Dansa julen ut, beställ redan nu!

Knappt har jag hunnit hem från senaste Umefärden så är nästa resa dit beställd. Fast denna gång blir det en enkel shoppingtur tillsammans med 6-700 andra österbottningar. Hela 15 bussar lär samla upp folk genom landskapet från norr till söder. Lördagen den 13 januari ordnar reseföretaget Ingves & Svanbäck ett rejält kalas ombord på Wasa Express och med 4 timmars vistelse i Umeå. Tid att besöka både IKEA/Avion och Umeå centrum för de shoppingsugna. Ombord väntar info om deras kommande resor, trubadur Dennis Rönngård och skärgårdsbord för den hungrige.

Det fina i kråksången är att hela resan med buss och färja kostar endast 14 euro tor och 6 minuter bort från byn stannar bussen för att plocka upp oss hugade resenärer. Kan det bli billigare och enklare?

Uppriktigt sagt bryr jag mig inte speciellt mycket om shoppandet. Det kan bli en plåga för manfolk att springa i affärer men inget hindrar att man går dit man vill och gör vad man vill. Nedan kommer några förslag.

Det som intresserar mig mest är att med så mycket folk från Österbotten ombord så borde man rimligtvis träffa åtminstone några bekanta att snacka lite med. Kanske sådana som man inte sett på år och dar. Lite mingel helt enkelt och för den dansante finns säkert chans på kvällen att svänga sina lurviga. Det är ju Tjugondag Knut och då skall väl julen dansas ut, eller hur?

Jag inser nu att detta blev rena reklaminlägget för Ingves & Svanbäck men jag kan försäkra att jag inte fått minsta lilla förmån, allt får jag betala själv. Fast å andra sidan är det bra lite, bara 14 euro för själva resan.

Kom med vettja, så får ni bjuda mig på en öl för tipset! 😉


Ingves & Svanbäck 

Wasaline 

Visit Umeå 

För den trötte finns sköna soffor vid stranden av älven.
För den friske och sunde finns denna anrika fruktaffär. För den religiöse finns Frälsningsarmén strax bredvid. De brukar sälja billig soppa för den sparsamme.
På Renmarkstorget står förhoppningsvis granen kvar. Ni får väl ha lite fantasi när ni tittar på bilden. Snö, gran och ljus.
Helmers korvkiosk finns kvar för den som får hemlängtan efter en finsk korv. Annars kan man gå på restaurang Rex i ståtliga rådhuset bredvid. Akta er bara för gubben som står där, en riktig hårding.
Naturligtvis måste ni besöka mitt smultronställe i Umeå, Saras tankegång. Gångtunneln vid Centralstationen.
Eller så besöker ni nya Navet för en vända eller två i simbassängen.
Den som är riktig hurtig och med sisu tar naturligtvis ett dopp i älven. Lite is skall väl inte vara något hinder?
Eller så går man förnämt och tittar i skyn.
Vad ni än gör, Lev! Tids nog sitter ni på hemmet!
Annonser

En dramatisk färd över Kvarken

Det är inte allom förunnat att göra en färd över Kvarken med MS Wasa Express från Holmsund till Vasa. Därför vill jag dela med mig av min upplevelse idag som blev både dramatisk och spännande. Till min hjälp tar jag några bilder så att ni förstår att jag inte överdriver.

wasa express
Här ligger lyxkryssaren Wasa Express vid kaj i Holmsund och väntar på alla gäster, bilar och pappersrullar som skall ombord.
holmsund_2
Detta är de livliga hamnkvarteren i Holmsund med sina krogar, festande sjömän, gatumusikanter, tattoo-butiker, glädjeflickor och smugglare. Jag hann inte besöka attraktionerna men Peters snusbod såg jag allt.
holmsund
Vädret så fint ut strax innan vi lämnade kaj, men låt inte lura er av en strålande sol som snabbt kan bytas ut mot en vrålande storm. Molnen bådar inte gott.
havet stormar
Och mycket riktigt, snart rullade vågorna in och skeppet krängde som en skadskjuten kråka. Seglen revades (jag såg i alla fall inga segel uppe) och tunnorna surrades. Tunnor och tunnor, det var nog pappersrullarna från SCA som var surrade på sina trailers. Det såg jag redan när de kördes ombord, men i alla fall.
wasa express_2
Jag lät mig dock inte bekymra utan beslöt mig för att inmundiga skeppets Skärgårdsbord. Efter att ha svettats en lång stund i kö för kunna avnjuta detta utsökta kulinarium hittade jag till sist ett ledigt bord bland alla storätare.
wasa express baren
I baren på däck 8 gick det också livat till. Med svårighet armbågade jag mig fram till bardisken och fick fram min order till den stressade bartendern: en liten Sprite. Musiken dundrade, folket dansade som galna och klackarna slog i taket. Eller, alltså om jag stampar takten i golvet på däck 8 måste väl barnfamiljerna i cafeterian strax under på däck 7 höra hur klackarna slår i taket?
ubåt
Snart upptäcktes en ubåt vid horisonten och nu blev det allvar. Skärrade blickar och även ett och annat Ave Maria tyckte jag mig höra. Skall vi falla offer för en välriktad torped?  Vissa såg ut att leta livvästar. – Efter en stund kom dock lugnande besked i högtalarna, det visade sig vid närmare granskning att det var Norrskär som dök upp ur horisonten. Festen kunde fortsätta.
solnedgång_2
Solen börja dala mot sin vila. Vad väntar i mörkret föröver?
isberg
En ny fara hotade. Stor isberg började omge oss söder om Replot. Kanske det inte syns så mycket på just denna bild men ni skall betänka att isbergen till stor del ligger under ytan! Nu började en gastkramade väntan på smällen när vi kör på ett isberg. Skall fören hålla eller kommer vi likt Titanic att gå under?
isränna
Isläget börjar bli alltmera prekärt och Wasa Express tuggar sig sakta fram genom ismassorna. Men vänta, där föröver ligger visst vår räddning, isbrytaren Ale.
ale_2
Våra förhoppningar grusades dock. Ale hade kört fast bland mäktiga isvallar. Den låg helt still på ett sidospår och flämtade.
holme
Se där en liten kobbe. Vilken tröst på det vida havet. Land i sikte!
solnedgång
Solen överger oss också, nu är det bara att lita på att kapten Rinne och hans modiga besättning kan klara oss ur detta.
solnedgång_3
Några tappra väljer att njuta det sista av solen innan den försvinner. Själv rymdes jag inte vid borden bland alla lättklädda damer  och håriga bringor på soldäck.
vasklot
När nöden är som störst är hjälpen som närmast. Helt plötsligt är vi i hamn i Vasklot och kan beundra de arkitektoniska landvinningar som kraftverket utgör. Vi kan andas ut. – Nu återstår bara ett bekymmer. Kommer tullens knarkhund att bita mig i benet av pur leda eller klarar jag mig förbi helskinnad även denna gång? Ja, den historien sparar vi till en annan gång.

Förlängd vistelse

Sistlidna helg tillbringades i Umeå, Björkarnas stad.

Färjan i lördags var nästan fullsatt, skulle jag tro. Mest folk som skulle över på en endags-kryssning. Folk som skulle handla lite, äta och dricka gott. Redan halv nio på morgonen serverades de första ölen i baren, en halvtimme innan Wasa Express avgick och gemytet var inte att ta fel på. Mycket dialekt hördes även om jag ändå knappt kände någon. Jo, en gammal arbetskamrat träffade jag.

Bussarna från terminalen i Holmsund var också fullsatta. Tre bussar avgick förutom charterbussar. Vår chaufför var en äldre, trevlig herre som verkligen såg ut att trivas i sin uppgift. De två sista som steg på bussen, innan den blev fullsatt, var två tyska tjejer som var utbytesstuderande på Vasa universitet. Den ena såg ut att bli utan plats men det löste chauffören galant med att erbjuda henne plats längst fram där guider och bussvärdar brukar sitta. Det var fiffigt för nu fick han någon att tala med. Och prata kunde han. Det hörde jag för jag satt strax bakom. På engelska konverserade de två och han försatt inget tillfälle att berätta om Sverige, Umeå och även lite om sig själv och sin familj. Med jämna mellanrum greppade han också mikrofonen och berättade för övriga passagerare om de platser vi passerade på väg in till Umeå, något som annars inte  är vanligt. En god ambassadör för Björkarnas stad var han.

Eftermiddagen tillbringades på Gammlia julmarknad. I bussen på väg dit uppträdde en liten grupp körsångare som sjöng julsånger. Riktigt vackert och medryckande. Mycket folk i rörelse på Gammlia som är ett område kring Västerbottens Museum med gamla hus och miljöer. Det finns även ett sameviste värt att besöka. Snö saknades men annars fanns alla ingredienser för en julmarknad. Julpynt, smycken, hantverk, mat och dryck av olika slag bjöds ut, textilier, mössor och vantar, tomtar och smide. På Vallmansgården höll en kvinna klädd i gammeldags kläder en intressant föreläsning om julmaten förr i världen. Själv hade jag gärna smakat någon av läckerheterna som bjöds ut till försäljning med det var för långa köer för att tålamodet skulle räcka.

Söndagen bjöd på överraskning när jag fick meddelade att färjeavgången kl. 13.00 var inställd p.g.a. tekniska problem. Nåt krångel med rodret som skulle fixas under söndagen. Det blev att stanna en natt till i Umeå och det gick väl det också. Man får ta det som det blir och inte hetsa upp sig i onödan. Det stod ju inget liv på spel och tar man allt på rätt sätt kan det mesta bli något positivt. Promenad längs Umeälven i solsken och god middag inte att förakta. På kvällen sågs ett intressant program på TV men det fordrar ett eget inlägg som jag får återkomma till.

umeå 2014
Gammalt och nytt i Umeå. Till höger det nyrenoverade Stora Hotellet, till vänster Väven, Umeås nya kulturhus.
Sara Lidman gångtunnel
Sara Lidmans egen gångtunnel Lev under Järnvägstorget. Sällan jag missar att besöka denna tunnel och ta del av detta konstverk. Tänk att de gjort något så bra av en simpel gångtunnel. _____ http://diggjo.com/2012/11/17/lev-sara-lidmans-egen-gangtunnel/

 

Jazzbåten

Ni vet hur det är om man har en olägenhet som kommer till sin lösning. Det må vara en sprucken nagel som irriterar, den till bristningsgränsen nödiga turistens förtvivlade letande efter en toalett på främmande ort, ett skoskav, tandvärk eller en brännande törst. Finns det något bättre än när bekymret får sitt avslut? Det känns åter som om livet leker, solen skiner och allt är så mycket lättare. Just detta hände mig igår.

I tidig otta begav jag mig av på resa till Björkarnas stad.  En kryssning ombord på Wasa Express och några timmar i Umeå stod på programmet. På programmet, som inte fanns, stod också jazzspelningar ombord. Jag hade gott och väl kommit ombord när jag upptäckte dagens olägenhet och irritationsmoment nummer ett, nämligen att byxorna inte ville hållas uppe ity bältets sista hål var för långt borta från magens aktuella omfång. Jag hade på morgonen tagit ett par finbyxor ur högen utan att reflektera över att jag gått ned i vikt sedan dessa byxor inköptes och sist användes.

Där gick jag med nedhasade byxor som jag ideligen måste dra upp för att inte likna de ynglingar som har som högsta mode att ha byxlinningen på rumpan och grenen halvvägs till knäna. Må vara att de känner sig coola men jag kände mig mest som om jag utförde förargelseväckande beteende.

Efter att jag vandrat omkring på gatorna i Umeå en stund började jag leta nytt bälte med si det var inte det allra lättaste att hitta. Bälten för herrar måste vara lågprioriterade av affärerna för det var stört omöjligt att få syn på detta nödvändiga tillbehör till den manliga garderoben. Till sista fann jag bälten för herrar i en vrå hos butiken Väskan. På samma gång köpte jag också en ny plånbok. Efter att jag bytt bälte och dragit åt till lämpligt hål kändes livet åter värt att leva. Jag kunde som en herreman åter spatsera på gatorna med högburet huvud.

Till Umeå körde flera bussar från Pampas vilket var glädjande. I vår buss gav den trevlige chauffören Jörgen tydliga instruktioner om resans genomförande, inklusive användandet av säkerhetbälten, vilket kändes lite slentrianmässigt för mig som varit med flera gånger tidigare. Men för nya resenärer var det tydligen nödvändigt med information att i Umeå var det svensk tid som gällde och en kort orientering om var gågatan började. En ung dam i sätet framför var lite vilsen och ville veta var åen (ån) låg i förhållande till av- och påstigningsplatsen. Tur att inte stolta Umebor hörde henne för de hade nog blivit förnärmade av att någon kallade deras stora älv för å.

Den unga damen ingick i ett litet sällskap som på återfärden var utmärkta guider för en läkarstuderande från kungariket som skulle göra praktik i Jakobstad. Han hade aldrig tidigare besökt republiken och var enligt egen utsago lite nervös inför mötet med sitt östra grannland. Han var frågvis och ville veta en massa både om livet i Jakobstad och om förhållandet inom sjukvården i staden. Det mesta kunde damerna ge besked om. Bl.a. ville han veta om det gick att plocka svamp, utöva jakt och om bastun var viktigare i hemmet än köket. Han lät sympatisk och intresserad av människor så han blir nog en bra läkare.

Den stora behållningen för dagen var Wasa Gypsy Jazz Quartet och en gångtunnel.

Ombord spelade flera grupper jazz och även en mindre kör uppträdde med spänstig och livfull sång. Jag är inte direkt diggare av traditionell jazz men även den går att lyssna på om den framförs med känsla och kunnande.

I Wasa Gypsy Jazz Quartet trakterades tre gitarrer och en bas av fyra unga män. Så bra de spelade! Jag blev helt såld och utnämner dem till jazzbåtens kungar. Tyvärr fick de en lite undanskymd plats. Först spelade de i början av cafeterian i aktern och på återfärden i matsalen. Jag hade utan tvekan gett dem plats i baren på däck 8 där ”huvudscenen” fanns. De spelade jazz i stil med Django Reinhardt som jag är en stor beundrare av. De var värda mera uppmärksamhet än de fick men folk ombord en lördagskväll är mest inriktade på att festa, dansa och låta snattran gå.

Dock var det en äldre dam som gick fram och översvallande gav dem beröm på ditfärden. Jag väntade bara på att hon skulle börja kramade dem också men där gick tydligen gränsen. Först var hon lite kinkig angående om det skulle vara vitt vin eller te till räksmörgåsen som hennes kavaljer hämtat. Det var inte så bra med sprit på morgonen resonerade hon. Nåja, vin och sprit är kanske inte detsamma kan en annan tycka och hennes ressällskap ville väl bara piffa upp stämningen lite. Dock hade han valt te så det löste sig.

När hon fått smak på räkorna och lyssnat in sig på musiken sken hon upp och började till och med småsjunga lite. ”Herra jestas vad bra ni spelar” var hennes öppningsreplik när hon stegade fram till musikanterna i Wasa Gypsy Jazz Quartet.

Temat jazz ombord är ingen dålig idé och får gärna återkomma. Helst skulle jag se en kryssning med blues, då hade jag garanterat gjort om resan. Blues är mera min grej än jazz. Jag hade gärna sett ett programblad uppsatt vid t.ex. informationen om vem som spelade, var och när. Det fanns det inte utan mannen i informationen sade att de spelar hur som helst och var som helst så det gick inte att ha något programblad uppe. Det kanske passar när det gäller jazz för improvisation är ju en viktig del när det gäller den musiken.

wasa gypsy jazz quartet
Wasa Gypsy Jazz Quartet
Mathias Sandberg Trio and special guest star Jonas Rantala
Mathias Sandberg Trio and special guest star Jonas Rantala
Staffan Öberg Quartet
Staffan Öberg Quartet (Umeå)
Malin Kojola & Johan Emet Duo
Malin Kojola & Johan Emet Duo
Sunny Singers
Sunny Singers
wasa express
Där försvinner provinshuvudstaden i tidig förmiddag.

Jazz

Huij, idag bokade jag en resa. Visserligen ingen lång och märkvärdig men en resa ändå. Den 12 oktober åker jag på jazz-kryssning till Umeå med Wasa Express. Jag gläder mig! Denna endagskryssning bjuder på live-musik båda vägarna av ett flertal orkestrar, grupper och även en kör. Inte för att jazz är min specialitet men som musikalisk allätare finner jag ändå kryssningen intressant. Förutom själva överfarten så får man ett 4-timmars uppehåll i Björkarnas stad och kan då shoppa och äta gott om andan faller på. Mycket shoppande blir det inte för min del men ett obligatoriskt besök på Lottas Krog står på programmet.

Första gången jag på allvar stiftade bekantskap med jazz var i Borås kyrka år 1975. Jag bodde på internat och där fanns norrmän som jag umgicks mycket med på fritiden. Flera av dem var jazzfrälsta och när de for på koncert i kyrkan hängde jag med. Bl.a. Rune Gustavson spelade plus ytterligare någon storhet inom svensk jazz, namnet har jag glömt, men spelningen var fin och jag blev ett minne rikare även om det grumlats med åren. Kan det ha varit Arne Domnérus på saxofon men helt säkert är jag inte?

Det märkliga är att jag hellre skulle vilja kunna spela jazz än lyssna på jazz. Rytmen, improvisationen lockar. Ofta ser de som spelar jazz lyckliga ut, eller är det inbillning?

Förutom jazz fick jag uppleva Grieg i dessa norrmäns sällskap. En av dem var duktig pianist och på lördagskvällarna hände det sig att vi drog ned till källaren där en flygel stod i festsalen. Det var ett härligt skede av mitt liv. Första gången jag stod på egna ben efter att jag lämnat barndomshemmet.

 Bilderna denna gång har inget med inlägget att göra men är ett resultat av dagens kamerafångst. Let’s go!

höst
Hösten är här!
höst2
De sista blomstren i rabatten.
höst4
En snigel i det gröna. Snart blir det kallt, hur går det då för Emil?
höst3
Utsikt från mitt fönster mitt på dagen. Fåren gör en sista runda i hagen närmast min stuga innan vintern?
höst5
Visserligen blir jag idag ett år äldre men ett sådant fordon behöver jag ännu inte köpa. Jag hjälpte bara en bysbo att saluföra manicken på FindIit. En provtur gjordes runt huset.

Jungfruturen

Dagen D började med att invänta en av Svanbäcks bussar för färd till Björkarnas stad. Jag hade nämligen valt att köpa ett busspaket med bussresa till provinshuvudstaden, färd över Kvarken med nya Vasabåtarna, fortsatt bussresa in till Björkarnas stad, samt måltider båda vägarna på färjan. Ett behändigt och bekymmersfritt alternativ.

Vasabåtarna har nämligen ”återuppstått”, så även färjan Wasa Express som tidigare trafikerat samma rutt. Naturligtvis måste jag vara med på jungfruturen när denna begivenhet gick av stapeln. Det var en stor dag för Kvarkenvännerna, d.v.s. folk som gillar eller nyttoåker färja mellan de båda städernas hamnar. Det är lång tid sedan en riktig färja dykt upp vid horisonten i dessa farvatten. Därför var det en stor händelse med förväntan i luften.

Visst har RG-Line funnits ett antal år men det rederiet hade ett annat koncept baserat på frakt och transport av långtradare. Passagerare har bara varit en bisyssla. Nu är det förhoppningsvis en förändring till det bättre.

Dagens goda gärning bestod av att jag hjälpte en gosse i yngre skolåldern som blev åksjuk i bussen. Jag hade pappersnäsduk till hands och jag letade plastpåsar på hatthyllan. Jag tycker att det är sällan som man idag får se att folk blir åksjuka i dagens moderna bussar. Modern var bussen med bl.a. stor skärm som visade färden genom landskapet från bussens GPS. Det var nästan som att flyga.

Samma liknelse hade en äldre dam som jag träffade ombord på båten. Hon hade tidigare på morgonen kommit med linjebuss från Ebbas stad och hon njuter av bussfärder, det är som att sväva fram genom landskapet. Annat var det förr i välden när man åkte buss men det skall vi ta en annan gång.

Jag hade f.ö. ett par timmars riktigt bra konversation med damen ifråga. Ibland träffar man folk som är lättpratade och som har ett och annat intressant att berätta. Hon var en sådan. Det var inget självupptaget pladder utan varierat och ömsesidigt. Så enkelt fördrev jag halva överfarten på förmiddagen. – Jag träffade också tidigare bekanta som det pratades bort en stund med.

Men färjan då, hur var färjan undrar säkert provinsborna. Jo, den levde helt upp till förväntningarna. Visst, den är 30 år gammal så det är ingen lyxkryssare och lite luggslitna detaljer kunde synas på sina ställen men om man bortser från sådana petitesser så var Wasa Express mycket bra jämfört med gamla RG1. Som natt och dag.

Det som jag uppskattade var utrymmet ombord, att det var en färja, inte en lastbåt med passagerarutrymmen, att man kunde se ut över havet genom vanliga fönster, att det fanns stor cafeteria med god mat som kunde hämtas från buffé, att det fanns en bar där både öl, kaffe och drinkar kunde beställas till humana priser. Jag tog en Franziskaner öl på flaska för 5 euro vilket jag tycker är överkomligt. Matpriserna var kanske något i överkant men jag tror inte att det är mycket billigare på de stora färjorna söderöver.

Hytter kunde också bokas, korridorerna syntes oändliga jämfört med RG1:ans trånga utrymmen. På däck fanns det gott om plats för att både promenera och att lapa sol när sådant väder infinner sig. En liten butik fanns som nu mest innehöll godis. Ett mindre lekutrymme för barn fanns också i en hörna. Bollhav saknades så jag frestades inte att göra en djupdykning i det kulörta havet. Sådant kan bara bli pinsamt.

Av fem livbåtar får Wasa Express 4 plus av mig. Färjan återgav den gamla stämningen av att åka över Kvarken, utrymmen finns och busstrafik till och från terminalerna är ordnade.

Dagen till ära bjöds på ett glas skumvin i båda riktningarna och en dragspelare underhöll och manade till dans. Jo, det dansas åter på Kvarkens böljor! Visserligen var personalen ny i sina roller, allt fungerade inte till 100 % men sådant hör till en jungfrutur. Jag har själv varit i den situationen och vet vilket oerhört jobb som ligger bakom start av en ny färja och alla problem som skall lösas med deadlines som kommer emot.

Jag är nöjd med den nygamla färjan och uppmanar folk att utnyttja chansen att åter åka över till Björkarnas stad på ett värdigt sätt. Tura lite extra och då understödja linjen så att vi får ha kvar denna rutt till kungariket! Ja, lite reklam tål ni väl att höra?

De fyra timmarna vi var inne i Björkarnas stad gick fort. Jag handlade en ny kabinväska för kommande resor, just en sådan jag länge sökt. Även en bok inköptes och ett första besök på Bildmuseet, vackert beläget vid älvens strand, gjordes. Bl.a. indiska Dayanita Singhs fina bilder begapades. Hon kan verkligen fotografera; jag har mycket att lära. Hennes  hemsida.

Jag tog en del bilder, även på däck och just då dök en av Vasabladets reportrar upp och jag gav nådeligen en kort intervju. I dagens nummer av deras papperstidning finns jag följaktligen med på bild, barhuvad i den kalla blåsten men annars väl påpälsad. Annat var det med tidningens fotograf som sprang omkring iklädd endast en tunn t-shirt. Ja, byxor och skor hade han också på för sedlighetens skull. Han frös som en hund med klickad glatt ändå.

Ett första besök gjordes på Lottas Krog där en jättegod och riklig portion pepparstek intogs. Jag blev proppmätt. Dit går jag gärna fler gånger. Trevlig pubmiljö och ett ställe att vila trötta ben en stund.

En korv vid Helmers korvvagn på gågatan hör till traditionen. Han har sina rötter i våra trakter och blev känd för sin kamp mot stadens myndigheter som ville ha bort hans enkla, lilla vagn och istället införa något mera modernt och trendigt. Han finns kvar och jag såg t.o.m. att vernissage skulle hållas den 11 januari med Johannes Samuelssons bilder i ämnet: Korvkriget i Umeå.

Igår åt jag så mycket god mat att jag idag måste gå på sparlåga. Kanske blir det något enkelt, en tallrik ärtsoppa t.ex. Jo, man kan också äta ärtsoppa på andra dagar än torsdagar!

holmsund
Vädret var oss nådigt även om solen lyste med sin frånvaro. Liten fyr utanför Holmsund.
baren Wasa Express
Åter kan vi sitta och titta ut över havet med en kopp kaffe eller en öl på bordet.
Wasa Express 2013
Får det vara en öl eller två?
kö Wasa Epress
Misslyckd bild som ändå blev bra. På sitt sätt. Ser ni hur golvet glänser?
captin speaking
Captain Jussi Liimatainen speaking.
helmers korvvagn
Här står Helmers korvvagn uppställd i Umeå. Behöver det vara mera flashigt än så?
helmer
Från korv till konst
lottas krog
Här inne var det varmt och mysigt.
björkarnas stad
Umeå, Björkarnas stad.

Oj, nu blev det åter ett sådant långt inlägg med tillhörande bildbomb. Hur skall jag lära mig att fatta mig kort?

Skepp Ohoj!

Idag fick vi en glad nyhet. Det nybildade rederiet här i Kvarken som skall ta över efter konkursboet har inköpt en begagnad färja som skall börja trafikera i januari. Visserligen är den inte ny, med 30 år på nacken, men den kan väl ändå inte vara sämre än burken som nu trafikerar Vasa-Umeå (Holmsund). Färjan har tidigare också varit i trafik i Kvarken, då under namnet Wasa Express, ett namn som den nu kommer att återta. Det är nog ett ekonomiskt äventyr men vilket är alternativet? Färjetrafik bör finnas över Kvarken och enda sättet är att satsa framåt.

Många klagar på att taxfree försvann vid EU-inträdet men jag har inget större behov att handla godis och alkohol på mina båtresor. Det är inget jag saknar även om biljettpriserna kunde hållas nere något.  Jag kommer nog att prova den nygamla färjan ganska fort och se om nysatsningen är värd sitt pris. Huvudsaken är att det är rimliga priser, vettiga tidtabeller, bussförbindelser till och från färjan samt förhoppningsvis aktiviteter ombord som kunde tänkas dra folk. Det gäller att vara kreativ och tänka nytt, både ombord och i land.

En annan nyhet som både är bra och dålig kom härom dagen. Bron över sundet kommer att repareras under fem veckors tid, det är ju bra. Det dåliga är att bron kommer att vara avstängd och det förorsakar mig en extra körning på över 50 km per dag för att ta mig fram och tillbaka till Saltgruvan. Och det på ibland ishalkiga vägar. Men vi får härda ut, det blir bättre och till jul skall vi väl åter få åka som vanligt över bron. Tur att vi i byn har en reservbro i bakfickan, annars hade vi blivit avstängda från fastlandet.

En sådant skepp blir det inte som kommer att segla över Kvarken. Fast det hade kanske varit trevligt. Tänk att en fin sommardag få äntra en större segelskuta och bara segla väg på en dag eller två. – Denna skönhet låg i hamnen i Barcelona i somras.