Vandring i fåglarnas rike

I morse vaknade jag i god tid innan 06 och gick ut på bron för att vattna blommorna. Just då kom en cyklist susande förbi med god fart. Det var minsann en morgonpigg en.

Det inspirerade mig att själv ta en något tidigare promenad än jag annars brukar och strax efter klockan 08 var jag på väg längs stigen som jag röjde tidigare.

Verkligen lugnt och fint att gå denna tid och jag förmodar att det är ännu behagligare om man tar turen i samband med eller en stund efter att solen gått upp.

Alltså alla dessa fåglar som kvittrar och sjunger! Verkligen en naturens egen konsert. Egentligen borde man spela in den vackra fågelsången för att ha som terapi när vintermörkret och kölden är som värst. Vakna med fågelsång i högtalarna när snöstormen tjuter i knutarna i januari.

Jag tog också en tur ut till byhamnen och satte mig en stund i solskenet på en bänk och bara njöt av morgonen och solen som åter är på språng efter helgens ruskväder. Bara slappade och tänkte på ingenting.

Ett äldre par höll på med mete och jag pratade lite med dem.  En båt kom in till hamnen och lade till vid bryggan. Lugnt och stilla en söndagsmorgon i juni. Inte mycket mygg heller.

På väg tillbaka genom byn så höll kajorna på ett ställe högljudd diskussion om något.  Inte direkt någon skönsång.

Detta borde göras oftare, att ta en tidig morgonpromenad innan solen ännu börjar värma och lugnet är som störst. Förutom fåglarna då som är som mest aktiva men dem lyssnar jag gärna på.

Allt medan solen steg högre på himlen.

Här är det skönt att sitta, och bara titta!

En abborre fick damen men den slet sig och försvann.

Här lurar frassen i godan ro. På andra sidan trädstammen finns en fågelholk som förmodligen skulle uppvaktas. Fast han ser lite sömnig ut.

Annonser

Hur firar vi egentligen midsommar i Finland?

Jag läste Jennifers blogg med tillhörande podd där frågan ställdes: Hur är midsommar i Finland?

Jag  modifierar frågan till ”Hur firar vi midsommar i Finland?” Och det jämfört med Sverige.

Midsommar, den har väl alltid funnits i alla tider men hur firar vi den? Firnandet av jul och påsk är väl ganska självklart men midsommar. Som liten gosse minns jag att städandet före högtiden var en självklar och viktig sak. Åtminstone för salig mor. Hon var helt uppspelt och lättretad. Skurborsten gick som ett tröskverk.

Sedan hämtades två saker ur skogen. Några björkruskor skulle pryda farstubron och framför bron skulle en matta med björnmossa ligga på vilken man torkade skorna innan man gick in i stugan. Den tiden tog man inte av sig skorna inomhus och då var det viktigt att ha något så när rena skor vid inträdet. Mycket mera än så minns jag inte att vi pyntade förutom en och annan blomsterbukett som ställdes i vas på köksbordets nystrukna duk. Och filgrädde till nypotatisen samt en bonad med sommarmotiv på väggen.

Idag handlar det mycket om att lämna sin bostad och bosätta sig ett par dagar på villan (sommarstugan) eller bege sig till sjöss för den om är har tillgång till båt. Eller så ordnar man ett litet kalas för närmsta släkten eller ännu vanligare, tillsammans med vänner. Det handlar mycket om att umgås, äta gott och trivas. Kanske bada bastu.

Till traditionen i vår by hör också att Bengt slåttar vägrenen längs med byns vägar. Snyggt och prydligt skall det vara även för den som färdas på byns vägar.

Midsommarstången då, den som är så viktig i kungariket? Dansen runt om och små grodorna?

Tja, kanske inte i varje by men den finns på sina ställen här i Österbotten. Åtminstone de senaste 20 åren har den funnits på Kimo bruk en knapp halvtimme härifrån. Även vår grannby Karvat har en midsommarstång som kläds varje år.

Trots regnet besökte jag idag på eftermiddagen Kimo för att med egna ögon se om midsommarstången restes även denna midsommar. Och visst, där fanns de sanna entusiasterna som inte räds lite regn. Mängder med blommor och löv prydde snart stången som låg raklång på gräsmattan. Kransar bands och fästes vid stången som med gemensamma krafter restes tills den stod rak och ståtlig.

Sedan tråddes dansen runt stången med de små, lustiga grodorna som ett nummer. Tyvärr hade 90 % av publiken stannat hemma på grund av regnet men det hindrade ändå inte känslan av att fira midsommar på Kimo bruk.

Lite spelmansmusik hör också till och i Einars café satt förvisso en dam i folkdräkt och spelade dragspel. Riktigt bra lät det och vänster fot började faktiskt stampa takten. Idel kända låtar, allt från Taube till Säkkijärven polkka.

Brasor vid midsommartid finns inte i Österbotten utan här tänder vi påskbrasor. Finska juhannuskokko (midsommarbrasa) var faktiskt en nyhet för mig.

Jag firade inte en äkta svensk midsommar den tiden jag bodde i Malmö så jag har inte mycket att jämföra med. Möjligen besökte jag Pildamsparken och om där var någon aktivitet; jag minns inte så noga. Troligtvis också någon midsommar på kolonilott vid närliggande Ärtholmen. En stadsmänniska var jag den tiden. – Edit: Jo, vid närmare eftertanke så besökte jag ett par gånger Folkets Park i Malmö midsommarafton. Jag tror till och med att jag har någon bild av det.

Jag tror att midsommarfirandet är mycket individuellt.

Jag menar att det inte är så stor skillnad i midsommarfirnandet mellan Finland och Sverige. Möjligen är dansen kring midsommarstången i Sverige mera vanlig men rent allmänt handlar det om att umgås med vänner, äta gott, kanske ta en snaps till sillen och att beklaga sig över vädret. För en riktig midsommar är sällan solig, het och myggfri.

Ikväll bjöd sister Jane på superb måltid med fisk, grillat kött, sallad och diverse tillbehör. Jag kan inte säga annat än att jag lämnade bordet mätt och belåten. Så långt har jag firat midsommar enligt konstens alla regler. Nu återstår detta med att lägga sju blomster under kudden och drömma om sin tillkommande. Jag har i alla fall plockat sju blomster i en vas på köksbordet. Kanske jag tar hela blomsterkvasten och lägger den under kudden?

Hur har du firat midsommar? Något som du vill tillägga, någon trevlig händelse eller litet missöde. Låt komma!


Kimo Bruk 

Regnet det bara öser ner
och jag är så blöt om både skor och strumpor

Spelkvinnan lät kända toner ljuda i stugan hos Einar. Tyvärr kom jag  mig inte för att fråga vad hon hette.

Kranstillverkning i full gång

Här gäller det att hjälpas åt.

Några varv till

Ej svansar, ej svansar hava de…

…ej öron, ej öron hava de…

Ståtlig var midsommarstången i Kimo även denna midsommar!
Lägg märke till att de två översta kransarna längst ut på tvärstängerna har de finlandssvenska färgerna rött och gult medan de två nedre kransarna har de finländska färgerna blått och vitt. Sedan får midsommarstången stå sådan tills nästa år när den tas ned någon dag innan midsommar.

Så återstår bara att flaska buketten under kudden och vakna upp med ett saligt leende, jasså hon?

Hembygd både här och där

Idag har jag varit lite kulturell av mig. Jag närvarade nämligen vid releasen av ”Orvas 2018” i Einars kafé på Kimo Bruk. Där hade Oravais hembygdsförening samlat årets skribenter för kaffe och obligatorisk gruppfoto.

Själv var det första gången jag besökte denna träff trots att jag vid något tillfälle tidigare också bidragit med skriverier till Orvas-publikationen. Orvas har som syfte att främst samla material och bilder från gamla Oravais kommun med omnejd som berättar om hur det var förr i världen, dagligt liv, föreningsverksamhet, arbete och fritid, personligheter och hembygd.

Jag har ännu bara skummat innehållet men mycket läsvärt verkar det finnas och det som ögonen föll först på var pärmbilden som är en verklig pärla föreställandes mjölnaren Helmer Siffrén på Kimo Bruks kvarn när han gjorde sin sista arbetsdag när kvarnen stängdes. Flera värdefulla dokumentärbilder av god kvalité finns i artikeln och fotografen 1979 var Håkan Eklund.

Själv bidrog jag med en text om byskolan i Oxkangar på 1950-talet.

Orvas är inte den enda årligt återkommande publikationen i Österbotten som beskriver hur det var förr i tiden. ”Rågens rike” är en annan likartad skrift och säkert finns det flera i vårt långsträckta landskap.

På Facebook följer jag en grupp som publicerar material och bilder från Västanfjället, Bjurbäck, Karlsbäck. m.m. – ett område i västra delen av Bjurholms kommun inte långt från Umeå. Jag har ingen som helst anknytning dit men tycker om att jämföra de bilder och berättelser som framkommer med våra trakter i Österbotten. Så mycket som är samma och så mycket som skulle kunna vara härifrån. Ofta med bilder från en annan tid när kroppsarbete verkligen var tungt och slitsamt. Bara att jämföra skogsbruket idag och då.

Idag fanns i FB-gruppen en sammanställning om EFS-kapellet i Karlsbäck och dess historia. Jag laddade ned pdf-filen och läste, begrundade och konstaterade att så gick det också ofta till hos oss när församlingar bildades och bönehus byggdes. Mycket offrades i  tid, arbete samt knappa ekonomiska resurser men framåt gick det.

Jag log i mjugg när jag läste att år 1923 när bönehuset skulle byggas begärde en del medlemmar utträde ur Karlsbäcks Evangeliska Lutherska Missionsförening. De ansåg att de gott kunde hålla till i skolan. När sedan kapellet var byggt begärde de åter inträde. Det påminner mig om vägbyggen. När vägen skall planeras, byggas och finansieras är det många som anser projektet onödigt. När sedan vägen är byggd vill alla köra. Samma där som här.

Senare i sommar funderar jag skarpt på att ta en tur genom dessa trakter i Bjurholm när jag ändå är på resande fot i nejden. Bara för att se hur det ser ut i verkligheten lång tid efteråt. Kanske kapellet i Karlsbäck finns kvar? Och fick jag ett litet samtal med någon äldre person därifrån vore det verkligen en tiopoängare. Vi får se?


Kimo Bruk (Oravais hembygdsförening)

Här en del av deltagarna vid Orvas-träffen i Kimo utanför Einars stuga. Här kan ni gott ta en fikapaus i fin bruksmiljö när ni gör  era sommarutflykter i landskapet. För det gör ni väl? Turistar  lite i egen bygd sommartid?

Från Pajala i norr till Tomelilla i syd

Så steg jag förra torsdagen ur diligensen som trafikerar mellan Pajala och Gällivare. Borstade dammet av byxorna och kisade mot den lilla byggnad som allmänt kallas Macken i Tärendö. Pensinpump och en verkstad på baksidan. Inte en kotte syntes till men jag tog min kappsäck och stegade modigt in genom svängdörren.

Tyvärr glömde jag att ta en bild men så här ser det ut i Google Maps. Minus utemöblemanget då. Någonstans här har  Charlotte Kalla sitt hus.
Macken i Tärndö

Vid närmare eftertanke har jag redan i ett par inlägg tidigare delvis berättat om orsaken till att jag besökte denna plats långt uppe i Norrbotten som  är mest berömd för att Charlotte Kalla är född här. Så egentligen inte så mycket nytt om det men jag kan repetera lite.

Jag lovade i vintras kusin vitamin som bor i Skåne att jag skulle köra ned en gammal Peugeot 504 pickup årsmodell -82. Han hade blivit förälskad i detta udda fordon men är strängt upptagen och hade inte tid att själv köra ned den. Själv såg jag det som en foto- och äventyrsresa. I princip kunde vad som helst fallera på en så gammal bil som till på köpet inte blivit körd en längre tid. Tyvärr blev det inte så mycket fotograferande för körningen upptog all min tid och energi eftersom det var så varmt väder, för att inte dagtid säga kokhett.

Bilen som sådan gick väl att köra även om det inte var med någon större lyxkänsla. En och annan defekt uppdagades under resans gång men inte värre än att den gick att leva med. Ljudnivån i hytten var i vissa hastigheter hög men justerades genom att jag körde  fortare eller långsammare än denna ljudnivå. Fortare än 90 km/h var inte att rekommendera rent allmänt. På högra sidan hördes också ett märkligt ljud när 70 km/h passerades. Som om en plåt var lös och fladdrade i fartvinden men jag såg inget sådant hur jag än kollade. Något ställe att fylla på olja hittade jag inte heller hur jag än letade. Nåja, som tur var drog motorn ingen olja!

1700 km visade navigatorn i mobilen att färden skulle bli. Tyvärr fanns inget cigarettuttag så jag kunde inte få ström därifrån till mobilen. Istället hade jag lånat ett extra batteri för laddning av mobilen men det funkade inte heller eftersom temperturen var så hög i hytten att laddningen lade av under dagens hetaste timmar. Nåja, det mesta av färden gick ändå längs E4:an och där behövdes ingen navigator.

Det var bara att tuta och köra om än försiktig i början innan jag började lita på att denna gamla skorv skulle klara färden genom nästan hela Sveriges avlånga land. Förresten, tutan hittade jag inte heller förrän väl framkommen i Tomelilla när kusin närmare började undersöka bilens utrustning och funktioner.

Hade bussfärden från Haparanda upp till Tärendö till största delen följt vackra Torne älv, med Kukkolaforsen, så blev det nu istället Kalix älv som följde nästan ända ned till Töre där E4:an tog vid. Jockfall vattenfall besågs och där avnjöts också en god laxsmörgås.

Sedan blev det mest tråkigt körande till Sundsvall där jag övernattade hos en annan kusin.

Följande morgon hämtades också två bord samt ett äggfack med 12 ägg som skall bli kycklingar hos kusinen i Tomelilla. Han har också några höns. Hur äggen klarade sig på grund av värmen vet vi ännu inte men risken finns att de blev stekta redan i bilen under fredagen som var den hetaste dagen. Vatten gick åt och vid varje ställe jag stannade på köpte jag vatten som jag drack upp genast. En stund senare var det nämligen inte mera läskande mineralvatten utan tevatten som bara fordrade en tepåse så hade jag fått te på direkten.

Det var värmen som var den stora utmaningen. Ingen AC i en så gammal bruksbil, liten hytt och fönstren vågade jag inte ha en glipa i på grund av rädsla för nackspärr och ont i vänster axel som jag är känslig för. Så det var bara att bada bastu från nio på förmiddagen till sex på kvällen. Det märkliga var dock att jag inte blev trött, sömnig, en enda gång under hela bilfärden vilket förvånade mig. Jag hade trott att åtminstone några gånger skulle jag bli tvungen att ta en tupplur för att piggna till.

Gävle passerades och i Uppsala hade jag tänkt avvika från E4:an för att undvika trafiken i Stockholm. Tyvärr ändrade jag mig och körde genom Stockholm vilket var ett misstag. Någon rusningstrafik mitt på dagen skall det väl ändå inte vara i Stockholm, tänkte jag. Så fel jag hade. Stopp och köer på norra infarten. Det tog säkert närmare en timme extra att sitta där i kö och till på köpet i denna värme! Lägg därtill att jag hade svårt att hitta tvåan i detta ständiga stanna och köra några meter.

Jag överlevde och Peggan, som kusinen döpte bilen till, klarade också tunnlarna utan att haverara just där. Egentligen skötte sig bilen fint med tanke på omständigheterna.

Fortsatt färd ned genom Sverige i stålande sol.

I Örkelljunga svängde jag av från E4:an in på väg 24 mot Hässleholm. Vilken skillnad efter att har kört tråkiga E4:an och badat bastu! Det var kväll, svalt och in körde jag i ett lummigt landskap med skogar, kuperad terräng, små byar, vackra hus och gårdar, kossor som betade, får som tittade förvånat upp bakom stängsel, stenmurar, åkrar och hagar, tjocka ekar och smäckar bokar, någon liten kyrka här och var. Ett rent nöje att köra, även i en gammal Peugeot. På vissa ställen var det som att köra i en grönskande tunnel och med den dalande solens strålar som gav sitt speciella, varma ljus var det rent magiskt. Jag hade gärna velat stanna för att fotografera men tyvärr började kvällen bli sen och än återstod en bit av färden.

Som tur var kunde jag åter använda navigatorn. Så många svängar, små vägar och många korsningar som skulle passeras innan jag närmare tio på kvällen äntligen kom fram till kusins gård i Tomelilla. Jag skulle själv inte hittat i detta förtrollande landskap. Efter all möda under dagen var det som att köra i ett sagolandskap, låt vara att på några ställen luktade det starkt koskit (slam på åkrar). Å andra sidan så luktade det på andra ställen sött och gott. Kanske någon typ av träd eller buskar som gav denna angenäma doft?

Jag tänkte, hit borde jag åka på några dagars semester och bara cykla runt och njuta av denna praktfulla natur och bebyggelse som kallas Österlen i Skåne. Och som tur är har bästa kusin sitt säte här och även en gäststuga som kanske kan lånas ut. Det finns många fina ställen i Sverige men månne inte Österlen bjuder en av de vackraste bygder som kungariket kan uppbåda? Rekommenderas!

Det var den resan!


Tärendö

Österlen

Jockfallet i Överkalix kommun

Här är Peggan och jag i Sundsvall på fredagsmorgon innan vi sätter igång med dagens duster

Så följer några bilder från kusins gård

Här ett äldre hus inbäddat i grönskan.

Åh, alla dessa vackra stenväggar som det finns så många av i Skåne!

Här några av kusins får efter att de bekantat sig med mig. Inte alls blyga.

Här sitter jag i vår Herres hage njutandes skuggan

Och till sist en bild av Härröds kyrka som jag passade på att besöka. Tyvärr var dörren stängd till Herrens hus.

 

Mission completed

Egentligen vill jag bara berätta att jag är i livet och finns till. Det har blivit en paus i bloggandet och det har sina orsaker.

I onsdags for jag med buss norrut till Haparanda och stannade där en natt. Följande morgon blev det ytterligare en bussfärd och denna gång till Pajala. Där hämtade jag en bil som skulle köras till Skåne och detta har sysselsatt mig de senaste dagarna. Detta uppdrag har jag skrivit om tidigare men det är först nu som det blev genomfört.

Jag körde en 82:ans Peugeot pick-up med bur på flaket och i äkta norrlandsstil välutrustad med belysning på taket genom nästan hela Sverige från norr till söder. Det var en utmaning! – Jag behövde inte använda den väl tilltagna belysningen eftersom jag inte körde på natten. Det borde jag ha gjort, kört på natten!

Utmaningen var att det är en gammal bil med den teknik som då fanns och man vet aldrig vad som händer med en begagnad bil trots löftet om att ”de o bar å kör” på ren norrbottniska. I princip kan nästan vad som helst inträffa. Lägg därtill att det var fruktansvärt hett med temperaturer från +25 C och uppåt, speciellt igår fredag. I en bil utan ac! Kanske ett litet under att chauffören klarade av detta?

Jag har helt enkelt inte haft tid och ork att skriva blogg. Nästa vecka hoppas jag kunna skriva ett eller ett par inlägg om denna krävande men ändå lyckade resa.

Nu är jag i Malmö ett par dagar. Tågfärden hit från Höör hade sina sidor: försening på drygt 1,5 timmar. Allmänt  elfel var orsaken och tydligen inte första gången det hände. Ett tåg blev ståendes mitt i skogen och folk tappade tålamodet och genomförde något som så vackert kallades spontanevakuering. De öppnade helt enkelt dörrarna och bara stack. Det gjorde att trafiken inte kunde komma igång när väl det tekniska strulet var löst utan man måste också kontrollera att folk inte fanns längs med spåret vilket ytterligare fördröjde uppstarten av systemet.

Nåja, fram till Malmö kom jag och fortsättning lär väl följa!

Endast en bild denna gång och  det som jag såg i morse när jag på  tidig morgonpromenad skådade uppåt. Nog är väl ändå Skåne vackert?  – Bara en liten detalj från Skåne men jag återkommer.

Två gåvor

Visst är det trevligt att ibland får små, oväntade gåvor bara så där? Senast det hände mig var för några dagar sedan. Två gåvor till och med.

Svåger, han som var med på resan, hade köpt en liten skrift med information, kartor och fakta om Algarve. Frid och fröjd ända till jag upptäckte att hans nyförvärv inom reselitteraturen var avfattad på tyska. Hans kunskaper inom tyska är ytterst begränsade varför det var honom till besvikelse. Han hade nämligen tänkt sig ett alster på engelska.

Eftersom jag förstår en del tyska försökte han avyttra boken till mig men förhöll sig kallsinnig till mitt skambud på halva priset. Ända tills sista dagen när jag fick boken i gåva. Se där, även från detta resmål fick jag en läcker infoskrift med mig hem. Bara att tacka och bocka!

När jag kom hem väntade en gåva till. Även detta en bok. Sister Jane och svåger, de på andra sidan byggdevägen, har nämligen besökte den trevliga staden Piteå uti Norrbotten. Svåger sjunger nämligen i kör och nu hade kören gästat sagda stad för ett framträdande. Sis, förutom att hon käkat palt, hade på ett loppis upptäckt en billig bok som hon trodde skulle intressera mig och förvisso, hon träffade rätt.

Boken heter ”Norrbotten – värt en resa” med text av Ulf Boström och handlar, som titeln antyder, om Norrbottens sevärdheter och märkvärdigheter. Boken är från år 1995 men det mesta som omnämns torde finnas kvar. Som t.ex. Malören (inte ett missöde utan en liten ö utanför Kalix), Rådhustorget i Piteå, Ladriket i Avan, Gallejaur (det stället har jag besökt), Nasa silverfjäll, Vuollerim, Ájtte (fjäll- och samemuseum i Jokkmokk som jag också har besökt), Brudslöjan, Suptallen, Treriksröset och mycket mera.

Det blir att studera boken ingående kommande vinter så att jag kan lägga upp en spännande roadtrip sommaren 2019. I sommar lär det inte bli av, eller vänta nu, visst skall jag ditåt, men i ett ärende som inte medger alltför många sidosprång. Återkommer till detta längre fram.

Igår besökte jag villan för första gången denna sommar; jag såg två svalor igår så då är det sommar! Isen har gått fort och nu låg fjärden blank och fin. Räfsade löv från stigarna runt min strandbastu och såg framför mig en del underhåll som skall göras. Främst målningsarbete.

Denna första sommar som friherre kommer jag att tillbringa betydligt mera tid vid min sommarstuga än tidigare år. Om jag hinner, ha, ha.

När fick du senast en oväntad gåva som du uppskattade? Eller gav en spontangåva till någon?

En vy som jag sett många gånger men som jag inte tröttnar på, Kalotfjärden.

Nytt att läsa

Härligt att sitta på varma strandstenar i sommarkvällen

Planering inför sommaren

Så är vi framme vid valborgsmässoafton 2018, eller vappen som de säger här i Finland, en benämning som jag inte är helt bekväm med. Valborgsmässoafton använder jag. Inga brasor i våra trakter, det klarar vi av redan vid påsk men jag vet att valborgsmässoaftonen firas med eldar på många ställen i Norden. Bl.a. i närliggande Umeå.

Sister Jane & comp. bjöd på grillat denna kväll och jag hade med mig en liter vin som vi delade på. Gott både det tuggade och det flytande!

Det är hög tid att planera inför kommande sommar. Vi har alla våra önskemål och förhoppningar inför sommaren. Små som stora planer. Det är dags att göra slag i saken. Planera och boka.

Maj verkar bli en intensiv månad. Dels händer det mycket i naturen och gård och gårdstun skall ställas i ordning. De första besöken till villan (sommarstugan) skall göras och helt visst väntar där en del målningsjobb.  Lite skogsarbete pockar också på och snart blir det en tripp söderut.

Det verkligt stora äventyret är körningen av en gammal bil från Pajala till Skåne. Bilen är en Peugeot 1982 års modell, om jag minns rätt, köparen är en kusin. I ett svagt ögonblick lovade jag att köra ned bilen, en sträcka på närmare 1700 km, men jag ser samtidigt fram emot denna resa. Ett litet äventyr som förhoppningsvis slutar gott men som också kan hysa överraskningar. Vi får återkomma i maj.

Annat som skymtar vid horisonten är midsommar som jag har en stark önskan att tillbringa vid Fatmomakke i Vilhelmina kommun. Lite osäkert för en midsommar vid Holmön på andra sidan Kvarken är också lockande.

Juli är en verkligt busy månad. Maxmodansen i slutet av juni och följande dag (30.6) går Postrodden av stapeln. Vecka 28 är det Kaustbyfestivalen och samma veckoslut (14–15.7) firas Skärifestivalen i Bergö, något nytt och spännande för mig.

Visst ja, samma veckoslut firar vi byadagen i Oxkangar, 15 juli 14.00. Inte att förglömma. Få se vem som kommer att framföra musikalisk underhållning där? Kommer grillkorven att smaka lika bra som tidigare och vem kommer man att träffa för att byta några ord med eller varför inte en hel kvart?

Vecka 30 är det Jakobsdagar i Jakobstad, en tillställning som brukar bjuda på mångahanda aktiviter och musikaliska upplevelser.  Veckoslutet 27 – 29.7 firas det också Visfestival på Holmön, ett alternativ till midsommarfirandet där. Vi får se vad det blir av det hela.

Vecka 31, första helgen i augusti sker så sommarens stora händelse, Urkult! 2-4 augusti i Näsåker; som jag längtar dit! Artisterna som kommer att spela där fylls på vart efter och idag kom en ny laddning med Partiet som kanske det mest framträdande. Ett trettiotal band/artister kommer att spela tillsammans med alla andra aktiviteter som bjuds, inte minst för barnen, samt alla härliga människor som möts, bäddar för sommarens utlitmata händelse.

Därmed inte slut på sommaren! 17 – 18 augusti har vi Juthbackamarknaden i Nykarleby och i slutet av samma månad, augusti, infinner sig villaavslutningen (stugsisten).

Säkert har jag missat en hel del men detta är något som nu är i planeringsskedet hos mig. En hel del kommer att gå i uppfyllelse, annat kommer att ramla av kärran.

Vad gillar ni min lista av aktiviteter för sommaren, något för er? Hur har ni planerat sommaren och semestern? Har ni fler fina tillfällen som kan förgylla sommaren som jag inte är medveten om, i Österbotten eller mellersta Norrland? Hör gärna av er, skriv kommentar; denna sommar måste bli underbar och het med fint väder och många härliga upplevelser!


Pajala 

Fatmomakke kyrkstad 

Visfestivalen på Holmön 

Skärifolk – Bergö

Jakobsdagar 

Kaustinen Folk Music Festival 

Urkult   Kolla artisterna!

Juthbackamarknaden 

 

De första vackra blommorna på mitt gårdstun!

Edit! Jag måste fylla på med en video från Urkult 2012 när Partiet gjorde besök där på gräsplan utanför kyrkan. Officiellt spelade de första gången på festivalen 2014.