10 musiktips en fredag

Nehej, Robyns nya album Honey föll mig inte på läppen. Dussinmusik skulle jag säga, inte dåligt men inte heller något som gör att jag hoppar jämfota av förtjusning.


Istället får jag rekommendera albumet Iran Irak IKEAmed bandet Les Big Byrd. Speciellt sist låten ”Mannen utanför” tycker jag är bra. En annan typ av musik än det som Robyn framför men som ändå borde gillas av yngre generationer.

Låten finns också på YouTube:

https://youtu.be/vdKPWXfRyrs

Annars lyssnar ni hela albumet på Spotify.
https://open.spotify.com/album/4bqTizeg0Uh5C1onQ93VwM 


Från det ena diket till det andra, har ni lyssnat på Ellen Sundberg med albumetDu sålde min biljett där hon sjunger låtar av Kjell Höglund? En ganska fin tolkning skulle jag säga och i modern tappning. Hon finns också på YouTube men jag tyckte ljudet där inte var så bra varför jag inte tar med någon länk därifrån. På Spotify är ljud fullt njutbart. Texterna är viktig del av dessa sånger.

https://open.spotify.com/album/5tpNygfXAZr4pr83W3M9yb 


Sedan har vi LP med albumet Lost in you med låten ”Lost in you” som flaggskepp. Så bra album!

https://youtu.be/wDjeBNv6ip0

Hela albumet finns på:
https://open.spotify.com/album/68buUXBzuIPvarXFWLvAzO


Vi travar vidare denna fredag och hamnar hos Ayla Shatz och albumet Ayla Shatz. Särskilt låten ”Beirut” tycker jag är jättebra. Finns inte på YouTube istället lyssnar vi på ”Amelie”

https://youtu.be/vpgyo2kZ_DE

Spotify: https://open.spotify.com/album/6KaAH9GOUf0rFbledhBK28


Nästa artist till rakning och denna är Det brinner med albumet Så låt mig vara. Matilda Sjöström är människan bakom Det brinner. Jag hoppas att vi får se henne på Urkult nästa sommar. Jag har i alla fall tipsat.

https://youtu.be/IhJoSznm-BY

Spotify: https://open.spotify.com/album/5sOn2vXwenShVEk5Y9jPp3


En av mina absoluta favoriter är Eivør Pálsdóttir från Färöarna. Hon har tidigare uppträtt på Urkult och visst vore det fint att få höra henne live på 25 års-jubiléet!

Här en video som jag bara älskar!
https://youtu.be/wsl-KHGe4Kk

Vi lyssnar på albumet Slør på Spotify: https://open.spotify.com/album/53AYmtuks6478cYx96EMDF


Så till lite annan typ av musik och Otis Taylor med albumet White African.

Spotify: https://open.spotify.com/album/72DZTpmYHKgg3wW7Ei4kIb


Vi fortsätter med ett finskt album Kaihon karnevaali av Tuure Kilpeläinen ja Kaihon Karavaani. Flera riktigt bra låtar i detta album även om jag inte är så slängd på finska. Det är jag ju inte heller på färöiska. He, he. Nej, det är musiken, helhetsintrycket som avgör.

Spotify: https://open.spotify.com/album/5uTtt5kBphMHH6aAqbSDHL


Nej, jag glömmer inte bort gamla goda tider! Hela 50 låtar med The Everly Brothers vill jag att vi lyssnar på i albumet Walk right back. Smälter inte hjärtat som smör i sol? Rena smörlåtar?

https://youtu.be/tbU3zdAgiX8

Spotify: https://open.spotify.com/album/3O0QXvFFIzwahliBm6uzyw


När vi ändå är inne på låtar från förr I världen vill jag lyfta fram en av Sveriges bästa röster genom tiderna, nämligen Gunnar Wiklund. Visst har han ofantligt fina sånger på sin repertoar? Albumet heter Mest av allt: Gunnar Wiklund – Allt det bästa.

Sommaren är slut och varför inte lyssna på denna låt av Gunnar?
https://youtu.be/fs4IJ7xYJEs

Spotify: https://open.spotify.com/album/4NWWeYvNNF447g7BSdILBW


Till sist tar vi med lite partymusik så här inför weekenden. Det är ju fredag vettja! Kanske inte så känt men med mycket spring i benen. Det är Bomba Estéreo som bjuder upp till musik från albumet Ayo. Får jag lov?

https://youtu.be/THBP1tq49wk

Spotify: https://open.spotify.com/album/2OxYGrY7nYt2ymmoFaebqB


Mina inlägg om musik brukar inte få stor respons men kanske någon ändå hittar ett guldkorn bland mina tips?

Jag har hållit mig med en billighetsversion av Spotify men nu verkar  sötebrödsdagarna vara slut.  4,99 europenningar i månaden har Ultimate-versionen kostat och den har varit reklamfri. Så skönt! Sedan oktober har jag dock fått höra halvminuts-reklamer med jämna mellanrum. Så irriterande! Speciellt när det kommer reklam för spel och dobbleri som jag avskyr. I princip är det inte värt att ha kvar detta abonnemang eftersom gratisversionen också har reklam.

Alternativet är att betala det dubbla i månaden och få Premium som är reklamfri. Jag tror det får bli Premium; det är ju ändå förmånligt att få så mycket musik, så snabbt och tillgängligt både hemma och i mobilen. Mycket har ändrats i musikdistributionen sedan LP-skivans storhetstid. Det är bara att gilla läget och lyssna vidare!

På med lurarna och in i dimman.

Searching for Sugar Man

Jag tittade igår dokumentärfilmen ”Searching for Sugar Man” som handlar om den okända sångaren Sixto Rodriguez från Detroit som på början av 1970-talet spelade in två plattor som blev floppar i USA. Det fanns de som klassade honom högre än Bob Dylan och onekligen, när jag lyssnade till musiken, så är både hans sångröst och texterna speciella. Samhällskritiska och med rötterna i det liv på gatan som  Rodriguez levde. Trots det blev det ingen framgång och han lämnade musiklivet och en lovande karriär åt sitt öde. Han blev främst bygg- och diversearbetare.

Det märkliga var att medan Sixto Rodriguez förblev relativt okänd så blomstrade hans musik i Sydafrika och han blev där en stor idol jämförbar med de största världsstjärnorna. Han fick många anhängare men ingen visste vem han var utan det gick skrönor om att han tagit sitt liv på scen under dramatiska former. Allt detta utan att han själv visste något.

Det fanns de i Sydafrika som sökte hans ursprung utan större framgång tills någon hittade namnet på en stadsdel i Detroit i en av hans sånger. Det var då de fick något att spinna vidare på och kom också i kontakt med den livslevande Sixto Rodriguez som förnöjsamt levde sitt liv med byggjobb och ett enkelt boende. Han var en enkel och ödmjuk människa, kanske lite udda. Han fick nu renässans och gjorde turnéer i både Sydafrika och Australien. Han fortsatte dock med sitt enkla liv och rik blev han inte. Förmodligen fanns det folk som utnyttjat honom när rättigheterna såldes.

Ett fascinerande öde och vad jag vet så lever han än idag. Hans musik finns bara delvis på Spotify medan hans två första album ”Cold Fact” och ”Coming from Reality” är riktiga rariteter och finns naturligtvis inte på Spotify. Man får lugnt ställa sig på väntelista för köp, om man alls får någon skiva.

Som tur är finns båda albumen på YouTube och med hyfsat bra ljudkvalité. Om det är originalinspelningar vet jag dock inte.

Ett mysterium är denna man som varit/är socialt och politiskt intresserad. Bl.a. har han ställt upp i ett borgmästarval, dock utan att vinna valet. Det är ett stort tidsspann från början av 1970-talet när han försvann fram till 1998 när han upptäcktes av de som verkligen gillade hans musik, de i Sydafrika.

Egentligen hade jag delvis tänkt skriva om något annat men det får komma en annan gång. Se dokumentärfilmen, lyssna på musiken och fundera på alla de som kunnat bli något stort men aldrig fick chansen eller så tappade de sugen i något skede. Det finns kanske många Sixto Rodriguez bland oss?


Searching for Sugar Man – Finns på Svt Play fram till 18 november 2018
Sixto Rodriguez – Wikipedia

”Cold Fact” full album

Coming From Reality (Full Album)

 

Kim Larsen – en man av folket och musiken

Idag när torsdagsklubben hade lunchmöte på Fjärden Kaffestuga i Oravais – vi var för övrigt bara två närvarande denna torsdag – så observerade jag ett litet sällskap vid bordet bredvid. De talade engelska och med nästan 100 % säkerhet vill jag påstå att den ena var dansk. Det kunde jag höra av hans engelska. De övriga tre var förmodligen finländare.

Detta kom mig senare idag att tänka på Kim Larsen, en av Danmarks största sångare, låtskrivare och artister. Skall jag säga som det är så brukar jag inte bli känslosam när det gäller avlidna kändisar men Kim Larsen har en speciell plats i mitt musikhjärta. Förutom ett stort antal sånger och framträdanden som han gjort så var han en människa man bara kunde tycka om trots att kan kunde uppfattas som lite ohövlig. Lite grovhuggen, en folkets man och äkta dansker. Han gillade sin öl och sina cigaretter trots att han tidigt fick varning av sjukvården. I söndags dog han 72 år gammal i cancer.

Han gjorde många fina låtar både vad gäller text och musik. De bästa sångerna handlar om Gud och kvinnor menade han. Jag har svårt att välja en enda, bästa låt förknippad med Kim Larsen och hans musikaliska tolkning men om jag gör ett försök som jag strax betvivlar till förmån för någon annan låt får det bli ”Sølvstænk I Dit Gyldne Hår”.

Snart skal livets aftenklokker,
ringe solfaldstimen ind.
Sølvstænk i de gyldne lokker,
furer på din fine kind.
Tak for gode som for onde år,
sølvstænk i dit gyldne hår.
Lyser om din fine pande,
livet mod sin aften går.

Det är en låt som passar väl in med tanke på hans bortgång och en låt som ofta spelas på begravningar i Danmark.

Han blev också erbjuden Riddarkorset i Danmark, en fin utmärkelse, men han tackade nej. Han gav följande pressmeddelande:
”Da jeg ikke synes, det sømmer sig for en gammel gadedreng og popsanger at føre sig frem med kors og bånd og stjerner, takker jeg pænt nej til ridderkorset … Det kunne ellers have været hyggelig at ryge en smøg med dronningen inde i privaten – hvis hun ellers må for personalet.” – Citat från Wikipedia

Jag har faktiskt sett Kim Larsen live en gång i tiden i Malmö när bandet Gasolin avslutade sin Skandinavien-turné och också sin tid som band. Året var 1978, 21 augusti. Detta var min första, större konsert som jag bevistade och samtidigt en musikalisk bekantskap med Kim Larsen som sedan fortsatt en lysande karriär som soloartist och tillsammans med bandet Kjukken. Jag vet inte om han besökte Finland någon gång men jag har då i alla fall upplevt honom en gång på scen vilket jag är tacksam för.

Jag räknar mig själv som att ha dåligt kom-ihåg men just denna konsert minns jag bra och därför måste den ha gjort stort intryck på mig. Det var i Folkets Park i Malmö och jag befann mig i publiken till vänster från scen sett. Bänkar fanns uppställda men senare i konserten var det ingen som satt på dem utan folk stod på ryggstöden för att se bättre. Ett ganska jobbigt sätt att närvara på en konsert. Bänkarna måste rimligtvis ha varit förankrade i marken på något sätt. Men ingenting är så bra att det inte också har sina skavanker.

Nu på söndag kväll är det stor konsert till minne av Kim Larsen på Rådhuspladsen i København. Många kända och stora musiker kommer att uppträda och jag önskar att jag kunnat närvara. Som tur är sänds denna konsert på dansk TV och gissa vem som kommer att sitta klistrad vid rutan på söndagskväll? Jag undrar om inte detta kommer att bli en av de största musikaliska händelserna i dansk musik. Musik på Danmarks mest kända torg till minne av Danmarks mest kända musiker som spelat på gatan.  ”Danmarks nationalskald” som han också har kallats.


Kim Larsen – Wikipedia

Kjukken.dk –  Danmarks största Kim Larsen portal

Kim Larsen på Spotify  

Bild av fodralet till den första LP jag köpte med Kim Larsen när han spelade tillsammans med Gasolin. Troligtvis inhandlad 1978 i samband med konserten i Malmö.

Sedan några smakprov på Kim Larsens musik och sång. På slutet var han tvungen att uppträda sittandes på stol pga av sin sjukdom och medicin men spelade gjorde han.

Intervju med Kim Larsen

 

Tre protagonister på scen och vad de sade

En sak som är speciell med Urkult är människorna där. Jag har inte på något annat ställe i världen mött så vänliga och lättpratade människor. Besökare, infödingar och artister. Musiker och artister rör sig ganska ofta bland folket när de inte står på scen.

Det andra året jag besökte Urkult fick jag prata med Maïa Barouh och hennes band från Frankrike. De satt där helt lugnt vid en av serveringarna och jag visste inte vem de var. Sin lilla baby, under ett år gammal, hade de med och det var detta jag frågade om. Hur kom det sig att en så ung besökare fanns på Urkult? Och sedan bara rullade samtalet på. 2016 besökte de åter Urkult.

I år fick jag bl.a. prata lite med Fredrik, sångaren i bandet Partiet. Han ville veta om jag fått några fina bilder. Han hade stannat kvar trots att bandet spelade färdigt redan på torsdag. Då inledde han showen med att berätta för bandet att detta var den vidunderliga festivalen han pratat så mycket om; det som han ville visa. Partiet har besökt Urkult tidigare men då med annan besättning.

Han är en av dessa eldsjälar som brinner för musiken, bandet och det sociala engagemanget. Han politiska åsikter går det inte att ta miste på, Sverigedemokraterna står inte högt i kurs hos honom.

Ödets ironi var att på den plats nära kyrkan där Partiet spelade in en video för många år sedan så hade Sverigedemokraterna lördag förmiddag ställt upp sitt tält . Jag såg tältet medan jag stod i kön till kyrkan där Norr om Stockholm skulle spela kl. 11.00. Detta blir intressant tänkte jag. SD har förmodligen inte många anhängare på Urkult med tanke på SD:s rasism och motstånd mot mångkulturalism. Urkults varumärke är just det mångkulturella och inkluderande över gränser. Att SD skulle få några nya anhängare på Urkult kan anses vara marginellt varför jag tror att de ville provocera med sin närvaro. Eller för att visa att de flyttat fram sina positioner och trampade på helig mark i dubbel mening. Kyrkan äger nämligen detta område kring älghuvudet och något tillstånd att vistas här hade SD inte fått från kyrkan, bara från kommunen i allmänhet. Detta löste sig dock när prästen kom farandes och körde bort dem.

Lite synd på ett sätt för det hade varit intressant att se reaktionen hos folk när de uppdagade SD:s närvaro. Reaktion hade redan kommit för det stod några meningsmotståndare med banderoller och väntade på att de skulle ställa upp tältet på ett annat ställe efter lunch. SD fann dock för gott att skudda stoftet av sina fötter och försvinna.  – Detta hade varit något att berätta för Fredrik men det glömde jag bort när jag talade med honom.

Tilläggas bör är att Urkult är en partipolitiskt obunden organisation som i samband med årets festival starkt tagit avstånd från ”rasistiska och hbtq+ fientliga partier och föreningar så som Alternativ för Sverige, NMR och Sverigedemokraterna. Rasism hör inte hemma på Urkult, vi öppnar istället våra hjärtan och skapar varje år nya mötesplatser.”

En annan eldsjäl är Ale Möller som också uppträdde på Urkult med sitt band på fredag. Maken till kunnig musiker och dragare får man leta efter; professor dessutom. Förutom härlig musik som bjöds pratade han mellan låtarna och berättade med inlevelse om låtarna, människor han mött och livet. Han borde bli en av sommarpratarna i P1! Vid närmare efterforskning har han också gjort det, år 2002. Härligt, det skall vi lyssna på!

Följande instrument lär han enligt Wikipedia traktera: mandola, skalmeja, härjedalspipa, sälgpipa, low whistle, traversflöjt, lur, kohorn, luta, flygelhorn, harpa, stråkharpa, hackbräde, althorn, mandolin, bouzouki, mungiga, munspel, dragspel, cittra och slagverk. De ni, slå det den som kan!

Ale Möller inledde – för Urkult sin specialskrivna musik ”Xenomania” – med att berätta något om namnet på akten. Ale Möller har alltid haft lusten till det främmande, vilket xenomania lär betyda i motsats till xenofobi som är främlingsfientlighet eller rädsla för det främmande. Han har varit nyfiken, velat lära, velat känna andra människor.

Ale Möller är också en mycket vis person. Han sade att vi inte skall moralisera alltför mycket när vi stöter på rädsla för främmande personer hos våra medmänniskor. De som blir olustiga och illa till mods vid mötet med det främmande. Det vi skall moralisera över är när skumma krafter i samhället utnyttjar denna xenofobi för att skapa dålig politik. Då skall vi säga stopp! – Så klokt, så välbalanserat!

Säkert! – Annika Norlin med band – var ett av dragplåstren på årets festival och även hon uttryckte sin uppskattning att hon fick uppträda på Urkult. Tyvärr uppfattade jag inte helt hennes inpass om detta men det verkade som om inte har besökt Urkult tidigare och att detta var något utöver det vanliga. Något som hon tyvärr inte känt till tidigare. Så säger de flesta första gången: Varför har ingen berättat?


Ale Möller –  Wikipedia

Ale Möller –  Sommarprat år 2002

Partiet 

Säkert! Annika Norlin  – Wikipedia

LIVE från Urkultfestivalen dag 1 – Inledning med Ale Möller. P2 Live inspelning

Protagonist är en huvudrollsinnehavare, ett ord som kanske inte används så ofta och som jag snappat upp via spanskan. Ordet finns också på svenska.

[youtube=https://youtu.be/fyc8peR2Mts]

Videon från 2012 jag avsåg i texten ovan. Lite taskigt ljud men gunget är det inget fel på.

Så glad Ale Möller var när han äntrade Stora Scenen på Urkult på fredagen

Den obligatoriska fläskpannkakan på Ingelas Cafe i Näsåker

Här traskar Fredrik från Partiet iväg med hela familjen och en tunna.

Barnens eget wonderland på Urkult festplats. Urspel kallas stället med många spännande saker. Detta är skeppet.

Annika Norlin i Säkert!

Sen kväll vid serveringarna nära Solscenen. Mycket folk i rörelse.

Varför inte inhandla en trumma på Urkults egen marknadsgata?

Norr om Stockholm spelade på lördag i Ådal Lidens kyrka i Näsåker.

Här fanns det möjlighet att lära västafrikansk dans  på soliga fredag eftermiddag. Ser jag inte helt fel finns också en viss herr Ale Möller med på  scen.

Här bredvid var det tänkt för politiskt agitation. Något som blev en flopp.

 

Några väktare på plats i Näsåkers centrum lördag vid middagstid.

Och som alltid, välkommen till Urkult!

 

 

Av årets alla 98 sommarpratare var de bara två…

Vad är en viktig bit av sommaren? En oftast stillsam tillställning men mången gång både underhållande och rörande. Kan det vara sommarpratarna i Radio Vega och Sommar i P1? Ja, det är det. Båda listorna med sommarpratare är klara.

Tidigare i veckan presenterade Radio Vega sina sommarpratare.  Jag måste säga att jag blev lite besviken. Några namn kände jag sedan tidigare men de flesta var mig obekanta. Det behöver inte betyda att årets urval är dåligt, jag bara känner dem icke.

26.6               Michael Björklund, kändiskock – vet jag vem det är men inte någon jag direkt följer

9.7                 Hassan Zubier, hjälten från Åbo salutorg – namnet och händelsen är bekant med inte mycket mer.

10.7               Rafael Donner, författare, chefredaktör – råkar vara Jörn Donners son. Alltid en god början.

12.7               Nils Torvalds, Europa-parlamentariker – känd politiker

17.8               Maarit Feldt-Ranta, riksdagsledamot – känd politiker

Ja, det var det hela från min horisont. Resten är tämligen okända för mig.  Ingen riktig stjärna i Vegas lista som gjorde att jag hoppade jämfota av överraskning och förväntan.

Något bättre var det i Sommer i P1, vars lista blev offentlig ikväll, men även där fanns det många okända för mig. Har jag inte koll på media och alla kändisar? Uppenbarligen inte, kanske beroende på att jag tittar TV så sällan.

Det finns dock en del namn på P1:s lista som är intressanta och en sommarpratare, eller rättare sagt ett par tillsammans, är det nästan så att jag hoppar jämnfota åt.

JUNI

23 Claes Månsson, skådespelare
27 Gustav & Marie Mandelmann, lantbrukare, tv-personligheter
28 Mark Levengood, författare, programledare
30 Eva Rydberg, skådespelare, teaterdirektör

JULI
12 Marko ”Markoolio” Lehtosalo, artist, skådespelare
21 Anders Berglund, kompositör, dirigent
24 Tom Xiong, entreprenör, föreläsare

AUGUSTI
17 Olof Röhlander, mental tränare, författare, föredragshållare
18 Sara Danius, professor i litteratur- vetenskap

Intressanta och förhoppningsvis hörvärda men säkert finns det fler. Jag känner de bara icke.

Två som jag dock vill spela på trumpeten för och som är mina klara favoriter:
16 augusti, Sara Parkman & Samantha Ohlanders, musiker!
Av de två hoppas jag mycket. De turnerade 2016 med sin föreställning ”Fäboland” som jag gärna velat se men tillfälle gavs aldrig.

Jag kommer dock att ge dem alla en chans. Lyckas någon fånga mitt intresse mera än 10 – 15 minuter i början så får de fortsatt öra och vem vet, det är kanske ett riktigt guldkorn? Så det gäller att ha en bra inledning!

Så sommarpratandet blev så här inledningsvis lite tunnsått för mig. Därför ber jag er, kära läsare, att nagelfara både Radion Vegas och Sommar i P1:s sommarpratare via nedstående länkar och ge mig tips om vad som ni tror kan vara värt att låna öronen åt i sommar.

Vilka är era favoriter bland årets sommarpratare? Ge gärna en vink om varför!


Radio Vegas sommarpratare

Sommar i P1

Fäboland 

Alltför många klart lysande stjärnor finns det inte i år bland sommarpratarna. Eller?

Umefolk 2018

Återkommen från Umeå och Umefolk igår kväll. Först ikväll har jag fått tid att något begrunda årets folkmusikfestival och framkalla en del av bilderna som jag tog.

Festivalen inleddes som vanligt med Allspel på fredagskvällen med en fin föreställning med flera hundra personer på scen. Sångare och musikanter, varav många var barn, klämde i för kung och fosterland under ledning av konstnärliga ledaren Anton Teljebäck. Han dirigerade, styrde och ställde med kraft, något som nog behövdes med så mycket folk på scen. Märkligt att det alls fungerade.

Den första föreställningen jag besökte var med Arvvas. Jojk och raspig american style som möttes på scen. Röster och kontrabas som samverkade.

Nästa som jag hade tänkt titta på var Valkyrien men de var minst en kvart försenad så jag tröttnade på att stå i kö och avstod. Istället blev det muntra Spöket i Köket i Studion nere i källaren. Det var minsann en livad föreställning. Härlig musik och dans för alla glada. Fint att jag orkade vara upp så sent. En kvart över midnatt startade de.

Det var glädjade att det var så mycket ungdomar som dansade. Överhuvudtaget verkar återväxten vara god inom folkmusiken. Många barn som spelar något instrument och alltid är det några som blir mästerspelmän.

Fint är också att de s.k. ”Sverige-vännerna” inte lyckats kidnappa folkmusiken och folkdansen utan den lever fri och inkluderande. Något som också vice ordförande för Umeå Folkmusikförening, Elsa Reimerson, var inne på i sitt tal. Musiken är utan gränser, likaså dansen. Man behöver inte kunna språk för att lyssna på musik och detta märks inte minst inom folkmusiken.

En ung tjej framförde en sång under Allspel på något språk jag inte uppfattade men vilket starkt framträdande! Jag tror att hon var från Umeå.

MäSä-duo från finska delen av Österbotten var också på plats med ett par fina framträdanden. De fick det verkligen att svänga. Jag har tidigare sett dem i Vasa på Folk musikdagarna i höstas. Tyvärr var inte deras svenska av bästa sort så det blev att försöka göra sig förstådd på engelska. Det gick också men tyvärr bortföll det mesta av deras vanliga mellansnack och humoristiska historier som annars ingår i deras show. Trots det blev det en glad och uppsluppen föreställning.

Bredvid mig vid ett av borden längst fram satt en äldre dam som också var utrustad med systemkamera. Hon berättade att hon hade haft bråttom till festivalen men att hon hade varit på resa någonstans i norra Finland och blivit försenad p.g.a. kölden eftersom bussen vägrade starta i den 35-gradiga kylan. Men fram kom hon och vid bordet satt hon och inget visste hon om vem som skulle spela. Jag upplyste henne om MäSä-duo och hon funderade att då blir det nog något finskt sentimentalt och nostalgiskt. Nejdå, replikerade jag, det skulle förvåna mig. När halva konserten var genomförd lutade jag mig fram och frågade vad hon tyckte. Jättebra, svarade hon. Detta hade hon inte väntat sig.

Jag träffade annars Lauri, som ingår i duon, ombord på färjan på söndagen och vi pratade en liten stund. Duon har annars representerat Finland vid någon festival för inte så länge sedan i Uzbekistan och nu ser de fram emot ett aktivt år med många spelningar. Bl.a. kommer de att spela på Luleå Spelmansstämma 15-17juni. Och på Kaustbyfestivalen har Lauri varit sedan femårsåldern.

Lördagen börjad med teater. Tjära människa hette stycket och handlade om vissångaren, poeten och människan Vilho Ollikainen från byn Ullatti, öster om Gällivare. Vilho var ett verkligt original och en livskonstnär och hans person fanns på scen genom Jan Johanssons eminenta framförande. Jag är glad att jag hade möjlighet att se denna förställning för människan Vilho blev ännu en av dessa som gör världen lite bättre att leva i.

Det hela var egentligen en dubbelakt för en stund senare fanns bandet WAO på scen och framförde musik av Vilho Ollikainen där bl.a. Jan Johansson ingick med dragspel men också delar av bandet JP Nyström som Vilho spelat en del tillsammans med. Vilho levde åren 1934-98. Att få lära känna Vilho var något av höjdpunkterna på årets Umefolk. – Bandet WAO bar sitt namn efter just Vilho Akseli Ollikainen.

Spelkvinnor och munspelmän upplevdes på lördag vid sextiden. Tre av Sveriges mest begåvade spelkvinnor Långbacka/Willemark/Rydberg mötte på scen munspelmästarna Jouko Kyhälä och Filip Jers. Också en minnesvärd dubbelakt.

Katarina Barruk var kanske den som jag såg mest fram emot på hela Umefolk. Jag har tidigare haft förmånen att träffa henne när hon signerade debutalbumet Báruos jag köpte vid hennes första releasekonsert i Umeå 2015. Knappast hon mindes mig nu men jag hamnade åter bredvid tysken jag skrev om i förra inlägget och han hyste desto större förhoppning att hon skulle känna igen honom. Han hade nämligen under dagen deltagit i en workshop med jojk och förstod jag rätt hade Katarina också varit med där. Vad de jojkade förstod han inte, kanske det var om Jesus, funderade han. Huvudsaken var att han fick vara med och uppleva detta.

Han skulle under kommande vecka vidare till Stockholm och Oslo. Med tåg! Inget flygande där inte. Det var förresten tredje gången han bevistade Umefolk. Jag tipsade honom om Urkult och han verkade intresserad ända tills jag nämnde datum 2-4 augusti. Aj, aj, det var illa för just den helgen gick en heavy metal-festival av stapeln alldeles i närheten där han bodde och det ville han inte missa. Den besökte han alltid. Den musiksmaken hade jag inte väntat mig av honom.

Katarina Barruk framförde sin musik med både känsla och kraft. En del nytt material och även kända stycken sedan tidigare. Jojk ingår som en naturlig del i hennes musik och umesamiska använder hon som första språk på scen men pratar också svenska till oss oinvigda. Umesamiskan för en tynade tillvaro men Katarina hoppas med sin musik och sitt engagemang föra sitt modersmål vidare.

Efter konserten stannade tysken kvar, jag hoppas han fick träffa Katarina för hon verkade vara hans stor idol.

Senare på kvällen uppträdde The SISKIN Quartet på Idun. Fin och njutbar musik men inte så mycket folk ändå vilket var synd. Jag kände till Bridget Marsden & Leif Ottosson sedan tidigare men den skotsk/finska duon Sarah-Jane Summers & Juhani Silvola var nya för mig.

Allra sist på lördagsnatten spelade Sallyswag i Studion där de gav järnet inför en dansant publik. De sprudlade av kvinnokraft!  Det är tydligen i Studion man dansar som mest och bäst, sist på kvällen. Denna gång såg dansandet ut att vara av mera modern typ.

Själv kände jag tröttheten komma krypande och någon gång efter klockan 01 gav jag upp kröp jag nöjd till sängs. Ännu ett Umefolk var till ända och jag hoppas att detta inlägg någon gång i framtiden skall påminna mig om Umefolk 2018. Detta var något av det som jag upplevde men det fanns så mycket mera. Tyvärr hinner man inte se och hör allt. – Väl mött nästa år!


Allspel

Arvvas 

Spöket o köket  

Tjära människa –  teater

WAO

Spelkvinnor och munspelmän 

Katarina Barruk

MäSä Duo  

The SISKIN Quartet 

Sallyswag 

 En kväll på Tráhppie –  Blogginlägg 2015 

En bild från Umefolk blir det ikväll. Jag får återkomma med fler bilder i ett annat inlägg.

Katarina Barruk