ http://diggjo.com/2012/11/17/lev-sara-lidmans-egen-gangtunnel/

 

Kör till kör!

I min gröna ungdom var det sed att nästan varje lördagskväll ägnades åt uteliv här i Pampas någonstans. Alltså inte scoutverksamhet och fågelskådning utan besök på diverse obskyra nöjesställen. Ofta var det Källaren i Ebbas stad eller Waskia i provinshuvudstaden som var målet för våra härjningar. Nåja, vi var nog ett ganska snällt gäng som brukade rumstera om i den österbottniska lördagsnatten. Största bekymret vara att hitta någon chaufför med bil som kunde frakta runt gänget.

Igår kväll var det åter dags för en färd till provinshuvudstaden men denna gång var det inte till en nattklubb med dunkande musik och halvskumma lokaler utan Trefaldighetskyrkan. Skulle jag för 25 år sedan tillbaka tänkt tanken att åka till en kyrka en lördagskväll hade jag nog inte tyckt att jag var riktigt klok. Men så kan det gå när man är nyfiken på något ur det digra program som Vasa Körfestival bjöd på detta år.

Jag fick nämligen ifjol somras fått blodad tand på körsång när jag hörde Via Vitae på Jakobsdagarna. Sister Jane med gemål från Den lyckliga staden hämtade upp mig på sen eftermiddag och så bar det åstad med orden ”Kör till kör”. Vi var i god tid för att få en framträdande plats men vi lyckades så där halvbra. Visserligen långt framme i den fullsatta kyrkan med lite vid sidan om, bredvid en pelare som lite skymde sikten för mig.

Den holländska kören Cantatrix och China Broadcasting Children´s Chorus stod för sången. Att det var verkligt skönsjungande och högklassiga körer var inte tu tal om men repertoaren var kanske inte riktigt i min smak. För Cantatrix:s del var det mycket sång av de gamla mästarna medan barnkören från Kina sjöng en del kinesiska folksånger som gjorde att koncerten ändå varierades på ett bra sätt. Jo, visst var ”Immortal Bach” av Knut Nystedt imponerande, ävenledes uppskattades framförandet av Jean Sibelius” We praise thee our creator” med enbart den kvinnliga delen av Cantatrix.

Den kinesiska barnkören består egentligen av 90 personer men när kören nu för första gången gästade republiken var det 19 skönsjungande barn som uppträdde, mestadels flickor. De sjöng vackert och engagerat ett flertal folksång men en sång från Jiangsu: ”The Jasmine”, fastnade särskilt i mitt minne.  – Tyvärr var ljudet från mikrofonen ur skick så det var lite svårt att höra vad de berättade om de olika sångerna.

Man blir hungrig av körsång. Efteråt var det Festivalsoaré i Stadshuset men vi fördrog en matbit på en av ortens restauranger. Jag föreslog först Pincho Bar Tapas men när det visade sig att en större grupp av den holländska kören hade förbeställt bord där fruktade vi att vi skulle få vänta så länge innan vi fick mat att vi bytte till det närbelägna Amarillo som serverar mat i mera mexikansk stil. Gott men maten kunde ha varit lite varmare.

Ordet soaré är inte så vanligt förekommande hos allmogen i landskapet. Det låter fint, så det skall jag börja använda betydligt oftare och så fort jag får tillfälle. Enligt Norstedts ordbok betyder ordet soaré: aftonunderhållning, aftonföreställning, aftonsamkväm, kabaré, så det kan med fördel användas till nästan vad som helst som händer om aftonen. Någon form av underhållning verka dock ingå så jag får väl sjunga en stump om inte annat den gången jag bjuder till soaré.

Bakom dessa fönster inbjöds till soaré, något som vi dock nobbade.