Kim Larsen – en man av folket och musiken

Idag när torsdagsklubben hade lunchmöte på Fjärden Kaffestuga i Oravais – vi var för övrigt bara två närvarande denna torsdag – så observerade jag ett litet sällskap vid bordet bredvid. De talade engelska och med nästan 100 % säkerhet vill jag påstå att den ena var dansk. Det kunde jag höra av hans engelska. De övriga tre var förmodligen finländare.

Detta kom mig senare idag att tänka på Kim Larsen, en av Danmarks största sångare, låtskrivare och artister. Skall jag säga som det är så brukar jag inte bli känslosam när det gäller avlidna kändisar men Kim Larsen har en speciell plats i mitt musikhjärta. Förutom ett stort antal sånger och framträdanden som han gjort så var han en människa man bara kunde tycka om trots att kan kunde uppfattas som lite ohövlig. Lite grovhuggen, en folkets man och äkta dansker. Han gillade sin öl och sina cigaretter trots att han tidigt fick varning av sjukvården. I söndags dog han 72 år gammal i cancer.

Han gjorde många fina låtar både vad gäller text och musik. De bästa sångerna handlar om Gud och kvinnor menade han. Jag har svårt att välja en enda, bästa låt förknippad med Kim Larsen och hans musikaliska tolkning men om jag gör ett försök som jag strax betvivlar till förmån för någon annan låt får det bli ”Sølvstænk I Dit Gyldne Hår”.

Snart skal livets aftenklokker,
ringe solfaldstimen ind.
Sølvstænk i de gyldne lokker,
furer på din fine kind.
Tak for gode som for onde år,
sølvstænk i dit gyldne hår.
Lyser om din fine pande,
livet mod sin aften går.

Det är en låt som passar väl in med tanke på hans bortgång och en låt som ofta spelas på begravningar i Danmark.

Han blev också erbjuden Riddarkorset i Danmark, en fin utmärkelse, men han tackade nej. Han gav följande pressmeddelande:
”Da jeg ikke synes, det sømmer sig for en gammel gadedreng og popsanger at føre sig frem med kors og bånd og stjerner, takker jeg pænt nej til ridderkorset … Det kunne ellers have været hyggelig at ryge en smøg med dronningen inde i privaten – hvis hun ellers må for personalet.” – Citat från Wikipedia

Jag har faktiskt sett Kim Larsen live en gång i tiden i Malmö när bandet Gasolin avslutade sin Skandinavien-turné och också sin tid som band. Året var 1978, 21 augusti. Detta var min första, större konsert som jag bevistade och samtidigt en musikalisk bekantskap med Kim Larsen som sedan fortsatt en lysande karriär som soloartist och tillsammans med bandet Kjukken. Jag vet inte om han besökte Finland någon gång men jag har då i alla fall upplevt honom en gång på scen vilket jag är tacksam för.

Jag räknar mig själv som att ha dåligt kom-ihåg men just denna konsert minns jag bra och därför måste den ha gjort stort intryck på mig. Det var i Folkets Park i Malmö och jag befann mig i publiken till vänster från scen sett. Bänkar fanns uppställda men senare i konserten var det ingen som satt på dem utan folk stod på ryggstöden för att se bättre. Ett ganska jobbigt sätt att närvara på en konsert. Bänkarna måste rimligtvis ha varit förankrade i marken på något sätt. Men ingenting är så bra att det inte också har sina skavanker.

Nu på söndag kväll är det stor konsert till minne av Kim Larsen på Rådhuspladsen i København. Många kända och stora musiker kommer att uppträda och jag önskar att jag kunnat närvara. Som tur är sänds denna konsert på dansk TV och gissa vem som kommer att sitta klistrad vid rutan på söndagskväll? Jag undrar om inte detta kommer att bli en av de största musikaliska händelserna i dansk musik. Musik på Danmarks mest kända torg till minne av Danmarks mest kända musiker som spelat på gatan.  ”Danmarks nationalskald” som han också har kallats.


Kim Larsen – Wikipedia

Kjukken.dk –  Danmarks största Kim Larsen portal

Kim Larsen på Spotify  

Bild av fodralet till den första LP jag köpte med Kim Larsen när han spelade tillsammans med Gasolin. Troligtvis inhandlad 1978 i samband med konserten i Malmö.

Sedan några smakprov på Kim Larsens musik och sång. På slutet var han tvungen att uppträda sittandes på stol pga av sin sjukdom och medicin men spelade gjorde han.

Intervju med Kim Larsen

 

10 reaktioner till “Kim Larsen – en man av folket och musiken”

  1. Jag reagerade också på meddelandet om Kim Larsens död. LPn som du exponerar har även jag ståendes här i min LP-hylla i Tierp. Gamla minnen. De var stora Gasolin. Verkligt stora i Norden. Min favorit är dock ”Hvad gör vi nu lille du” – i bifogade version. Det finns flera, men jag ler i regel ganska varmhjärtat åt denna version. Jag undrar hur påtänd han egentligen är. Filmen börjar med ett stort rökmoln, och sedan viker herr Larsen sorgfälligt ihop rökalstret och stoppar det i i bröstfickan. Sedan kommer introt, och efter en stund måste han fråga Jönsson, halvsvensken han älskar att dissa: ”Vilken låt är det nu igen. Jag har glömt det.”

    Här verkar det nästan vara en ren ungdomskonsert. Jag har f.ö. två ganska paradoxala favoriter i publiken. Gissa vilka.

    https://www.youtube.com/watch?v=xbQfLafVFso

    Jag har även en soloskiva av Kim, men den minns jag inte vad den heter, och gitter inte kolla. Men jag och min kompis Monica ”Smockan” var en gång i urtiden på en källarpub i Köpenhamn, och där stötte vi på gitarristen – i sin scenrock – och trummisen, som ett par glada herrar. Skulle gärna bifoga fotografi, men det kommer att ta mig en vecka att finna i mitt kaosrike.

    Det var tider det!, borde man väl med emfas utbrista när man blir nostalgisk. Men jag tänker snarare att tider kommer, och tider går. Hjältar kommer, och hjältar går.

    1. Favoriterna i publiken är något svårfångade men jag gissar helt vilt att den ena är tjejen i första publikbilden. Hon som är längst fram och hytter ned näven.
      ”Hvad gör vi nu lille du” är också mycket fin och som jag understöder men det finns ju så många fina. Vilken eller vilka skall man välja?

      Ja, det var tider det! Samtidigt vill jag inte byta nutid mot dåtid. Allt var inte bättre förr.

      1. Ja, du har rätt i första fallet, eller halvrätt. Hon är charmerande i sin vita blus, och sjunger oklanderligt med, men hon hytter absolut inte med näven. Hon vet exakt på sekunden när trummorna kommer in, och drämmer fiktivt till. Min version. Jag har sett det här klippet hundra gånger. Min andra favorit är gossen bredvid henne. Han till höger om henne, med de skarpslipade glasögonen. Han kan texten, och nynnar tveksamt med, men har en stackares stämpel. Och jag funderar – varför, varför, varför ska det så ofta vara så. Han är lika bra som alla andra.

        1. Hmm, detta är din tolkning angående gossen med glasögonen. Själv ser jag då inget märkvärdigt med honom. Kan det vara glasögonen som gör att du förknippar honom med någon filmfigur med stackares stämpel? Det är svårt, för att inte säga omöjligt att göra en bedömning av honom de få sekunder han syns. En definition av stackare är en misslyckad person. Kanske han senare blev en framgångsrik person inom sitt skrå? Eller så knarkade han ihjäl sig. Vem vet?
          Naturligtvis lägger man märke till henne som agerar utåt, hon är en av dessa som syns, men vem vet vad hon upplever efteråt? Ögonblicket är bara en del av evigheten.

          1. Nej, det är just det, det är inget märkvärdigt med honom. Han har fått en frontplats, nynnar blygt med, eller står med (halv)öppen mun – verkar stel som en pinne i större sociala sammanhang; det kunde vara jag, ännu i denna dag. Jag gör ingen bedömning av honom, annat än som en kontrast till den utagerande unga flickan. Och jag gör ingen bedömning av henne heller, annat än att hon har koll på musiken. Stackare kanske är ett korkat pejorativt ordval, men jag anser att det kan ha betydligt fler nyanser än bara en misslyckad person. Och hade du läst noggrant så hade du insett att jag också benämnde honom favorit. Jag kanske kände igen mig själv.

            Nej, igen, jag förknippar honom inte med någon filmfigur, har inte ens tänkt tanken. Däremot förde dina ord här ovan mig tillbaka i historien. Jag är uppvuxen i en tidsepok när individer med med glasögon fick leva med epitetet glasögonorm. Kanske det påverkar. Och om det blev bråk på skolgården brukade de stora självsäkra gossarna hävda att de inte spöade någon med glasögon. Nedlåtande, och dessutom behövde de inte kosta på sig ett slagsmål. De hade redan vunnit på poäng. Själv hade jag varken glasögon eller våldsbenägenhet.

            Det är just ögonblicket som är finessen, ögonblicksbilden. Ingen bakgrundsinformation, ingen framtidsbild. Det är det som ger bränsle till fantasin. Bilden som framkallas i psyket behöver inte vara sann i förhållande till förlagan man ser med ögonen. Det är också, enligt mig, den funktionen som i förlängningen genererar såväl bildkonst som litteratur. Det känner väl du till som fotograferar. Nu tar vi visserligen tämligen olika typer av fotografier, och är mycket olika personligheter, men mina foton är ofta just ögonblicksbilder – av människor man i regel aldrig kommer att möta igen. Jag kan sitta länge och glo på någon av alla mina bilder – och vandra bort i tankarna. Det gäller såväl mina personliga bekanta som de som bara råkade befinna sig på samma gata som undertecknad. Det vore tråkigt om jag visste allt om historien och fortsättningen. När jag nu inte gör det, då kan mina tankar vandra helt fritt utan fängsel. Sedan ska såklart inte ovanstående fantasifilosofi tillämpas i samhälls- och sociala frågor. Det finns redan för många som gör det.

            Igår kväll hade jag ett nästan färdigt brev till dig, med några bilder. Det kanske skulle fått dig att bättre förstå hur jag ser på tillvaron. Men när jag behövde radera en bild för att lyckas infoga en annan, då försvann hela brevet och det gick inte att återfinna. Jag blev lika less som ledsen, och lade ner projektet.

            Det där med höger och vänster kan vara svårt ibland. Här beror det från vilket perspektiv man ser saken, publikens eller orkesterns, så här ovan borde det hellre vara till vänster. Men du förstod vem jag avsåg.

    1. Ett bra val! Jag var själv på vippen att väja denna låt i inlägget. Men det finns så många…

      1. Det var du som via herr Larsen satte mig på spåret till en visa som helt har erövrat mig. Jag har ju tjatat om Povl Dissing tidigare, så här får du en gengåva som tack för hjälpen:
        https://www.youtube.com/watch?v=bLHzfrN923s

        Och en dubbelbonus: https://www.youtube.com/watch?v=frfyzcrw9ag&list=RDbLHzfrN923s
        https://www.youtube.com/watch?v=OGAcMQA5acU&index=2&list=RDbLHzfrN923s

        I alla tre fallen sentimentalt så man brister. Men publicum i den tredje länken verkar snarare ha det roligt (i svensk betydelse). Gamla hjältar dör aldrig. Precis som Celluloid Heroes, om du lyssnade till den länken i ett e-brev.

    1. Jag besvarar alla kommentarerna här. Jo, bilden som uttryck för ett ögonblick i evigheten är fascinerande. Ett ögonblick som aldrig kommer åter som fångats på bild. Något hände före, något hände efteråt men just detta ögonblick på bild kan sätta fantasin i rörelse. Speciellt om det är en främmande person. Vem, var och inte minst varför. Det som jag tycker är mest intressant är just street photography men också svårt eftersom bilden bör fånga det spontana. De som var med på videon du nämner vet knappast heller att deras närvaro på konserten diskuteras 36 år senare av två vilt främmande människor. Kanske inte personerna som sådana utan det intryck de skapade.

      Jodå, Povl Dissing är känd genom din försorg. Jag får citera en av kommentarerna i YouTube: ”Det kalder jeg fandeme en duet der vil noget. Intensitet fra første til sidste tone….” Mycket känsla i framförandet och en stor skopa sentimentalitet. – Roligt har som sagt olika betydelse på danska och svenska. Svenska roligt på danska är sjov.
      För att återknyta till Kim Larsen så spelar vi hans låt ”Stille Og Roligt”
      Videon är också bra för den visar i slow motion för Kim några av personer i hans liv. Jag förmodar det är Kjukken.

      https://youtu.be/qJZnWBGjbnA

      [Vers 1]
      Ja, det går som det går – stille og roligt
      Og man får hva’ man får – stille og roligt
      Helt umærkeligt og uden at sige besked
      Bli’r sekunderne til en evighed
      Stille og roligt, stille og roligt

      [Vers 2]
      Det går rundt og rundt og rundt i ring
      O det lange løb betyder det ingenting
      For det går som det går – stille og roligt
      Og man får hva’ man får – stille og roligt
      Stille og roligt

      [Vers 3]
      Og der sker hva’ der sker – stille og roligt
      Hverken mer’ eller mer’ – stille og roligt
      Det’ ufatteligt, at verden går sin gang
      Mens jeg sidder her og synger den samme sang
      Stille og roligt, stille og roligt

      [Vers 4]
      Og de siger at den, som lykken smiler til
      Skal fortvivle før dagen er forbi
      For det går, som det går – stille og roligt
      Og man får hvad man får – stille og roligt
      Stille og roligt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *